Inlägg publicerade under kategorin Diskriminering / Rasism

Av Stig Olsson - 24 mars 2015 07:27

Ja frågan är motiverad, ända tills man sett den, sen förstår var och en varför... Men... gör som mig... när jag fick frågan så måste jag ju bara se dessa 3 korta minuter för att själv kunna bilda mig en uppfattning. Så som jag gör med allt här i mitt liv.


ANNONS
Av Stig Olsson - 23 mars 2015 20:18


Efter intervjuerna satt jag stilla och tyst i färdtjänstbilar och på tåg genom ett stekhett Sverige i vårsol. Det assistanslösa Sverige vars berättelser rullade ut sig framför mig. Där mina informanter berättade om hur de nu inte längre kunde lämna sina hem när de ville, hur de inte längre kunde arbeta, ägna sig åt fritidssysselsättningar, hur de var utelämnade åt anhörigas och vänners välvilja. Hur de var tvungna att ta med sig sina vänner in på toaletten.


Genom detta Sverige reste jag med panik i bröstet. För att jag visste att mina informanters situation också kunde bli min. Den kommunala godtycklighet och rättsosäkerhet som de beskrev sedan de mist rätten till den statliga assistansersättningen är min verklighet. Jag tillhör de som inte i nuläget skulle bedömas ha mer än 20 timmar i veckan i grundläggande behov. Jag tillhör de som inte behöver ompröva den lagstadgade rätten till personlig assistans vartannat år – utan varje.


En omprövning i dagsläget är inte en avstämning av mitt behov. En omprövning är förutsättningslös.


På resan genom det assistanslösa Sverige blev något smärtsamt tydligt. Medborgarskapet och rätten att utöva det fritt och jämlikt, rätten till rörelsefrihet och kontinuitet i livet, är inte förbehållet alla svenska medborgare. I dagsläget är det inte förbehållet mig.


Ingen som inte kan planera sitt liv eftersom förutsättningarna för det kan komma att förändras radikalt från ett år till ett annat är jämlik. Ingen som tvingas svara på hur ofta den går på toaletten och vad den gör där, och sedan vet att en handläggare ska bedöma rimligheten i det svar man angett kan sägas bibehålla sin personliga integritet. Ingen vars hela livsföring äventyras årligen kan sägas ha jämlik ställning i samhället med den vars rätt till att vara en del av det inte behöver omprövas.


Den kommunala omprövningssituationen innebär att jag som medborgare är helt utelämnad till det kommunala självstyret. Till kommunens handläggare och dennes chef, men framförallt till den kommunala ekonomin. Vi är många som slåss om posterna i den kommunala budgeten. Om något annat kostat är det svårt att få råd till att säkra rätten för mig att klä på mig och arbeta.


Nästa år fyller jag 30 år. Jag hade kunnat ha barn i dagsläget, men jag tror att jag undermedvetet har valt bort det.


Ett föräldraansvar är så mycket längre än bara ett år. Jag kan inte riskera att inte kunna ta hand om ett barn från ett år till ett annat.


Jag har varit vuxen i lagens mening i över 10 år, men jag uppfattas inte som en vuxen individ av samhället. Jag kan inte säga nej, jag måste utstå sådant som samhället inte kräver att andra vuxna ska acceptera.


Trots att mitt fysiska tillstånd är livslångt och inte går att rehabilitera, blir det något blir det förmodligen sämre.


Trots att kommunen beviljat mig assistans i sammanlagt fyra år tidigare och att jag haft rätt till assistans i olika former sedan jag gick på förskolan vill de nu ha starkare bevis för mitt behov av hjälp. De vill se hur assistansen utförs i realtid. En så kallad ADL-bedömning. De vill att en arbetsterapeut ska titta på medan jag duschar och sedan bedöma om mitt behov av assistans är rimligt.


Vad betyder detta egentligen?


Att jag som är nästan 30 år, mer än vuxen, ska stå naken inför en annan människa medan min assistent hjälper mig att duscha. En människa jag aldrig tidigare träffat.


Vem avkräver samhället sådant av?


Vem ska acceptera att bli sedd i all sin nakenhet och få situationen bedömd som rimlig eller orimlig?


Jag tänker mycket på begreppet samtycke i relation till att ompröva min assistans.


Ofta menar man att jag har samtyckt. Jag går ju med på att göra detta? Med vad är alternativet? Att någon annan ska få se mig naken och blöt i duschen, eller att jag inte ska kunna duscha alls? Att någon annan ska få se mig naken eller att jag inte ska kunna klä på mig alls?


Jag har aldrig samtyckt till detta. Ändå måste jag göra det?


Det är tvång.


Arbetsterapeuten har sin landstingskjorta med namnskylt på sig när hon kommer hem till mig för ett inledande samtal. Hon talar i vi-form och säger saker som ”nu vi är klara”. Nej det är vi inte, tänker jag. Du är klar och nu ska du gå, jag är hemma, jag bor här. Vårdapparatens väggar växer runtomkring mig. Jag är inte i mitt hem längre. Jag är på hennes arbetsplats. Mitt hem är inte längre mitt.


Arbetsterapeuten säger att hon är mån om att jag inte ska känna mig kränkt, att jag självklart ska få känna mig bekväm. Sedan säger hon, som i nästa andetag, ”men då kan ju jag komma på morgonen och se när du klär på dig?


Om dina assistenter kommer klockan åtta eller nio så kan ju jag också komma då.”

Integriteten som hon lovat mig är i denna stund inte värt något som helst. Hur ser man ut på morgonen när man precis vaknat, har tovigt hår och luktar svett, inte har några kläder på sig?


Jag är snart 30 år. Mer än vuxen och det har tagit långt tid att återta min kropp från vårdens definitioner av den som avvikande och bristfällig. Att förstå att den är min och inte tillhör vare sig sjukgymnaster eller läkare. Att förstå vad det gjort med mig att så många sett mig utan kläder att det varit det normala. Att vara avklädd framför andra som har sina kläder på sig. Att höra dem kommentera kroppens utseende och förmågor som om jag inte var där. Men nu är jag där igen. Nu ska hon titta på mig, jag ska vara naken och hon ska ha sina kläder på sig. Jag ska vara hemma men hon ska samtidigt vara på jobbet.


Bara mina assistenter och mina älskare har fått se mig utan kläder sedan jag tog beslutet om att kroppen inte tillhörde vården, utan mig själv. Kroppen och dess nakenhet har en gräns. När den överträds i andra sammanhang talar vi om övergrepp och samtyckesbrott. I mitt fall talar samhället istället om att det är detta som krävs för att få rätten till full delaktighet i samhällslivet. Att det krävs kontroll och förutsättningslösa prövningar för rätten till denna delaktighet. Vägen till samhällsinkludering går inte genom rätten till rörelsefrihet och självbestämmande, utan genom att bli granskad i duschen, naken, blöt och intvålad.


Ibland talar man om för mig att det är synd om arbetsterapeuten också. Att hon inte kan välja att inte göra detta eftersom kommunen krävt det. Man talar om vikten av att jag är trevlig, att jag inte får brusa upp utan måste behålla lugnet. Tro mig jag vet, jag vet hur man behåller lugnet när någon frågar en hur ofta och vad jag handlar, hur länge jag duschar och vad jag gör då, vad jag har för kläder på mig och varför. Jag vet att behålla lugnet eftersom allt står på spel. Jag vet att behålla lugnet fast jag inte borde behöva göra det.


Sanningen är att det inte spelar någon roll om arbetsterapeuten är trevlig eller inte. Kränkningen är densamma. Jag ska fortfarande vara naken, hon ska fortfarande ha kläder på sig, vägen till full delaktighet går fortfarande genom detta. Ja, det är strukturen som möjliggör för kränkningen, men den verkar genom att personer accepterar att utföra kränkande handlingar.


Du kanske tror att jag glömmer fort, men den som har makt över hela ens liv glömmer man aldrig. Den som har makt att rasera allt som man byggt upp glömmer man aldrig. Arbetsterapeutens namn skriver jag upp i raden av andra, som har haft möjlighet att handla annorlunda. Som har kunnat uppfatta mig som en person med rätt till integritet men som inte gjort det.


Jag har tagit in allt detta nu. Vad det svenska samhället egentligen uppfattar mig som. Inte som vuxen, inte som en person med rätt till integritet och rätt till min egen kropp. Därför inte heller som ett barn, utan som något annat.


Något utan integritet, något som ska stå till vårdens, kommunens och statens förfogande. Något som ska kontrolleras och mätas. Något som ska vara beredd att visa allt. Något där blottade bröst inte är bröst. Ett medicinens exempel.


Allt detta måste jag förmå mig att bli uppfattad som. Jag kan inte vägra, inte säga nej, inte låsa dörren när arbetsterapeuten ringer på. Då blir det inget beslut om personlig assistans eftersom kommunen inte kan vara säkra på mitt behov. Då blir det inga kläder på kroppen, ingen mat och ingen möjlighet till arbete eller studier. Då kan jag inte själv bestämma vem som tar i min kropp och när. Då måste jag ta med mig mina vänner in på toaletten.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3426#comment-29076

ANNONS
Av Stig Olsson - 22 mars 2015 17:32

Vi som har en funktionsnedsättning som gör oss helt beroende av andra människors hjälp för att kunna fungera tvingas att leva i en ständig skräck för om vi får den nödvändiga hjälpen som vi måste ha för att kunna fungera i alla sammanhang i livet


Hur mycket hjälpinsatser vi skall få är inte beroende av dom faktiska omständigheterna utan det sker helt godtyckligt av olika tjänstemän och deras högst personliga inställning till oss som person


Alla beslut räcker endast ett år i taget så vi måste ständigt leva i en ständig skräck över om vi även i fortsättningen kommer att få den nödvändiga hjälpen vi har behov av trots att vi lever med livslånga funktionsnedsättningar


Inte nog med denna ständiga skräck för om man skall få den nödvändiga hjälpen så begränsas våra liv mycket kraftigt på grund av alla begränsningar som sätts upp i antal timmar och vi kan inte leva ett spontant liv 


Med dom förutsättningar man har med bara årsvis vetenskap om den nödvändiga hjälpen man har behov av törs man inte engagera sig i kultur eller föreningslivet eftersom man vet att man inte kan åta sig några som helst förtroendeuppdrag när man inte vet om man kan behålla det efter omprövningen av ens hela livssituation


Man frågar sig varför det skall behöva vara så här att en liten grupp av samhällsmedborgare skall behöva leva i en ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet enbart på grund av en tjänstemans godtyckliga beslut


Vi är alla lika mycket värda och skall ha samma rätt att kunna leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap utan att andra skall ha möjlighet att begränsa en annan människas liv enbart på grund av medmänniskan råkar ha en funktionsnedsättning


Vilken annan grupp i samhället tvingas att leva med detta ständiga hot mot ett fungerande liv i full samhällsgemenskap


Skulle man utsätta hele befolkningen för detta vansinne så skulle det snart vara stora massdemonstrationer och upplopp men eftersom det bara berör en liten del av samhällsmedborgarna så blir det inga som helst protester vilket visar på vilken inställning samhället har till oss med stora hjälpbehov på grund av en funktionsnedsättning


Sverige har både undertecknat och ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som skall vara rättesnöret i samtliga beslut som berör funktionsnedsatt


Men regeringen och riksdagen vägrar att införa den som svensk lag och får mycket kraftig kritik för att man inte ser till att den införs som lag och så länge man gör detta så kommer vi att fortsätta att behöva leva i ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet helt i onödan


Så här skriver FN till Sverige när det gäller att införa konventionen i den svenska lagstiftningen


7.
Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in-förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens
politik och kommunernas politik när det gäller att genom-föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of-ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet 
No 3/2011 H.M v Sweden.


8.
Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.


https://www.dropbox.com/…/%C3%B6vers%C3%A4ttning%20rek%20cr…?

http://mffmr.se/…/att-behova-leva-i-standig-skrack-ar-myck…/

Av Stig Olsson - 20 mars 2015 12:21

Människor med funktionsnedsättning har alltid varit andra klassens medborgare. Att byta namn på oss från lytta och krymplingar till handikappade, funktionshindrade, funktionsnedsatta och andra fina ord har varit lättare än att förbättra verkligheten: enligt Statistiska Centralbyrån har vi sämre livskvalitet, sämre utbildning, lägre inkomster, sämre bostadsstandard, sämre hälsa, färre sociala relationer – you name it. Så länge våra materiella förutsättningar inte ändras, kommer nya beteckningar på oss snart fyllas med samma fula och fördomsfulla innehåll och associationer som de tidigare beteckningarna haft. Det räcker alltså inte med att noggrant följa de senaste politiskt korrekta beteckningar. Större ansträngningar behövs nog.


Hittills har funktionshinderrörelsen varit ganska bra på att peka på orättvisor i samhället, att uppvakta politiker och att ställa dem mot väggen för att de inte gjort tillräckligt. Som offentlig statistik visar har dock strategin varit endast begränsat framgångsrik. Därför har man framför allt i anglosaxiska länder kompletterat strategin med att använda sig av lagen. Jag ska ta ett exempel som handlar om rasdiskriminering och som påverkat även utvecklingen på funktionshinderområdet.


Idag är det olagligt av ett skoldistrikt i USA att vägra ett barn en viss utbildning med hänvisning till barnets hudfärg. Så var det inte på 50-talet. Förändringen började komma igång först när rättsfallet Brown vs Board of Education of Topeka (1954) kom upp till USA:s Högsta domstol. I den amerikanska författningen utlovas medborgarna ”equal protection under the law” (lika skydd av lagen). När det gäller jämlikhet i åtnjutande av utbildningssystemet hade ”equal protection” tolkats så att svarta och vita barn fick gå till var sitt segregerat skolsystem så länge det kunde påstås att utbildningarna var likvärdiga för vita och svarta barn. I fallet Brown ansåg inte föräldrarna till en svart skolflicka att deras dotter Linda när hon gick i lågstadiet skulle behöva ta bussen till den närmaste ”svarta” skolan i Kansas City, när det fanns en ”vit” skola inom gångavstånd. Med hjälp av advokater från den svarta medborgarrättsrörelsen NAACP ifrågasatt de det ”jämlika” i förfaringssättet. Fallet vandrade upp genom instanserna och till sist bestämde Högsta domstolen i sin numera klassiska dom att ”separate is not equal” (segregering är inte jämlik). Domaren slog fast att även om man kunde påvisa att kvaliteten på utbildningen var likvärdig i undervisningsavseenden, så skulle ett segregerat system fortfarande inte vara likvärdigt: att skilja de svarta barnen från andra barn med liknande ålder och kvalifikationer enbart på grund av deras ras framkallar en mindervärdighetskänsla angående deras plats i samhället som kan skada deras psykiska utveckling på ett sätt som troligen aldrig kan läkas. (“To separate them from others of similar age and qualifications solely because of their race generates a feeling of inferiority as to their status in the community that may affect their hearts and minds in a way unlikely ever to be undone.”)


Domen i Brown vs Board of Education har varit en milstolpe i kampen för  lika medborgarrättigheter i USA, inte enbart för etniska minoriteter utan även för funktionshinderrörelsen. USA:s anti-diskrimineringslagstiftning Americans with Disabilities Act (ADA) från 1990 kan ses som en direkt följd av Brown v Board of Education från 1954.


Att använda lagen som verktyg för att förhindra diskriminering och förbättra samhället förutsätter en förståelse för den juridiska processen, dess möjligheter och begränsningar, och framför allt för den roll som rättspraxis har i rättsskipning.


Det räcker inte med att kunna vifta med några lagparagrafer eller med artiklar i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man måste kunna åberopa lämpliga prejudikat – dom av en högre domstol som avser jämförbara fall – för att kunna få sin rätt, vilket förutsätter att andra personer som haft liknande problem, orkat ta dem till domstol och vunnit. Det kan ta lång tid, kosta stora summor och mycket ork.


Sedan januari 2015 finns ett tillägg till diskrimineringslagen som klassar brist på tillgänglighet som möjlig diskriminering.


Lagen har sina uppenbara brister. Exempelvis undantas företag med färre än 10 anställda (ungefär 96% av alla svenska företag tillhör den gruppen) så de kan inte prövas för diskriminering. De skälighetsbedömningar som ska göras kan innebära att en åtgärd kan komma att anses kosta för mycket, vara oskälig. Men det vore oklokt att inte försöka använda och tillämpa lagen så långt det går. Det kan hända att lagen visar sig vara helt tandlös. Men först måste vi bevisa det.


Jag anser att vi har en bättre chans att på sikt få en bra diskrimineringslag, om vi använder och testar de lagar som vi redan har. För att underlätta detta grundas snart en ny ideell förening med namnet Med lagen som verktyg.


Medlemmarna ska få stöd av föreningen för att få sin rätt, om nödvändigt, prövad i domstol med hjälp av advokater som arbetar för inga eller låga arvoden. Klagande som är medlemmar i föreningen ska inte riskera att betala pengar när man förlorar. I gengäld förpliktar man sig att dela eventuella skadestånd eller förlikningspengar med föreningens Processfond så att föreningen på sikt kan driva större och dyrare rättsfall. Men inte alla diskrimineringsfall ska kunna drivas i domstol. Det beror på fallens natur och på tillgång av advokater inom vårt nätverk.


Vi vill inte längre stå vid sidan och se på när andra definierar våra problem och försvarar våra rättigheter. Vi har haft väldigt mycket tålamod och inte särskilt mycket har hänt. Vi har väntat nog. Nu vill vi ta vår sak i våra egna händer. Vi vill ta de som kränker våra mänskliga rättigheter till domstol och på så sätt testa den nya lagstiftningen.


Vill du vara med och starta den allmännyttiga ideella föreningen Med lagen som verktyg?


Vi träffas på STIL, Storfrorsplan 36 10 tr i Farsta, den 31 mars kl 16.00


För att få möteshandlingarna anmäl dig hos linda.robertsson@independentliving.org


http://fulldelaktighet.nu/?p=3419

Av Stig Olsson - 18 mars 2015 07:54

Nu är det en ny artikel igen där man förfasar sig över att det är 225 000 gamlingar som "bara" har mindre än 11 000 kr per månad att leva på!? Va faan? Som tur är vet jag att svenska folket faktiskt skiter i dessa gnällspikar, för vi säger såhär "Vaddå 11 000, det är väl nog mycket till nån som ändå aldrig gör nåt"!?


Jag menar bara... HUR mycket behöver dom som ändå inte har nån glädje kvar, nä inte ens att leva!? Jag tycker de borde vara tacksamma som ändå har såpass mycket!


Förresten, allsång i kyrkan är väl ändå gratis, plus alla bingospel som PRO arrangerar... Nä jag fattar ingenting...


För dig som vill lära sig mer om vad dessa bortskämda gamlingar gnäller över kan ju bara läsa den här artikeln och se på videon:


Fattigpensionärer – en växande grupp



I dag lever nästan en kvarts miljon pensionärer i Sverige under EU:s fattigdomsgräns. Andelen fattiga äldre har ökat dramatiskt sedan 2006.

 

EU:s fattigdomsgräns är 60 procent av landets genomsnittliga (median) disponibla inkomst. I Sverige motsvarar det strax under 11.000 kronor i månaden. Nu slår Pensionärernas Riksorganisation, PRO, larm om att de fattiga pensionärerna i framtiden kommer att bli allt fler. Därför kräver de en utvärdering av hela pensionssystemet.

– Den gruppen riskerar att öka och det är ganska pinsamt att det ser ut på det här sättet, säger Bengt Sibbmark på PRO.


Många som invandrar till Sverige i vuxen ålder hinner aldrig jobba in en tillräcklig pension, eftersom systemet inte bara väger in den inkomst man haft under arbetslivet, utan också hur länge man bott i landet. Invandrare riskerar att bli fattigpensionärer, menar PRO, som också kräver akuta åtgärder för fattigpensionärerna.

Finanskris och jobbskatteavdrag

Enligt Pensionsmyndighetens prognos lever 225.000 pensionärer under fattigdomsgränsen idag. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006.


– Jobbskatteavdraget bidrog till att få upp den här andelen. När de som förvärvsarbetade blev rikare, då blev andelen fattiga pensionärer större, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten.


Efter finanskrisen slog bromsen i pensionssystemet till och 2010 sänktes därför pensionerna. Detta gjorde att ännu fler hamnade under det relativa fattigdomsstrecket. Dessutom har grundnivån i pensionen inte ökat lika mycket som lönerna de senaste åren. Det har gjort att pensionärerna hamnat ännu mer på efterkälken. PRO menar att klyftan ökat mellan garantipensionärer och löntagare.


– Detta skulle man kunna använda som argument för att höja nivån på grundskyddet, men det finns också andra åtgärder. Man skulle kunna betala in mer pengar till pensionssystemet, eller höja pensionsåldern, säger Ole Settergren.

Kostar miljarder

Alla lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljard kronor varje år. Utslaget på varje pensionär rör det sig om ungefär 1.700 kronor i månaden, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.

– Man kan ha olika ingångsvärden i vad som är rättvisa. Det kan vara att alla har lika inkomster, eller att alla får en pension som står i relation till hur mycket man har betalat in till pensionssystemet, säger Ole Settergren.

FAKTA: FATTIGA PENSIONÄRER

Antal pensionärer under EU:s fattigdomsgräns per år, avrundat till närmsta 25.000-tal:

2014: 225.000 (2014) (prognos: Pensionsmyndigheten)

2013: 200 000

2012: 225 000

2011: 250 000

2010: 225 000

2009: 200 000

2008: 225 000

2007: 225 000

2006: 125 000;

2005: 125 000

2004: 125 000

2003: 125 000

2002: 150 000

2001: 175 000

2000: 150 000

1999: 125 000

1998: 100 000

1997: 50 000

1996: 75 000

1995: 75 000

Källa: Statistiska centralbyrån

 

Förutom relativ fattigdom, som baseras på medelinkomsten i landet finns också begreppet absolut fattigdom. Det betecknar de människor som lever under nivån för existensminimum som Socialstyrelsen räknat ut. Enligt Pensionsmyndigheten beräknas cirka 33.000 pensionärer leva i absolut fattigdom. Då kan man ha rätt till äldreförsörjningsstöd.

FAKTA: ALLMÄN PENSION

Garantipension: Finansieras av staten och ska fungera som grundskydd för dem med liten eller ingen pensionsgrundande inkomst under arbetslivet. Gäller från det att man fyllt 65 år. För att ha rätt till full grundpension måste man bott minst 40 år i Sverige. För den som bott kortare tid i landet minskas beloppet med 1/40 per år som saknas.

Inkomstpension: Fungerar som en inkomstgrundad pension och baseras på de pensionsrätter som betalats in under arbetslivet. Beloppet varierar beroende på hur mycket som betalats in under arbetslivet, samt inkomstutvecklingen i samhället.

Premiepension: Är inkomstgrundad och baseras på pensionsrätterna i premiepensionssystemet. Storleken på premiepensionen varieras beroende på hur mycket som investerats under arbetslivet och hur fonderna utvecklats. För den som väljer att inte göra aktiva val förvaltas pengarna av Sjunde AP–fonden.

Den allmänna pensionen är skattepliktig. Utöver den allmänna pensionen kan man vara berättigad till följande ersättningar.

Bostadstillägg: (behovsprövas, betalas ut efter 65 års ålder), äldreförsörjningsstöd, särskilt pensionstillägg, efterlevandestöd till barn.

Den som går i pension från 61 års ålder får endast ut inkomstpension och premiepension fram tills man fyller 65 år.

FAKTA: BROMSEN I PENSIONSSYSTEMET

Bromsen, som också kallas balanseringen handlar om att skulderna i pensionssystemet inte får bli större än tillgångarna.

Balanseringen är förhållandet mellan tillgångar och skulder. Bromsen slår tillnär de inbetalade avgifterna väntas bli för låga i förhållande till utbetalningarna. Detta för att inte värdet i pensionssystemet ska urholkas på sikt.

 
Av Stig Olsson - 17 mars 2015 08:05

Det är såna här människor jag tycker vi ska hjälpa, inte de som kommer hit och vill förstöra för oss! 


Ferit (Fero) vill gärna komma tillbaka till Sverige och arbeta. Har du något  tipshör av dig!

Ferit (Fero) vill gärna komma tillbaka till Sverige och arbeta. Har du något tips hör av dig!

Ferit Kllogjeri kom till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Han blev placerad på Svanbacken i Delsbo. Hela processen tog två år och Ferit fick avslag. Han fick inte stanna i Sverige. Nu går han i Albanien och längtar tillbaka. Längtar till Sverige. Han trivdes så bra. Han känner sig snudd på som svensk. Han var i Sverige 2012 till 2014. Ferit är 50 år. Han är elektriker. Han är inte gift och har inga barn.

 Varifrån är du i Albanien?

Jag kommer från Elbasan. Det ligger mitt i Albanien. Två mil söder om huvudstaden Tirana.

Var du på Svanbacken hela tiden? Var det bra miljö på Svanbacken?

Det var inte så tråkigt att bo på asylhem, men det var tråkigt att gå och vänta hela tiden på svaret. Det var bra miljö på Svanbacken. God mat. Man fick träffa människor från andra länder. Intressant. Svenska folket är mycket bra.

Hur mycket fick ni i ersättning varje månad? Fick ni pengarna på ett Ica-kort?

Vi fick ersättning – fickpengar – 700 kronor varje månad. Ja, jag hade ett ICA-kort och brukade varje vecka gå till Delsbo och handla på Ica. Eller så tog jag ut kontanter och handlade på Hemköp som ligger mittemot.

Varför vill du komma tillbaka?

Det var svårt för mig i Albanien. Det är svårt att hitta ett jobb. Jag är kristen och muslimerna hjälper varandra. Inte mig. De säger till mig: Du är kristen. Alla älskar inte dig. Du är Quafir. De menar: Ute från Gud. Skratta inte nu men jag känner mig svensk. Tycker om svensk kultur. Svenska människor var mycket trevliga mot mig. Jag brukar gå på svenska kyrkan i Delsbo varje söndag.

Kan du söka uppehållstillstånd igen?

Ja, jag kan söka uppehållstillstand igen i Sverige. Situationen nu i Albanien är svår. Under kommunismen och diktatorns Enver Hoxha var det mycket tråkigt och svårt. Min familj var fattig som alla andra albaner. Vi kunde inte prata fritt. Kommunisterna styrde med järnhand.

Vad kan du jobba med? Kan du jobba som elektriker i Sverige? Kan du tänka dig att jobba med djur.

Jag kan jobba som elektriker men först måste jag gå en kurs i sex månader för elektriker och lära mig mer svenska och vad som gäller här. Jag kan jobba med djur också. Jag älskar djur känner och har vuxit upp med djur i min by. Jag kan bygga och måla. Jobba med vad som helst faktiskt.

Lärde du känna folk i bygden?

Ja, jag lärde känna flera människor i trakten. I kyrkan träffade jag många och så gick jag på Tingshuset. Där fanns det aktiviteter för asylsökande från Svanbacken. Där fick jag många nya vänner. Vissa håller jag kontakt med än via Facebook bl a. Skriver brev också. Det var mycket roligt i Sverige.

Var det svårt att lära sig svenska?

Det var svårt i början men jag lärde mig mer och mer och kan nu svenska ganska bra. Men jag ska lära mig mer. Tycker svenskan har en fin språkmelodi. Jag har lite svårt med uttalet men jag tycker mycket om det svenska språket.

Vilka språk kan du prata?

Jag kan prata engelska, franska och albanska förstås. Det skulle vara jättekul att komma tillbaka till Sverige och få ett jobb där. Om så bara över sommaren avslutar Ferit.

Ferit i bergen


https://parnassen.wordpress.com/2015/03/16/ett-asylfall

Av Stig Olsson - 16 mars 2015 10:30

Den vanliga bostadsdebatten brukar handla om hyresregleringar – marknadshyror eller inte. Men låt mig förutspå en högst oväntad vändning i debatten. Jag gissar att bostadsköer kan bli populära igen. Som saknaden efter kon som sprang bort. För det enda som är värre än att behöva stå i kö är när någon tränger sig i den.

Bakgrunden är en färsk delrapport från Boverket som borde väcka stor ödmjukhet hos landets styrande och tjattrande samhällsskikt. Svaret på ett mardrömsuppdrag som regeringen gav till myndigheten i slutet av december: att ta fram förslag på hur man ska lösa den akuta boendesituationen för nyanlända, de tusentals som nu sitter fast i mottagningssystemet och de som väntas komma under de närmaste åren. Myndigheten fick tio veckor på sig – inklusive julhelgen.


Det låter som kort om tid. Men se då kan jag tala om att det är i sammanhanget en unikt lång tidsperiod av koncentrerad eftertanke. Lösningsförslag på den ytterst besvärliga bostadssituationen för nyanlända färdigställs i normalfallet av debattörer under mentala beredningsprocesser som tar allt mellan tio sekunder och tio minuter från beställning till färdig tweet. Processen har kunnat effektiviseras till denna svindlande nivå genom användandet av två färdiga schabloner. Antingen löser man problemet geschwint genom att ”skjuta till medel” eller genom att ”släppa fram marknaden”.


Fram till slutet av nästa år – åren därefter är svåra att prognosticera – är det uppskattningsvis 14 100 ytterligare bostäder som staten behöver tillföra för att lösa upp proppen i mottagningssystemet till nyanlända, antingen genom nybyggen, ombyggnationer eller omprioriteringar. Hur mycket är det? Siffran ligger i närheten av antalet vanliga hyresrätter som förväntas byggas i hela Sverige under 2015. Man får nog säga att det är ganska mycket.


Överst på Boverkets åtgärdslista står modulhus, en strategi som även ett par partier har talat om. Tanken är att förkorta byråkratiska processer genom att använda den redan byggklara mark som finns i kommunerna och snabbuppföra bostäder genom färdiga bostadsklossar. Så långt ingen direkt nyhet, även om den strategin har sina stora begränsningar både vad gäller tid och kostnader som tillgång till mark.


Men en bit ned på listan kommer det. Formuleringen i rapporten är påfallande försiktig, för här tassar man på helig mark. ”Aktiv bostadsförmedling” är benämningen. Det klingar väl. Aktivt brukar vara bättre än passivt. Men innebörden har sprängkraft. Passiv bostadsförmedling är det som i vardagligt tal kallas för bostadskö. Aktiv bostadsförmedling kallas för behovsprövning och förtur. Boverkets tanke är att kommuner över viss storlek ska vara skyldiga att ha en bostadsförmedling som hyresvärdar har plikt att anmäla lediga lägenheter till. Där ska lägenheterna sedan fördelas ”aktivt” efter andra kriterier än kötid till de mest behövande. Vilka kriterier då? Verket vägrar. De orden får allt regeringen själv uttala. ”Boverket anser inte att det ankommer på Boverket att ta sådana ställningstaganden.”


Den aktiva bostadsförmedlingen ”måste ses som en extraordinär och tillfällig åtgärd” tills andra lösningar är på plats.


Men kommer det att mildra reaktionen? Man anar hur rapportförfattaren själv hukar sig. Uj uj. Det enda som är värre än att behöva stå i kö är när någon tränger sig i den.


Det är ingen avundsvärd uppgift att lösa den akuta bostadsfrågan. Sitter någon inne med bra idéer torde Boverket vara tacksamma för tips. Men ändå. Den där vändningen i bostadsfrågan var nog oväntad för en del. I stället för avreglering föreslås politiskt bestämd behovsprövning och förmedlingstvång. Vem anade att bostadskön kan bli saknad?


Fil dr statsvetenskap, författare och opinionschef på Demoskop.
 

Av Stig Olsson - 14 mars 2015 16:30

Det finns tre större ”EU-migrantläger” (som det politiskt korrekt kallas) i centrala Malmö. Lägret i centrala Malmö vid Norra Sorgenfri (Kvarteret Brännaren 19) skulle 2014-12-15 stängas av, men omöjliggjordes av migranternas (dvs romer från främst Rumänien, Bulgarien och Slovakien) tält och fordon.


Klicka här för en större bild. 2015-03-08OBS! SENASTE NYTT!!!

 

Polisen: Romer får besittningsrätt till det område de ockuperar illegalt !!!

 

Lägret har expanderat kraftigt de senaste dagarna och inom kort kommer nya bilder på hur lägret utökats på olika sätt!!!


Malmö stads rapport om EU-migranter  kan man se att 145 boplatser identifierats i centrala Malmö under perioden 1/7 2013-30/6 2014, innan den stora vågen av tiggare började komma; 46 husvagnar, 11 bilar, 69 tält och 19 på marken.


Frågan är; Om de lyckas stänga av området, var kommer nästa tält-, husvagns- och husbilsläger att byggas upp i Malmö? Vilken strategi har Malmö kommun?

Efter att lägret minskats till 50 % i yta genom att ena halvan av området försetts med dubbla elstängsel, så ser man ett stinkande sopberg (tonvis med sopor utspridda över marken), mångaslaktade cyklar, stulna vagnar tillhörande tidningsbärarna, lastvagnar, stulna lastpallar samt diverse elektronik.


Ingången vaktas av 7-10 män vid en öppen brasa. Runt 100 romska EU-migranter bor här i tält, egenbyggda ”hus”, skåpbilar, husbilar, vanliga bilar och husvagnar.


Mat lagas över öppen eld.


På de två intilliggande tomterna har det satts upp dubbla elstängsel.

Sanitär olägenhet

Ingenstans finns möjlighet att tvätta sig eller duscha. Toaletter finns inte. Hygienen måste vara under all kritik. Miljöförvaltningen skulle göra ett ”besök” i december 2014, men ingen verkar veta vad det utmynnade i. Miljöinspektör Jens Artin har konstaterat att det är ”mycket skräpigt” på området. Det är uppenbart att avfallsordningen inte följs. Man undrar varför Miljö- och hälsoskydd inte reagerar.

Avhysning

Ett privat fastighetsbolag äger och  har länge kämpat för att få bygga lägenheter här. Malmö kommun har ställt krav på fastighetsbolaget att följa avfallsordningen. Fastighetsbolaget har varit i kontakt med polisen och kronofogden för att få till stånd en avhysning. Om det blir någon tvångsavhysning är oklart. Polisen håller på att utreda ärendet.industrigatan_i_malmo_abIndustrigatan i Malmö:s svar på miljöförvaltningens krav, december 2014.


I oktober 2014 ansökte fastighetsägaren ”Industrigatan i Malmö AB” i Stockholm (avregistrerad för F-skatt), som i sin tur ägs av Granen AB (”Granen Exploateringsfastigheter Holding I AB”, Stockholm), om vräkning av två namngivna personer på området där romerna bosatt sig. Det här är det första vräkningsärende som gäller EU-migranter som kronofogden i Malmö hittills har fått in. Kravet för att en vräkning ska kunna genomföras är att den som ansöker om det ska ha identifierat de personer som ska avhysas.


Miljöförvaltningen i Malmö kräver att fastighetsägaren ska städa tomten. I kommunens brev beskrivs att här ligger plastpåsar, matförpackningar, kläder, matrester och mänsklig avföring överallt och att folk bor i tält utan att kunna sköta sin hygien.

GIFTIG MARK !

Det ska noteras att marken på området är giftig. Hur kommun och myndigheter kan tillåta människor bo, ofta direkt på stampat jordgolv, på denna förorenade mark är märkligt.


Kronofogden säger;


– Om vi inte kan hitta personerna så gör vi inget mer. Då får ju sökande ta ställning till frågan om man ska göra på annat sätt, om man ska ansöka mot andra. Vi verkställer handräckningen mot de personer som vi har handlingarna på. Vi kommer inte att göra något mer om de inte är där eller om vi inte kan identifiera dem.

Några bilder från lägret som du inte får se i media:


Sopberg över hela bortre halvan av ödetomten.


Slaktade cyklar överallt (och en liten vit råttjägare på avfallet).
– Jag är arg för att det inte är schysst att behandla oss såhär. Folk kommer hit och tar bilder på sopor, sedan går de. De låtsas vara förvånade, men vi får ingen hjälp, säger en av romerna.


Ingången till ödetomten som bevakas av romer. Diverse husbilar och personbilar, etc.


Vagn som tillhör tidningsbärarna, till höger


Tältläger uppbyggt av stulna lastpallar och allt tänkbart material övertäckt av plastskynken och presenningar.

Är det någon som betalar p-avgift för romernas bilar, husbilar, husvagnar o dyl på området?

Någon som vågar ställa sin bil på p-platserna utanför detta område? Helt tomt där. Inte en bil.

För bara ett år sedan var området tomt, sånär som på en eller ett par tillfälliga svenska uteliggare. Inga av dessa är kvar idag när området ockuperats av romerna.Klicka här för en större bild. 2015-03-08Jag räknade till runt 15 skorstensrör för de nybyggda stugorna.Klicka här för en större bild. 2015-03-08

Någon har nyligen ställt upp en container här, men det ligger ändå tonvis med skräp på området och exkrementer överallt, där katter i mängder springer bland råttorna, med uppenbar risk för spridning av sjukdomar.

Tiggarna förväntar sig att andra ska städa efter dem

Det är inte utan att det förvånar mig att tiggarna är så nonchalanta och otacksamma att de inte ens bryr sig om att rensa upp efter sig på det område de olovligen tagit i besittning och grisat ner, när det nu är så enkelt att slänga sitt skräp i den container andra bekostat åt dem. Väldigt respektlöst och oförsvarbart beteende. Fattigdom är ingen ursäkt för detta.


Klicka här för en större bild. 2015-03-08

Det grillas utomhus över hela lägret. I bilden ovan dracks det öl till maten.


Några romer kom fram till mig. De gillar inte riktigt när man är inne på deras territorium. En av dem kunde några ord engelska. Han ville inte svara på hur mycket de tjänade på att tigga (jag sa att jag visste att de tjänar minst 200 kr/dag), men han berättade att han aldrig haft ett jobb. Han har varit där i 3 månader (det verkar som att EU-migranterna alltid svarar ”3 månader” när de frågas om detta, sannolikt är att det i regel är längre) och tänker stanna i Sverige till nästa sommar då han ämnar fortsätta till Finland.

Gratis hemresa

I de fall romerna ansöker om det så har de rätt till en gratis bussresa hem, men hur många av dessa kommer snabbt tillbaka igen? Det har tidigare visat sig att de flesta är tillbaka igen efter bara några veckor.

EU-migranterna har tidigare själva sagt att de inte kommer att åka tillbaka till sitt hemland så länge inget förändrats där. Därför stannar de i Sverige.

Som EU-medborgare har man rätt att vistas tre månader i andra EU-länder, men värdlandet är inte förbundet att hjälpa i annat än i akuta nödsituationer.

Sofielunds folkets hus

I Malmö får föreningen Sofielunds folkets hus 6.000 kr/natt för att romerna ska få sova på golvet i källaren (även om lokalen inte är godkänd för övernattning). Meningen var att dessa pengar skulle vara för 30 personer, men det kom ca 45 st. den första natten. Sofielunds folkets hus har ingen kunskap eller erfarenhet av en dylik verksamhet.

Åtgärdsplan saknas


Strategi saknas helt, såväl i Regering och Riksdag som kommunalt, för att hantera läger som dessa i centrala delar av staden. Man vill inte ens diskutera problemen.

Anmälan till Miljöförvaltningen

Jag har till Malmö Stad, Miljö- och hälsoskydd, anmält problemen med avfallet och fick följande svar frånGatukontoret (?):

 

Denna marken är privatägd och ej vår på gatukontoret.

 

Enligt plan- och bygglagen är det fastighetsägaren som ska hålla en tomt i vårdat skick. Markägaren har också en skyldighet att se till att miljöbalkens regler uppfylls, vilket innebär att risker för miljö och olägenhet för människors hälsa ska åtgärdas. Miljöförvaltningen i Malmö stad bedriver tillsyn enligt miljöbalken, vilket innefattar till exempel förebyggande arbete med bostadsmiljöfrågor och bostadstillsyn samt frågor om förorenad mark och nedskräpning som är kopplade till miljö och människors hälsa (olägenhet). Miljöförvaltningen har möjlighet att ställa krav på markägaren att avfall som uppkommer inte orsakar olägenhet för människors hälsa

 

Det är markägaren som avgör vilka åtgärder som krävs för att städa eller sanera tomten. Om det krävs avhysning kan markägaren begära att kronofogden avhyser människorna från platsen. För att så ska kunna ske måste kronofogden ha personuppgifter på var och en som ska avhysas.

 

Gatukontoret ansvarar för städning och renhållning av allmän platsmark. Anmälningar om rör till exempel nedskräpning eller att man uppmärksammat att personer bor på allmän platsmark har ökat under senare delen av 2014. Gatukontoret följer i dessa ärenden en rutin för hantering av renhållning efter hemlösa på allmän platsmark.


Jag undrar hur denna rutin ser ut?


Jag svarade Malmö Kommun och Miljöförvaltningen enligt nedan:

 

Denna fråga har således hamnat i limbo. Fastighetsägaren är ansvarig för dem som ockuperar fastighetsägarens mark, och för att kunna avhysa dem som ockuperat fastighetsägarens mark måste fastighetsägaren ha personuppgifter på samtliga som ska avhysas. Därmed har fastighetsägaren hamnat i en omöjlig sits eftersom fastighetsägaren rimligtvis inte kan få personuppgifter på dessa personer. Dels pga att de som ockuperat fastighetsägarens mark inte ger ut (eller har skyldighet att ge ut) dessa personuppgifter och dels eftersom ockupanterna förändras hela tiden.

 

Samhället tar inget ansvar i fall som detta utan skjuter över ansvaret på oskyldigt drabbade personer (fastighetsägare). De som begår brotten riskerar inget. De vet att lagstiftningen i Sverige fallerar och utnyttjar bristerna i lagen.

 

Även om det är ett problem som till stor del ligger på regeringsnivå kan man tycka att en enskild kommun inte kan vara helt begränsad i att vidta åtgärder mot andra än privata fastighetsägare. Jag menar att kommunen, med stöd av polismyndigheten, borde kunna vidta åtgärder inte bara mot markägaren utan även mot dem som bryter mot lagen. Detta enligt Miljöbalken;

 

– 29 kapitlet, paragraf 7 miljöbalken

 

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på
   en plats som  allmänheten har tillträde eller insyn till döms  
   för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.

 

T o m mindre nedskräpning (även om aktuellt fall inte kan räknas som ”nedskräpningsförseelse” av mindre mått) kan bötfällas på plats av polisen;

 

29 kapitlet, paragraf 7a miljöbalken

 

Den som begår en gärning som avses i 7 § döms för
nedskräpningsförseelse till penningböter,
om nedskräpningen är att anse som mindre allvarlig.

 

Jag vet att polisen utreder om tvångsavhysning kan ske (vilket i sig är märkligt, dvs att detta ens behöver utredas).

 

Det kan ta många månader, t o m år, innan något händer där. Och även om tvångsavhysning sker så löser det inte problemen. Det innebär bara att problemen och avfallet flyttas till en annan plats. Nästa gång kanske till mark som hör till kommunen.

 

Det finns inget som tyder på annat än att detta problem kommer att öka. Ingen har en aning om regeringen kommer att ta fram en handlingsplan på nationell nivå. En plan på internationell nivå tycks sakna förutsättningar att kunna leda till något konstruktivt (alldeles särskilt på kortare sikt, som de närmaste 5 åren). Kan man då bara stillasittande låta problemen eskalera under tiden?

 

Jag tycker det skulle vara bra om Malmö Kommun tog fram en konstruktiv åtgärdsplan för avfallsproblem av denna typ i väntan på att regeringen ska få tummarna loss.

 
DEN PRIMÄRA FRÅGAN NU
 
Om jag förstått det rätt så har Malmö Kommun genomfört kontroller (senast i december 2014) av det ockuperade området på Industrigatan där romerna befinner sig idag. Men vad har detta lett till från kommunens sida?
  1. Har Miljö- och hälsoskydd konstaterat att miljöbalken inte följs;
    – 15 kapitlet, paragraf 30 miljöbalken
    Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har
    tillträde eller insyn till.

    och att dessa avfallsberg är en olägenhet för människors hälsa
    (inkl. för de romer som ockuperat marken)?
  2. Har vite utfärdats mot den oskyldigt drabbade fastighetsägaren? Hur ser detta vite i så fall ut och när ska problemen senast vara åtgärdade?

För alla skrivelser i detta ärende se;
Fattigdomsinvandring och medföljande miljöproblem i Malmö.

Fastighetsägares ansvar att städa

Malmö Kommun vill skjuta över ansvaret för renhållningen på fastighetsägaren.
Mark- och miljööverdomstolen har i en vägledande dom resonerat om när en fastighetsägare kan bli ansvarig för nedskräpning på sin fastighet när någon okänd skräpat ner, se MÖD 2006:63.


Domstolen konstaterade att enbart det förhållandet att det förvaras avfall på en fastighet inte utan vidare kan medföra ett ansvar för fastighetsägaren. Det måste tillkomma någon omständighet för att fastighetsägaren ska kunna göras ansvarig, t ex att fastighetsägaren accepterat verksamheten.


Därmed kan alla parter undvika ansvar för avfall och tillhörande problem, eftersom regelverket lämnar öppet för fria tolkningar åt alla håll.

Nytt staket byggs upp… till vilket syfte?

2015-02-10 påbörjades arbete med att riva staketet runt romernas läger på Industrigatan-Nobelvägen, för att bygga upp ett nytt stängsel som fortsatt kommer att ha en ingång till lägret.


Vad syftet kan vara med detta är det ingen som vill säga. Den mest sannolika förklaringen är att när EU-migranterna väl avhyses i framtiden ska ödemarkens ägare snabbt kunna stänga till ingången så att EU-migranterna inte kan flytta tillbaka.

Malmö Kommun står handlingsförlamad

Det ansvariga kommunalrådet Carina Nilsson (S) säger att det är en av de absolut svåraste frågorna hon stött på och hon hoppas nu att Martin Valfridsson, som regeringen nyligen utsett till nationell samordnare ”för utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige” ska komma med råd hur kommunerna ska göra.

– En nationell samordnare är en av de saker jag efterlyst, en person som kan jobba både mot kommunerna och mot EU och Rumänien. Jag ser ett stort behov av någon slags vägledning i hur vi ska agera, säger Carina Nilsson (S).


Den nationella samordnaren Martin Valfridsson har emellertid sagt att han inte kommer att kunna säga till kommunerna exakt hur de ska agera, ”det kommunala självstyret finns kvar”.


Carina Nilsson (S) säger att hon inser detta, men att det kan vara bra att ha en statlig nivå att ha dialog med.

Red’s anm:

 

Detta med nationella samordnare – istället för expertis, relevanta utredningar med konsekvensanalys och klara direktiv från regeringen – har ventilerats tidigare i media. Man konstaterar att dessa samordnare mest bara är till för politikerna att ha någon att skylla på när något blir fel eller när olika grupper är missnöjda.

 

Se även bl a:
Bilder från EU-migranternas läger i Malmö, förr och nu

Polisen: Romer får besittningsrätt till det område de ockuperar illegalt !!!

Markägare för EU-migranters läger på Industrigatan hotas med vite

Avhysning av tiggare från Pildammsparken i Malmö

Fattigdomsinvandring och medföljande miljöproblem i Malmö

Polisen: Förundersökning nedlagd om brott mot miljöbalken

Protest mot att EU-migranter inte får bostäder, vänsterorganisationen Allt åt alla

Vänsterpartiet Malmös åtgärder för EU-migranter förvärrar bara situationen

Kommunernas hantering av tiggare i Malmö, Lund, Göteborg

Kommunledning i Göteborg och Stockholm önskar fler tiggare !!!


Olagliga läger för EU-migranter

EU-migranter avhyses i Jönköping, Skara och Gnosjö

Avhysning av EU-migranter i Stockholm

Moderaterna föreslår att vakter avhyser EU-migranter

Sissela Nordling Blanco (Fi) jämför avhysning via vakter med förintelsen av judar


Vad anser Sveriges partiledare om tiggeriet?

Debatt om tiggeriet med Gustav Fridolin

Sverige och Finland enda länder utan förbud mot tiggeri

Nationell samordnare för utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige

Samordnare för tiggare besöker Malmö och Lund

Sverige satsar 87 miljoner kr på samhällsinformation till 700 tiggare !!!

Samarbete mellan Rumänien och Sverige mot tiggeri


Tiggeri bekräftas som organiserat

Polisen: Tiggare ofta del av kriminella ligor

Halta och lytta tiggare, eller?

Våldsam tiggaruppgörelse i Helsingborg

Faktum-försäljare hotas av EU-migranter

Tiggare avhyses, städnota på 50.000 kr


http://hotpot.se/politik/eu-migranter-bilder-du-inte-far-se-i-media/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se