Alla inlägg under februari 2014

Av Stig Olsson - 27 februari 2014 19:54

Fram till 80-talets början fungerade FK som den myndighet den var skapad för, dvs för att hjälpa folk med behov. Det var allt från föräldrapenning till förtidspensioner och hyresbidrag mm. Nu har denna myndighet så totalt förändrats att den mer verkar bestå av privatpersoner som äger alla pengar de är satta att förvalta åt oss, folket!?


Jag kan inte tyda det på nåt annat sätt, för varje gång jag behöver deras hjälp får jag alltid, alltid, alltid ett fett och stort NEJ kastad i mitt ansikte, plus en massa förolämpningar från dessa anonyma telefonröster (nån som kommer ihåg att förr fanns de anställda på våra orter och i många fall var vi t o m bekanta)... Dessutom verkar de ytterst måna om att vägra alla hjälp, som om det vore deras egna pengar!??! 


Nu har desstom FK lyckats med ännu ett lågvattenmärke... Läs texten här nedan och min egen kommentar längst ner... det här är saxat ur en diskussionsgrupp på fejjan som jag är med på...

 

HUR KUNDE VI TILLÅTA ATT DET BLEV SÅ HÄR???


**************************************************
**

De som har läst assistansersättningsutredningen noga har kanske uppmärksammat att man nämner något om att Försäkringskassan haft funderingar på att införa efterskottsbetalning av assistansersättningen, något som utredningen ställer sig positiv till.

IfA har idag fått bekräftat från Försäkringskassan att de från och med september månad har för avsikt att införa efterskottsutbetalning av assistansersättningen. Det innebär att den assistansberättigade/anordnaren inte kommer att få några pengar utbetalade förrän Räkning till Försäkringskassan har blivit inregistrerad hos FK tillsammans med tidsredovisningarna för respektive personlig assistent. Försäkringskassan låter meddela att de kommer att informerar mera kring detta framöver.

IfA vill redan nu ge denna information som för vissa anordnare kan innebära stora organisatoriska konsekvenser och för vissa även ekonomiska konsekvenser. Även vi ska återkomma med ytterligare information så snart vi får ta del av den.

 

Så FK erkänner äntligen att de gärna och helst går de stora multinationella riskkapitalföretagens ärenden i stället för att stötta oss funkisar! 
Troligen ligger det en massa avundsjuka från FKs handläggare när de tänker på att en funkis kanske t o m s
kulle kunna överleva på att sköta sin egen assistans i stället för att sitta pacificerad med sin förtidspension, socialhjälp, hyresbidrag etc, för så kan vi ju inte ha det i överklassens Sverige!?

ANNONS
Av Stig Olsson - 26 februari 2014 19:30

Igen har jag lyckats hitta en låt jag inte hört på över 30 år!? Det är lika roligt varje gång!!! Squeeze skrev många riktigt bra låtar och det är som bomull för öronen att lyssna på deras musik... Hoppas du får lika stor behållning av dom som jag gjort och gör :)


ANNONS
Av Stig Olsson - 26 februari 2014 10:33

Hur länge ska journalister tillåtas ljuga så sinnessjukt om kostnaderna för PA (personlig assistans)?

Finns det över huvud taget inga regler för hur de ska förhålla sig!? Jag vet att jag inte får skriva vad som helst, för då blir jag åtalad, men detta gäller tydligen inte dom som har det till sitt yrke, vilket är minst sagt egendomligt!


Tack och lov skriver många andra, än journalister, och förklarar hur det egentligen ligger till och det gläds jag åt varje gång. I inlägget nedan beskriver en person på ett underbart bra sätt hur sanningen ser ut på ett enkelt sätt, som också enkelt går att kontrollera, vilket aldrig går att göra när journalister skriver sina lögner... det är ju därför de inte går att kolla... 


Med jämna mellanrum är mediadrevet mot LSS igång!


LSS och framförallt assistans är för dyrt är budskapets. Vem som är beställaren framgår inte. Kanske speglar det bara ledarskribenten åsikter och attityder?


De ord de användser som ”galopperande kostnader ” och ”astronomisk kostnadsutvecklig” är både onyanserade och oförsvarliga.

Samma journalister som med oseriöst okontrollerade fakta skriver om det ”omfattande fusket” skriver också lika faktafattigt om ”okontrollerade ökningen av personlig assistans ”från 3,5 miljarder 1994 till 28 miljarder 2014”.

Det är i högsta grad en märklig jämförelse, då 1994 var första året med LASS, dvs. startår.  Med samma synsätt kan man se att alla reformer börjar på noll och når efter olika antal år upp till en stabilare normalnivå.


Jag har gjort en jämförelse av utvecklingen dels 2005-2010 dels en uppföljning av utvecklingen 2010-2012. Från 2005 till 2010 ökade assistansersättningen från drygt 14 miljarder till 23 miljarder, en ökning på 60 % och rensad från inflation på 50 %, dvs. med drygt 8 % per år. Men vid uppföljningen visade det att mellan 2010 till 2012 var ökningen rensad från inflation bara knappt 3 % per år. Eftersom lönerna ökar mer än inflationen så är nuvarande trend för ökningen marginellt mer än löneökningen.


En seriös journalist borde veta detta!


Jag har också jämfört 2010-2012 med andra system:


 

År   2010

Miljarder   kr

År   2012

Miljarder   kr

Ökning   i %

2010-12

Ökning   i %

Korr.   inflation

Trend
Föräldra-penning

32

35

+9

+6

Någon ökning
Barnbidrag

24

25

+3

0

Stabilt
Sjukpenning

18

23

+28

+21

Kraftig ökning
Sjuk-/aktivitets-ersättning

61

50

-20

-21

Kraftigminskning
Assistansersättning

23

26

+13

+8

Någon ökning

Bruttokostnaden för personlig assistans är ca 26 (2012). Minst 45 % av bruttokostnaderna går tillbaka till staten och kommunerna. Dvs. de 26 miljarderna blir då netto drygt 14 miljarder.


Assistans syselsätter drygt 50 000 personer, varav många utan LSS skulle vara arbetssökande och arbetslösa. Kostnaden för en arbetslös är i spannet 350 000 till 400 000 kronor per år (lågt räknat). Dvs. vi kan säkert ta bort ytterligare 5 – 8 miljarder från assistans kostnaderna.


Då är nettokostnaden för assistans blir då 6 – 9 miljarder kronor per år.


För att få en liten jämförelse så kostar de två senaste jobbskatteavdragen drygt 20 miljarder med tveksam effekt på sysselsättningen enligt experter. De totala jobbskatteavdragen på 100 miljarder har enligt Konjunkturinstitutet givet ca 100 000 jobb, dvs. en kostnad på 1 miljon per jobb.


Förstår ni nu vad jag menar med oseriöst och onyanserat?


http://reclaimlss.org/2014/02/rikspressen

Av Stig Olsson - 25 februari 2014 19:26

Massmördaren Calle Bildt, nassen Fredrik Sveinfeldt, fyllesvinet Stefan Lövén och många fler korrumperade politiker gapar och skriker om att man ska bomba och asfaltera homofobländer som Ryssland och Uganda... Men dom säger inte ett ont ord om de allra värsta länderna som t o m har dödsstraff på alla "sexuellt avvikande"... dvs mellan-östern-länderna medan tex Uganda bara har livstids fängelse!?

  

Som jag tolkar det anser dessa skithögar till politiker att det är ok att döda bögar, men inte att låta dom sitta inne på livstid!? Eller har jag missat nåt?


Nä, det stinker kamelskit i flera hundra mil, för det allt detta handlar om är ren och skär business... Fråga Calle-svinet, han vet, efter sina oljeruschdagar i ryssland där han aktivt bidrog till tusentals afrikaners förtidiga död medelst maskingevärskulor från rika oljeborrande vita överhetsmänniskor (fler som känner hitlerdofter?)


Bara för att visa att jag inte är helt ute och cyklar letade jag fram lite kalla fakta om hur mycket pengar som svenska affärsmän pumpar in i Förenade Arabemiraten resp Uganda, så kanske ni förstår detta groteska hyckleri bättre som springpojkarna Bildt, Lövén m fl håller på med...


Under 2010 uppgick Sveriges export till Förenade Arabemiraten till cirka 3,7 miljarder kronor. Här finns många affärsmöjligheter för svenska företag och deras produkter och tjänster. 

  

2011 uppgick exporten till Uganda till ca 680 miljoner kronor vilket var en ökning med 51 procent från föregående år. Under 2012 minskade exporten med 75 procent till 172 miljoner kronor vilket är ett tecken på att enskilda ordrar har stort genomslag i statistiken.

 

Förstår du vad jag är ute efter? Svenska politiker och affärsmän kröker rygg för kamelskitsländerna där de våldtar och mördar småflickor som pratat med fel sorts pojke, halshugger alla sexuellt avvikande (enligt deras egna normer), stenar alla kristna etc mm osv!!! Ja just det... dom länderna har ju olja för tusan!!!  

  

DÄREMOT har dessa svenska politiker och affärsmän inget emot att sätta länder som Uganda på svältkurer med massdöd som följd, för det är ju ändå bara dumma negrer som inget kan och förstår (enligt deras egna normer)!!!

  

Lika illa tycker jag om fittstimmet med ärkefittan Gudrun själv i spetsen, för de gör inte ett skit för några andra än sig själva... Deras omöjliga dröm om att en gång få sitta överst på gödselstacken är så omfattande att inget får äventyra denna omöjlighet... för de är FÖR rabiata och dumma i huvudet för att nånsin kunna komma dit... men släppa på sin moral och sina principer... DET KAN DOM!!!

  

SJÄLVKLART ska alla ha rätt till sin egna sexuella läggning... men då ska det gälla i alla länder också och inte bara i vissa som våra makthavare vill för då är dom per automatik mycket värre än de potentater de nu själva står och skäller på!!! Nån jävla rättvisa får det väl ändå vara!!!

Av Stig Olsson - 25 februari 2014 14:40

Regeringens utredare har nu presenterat sitt förslag om hur den framtida ekonomiska ersättningen för personlig assistans ska se ut. Förslaget vilar på dåligt underbyggda slutsatser, men visar också behovet av att både assistansbolagen och de assistansberättigade nu tar ett gemensamt ansvar för LSS-reformen. Assistansbolag som bara har vinsten som drivkraft har inget i branschen att göra, skriver Daniel Lindkvist på Lystra personlig assistans.


Agneta Rönns utredning om hur utformningen av assistansersättningens schablonbelopp ska se ut har nu presenterats. Utredningen är ännu ett i raden av slag mot de funktionsnedsatta i behov av personlig assistans.

 

En av slutsatserna Agneta Rönn dragit är att schablonersättningen (280 kronor 2014) är för hög. 2013 var den 275 kronor per timme men borde då, enligt utredaren, varit 253 kronor per timme. Till stöd för detta ligger bland annat en alltför hög vinstmarginal bland assistansanordnarna. 


Assistansbolag har de senaste åren varit utsatta för kritik. Det ska påpekas att den inte sällan varit befogad. Stora vinstuttag har blandats med rubriker om fusk och kriminalitet. Branschen har fått ett något skamfilat rykte och de många bolag som driver och vill driva en bra och kvalitativ verksamhet får också vara med och bära en kollektiv skuld för andras handlingar. 

 

På samma sätt dras slutsatsen att schablonen då kan sänkas med cirka 20 kronor, eftersom många bolag har en alltför hög vinstmarginal. Den slutsatsen är dock dåligt underbyggd och det saknas en rimlig konsekvensanalys av vad det skulle innebära, men låt mig lyfta fram några basala konsekvenser: 

 

* Sedan den 1 januari 2011 krävs tillstånd för att få anordna personlig assistans enligt 9 § 2 LSS och med tillståndsplikten kom också höjda krav på sättet man arbetar med kvalitet, kompetensutveckling med mera. Det är bra och nödvändigt men också en investering. Att följa Agneta Rönns förslag skulle innebära att färre och mindre satsningar på ökad kvalitet och utbildningar för assistenter.

 

* Yrket personlig assistent har inte den status det förtjänar i dag. Yrket är svårt och komplext och oaktat hur bra rutiner, policies och kvalitetsarbete ett assistansbolag har är det inget värt om inte de personliga assistenterna gör ett bra jobb i slutändan. Att säga att schablonen borde ha varit 253 kronor är också att säga att det arbete du gör som personlig assistent är värt mindre än i princip alla serviceyrken. Assistansbolag måste också ges möjlighet att belöna gott arbete med en positiv löneutveckling annars kommer man inte att vilja stanna i yrket.

 

* Rätten och möjligheten att leva som andra, att som funktionsnedsatt leva ett självständigt liv kommer tvivelsutan att begränsas. Resor är exempelvis en stor kostnad som redan i dag måste planeras ekonomiskt med lång framförhållning tillsammans med assistansanordnaren. Med ännu snävare marginaler minskar givetvis även svängrummet för spontanitet hos den assistansberättigade och självständigheten begränsas.

 

Det finns fler aspekter att peka på som visar det olyckliga i ett sådant här förslag som i slutändan drabbar assistansbehövande och assistenter hårdare än någon annan. Men vad är då vägen framåt? Det finns inga enkla svar på den frågan, det är vi alla medvetna om. Hur LSS-reformen och dess ekonomiska framtid ska se ut har vridits och vänts på i flera år och Agneta Rönns utredning är definitivt inte slutpunkten för det. Jag tror att en god början, och något vi kan börja med redan i dag, är att varje individ tar ett större ansvar för reformen och inte bara pratar om utan också agerar som att vi vill att den bevaras i den form den var tänkt från början.


Lättare sagt än gjort? Kanske, men nog också ett måste. Tillsammans, assistansbolag och assistansberättigade, bär vi ett gemensamt ansvar för att skapa förutsättningar för en hållbar framtid för LSS.

 

Assistansanordnare måste se och ta ansvar för sin del och tänka efter innan man beslutar om vinstutdelningar i mångmiljonklassen. Ett argument för vinster i välfärden är att stimulera företagande och öka valfriheten för den enskilde med målet att få en höjd kvalitet. Jag tror att de assistansanordnare som arbetar för att höja kvalitetsnormen och som är genuint intresserade inte bara av den egna ekonomiska vinningen utan också av att skapa någonting bra, att bedriva en assistansverksamhet som ökar den enskildes livskvalitet också tar sunda beslut när det kommer till vad vinster ska användas till.


Vi på Lystra personlig assistans har inga vinstutdelningar överhuvudtaget utan ska låta vinsten användas för att utveckla företaget vidare och säkra att vi kan fortsätta vara en trygg assistansanordnare och arbetsgivare för våra kunder och anställda. Andra kan gå i samma spår, om inte helt utan vinstutdelningar så åtminstone på skäliga nivåer.


Det måste vi kunna kräva av oss själva. Kan man inte det, och är själva utdelningen av de pengar som skulle kunna användas för att skapa ett bättre liv för personer med funktionsnedsättning den enda drivkraften, då ifrågasätter jag starkt om det är just i den här branschen man ska verka.

 

Assistansanordnarnas ansvar är stort men det är även varje enskild assistansberättigads. Det räcker inte att prata och tycka om höga vinstuttag, om fusk, överutnyttjande eller tveksam eller direkt felaktig användning av assistansersättningen. Varje enskild person som omfattas av 9 § 2 LSS har ett direkt ansvar för att den ska få finnas kvar under värdiga former. De absolut flesta tar delvis ett ansvar i dag genom att redovisa verkställd tid korrekt och undvika övertramp och gråzoner vid nyttjande av assistansomkostnader. Men det räcker inte. Man måste aktivt välja och kanske framförallt - välja bort. På samma sätt som vi uppmanas att välja ekologiskt, rättvise- och fairtrademärkta livsmedel bör det också uppmanas att välja assistans som bedrivs på ett sätt som är hållbart inte bara i dag och i morgon utan om 5, 10 och 20 år. Liksom i klimat- och miljöfrågorna handlar det om att göra ett aktivt val. Det räcker inte att tycka att det är bra med assistansbolag som inte gör några vinstutdelningar men sedan välja ett som plockar ut miljoner årligen, på samma sätt som det inte räcker att tycka att fairtrademärkta kläder är bra men sedan köpa sådana som jag vet är tillverkade av barnarbetare. Det räcker inte. Allas vårt ansvar sträcker sig längre än så.


Jag vill tro på en hållbar utveckling av personlig assistans, jag önskar en ljus framtid för LSS-reformen. Men jag tror att ansvaret måste vara vårt gemensamma och att vägen dit, den måste vi gå tillsammans. Vi har börjat gå. Följer du med oss?


http://www.dagenssamhalle.se/debatt/assistansbolag-och-brukare-maste-ta-ansvar-foer-lss-7925

Av Stig Olsson - 24 februari 2014 17:24

Om tankestyrning av datorer

 

Innehåll: Bakgrund: kroppens elektriska signalerFördelarna med att låta tanken styraLite mer om hjärnvågorEEG-baserade metoder>P300-metoden>My-rytm-metodenInplantatLitteraturlista



Tills nyligen var tankestyrning science-fiction. Idag Är det science-fact. Imorgon kan det vara en del av vår vardag, men vägen dit går genom outforskad terräng. I denna artikel får du veta var tekniken står idag, vad den kan användas till, och var den kan stå imorgon.

 

Under  de  senaste  50  åren  har  datorernas  kapacitet  ökat enormt. De  har blivit  tusentals  gånger  snabbare, fått  större hårddiskar, bättre skärmar, och möjlighet att återge ljud.  När det gäller vårt  sätt  att ge  datorn  kommandon,  har  dock,  i  grunden, ganska lite förändrats sedan 50-talets hålkortsgränssnitt. Det är lång väg från tanke, till resultat på skärmen. Eftersom det är i våra tankar som önskemålen uppstår, borde  den effektivaste vägen att ge datorn kommandon, vara att låta den läsa våra tankar.


Bakgrund: kroppens elektriska signaler


Att människans nervsystem använder elektriska signaler har varit  känt i 150 år. Redan år 1849  upptäckte den tyske psykologen Emil Heinrich Du Bois-Reymond, att små elektriska spänningar uppstod när han spände musklerna i armen. Du Bois-Reymond använde ett enkelt, men mycket känsligt instrument, för att mäta  spänningar, en s.k galvanometer. Galvanometern anslöt han till huden med pappersbitar, som för att minska det elektriska motståndet, var indränkta i saltlösning. Det är nervsystemets elektriska natur som ligger till grund  för nästan all form av styrning av elektronik med kroppssignaler. Vare sig man mäter signaler från musklerna, från hjärnan (EEG), hjärtat (EKG), eller från ögonen (EOG), så är det svaga elektriska spänningar man mäter. Av dessa fyra är det främst EEG-signalen,  eller "hjärnvågorna", och ögats EOG-signal som är intressanta, när det gäller att styra datorer och andra maskiner. Själva mätningen av signalerna utgör idag inte något större problem, trots att de är mycket svaga. Det är istället tolkningen av främst EEG-signalen, som idag är den stora utmaningen.


Fördelarna med att låta tanken styra För den vanlige datoranvändaren finns främst två fördelar med 

tankestyrning:


Den omedelbara fördelen är att tankestyrning erbjuder ett smidigare, och mer "intuitivt" gränssnitt. Många av de företag som idag utvecklar och säljer produkter för datorkontroll med kroppssignaler,  har lagt stor viktpå spel- och  underhållningsprogram. Det är i applikationer som dessa, där det som skall kontrolleras kan variera  kontinuerligt, som "smidigheten" kan upplevas redan idag. Det kan till exempel röra sig om flygsimulatorer, eller musikprogram, där musiken skapas utifrån, eller manipuleras med, användarens hjärnvågor.   

    

En  mer  långsiktig fördel med  tankestyrning  är den helt obefintliga  risken för  förslitningsskador, av typen "musarm", och  liknande. Musarm  skulle helt  kunna undvikas om man kunde kontrollera musen med blicken, eller via hjärnvågorna. Sådan kontroll kan idag relativt lätt åstadkommas. Den teknik som idag finns för att ersätta tangentbordet, med styrning med kroppssignaler, lämpar sig inte för praktiskt bruk. Arbetssituationen vid  datorn skulle dock förbättras, även om man ersatte enbart musen med tanke- eller ögonstyrd markör.

    

För totalförlamade eller fysiskt handikappade personer är nyttan med ett gränssnitt, som inte kräver någon muskelrörelse ganska uppenbar. Redan idag använder förlamade människor, som tidigare knappast alls  kunde kommunicera med sin omvärld, tankekontroll  för att skriva meddelanden  på en dator. I dessa fall har man alltså ersatt tangentbordet med tankestyrning. Den skrivhastighet man kan komma upp i ligger på ett par tecken per minut. Inte mycket att  skryta med,  men för dessa personer är det ett stort framsteg. 

    

Om tekniken  för att analysera  EEG,  EOG, och andra kroppssignaler blir tillräckligt bra, skulle den kunna användas 

i  mer riskfyllda och allvarliga  sammanhang. Man skulle t.ex kunna styra fordon enbart med tanken. En teknik som redan idag är väldigt  tillförlitlig  är den där man avgör en  persons blickriktning med EOG-signalen. Denna teknik anses så säker att  man  på  Stanforduniversitetet, i USA har utvecklat  en metod att  styra de  fiberoptiska kameror, som används vid vissa operationer, enbart med läkarens blickriktning. Fördelen med detta är att läkaren har händerna fria till att utföra själva ingreppet.


Det amerikanska företaget IBVA Technologies, föreslår att deras  produkt, som mäter EEG-signaler, kan användas 

som  säkerhetssystem  i  fordon. Om  föraren har på sig ett "pannband" kan systemet ur EEG-signalen avgöra om föraren är sömnig, sjuk, eller påverkad av alkohol eller droger.


Lite mer om hjärnvågor

 

En av de  vanligaste  kroppssignalerna  man använder vid styrning av datorer, är hjärnvågorna  (EEG-signalen). De 

elektriska signaler som mäts, med EEG (elektroencefalografi) uppstår i hjärnbarken, d.v.s i den del av hjärnan, som ligger direkt under skallbenet. Hjärnvågorna genereras troligen av en speciell typ av nervceller i hjärnbarken. Dessa nervceller fungerar som dipoler, och deras  polaritet  beror på vilka signaler som når dem från  nervsystemet. Eftersom  EEG-elektroderna placeras utanpå skallbenet, kan resultatet sägas vara summan av ett mycket stort antal nervcellers spänningar. Allteftersom de  nervsignaler som når nervcellerna  varierar, skiftar även de enskilda nervcellernas polaritet, och således varierar den uppmätta EEG-signalen. Forskare har i årtionden försökt att hitta samband mellan en persons EEG-signal och personens sinnestillstånd. Eftersom  EEG-signalen utgörs av summan av tusentals enskilda nervcellers potentialer, är den ett ganska trubbigt instrument. Det är svårt att ur EEG-signalen

få fram information om en enskild funktion i hjärnan. Man kan inte läsa en persons tankar i  EEG-signalen. Någonting man däremot lätt kan avgöra, bara genom att titta på EEG-grafen är hur "vaken" personen är. Hjärnvågorna kategoriseras efter deras frekvens, och i vissa fall kurvans form. De vanligast förekommande typerna finns i illustrationen i spalten till höger. I de stora rutorna anges hur hjärnvågornas amplitud varierar med tiden. Samtliga hjärnvågor har en maximal amplitud på under 10  mikrovolt. I de små rutorna  anges de olika  frekvens-

komponenternas relativa styrka. Observera den logaritmiska skalan! (från 0,1 till 100 Hz).


EEG-baserade metoder

 

Vid all användning av hjärnvågor för kontroll av datorer eller andra maskiner är mätutrustningen i stort sett densamma. Det som skiljer de olika  metoderna  åt, är istället  på vilka förändringar i EEG-signalen de reagerar. Illustrationen till höger visar de olika komponenterna i ett system som  heter "Biomuse", men principen är densamma för alla EEG-baserade system.


P300-metoden


P300 är en komponent i EEG-signalen som uppträder under 300 ms  efter det att  en person  har fått  ett ovanligt  sinnesintryck, som han eller hon har väntat på. Sinnesintrycket kan t.ex vara att en bokstav som man tänker på dyker upp på skärmen. Ett  experiment som utfördes av  Farwell och Donchin på University of Illinois 1988 gick till så här:


1. En kvadrat bestående av 6 x 6 rutor, med en bokstav eller annat skrivtecken i varje ruta, ritades upp på skärmen framför försökspersonen. Försökspersonen hade elektroder fästa på huvudet för mätning av EEG-signalen.


2. Försökspersonen instruerades att tänka på en viss bokstav, samtidigt som han tittade på skärmen.


3. I slumpmässig ordning markerades alla kolumner och rader i kvadraten en gång. Markeringen skedde genom att deras ljusintensitet för ett ögonblick ökades.


4. P300-komponenten, som var den del av EEG-signalen man var  intresserad av, är  mycket svag. Man var  därför 

tvungen att upprepa steg 3 upp till 30 gånger. Detta medan försökspersonen fortfarande tänkte på samma bokstav. Därefter beräknades P300-signalens medelvärde för varje rad och varje kolumn.


Som väntat visade det sig att P300-komponenten i EEG-signalen var som starkast när antingen den rad, eller den 

kolumn som "rätt" bokstav befann sig i, markerades. (Med "rätt" bokstav avses den som försökspersonen hade instru-

erats att tänka på.) Utifrån detta kunde datorn alltså räkna ut vilken bokstav försökspersonen tänkt på. 


Nackdelen med denna metod är att den tar lång tid. För att vara säker på vilken bokstav användaren tänker på måste försöket upprepas många gånger. Denna tidsåtgång kan minskas, om man i framtiden hittar bättre metoder att urskilja P300-komponenten ur EEG-signalen. Ett annat sätt att öka skrivhastigheten, utan att behöva förbättra tekniken, är ersätta bokstäverna med vanliga ord, så snart den första bokstaven har valts. Om den först valda bokstaven t.ex är ett A, så dyker det i nästa steg upp 36 st. vanliga ord som börjar på A, i bokstävernas ställe. På detta sätt kan de ca 1000 vanligaste orden skrivas lika fort som om de innehöll bara två bokstäver. Det resultat man uppnådde i försöket 1988, var att ett tecken bland 36 kan väljas med 95 % säkerhet på 26 sekunder. 


  My-rytm-metoden

 

My-rytmen är en del av EEG-signalen, med frekvens runt 9 Hz, som uppträder när man mentalt förbereder en rörelse. 

My-rytm-metoden går ut på att kontrollera en dator, genom att med viljan variera styrkan på sin my-rytm. Det kan 

exempelvis gå till så att my-rytm-signaler under 4 mikrovolt förflyttar en markör nedåt på skärmen, medan signaler större än 4 mikrovolt flyttar markören uppåt. I ett experiment med denna metod år 1991, uppnådde 4 av 5 försökspersoner en imponerande grad av kontroll över sin my-rytm, efter 12 st. träningspass på 45 minuter vardera. 

   

Med avancerade analysmetoder har man vid Ludwig Boltzmann Institutet, i Graz i Österrike, lyckats avgöra 

vilken av tre givna rörelser, som försökspersonerna mentalt förberedde, utan att sedan utföra dem. De tre rörelserna var: att vifta med höger eller vänster pekfinger, eller att flexa med höger fot. 


Inplantat 

 

De traditionella metoderna för styrning med kroppssignaler går ut på att kroppens elektriska aktivitet mäts med elektroder som placeras på huden. Nyligen (runt årsskiftet 1998/1999) har dock ett delvis lyckat försök, med små guldelektroder, som opererats in i hjärnan på två försökspersoner, genomförts. Försöket leddes av neurokirurgen 

Roy Bakay, vid Emory University i Atlanta, USA. En av försökspersonerna lärde sig att flytta en musmarkör på 

en skärm, enbart genom att tänka. På grund av de stora riskerna med kirurgiska ingrepp i hjärnan, och att många 

förmodligen skulle uppleva ett sådant inplantat, som obehagligt, är det tveksamt om metoden kommer att nå 

någon framgång...


Litteraturlista


"Applications for the IBVA System"

[http://www.ibva.com/IBVA%20docs/IBVApps.html]. 


Howard, Toby. "Controlling computers by thought"

[http:// www.cs.man.ac.uk/aig/staff/toby/writing/jr.htm]


Lindemalm, Cecilia. "Från tanke till handling"

[http:// 194.52.151.18/datateknik/arkiv/96-04/17.html] 1996.


Lusted, Hugh S. et al: Controlling Computers with Neural 

Signals. Scientific American october 1996, New York, 1996.

Nätversion av artikeln


Seabrook, Richard H. C. "The Brain-Computer Interface: 

Techniques for Controlling Machines" 

[http:// www.cs.man.ac.uk/aig/staff/toby/writing/bci/

richard.seabrook.brain.computer.interface.txt]


© Rickard Traunmüller, 1999

 

http://people.kth.se/~e98_rtr/bci.htm

 
Av Stig Olsson - 24 februari 2014 11:51

Replik på Susanna Birgerssons Ledare i DN, publicerad 2014-02-15. "Färdtjänst: Jobbigt att behöva trängas med andra".  Länk: "Färdtjänst: Jobbigt att behöva trängas med andra"


 Trots att vi redan 1979 fick "lagen om handikappanpassad kollektivtrafik" är det inte möjligt för alla människor att åka med buss, tåg eller spårvagn. Därför finns färdtjänsten. Sverige har ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 9 lyfts tillgängligheten fram som en förutsättning för "personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden" vilket också innefattar nyttjandet av allmänna kommunikationsmedel. Detta är i grunden vad vi diskuterar här.
 
Den "dörr till dörr"- service du beskriver är ett ofta använt begrepp från de som sällan eller aldrig är beroende av färdtjänsten. För de som är tvungna att använda färdtjänsten blir denna "service" ofta "dörr till dörr till dörr till dörr" och dessutom, vad vi den senaste tiden också fått läsa flera artiklar om, kanske inte ens i slutänden till ens egna dörr.
 
När du menar att kostnaderna är "rejält subventionerade" måste du jämföra med övrig kollektivtrafik och inte enskilda former av transport som exempelvis taxiresor. Tåg- och bussresor medger för det mesta rabattkort vilket gör dessa resor betydligt billigare än Färdtjänsten.
 
Jag tror tyvärr att din ledare, givetvis i syfte att skapa reaktioner och debatt, av många uppfattades som mycket raljerande kring mänskliga rättigheter och de problem som människor faktiskt vittnar om.
 
Det stora problemet här tycker jag är att jag som färdtjänstkund förväntas finna mig i ett sådant raljerande kring det som andra människor tar för givet, möjligheten att röra sig fritt i samhället, hälsa på sina vänner när man vill, osv. Undertonen i din ledare var att färdtjänstkunden gnäller för mycket och att vi ska vara tacksamma att denna speciallösning finns. Detta tycker jag är en tragisk attityd.
 
Dina exempel är tydligt uppbyggda på din felaktiga bild av färdtjänstens syfte och dina förutfattade meningar om färdtjänstkunden som person. Som för alla andra kunder till kollektivtrafiken så förtjänar klagomål att tas på allvar och inte bemötas med raljerande eller en sådan uppenbar okunskap.
 
Slutligen, jag är ledsen om jag hård mot dig men jag antar att "mitt otrevliga uppträdande reflekterar det egna uppträdandet", som du själv skriver riktat mot en annan adressat - nämligen färdtjänstresenären. 
 
Av Stig Olsson - 21 februari 2014 22:35

Barbro Lewin, funktionshinderforskare - 

LSS-reformen urholkas när intentionerna med lagen är på väg att gå om intet. Det befarar Barbro Lewin som anser att det ökade antalet avslag på nyansökningar och att många förlorar assistansersättningen är en konsekvens av en fragmentiserad bedömning där Försäkringskassan inte tar hänsyn till helheten.Barbro Lewin

Barbro Lewin tillhör forskarnätverket vid Centrum för forskning om funktionshinder, Uppsala Universitet. Hon deltog som expert i Kalla Faktas uppmärksammade reportage "Avslag till varje pris" i TV4. Hon menar att det ökade antalet avslag på nyansökningar om personlig assistans, och att många förlorar assistansersättningen vid omprövningar är en konsekvens av att Försäkringskassan inte tar hänsyn till värdet helhet som är ett fundamentalt begrepp i LSS.
– Försäkringskassan fragmenteriserar behoven. I sin Vägledning för assistansersättning redovisar man helt korrekt helhetssynen som en av reformens grundläggande principer. I sin genomgång av grundläggande behov iVägledningen för assistansersättning 2003:6 version 12 (sid104) är man också tydlig med att 9 a § LSS är en ”särskild bedömning” och att den inte ska blandas ihop med en ”helhetsbedömning” av personens funktionsnedsättning och hur många timmar den sökande behöver hjälp!

 
Fragmentiserad omsorg med många kockar
 

Problemet är enligt Barbro Lewin om och hur helhetsbedömningen blir när grundläggande behov istället tolkas som andra personliga behov, som då istället kan komma att tillgodoses enligt t ex Socialtjänstlagen med kommunen som huvudman. Hon anser att det blir en fragmentiserad omsorg med flera kockar inblandade. 
– Det var ju den problematiken politikerna ville komma ifrån genom insatsen personlig assistans. Många har anledning att känna sig besvikna. Även många anhöriga som får dra ett tungt lass när man ska hjälpa sina närstående att överklaga och kanske till och med behöva bli indragna i själva omvårdnaden. Vilka samhällskostnader får vi då istället?

Försäkringskassan blir normerare

Barbro Lewin menar att personlig assistans skiljer sig från andra LSS-insatser så tillvida att det inte bara är lagen och dess förarbeten som normerar utan även Försäkringskassan. Hon hänvisar till Regeringsrättens dom Mål 5321-07 som bekräftade att enbart sk integritetsnära delar av grundläggande behov är grund för att få assistansersättning. Den domen ligger nu till grund för Försäkringskassans tolkning av vad som ”bör beaktas vid bedömningen av rätt till personlig assistans”. Men Barbro Lewin tycker inte att Försäkringskassan förstår LSS intentioner, framför allt inte helhetssynen på de assistansberättigades behov.


– Det är en sak att jurister och forskare kan analysera varje del för sig. Men i en praktisk tillämpningssituation, som den en handläggare och utförare befinner sig i, måste självklart alla delarna finnas med i en samlad bedömning. Det finns inga vattentäta skott mellan så kallade grundläggande behov och andra personliga behov. De grundläggande behoven att kunna kommunicera och att assistenten känner personen väl är exempelvis en förutsättning för allt stöd – att visa hur man vill ha det och känna en sådan tillit att man också kan ta emot stödet.

 

Förstår Försäkringskassans jurister inte eller struntar de i LSS och i så fall varför?


– Problemet är politiskt. Det uppkom redan efter regeringsskiftet 1994. Den nya, socialdemokratiska regeringen med Göran Persson i spetsen insåg att assistansreformen skulle bli mycket dyrare än beräknat. En assistansutredning tillsattes i syfte att tydligare definiera vad personlig assistans skulle vara. Utredningen ledde till att de grundläggande behoven 1996 infördes som en grund för rätt att få personlig assistans och man hoppades därmed få en bättre kostnadskontroll. Förändringsarbetet verkar ha gått mycket fort och enligt min mening är det här som roten till det onda ligger.

Skillnaden mellan "goda levnadsvillkor" och "skälig levnadsnivå"

Det finns en motsägelse i beslutsprocesserna på Försäkringskassan säger Barbro Lewin. Deras handläggare ska använda olika professionella bedömare; läkare, arbetsterapeuter, psykologer och logopeder för att bedöma individens funktionsnedsättningar och funktionsförmåga. Enligt hennes erfarenhet tas deras kunskap dock inte alltid tillvara vid behovsbedömningarna, de kommenteras inte ens. En annan problematik gäller tolkningsföreträdet. Enligt LSS ska individen ha stort inflytande, alltifrån beslut till utförandet.


– Vem äger behoven? I den samlade bedömningen ska också individens vilja, intressen och önskemål vägas in. Det är det som ger möjligheten till ett brett engagemang i olika livssituationer och som är målet med LSS. Det förutsätter en hög kvalitet på stödet som ska vara så anpassat och utfört så att individen upplever goda levnadsvillkor. Det kräver en hög ambitionsnivå av huvudmännen och är något annat än Socialtjänstlagens lägre och mera materiellt inriktade skäliga levnadsnivå.

Rättssäkerheten hotas när kassan hänvisar till prejudicerande domar

Enligt Barbro Lewin tar inte Försäkringskassans vägledning uppgoda levnadsvillkor som de är beskrivna i LSS eller i förarbetena till lagen. De förlitar sig i stället i hög grad på förvaltningsdomar. Därmed riskerar man att styra handläggningen i en annan riktning än de politiska intentionerna.
– Den starka fokus på individen, som formuleras i termer av rättigheter, sätts ur spel när handläggare hänvisar till domar som rör andra individer, som inte kan anses ha en likartad situation. Lika fall behandlas inte lika. Man verkar betrakta personer med funktionsnedsättningar som en homogen grupp. Men det finns tre personkretsar enligt LSS och det finns avgörande skillnader dem emellan. Om man tittar närmare påRegeringsrättens dom Mål 5321-07 kan man se att det fallet gäller en forskare med intakt intellektuell förmåga, som rimligen tillhör LSS personkrets 3. De som tillhör den personkretsen kan vanligen styra sin personliga assistans. Personer som tillhör personkrets 1 och 2 har intellektuella funktionshinder. De grundläggande behoven ”kommunikation” och ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om personen” har ofta en helt annan och vidare innebörd än för personer i den tredje personkretsen.


Barbro Lewin påpekar att följden kan bli att ytterligare en rättssäkerhetsaspekt hotas, nämligen rättstillgängligheten. 
– Rättstillgängligheten innebär att kunna bli prövad utifrån förarbetenas intentioner när inte lagtexten räcker till.

Försäkringskassan reducerar ”kommunikation” och ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om personen”

De fem grundläggande behoven är personlig hygien, måltider, klä av och på sig, kommunicera med andra och annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om personen. De tre första är enligt Barbro Lewin materiella till sin karaktär. Hon menar att även begreppet kommunikation nu håller på att reduceras till något materiellt.
– Kommunikation tolkas alltmer enbart som behovet att uttrycka önskemål om att få basbehoven, de första tre grundläggande behoven, tillfredsställda. Men kommunikation är mycket mer än så enligt LSS. Den är nödvändig i många andra livssituationer.


För att kunna kommunicera sina viljeyttringar, hur man vill ha sitt stöd och hur man vill leva sitt liv krävs ett mer kvalificerat stöd enligt Barbro Lewin, där assistenten har ingående kunskaper om den man ger assistans till. Annars riskerar den assistansberättigade att enbart få sina fysiska behov tillfredställda, att få sova, äta och gå på toaletten. 
– Goda levnadsvillkor handlar om mer än så. I Försäkringskassans vägledning redovisas bara rättspraxis avseende motivations- och aktiveringsinsatser samt tillsyn. Men livet är något mer än att aktiveras och motiveras eller skyddas från farligheter. För att uppleva goda levnadsvillkor måste man också ha möjligheter till delaktighet i både det lilla och stora livet och att få förverkliga sig själv efter sina förutsättningar och önskemål. Jag kan förstås inte finna i Försäkringskassans vägledning att handläggare inte får lyfta fram dessa, ytterst privata, personliga, integritetskänsliga komponenter som innebär att man behöver LSS-insatsen personlig assistans. Men i vilken utsträckning gör de det?

Kostnadseffektivitet i första hand när demokrati och rättssäkerhet åsidosätts

Barbro Lewin påpekar att många idag är överens om att den starka välfärdsstaten generellt är på tillbakagång. Det gäller hela välfärdsområdet skola, vård och omsorg. Detta syns nu även i bedömningen av assistansersättning.


Det är en mörk beskrivning av framtiden…
– Det här är en fråga för ansvariga rikspolitiker. Den ursprungliga normeringen har uppenbart satts ur spel och frågan är om de tycker att Försäkringskassans nya normeringsinriktning ska gälla i fortsättningen eller om de är beredda att återupprätta LSS. 


Barbro Lewin berättar att hon följt sin man Leif Lewins utredning "Staten får inte abdikera" om problemen i den svenska skolan.
– Vid frukostbordet har min man Leif Lewin och jag diskuterat den generella problematiken. Regeringen måste återta normeringsmakten, inte delegera bort den till Försäkringskassan och kommunerna. Det måste till en tydligare lagtext och större inflytande för Socialstyrelsen att utfärda bindande föreskrifter. Om dagens eller morgondagens regering visar en sådan vilja och verkligen omsätter den i handling, kommer åtminstone jag att se ljusare på framtiden, säger Barbro Lewin.

Barbro Lewin intervjuades av Erik Tillander 2014-02-20

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se