Direktlänk till inlägg 13 april 2014

Vissa människor ger mig tron på kärleken tillbaka

Av Stig Olsson - 13 april 2014 14:04

Mina ögon tårades när jag läste den här krönikan... Har ingen aning om vem kvinnan är, men oj så bra hon skriver här! Om du känner att du saknar nåt just nu... LÄS DETTA KÄRLEKSBUDSKAP!


Jag har inget att vara rädd för

I skogen någonstans mellan Dalhem och Västansjö i mörkaste småland fanns det en gång en gammal dansbana. När den inte var gammal, och jag kan tänka mig att till och med månen var ny, träffades min mormor och morfar där och beslutade sig för att leva tillsammans. Så här i efterskott var det i mina ögon ett av de allra bästa beslut som någonsin fattats.

Jag gör mig inga illusioner; jag är rätt så säker på att de inte alltid delade min åsikt angående det kloka i det hela men oavsett tidens tärande tand höll de ihop, från bröllopet i svart brudklänning tills döden skilde dem åt.

För mig, vars föräldrars äktenskap var ett nästan lika stort misslyckande som deras förhållande över huvudtaget, var mormor och morfars känslor för varandra bland det vackraste och mest naturliga jag visste. De definierade kärlek för mig. De pratade utan ord i köket på Ringvägen i Överum, klappade på varandra och de älskade mig.


Jag hade tur. När jag föddes, näst sist i kusinskaran, hade de båda slutat jobba. Morfar hade lämnat både livet som deltidsbrandman och arbetare på bruket och mormor slutade jobba även hon och hade all tid i världen att skämma bort en liten Lina som dyrkade varje steg hon tog.


Morfar han spelade skitgubbe med resten av gubbarna och det hände att mormor småmuttrandes gick över gatan till Allan och hämtade hem honom med ett inte alltför gott humör. När jag var 14 och kom hem dit deklamerade han högljutt för mormor att han behövde min hjälp i pannrummet - omedelbart. Så medan hon bakade klart följde jag med morfar ner i hans allra heligaste rum och visste inte var jag skulle ta vägen när han höll fram ett cigarettpaket åt mig och sa åt mig att "den här gubben lurar du inte, flicka lilla, men vi behöver inte berätta för Margit". Jag hade börjat röka tre veckor tidigare.


Varje dag efter middagen la vi oss i deras dubbelsäng och sov middag - vilket förövrigt var enda gången på dagen under mina besök som morfar fick ligga där, nattetid förvisade mormor honom till bäddsoffan i hallen oppepå med motivationen att hans snarkningar skulle "hålle flickebarnet vaket hele natta"; detta trots att mormor låg i en helt annan division när det gällde snarkningar. Jag har fortfarande inte hört hennes överman.


De var Astrid Lindgren-idyll och August Palm-agitation för mig. De omhuldade mig med kärlek, berättade om när mormor jobbade som slaktare som 12-åring och hur morfar jagade ut en älg ur källaren. De berättade hur de upplevt världen, hur det var att leva i Sverige under mellankrigstid och andra världskriget och hur världen var en annan plats när de var unga. Morfar lärde mig att slåss för dem som inte orkar eller kan och mormor gav mig modet och orden.


De lärde mig att världen inte riktigt var så bra som den borde vara.


Jag höll min morfar i handen när han dog i ett akutrum på Västerviks lasarett den 16 augusti 2005. Han hade varken tagit med sig snusdosan eller rakapparaten och han hade hängslen, skjortan ordentligt knäppt och instoppad och finkoftan på. Han gick själv ner för de sju trappstegen utanför huset och han kramade mormor adjö. Jag är helt övertygad om att de både visste att han inte skulle komma hem igen. Mormor höll ut drygt ett år när han inte längre fanns kvar. Sedan följde hon efter honom och även den gången hade jag den stora förmånen att hålla hennes hand och vara där när den sista luften försvann. Hon såg lycklig ut. Han verkade lugn, stark och trygg. Jag har inget att vara rädd för - de väntar på mig där.


http://www.expressen.se/gt/kronikorer/lina-baldenas/baldenas-jag-har-inget-att-vara-radd-for/

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Stig Olsson - 12 april 2015 16:26

I veckan pratade jag med en journalist om min livssituation igen. Jag pratade om att jag sitter i husarrest en dag i veckan, att jag inte längre kan arbeta som skådespelare och att jag dessutom inte längre kan jobba heltid. Jag pratade om att hela mi...

Av Stig Olsson - 12 april 2015 07:23

Att få vänta timme efter timme på sjukvård när man söker på akuten har svensken sensationellt stor förståelse för. Den foglige svensken tror att skälen är läkarbrist eller att personalen ar för mycket att göra. Alla dessa ursäker är bluff. Det handla...

Av Stig Olsson - 11 april 2015 17:18

Ni som följt denna blogg vet att jag på senare år snöat in på klassisk musik. Rejält insnöad. Det är minst 3 timmar klassisk musik i mina öron per dag. Och jag gillar det. Min absoluta favorit är sedan länge Pjotr Tchaikovsky, men jag anser att Serge...

Av Stig Olsson - 11 april 2015 11:46

Arbetslinjen fanns långt före Reinfeldt och Borg! Så här stod det till exempel i en analys ”Ojämlikhet i levnadsvillkor” från RFV år 2003:   Den svenska välfärdsmodellen bygger på den så kallade arbetslinjen. Aktiva åtgärder prioriter...

Av Stig Olsson - 10 april 2015 22:06

VoF angriper ”felaktig” friskvård – Nils Öhman och Albin Grahn på DN Debatt kollade inte upp Larhammars jäviga bolagsengagemang   Industrifrontföreningen VoF är åter på krigsstigen. I de två senaste nästan desperata tillslagen an...

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14
15 16 17
18
19
20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se