Nordea är nu mitt i arbetet med att anpassa sig till de nya och hårdare krav som följt på finanskrisen – av banken döpt till ”New Normal”.

En effekt av detta är gårdagens besked att 2 000 tjänster ska bort i Norden. Banken skriver: ”Minskningen följer på de senaste årens initiativ för att öka effektiviteten och kommer att leda till en striktare prioritering av lönsamhet i affärsverksamheten”.

Det är ju svårt nog att i vanliga fall hantera bankernas produkttrixande och när man nu särskilt förutskickar ”en striktare prioritering av lönsamhet” är frågan om man överhuvudtaget ska våga ha kontakt med sin bank.

De enklaste - och vanligaste – sätten för en bank att öka sina intäkter är att dels ta ut lite högre avgifter för samma gamla produkter och att kränga fler bankprodukter med i många fall tveksamt mervärde.

I Nordeas fall - man kan utgå från att samma process pågår hos andra banker - betyder det att fler kunder ska ”migrera” uppåt i värdekedjan och bli premiumkunder. Premiumkund blir den som betalar tillräckligt mycket avgifter till banken.

Premiumkundens belöning för detta är framför allt att man får en Personlig Bankman (versalerna är Nordeas egna).

I Nordeas nya ”striktare prioritering av lönsamhet” är det nu upp till denna Personliga Bankman att behålla befintliga premiumkunder och se till att ”migrera” ännu fler av Nordeas kunder uppåt i värdekedjan. De senaste tre åren har man lyckats flytta upp cirka 430 000 privatkunder inom hela Nordea.

Nyckeln till detta, enligt en presentation som Nordeas finanschef Fredrik Rystedt gjorde i juni i år, är att fördjupa relationen till kunden med hjälp av ”pro-aktiva” kundmöten med en ”holistisk rådgivning”.

Och visst kan det finnas fördelar att ha alla affärer i en och samma bank men man måste vara en duktig förhandlare och hålla god koll på vilka villkor andra banker erbjuder. Det är svårt för en genomsnittlig bankkund.

Ambitionen om en fördjupad kundrelation betyder på bankspråk att rådgivaren gräver sig djupare ned i kundens plånbok och att inget bör stå mellan rådgivaren och målet.

På en annan av Nordeas presentationer nyligen berättade koncernchef Christian Clausen att denna fördjupade relation ska gynna både kunden och Nordea.

Problemet är bara att det ofta finns en motsättning mellan bankens och kundens intresse. Vi kan ta ett exempel ur bankens fonderbjudande.

För att bli premiumkund ska man spara direkt i Nordeas egna fonder och här stöter man omedelbart på problem med fondutbudet. All tillgänglig forskning visar att en indexfond är överlägsen en motsvarande genomsnittlig aktivt förvaltad aktiefond men Nordea erbjuder endast en indexfond – en Sverigefond.

Fonden startade hösten 2008 och har under perioden januari 2009-juni 2011 slagit Nordeas aktivt förvaltade Sverigefond med 3 procentenheter (efter avdragen avgift).

Indexfonden kostar 0,4 procent i avgift medan Nordeas aktivt förvaltade Sverigefond kostar 1,4 procent. En billigare och bättre fond alltså.

Men ser man till förvaltat kapital i de båda fonderna förstår man vilken fond Nordea rekommenderar till sina kunder: I indexfonden finns 1,8 miljarder kronor mot 8 miljarder i den aktivt förvaltade fonden.

Nu har banken föresatt sig att försöka öka lönsamheten och Clausen kan prata hur mycket han vill om att detta också ska gynna kunden; med mantrat ”New Normal” ekande på varje kundmöte, kommer den Personlige Bankmannen hundra gånger av hundra råda kunden att satsa sina pengar i en dyrare och sämre aktiefond.