Igår kväll fick jag mail från Dick Haas igen... Som vanligt skriver han om sitt nya hemland Israel och eftersom det är hans jobb så är det ju bara naturligt :)

Jag ställde frågan igår om det jag la ut skulle finnas att läsa i nån tidning... jag såg då inget... gjorde du???

Därför fortsätter jag med att lägga ut sanningen här... den ocensurerarde!!!

Jerusalem, tisdagen 9 juni 2009  

Man måste ta allt som sägs om Mellanöstern och i Mellanöstern med en nypa salt. Man gör inget fel i det långa loppet om man ignorerar många uttalanden.   När USA:s president Barack Obama påstås säga att han vill att de palestinska och de israeliska ledarna når ett fredsavtal senast 2011, så kan man inte ta det helt bokstavligt. När hans chefsförhandlare George Mitchell som just nu är i Jerusalem för en ny samtalsrunda med de israeliska och palestinska ledarna säger att den amerikanska regeringen inte har något otalt med Israel, och att relationerna är orubbligt vänskapliga, och att meningsskiljaktigheterna är sådana som brukar uppstå mellan vänner, och att Israels säkerhet är ett bestående amerikanskt intresse, då kan man inte ta Mitchell helt och hållet på orden.  

Mitchell är en slipad förhandlare. Det skulle aldrig falla honom in att säga saker i Jerusalem som inte var  politiskt korrekta. Han är hövlig.   Mitchell skulle sabotera sitt eget uppdrag om han sade öppet vad regeringen i Washington anser om saker och ting. När en av Mitchells samtalspartners, den israeliske presidenten Shimon Peres, säger i närvaro av Mitchell, att Israel inte får missa det här stora tillfället till fred, så kan vi utgå ifrån att Peres inte menar exakt vad han säger. När den palestinske ledaren Mahmoud Abbas säger att PLO är redo att återuppta samtalen med den israeliska regeringen där samtalen slutade med den föregående israeliska regeringen, så är det både sant och inte så sant. Det beror väl helt på vad parterna är redo att förhandla om, när det blir dags.  

Om Mitchell sagt något som inte är direkt vänligt i samtalen med de israeliska ledarna kan man utgå ifrån att hans ord inte återges omedelbart eller svart på vitt. Men det är typiskt för läget just nu att en anonym rådgivare eller annan person som står nära Israels premiärminister Benjamin Netanjahu undslipper sig ord om att Obamas regering söker öppen konflikt med Israel för att kamma hem poäng i arabvärlden. Obama sade förvisso inte allt när han slog fast i Kairo att USA söker en förlikning med arabvärlden även om det garanterat är hans högsta prioritet.  

Och för att visa vad han menar, håller han Israel kort och förklarar att det är hög tid för Israel att mana fram en palestinsk stat under år 2011.  

Menar Obama vad han säger? Stod Netanjahu personligen bakom uppgifterna om att Obama söker konflikt med Israel för att vara arabvärlden till lags och då i första hand med Saudi Arabien som har en viss hållhake på USA? Det vet vi inte med säkerhet.  

Här kom den mest läste israeliske krönikören Nahum Barnea in i bilden på tisdagen.  

Barnea skriver i Israels största dagstidning Jediot Achronot. Han är nästan alltid insiktsfull. Idag ger han Netanjahu rådet att ställa sin dator på "reset". Barnea rekommenderar också Obama att göra likadant. Det vill säga, åtra sig och tänka om lite grann, och rikta in politiken på ett litet annorlunda sätt. Vad Barnea menar är att bägge ledarna bör ge varandra ännu en chans. "Bibi" var nära öppen konfrontation med Obama de första två månaderna efter valsegern i Israel i februari. Men nu tycks Netanjahu visa att han är redo att trycka på "reset" och börja om på ny kula.  

Han kommer att lägga fram sin syn på fredsförhandlingarna kommande söndag. Igår talade han med Obama i telefon och han avslöjade lite grann vad han kommer att säga på söndag. Obama lyssnade intresserat och de enades om att ringa varandra mera regelbundet än hittills. Obama tycks också ha tryckt på knappen "reset".  Inte bränna skeppen för tidigt Ta det lugnt.  

Det är vad Barnea menar att alla måste göra i dagens läge.   Barnea tror inte att Obamas administration är konspiratorisk. Obama är inte ute efter att fälla Netanjahu och ersätta honom med Tzipi Livni som många tror skulle vara följsammare ur USA:s synvinkel. Tror man att Obama har sådana tankar, då undervärderar man antagligen Obamas intelligens. Det vore det sista han skulle göra, att göra sig till ovän med opinionen i Israel genom att manipulera den.  

Barnea är inte heller sen att påminna om att Obama redan nu står inför väldiga problem. Och Netanjahu kunde hjälpa honom, genom att säga saker och ting på söndag som går Obama till mötes. Främst angående en ännu osäker och teoretisk fredsprocess. Det är ju inte med amerikanerna som Israel ska ingå fred utan med palestinierna, som inte har någon tydlig fredsagenda utom att Israel skall göra eftergifterna. PLO har länge gjort en styrka av att utmåla sig själva som ytterligat svaga.  

Barnea föreslår att Netanjahu säger i sitt tal,  att i Israel som är en civiliserad stat adopterar varje ny regering både begreppen kontinuitet och förändring, när den ersätter en tidigare regering. Med den inställningen som grund lovar jag att fullfölja alla överenskomna förpliktelser som tidigare regeringar i Israel gjort visavi tidigare amerikanska regeringar. På samma sätt förväntar jag mig att ni, herr president, upprätthåller tidigare amerikanska förpliktelser visavi Israel. I mitt fall tar jag alltså på mig att söka förverkliga en tvåstatslösning. Och ni bör anamma vad er föregångare George Bush ansåg om Israels rätt att bygga ut somliga bosättningar på Västbanken, eftersom Bush också gjorde helt klart att han inte såg det som en möjlighet att riva upp samtliga israeliska byar och förstäder på Västbanken.  

Barnea tillägger i sina rekommendationer till Netanjahu att också säga: Jag är inte direkt lycklig över att säga det jag just sagt, dvs att behöva infria löften som mina föregångare gett, och jag kan gott tänka mig att ni, herr president, inte heller skulle gilla att göra Bushs åsikter till era egna. Men både ni och jag är ju ansvarsfulla människor. Och det är väl ingen tvekan om att det finns andra mera ödesdigra frågor än bosättningarna, frågor där oenigheten mellan oss är ännu större. Hur som helst kommer min regering att hålla fast vid den så kallade vägkartan för fred, som president Bush lanserade för att förverkliga en palestinsk stat vid Israels sida. Vi håller fast vid vägkartan, men på villkor att palestinierna uppfyller de krav som ställts på dem. För det andra kommer allt att vara öppet för förändringar beroende på de nya omständigheter som kan uppstå under samtalen.  

Sedan slår Barnea fast att det redan sagts och skrivits många dumheter om Obama i Israel efter talet i Kairo till den muslimska nationen. Han är inte en predikant av den självrättfärdiga sorten, en ny sorts Jimmy Carter. Och han är sannerligen inte heller en muslimsk agent som nästlat sig in i Vita huset. Lika litet är han en självcentrerad galning som gjort världens öden till sin egen mani.  

Obama, skriver Barnea, fick i arv av Bush ett hatat och sjunkande amerikanskt imperium  som trasslat in sig i blodiga krig i Irak, Afghanistan och Pakistan. För att kunna befria sig från allt detta måste USA vända ett blad i relationerna med den islamiska världen. Försöket kan lyckas eller misslyckas, men det är lätt att inse att nytänkandet är ett amerikanskt intresse och kanske också ett israeliskt intresse på sikt. I varje fall är det inte ett intresse som en ansvarsfull  israelisk regering kan motsätta sig.  

Och fortsätter Barnea: Obama och hans stab vet att han stora popularitet i USA och i världen kan bli kortlivad. Det blir antagligen svårare för honom att nå det han vill nå 2010, om han misslyckas 2009. Därför har hans administration också bråttom med att nå resultat. En viktig faktor när det gäller genombrott på den israelisk-arabiska fronten är att president Obama inte förlorar Israels förtroende för honom. Men när det gäller folkopinionen i Israel har Obamas administration redan begått några taktiska misstag. Förtroendekrisen mellan Israel och USA är ett faktum.  

Men krisen går att rätta till. Ingenting förskräckligt skulle hända om någon i Washington också trycker på knappen "reset".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glöm det här med politiska partier, demokrati, lika rätt för alla etc... Glöm det pga att de som sitter på den verkliga makten är alla medlemmar i Bilderberggruppen, organisationen som är ute efter världsherraväldet, ett land, en valuta, en regering,...

Är det så här det kommer att se ut i Sverige också om några år, eller tillåts våra poliser arbeta på ett konstruktivt sätt?   ...

Det kan väl inte vara nån hemlighet att USA ligger i konstant krig med över 75 länder. Däremot kanske många inte vet vilka vapen detta stora land i väst håller sig med!? Eller vad sägs att de redan 1985 hade ett vapen som består av en lågfrekvent lju...

Ola Magnell måste vara en av de största inom proggmusiken från 70-talet! Jag snubblade in på honom nu idag när jag skulle svara en kille på fejjan... Vilken tur jag har ibland :) Personligen gillar jag nog låten Kliff bäst, men den här är också rikti...

En stol som pressas ihop till en klump återtar sin form när den värms upp. Ingvar Kamprads snilleblixt var att packa demonterade möbler i lådor och låta kunderna skruva ihop sina hyllor, stolar och bord. Det gjorde att Ikea kunde sänka sina kostnade...