Igår hade jag ingen kul dag, även om den slutade bra... Jag var alltså tvungen att passa min tid hos tandläkaren för att göra det värsta jag vet, rotfyllning!!! AJJJJ tänker jag alltid då.
Så runt 14.30-tiden kom hon och hämtad mig i väntrummet och även om jag vet att jag måste göra det här för att rädda tanden så svettades jag redan på väg dit och ännu mer när jag rullade in i rummet... Alla dofter fanns såklart där... fick faktiskt ta ett lugnande piller för att kunna sätta mig i stolen!?!?!
Jag vet att min förra tandläkare uppe i Offerdal, där jag bodde förut, var inte bara tandläkare utan också en riktig ängel, för han botade min tandläkarskräck, men när jag kom ner hit till Sthlm så har en hel del av den skräcken kommit tillbaka.
Mest beror det på folktandvårdens ruggigt höga löpande-band-tempo där jag som patient får minimalt med tid och bara snabb-fixar gjorda, t ex lagningar som lossnar så fort jag äter müsli osv...
Men när de såg att jag måste rotfylla en tand och pga att jag inte kan gapa så mycket (även käklederna är söndervärkta av reumatismen) så blev jag remitterad till Danderyds sjukhus där de har proffsen!!!
OK back to the story... Denna kvinnliga tandläkare är lugnet personifierat och hon berättade lugnt och sansat om vad som skulle göras... varje enskild handling, som såklart började med bedövning... isch usch bläääää tyckte jag men fogade mig i det hela med viss dödslängtan som kom krypande uppför ryggraden som nästan försvann av rädsla och feghet...
Men jag ryckte upp mig när jag kände bedövningen sätta in och sen låg jag där i nästan två hela timmar med munnen öppnad så mycket jag kunde!!! (klappar mig själv på axeln och berömmer mig för mitt mod)... ;)
Så när allt var klart var jag glad som en speleman, fast jättetrött av att ha spänt hela kroppen så länge... och då säger hon nåt som fick mig att nästan sjunka ihop... jag som varit så duktig och allt...
"Jaha, då var det klart för den här gången... Nästa gång du kommer hit så rotfyller vi kanalerna"!?!?!?!?!?!?!?
WHAT??? Med nästan darrande röst frågade jag vad i fridens dar hon hade gjort dom här två timmarna då??? Svaret kanske jag anade, men ville inte riktigt ta in det... Jodå, det hon gjort var att hon "öppnat de tre kanalerna" och sen sprutat i nåt som ska döda alla bakterier mm som kanske kan finnas där.
Och detta "gift" skulle verka under lång tid för att vara säker... så inte förrän i slutet av oktober!?!?!? får jag återkomma och då ska slutjobbet göras :(
Jag erkänner att det kändes hårt med tanke på att jag klappat mig själv på axeln och var glad över att det var över... men det var det ju inte, så då sjönk mitt självförtroende igen...
Tandläkaren såg hela mitt minspel, svettningarn som kom tillbaka etc :) och säger åt mig att det inte kommer att vara värre nästa gång och andra saker som jag inte kommer ihåg... men hon var så lugn och snäll i rösten och gav mig tid att smälta alltihopa, så när jag rullade ut därifrån för att åka hem igen så mådde jag inte sådär jättedåligt... bara såååååå trött och halva ansiktet bedövat så det kändes som om jag hade en fotboll i munnen!!!
Jag var inte hemma förrän runt 18-tiden och det fanns bara inte på kartan att jag skulle äta nån middag, men några timmar senare lyckades jag trycka i mig några mjukmackor i alla fall... plus att jag har ju några kilo att ta av så den biten var inget problem :)
Men det är lite lustigt att jag inte pallade att skriva om det här igår, för det kändes som att det låg för färskt som läskig upplevelse att skriva om då!?!?!
SÅ klen, fjantig och barnslig kan jag bli när det gäller tandläkaren!!! :)
Men det bjuder jag på 
Who says men aren't good for anything?
SMILE, LIFE IS BEAUTIFULL!!