Faktamannen

14 juli 2010 18:21

Hej Stig!

Du ska veta att jag lider med dig när jag läser vad du går igenom. Har själv en grabb på 9 år som jag har turen att få ha vårdnaden om varannan vecka. Så har det inte alltid varit dock. Jag kan givetvis inte sätta mig in i din situation då du i detta fall inte verkar ha så mycket annat att göra, än att försöka acceptera hur saker och ting ligger till just nu? Detta är ju oerhört svårt. Speciellt när ens eget barn rycks ifrån en! Extra jobbigt om din son togs ifrån dig utan att någon av er, din son eller du, fått en riktig chans att säga sitt? Har försökt plöja igenom dina inlägg under en timmes tid men det räckte inte med en futtig timme för att plöja igenom alla (hur många inlägg är det??? runt 1000?)!? Därmed är jag inte riktigt medveten om allt som hänt. Jag är absolut inte ute efter att få höra din historia, då det är ganska oviktigt för mig att veta exakt hur allt gått till. Det märks ganska tydligt att du mår dåligt av det som händer och har hänt och den informationen räcker just nu.

Jag har som sagt min son varannan vecka idag men så var inte fallet för ett par år sedan. Jag hade en hel del problem då och satte mig själv i klistret varpå vårdnaden om min son förståeligt nog (idag) fråntogs mig. Jag är ganska känslig (även om jag ibland ter mig tvärtom här) och sätter mig gärna, men ofrivilligt, in i andras situationer. Speciellt om det handlar om barn och ännu mer speciellt om söner, då jag kan associera dem till min egen son. Det är ganska jobbigt och en totalt onödig vana, även om jag självklart är glad att kunna känna empati. Men jag skulle gärna kunna styra eller bromsa den ibland.

Det måste vara fruktansvärt jobbigt för dig och jag hoppas du snart mår bättre! Du vet ju att ALLT ordnar sig med tiden och inom en framtid,( omedelbar, snar eller något mer avlägsen) kommer ni träffas mycket och under de former NI två vill, på något sätt som passar Er!

Det tog ett och ett halvt år för mig att lyckas med de konster jag lyckades med, för att sedan få tillbaka den tid jag ville ha med min son. I mitt fall fanns ju en mycket stor del jag själv hade skulden till, men det var jobbigt ändå. Att jag plågades av skuldkänslor brevdvid alla andra känslor som sprutade hej vilt (värre än vanligt), var inte hjälpande alls, men jag kanske hade lättare att acceptera det då detta var mitt eget fel?

Jag vet inte var jag vill komma längre men jag är ledsen för din skull. Uppriktigt och ärligt tårögd. Ta hand om dig och ta det lugnt. Hoppas molnen lättar för dig snart då det är jobbigt när de envisas och verkar vilja stanna... Det kan de inte, de kommer skingras och jag vet att du gått igenom en hel del svårigheter som gett dig några ärr, men även ett starkare försvar, innehållande en hel del visdom och kunskap i hur du själv fungerar. Detta är inte fel att kunna ta fram ibland.

Jag använder mina vapen som jag erövrat ibland. Jag har, för att vara en Svensk kille i min ålder, genomgått ofattbara saker i ofattbar skala. Fruktansvärda saker som jag inte vill uppleva igen, men ändå vill jag inte ha någon av mina upplevelser oupplevda (klyschigt men så sant!). Hade jag inte genomgått all skit och sett all skit jag sett, hade jag just nu när jag är ganska stark, inte haft mitt starka försvar eller de effektiva vapen jag innehar idag! Jag försöker inte fly känslor längre, jag blir inte rädd för dem så jag stannar och fäktas och jag vinner snabbare för varje gång de utmanar mig... Du vet nog bättre än mig, att Du med hjälp av Tiden kommer fixa detta så allt blir till ditt och din sons bästa, inom en liten framtid....
Time will tell....
//Faktamannen

Peeess: Blev häromdagen, då jag var inne på en väns blogg, brutalt påhoppad av en konstig typ som kallade sig feminist!? Hon anklagade mig totalt grundlöst (och vårdslöst)för att ha fel i en kommentar och att jag inte var påläst!!?? Hon gjorde ju många misstag med att göra så, men det största misstaget hon gjorde(förutom att hoppa på mig och samtidigt vara befriad från de vitala delar av hjärnan, som ger logiskt tänkande och dämpar vanföreställningar) var att anklaga Mig, på det stöddiga sätt denna lilla insekt gjorde, med skrattretande påståenden som att Jag var uppenbart vilse inom ett område, jag faktiskt kan en hel del om!? Detta samtidigt med uppmaningen att Jag borde läsa hennes blogg, för där skulle hon minsann lära Mig hur saker och ting är!? Pinsamt var att hennes kunskap på sin höjd hade plockats ur Wikipedia!? Ämnet detta rejäla krig handlar om är förstås feminism. Hon beter sig fruktansvärt lågbegåvat, vilket jag stundtals gör också, men att göra som hon gjorde och samtidigt inte ha en aning om att feminismen är ett samlingsnamn för ett antal ganska olika ideologier, där alla i väldigt olika grad grundar sig på kvinnors rätt att bli jämställda de andra Människorna, dvs männen, är ju inte jätteklokt!? Eller vad anser du?? Berättelsen finns på min blogg som du är varmt välkommen till när DU har lust!

cyberliv

15 juli 2010 13:37

Tack för dom värmande orden!!! Vi har tydligen bägge hårda kunskaper om vad det innebär att "mista" sin son och allt du säger är helt rätt!
Jag håller redan på att plocka ihop bitarna av mig själv och bli ännu starkare än förut!!!
Däremot behöver du inte läsa igenom alla mina 1000 inlägg :) för jag valde tidigt att inte skriva något som sa hela sanningen, av rädsla för att inte få träffa Tony, men nu mot slutet kunde jag inte knipa käft längre... hon gick helt enkelt FÖR långt!!!

Djupt i mitt hjärta är jag övertygad om att Tony kommer att vara hos mig, men jag får bida min tid och bita ihop helt enkelt. Ändå är jag mycket tacksam för dina rader!!!

Sen tycker jag det är trist med elaka påhopp av en icke påläst feminist, finns knappt värre sorts människor!!!
Jag var in och läste både på hennes och din blogg... Kvinnan är ett fall för mentalvården!!!
Å andra sidan verkar det vara fallet med de flesta som Gudrun S samlat i sitt ickeparti, för jag kan inte kalla med gott samvete kalla dom för parti, på sin höjd en grupp besvikna kvinnor som tror att allt blir bra om männen utrotas!?!?!?

Jag kommer att kolla in lite då och då för att se om hon dyker upp igen... :)

Däremot är hon ju tacksam att slå tillbaka på då hon verkar helt sakna argument åt något håll alls, i alla fall inget som är trovärdigt.