Visselblåsare blev uppsagda  efter politiskt beslut
Det var förra våren som biljettkontrollanterna i Stockholms kollektivtrafik började slå larm.
Flera ur personalen hörde av sig till landstingets politiker och berättade att Securitas – bolaget som för SL:s räkning sköter biljettkontrollerna – pressat sina anställda att fuska med statistiken över hur många resenärer man kollat. Ju bättre siffror Securitas rapporterat in till SL, desto mer betalt av landstinget har man fått.
En utredning tillsattes som visade att påståendena om fusk verkade stämma. SL beslöt att inte förlänga avtalet med Securitas och en ny upphandling påbörjades: Från och med 2013 väntas ett annat privat företag ta över biljettkontrollerna.
Personalen uppsagd
Det senaste decenniet har biljettkontrollen inom Stockholms kollektivtrafik flyttats runt på flera olika aktörer: Ett tag skötte företaget Connex (idag Veolia) biljettkontrollerna, därefter ett bolag ägt av SL – och nu Securitas. Varje gång har de anställda ”flyttats över” till det nya företaget. Men inte den här gången.
– Helt plötsligt får vi höra att SL inte kommer att använda sig av personalövergång. Det känns för jäkligt, rent ut sagt, säger Kaj Eriksson, ordförande i den lokala fackklubben.
Eftersom Securitas avtal med SL går ut i år – och eftersom personalen inte automatiskt ”följer med” till nästa leverantör – så har alla biljettkontrollanter anställda av Securitas blivit uppsagda till den sista december. De som avslöjade missförhållandena riskerar alltså att stå arbetslösa om några månader.
”Ansvaret ligger hos leverantören”
Kaj Eriksson säger till ETC Stockholm att han tror att många av biljettkontrollanterna kan få jobb hos den nya leverantören. Men otryggheten ökar förstås, lägger han till.
– Den kommande leverantören behöver biljettkontrollanter, så många av oss som jobbar på Securitas kan nog bli anställda där efter årsskiftet. Frågan är vad som händer med anställningstryggheten? Nu kan arbetsgivaren välja och vraka: dig vill jag ha; men du är jobbig att ha att göra med och får inte nytt jobb.
– Arbetare som jobbat under lång tid förlorar sin anställningstid, och personal som varit sjuk ”för mycket” kan nog inte räkna med att nyanställas.
Björn Holmberg, stabschef på SL, tycker inte att man gjort något fel när upphandlingen inleddes.
– Vi har inte ställt krav på personalövertagande i upphandlingen, säger han.
– Frågor om huruvida personalen ska gå över till nästa entreprenör är en fråga mellan avträdande och tillträdande part.
Men nu straffas ju de anställda, som larmade om missförhållanden?
– De anställda gjorde helt rätt, och vi måste stimulera personalen att påtala oegentligheter också i framtiden.
– Men arbetsgivaransvaret ligger hos respektive leverantör.
Politiskt beslut
Mycket av de anställdas ilska har riktats just mot SL. Men beslutet att inte kräva att de anställda på Securitas skulle få följa med till nästa entreprenör är faktiskt politiskt.
Den 27 mars i år träffas landstingets trafikpolitiker på SL:s huvudkontor på Kungsholmen, bland annat för att fatta beslut om den kommande upphandlingen av biljettkontrollverksamheten.
– Både vi, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville att det skulle vara tydligt att man tillämpade personalövertagande om en ny leverantör tog över, säger Erika Ullberg (S), andre vice ordförande i Trafiknämnden.
– Men den borgerliga majoriteten verkar inte tycka det är viktigt.
De tre oppositionspartierna lade alla fram förslag som gick ut på att SL skulle kräva att personalen på Securitas får följa med till den leverantör som vinner upphandlingen. Den borgerliga majoriteten – med undantag för folkpartisten Lennart Rohdin, som gick på Socialdemokraternas linjer – röstade nej till förslaget. Kristdemokraten Michael Stjernström försvarar beslutet.
– I den här upphandlingen ställer vi lite andra krav på biljettkontrollverksamheten än vad som gällt tidigare. Jag kommer inte ihåg allt i detalj, men våra tjänstemän framförde ett par skäl till varför det inte var lämpligt med personalövertagande, säger han.
Men Trafiknämnden hade kunnat bestämma sig för att personalen skulle få följa med till nästa leverantör, om den hade velat?
– Ja visst, det hade gått. Det fanns inga juridiska hinder eller liknande.
Kaj Eriksson, den lokala fackklubbsordföranden, suckar tungt när han får frågan om vad han tycker om politikernas agerande.
– En djup besvikelse, det är vad jag känner mer än något annat. Om jag fick rikta en uppmaning till våra politiker är det: Ta ert moraliska ansvar! För det gör de inte.
