Tänk dig ett tioårigt barn med flera svåra handikapp... stort behov av hjälp av bägge sina föräldrar... han får rätt till att ha assistenter som hjälper honom, men när mamman (som är en av assistenterna) vill få sova en natt i veckan så reagerar både sociala och en kommun mot detta ENORMA krav!!!

"Så kan vi ju inte ha det, för det är ju inte samma som andra föräldrar kan få". Därför måste vi såklart neka henne att få sova!!!

OK, jag medger att orden är mina, men ändå så är detta kontentan av när myndighetssverige agerar som dumma åsnor!!!

För fakta är ändå dessa: Soc tycker att barnet har tillräckligt med  assistanstimmar och att sen låta mamman få sova en natt i veckan, det skuille ju innebära "en "överkompensation" jämfört med familjer utan handikappade barn".

HUR DUM I HUVET FÅR MAN VARA??????

Jag blir så arg när myndigheter jämför äpplen och päron på det här groteska sättet!!! Familjer UTAN handikappade barn behöver ju för tusan INTE vara UPPE hela nätterna, för deras ungar sover!!!!!!!!!!

Problemet för den här lille killen är just attt han INTE sover och då MÅSTE självklart mamman få sova åtminstone EN natt i veckan eller hur???

Om man vänder på steken kan man ju säga attt familjer utan handikappade barn borde hållas vakna för att annars blir ju dom "överkompenserade" genom att dom får och kan sova!!!

Tror inte soc skulle säga så... men när det gäller människor med handikapp då ska helvetet frysa till is först innan man gör nåt bra och genomtänkt som att hjälpa till, underlätta mm!!!

Läs artikeln här och gör din egen bedömning:

Den svårt handikappade pojken har hjälp nästan dygnet runt. Därför drog socialen in rätten till avlastning ett dygn i veckan. Det var fel.

ÄNGELHOLM. Nu verkar tvisten om föräldrars rätt till avlastning vara över. Och Ängelholms kommun förlorade.

I centrum står en separerad familj med en svårt handikappad pojke i tioårsåldern. Pojken är utvecklingsstörd med en svår hörselskada och saknar tal. Han har dessutom stora psykiska problem som innebär både att han skadar sig själv och är hyperaktiv under långa perioder, bland annat nattetid.

Alla är överens om att det finns ett mycket stort behov av stöd och hjälp. Pojken går på skola och fritids och har dessutom beviljats personlig assistent 72 timmar per vecka. Till saken hör att familjen saknar släktingar i landet och har få vänner som kan hjälpa till.

Eftersom pojken sover så lite har det heller inte fungerat att han bor över hos pappan. Sedan försäkringskassan gått med på fler timmar med betald assistent, där mamman har en del av den betalda tiden drog socialnämnden in hjälpen med korttidsboende för avlastning ett dygn i veckan.

Motivet var att sedan skola, assistenttid, och sovtid dragits bort blev det bara några få timmar kvar. Delades de timmarna upp mellan föräldrapar och mammans sambo skulle det enligt kommunens uträkning bara bli en dryg timme vanlig föräldratid per dag.

Att dessutom erbjuda korttidsboende varje vecka skulle enligt socialnämnden innebära en "överkompensation" jämfört med familjer utan handikappade barn.

Mamman överklagade den indragna korttidsvistelsen som för henne innebar en regelbunden möjlighet att sova ut. För drygt ett år sedan avslog länsrätten hennes överklagande och gav kommunen rätt.

Mamman gick vidare till kammarrätten i Göteborg. Här ändrades bedömningen. Avlastningen när sonen fick bo på annat håll ett dygn i veckan skulle återinföras.

Inför den prövningen där domen kom i april fanns en rad nya läkarintyg. Här påpekade en överläkare inom psykiatrin att det var nödvändigt att ge mamman regelbunden avlastning. Annars skulle det troligen sluta med att sonen inom kort skulle hamna på vårdhem på heltid.

Domstolen tog också hänsyn till intyg om att pojken de flesta nätter inte sover utan är aktiv från tvåtiden då han vill leka eller äta.

Socialnämnden nöjde sig inte med bakslaget i Kammarrätten. Istället gick Ängelholms kommun vidare till Regeringsrätten för att försöka få bort kravet på regelbunden avlastning.

Precis före ju kom beskedet. Regeringsrätten tycker inte att ärendet är tillräckligt intressant, eller att kammarrätten gjort något uppenbart fel.

Därför blir det ingen ytterligare prövning. Kammarrättens dom ligger fast och familjen ska trots socialnämndens inställning erbjudas korttidsboende ett dygn per vecka.

http://hd.se/angelholm/2010/12/29/domstol-tvingar-fram-mer-hjalp/

Igår var jag på min regelbundna viktkontroll, den femte i ordningen. Mina förhoppningar var inte så stort ställda eftersom jag tog lite "paus" i bantningen under jul och nyår, för lite belöning för slitet ville jag ändå ha.

Så när jag vägt mig så hade jag visserligen gått ner några hekto (vilket är ett stort plus), men det var fel saker som hänt eftersom jag hade minskat i muskelmassa (har haft rätt mycket värk i jul och därför suttit mycket stilla) men ökat i bukfettet, vilket inte är bra!!!

Därför satt vi och pratade om att jag nu skulle "hårdköra" lite en månad framöver och ändra lite här och där i vad jag äter och hur... så får vi se hur den funkar då.

Jag är jätteglad att jag hade turen att träffa en som hållit på med den här "dieten" själv i drygt fem år, för hon vet ju vad hon talar om och kan, tack vara att hon är lärare, också förklara på ett enkelt sätt vad som händer med kroppen i olika situationen och framförallt VARFÖR!!!

Med det i ryggsäcken så känner jag mig ändå nöjd och kommer att fortsätta som vanligt, men kanske lite mer "intensivt".

Lite så känner jag mig efter att ha suttit och kollat på hockeymatchen mellan Sverige - Ryssland där "vi" förlorade efter straffar...

Som den obotlige optimist jag är hade jag i stort sett räknat med en hockeynatt som skulle avslutas med USA-Kanada, men när Sverige torskade så stängde jag av TVn lite efter midnatt... satte mig och gnällde lite vid datorn en 15-20 minuter innan jag kunde varva ner och lägga mig och låta John Blund vagga mig till sömnens rike :)

Det är lite så att jag faktiskt skäms över mig själv som blev så engagerad och satt för mig själv (Emma gillar inte hockey) och t o m småskrek av glädje när Sverige gjorde mål och hela det programmet... jag blev som en tonåring rent mentalt sett :)

Självklart har jag kommit över förlusten idag, så fanatisk är jag inte! Sen såg jag på nyheterna  i morse att Kanada hade kört över USA totalt, så den matchen var tydligen ingen förlust över att inte ha sett...

Däremot kan det bli lite intressant att se om småkronorna också dom kan spöa USA i matchen om bronset... för jag kommer att följa dom även i sista matchen så klart.

Lite kul är det att kunna bli såpass engagerad ändå ;)

Vågar du kolla igenom den här videon på lite drygt fem minuter? Jag tror att 99% av de som läser min blogg INTE har det modet, för det tvingar dig till att tänka och ta ställning, något som vi svenska inte är kända för att göra...

Vi är såna som bara lyder staten, även om det medför försämringar och blir direkt farligt t o m för våra barn!!!

MEN... OM du ser den ber jag dig bara lämna en kort kommentar som t ex "jag såg den"... inget mer... för jag vill så gärna ha fel den här gången!!!