Everybody Needs Somebody To Love - The Blues Brothers

Morningstar

4 december 2011 22:51

Vilka kanom-arister John Landis lyckades skaka fram, Aretha Franklin, Chaka Khan, Cab Calloway, James Brown och Ray Charles! Merparten av bandet bestod dessutom av medlemmar från Booker T & The MG's, bl a gitarristen Steve Cropper och bassisten Chris "Duck" Dunn. När jag träffade City Boy backstage på AF i Lund, deras basist hette nämligen likadant och han kallades också för Duck,så frågade jag varifrån han fått smeknamnet. Tydligen var det från den andre Dunn vilket jag inte kände till just då. Min soul-period hade inte riktigt börjat eller så var det precis i början så att jag inte kände till så mycket än om just den genren. Vi hade rätt bred musiksmak även om vissa genrer var mer favorit än andra. Vissa lyssnade t o n på disco och new wave även om jag var mer måttlig konsument i just dom fallen. Fast idag ångrar jag djupt att jag aldrig hängde med på Sex Pistols som spelade på Mogambo i Helsingborg. Som sagt var dom inga favoriter men bandet är trots allt rätt legendariskt idag. Men så kan det gå när inte haspen är på!

Stig Olsson

5 december 2011 16:43

Ja absolut, jag håller helt med om det, för de artister du räknar upp är så fantastiska och spelar säkert en mycket stor roll än idag för de seriösare unga människor som vill skapa varaktig och bra musik!

Sen blir jag ju såklart lite avundsjuk (positivt) på dig för att du fick komma så nära artister!!! :)
Enda stora artist jag kommit nära var efter en konsert med Bruce Springsteen i början på 80-talet här i Sthlm då jag fick den stora äran att hälsa på och prata lite med Clarence Clemmons (frid över hans minne) utanför det rum där Bruce låg och kippade efter luft efter en av sina härligt långa 4-timmars-konserter :)

Sex Pistols var grymma... så jag håller med där också, för jag hängde inte helt med när de kom utan har insett deras betydelse långt senare... jag fastnade i rockmusiken mm... men det gick bra det med för jag lever ju än ;)