Jag vet inte riktigt varför... men låten fastnade i mig när jag såg den svepa förbi när jag surfade på youtube för att leta nån låt till som jag ville höra på...

Japp... jag lyssnade och föll pladask för den... ser sen bilderna och eftertexten.... måste bara ha med den på bloggen.... absolut nödvändigt!!!

Att dö men ändå vara förlåten... Jesu Kristi budskap... Evigt liv med Gud... Manar till eftertanke... Eller är det att dö och vara förlåten av de efterlevande som man gjort illa genom sitt levnadssätt...

Lyssna... tänk efter... gör din egen bedömning... skriv gärna o säg vad just DU kom fram till...  själv är jag osäker...

Det är svårt att fatta hur långt ner i skiten jag var en gång... men det visar upp sitt fula tryne med jämna mellanrum och plågar mig... det är ett exempel på det här jag skrivit om tidigare... att visa känslor mm...

I mitt grävande efter musik från mina yngre år så var det kanske ofrånkomligt att jag skulle stöta på Kenta också... Han och Stoffe fanns med i mitt liv när jag levde som drägg i Sthlm... ingenstans att bo... missbruk... ålder? ca 16-18 år som hemlös... ingen rolig tid att tänka tillbaka på...

Det enda positiva skulle väl, lite groteskt, vara att jag lever men det gör inte dom här killarna som jag hängde med ibland...

Ändå vill jag spela den här låten med Kenta för så här kände vi oss ibland... starka just den här dan...

Så glad att jag har den tiden bakom mig... så glad.......... eller...... tusan det här va jobbigt...... men det ska det väl vara också när man bloggar....... om sanningen SKA komma fram nån gång... då e de bara att bita ihop o skriva av sig om skiten också........ nu får jag kväva en tår för det här var tyngre än jag trodde..........

Ja inte är det en lugn stund så länge som Israel är i hetluften och det är de tydligen jämt och ständigt... När jag läste igenom nyhetsbrevet från Dich Haas innan jag la ut det så inser jag att sanningens stund närmar sig och det kan vara allt från atombomber till fred... så det drar ihop sig... men strunt i det jag skriver... läs själva vad Dick skriver... mannen som alltid är på plats där det händer :)

Jerusalem, söndagen 17 maj 2009, kl 14:20

Kommer de att bråka med varandra? Inte. Kommer det att uppstå en spricka mellan Israel och USA? Inte det heller.

Den israeliske premiärministern Benjamin Netanjahu kommer att prata med USA:s president Barack Obama nästan hela måndagen. När det här skrivs är Netanjahu med följe på väg över Atlanten. De bägge ledarna har för övrigt mötts förr, senast förra sommaren. De förstod varandra. Eller som israelerna gillar att formulera det: där fanns en viss kemi mellan dem.

Visserligen var inte Obama president än och Bibi hade inte valts en andra gång till ledare i Israel, men så fort ändras man inte, säger man nu.

I Israel säger de seriösa politiska bedömarna att om krisen kommer mellan respektive regeringar i Jerusalem och Washington, så lär den i varje fall inte  gå i dagen förrän i juni månad eller senare. Man tror också att den egyptiske statschefen Hosni Mubarak kommer att ha en hel del att säga i Washington dessförinnan,  som kan tvinga Obama att tänka om, både vad angår Iran och konflikten mellan israelerna och palestinierna.

Vi vet för övrigt inte med säkerhet ännu om Obama verkligen häktat ihop hotet från Iran med det arabiska kravet om en palestinsk stat efter en närmast total israelisk reträtt från Golanhöjderna och Västbanken (Judéen/Samarien).

Vulgärsynen, representerad av den internationella tyckvänstern går alltid ut på att Israel bara har en politisk bundsförvant i världen, nämligen USA. Europa är däremot inte någon vän av Israel och speciellt inte det Israel som Netanjahu påstås representera, dvs den populistiska och nationalistiska delen av Israel. Kina och Ryssland håller inte heller av Israel. Och arabvärlden är fortfarande mer eller mindre fientligt inställd till den judiska staten, om man undantar två av Israels omedelbara arabiska grannar, Egypten och Jordanien.

Om Obama antas vilja bli en sorts styrande medlare från hög höjd mellan arabvärlden och Israel, vilket man tror är en omöjlighet om han insisterar på att ta Israels parti i många nyckelfrågor, ja, då får man anta att han tänker hålla Israel kort. Och det vore i så fall en politisk förlust för Israel. Men var står Obama egentligen?

Det som beskrivits ovan är en vänstersyn på läget. Den präglas mera av vänsterns önsketänkande än av realism. Man hoppas att Obama ska hålla Netanjahu kort. Inte minst den israeliska vänstern hoppas det. Men idag är den ganska obetydlig. Den övervintrar på tidningar som Ha´aretz, som inte alltid har riktig kläm på realiteterna.

Särskilt Ha´aretz har nu i ett par månader betonat att Obama ofta projicerat  inställningen att det arabiska fredsutspelet från 2 002, som är ett saudiskt utspel, "mycket väl skulle kunna bilda underlag" för framtida fredssamtal  mellan Israel och arabvärlden, inklusive palestinierna.

Men Obama säger alltid i samma ärende att det saudiska utspelet kan bli ett underlag om det modifieras. Det framgår att Obama menar att utspelet bara är ett underlag - som måste mjukas upp. Obama är medveten om att Netanjahu inte kommer att överge Golanhöjderna  eller släppa all kontroll över Samarien och Judéen bara därför att det saudiska kungahuset ställer det som villkor för att erkänna Israel.

Obama inser mycket väl att den eftergift som arabvärlden erbjuder Israel som motprestation för en total och villkorslös israelisk reträtt inte är särskilt lockande.  Israel har klarat sig alldeles utmärkt i 60 år utan något panarabiskt politiskt erkännande. Vad man erbjuder Israel från arabiskt håll efter mer än 60 år är litet tunt. Lika litet kan Israel tänkas ta hand om tre till fyra miljoner palestinier (de ursprungliga flyktingarna och deras barn och barnbarn och barnsbarnsbarn) eftersom de blev flyktingar som en följd av ett arabiskt angreppskrig mot Israel 1948.

Israel kan inte "rå för" att man vann kriget. I resten av världen och historien är det ingen synd att vinna krig, speciellt inte om motsidan inledde kriget i avsikt att utplåna dig.  Bara i krigen med Israel är det enligt arabisk uppfattning syndigt i sig att Israel för det mesta vann.

Det är en arabisk syn som Obama inte delar. Arabvärlden måste ge något mer än ett senkommet erkännande. Frågar man arabvärlden vad det skulle kunna vara, blir det bara bestörta svar. Det är möjligt att Obama vet vad han är ute efter. Men han har inte avslöjat det ännu.

Vi kommer att kunna analysera hans retorik bättre, när han lyssnat noga på Mubarak om några veckor. Därefter far Obama till Egypten för att hålla sitt tal till den muslimska världen och sen får man se om talet var mera retorik eller mera av något annat. Först då kanske vi kan dra slutsatser om vart Obama faktiskt drar.

Om Netanjahu kan man också säga, att kruxet inte är vad han säger och undlåter att säga. Kruxet är hur han kommer att agera efter mötet med Obama. Och eftersom man tror att Obama och han kommer att utbyta åsikter i första hand, så lär Netanjahu inte göra så mycket nytt när han återvänt hem. Man får vänta och se.

Att han ännu inte vikt sig för en officiell deklaration om att han stöder tanken på en palestinsk stat vid Israels sida, betyder inte att han är emot den lösningen. Det betyder bara att det helt och hållet beror på vilka villkor som knyts till lösningen. Om palestinierna räknar med att kunna mobilisera en regelrätt armé, kanske tränad av amerikanska experter, sedan de fått sin stat,  då kommer de antagligen missräkna sig. Det ärsvårt att tänka sig att någon israelisk premiärminister går med på en lösning som gör det möjligt för palestinska terrorister eller andra väpnade förband att upprätta raketbatterier som kan skjuta ner alla civilapassagerarplan i israeliskt luftrum.

Den nuvarande internationella flygplatsen i Israel mellan Jerusalem och Tel Aviv är belägen vid Israels getingmidja på 12 km.  Det är bara lite mer än 12 km för Israels del mellan Medelhavet och den tänkta palestinska staten, om Israel ska tvingas lämna samtliga ockuperade områden.  Obama inser att det är ett problem. Antingen måste gränsen dras på ett annat sätt än det saudiska sättet, eller så måste Palestina förmenas verklig militär kapacitet vilket a priori inte är förenligt med tanken på en helt suverän eller fullfjädrad stat, med egen egen armé etc etc.

Många israeliska bedömare inser därför att Obama bara är i början av sin redan utstakade karriär som supermedlare i Mellanöstern. Han är ute efter att plåstra över gamla kriser med arabvärlden och söka tala förstånd med Iran. Men sådana omslag gör man inte över en natt. Däremot är det smart att låtsas slå in på en ny diplomatisk kurs och sedan ta pulsen på hur alla reagerar.

Obama sade också häromdagen att han inte gör sig stora illusioner om att Iran kommer att lägga ner sin kärnvapenpotential bara därför att han tycker att det vore klokt. Han sade också att han är redo att ta upp de här frågorna fram till hösten, men inte längre, om Iran visar avoghet under dialogen. Därefter kan man tänka sig att USA försöker andra knep.

Dialogen lär knappast ens komma igång förrän det iranska presidentvalet avgjorts i juni.

Han sade också i Newsweek i lördags att han mycket väl förstår varför Israel uppfattar Irans kärnvapenpotential som ett existensiellt hot. Han har också tidigare gjort klart att han inte vill att israelerna angriper Iran utan att först fråga USA om lov, och Netanjahu har redan sagt att han inte tänker överraska amerikanerna.

Om man vill, kan man tolka detta så att Israel vid någon tidpunkt talar om för USA att spelet är över, och att man  kommer att angripa Iran när det passar Israel bäst. Av det enkla skälet, att Israels överlevnad är något viktigare för israelerna än att alltid stå på god fot med USA. Faktum att Obama redan tagit upp den problematiken visar att han inte är omedveten om var gränserna går.

Man kan därför utgå ifrån att Netanjahu och Obama framför allt utbyter åsikter om än det ena än det andra imorron måndag  - för att eventuellt avläsa reaktionerna. Från sin första period som premiärminister i slutet av 90-talet har Netanjahu rykte om sig att vara flexibel. Det finns de som påstår i Israel att det han säger inte är relaterat alls till vad han sedan gör. Det är ju en elak syn, men helt falsk är den inte.

Man kan samtidigt påminna om att han ingick två politiska avtal med PLO-ledaren Yassir Arafat, fast han avskydde Arafat. Men han slöt avtalen i alla fall. Bägge kunde ha bidragit till att palestinierna fick en stat på Västbanken, men Arafat var ju inte alls intresserad av den lösningen.

Arafat sökte aldrig en lösning som skulle sätta punkt för konflikten engång för alla.

Netanjahu är givetvis inte immun mot påtryckningar.

Men om det nya USA under Obama tror att israelerna kommer att vara tilllags i en situation som gäller Israels överlevnad, t ex  så snart Iran har kärnvapen och USA inte gör något för att stoppa den utvecklingen, ja, då kommer Obama förmodligen att väckas ur sina drömmar. Ingenting talar dock för att han är naiv. Möjligen tror han fortfarande, att han kan koppla konflikten mellan Israel och palestinierna till en helt annan fråga, nämligen om Iran vill eller inte vill hota Israel med atomkrig. Men inte heller det är säkert. Att han talar i sådana termer kan man man kalla försöksballonger.

Netanjahu anses vara en smidigare politiker än han var för 14 år sen när han första gången valdes till premiärminister. Han kommer att lyssna på Obama och undvika hätska meningsutbyten. Obama har inte heller något att tjäna på tillspetsningar.

Bara vänstern i Israel och den så kallade internationella vänstern i Europa tar alltid ut allt i förskott. Här i Jerusalem inser man att måndagens samtal i Vita huset bara är en början och inte slutet.

Zvi Barel, den israeliska tidningen Ha´aretz ansedda Mellanöstern-bevakare, tror inte på att allt som görs och sägs antingen måste vara ett stort plus för arabvärlden eller ett stort minus för Israel  -  och tvärtom. Det kan vara en fördel också för Israel att Obama är mera tillvänd arabvärlden än George Bush var. Araberna kan dra slutsatsen att USA:s försök till dialog med Iran inte går ut vare sig över arabvärlden eller över Israel. De kanske också inser att Obama inte gör det han gör som en följd av israeliska påtryckningar. Han gör det för att det kan gynna alla parter, inte minst USA. Det kan bli början på något mera dynamiskt än situationen idag.

Men förutsättningen är att arabvärlden också ändrar sig. Och börjar leva i nuet i stället för att korrigera 1940-talet eller bita sig fast i föreställningar som går tillbaka till tidig medeltid.

Kan Obama bidra till en sådan utveckling, bör Israel hjälpa honom på vägen.

Tänkte väl det :)

Så jag kastar in en till.... den här var också en av mina favoriter... Känns lite som en del av mig... och den yngre tiden av mitt liv... även om det inte alltid var solsken... men ibland var det just solsken det var...

Som att den sommaren den här låten kom ut... Jag går på promenaden...

MMMMmmmmmm..... klart bra....

Det finns inte ord för vilken härligt underbar dag det varit idag!!!

Vi var hembjudna till en norsk vän till oss, och hennes familj + vänner... helt enormt...

Vi var där från kl 14 och kom hem just före 21... vi var ute hela tiden!!! Inte ett moln på himlen... fantastiskt!!!!!!!!!!

Så igen måste jag få skryta över hur härligt norskarna firar sin nationaldag!!!

Det är så här det ska vara... med barn och utan sprit... då är det som bäst!!! :)

Så den här låten tillägnar jag henne, hennes man och barn + alla deras jättemysiga vänner o släktingar :)

Orden i låten jag tänker speciellt på är LYCKLIG LYCKLIG :D

Jag har precis sett och lyssnat på en kille från England som sjunger fantastiskt bra!!!

Min rekommendation är att du bara lyssnar... den här killen tror jag kommer att bli berömd.... också... ;)

Men du måste klicka på länken här nere för jag kunde inte ta den från youtube... "inbädding inaktiverad på begäran" :(

Men det gör ju inget... det är ju bara att klicka :D

http://www.youtube.com/watch?v=QVgiJJsWbOE 

Ack detta vackra land... detta härliga folk... De inte bara vågar gå sin egen väg (skippa EU) utan de är också så underbart härliga människor!!!

Det finns nog inte ett bättre tillfälle att hylla Norge än just idag på deras nationaldag... Det ska i alla fall vi göra :)

Sen blev det ju ytterligare en anledning för norrmännen själva att fira med tanke på att de vann slagertävlingen igår :)

FRÅN DJUPET AV MITT HJÄRTA SÄGER JAG BARA

ETT STORT JÄTTEGRATTIS TILL HELA NORGE OCH DESS FOLK!!!

Idag ska vi sjunga och glädjas med vårt grannland... därför spelar jag också deras nationalsång... mitt eget sätt att hylla Norge... där jag varit så många somrar (i Mebygda) och haft det så fantastiskt bra!!! Mycket fisk fick vi också där, men nu är det här långt tillbaka i tiden som jag tillbringade stora delar av mina somrar där... men minnena finns kvar i alla fall :)