Inlägg publicerade under kategorin Skola - Utbildning

Av Stig Olsson - 5 april 2015 19:29

 

MATS EDMAN
CHEFREDAKTÖR DAGENS SAMHÄLLE

 

 

 

 

 

Om proportionerna mellan flyktinginvandring och anhöriginvandring, det som gällt de tio senaste åren, består kan Sverige under perioden 2014-2018 bli en fristad för uppemot 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare. Då talar vi 120 000 personer om året, vilket är nästan tre gånger mer än vi tagit emot tidigare, skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

 

Sveriges största utmaning för framtiden är den demografiska utvecklingen. Antalet äldre ökar snabbt och det innebär bl a att försörjningsbördan ökar för de som arbetar. Mot den bakgrunden finns det sedan länge en undanträngd debatt om hur välfärdens framtida finansiering ska klaras. 


Av något skäl vill politikerna inte prata så mycket om detta. Anledningen är att det blir svårt att matcha förväntningarna på ökad välfärdskvalitet för äldre utan drakoniska skattehöjningar, ännu fler privata inslag eller höga egenavgifter i vård och omsorg. Vi kan även tvingas att arbeta till 70 års ålder eller mer om våra välfärdskrav inte modifieras.


Nästa megafaktor som påverkar demografin på ett djupgående sätt är den avsevärda flyktinginvandringen som redan sätter djupa spår i samhället. Effekterna märks i arbetslösheten, sysselsättningsgraden, bostadsbristen, skolresultaten, inkomstklyftorna, utanförskapet och den uppenbara fattigdomen. Sambanden framträder när man detaljgranskar komponenterna som bygger upp SCB-statistiken. Utrikes födda är starkt överrepresenterade på förlorarsidan.


Sverige följer internationella flyktingkonventioner, vi öppnar hjärtan och skattebetalarnas plånböcker. Men vem analyserar och tar ansvar för konsekvenserna för det som vi stolt kallar ”den svenska modellen”? Ute i kommunerna – som har huvudansvaret för offentlig välfärd – råder det i dag på sina håll panik. Socialt och kulturellt kan det heller inte gå spårlöst förbi att människor från fundamentalt annorlunda miljöer flyr till oss och förändrar gatubilden. 


Och på Migrationsverket måste man anställa tusentals nya medarbetare för att klara av Sveriges internationella åtagande. Fast vilka invandringstal är det egentligen som gäller? Migrationsverkets senaste asylprognoser pekar starkt uppåt, men verkets omfattande statistik berättar ännu lite mer om de tuffa utmaningarna framöver. 

2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd. Anhöriginvandring är nu ett brett begrepp som omfattar fler än anhöriga till just flyktingar.


Exempelvis, en utländsk kvinna som gift sig med en svensk man är också en anhöriginvandrare. Det tycks dock finnas en samvariation mellan de två kategorierna. 


Migrationsverket använder ett smalare begrepp i detta sammanhang, och det är nära anhöriga till de flyktingar som fått uppehållstillstånd. Migrationsverket räknar i sina kalkyler med att det går 0,3-0,5 nära anhöriga per uppehållstillstånd till flyktingar. Utifrån den modellen landar verkets senaste beräkningar i att Sverige bör ta höjd för nästan 300 000 nya flykting- och nära anhöriginvandrare under femårsperioden 2014-2018. 


Om man istället väljer att utgå från den historiska trenden – då kan siffran bli den dubbla. Anta att proportionen 1:2 mellan asylflyktingar och den breda anhöriginvandring som gällt de tio senaste åren består. Då kan det totala antalet människor som söker sig till Sverige 2014-2018 sluta på nästan 600 000. I runda tal blir det 120 000 personer per år, vilket är ungefär tre gånger fler än tidigare. 


600 000 personer motsvarar 40 svenska normalkommuner om 15 000 invånare. Tänk på vad som krävs i form av infrastruktur, offentliga jobb, bostäder, skolor, bussar, vårdcentraler och liknande som finansieras via skatterna för att driva varje kommun. Då anar man plötsligt magnituden av en så dramatisk samhällsförändring, i synnerhet om man betänker att mediantiden från ankomst till egen försörjning ligger på åtta år. 


Eftersom det är krig som driver människor på flykt så talar vi om invandring från i första hand Mellanöstern och Afrika. Läs Syrien, Irak, Afghanistan, Eritrea och Somalia där religion och klankultur kommer före staten och myndigheternas påbud. I skrivande stund rullar Putins stridsvagnar in i Ukraina. Vad skulle hända om den ryska chauvinismen plötsligt skapar flyktingsströmmar även från Sveriges geografiska närområden?


Oavsett om 300 000 eller 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare kommer till Sverige fram till valåret 2018 går det inte att ducka för konsekvenserna. Med femtio miljoner människor på flykt är efterfrågan på humanism och solidaritet omättlig. Sverige är ett land som hittills haft världens bästa utbud av trygghet som efterfrågas av nödställda. Hur öppna våra hjärtan än är, hur moraliskt och etiskt rätt det än är att sträcka ut en hjälpande hand, så kan politikerna inte längre låta bli att spela med öppna kort.


Tänk på Amerikautvandringen. Mellan 1850 och 1930 tog sig 1,5 miljoner svenskar över Atlanten. En viktig orsak till emigrationen, som pågick i hela 80 år, var den kraftiga befolkningstillväxten, vilken ledde till att antalet egendomslösa och fattiga ökade. Bristen på arbete och bostäder var skriande samtidigt som de nordamerikanska transportföretagen hårdsålde båtresor till det förlovade landet i väster. Svenskar sålde allt och köpte biljetter för sina sista pengar. 


På samma vis ser flyktingsmugglarnas marknadsföring ut. Sverige beskrivs som ett paradis och desperata människor skuldsätter sig för att komma hit. Vi är för dem vad Amerika var för oss; fred, frihet, försörjning. Fast det tar inte längre 80 år för 1-1,5 miljoner att fly till oss. Med dagens transportmetoder tar en sådan folkförflyttning, trots Europas barriärer och stängda gränser, inte mer än 10-15 år. Skillnaden är att Den Nya Världen i Sverige inte flödar av tillgängliga arbeten och billiga bostäder, tvärtom. 


Sverige är generöst. Inget land i EU slår oss. Ekonomiskt talar Migrationsverket om kostnader närmare 50 skattemiljarder 2017. Sammantaget ser statens direkta kostnader för migration och integration 2014-2018 att hamna i intervallet 180-190 miljarder. Sen tillkommer kommunernas kostnader. Notan betalas alltid genom sysselsättningen och beskattning av de arbetande. Regeringen gick till val på löftet Europas lägsta arbetslöshet och bättre skola, vård och omsorg. Är detta ens teoretiskt möjligt längre? 


Slutligen, det partipolitiska intresset. Frågan om makten. 

I valet 2014 chockades vänstern och högern av att SD fick 13 procent och medierna började omedelbart trycka upp ”vi gillar olika”-knappar och basunera att ”87 procent” röstade inte på SD. Nej, men betydligt fler än på V, MP, C, FP, KD och FI.


Riksdagspartierna hade ägnat valrörelsen åt symbolfrågor av populistisk natur men utan särskilt stor betydelse för samhällsekonomin, som exempelvis ”vinster i välfärden”. Ingen ville ta i-ordet i sin mun men alla ville demonisera Jimmie Åkesson och gav därmed SD ytterligare gratisreklam. I riksdagen och kommuner från norr till söder råder sedan 14 september politiskt kaos med sverigedemokraterna som vågmästare. SD har flyttat in i städerna och växer i medelklassen. Annars kan ett parti inte få ihop 800 000 röster i allmänna val. Så många ”unga, bittra, övergivna män” finns det faktiskt inte ute i de mindre kommunerna. 


En av många frågor som indignerade politiker och debattörer i dag bör ställa sig är måhända, givet Migrationsverkets prognoser och den historiska trenden, om Sverigedemokraterna kan bli landets största riksdagsparti 2018. Fördubblas partiet för fjärde valet på raken talar vi om 26 procent. I ett sådant scenario, som seriösa bedömare på allvar börjat diskutera, blir det inte så mycket kvar till Socialdemokraterna och Moderaterna i nästa val.


http://www.dagenssamhalle.se/kronika/taenk-om-jimmie-akesson-blir-statsminister-2018-11913

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 4 april 2015 11:36

PR- och lobbybyråer tjänar i dag storkovan på myndigheter.

Det handlar om över fem miljoner kronor varje månad som betalas för allt från medieträning av tjänstemän till debattartiklar och krishantering.

– I den här branschen kan man ta mycket betalt för ett ganska mediokert arbete, säger en tidigare medarbetare på en känd pr-byrå.


Skattebetalarna står för stora delar av pr- och lobbyföretagens vinster. Aftonbladet har begärt in fakturorna från de 24 största byråerna till myndigheter och kommuner sedan sommaren 2013.


Totalt handlar det om 104 miljoner kronor som betalats för allt från medieträning av tjänstemän till debattartiklar och krishantering.


För två år sedan gjorde vi en liknande undersökning, då med siffror från Ekonomistyrningsverket som visade att staten de senaste fem åren spenderat i genomsnitt 47,8 miljoner per år på pr och lobbybyråernas tjänster.

Försäkringskassan betalar mest

Nu visar Aftonbladets undersökning att det handlar om drygt 62 miljoner kronor per år, men då är även kommunernas kostnader inräknade.


Försäkringskassan är i det här sammanhanget en myndighet som gör av med mest pengar. Det är en myndighet som har granskats hårt av medier och har bland annat satsat på att medieträna sina medarbetare. Under vår granskningsperiod har de köpt tjänster av pr-byrån Prime för över 27 miljoner kronor.


En hel del av Skattebetalarnas pengar har gått till rena partsinlagor som har beställts av myndigheter och kommuner.

Gjorde en folder

I Lunds Kommun har man köpt propaganda för spårvägar. Fakturorna på sammanlagt över en kvarts miljon gick till pr-byrån Aspekta. En stor del av kostnaden gällde en partsinlaga som argumenterade för spårvägarna.


Frågan har varit omtvistad och det finns flera grupper som helt motsätter sig bygget.

– Informationen om projektet hade inte nått ut till Lundaborna, och vi gjorde en enkel folder som berättade varför spårväg är en bra idé, säger Åsa Mårtensson, kommundirektörens sekreterare.


Lunds kommun betalade även drygt 15 000 kronor för ”framtagande av debattartikel för nationell media”. Lobbybyråns debattartikel publicerades i Sydsvenskan den 10 januari förra året och undertecknades av direktörerna för tre bolag som samarbetar och är kopplade till kommunen och Region Skåne.

5000 kr i timmen

Trafikverket betalade 84 000 kronor till lobby-byrån JKL, som har knutit till sig förre statsministern Göran Persson. Syftet var att träna argumentation och budskap om Norra Länken, den nya trafikleden i norra Stockholm.

Kursen pågick i fyra halvdagar, vilket ger en prislapp på drygt 5000 kronor per timme. Den hölls i JKL:s lokaler på Sveavägen i Stockholm. En av kursledarna var Göran Perssons förre pressekreterare Anna Helsén.

Kursdeltagare var projektledare som jobbat med Norra Länken, men också Åse Malm, som är informationsansvarig på Trafikverket.


Varför gick du den?

– Jag ska också känna mig trygg och bekväm i mina kontakter med allmänhet och media.

Men du jobbar ju som kommunikationsansvarig, förutsätter man inte då att du har de kunskaperna redan?

– Jae... det kanske inte alltid ingår i min grundutbildning, även en kommunikatör kan behöva tränas på sånt för att känna sig väl till mods.

Enligt Aftonbladets källa, som har jobbat inom pr och lobbybranschen, är medieträning en mycket lukrativ verksamhet. Han uppger att det oftast inte kräver några större arbetsinsatser eller förberedelser, utan det går mest på rutin.

– Såna här kurser som ordnas är en kassako. 84 000 för fyra halvdagar är mycket, men det finns många som tar mycket mer.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20566931.ab

ANNONS
Av Stig Olsson - 3 april 2015 09:59

Sverige är nära att få till stånd ett samarbetsavtal med Rumänien om landets mest utsatta. Ett utkast bereds med fokus på barns rättigheter, jämställdhet och välfärdsfrågor, enligt statssekreteraren Pernilla Baralt, nyss hemkommen från möten i Bukarest.



De flesta svenska städer har numera tiggare utanför matbutikerna, ofta romer från Rumänien, och allt fler flyr undan svåra villkor i hemländerna. Under onsdagen gick organisationen Hjärta till hjärta ut med att det behövs "Marshall-plan" för Europas romer.


I ett led för att lösa frågan träffade Rumäniens socialminister Rovana Plumb i januari ministrarna Åsa Regnér (S) och Annika Strandhäll (S) för att diskutera former för samarbete kring tiggarna.

Nu har Åsa Regnérs statssekreterare Pernilla Baralt och den nationelle samordnaren Martin Valfridsson varit i Rumänien och följt upp samtalen.

 

Efter att Rumänien granskat utkastet kommer det att beredas i Sverige.

- Det känns som att vi kan prata om både komplicerade och tuffa frågor. Målet nu är att ge en mer långsiktig och bredare ram till våra fortsatta diskussioner. Planen är att kunna skriva under det till sommaren, säger Pernilla Baralt.


Fokus under mötena med statssekreterarna i Bukarest låg på barn och barns rättigheter. Det rumänska skyddsnätet gäller för alla, men i praktiken tar inte romer del av det i samma utsträckning. Det finns bland annat intresse för svenska systemet med förskolor.

- Många romska barn har inte heller tillgång till det mest basala som vatten och el, då är det svårt att sitta hemma och göra läxor, säger Pernilla Baralt.

 

Det handlar även om utbyte av kompetens. Från svensk sida handlar det om att bidra med kunskap bland annat om Sveriges sociala skyddsnät. Dessutom ska Sverige hjälpa till med ytterligare kunskap för att använda EU:s strukturmedel.


Kommer avtalet leda till att färre romer känner sig tvungna att resa utomlands?

- Det här är en jätteutmaning, det är mycket en fattigdomsfråga och handlar om ett samhällssystem som håller på att byggas upp. Det kommer inte att vända på några år ens. Vi måste samtidigt titta på den mer precisa frågan kring rumäner och bulgarer här så att inte akuta tillfälliga insatser påverkar arbetet i Rumänien, säger Pernilla Baralt.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/samarbetsavtal-med-rumanien-nara_4455501.svd

Av Stig Olsson - 2 april 2015 14:09

Staten, regeringen, politikerna, alla medier etc har under denna tidsperiod hela tiden ensidigt påstått att invandringen är rena rama guldgruvan för landet Sverige. Det är en investering av världsklass och utan motstycke. 

Varför stämmer det inte då?


Ja jag vet inte varför DN publicerade denna artikel, de kanske fick kalla fötter efter att så enkelspårigt, under så lång tid, hävdat ovanstående att de till slut valde att gräva fram sanningen!? Jag vet inte, men så här skrev dom i alla fall:

 


15 740 personer är i dag folkbokförda i Sverige och

i arbetsför ålder, av de totalt 24 567 personer som

fick  permanent uppehållstillstånd år 2004.

 

 
 

○ Flyktingar har stora problem att komma in på den svenska arbetsmarknaden, visar en unik kartläggning som DN gjort.

○ Vi har granskat hur det gått för samtliga personer som fick permanent uppehållstillstånd 2004.

○ Tio år senare har inte ens varannan flykting en inkomst över 13.000 kronor i månaden. Minst tre av tio får ekonomiskt bistånd från kommunen.

  

Ett av de övergripande målen med svensk integrationspolitik har under lång tid varit att så snabbt som möjligt få in människor på arbetsmarknaden. Dagens Nyheter kan i dag presentera en unik genomgång som visar att flyktingar har stora svårigheter att klara en egen försörjning.


För drygt tio år sedan – år 2004 – fick 24.567 personer permanent uppehållstillstånd i Sverige. Med hjälp av datakörningar har DN granskat hur det har gått för samtliga av dem att etablera sig i Sverige. I dag är 15.740 personer folkbokförda i landet och i arbetsför ålder, 20 till 64 år.

 

Av dem kom 3.928 individer hit som flyktingar och andra asylliknande skäl. I flera fall kommer de från väpnade konflikter, förtryck och tortyr. Ansökningarna om uppe- hållstillstånd från den här tiden kom till stor del från personer med medborgarskap i Iran, Somalia, Irak, Afghanistan, Ryssland (Tjetjenien) och Balkanländerna.


Tio år senare är inkomsterna mycket låga i förhållande till befolkningen i övrigt.

 

Det finns ingen officiell definition eller gräns i Sverige för vad som är en ”rimlig inkomstnivå”. Men för att ge ett exempel från DN:s datakörning har inte ens hälften – 46 procent – av flyktingarna i dag en inkomst över 13.000 kronor i månaden. Alla siffror i kartläggningen bygger på inkomstuppgifter för 2013 och för dem som då var i arbetsför ålder, 20 till 64 år.


Medianinkomsten för flyktingarna är 11.100 kronor i månaden. Det kan jämföras med 23.700 kronor i månaden som är medianinkomsten för hela befolkningen i Sverige. Jämförelsen är dock inte helt rättvisande, bland annat eftersom den svenskfödda befolkningen varit etablerad på arbetsmarknaden under längre tid.


För att göra DN:s undersökning tydligare har vi delat in alla som fick uppehållstillstånd 2004 i olika grupper, varav flyktingar är en av dessa.


En annan kategori är anhöriginvandrare som består av 3.771 individer. Det handlar om personer som flyttat till Sverige på grund av att de har en anhörig som har uppehållstillstånd i Sverige eller är svensk medborgare. Det kan till exempel vara anhöriga till flyktingar som efter en tid återförenas med familjen. Majoriteten av anhöriginvandringen beror däremot på andra skäl, till exempel att en svenskfödd person finner kärlek i andra delar av världen.

 

Medianinkomsten är särskilt låg för dem som kom som anhöriginvandrare till flyktingar – 4.500 kronor i månaden.


Olof Åslund, professor i nationalekonomi och generaldirektör för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), tycker att resultatet för flyktingar och flyktinganhöriginvandrare är problematiskt.

– Det är ju någon form av misslyckande när så många människor har svårt att komma i stabil sysselsättning och bli självförsörjande. Detta trots att de i många fall har goda kvalifikationer och stora ambitioner. Sedan är det svårt att säga hur ”ansvarskakan” ska fördelas – om det är politiken, arbetsmarknadens parter, vi som medborgare eller individerna själva, säger han.


Bäst har det gått för arbetskraftsinvandrare, men den gruppen var liten – bara 153 personer. Medianinkomsten i dag motsvarar 45.500 kronor i månaden.


Chanin från Afghanistan har varit arbetslös sedan hon kom till Sverige för tio år sedan. Samuel från Burma får snart sin masterexamen i nationalekonomi. Personerna som fick uppehållstillstånd 2004 har gått olika öden till mötes. Läs hela artikeln här.

 

Den största kategorin i datakörningen kallar vi för ”Övriga” – 7.888 individer. Den består nästan uteslutande av personer som tidigare har haft tidsbegränsade uppehållstillstånd men som år 2004 fick dessa omvandlade till permanenta. Det har inte gått att följa upp vilket år personerna ursprungligen kom till Sverige eller vilka skäl de haft för bosättning. En stor andel i gruppen ”Övriga” är sannolikt flyktingar som har bott i Sverige under flera år. Medianinkomsten är 16.800 kronor.


I december förra året publicerade Statistiska centralbyrån en rapport om invandrares etablering på arbetsmarknaden. Studien fick stor uppmärksamhet och fokuserade på personer som kom under åren 1997 till 1999. Resultatet visade att två av tre flyktingar var i arbete efter tio år. DN:s genomgång visar dock att måttet som används, ”andel förvärvsarbetande”, är generöst. Metoden är förvisso etablerad och används även internationellt, men för att räknas som förvärvsarbetande räcker det med att personerna arbetar i genomsnitt en timme i veckan under november månad.


DN har med hjälp av Socialstyrelsen också tagit reda på hur stor andel av invandrarna från år 2004 som i dag får ekonomiskt bistånd från kommunen – i huvudsak försörjningsstöd.


Statistiken bygger på inrapportering och ett bekymmer är att några kommuner – till exempel Botkyrka – inte har skickat in data. Det innebär att antalet biståndstagare är högre i verkligheten.


Minst 31 procent av flyktingarna i arbetsför ålder bodde år 2013 i ett hushåll som någon gång fick bistånd. Särskilt hög var andelen bland anhöriginvandrare till flyktingar – minst 41 procent.


Motsvarande andel för hela befolkningen är 4 procent, men siffrorna är inte direkt jämförbara. Statistiken för hela befolkningen var ursprungligen lägre (på grund av bortfallet från vissa kommuner) och har därför justerats upp något.

 

Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, tycker att situationen är besvärlig när en förhållandevis hög andel personer inte lyckas få en egen inkomst efter tio år.

– Man skulle förstås vilja att resultatet var bättre. Därför finns det anledningar att hitta bättre lösningar. Ett stort problem i Sverige är att det finns svårigheter i att ta fasta på vilken utbildning man har och validera den. Där finns möjligheter till förbättringar, säger han.


Studier om integration är inte helt okomplicerade. Några personer kan ha inkomster från verksamheter utomlands som inte går att spåra. Det går heller inte att spåra eventuella ”svarta” inkomster.


I DN:s statistik ingår endast de som fortfarande är folkbokförda i Sverige, men en felkälla som ändå kan påverka resultatet är personer som har flyttat utomlands och missat att registrera detta hos Skatteverket. Det ser då ut som att personerna bor i Sverige och saknar inkomst. DN har därför gjort stickprov på 40 flyktingar som har noll kronor i årsinkomst. Vi har gjort ingående granskningar, men inte hittat några indikationer som talar för att personerna har flyttat permanent utomlands (se faktaruta).

 

DN har även granskat förekomsten av skulder och brottsdomar, eftersom sådan belastning kan försvåra etableringen på arbetsmarknaden. 14,8 procent av flyktingarna har eller har haft skulder registrerade hos Kronofogden.


Minst 15,5 procent av flyktingarna har dömts för brott, fått strafföreläggande (böter) eller åtalsunderlåtelse (”prick” i belastningsregistret). För gruppen arbetskraftsinvandrare är andelen minst 2,6 procent. Vi har exkluderat mindre trafikförseelser som till exempel hastighetsöverträdelser och brott mot bälteslagen.


Siffrorna är sannolikt något högre eftersom det finns visst bortfall i DN:s underlag.


Någon jämförande statistik för hela befolkningen finns inte.


Orsaken till att invandrare förekommer ofta i brottsstatistiken beror framför allt på att de är fattigare och lever under sämre socio- ekonomiska förhållanden än infödda svenskar, enligt forskning från Stockholms universitet.

– Brottsdomar och skuldsättning är förstås en belastning om man ska komma ut på arbetsmarknaden. Det kan uppfattas som att man till exempel inte kan sköta sin ekonomi. Sedan kan det vara svårt att studera orsakssambanden när det gäller brott, skulder och arbetslöshet, säger Jan Ekberg, professor emeritus i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet.


http://www.dn.se/nyheter/sverige/tio-ar-senare-har-varannan-mindre-an-13-000-i-manaden-1/

 
Av Stig Olsson - 27 mars 2015 08:33

Bara detta faktum att endast 1 (EN) procent av alla riksdagspolitiker faktiskt bor på samma ställe som alla asylsökande kulturberikare bevisar att inte ens de själva tror på sin egna invandringspolitik!


Jävla hycklare! Hoppas folket kör ut er ur era egna hem, ut på gatan och lev det liv ni försöker pressa oss, folket, till!

 

Eller gå på Bostadsförmedlingen och försök få en bostad utan att ni själva har joob och pengar, vilket gäller för många av oss, folket, inklusive alla unga studerande!


Måtte ni också drivas ut ur riksdagshuset, bli arbetslösa ock kedjas fast på Arbetsförmedlingen!


Måtte ni och era barn också drabbas av livslånga och plågsamma sjukdomar så att ni tvingas söka hjälp inom en icke existerande vård och sen hos Försäkringskassan, vilka endast kommer att göra som dom gör mot oss, det folk som ni är satta att skydda och hjälpa!

 

Måtte ni också dö på samma sätt som de flesta av våra äldsta i landet, ENSAM och övergiven!

 

Av Stig Olsson - 25 mars 2015 08:14

spi välfärden

När jag var barn i femtiotalets Sverige, så var ett mord i vårt land förstasidesstoff under flera veckor. Vi gick i skolan för att lära oss skriva, räkna och att respektera våra lärare och klasskamrater. Vi lärde oss att respektera lagen. Vi hade inga problem att umgås med varandra, oavsett vilket kön eller vilken ras vi tillhörde. Visst var det spännande några dagar om det kom en färgad elev till vår klass. Men det varade inte länge. Vi lärde oss också respekten för våra äldre. Att hålla upp dörren för en gammal var en del i den uppfostran vi fick. Att hjälpa en gammal över gatan var fullständigt naturligt.


Vi lever idag i ett land där sjukvården gör ”rimlighetsbedömning” innan man opererar en gammal. Äldre prioriteras bort i vården! Vi har en situation som innebär att en gammal människa med rullator inte uppfattas som någon man ska hjälpa, utan som ett behändigt rånoffer. Vi har idag ett pensionssystem som slutat leverera trygghet och istället innebär att pensionärer i storstäderna tvingas ut i hemlöshet.


Just det senare kan betraktas som en ”slutgiltig lösning”, för hur länge överlever en 75-åring på en parkbänk eller i en trappuppgång. I detta fall talar jag inte om ”EU-migranter” eller flyktingar, jag talar om människor som arbetat under mer än fyrtio år i vårt land samt betalat skatter och pensionsavgifter under hela sitt arbetsliv. Denna fråga får inte ens plats i debatten.


Vi ser nu hur kåkstäder växer upp lite varstans. I parker, på privata tomter och i skogar. Hur är detta möjligt i ett land med mycket tydliga regler kring byggnation, vatten och avlopp? Hur är detta möjligt i ett land där polisen mycket snabbt rensat ut hus som har ockuperats av ungdomar. Hur är detta möjligt i ett land där vi skulle känna oss trygga i vår omgivning? Vem beslöt att vi inte skulle vara lika inför lagen? Fattigdomen i världen är enorm och det är hemskt hur illa rikedomen fördelas i många länder. Men ska det innebära att svensk lag slutar gälla för vissa?

 

När jag såg filmer om 30-talets Chicago och hur man sköt på varandra mitt i folksamlingar, betraktade jag det som nästan overkligt även där och då. Nu händer detta mitt i vårt ”trygga” samhälle. Nu har vi detta mitt i vår egen verklighet. Mord och skottväxling på allmän plats har blivit vardagsmat i Sverige. Snart lever vi mitt i Hollywoods filmer om 30-talets Chicago.


Sjukvården går på knä och kan inte leverera det som politikerna lovar i valrörelserna. Ingen förstår varför! Ingen vågar ställa frågan om det kan bero på att vår befolkning ökat kraftigt under de senaste tjugo åren. Befolkningen ökar betydligt snabbare än skatteunderlaget. Kommunerna klarar inte trycket. De som skriker mest, får den akuta hjälpen. Gamla i Sverige är inte vana att skrika om hjälp. De flesta tiger och lider och tycker att ”vi har det ändå ganska bra”. Även om man inte har råd med tandvård.


Rikspolitikerna, oavsett block, slår ifrån sig och menar att problemen beror på utanförskap och strukturell diskriminering. Ungdomsvåldet och åldringsrånen beror på att dessa ungdomar inte har haft någon samlingslokal. Är det så enkelt? Eller är det så att det svenska samhället inte orkar med de belastningar som befolkningsökningen innebär? Att vi faktiskt inte var beredda. Att ni inte ens hade en plan? Eller har en för den delen?


Frågorna som alla politiker borde ställa sig är ”gör vi rätt?”, ”kan jag ta ansvar för detta?”. För när vi har facit i handen, är det försent.


https://tanketornet.wordpress.com/2015/03/24/varfor-gor-ni-sa-har-med-vart-land/

Av Stig Olsson - 24 mars 2015 08:43

Invandringens inverkan på Malmö är ett lika starkt skäl som olika b¿endefaktorer till att allt fler Malmöbor flyttar till kranskommunerna. Kriminaliteten är det vanligaste skälet till att många lämnar Malmö.

 

Den bilden ger de personliga kommentarer som nära sjuhundra utflyttade Malmöbor har givit i en enkät gjord av Malmö kommun. 
"Att invandrarna ökat så kraftigt är en av anledningarna till flytten. Vi känner otrygghet i Malmö", är en typisk kommentar. 

 

Om de sjuhundra är representativa för alla de 3600 hushåll som slog sig ned i kranskommunerna förra året, skulle det innebära att över 600 familjer flyttade bland annat på grund av att man anser att invandringen haft så negativa konsekvenser både för Malmö och dem själva. 
-Det är alarmerande att detta spelar så stor roll. Att flytta är ju ett stort steg i en människas liv, säger projektsekreterare Anders Ardmar som tillsammans med sin kollega Kenneth Hvarvenius på avdelningen för strategisk utveckling på Malmö kommun, är ansvarig för undersökningen. 

De personliga kommentarerna visar också att det allra vanligaste skälet till att folk flyttar från Malmö är att man vill bort från stadens våld och brottslighet. 

 

I förra veckan skrev Sydsvenskan om enkäten där 2250 hushåll (nära 70 procent av samtliga utflyttare) fick svara på frågor om varför de flyttat till grannkommunerna. 

 

De vanligaste svaret blev "trygg miljö". Vad som inte framgick av enkätsvaren var att "trygg miljö" för många av de som svarade är lika med en miljö utan invandrare och brott. I enkäten fanns inte "invandrare" med bland flyttskälen.

 

Men i de personliga kommentarerna förklarar de utflyttade i detalj vad de menar. 

 

Detta är första gången som en undersökning visar att känslorna mot invandrare är så starka att Malmöbor väljer att flytta från stan. 

Det är en stor spännvidd på de utflyttades åsikter om invandrare. En del är direkt främlingsfientliga: 
"Det bor bara gangstrar och /eller utlänningar i Malmö". 

 

Andra berättar om mer personliga dåliga erfarenheter av invandrare och om rädsla för att deras barn ska drabbas av det mångkulturella Malmö på olika sätt. 

 

Flera säger att de flyttar därför att deras svenska barn börjat förlora sitt språk på grund av att de går i invandrartäta skolor. 

 

"Det var för många invandrare på min dotters skola. Det gick så långt att hon började bryta i talet", skriver en förälder. 

 

Den största gruppen bland dem som anger invandrare som flyttskäl har ingen motivering förutom att det helt enkelt bor för många invandrare i Malmö. 

Av svaren framgår att utflyttarna inte känner igen sig i Malmö: 
"Utan att vara rasist så börjar man som svensk känna sig som en minoritet", är en återkommande kommentar. 

 

Utflyttarna menar också att utflyttningsfaktorerna hänger ihop. Den stora invandringen har, anser man, ökat kriminaliteten vilket inneburit att miljön blivit mindre trygg framförallt för barnen. Man anser också att invandringen haft negativ inverkan på Malmös skolor. 

 

Undersökningen visar att nära fyrtio procent av utflyttarna till kranskommunerna hade stannat i Malmö om deras krav på trygghet och boende hade kunnat tillgodoses. 


Förra året flyttade omkring 30 000 Malmöbor inom Malmö. Vilken roll invandrarfaktorerna spelar i den omflyttningen är det ingen som vet: 
-Men det finns all anledning att tro att de skälen finns med i lika hög grad som när det gäller flyttningar till kranskommunerna, säger Anders Ardmar.



http://www.sydsvenskan.se/malmo/malmobor-flyttar-bort-fran-invandrarna/

Av Stig Olsson - 24 mars 2015 06:37

Sveriges bäste statist får egen filmroll


På filmstatisternas egen gala i Stockholm i helgen blev han överlägsen vinnare och snart får Roger Karlsson, bördig från Ludvika, sin första riktiga filmroll.

– Jag vill absolut ägna mig åt att göra film i framtiden, fastslår den 51-årige lastbilschauffören.


Han var under måndagen föremål för uppmärksamhet från flera mediaföretag.

– Ja, det är helt otroligt. Det är svårt att förstå men jag är otroligt lycklig.

 

Enligt Peter Pettersson i statisternas egen intresseförening har Roger Karlsson gjort något som kan liknas vid en kometkarriär som statist.

– Man kan säga att Roger tagit branschen med storm och visat en osedvanlig talang, fastslår Peter Pettersson.

 

Anmärkningsvärt kan tyckas mot bakgrund av att Roger började närma sig de 50 när han "statistade" för första gången.

 

För fram till ett och ett halvt år sedan hade han inte haft minsta kontakt med film- eller tv-branschen.

– Det var en bekant som undrade om jag ville följa med på inspelningen av ett avsnitt av Solsidan. Jag fick en mindre statistroll och tycker det var skitkul, berättar Roger.

 

Han skaffade sig en profil på nätsidan statist.se och sedan har det bara "rullat på", som han själv formulerar saken.

 

Förra året var han med i 30 produktioner och hittills i år har det blivit sex.

– Jag har gjort ett par reklamfilmer också men det är inte min grej.

 

Det är många år sedan han flyttade med sina föräldrar från Ludvika och hamnade i Västerås.

– Men jag var i Ludvika senast förra veckan och hälsade på min faster och jag har fortfarande flera vänner och bekanta där uppe.

 

Största filmgrejen hittills för Roger Karlsson var inspelningen av serien "100 Code" förra sommaren med Michael Nyqvist och Dominic Monaghan (Sagan om ringen).

– Det var en fantastisk upplevelse.

 

Serien visas för övrigt på HBO Nordic just nu och på Kanal 5 till hösten.

 

I samma kanal nästa år kommer också den svenska serien Gåsmamman med bland andra Tommy Körberg, Grynet Molvig och Alexandra Rapaport och även där dyker Roger Karlsson upp.

 

Men den stora utmaningen får Roger i en huvudroll i serie på tre eller fyra filmer, som kretsar kring ett ryskt mc-gäng, som tänker etablera sig i Sverige.

– Jag håller på att plugga ryska för fullt, det måste ju vara trovärdigt, förklarar Roger, som råkade ramla och bryta benet förra veckan.

– Det gäller att jag är igång igen till sommaren för då börjar inspelningarna. Vad jag hört ska vi spela in i Sverige, Spanien och Portugal.

 

Att han som 51-åring kan börja drömma om en filmkarriär tycker han är fantastiskt.

– Jag ska gå en skådespelarutbildning med Joakim Nätterqvist, som spelade i Arn-filmerna.

 

Filmbranschen har sin Guldbaggegala och Statistföreningen kallar sin årsfest för Guldtackegalan.

– Vinnarna får var sin tung guldglänsande tacka i metall, berättar föreningens Peter Pettersson.

 

Föreningen, som har cirka 500 medlemmar, jobbar bland annat för bättre arbetsvillkor för statister och säkerheten vid filminspelningar.

– Statister ska inte jobba tre dagar för en biobiljett utan få anständigt betalt liksom mat och dryck på inspelningarna, säger Peter Pettersson.

 

Ambitionen är också att få in fler ungdomar som statister.


https://www.dalademokraten.se/dalarna/ludvika/sveriges-baste-statist-far-egen-filmroll

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se