Läser om 2 präster som bägge förgripit sig sexuellt på ungdomar... och kyrkan "förlåter" dom bägge... Jag gillar inte det jag läser mellan raderna... gillar det inte alls...

JAG anser att man ska kunna kräva mer av präster... de om några bara SKA föregå med gott exempel... INGET annat duger!!!

Mina första spontana frågor blir så klart de här:

Är dessa präster troende över huvud taget?

VARFÖR förlåter kyrkan dom?

Vilken är kyrkans roll i en situation som den här?

Ska vi, allmänheten, kunna lita på kyrkan efter det här?

Kommer vi att kunna lita på att skicka våra tonåringar på konfirmationsläger i fortsättningen?

Hur ofta förekommer sexuellt våld/utnyttjande inom kyrkans väggar?

Hur många präster har kyrkan redan räddat undan lagens undermåliga/bakbundna armar?

Är det mest vanligt förekommande inom Svenska Kyrkan eller är det lika illa överallt?

Förekommer det här även utanför Stockholm eller är det ett storstadssyndrom vi ser här? 

Det här är viktiga frågar att ta ställning till för oss kristna...

Jag vill INTE att mina barn ska hamna i klorna på nån översexuell präst...

Jag VILL kunna lita på pastorn i min församling... man som kvinna...

Jag KAN INTE göra något åt denna situation... församlingarna måste själva göra det och ta tag i problemen... vi som enskilda klarar det inte...

Som det ser ut nu känner jag mig tveksam till hur kyrkan hanterat den här situationen över huvud taget... Jag känner inte att de egentligen velat ta i det här med tång ens... och den känslan skapar ett obehag inom mig...

Det känns som om att problemen är större än vad vi får se här och nu... som att det är nåt obehagligt som de helst vill sopa under mattan... som Vatikanen gör med sina bögpräster... ÄR det så, ja då är det MYCKET ILLA!!! Men jag skulle inte bli förvånad om det händer mycket oftare än vad vi ens själva kanske vågar tänka oss... Därför är det ännu viktigare att debatten tas upp i media ordentligt så att vi får den här byken riktigt tvättad en gång för alla!!!

För hur det än är så behöver vi vår kyrka och församling... det är där vi ska kunna hämta styrka, kärlek, glädje och sinnesfrid... Kan vi göra det nu???

Jo jag vet att det går i den församling jag tillhör... men det finns många andra ute i landet som är enormt mycket större och där frestelserna också finns...

Nä... jag hoppas att det ska undersökas ordentligt nu så vi får ro i kapell och kyrkor igen... vi behöver det så väl...

Måtte vi nu bara kunna återfå tron på kyrkan och vara så förlåtande som det står om i bibeln att vi ska vara mot våra olycksbröder och systrar... alltså ta bort bjälken ur vårt eget öga... DET ska vi kunna göra!!!

P g a vissa kommentarer jag fått angeående ett av mina inlägg som var ett nythetsbrev som skrevs av utrikeskorren Dick Haas så vill jag till bara lägga ut denna mycket korta filmsnutt som visas på Palestinsk TV först och främst... Om den visas i andra länder låter jag vara osagt för det vet jag inget om.

Efter att ha läst nyheter o skvaller känns det som att det behövs lite humor... så jag läste det också!!!

En historia bara måste jag dela med mig av... den är jätterolig... tycker jag i alla fall :D

Här kommer den:

Min svärfar Sven sökte läkarhjälp mot sin huvudvärk förra veckan. Läkaren hade en god och en dålig nyhet.

Den enda lösningen för att minska på trycket är att ta bort dina testiklar.

Min svärfar blev chockad och ledsen, men när han senare lämnade sjukhuset var det utan huvudvärk, för första gången på 20 år!
Fast han kände att en viktig del av honom saknades.

Men som han gick där ner för gatan upptäckte han att han kände sig som en helt ny människa.

Han kunde börja ett helt nytt liv, sa han.

Han fick syn på att skrädderi och tänkte att han kunde unna sig en ny kostym.
 

Han gick in i affären, den gamle skräddaren tittade på honom och sa: 

- Storlek 52?
- Hur i all sin dar visste du det?
- 60 år i yrket, svarade skräddaren.

Det känns som om jag bara måste ha med musik i bloggen numer... men det gör ju inget... för bra musik är hälsosamt... säger vi ;)

Idag tänker jag lägga ut en låt som jag tycker är sååååå vacker... och hon som sjunger har/hade en fantastiskt bra röst... japp... jag smälter...

Hoppas ni tycker om den här lika mycket som jag gör... The Rose med Bette Midler:

Ja... vad ska man säga??? Jag fattar inte att vi fortfarande är så rasistiska som vi människor faktiskt är... Jag har inte kunskap nog för att säga nåt om förintelsen som Hitler stog för, inte heller kan jag begripa, förstå, acceptera att Islamister... i detta nu... OCKSÅ vill utrota judarna...

Dock finns det en som både kan och vet hur det känns beskriva detta på ett utomordentligt bra sätt... nämligen utrikeskorren Dick Haas... Det här mailet fick jag igår...

Läs och tänk efter:

Jerusalem, måndagen 20 april 2009, kl 21:48

För mindre än 70 år sedan mördades en och en halv miljon judiska barn i Europa av det tyska naziväldet och av dess medlöpare.

På måndagen inledde man i Israel det årliga högtidlighållandet av mordoffren och de överlevande, för sådana finns också i Israel, de lever mitt ibland oss.

Skamligt nog, inte alltid med den heder, som anstår dem. Vi lever på det hela taget i en ganska kall värld.

En värld, som för det mesta inte vill lära sig något av historien på ett långvarigt och genomgående sätt.

Kanske var det en slump att konferensen, kallad Durban II, invigdes i Geneve samma dag som israelerna mindes alla offren i Europa för mindre än 70 år sedan. Men personligen tror jag inte att det var en slump. Världen är trött på "tjat" om offer. I alla fall judiska offer är en rätt tjatigaffär, anser allt fler européer enligt några enkäter som gjorts de senaste åren.

Fast det är väl frågan värt, om man kalla det "tjat" att minnas, eller överväga möjligheten att mer än tre miljoner svenskar kunde ha mördats under andra världskriget, om den tyska rasismen också hade omfattat de blonda och blåögda. Personligen kan jag inte se att det gör någon skillnad egentligen, hur man definierar de tilltänkta offren. Om de har bruna eller blå ögon. Rasism är alltid något irrationellt och godtyckligt.

Vi vet idag att det råder större genetiska skillnader mellan olika svarta folkslag i Afrika än det gör mellan somliga afrikaner och vanliga svenskar - i genetisk mening. Allt är i den vevan galenskap. Rasism är alltid galenskap och svepskäl.

Idag är det Iran som står för de stora galenskaperna på den fronten.

Det var nog ingen slump att det upplysta Schweiz fann för gott att  låta sin president välkomna Irans president Mahmoud Ahmadinejad till Geneve och ta honom i hand, och senare på dagen bjuda på en furstlig och hedervärd galamiddag till gästens ära.

Samme gäst som invigningstalade vid konferensen i Geneve, och som upprepade att en och en halv miljon mördade judiska barn under åren 1939 till 1945 aldrig mördades, och att Förintelsen var ett judiskt "påhitt" för att "underlätta Israels tillkomst".

Det behöver knappast sägas att den här galenpannan redan sagt flera gånger offentligt att Israel och dess judiska invånare måste utplånas, för att de är "onda". Vid ett tillfälle de senaste åren, sade den iranske statschefen att det är en "helig plikt" att göra det.

Faktum att man mindes i Israel på måndagskvällen och hörde nya vittnesmål om hur det var under nazitiden i Östeuropa, där de flesta judiska barnen mördades, alltmedan andra människor i Geneve och i resten av Europa såg hur en till synes upplyst europeisk statschef välkomnar den kanske mest professionelle hatpropagandisten i världen idag, säger faktiskt något om sakernas tillstånd i världen.

Världen är förvisso inte vad den var för mindre än 70 år sedan, åtminstone inte i Europa. Men den är inte mycket bättre om man ser till detaljerna.

Den är fortfarande ganska likgiltig och svassande och självisk, som världen alltid varit. Om vissa europeiska nationer som Schweiz till exempel kan tjäna pengar på att hålla sig väl med Ahmadenijad och bättra på Irans teknologiska kapacitet, varför inte?

Det är givetvis också mot den bakgrunden naivt att tro att eventuella sanktioner mot Iran kommer att bromsa dess kärnvapenpotential mot Israel.

Det är också därför som Ahmadinejad kan fortsätta med sin hatpropaganda mot Israel, som till sist handlar om att förgöra både Israel och judarna.

Ahmadinejad ser på judarna på samma sätt som Nazityskland gjorde för mindre än 70 år sedan.

Judiska barn bör enligt Ahmadinejad utrotas och på konferensen i Geneve kommer en lång rad diplomater att ta  Ahmadinejad i hand.

Så är det ju med världen. För att säga ifrån på riktigt och be en rasist som Ahmadinejad att dra åt skogen behövs det civilkurage. Alla har inte den läggningen. Och det måste man ju "förstå". Det är mycket enklare att vända kappan efter de vindar som blåser. Neutrala länder som till exempel Schweiz har aldrig sett något fel i det.

Man får anta att Sverige hade en representant i Geneve - av samma skäl.

Inte någon höjdare, men i alla fall en diplomat. Kan ju inte skada, eller hur?

Förra sommaren gick jag igenom mitt livs andra höftbyte på höger ben...

Eftersom den första höftprotesen förstört skelettet så var kirurgen mycket försiktig i sin prognos inför andra operationen...

Han sa att jag hade 50-50-chans på om det skulle gå bra eller inte... alltså ganska dåliga odds för min del... Antingen kunna börja gå igen eller sitta resten av livet i rulle...

Klart jag tog chansen!!! Det var ju ändå 50% chans att det skulle gå bra... det räckte för mig!!!

Operationen gjordes i juni -08... sen fick jag inte ens tänka på att belasta benet på så lång tid som 3 månader... det var svårt... plus att det gjorde ju ont också några veckor efter operationen...

Det är en sak att snacka om det o en helt annan att gå igenom en... jag lovar!!!

Men ändå... så blev det... och operationen lyckades också... kirurgen tog ben från höftbenet och skarvade på benpipan (den del som den gamla protesen förstört) och 3 månader efter operationen fick jag långsamt börja belasta benet igen, under 6 veckors tid... Efter det var det full belastning som gällde...

Jag kunde då, efter nästan 9 år i rulle börja gåträna... vilken känsla det var!!! :) Jag fick börja med gåstol... sen stavar... sen UTAN!!!

Sedan ungefär i julas började jag gå inomhus... wow vilken känsla!!! Sen orkade jag gå till garaget, trots snö!!! Och sen idag...

då körde jag bilen till macken för att dom ska lägga om däck på den under dan och knacka ut en buckla på förarsidan, efter en halkavåkning förrförra vintern... Och sen... GICK JAG HEM!!! YEY skriker det inombords på hela mig... Jag lovar... vilken underbar känsla!!! OK det är bara kanske 75-100 meter... men för mig är det samma sak som att springa maran :)

L Y C K A  ! ! ! ! ! !

Varför skriver jag nu om allt det här... Det intresserar väl ingen annan än mig... Hmmm... Jo jag skriver ju för mig själv, men med förhoppningen att nån annan ska läsa det också... Jag kanske kan få nån annan att till en viss del fatta vilken stor sak det här kan vara... för det är det...

Och kanske jag även kan få nån att uppmuntras till att kämpa på med sin egen sjukdom... för hur man än vrider och vänder på saker och ting... så mår vi människor bäst om vi kämpar och inte ger upp...

De som ger upp mår också väldigt dåligt... dom ska ingen hoppa på och racka ner på... nej... dom behöver stöd och support!!!

Kanske jag inte skriver och berättar det här bara för min egen skull, utan även för mina olyckliga medmänniskor som också drabbats av nån sjukdom eller annat som hindrar i deras vardag...

Jag vill gärna tro att det är därför jag skriver... också... Men oavsett... jag kommer alltid att vara min kirurg evigt tacksam som hjälpt mig upp ur rullstolen ännu en gång... Det ska jag ta väl hand om :D