Alla inlägg under juli 2014

Av Stig Olsson - 31 juli 2014 17:58

Mona Walter har nästan vant sig vid hoten som hon dagligen får på grund av sin uppfattning om islam och sin aktiva ansträngning att få muslimer att våga ifrågasätta koranen.Dagens Oskar Hannler och Natanael Johansson träffade Mona 23 Juli 2014 i Täby Ce

”Kan döda mig när som helst”. Efter att Mona Walter uttalat sig kritiskt om islam så är något som blivit vanligare är att människor som vet vem hon är kommer fram och hotar henne på gatan. Det hände så sent som för två veckor sedan, berättar hon. ”En stor grupp människor kom fram och sa att de kan döda mig när som helst.”

 

Går under jorden efter islamkritik

Hoten och trakasserierna har hört till vardagen för Mona Walter sedan hon började kritisera islam offentligt. Men nu känner hon att det gått för långt och letar ny bostad och får hjälp att skaffa ny identitet.


– Jag bestämde mig för att flytta när folk började ringa på dörren.


Mona Walter har nästan vant sig vid hoten som hon dagligen får på grund sin kritik mot islam. Men när hoten och trakasserierna allt mer yttrat sig genom verbala påhopp i hemmet eller på väg till jobbet så kände hon att det gått bortom hennes kontroll.


När Dagen möter henne är hon noga med att det inte ska framgå var hon befinner eller vart hon är på väg att flytta.


Nu har hon kontinuerlig kontakt med Säpo och polisen för att hitta en ny bostad och skapa en skyddad identitet.

 

Mängden hot ökade


Efter att Mona Walter under våren medverkade i ett inslag på SVT:s Västnytt så ökade mängden hot kraftigt och många försökte få henne att sluta kritisera islam. Nyhetsinslaget handlade om problematiken som hon och många andra upplever med att lämna islam och konvertera till den kristna tron.


– Någon har bland annat lagt upp min bostadsadress på en hemsida och uppmanat folk att mörda mig. Jag skrev ut innehållet och visade polisen men de kunde tydligen inte göra något.


Men nu har hoten blivit fler och Mona menar att polisen nu börjat förstå allvaret och rädslan hon känner för att något ska hända.

– De skriver till exempel ”vi ska döda dig” eller ”Al-Shabab kommer döda dig”, säger hon.

 

Innehåller dödshot


Mona tar fram sin mobiltelefon och visar några exempel på tonläget i de meddelanden hon får till hennes mejl och sociala medier. Hon sparar allt som hon får för att kunna visa polisen.


En del ber henne helt enkelt att sluta uttala sig om islam. Andra mejl är betydligt mer fientliga och innehåller dödshot. Flera meddelanden innehåller grovt sexuellt innehåll.

 

Blev kristen 2006


Förra veckan skrev hon en debattartikel där hon redogjorde för sin kritiska syn på Koranen och uttryckte även sin besvikelse över integrationsministerns positiva hållning till islam.


Hon tror att flera hot kommer från personer som läst den artikeln.


Hon blev själv kristen 2006. Innan det hade hon lämnat islam och var kritisk all form av religion. Men efter att en släkting berättat för henne om Jesus lånade hon en bibel.

– Jag hamnade direkt i Matteusevengeliet 5:44 där det står ”älska era fiender och be för dem som förföljer er”. Då började jag förstå att Jesus inte gör skillnad på människor.

 

”Ingenting emot muslimer”


I dag ser hon det som sin livsuppgift att hjälpa muslimer att se kritiskt på sin religion. I synnerhet är det personer från Somalia, som hon själv, som Mona försöker nå ut till.

– Jag har ingenting emot muslimer. Det finns många fredliga och moderna muslimer men de vågar inte kritisera.


Problemet är att islam inte tillåter kritik av Koranen, Mohammed eller Allah.

– Jag önskar att fler muslimer kräver att vi ska skilja mellan stat och religion. Vem kan till exempel acceptera sharialagar som tillåter att man stenar kvinnor?


Hotar henne på gatan


Något som blivit vanligare är att människor kommer fram och hotar henne på gatan. Det hände så sent som för två veckor sedan, berättar hon.


– En stor grupp människor kom fram och sa att de kan döda mig när som helst.


Hon berättar även om en man som kom fram på stan och visade ett videoklipp på sin telefon där en islamistisk grupp reciterar Koranen samtidigt som de skär halsen av en man som konverterat från islam och blivit kristen.

– Han sa till mig att ”så här går det för muslimer som blir kristna”.

– När jag tänker på alla som säger att de vill döda mig så känner jag mig livrädd, säger hon.

 

http://www.dagen.se/nyheter/gar-under-jorden-efter-islamkritik/

ANNONS
Av Stig Olsson - 31 juli 2014 16:24

Vi har fått ett nytt ord i svenska språket under våren och sommaren 2014: Försäkringssjälvmord. Det handlar om människor som blivit så skadade eller sjuka att de omöjligt kan arbeta, och som tar livet av sig efter att ha nekats ersättning från Försäkringskassan. Men det stannar inte där.

Dick Sundevall

Dick Sundevall 


Det heter Försäkringskassan, därför att vi varje månad betalar in en del av lönen som försäkringspremie. Det ska fungera som försäkringar i övrigt ska fungera. Råkar vi illa ut på något sätt så täcker olika försäkringar, antingen vi får en bil stulen eller om det börjar brinna i vår bostad.


   Då och då beter sig privata försäkringsbolag som gangsters, genom att förneka oss rätten till ersättning. Sådana historier hamnar ibland i medierna, vilket brukar resultera i att den som tecknat försäkringen får rätt.


   Numer handlar det allt oftare om vår största och dyraste försäkring, den vi varje månad betalar via löneavdrag till Försäkringskassan – antingen vi vill eller inte. Problemet är att de som hanterar denna försäkring inte tycks förstå att det är just en försäkring. Och att när det händer något så ska vi få tillbaka en del av det vi betalat in. Istället leker de poliser och ifrågasätter det mesta. (OBS: Jag talar inte i egen sak. Har under mitt yrkesverksamma liv inte ens kommit upp i en sjukdag per år i snitt.)


   Senast var det småbarnspappan Johan som efter två bilolyckor knappt kunde gå. Läkarna var överens om att hans arbetsförmåga var helt nedsatt. Men likafullt fick han besked från Försäkringskassan om att han inte kunde räkna med någon ersättning. Det avgörande för honom blev när en handläggare på kassan sa i telefon:

   – Man kan arbeta fastän man har ont. Men du vill väl inte.


   Några dagar senare hittades han död i källaren. Han hade tagit sitt liv med hjälp av olika medicinska preparat.


   Förra året gjorde Försäkringskassan drygt 20 000 så kallade kontrollutredningar. Av dessa resulterade knappt en procent i att man kunde bevisa någon form av fusk. Det innebar att cirka 0,15 procent av utbetalningarna som gjordes det året var felaktiga. Frågan är hur stora omkostnader, i form av våra skattepengar, som Försäkringskassan hade för dessa 0,15 procent när de lekte polis?


   En annan av staten Sveriges förlängda armar är Skatteverket. Där har man fått för sig att de så kallade "knallarna", alltså de som säljer varor på olika marknader utomhus, ska ha någon form av kassaregister. Problemet är att det inte finns något sånt kassaregister som är godkänd i Sverige för utomhusbruk. Ändå fortsätter skatteverket att kräva in en redovisning som bygger på just sådan utrustning.


   Föreställer mig att det här kan bli en snårig situation för polisen. Om en av dessa "knallar" har någon form av elektronisk kassautrustning, som de enligt skatteverket ska ha, så är det olagligt att ha sådan utomhus. Alltså bör polisen ingripa. Om de inte har sådan utrustning så är det enligt skattemyndigheterna olagligt, och även då bör alltså polisen ingripa.


   Personligen tror jag att sådana här situationer uppstår genom att en del anställda på skattemyndigheten är undersysselsatta. Lösningen på problemet är rimligen att avskeda dem. Visserligen får vi då sannolikt försörja dem via socialbidrag men dels blir det mindre kostsamt än att betala ut lön till dem och dels – framförallt – kan de då inte trassla till livet för medborgare som försöker försörja sig.


   Skatteverket har också fått för sig att mobiler som arbetsgivarna håller med borde förmånsbeskattas. Kanske inte en helt orimlig tanke eftersom dessa mobiler naturligtvis också används privat. Men flera framträdande företagsledare framhäver hur bra det är att anställda har så kallade smartphones, eftersom det gör dem mer effektiva. Därtill understryker de att det är bra ju fler medborgare som behärskar allt man kan göra med dessa mobiler. Det är alltså bra för Sverige. Någon som tror att sånt påverkar undersysselsatta personer på skatteverket?


   Landstingen, vars existens många ifrågasätter, är inte mycket bättre. Senast var det landstinget i Skåne som snabbt behövde 20 nya sjuksköterskor inom olika delar av verksamheten. Ingen sjuksköterska sökte jobben. Inte en enda. Varför det? Därför att de får bättre betalt inom privata verksamheter. För att inte tala om vad de tjänar i Norge där man tycker att sjuksköterskor utgör en viktig del av ett fungerande samhälle.  Alltså, om man höjer lönerna med några tusen så får man sökanden till jobben. Men det gör man inte. Istället gnäller man om problemet med att ingen söker jobben som sjuksköterskor.


   Kommunerna då? Deras inställning visas tydligast när det gäller sopsortering. Här och där i landet finns stationer där vi kan sortera grövre sopor. Vi är duktiga på sånt i Sverige och värnar därmed miljön. Men allt som oftast har vi med oss något som det inte finns någon avsedd container för. Då händer det att vi ställer dessa saker vid sidan om någon container. Det kan vara en stol, en gammal trasig cykel eller liknande. Det får man inte göra. Usch och Fy!


  Vad gör då kommunerna åt saken? Det enkla och självklara vore naturligtvis att ställa upp en eller flera container vid sopstationerna som är märkta med "Övrigt". Ja, alltså om kommunens politiker och tjänstemän såg som sin uppgift att hjälpa kommunens invånare. Men istället anställer man för betydligt högre kostnader pensionerade poliers som ska agera så kallade sopspioner. De spionerar på sopstationerna. Sitter där med sin kikare och ser till att folk bötfälls för att de ställt en stol eller gammal cykel på sopstationens mark.


   Vi behöver inte ta oss så värst många mil söderut i Europa för att möta medborgare i dessa länder som betraktar stat och kommun etcetera som fiender. Det är i stort sätt bara i Skandinavien som vi har fått för oss att statens, landstingens och kommunernas tjänstemän är våra vänner, några som vill oss väl. Det bör vi sluta med.


   Livet blir kanske inte så mycket enklare av att vi ser staten och dess förlängda armar som våra motståndare – men vi slipper bli förvånade över agerandet mot oss medborgare. Livet och vardagen blir helt enkelt lite mer begriplig.


http://www.magasinetparagraf.se/kronikor/nar-staten-trakasserar-medborgarna

ANNONS
Av Stig Olsson - 28 juli 2014 19:35

carl_bildt_2




Carl Bildt tillsammans med andra politiker och mainstream media i väst var snabba att peka ut Ryssland som skyldig till nedskjutningen av MH17. De blottar därmed sin position och sina intentioner, avslöjar vem som till synes är kollaboratörer med en mörk agenda och ett hot mot svenska intressen, fred och frihet.


Den som är snabb att pekar fingret mot Ryssland eller förenklar det som sker i  Ukraina är inte trovärdig. Den som medvetet lyfter fram en sida av saken men undviker information och fakta som säger något har rimligen en dold agenda.


Ägnar man sig åt journalistisk navelskådning är Ryssland det stora hotet. Ryssland är inte ett oskyldigt barn, absolut inte, men med vetskap om mycket annat i världen är det min uppfattning att en stor portion av det som rapporteras från mainstream media i väst är styrd information och i flera fall rena lögner.


Den mest flagranta lögnen är den om 11 september. Tystnaden i media om vad som hände den dagen är en skam för journalistiken. Naturligtvis påverkar det frågan om trovärdighet när det gäller konflikten i Ukraina.


Cui bono? Vem har mest att tjäna på nedskjutningen av MH17 och det som sker i Ukraina i stort? En klassisk fråga som är viktig att ställa.


En annan bra fråga är varför personer inom mainstream media och ledande politiker tycks ha hoppat upp som gubben ur lådan samtidigt och säger samma sak. Misstänkt snabbt har man pekat ut Ryssland som boven.


Varför talar Aftonbladets Wolfgang Hansson om Putins dimridåer och imperialistiska drömmar? Varför lägger han skulden på Ryssland utan att granska väst? Vilket är hans underlag? Vad har Ryssland att tjäna på sådana planer? Ingenting.


Konstruktionen av BRICS-banken visar att Ryssland inte tänker göra om samma misstag som USA som nu håller på att rasa samman på grund av sitt imperialistiska vansinne som pågått sedan andra världskriget. BRICS är den troliga stommen för den nya ekonomiska arkitekturen i världen.


Personligen tror jag BRICS bara är ett steg mot en ny ordning. Vi vill ha en ny ekonomisk ordning men samtidigt en helt fri värld. Ryssland och Kina är inte förebilder för en sådan värld.


Samtidigt tror jag Putin varit tvungen att styra med hård hand. Ska bli intressant att se utvecklingen. Jag misstänker vi kommer bli överraskade och tacksamma för det han gjort. Men jag kan ha fel. Som läget är nu skulle jag inte vilja leva i Ryssland precis.


Så självfallet måste vi vara vaksamma så att det inte utvecklas lika illa som Bretton Woods-systemet. Än så länge är det lovande och säger en hel del om Rysslands agenda.


Att mainstream media, Carl Bildt och andra varit så snabba att peka ut Ryssland som skyldigt är väldigt avslöjande. Det visar vilken sida de står på, vem som är kollaboratör med synnerligen fel krafter, som arbetar för en extremrationell totalitär världsordning som går under namnet “A New World Order”. Vad det ytterst handlar om.


Hårda omdömen, jag vet, men det är svårt att komma till någon annan slutsats.


De flesta kollaboratörer förstår nog inte bättre utan tror naivt att det handlar om att skapa fred, frihet och välstånd genom globalisering. De förstår inte att de utnyttjas.


Peter Wolodarskis upprop tillsammans med andra europeiska chefredaktörer är en skam för den fria granskande journalistiken. En skam för världen och ett stort hot mot freden när de uppviglar till krig. För det är vad de i en förlängning förespråkar.


Helt ärligt funderar jag på om sådana Peter Wolodarski, Wolfgang Hansson, Clas Svahn på Dagens Nyheter, Mats Larsson på Expressen, med flera, har en koppling till en svensk motsvarighet av Operation Mockingbird? Det skulle förklara en hel del.


Att amerikansk media är kontrollerat står bortom allt tvivel. Har man en gång tänkt tanken och lanserat Operation Mockingbird är det garanterat i full sving idag. Tystnaden kring 11 september och efterföljande massövervakning är beviset.


Jag misstänker att även stora svenska mediakanaler har personer som agerar dörrvakter för vilken information som ska förmedlas. Antingen det eller så är de oerhört naiva. Den uppenbara självcensuren går inte att tolka på något annat sätt.


Vad gäller Clas Svahn är det övertydligt. Att Wolfgang Hansson skulle vara det är mer överraskande. Det har inte varit klart för mig förrän nu i och med Ukraina. Men hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma till någon annan slutsats.


Det kan också finnas en psykologisk förklaring. Människor är flockdjur. Svenskar extremt mycket. Vi gör det flocken gör. Om något en gång är stämplat som negativt, icke trovärdigt, grundlösa spekulationer och löjliga tankar, är det oerhört svårt för en ensam journalist, eller ledare, att ställa sig upp i en grupp och ha en annan åsikt.


Prestige är ett annat hinder. Har man nu satsat så många år på den officiella linjen för 11 september är det inte så lätt att byta fot, att erkänna att man haft fel. Speciellt då konsekvenserna av sanningen är så dramatiska och genomgripande.


Allt det här förklarar varför mainstream media tillsammans med politiska nyckelpersoner är så samspelta när det gäller viktiga händelser i världen som Ukraina. De säljer en färdig bild. Ryssland är ansvarig för det som sker i Ukraina. De är boven.


Om det var separatister som gjorde nedskjutningen måste det varit ett misstag. De eller Ryssland har inget att vinna på detta. Separatisterna slåss för sin överlevnad, för sina liv. Självklart kan inte Ryssland stå vid sidan om och titta på men de är inte ansvariga för att kriget startades.


Det finns många rykten i social media, bilder och videor som pekar åt båda håll vad gäller MH-17 men inget vi kan verifiera.


Vi känner till de yttre omständigheterna och en del fakta. Inget av det förmedlas i mainstream media.


Den svarta lådan kan avslöja vad som hände. Att ta civillyg över krigszoner är inte ovanligt. Men blev t ex planet ombett att byta kurs och höjd som en del hävdar? Om så är fallet, vad innebär det? Flög Ukrainska stridsflyg flög nära MH17?


Kommunikationen mellan flygtornet i Ukraina och MH17 kan ge svaret men den hålls hemliga vilket i sig är talande för vem som bär skulden.


Jag ser de här möjligheterna för vem som låg bakom nedskjutningen:

  • Ryssland (ytterst osannolikt, men möjligt).
  • Separatister då Ukrainska stridsflyg flög nära och gav MH17 sken av att vara militärt. Som att vifta med en röd flagga framför en tjur.
  • Ukrainas militär som gjorde det av misstag.
  • Ukrainas militär med syfte att få det se ut som separatister och kunna skylla på Ryssland.

USA sa sig först har bevis för att det var separatister. De har inte visat fram något av bevisvärde. Nu har de även backat från att peka mot Ryssland, vilket säger oss att historien börjar glida dem ur händerna. Varför backar inte svensk media?


Robert Parry, en trovärdig prisbelönt amerikansk journalist som jobbat för AP och Newsweek med bland annat Iran-Contras-affären, påstår sig ha en källa som säger att USAs bildbevis visar att det var män i Ukrainska uniformer.


Kanske av den anledningen som USA backar. Man börjar ana en viss rädsla för vad som ska komma fram vid en officiella granskning.


Den som tjänar på det här är USAs dolda regering och Ukraina. De önskar störa Rysslands planer. För planer finns.


Planerna är ett så stort hot mot den dolda maktsfären i väst att det i ett värsta scenario kan bli tal om ett tredje världskrig, vilket sannolikt skulle dra in Kina på Rysslands sida, för att krossa Rysslands och BRICS-ländernas planer.


Vad få svenskar känner till är att BRICS-länderna arbetar för att bryta USAs ekonomiska, och militära, dominans över världen som de haft sedan andra världskriget. En dominans som på olika sätt skapat så mycket elände.


Ryssland vet var de har USA och den elit som styr i kulisserna. Putins talfrån 2007 är beviset. De vet att det är nazister som sitter vid makten i Ukraina, som på några år kan skapa ett mycket värre hot än idag.


Sergei Glazyev är rådgivare till Putin. Hans syn på Ukraina är inte så enkel att bekräfta men jag tror den är en sann bild. Om inte helt så delvis.


Vad som är klarlagt är att det är korrupta, kriminella och nazister som fått makten i Kiev. De har fått stöd av väst som satsat 5 miljarder dollar genom NGOs för att destablisera Ukraina.


Den genom kuppen störtade presidenten Viktor Yanukovych var kanske inte bättre vad gäller korruption men det ursäktar inte att USA har rätt att störta en folkvald president. Och vad säger att Yanukovych inte var nära lierad med Putin för att kunna skapa ett fritt välmående Ukraina genom att gå med i BRICS-alliansen?


För att förstå läget måste man känna till historien. Pavel Ivanovich Lazarenko, premiärminister i Ukraina 1996-1997, var under utredning av åklagarmyndigheten i San Francisco för korruption och dömdes till fängelse.


Så var även andra ansikten som nu dykt upp på den politiska scenen i Ukraina, t ex Julia Tymosjenko som påstås ha roffat åt sig stora summor pengar genom gashandeln med Ryssland. Därav namnet “Gasprinsessan”. Därifrån härstammar konflikten med Ryssland för betalning av gas, som mainstream media sopat under mattan.


Samma Julia Tymosjenko vill döda ryssar och använda kärnvapen mot dem.


Självklart måste Ryssland agera om det Sergei Glazyev säger är sant. Det visar samtidigt att Putin agerar behärskat och inte så imperialistiskt som mainstream media vill göra sken av.


Ryssland vet att NATO sakta men säkert flyttat fram positionerna mot Ryssland. Georgien var ett tidigare försök.


Annekteringen av Krim, som i princip redan var ryskt, var ett strategiskt och taktiskt val. En mycket viktig örlogsbas som de till varje pris önskade behålla kontrollen över.


Annekteringen av Krim var en tydlig signal till personer vars agenda jag misstänker DN, SVT och SvD inte vet existerar.


Det som sker i Ukraina ingår i en större geopolitiskt agenda utstakad av bland andra Paul Wolfowitz i Wolfowitz Doctrine i början på 1990-talet. Den blev sedermera blev stommen för “Rebuilding America’s Defenses” och Bushdoktrinen med målet att tvinga länder till underkastelse med militär makt, implementerad tack vare 11 september. Och av Zbigniew Brzezinski i “The Grand Chessboard” från 1998.

Eurasia is thus the chessboard on which the struggle for global primacy continues to be played

Citatet av Zbigniew Brzezinski visar att allt handlar om globalt herravälde och att USA tagit sig rätten att bestämma världens öde, Europas öde. Så långt bort från Monroedoktrinen, formulerad 1823 av president James Monroe, som man kan komma vilket stipulerade att USA inte skulle ingripa i konflikter mellan europeiska stater.


Ryssland har hela tiden varit en nagel i ögat på den dolda maktelitens planer om en ny totalitär världsordning. En ny världsordning med EN regering och EN valuta. Tänk Nazityskland men utan symboler och ganska likt dagens samhälle.


Oskyldigt och “demokratiskt” ungefär som idag men utan alternativa åsikter alls och en befolkning som är under total övervakning och kontroll.


Personerna bakom så vansinniga planer är ett brottssyndikat bestående av en inre kärna av personer som har full vetskap om slutmålet med en yttre ring av naiva och okunniga politiker, affärsmän, redaktörer, vetenskapsmän och andra som tror man arbetar för något gott. Gruppens sammanhållning skapas genom en extremrationell syn på världen.


Till skillnad från 11 september och andra uppenbara fakta är pratet om en större konspiration under namnet “A New World Order” bara rykten. Men det är rykten, med flera trovärdiga vittnesmål, jag väljer att tro på till dess vi får motbevis och insyn i världens skeenden.


Jag har uppmanat politiker och mainstream media att bemöta det här genom att bevisa att jag har fel om 11 september. En mycket enkel åtgärd som de undviker. Alltså, i dagsläget, medskyldiga till ett grovt brott mot mänskligheten. Och dem ska vi lita på när det gäller Ukraina?


I ett större sammanhang är tanken om en dold agenda fullt möjlig och trolig. Eller rättare sagt, i ljuset av det som sker i världen är det en logisk förklaringen.


Regeringar i väst spelar med. Antingen medvetet eller omedvetet. De tillsammans med mainstream media skulle som sagt mycket enkelt kunna bemöta de här ryktena och konspirationsteorierna genom att hjälpa till att skapa klarhet.


Så sker inte vilket är illavarslande. Det gör dem skyldiga.


Vi har nu nått en kritisk punkt då Ryssland tillsammans med övriga BRICS-länder lanserar en ny egen ekonomisk arkitektur vilket är ett direkt hot mot petro-dollarn. Detta är den troliga orsaken till det som sker i Ukraina.

IMF är ett redskap för syndikatet som sagt till Kiev att de först är tvungna att kontrollera hela landet för att få ekonomiskt stöd. Som att ge dem fritt fram att bedriva våld och etnisk rensning mot det egna folket.


Personerna i det här maktsyndikatet eller kabalen i väst är den troliga dolda regeringen i USA. Troligen helt privata intressen. Den makt som USAs dollar och militären inneburit är bara ett redskap.


Förutom Paul Wolfowitz och Zbigniew Brzezinski dyker andra namn och personer upp i sammanhanget; Bushfamiljen, Dick Cheney, George Soros, Scooter Libby, Henry Kissinger, Karl Rove, Donald Kagan, Gary Schmitt, Thomas Donnelly, Donald Rumsfeld, och personer från ledande industri- och bankfamiljer som Rothschild, Rockefeller, med flera.


En intellektuell elit och synliga kärnan för kabalen. Flera är kompisar med Carl Bildt. De glider runt i olika tankesmedjor t ex RAND Corporation som befinner sig i gränslandet mellan näringsliv och regering, ett upplägg man kallar “crony capitalism” eller kompiskapitalism.


Snacket om att det skulle vara judiska intressen bakom banker och annat är bara antisemitisk noja. Det är en skymf mot de goda intentioner som finns inom judendomen och alla religioner. Och mot ett mål om en värld i fred och frihet. Samma sak för de som stämplar det som antisemitiska tankar, t ex mainstream media. En dålig ursäkt för att slippa granska.


Bildts snabba uttalanden är ett tydligt bevis för att han vet mer om det som händer i Ukraina än han ger sken av och att han med stor sannolikhet arbetar för kabalen. Medvetet eller av ren naivitet är en annan fråga. Jag tror medvetet. Han är den teknokratiska urtypen för medlemmar av denna grupp. Förhoppningsvis har jag fel men det ser inte så bra ut.


Vad svenska folket borde fråga sig är varför svensk media och Carl Bildt vurmar för kriminella vid makten i Ukraina, ett gäng nazister som tog makten i en kupp? Varför så snabbt utpekande av Ryssland?


Ryssland har sina brister, även om de ofta är feltolkade. Vad med USA? Vi talar om två länder med kärnvapen, om planer för ett tredje världskrig som vore slutet för mänskligheten.


De som är kollaboratörer ska inte vara rädda att erkänna sina val. De måste ges en chans till förlåtelse. Dags att släppa prestige och dolda agendor till förmån för hjärta, sunt förnuft och ett öppet sinne för fredens skull.


http://www.palbergstrom.com/konflikten-ukraina-blottar-svenska-kollaboratorer/

Av Stig Olsson - 28 juli 2014 16:50

För ca fem dagar sen la mitt modem av, troligen pga ett strömavbrott i fastigheten... Det som hände sen både skrämde och förvånade mig, för på kvällen upptäckte jag vilken abstinens jag hade efter mitt kära internet (för att inte nämna min 15-årige sons)! :)


Vi visste helt enkelt inte vad vi skulle ta oss till, även om han spelade gamla spel på sin PS3a och jag sorterade upp gamla dokument mm på hårddisken... men framemot kl 22 var vi bägge urless och visste varken ut eller in!?!?


Dagarna gick så extremt långsamt och det enda jag gjorde var att försöka koppla mobilen till min facebook, men då hände det en massa konstiga nedladdningar som jag bara inte ville ha så det blev klart rörigt och trist även med fb på mobben... 


I stället läste jag en mängd dagstidningar, trots att de bara numera innehåller lögner från politiker och lata journalister som inte längre vet vad undersökande journalistik innebär... Det blev en enda lååååång tortyr...


Men så idag kommer det 2 goa SMS som bägge innehöll vår gemensamma räddning... Dels ett nytt modem och dels en låda med Tevo (tror jag det heter)... Så nu har lugnet lägrat sig över vårt lilla hem :)


Dock återstår frågan... Går det att leva utan internet idag!?!? ;)

Av Stig Olsson - 24 juli 2014 20:46

expressen-mattsson900

EXPRESSENS CHEFREDAKTÖR Thomas Mattsson vill ha statligt presstöd till sin egen tidning.

 

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har ångrat sig. Från att tidigare ha varit stor motståndare till presstöd vill han nu gå extremt åt andra hållet och föreslår att staten tvingar svenskar att betala en särskild skatt för att bekosta ”kvalitativ media” – vilket han låter meddela är bland annat hans egen tidning.



Det är på sin blogg som chefredaktören kommer med det lite udda förslaget. Den skatt som han föreslår ska betalas av alla, även den växande grupp svenskar som inte är intresserade av att läsa några tidningar. Staten ska sedan dela ut pengarna till olika mediehus.


Om Mattssons  förslag blir verklighet ska alltså politikerna i framtiden kunna välja vilka tidningar de anser sköter granskningen av dem själv på bästa sätt och därefter tvinga folket att betala för dessa tidningar. Chefredaktören anser att metoden är bra för att trygga demokratin.


Mattsson medger visserligen i samma text att han alltid varit motståndare till att staten finansierar media. Hans åsikt har tidigare varit att tidningar som inte lyckas locka betalande läsare uppenbarligen inte varit tillräckligt bra. Men Mattsson har tvingats omvärdera eftersom så många slutat köpa etablissemangsmedias produkter. Ett exempel på det, som Mattsson dock inte själv nämner, är att nästan 200 000 har slutat köpa hans egen tidning de senaste tio åren. Denna ovilja att betala för ”kvalitativ media” som breder ut sig hos folket är en fara för demokratin, menar Mattsson. Därför krävs desperata åtgärder i form av att tvinga folk betala.


Att makthavare ska hålla en bransch under vingarna, i synnerhet den bransch som ska granska makthavarna, uttrycker han inga problem med. Att tidningen för bara två år sedan förklarade att det vore omoraliskt om staten ens gav nödlån till den då krisande bilindustrin, nämner Mattsson inte när han i dag kräver att hans egen bransch ska få en alldeles egen skatt. Industrier som ber staten om hjälp lever i en nostalgisk dröm om att allt ska fortsätta att vara vad det en gång var, hette det då.


Vad som plötsligt väckt denna socialistiska anda hos den liberala tidningens redaktör berättar han om i samma blogginlägg. Det är den senaste månadens svarta rubriker om mediekrisen. Han nämner sammanslagningen av Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad, vilket innebar att 180 tjänster försvann, och nedläggningen av TV4:as lokala redaktioner.


Att det skulle ha något att göra med krisen hos den egna tidningen säger han inget om. Det vore annars ett bra exempel på den mediekris Mattsson vill uppmärksamma. På tio år har Expressen tappat nästan varannan läsare.


Upplagan har minskat från 360 000 till 195 000. Tillsammans med minskade intäkter från lösnummerförsäljning har också tidningen fått allt svårare att hitta annonsörer. Kvällspressen har flera år i rad haft minskade annonsintäkter på printsidan, och har för första kvartalet i år tappat ytterligare 21 procent.


Tidningen tvingades nyligen till ett större sparpaket med neddragningar på 60 miljoner, varav en tredjedel på personal.


Parallellt med att nästan alla svenska tidningar tappat i upplaga, har också förtroendet för svensk media sjunkit. Journalister är den yrkesgrupp som har minst förtroende hos allmänheten. De två tidningar som har allra lägst förtroende, är också de tidningar som förlorat flest läsare. Dessa tidningar är Aftonbladet och Expressen.


http://www.nyatider.nu/thomas-mattsson-byter-asikt/

Av Stig Olsson - 24 juli 2014 08:19

Snabbspola några år framåt i tiden. Det finns inga kristna kvar i Syrien och Irak. Kyrkorna är antingen rivna, tomma eller har blivit moskéer. Enbart ruiner påminner om de miljoner kristna som levde där i över 1700 år. Kommer vi då att fråga oss varför vi inte gjorde något?


Bilden sprids i sociala medier – en gammal rynkig kvinna sitter framåtlutad i en kyrkbänk. Hon vilar ansiktet mot sina armar. Hennes blick är trött. När jihadisterna i ISIS, numera endast Islamiska Staten (IS), närmade sig Mosul i Irak flydde de flesta av stadens tusentals kristna. I fredags gav IS de sista som stannat kvar några timmar på sig att lämna staden eller ”möta svärdet”. Många fick alla sina ägodelar och pengar beslagtagna vid IS-kontrollerade vägspärrar ut ur staden. Kvinnan på bilden som cirkulerar är en av en handfull kristna som ändå stannar kvar. För trötta, för gamla eller för okuvliga för att fly. De vet vad som väntar dem.

 

Av de 400 000 kristna assyrier/syrianer som finns kvar i Irak finns ungefär hälften i norr där IS är som starkast, i sina ursprungsområden på Nineveh-slätten, och andra i irakiska kurdistan som kontrolleras av peshmergamilisen. Kanske kan de kristna få skydd där. I nästan vartenda muslimskt land är kristna antingen förtryckta, förföljda eller fördrivna. Kurderna i norra Irak kan vara ett undantag. Men det är en tillfällig lösning. Det behövs en mer permanent fristad, kanske på just Nineveh-slätten. Journalisten Nuri Kino har startat uppropet A Demand For Action som ”kräver att omvärlden skall agera till skydd av assyrier/syrianer och andra icke-muslimer i Irak och Syrien”. Ingen ska kunna säga att man inte visste, skriver Kino.


Det första offret i krig är sanningen. Men det andra offret är språket, som fort invaderas av omskrivningar och eufemismer. Som när Svenska kyrkan inte ens kan förmå att säga rakt ut att det är just kristna som förföljs, utan kallar dem ”troende” i stället för att få med alla möjliga grupper i beskrivningen. Överhuvudtaget har Svenska kyrkan en minst sagt märklig dagordning. Svenska kyrkan bojkottar hellre israeliska apelsiner än engagerar sig för förföljda kristna, som riksdagsledamoten Fredrik Malm (FP) påpekade tidigare i år (Kyrkans tidning 20/2). Svenska kyrkan väljer tystnad som strategi för att hantera den pågående utrensningen av kristna i Irak och Syrien, enligt både ärkebiskopen Anders Wejryd (DN Debatt 26/2) och biskopen Eva Brunne (SvD Brännpunkt 12/7). En tystnad som vittnar om skeva prioriteringar. Enligt Pew Research Center är kristna den mest förföljda religiösa gruppen i världen, i synnerhet i Irak och Syrien (jan 2014). Då räcker inte tystnad, för att uttrycka saken milt.

 

För att något ska fungera medialt krävs att det har en viss dramaturgi. De kristna i Mellanöstern tycks aldrig riktigt passa in i mallen. Det skrivs så oerhört mycket mer om Israel-Palestina än de kristnas utsatta situation i länder som Syrien, Irak och Egypten. Fortfarande förknippar vi i Väst kristendomen med oss själva, trots att tre fjärdedelar av de kristna bor i andra delar av världen. Kristna i mellanöstern ligger nästan alltid i medieskugga. Det är något slags missriktat kolonialt dåligt samvete som spökar. Hade det varit omvända roller, med muslimer som fördrevs från en hel region, hade vi knappast ägnat oss åt omskrivningar. Men när förövarna är muslimer blir vi försiktiga, eftersom de är i minoritet i Europa. Det går dock att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Så låt oss tala klarspråk: Det som nu drabbar de kristna i Irak och Syrien är inget annat än ett brott mot mänskligheten.


Mellanösterns kristna urbefolkning drivs bort, men få bryr sig. Ingen gör något. Det är fel urinvånare, fel förövare, fel tid. Men vi vet vad som pågår. Vi kan inte skylla på okunskap, inte nu och inte om några år. Det är de trygga, lata och fegas privilegium att i efterhand fråga: Varför gjorde ingen något?


http://www.svd.se/opinion/ledarsidan

Av Stig Olsson - 23 juli 2014 08:03

Bloggaren Michael Snyder har reagerat på ett ganska magstarkt utspel som USA:s president Barack Obama begått sistlidna månad. Obama menade att vi lever i den fredligaste av tider. Snyder citerar Obama:

The truth of the matter is that for all the challenges we face, all the problems that we have, if you had to be — if you had to choose any moment to be born in human history, not knowing what your position was going to be, who you were going to be, you’d choose this time. The world is less violent than it has ever been. It is healthier than it has ever been. It is more tolerant than it has ever been. It is better fed then it’s ever been. It is more educated than it’s ever been.


Måhända ser vi nu början på president Barack Obamas sista fas som ledare för USA. Han har nämligen påbörjat historiebeskrivningen av sig själv. Eftersom den norska Nobelkommittén gav honom fredspriset till Alfred Nobels minne utan någon som helst föregående prestation – mer än att ha spritt vad som sedermera visat sig vara falska förhoppningar – så vill Obama naturligtvis att eftervärlden skall betrakta honom som den frälsare som gav världen fred.  Åtminstone mer fred än någonsin tidigare.


För många år sedan när jag engagerade mig i Röda korset var jag på en utbildning där kursledaren bad oss att räkna upp alla pågående krig runt om i världen. Vi trodde att det var ett hopplöst projekt, men enligt henne så pågick det – just då – blott ett krig: Irak-Iran.


Självfallet var detta en sanning med modifikation. Ungefär samtidigt pågick det faktiskt en rad inre konflikter i flera länder. Jag roade mig med att leta lite i listorna och fick fram bl.a det etiopiska inbördeskriget (hm, det kanske förklarade varför de drabbades av så många svältkatastrofer på den tiden som vi på Röda korset fick skicka bistånd för?); inbördeskriget i Angola; självständighetskriget i Namibia (som dock pågått sedan 1966, osäkert hur mycket pang-pang som utfördes vid detta tillfälle); konflikten i Västsahara; tvisten mellan Kambodja-Vietnam (strider kring deras militärläger); samt en handfull andra oroshärdar runt om i världen som nog nu förpassats till minnets brunnsbotten.


Eftersom Wikipedia är lite otydliga i sina artiklar om när det pågått strider eller ej just det året har jag inte mäktat med att skapa en komplett förteckning. I regel har det varit ett krig med våldsam inledning, sedan har positionerna varit låsta under en långvarig vandring mot en fredsdeklaration. Ofta flera år efter krigsutbrottet. Det är förmodligen utifrån detta som föreläsaren på Röda korset den gången, c:a anno 1985-1986, hävdade att världen bara led av ett enda krig.


Däremot hade vi ett hot om ett globalt utplånande av människosläktet. Allt som behövdes var – åtminstone fram till mitten av 1970-talet – att någon lutade handen på noll-tangenten på kontrollbordet en stund så att avfyringsmodulen kunnat registrera den erforderliga koden 0-0-0-0-0-0-0-0 för att avfyra NATO:s kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen – som givetvis skulle svara med samma mynt. Direkt rättelse: Egentligen var det så att man förväntade sig att Sovjet skulle skjuta först, och för att kunna åstadkomma en snabb vedergällning valde man den enda åttasiffriga kod som en bakfull fanjunkare skulle kunna komma ihåg klockan fem på morgonen.


Till allas lycka uteblev katastrofen trots denna enorma säkerhetslucka (som skulle åtgärdas på direktiv av Kennedy, men det tog över 20 år innan samtliga missiler åtgärdats).


Trots en långvarig avspänning i relationen mellan USA (och Västeuropa) och Sovjetunionen så upplevde vi ändå att vi levde mitt i det Kalla kriget med dess terrorbalans som kunde leda till planetens åttafaldiga undergång (min kursledare sa att det var så många gånger man kunde spränga jorden med den sammanlagda styrkan på världens alla kärnvapen). Den som överlevde en atombombsträff skulle ändå gå under i samband med den efterföljande atomvintern. En inte alltför uppbygglig tanke att växa upp till, sanna mina ord.


Så vad är det för tid vi lever i nu – en tid som domineras av fredspristagaren Barack Obamas demokratigödsling världen runt?


Tja, uppenbarligen inser han att det kan vara klokt att ta avstamp ifrån den avskydde företrädaren George W Bush ledarskap, ty det var dennes reaktion på nine-eleven som gav USA krig först i Afghanistan och sedan Irak. Krig vars berättigande visat sig vara högst tveksamma ur folkrättsligt perspektiv. Tyvärr. Jag är den förste att erkänna att vi marinerats med ett effektiv GWB-hat under alla år, och att den processen fortsätter av en välvillig mediekår som fortfarande inte slutat fira Obamas Nobelpris sedan december 2009. Men trots det, jag vill inte hålla med om att vi lever i den bästa av tider vad gäller hur pass förskonade mänskligheten är från krig. Av två skäl.


Låt oss börja med skäl nummer ett.


Vi behöver inte hymla med att Barack Obama fick sitt Nobelpris som en del i en planerad propagandastrategi. Vi vet att den internationellt okvalificerade presidentkandidaten Barack Obama notoriskt framfördes som en ”fredskandidat”, och att lanseringen var både logisk och enkel efter flera års ansträngande ”War on Terror” som fört landet i två krig på bortaplan. Någon faktisk förändring i politiken skulle dock inte ske, men med mördande reklam kan man sälja konserverad gröt, och Barack Obama gav väljarna åtminstone en illusion om att den krigiska politiken skulle förändras. (Jag personligen gick inte på den bluffen, och jag har säkert skrivet om detta i något dåtida blogginlägg)


I denna underbara blommande fredliga tid nådens år 2014 har vi fortfarande krig i Irak och Afghanistan vad Barack Obama än säger. Vi har också varit på vippen att få se en NATO-invasion i Syrien som sannolikt – med rätt regisserade falskflaggor – kunnat rulla vidare ända till Teheran. Israels insatser i Ghaza skall vi inte ta upp eftersom jag inte vill bli anklagad för antisemination…


Däremot kan vi konstatera att det idag precis som den gången i mitten av 1980-talet pågår en rad inbördeskrig eller nationella våldskriser; här kan nämnas Sudan och Syd-Sudan; norra Kosovo (Har jag missat i nyhetsflödet!); Somalia (Nya oroligheter har blommat upp där till stor glädje för alla sysslolösa tjänstemän på Migrationsverket i Sverige); Libyen (där NATO introducerat ”demokrati” i form av hejdlösa klanfejder); Mali (där islamister tagit NATO:s vapen från Libyen över Saharaöknen för att sprida ”Fredens religion” samtidigt som man lämnar ett spår med avhuggna huvuden efter sig); Centralafrikanska republiken. Och som löken på laxen konflikten i Ukraina – resultatet av George Soros kampanj för ”Ett enat Europa till varje pris”.


Och medan Barack Obama står i Washington och självbelåtet försöker lura i hela världen att det tack vare honom aldrig har varit så mycket fred som nu så tar han och hans ministrar varje minsta möjliga chans till att misskreditera och provocera Ryssland, även när det saknas bevis eller inte finns fog för ett dylikt agerande. Är han medveten om riskerna?


Metoderna från Vita husets sida har varit tvivelaktiga och knappast ens effektiva; årets introducerade sanktioner mot Ryssland har slagit tillbaka mot USA som istället ser hur Ryssland vinner nya alliansvänner i kampen mot US-Dollarns envälde inom världshandeln. Om det inte varit för att allt fler allierade till USA nu insett – i synnerhet i skenet av Edward J Snowdens avslöjanden om att USA misstror sina vänner i så hög grad att dessa måste massövervakas – att den forne vännen enbart agerar för ett fåtals intressen (Big Government, Big Banking, Big Business; samma intressenter som förde både Clinton och Bush jr till Vita huset) – skulle vi kanske redan befinna oss återigen i samma akuta situation som rådde under Kalla kriget.


Kanske kan man tillskriva Vladimir Putins ökade andlighet och moraliska väckelse förtjänsten att han agerar mer genom diplomati än genom klassisk aggressionspolitik; något jag knappast skulle tillskriva honom för fem år sedan.


Dock har han lång väg kvar att gå innan han är en helt ärlig man – och han lär nog inte hinna med att bli det under sin livstid. Men till skillnad från Barack Obama har han de facto skapat fred där Vita huset sökt krig (d.v.s. Syrien). Putin har tagit ställning för sina allierade, och agerat i sitt eget lands och eget folks intressen i första hand. USA har agerat… utifrån andra intressen.


Michael Snyder påpekar att ett av Barack Obamas tillkortakommande är relationen med Tyskland. Jag håller helt och med om att Vita huset uppvisat en uppseendeväckande arrogans när det gäller bemötandet av kritiken kring massövervakning, men det handlar om betydligt mer än så. Och det är inte bara Tyskland som USA ser som ett mindervärdigt syskon; hela EU betraktar man som en dysfunktionell organisation som inte får hejd på medlemsländernas och parlamentarikernas ständiga ifrågasättande av Vita husets planer. Minns USA:s Victoria Nuland utbrista i ett ” – Fuck the EU!” när man frågade om EU kunde tänkas ha synpunkter på vem som USA utsåg till ny ledare i Ukraina efter den statskupp man nogsamt regisserat för IMF:s räkning.


Nej, jag skall inte bli långrandig och räkna upp fler orsaker till varför Barack Obamas självförhärligande uttalanden bara förtjänar att bemötas med ett ihåligt och cyniskt hånskratt.


Istället ber jag att få anföra ett mer filosofiskt grundat resonemang när jag ger mig på att beskriva skäl nummer två till varför mänskligheten inte alls upplever – vad Barack Obama än beskriver – den fredligaste tiden på vår planet.

 

Det handlar om själva krigföringen. Om det gällde risken att utsättas för krigets konsekvenser skulle vi nog hellre välja ett annat århundrade än 2000-talet att leva i. Vi skulle nog inte ens vilja leva i 1900-talet. Kanske istället under 1500-talet rent av…!


För svensk del kan vi förvisso notera att 1500-talet inte alls var oblodigt, men jag tar ändå vårt eget lands historia som exempel på den tidens krig. Det svenska frihetskriget ägde rum mellan 1521-1523. Detta krig omfattade under en tidsrymd av två och ett halvt år sex slag; dessa utkämpades i Falun, Brunnbäcks färjeställe, Västerås, Uppsala, Kalmar och Stockholm. Tvivla inte en sekund på att de var blodiga, men den som befann sig ett par mil från respektive slagfält skulle teoretiskt sett kunnat ha skådat intet av kriget. Och de som dödades föll för fiendens pilar.


Inte av fjärrstyrda drönare som attackerar utan förvarning som idag…


Jag hoppar över kriget i Livland och studsar ända fram till 1560-talet då Sverige utkämpade ensamt mot flera motståndare ett sjuårigt nordiskt krig. Danskarna härjade som pesten i Västergötland, och ödelade ett antal städer.


Dock ville det sig så väl att de blev med tiden sjuka och så svaga att en av mina ridderliga anfäder kunde leda den numerärt svagare svenska truppen till seger i Alingsåstrakten 1566. På ett dygn.


Samma mönster präglade också krigföringen runt om i övriga Europa. Härarna samlades vid någon viktig punkt i landet som skulle intas/försvaras och så började man slåss. De som slogs hade betalt och de som betalade finansierade krigen genom att först beskatta sitt folk (eventuellt i bästa fall betala ur egen ficka) och sedan hoppas på seger med plundringsrätt.


Förvisso har historien beskrivit mäktiga stridsrörelser under alla epoker. Både Alexander den store och Napoleon den lille har härjat på samma mark men under var sitt årtusende. Men det totala kriget uppkom inte förrän på 1900-talet då ett beslut om mobilisering inte längre baserades på vad som fanns i den befintliga skattkistan (samt utifrån vad en seger i kriget kunde erbjuda för prospekt om krigsbyte). Istället hade storbanksfamiljerna nu nästan lika stort inflytande som varje överste och general i den upprättade krigshären.


Första världskriget var de facto ett europeiskt storkrig, men det kom att involvera och direkt påverka alla medborgare på alla nivåer. Genom att man skrotat guldmyntfoten och börjat skapa pengar ur tom luft (på beställning hos de av bankkartellerna kontrollerade centralbankerna) var det nu möjligt för regeringarna att låna till sin upprustning.


Bankirerna gnuggade händerna eftersom de lånade pengar till skyttegravarna på bägge sidorna av ingenmansland. Och det är tack vare denna princip om fri tillgång till pengar som USA kunnat hålla Västeuropa rustat för krig mot Sovjetunionen (samtidigt som man också lånade ut eller bistod Sovjet med pengar så att de skulle kunna göra samma sak i Östeuropa, perverst nog!) och sina ”krig mot terrorn”, inklusive Afghanistan och Irak. Staten tar i sin tur betalt genom inflation.


Den som kan sin Bastiat tror gärna på SIPRIS siffror om att alla krig efter 2:a Världskriget reducerat det globala välståndet med 20% mot vad det kunde ha varit idag. Ingenting tyder på att Barack Obama i verkligheten kommer visa att han förstått vad Frederic Bastiat menade med sin berättelse om glasmästaren som lagade sönderslagna fönster. Det enda han förstår är att vara den skådespelare han är, placerad på scenen med välsignelse från Big Banking och Big Business. Det värsta är att han inte ens spelar rollen särskilt bra. De som är bäst på att förställa är faktiskt journalisterna som beskriver kejsarens nya kläder i euforiska ordalag.


Hälsar eder Peter Harold


http://peterharold.wordpress.com/2014/07/22/barack-obama

Av Stig Olsson - 22 juli 2014 18:37

Therese Karlberg, Försäkringskassan: ”Tvåårsomprövningarna ska förenklas”

Försäkringskassan arbetar just nu med att förenkla tvåårsomprövningarna. Therese Karlberg, ansvarig chef inom funktionshinder på Försäkringskassan, kan ännu inte avslöja så många detaljer men säger att tidpunkten för förändringarna beror på om de måste begära en regeländring eller ej.
Inte heller på frågan om efterskottsutbetalningarna har hon så många konkreta svar, men säger att de troligtvis kommer att införas i samband med att de genomför ett nytt IT-stöd hösten 2015.

 

Ett förenklat system
Therese Karlberg

Försäkringskassan är enligt Therese Karlberg ”i allra högsta grad” igång med ett arbete med att förenkla tvåårsomprövningarna. Hon kan dock i nuläget inte säga så mycket om på vilket sätt det kommer att förändras, mer än att det handlar om ”någon form av förenklat system”.
– När vi till exempel ser att funktionsnedsättningen inte kommer att förändras kommer det kanske att räcka med ett telefonsamtal. Då kan det räcka med att ställa frågan hur ser det ut för dig idag, fungerar det, har det skett några förändringar? Och kanske inte heller vartannat år utan i en löpande dialog med den assistansberättigade.
Innebär det att också att själva behovsbedömningsstödet, till exempel minuträknandet, kommer att förändras?
– Ja, absolut. Som brukare så borde man egentligen inte ens märka av vilket stöd handläggaren använder när hon eller han bedömer den assistansberättigades stödbehov. Den assistansberättigade ska få hem ett beslut som är begripligt och så kortfattat som möjligt. Vi ska göra en helhetsbedömning helt enkelt, sitta ner och ha ett samtal med brukaren. Behovsbedömningsstödet vi använder måste vara enklare, både för brukarna och för våra handläggare. Det har varit för detaljerat.

 

Regeländring kan behövas

Therese Karlberg kan heller inte säga när förändringarna kommer att ske.
– Förhoppningsvis inom en snar framtid. Det är beroende på om vi kan göra det inom befintligt regelverk eller om vi behöver begära en regelförändring, i så fall kommer det att ta längre tid. Nuvarande lagstiftning är väldigt tydlig, den säger att vi ska göra omprövningar vartannat år.

 

Varför genomför ni de här förändringarna?
– Av många olika skäl. Största anledningen är att det skapar oro och rädsla, något som tydligt kommit fram i vårt stora projekt ”en enklare vardag” där det var en av de viktigaste synpunkterna från brukarna. Det är ju inte meningen och då är det vårt uppdrag att göra något åt det. Dessutom är det är tungt rent administrativt och vi tycker själva många gånger att det är onödigt.

 

Ingår detta i en medveten policy från Försäkringskassans sida, att ha en vänligare framtoning?
– Ja, absolut. Vårt yttersta uppdrag är att finnas där, att vara tillgängliga, mänskliga och kunna bidra. Vi vill vara en myndighet där handläggaren verkligen sträcker ut en hand till brukaren, som hjälper honom eller henne igenom diverse regelverk och gör saker och ting enklare.


Tycker du att ni varit dåliga på det tidigare?
– Ja, på ett sätt jag tror att vi har varit väldigt detaljerade i vår styrning och i all välmening velat täcka in så många behov som möjligt. Följden har blivit för mycket detaljer. Brukarna är ju väldigt tydliga med vad de tycker.

Efterskottsbetalningar kommer under 2015

Försäkringskassans har för avsikt att börja med efterskottsutbetalningar istället för, som nu, förskottsbetalningar av assistansersättningen. Huvudorsaken är många återkrav, som enligt Therese Karlberg drabbar den enskilde väldigt hårt. Hon säger att det ska genomföras någon gång under 2015, troligtvis under hösten 2015.
– Vi kommer att ha en dialog med brukare och anordnare för att ta reda på alla konsekvenser det kan tänkas få och vad vi ska tänka på. Vi behöver ju ha övergångslösningar och vi vet att vi genomför ett nytt IT-system hösten 2015 och det är troligt att vi genomför förändringen i samband med det. Vi kommer att återkomma så fort vi vet mer.


Vad säger du om den kritik som bland andra Fredric Käll, Vårdföretagarna, och Björn Jidéus, KFO, utryckt, att de små assistansföretagen och kooperativen kommer att riskera att slås ut?
– Jag har fått olika synpunkter på det och inte heller det kan jag säga så mycket om idag. Det är något vi ska ta fram i vår risk- och konsekvensanalys. Vi är medvetna om den kritiken.
Är det här något ni kommer att ta hänsyn till?
– Om de små aktörerna får problem så måste vi titta på varför och hur kan vi underlätta för dem, säger Therese Karlberg.

Therese Karlberg intervjuades av Erik Tillander 2014-07-03


http://assistanskoll.se/20140717-Therese-Karlberg-Tvaarsomprovningarna-ska-forenklas.html?comment=ok

 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5
6
7 8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19 20
21 22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se