Bästa läsare!
Det är lite genant att erkänna det, men ibland känner jag mig som mest kreativ när jag sitter på dasset. Jag vet inte vad det är som driver tankarna i oväntade riktningar, men jag brukar väldigt ofta gå från toaletten med nya idéer. Kan det vara så att psyket påverkas av att kroppen blivit av med ”slaggprodukterna” och systemet kan återgå till att försörja ”centraldatorn” med fräsch energi?
Nåväl.
Jag satt på ”tronen” och noterade att under handfatet stod en refillpåse med Gunrys flytande tvål med honungssmak. Eller doft. Uppe på handfatet står däremot Bliws ergonomiska tvålpump med innehållet ”skogsviol” utmärkt. Det är bara det att det luktar/smakar honung om innehållet. Ergo: det kan icke vara Bliw-tvål i blivtvålpumpen.
Mina tankar gick direkt till skiv- och musikindustrin samt databranschen. Den som köper en film eller en CD-skiva får absolut inte förevisa den offentligt, kopiera den, återgestalta den i form av en runsten eller lägga in bildsekvenserna i ett blädderblock för att på så vis återskapa de rörliga bilderna. Ja, det är inte exakt så film- och skivbolaget formulerar det, men de förbjuder allt kreativt användande av produkten annat än i avsedd spelare inför avsedd konsument. Och följer man inte dessa regler så kommer man brinna i helvetet. Eller stämmas på ett belopp som motsvarar 125% av alla ekonomiska tillgångar på planeten. Typ.
Tänk om Bliw gjorde samma sak med sina tvålpumpar.
DENNA PRODUKT ÄR ENDAST AVSEDD FÖR BLIWS TVÅLSORTIMENT. ÖVRIGT NYTTJANDE SAMT UTBYTE AV INNEHÅLL MOT ANNAT FABRIKAT ÄR ETT AVTALSBROTT OCH ETT OLOVLIGT PATENTINTRÅNG. TVÅLPUMPEN ÄR ENDAST AVSEDD FÖR ENSKILT BRUK OCH FÅR EJ ÖVERLÅTAS, HYRAS UT ELLER VIDARESÄLJAS. DU HAR GODKÄNT VILLKOREN GENOM ATT LÄSA DENNA TEXT.
Vad? Tycker du att jag är löjlig? Jaha. Men varför är det så himmelsvidd skillnad mellan brukarens frihet av innehållet i en tvålpump kontra innehållet en CD-skiva? Uppriktigt sagt, är inte Britney Spears och hennes likars musik också en förbrukningsvara. Topplistemusik räcker sällan längre än innehållet i mina tvålar; efter någon vecka är det någon ny hit som spelas var 20:e minut i samtliga musikradiokanaler (utom P2 då, tack och lov). Det faktum att musiken egentligen är konstnärligt oviktig bevisas ju av att melodierna utgör pausmoment mellan de eviga reklamblocken…
Sedan jag köpte mitt elektriska stagepiano har jag inte lyssnat en minut på skvalradio här hemma. Ändå hörs från min lägenhet hårda rockriff, techno, jazziga trudelutter och annat som jag i ögonblick av kreativitet (denna gång utanför toaletten) uppfinner, spelar och glömmer bort. Tack skiv- och nöjesindustrin för att ni skrämde bort mig. Nu har jag äntligen fått en chans att förstå musik. På riktigt!
Hälsar eder Peter Harold
http://peterharold.wordpress.com/2012/05/26/sondagskronikan-skithustankar-om-upphovsratten/#comment-6583
