Inlägg publicerade under kategorin Diskriminering / Rasism

Av Stig Olsson - 16 februari 2015 07:32

 photo isis-map_zps07d78e87.jpg

Kartan visar IS vision om den framtida Islamiska staten/Kalifatet

 

I förra inlägget resonerade jag en hel del om hemvändande IS-krigare – utan att med ett ord nämna hur man skulle kunna förebygga problemet. Så hur gör man? Ja, jag tror ärligt talat Sverige saknar grundförutsättningar för att ens förstå de drivkrafter som får unga män att söka sig till IS – eller andra extremiströrelser.

 

Universallösningen när förebyggande åtgärder mot IS-resenärer debatteras är att man måste kunna erbjuda dessa unga män ett alternativ i form av ”jobb och trygghet”. Ursäkta, men om ”jobb och trygghet” var det de unga männen suktade efter mest av allt här i livet skulle en mordturné i inbördeskrigets Syrien knappast komma upp som en lockande idé.


Om det har gått så långt att man ger sig iväg tror jag för det första man – med få undantag – är bortom all räddning. Man är inte på flykt undan krig, folkmord och misär, man är den som orsakar krig, folkmord och misär – och förtjänar därefter. Varje IS-krigare Sverige exporterar gör världens svagaste långt mer ont än alla vapen svenska vapentillverkare säljer till Saudiarabien på decennier. IS-krigare är inte vilseförd ungdom – man är Anders Behring Breivik, och bör behandlas som sådan. Allt annat vore respektlöst – både mot IS-krigaren själv och hans tilltänkta eller faktiska offer. Det finns inga undanflykter eller ursäkter – varken för IS-krigarna eller landet Sverige.

 

Men det förebyggande arbetet då? Ja, det är ett sorgligt kapitel. Även här har jag svårt att se att något annat än fast, repressivt agerande kommer att ha någon som helst effekt på kort sikt, och inte heller det kommer att vara särskilt effektivt. Mycket av det som görs kommer att slå tillbaka och motverka sitt eget syfte.


I det långa perspektivet går det kanske att förebygga att de värsta extremiströrelserna blir attraktiva för annat än ett ytterligt fåtal. Det gör man främst genom att göra det svenska samhället till ett attraktivt alternativ för unga människor att vilja vara en del av. Men för att en ung, sökande människa ska tycka Sverige är attraktivt måste det gå att göra sig en bild av vad medlemskapet i landet Sverige och det svenska samhället egentligen är, betyder och står för. Och det är här det brister. Jag har tidigare varit inne på frågan i inlägget Sagan om Brf Sverige.


I SvD den 9 februari finns en intressant intervju med Barry Karlsson, specialist i neuropsykologi. I intervjun berättas om den moderna stolthetsforskningen, som delar in stolthet i den goda genuina stoltheten och den onda hybris-stoltheten.

”Han har studerat världsledande forskning om stolthet som bedrivs i Kanada, där psykologiprofessorn Jessica Tracy har identifierat attautentisk stolthet bygger på genuint självförtroende och banar väg för gemenskap. Den ger äkta glädje och man blir inriktad på hänsyn och förståelse. Hybrisstolthet baseras i stället på maktanspråk. Man är arrogant och tar plats på andras bekostnad.” (SvD, min fetstil)

Enligt min mening går det inte att integrera någon i ett land som saknar en autentisk stolthet, en grundläggande idé om vad landet är och står för. Ett sådant land blir helt enkelt inte attraktivt. Och det är här Sveriges problem ligger; jag har själv levt i Sverige i 46 år, men går numera bet på att definiera några grundläggande svenska värderingar. Något jag i alla fall börjat inse är att det sannolikt inte längre finns några värden som Sveriges befolkning som kollektiv är så genuint stolta över och tror så starkt på att man vore beredd att på allvar riskera livet för att skydda dem.

 

Om kung Herodes skulle återuppstå i Sverige, styra landet med järnhand och plötsligt en dag bestämma sig för att slå ihjäl alla gossebarn skulle det bli liv i den svenska debatten. Men istället för att våga ifrågasätta Herodes beslut skulle hela frågan handla om vilken avlivningsmetod som var mest human, och som man därför borde försöka förhandla fram. Att ifrågasätta grundbeslutet skulle man inte göra i Sverige. Inte om det kunde kosta livet – eller för mycket av ens trygghet och bekvämlighet.


Missförstå mig rätt; att det blivit på det viset är ett tecken på ett historiskt unikt upplevt fysiskt välstånd och trygghet det svenska samhället haft ynnesten att uppleva, vilket man gott kan vara tacksam för. Men nog känns bristen på genuin nationell stolthet och ”jävlar anamma” alla kan dela – eller vilja bli en del av – lite andefattig, och den gör inte direkt integrationen lättare.

 

Sverige har under lång tid försökt avhjälpa svårigheterna att bli en del av ”gemenskapen Sverige” genom att avskaffa konceptet gemenskap överhuvudtaget. I Sverige finns snart inget ”vi och dom”. Det skulle kunna vara någonting gott, om det inte var för att Sverige allt mer uppenbart saknar ett riktigt ”vi” överhuvudtaget. Snart är alla som lever i Sverige ”dom”. Och då är det inte konstigt att den tillit som är så nödvändig för ett blomstrande och framgångsrikt samhälle enligt World Values Surveysakta börjar avta i Sverige.

 

Fortsättning på detta inlägg följer här.

 

https://morgonsur.wordpress.com/2015/02/11/om-varfor-sverige-inte-rar-pa-is-krigsturism-i-ii/

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 13 februari 2015 12:13

Sedan 1 januari finns det en lag som säger att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Att det finns stora undantag vet vi sedan tidigare men nu visar det sig att det uppenbart är löjligt lätt för kommuner att, åtminstone delvis gå runt även den befintliga lagstiftningen. Lagen kom till för att sätta press på både offentliga och privata aktörer att verkligen ta tag i att göra vårt samhälle tillgängligt för alla. Men vad gör Tingsryds kommun då?

 
Jo, man har skaffat sig en försäkring som ger ekonomiskt skydd vid rättsfall som rör diskriminering av olika slag. Om det uppstår en rättstvist med skadeståndskrav gällande diskriminering har man därmed "köpt sig fria" från ekonomiskt ansvar. OK, jag vet inte hur försäkringen är utformad exakt, rimligen gäller den enbart bara när skadståndskraven överstiger en viss nivå men hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma fram till något annat  än:
 
Incitamenten för Tingsryds kommun att verkligen göra något åt bristande tillgänglighet minskar rejält. Kalla mig naiv, korkad vad som helst men jag har faktiskt inte ägnat en enda sekund åt att det finns en möjlighet för kommunerna att åtminstone delvis köpa sig fria. Samtidigt måste jag motvilligt medge att från kommunens perspektiv är det en genial idé om man vill spara pengar - sopa problemen under matten genom att köpa sig fri.
 
 
Men för att förstå de potentiella konsekvenserna måste vi se bortom Tingsryds kommun. Vad händer med lagen om den här typen av försäkringar sprider sig allmänt till kommuner runt om i landet? Då sitter vi med en tillgänglighetslag som en mängd kommuner mer eller mindre kan strunta i eller åtminstone prioritera mycket lågt. Och kan en försäkring tecknas mot diskriminering varför inte teckna försäkring mot annat med i t.ex Skollagen eller LSS  om inte försäkringspremierna är avskräckande höga? Om FN-s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning blir upphöjd till svensk lag, hur mycket är det värt om flertalet  kommuner följer Tingsryd?
 
 
Vad säger Tingsryds kommun själva? Tja, de säger att "vi har inte haft några stora problem med diskriminering". Men varför har ni då skaffat försäkringen undrar lokalradion? "Det hoppas vi verkligen inte att det ska bli ett problem". 
 
Tidningen Smålandsposten som först uppmärksammade frågan skriver emellertid följande:
 
 
Barn- och elevombudet (BEO), Skolinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen (DO) under de senaste åren gått allt hårdare mot kommun som man anser bryta mot reglerna om för förbundet mot diskriminering och kränkande behandling.
 
Oavsett vad kommunen säger så handlar det i slutändan som vanligt om pengar. Tingsryds kommun är oroliga för ökande kostnader i samband med rättstvister som rör diskriminering och har därför valt att helt eller delvis köpa sig fria från betalningsansvar.
 
 
 
 
DO (Diskrimineringsombudsmannen) uppger att man inte kände till att den här typen av försäkringar fanns. Pengarna borde satsas på att förebygga diskriminering istället för att köpa sig fria. Man uppger också oro vad det här kan betyda för lagstiftningen.
 

ANNONS
Av Stig Olsson - 12 februari 2015 05:37

Riksdagen plenisalen 2006



Bertil LindqvistHur ser det ut idag? Vart är vi på väg? Det är välkänt att många länder idag anser sig ha demokrati, medan många andra inte ens anser att de har det. I världens icke demokratiska länder kämpar majoriten av befolkningen, ofta med livet som insats för att landet skall bli en demokrati. Demokrati är inte för något land en given gåva, utan alla länder måste kämpa för att bli en demokrati och för att hålla demokratin ren och skyddad från alla hot.

 

Det finns länder där man kan bestraffas med 1000 piskrapp och 10 års fängelse för att man uttryck sin åsikt om demokratin.


När Benjamin Franklin som 1787 fått uppdraget att upprätta den amerikanska Konstitutionen, en dag lämnade Independent Hall kom en kvinna fram och frågade:

”Mr. Franklin, vilken statsform har ni givit oss”?

Franklin svarade:

”Ni har fått en republik, – om ni kan behålla den. Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal priviligierade. Vi är starka och kan inte förtryckas så länge var och en av oss minns sina plikter som medborgare. Demokrati är inget man får gratis. Men nu lever vi i en. Och om vi gör det vi skall får våra barn också göra det.”

Man kan med fog ställa sig frågan om alla de så kallade demokratierna har en demokratisk inriktning och finns de över huvud taget. Korruptionen är mycket utbredd och Sverige kan inte ens med heder hävda, att det är ett av de minst korrumperade länderna i Europa.

 

I vår grundlag står det att: ”All makt utgår från folket.” Kan vi verkligen säga att den gör det? Vi har allmänna val, men det hade man å andra sidan också i Sovjetunionen. Då var det väl ingen här i Sverige, så när som en handfull kommunister som ansåg att Sovjetunionen var en demokrati.

 

Skulle jag fara med osanning om jag sa att vi erbjuds att rösta på ett antal oligarker, blivande oligarker och dess lobbyister. Att partierna är så lika att vi inte ens har en riktig opposition. Frånvaron av opposition är det som är signifikativt för gamla Sovjetunionen och andra diktaturer.

 

Bröd och skådespel åt folket Om vi bara följer den Romerske Kejsarens direktiv, så är största andelen av svenskarna ganska nöjda med att matas dokusåpor och propaganda. Vi har ett oerhört starkt propagandamaskineri som består av två jätteaktörer Bonnier och Schibsted media group. (källa Mediakollen) Inom denna grupp finns en censur som gör att den svenska staten inte behöver bry sig om att ha en egen. Författare, forskare och journalister censureras och ges, om de inte har rätt åsikter, ingen plats i de medier som finns.

 

Kända författare och journalister som t.ex. Marcus Birro, kastas obönhörligt ut från den offentliga scenen (Läs Expressen där Bonnier är den dominerande ägaren) källa Mediakollen.

 

Professor emeritus Bo Andersson vid Göteborgs Universitet, har bl.a i sin IDP-rapport 2008:9 Demokratins värden sagt:

”Det demokratiska samhällets värdegrund rymmer en begrepps- och teorivärld som kräver dialog, reflektion och problematisering. Genom att hålla diskussionen om begrepp och teorier, knutna till en relevant empiri, vid liv minimeras risken för att begreppet värdegrund blir ett rov för exploatering, ett honnörsord utan mening, möjligen i propagandans tjänst.

Det kritiska tänkandet och den konstruktiva, reflekterande diskussionen kan ses som värdegrundens kärna och livsnerv, och den diskussionen förankrar begreppet i andra begrepp som aktualiserar teorier och teoretiker.”

Vår demokrati i förfall

När jag själv varseblev att det finns ett reellt hot mot själva demokratin, som är långt mycket större och allvarligare än det hot som kommer från terrorism, nazism, kommunism, rasism och diskriminering så känner jag mitt ansvar att engagera mig och göra vad jag kan för att göra svenskarna medvetna om detta stora men för flertalet okända hot och vakna upp från sin ”Törnrosasömn.”

 

Benjamin Franklin sa:

”Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal privilegierade.”

Hur har vi det i Sverige? Är det inte just så att vi har ett fåtal privilegierade oligarker som styr och ställer i landet och avstår inte ens från att använda Joseph Goebllbes propaganda nummer för att skydda och befästa sin makt.

 

Nyamko Sabuni sa i sitt installationstal i Sälen att:

”Det talade ordet gäller.

Våldet finns som ett inslag i allt för många sammanhang. I idrottens svans, på skolgårdarna, på fester, i restaurangköer men också i nära relationer. Fotbollsligor som gör upp om mötesplatser för att slåss, en bomb som sprängs utanför en åklagares hem, en ung man misshandlas till döds av jämnåriga. Den ökande våldsanvändningen är inte sällan även ett hot mot demokratin.”

Nej, Nyamko Sabuni. De ovan uppräknade hoten är givetvis mycket oroande och förhatliga, men dessa hot har vi lång tradition att hantera. Vi har lagar som ska hantera detta och polis och domstolar som med varierande framgång vilja och kunskap, ska utföra sitt uppdrag. Det går inte så bra alltid, men de finns i alla fall. Det är ett av demokratins verktyg. Det är bara att se till att de fungerar.

De lagliga övergreppen

Det hot mot demokratin som jag ser som mycket större och allvarliga än de ovan nämnda,och där har vi inget skydd eller försvar, varken av lagstiftning eller av rättsväsende.

 

Det består i att en klick av människor i den övre delen i den sociala skalan, kan agera utanför Sveriges lagar och regler och begå grova brott mot enskilda och samhället som sådant och el sällan med benägen hjälp av rättsväsendet, sina nätverk, samtliga myndigheter inklusive alla tillsynsmyndigheter, läkare, företag och banker. Att detta är verklighet har jag sett en mängd exempel på och alla exempel kan visa upp helt vattentät bevisning. Detta är det stora hotet mot demokratin.

Jämförelse med Ryssland

I en fransk dokumentär, som visades i svensk TV för en tid sedan, visades det hur oligarkerna i Ryssland, med hjälp av korrupta myndigheter och domare kan stjäla en hel fabrik, sparka hela personalen och riva hela den lönsamma fabriken och sedan få det att se helt laglig ut genom den korrupta domarens olagliga utslag.

Storbanken HSBC gömmer ohederliga svenskars pengar

Denna ryska metod, som vi alla förfasas över, (det händer ju i Ryssland), används fullt ut även i Sverige, exat på samma sätt. Enligt oligarkins metoder görs detta under en falsk slöja att demokratis värdegrunder och lagar följs och att allt görs i det fördolda för att inte väcka kritik och opposition. På detta sätt kan de redan rika kriminellt berika sig själva, med handräckning av vissa av våra statliga tjänstemän och samtidigt totalt ödelägga oskyldiga och försvarslösa människors liv. Man har många metoder att i det fördolda begå vidrigheter mot enskilda medborgare.

 

I härskartekniken finns en mycket stark metod nämligen att nonchalera och förringa sitt brottsoffer och lämna honom utan någon uppmärksamhet. Ett mycket vanligt sätt är att diskriminerande kalla sitt brottsoffer för ”rättshaverist” Detta ord, som det inte går att översätta till något annat språk, (vad jag har konstaterat) är till för att lämna och göra brottsoffret rättslöst.

Demokratins dubbla agendor

Vi har i Sverige olika agendor beroende på vem du är. Uppdrag granskning som via svensk public service ibland törs sticka ut hakan mot oligarkerna, visade nyligen hur man i Åkersberga kommun har olika regler beroende på om man heter Douglas eller något annat.

 

När den stora Skandiaskandalen inträffade och försäkringsbolaget Skandia var tvungen att byta till IF, var såväl vår public service och domstolarna mycket förtegna. Idag kan jag i och för sig läsa om skandalen, men det finns väldigt lite publicerat om vad som hände med direktörs och styrelsebovarna.

 

Man kan läsa att förre finanschefen Ulf Spångberg har förlikats och avstått 45 miljoner av sin pension. (Källa Nyhetsportalen.se)

 

Ola Ramstedt åtalas av Christer van der Kvast (enlit GP) och döms till två års fängelse (enligt realtid.se)

 

Skandias förre vd Lars-Eric Petersson ställdes inför rätta 4 gånger. En riktig rättshaverist skulle man antagligen ha kallat honom om han inte varit just Skandias förre VD. Efter 3 år blev han till slut helt frikänd. Hans kamrater i Skandias styrelse Lars Ramqvist och Bengt Braun förnekade sedan i domstolen all kännedom om det stora bonusutfallet. (Källa Fokus)

Fawlty Towers

På något sätt känns det som om man hamnat mitt i ”Pang i Bygget” där Manuel säger ”I know nothing, absolutely nothing”.

 

I samma fars kan såväl Fredrik Reinfeldt, som inte kände till Sveriges största affär och styrelsen i Skandia ges bra roller. Miljarder är borta, men ingen vet någonting.

 

Blev någon i Skandiaskandalen verkligen straffad?

 

Jag har letat och letat men inte funnit något. Kan någon upplysa mig om huruvida någon i Skandiahärvan verkligen blev straffad? Vilket fängelse satt de på osv?


Nyamko SabuniDetta är det verkliga hotet mot demokratin. Vad har vi för skydd för denna antidemokratiska kraft? Ingen så vitt jag vet.

 

Det värsta är inte onda människors ondska, Utan goda människors likgiltighet som är hotet mot demokratin.

 

Vad kan vi göra åt saken?

 

Det vi inte bara kan göra, utan också måste göra, är att lägga Mr Benjamin Franklins ord på minnet förstå vad demokrati betyder och agera därefter.

”Ni har fått en republik om ni kan behålla den. Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal privilegierade. Vi är starka och kan inte förtryckas så länge var och en av oss minns sina plikter som medborgare. Demokrati är inget man får gratis. Men nu lever vi i en. Och om vi gör det vi skall, får våra barn också göra det.”

Som den store kinesiske rorsmannen sa: ”All förändring börjar med insikt”

Text: Bertil Lindqvist


http://newsvoice.se/2015/02/12/demokrati-ar-inte-gratis

Av Stig Olsson - 11 februari 2015 11:59

THOMAS JUNEBORG SKRIVER: Hur mycket har kostnaden för personlig assistans egentligen ökat under 2000-talet?


Kostnaden för assistansen skenar, assistansen tar resurser från andra viktiga verksamheter - ja, ni vet hur det brukar låta när kritikerna går till angrepp. Men hur mycket ligger det i detta? Harald Strand, FUB-s ordförande i Stockholm har försökt gräva lite djupare än vad journalisterna och proffstyckarna gör. Resultatet presenterar han i tidningen Dagens Omsorg.
 
Innan vi går igenom Haralds resultat så kan man konstatera att assistansreformen, brutto blev betydligt dyrare än vad Bengt Westerberg räknade med. Kritikerna som t.ex Hanne Kjöler på DN menar att en stor del av kostnadsökningen beror på "fusk, kriminalitet och personer som överdriver sina hjälpbehov". Det är välkända argument. Kan upplysa Hanne Kjöler och likasinnade att de verkliga orsakerna är dessa:
 
·  Man hade kraftigt underskattar hur stora behoven var, både totalt och individuellt.
 
·   Detta ledde även till att antalet beviljade timmar efterhand har blivit högre än beräknat.
 
·   2001 tog man bort den diskriminerande åldersgränsen där man bara fick behålla assistansen fram tills 65 års ålder (fortfarande kan man inte bli beviljad personlig assistans efter 65 årsdagen).
 

·  Av naturliga skäl har schablonbeloppet successivt höjts men betydelsen av den är inte av samma vikt som det faktum att behoven är större än vad man trodde.
 
 
Harald har kollat på statistik perioden 1998-2012 och då kan man konstatera följande:
 
* Under perioden  1998-2012 steg bruttokostnaden  (nettokostnaden är som bekant mycket lägre) från 5,2 miljarder kr till 25,9 miljarder kr.
 
*Antalet brukare steg från ca 11400 till 19 900
 
*Antalet beviljade timmar/vecka och person steg från 80 till 118.
 
Sammantaget ger detta en bild av en reform där det är sant att kostnaden stigit mycket snabbt. Harald har emellertid lagt till en variabel till som ingen kritiker skulle göra och som även många i brukarrörelsen troligen inte tänker på, nämligen inflationen. Inflationen gör att allt blir dyrareallteftersom åren går. 5,2 miljarder kr 1998 motsvarar 8 miljarder kr 2012. 25,9/5,2 =4,98 men 25,9/8,0=3,23. Istället för en femdubbling har vi istället en tredubbling (drygt) under en 14 årsperiod om man räknar i fasta priser.Utan inflation hade kostnaden alltså varit ca 16,8 miljarder kr istället för 25,9 - det är en skillnad på drygt 9 miljarder kr.
 
 Med andra ord - inflationen gör att kostnaden ser ut att ha ökat betydligt mer än vad som egentligen är fallet. Men det är klart, alla som är intresserade av att framställa LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet som en gigantisk pengaslukare där kostnaden ökar helt okontrollerat har inget intresse av att ta med faktorer som inflationen när man redovisar kostnadsutvecklingen.
 
 
 
Hur förhåller det sig då med påståendet att "personlig assistans är en verksamhet som "sväller okontrollerat"? Det är sant att antalet personer som beviljades insatsen steg snabbt 1998-2008. Sedan domen i regeringsrätten 2009 har emellertid ökningen av antalet personer som är nybeviljade personlig assistans också minskat rejält. PA är därmed ingen verksamhet som växer "okontrollerat". Däremot har tyvärr många kommit i kläm efter domen i regeringsrätten 2009 något kritikerna verkar helt ointresserade av.
 
 
 
Av Stig Olsson - 5 februari 2015 22:07

Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (fp) Foto: Pressbild

Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (fp) Foto: Pressbild
 

BRYSSEL I en intervju publicerad på sitt eget Youtube-konto påstår den folkpartistiske europaparlamentarikern Cecilia Wikström att flyktingarna som kommer från Syrien är mycket mer välutbildade än svensken. – Någonstans är det här en debatt som håller på att gå fullständigt överstyr, säger Wikström.


Intervjun, som görs av europaparlamentarikerns egen pressekreterare, handlar om det rådande läget i Mellanöstern och de flyktingströmmar som uppstått i dess kölvatten.

 

Cecilia Wikström tycker att man ska vara väldigt försiktig med att peka ut de människor som tvingats fly, och att man i debatten om flyktingmottagandet inte ska sätta gränser eller ens prata volymer.


Europaparlamentarikern erkänner att Sverige tar emot en stor andel av världens flyktingar, sett till övriga Europa – men att då exempelvis Libanon tar emot ännu fler behövs problematiken ses i en vidare kontext, menar hon.


Enligt Wikström kan man heller inte kräva att få veta vad som hänt med den svensk-eritreanske medborgaren Dawit Isaak, samtidigt som man vill stänga gränsen för andra eritreaner.


– Någonstans är det här en debatt som håller på att gå fullständigt överstyr, säger Wikström.

 

Vill sänka standarden för flyktingarna


Invandringen kostar, och för att ha råd med den i fortsättningen föreslår folkpartisten att man sänker standarden för de flyktingar som kommer till Sverige. Idéerna är inte helt nya, tankesmedjan Migro har länge argumenterat i en liknande linje.


– Bara man räddar liv, bara man ger människor möjlighet att få en ny chans i livet, förklarar europaparlamentarikern.

Slutligen menar Cecilia Wikström att en stor del av flyktingmottagningen även är en investering för Sverige. Detta eftersom så många av de som kommer hit redan är välutbildade.


– Om vi på något sätt fattar att de som kommer, att många av syrienflyktingarna är mycket mer välutbildade än svensken i gemen, till exempel, säger folkpartisten.


Hon avslutar intervju med att påpeka att systemet där Sverige och Tyskland tar emot flest flyktingar är haltande, men att stängda gränser inte löser några problem på sikt.



http://nyheteridag.se/cecilia-wikstrom-fp-syriska-flyktingar-mer-valutbildade-an-svenskar/

Av Stig Olsson - 4 februari 2015 12:20

Det är inte rasism att upphäva svenskt medborgarskap för IS-krigare



Jag skrev en insändare om att Sverige precis som Kanada, Australien, Tyskland, Storbritannien, Norge, Danmark, Finland med flera bör upphäva medborgarskapet för dem som ansluter sig till terrorgruppen Islamiska staten, IS, (Åsikter 13/11). I en replik skrev Pontus Kjellström, gymnasielärare i historia och religion, att ett återupptagande av svenskt medborgarskap för dem som deltar i IS-strider är oacceptabelt, egoistiskt och till och med rasistiskt (Åsikter 14/11).


Aras Amin är svensk-kurd och engagerad i minoritetsfrågor.
Han studerar statsvetenskap och är aktiv i Moderata ungdomsförbundet i Stockholmsområdet.
 

Människor i Irak och Syrien känner dagligen hur faran närmar sig. Kristna minoriteter har lämnat sina bostäder, yazidier och andra minoriteter har i flera veckor varit isolerade utan att ha mat och vatten, små byar bränns ner och antalet massgravar ökar för varje dag. Kurder i bland annat staden Kobane behöver allt stöd de kan få för att övervinna terroristerna. Irakiska armén ser faran endast några kilometer från huvudstaden Bagdad. Skribenten har uppenbarligen svårt att se verkligheten i vår omvärld. Faran är inte långt ifrån Europas gränser. Enligt Randy Blake, högt uppsatt rådgivare vid den amerikanska underrättelsetjänsten, har runt 2 000 västerlänningar anslutit sig till IS från Europa.


Att upphäva medborgarskap är ett verktyg som finns i många demokratiska länders verktygslåda som en extra åtgärd för att bekämpa bland andra IS. Diskursen är främmande i Sverige, medan flera andra länder redan har börjat upphäva medborgarskapet för dem som ansluter sig till IS. Verktyget saknas i svensk rätt. Åtgärden måste dessutom givetvis gälla alla svenska medborgare oavsett om man har enkelt eller dubbelt medborgarskap. Människor måste åtminstone göras medvetna om alla konsekvenser innan de ansluter sig till IS. Verktyget bör användas på människor som begår systematisk barbarism. Enligt mig ingår IS-krigare i denna kategori.


Dessa terrorister uppfattar sig inte som statslösa om de fråntas ett medborgarskap, eftersom de anser sig själva tillhöra Islamiska staten.


Det är löjeväckande att anklaga mig för rasism istället för att komma med ett vettigt förslag. Faktum är att tusentals barn i Syrien och Irak inte längre går i skolan och kurder är fortsatt förföljda. Den brittiska organisationen Syrian Observatory for Human Rights har bekräftat att kvinnor har satts i bur på marknad i Mosul och sålts för runt 1 000 dollar per person. Bilder och filmer som visar sådana försäljningar finns på flera sajter från olika länder.


Att upphäva medborgarskapet handlar om att minska trycket på bland annat kurdiska styrkor och irakiska armén, men det handlar också om att skicka en signal till terrorister samt värna om rikets säkerhet. De som begår krigsbrott måste också ställas inför internationell rätt och betala för sina brutala handlingar.


Fristaden i Sverige ska gälla dem som flyr för sina liv på grund av till exempel förföljelse och inte dem som huggit halsen av människor, våldtagit kvinnor och förklarat krig mot hela världen. Sätt inte IS-krigare framför oskyldiga och civila. Ta frågan på allvar och skjut inte upp problemen.


Aras Amin


http://www.sydsvenskan.se/asikter/det-ar-inte-rasism-att-upphava-svenskt-medborgarskap-for-is-krigare/

Av Stig Olsson - 4 februari 2015 10:58

Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.


Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.

Antingen kan du ställa dig i bostadskö. Köpa en lägenhet, hyra i andra hand. Eller så kan du ta in på härbärge, meddelar biståndshandläggaren.

Härbärge? Jag är ju 84 år gammal, säger kvinnan med en röst som är ansträngt redig för att dölja den äldre rösten som oftare numera verkar ge vika. Biståndshandläggaren möter henne med tystnad.

Den 84-åriga kvinnan förstår inte. Hon har jobbat inom kommunen med att hjälpa människor i hela sitt liv. På nattduksbordet står en kommunflagga. Den har stått där i många år och är placerad av stolthet.


Jag älskar min mamma, säger dottern, men jag orkar inte längre. Jag ser henne tyna bort. Hon klarar inte av något annat än att just tyna bort. Jag klarar inte av något annat än att ha ångest, känna ilska. Denna smärtsamma maktlöshet och skam. Skam över att bli arg på sin mamma för att hon inte får hjälp. På att vi inte får hjälp. Skam över att nästan längta till att döden tar henne, bara för att få slut på lidandet.

Härbärge? Hur kan de ens nämna ordet Härbärge för en gammal sjuk kvinna? Efter det samtalet försvann min mamma än mer.


Jag räcker inte till, fortsätter hon. Att jobba natt på akuten, inte får sova när jag kommer hem. Att ständigt vara orolig för att mötas av en död mamma på väg hem. Hon håller på att svälta sig själv. Av kraftlöshet, av depression.


De har ansökt om ett boende vid två tillfällen men båda har möts med avslag. Motiveringen är att kvinnan har ett boende och att hon kan klä på sig själv. Dottern ställer sig frågan: Men vad är det för boende? Hon bor i mitt kök, är ensam på dagarna och nätterna. Hon orkar inte ta sig ut, klarar inte av att klä på sig. Hon orkar inte äta. På morgonen vågar hon knappt koka en kopp kaffe för att hon inte vill störa mig när jag sover efter en natts jobb.

Den 84 åriga kvinnan är helt isolerad och det värsta av allt, menar dottern, det är att hon känner sig oönskad. Både av mig och av samhället.


84-åringen är en kvinna av sin tid. Som vägrar vara till besvär. Kvinnan ägnar sina sista krafter åt att göra sig fin när hon ska på läkarbesök. Annars skäms hon. Hon borstar håret varje dag för att bevara någon form av värdighet. Inte ens det orkar hon längre. Dottern får under inga omständigheter berätta att hon blev erbjuden att söka sig till ett härbärge. Det är det ultimata beviset på att hon inte längre räknas.


Dottern är också en kvinna av sin tid. En kvinna som lärt sig att sätta sig själv i andra hand. Att inte svika, att lära sig att stå ut. Nu sällar hon sig också till dem i samhället som står för den största delen av det obetalda omsorgsarbetet – låginkomsttagande kvinnor. Och staten, de jublar, för gratis är gott.


När texten skrivs har den 84-åriga mamman fått åka ambulans in till akuten på grund av utmattning och svält. Deras sista hopp ligger än en gång i famnen på biståndshandläggaren då de nu ansöker en tredje gång om boende. Kanske har de släppt tanken på härbärge? Kanske kan ålderdomen få ta ut sin rätt och kanske kan hon återfå en gnutta av värdighet som människa. Om det inte redan är försent för det.


http://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/kvinnor-av-sin-tid

Av Stig Olsson - 3 februari 2015 06:10

Här sitter Kjell med sina hundar och administrerar Facebooksidan om att stoppa tiggeriet. Foto: Privat

Här sitter Kjell med sina hundar och administrerar Facebooksidan om att stoppa tiggeriet. Foto: Privat
 

STOCKHOLM Kjell Böhlin driver en Facebooksida med syftet att skapa en namninsamling för att stoppa tiggeriet och Nyheter Idag har pratat med honom. – Det behövs en hård hand. Att stoppa tiggeriet är ett verktyg för integration, förklarar Böhlin som beskriver sig som “gråsosse”.


Nyligen uppmärksammade tidningen Metro en demonstration emot tiggeri i Stockholm där rumäner protesterar mot tiggare som kommit till Sverige från deras eget hemland. Protesten mot tiggeri, som mötte motstånd från syndikalister genom en motdemonstration, arrangerades via ett Facebookevent där Kjell Böhlin har hjälpt till med det praktiska över nätet. Händelserna har blivit en snackis på nätet och Nyheter Idag har talat med mannen som brinner för att stoppa tiggeriet.


Kjell Böhlin är 54 år gammal och arbetar som programmerare och datakonsult. Han bor halvtid i den holländska staden Haag och pendlar till Sverige. När Nyheter Idag når honom över telefon berättar han att han länge haft samhällsengagemang och tidigare varit invald i Sveriges enda opolitiska nämnd, “Svågadalsnämnden” i Hudiksvall.


Kjell driver även en namninsamling på Facebook för att stoppa tiggeriet och det är på den vägen han kommit i kontakt med Rumänerna som valde att demonstrera emot tiggeri i Stockholm. Han tycker det är en viktig samhällsfråga och han hymlar ej heller med sina politiska sympatier.

– Jag har alltid röstat på Socialdemokraterna, jag är en gråsosse men man börjar vackla lite. När man inte följer vad väljarna själva tycker bör man fundera, förklarar Kjell i telefonen.

 

Vad är det du inte tycker är bra med Socialdemokraterna?

– Man kör gärna med en piska mot Rumänien men man erkänner inte egna fel i Sverige. Vi har stora problem med hemlösa även i Sverige. Även pensionärer har det svårt, det finns massvis med pensionärer som har blivit hemlösa.


På senare tid har politiker och debattörer i Sverige riktat skarp kritik mot Rumänien som man menar inte gör tillräckligt för romers situation. Det är den bilden som Kjell tycker bör nyanseras.

– Kontrasten blir väldigt fel. I Rumänien har man samma möjligheter till arbete som i Sverige, eller nästan bättre egentligen, de har hälften så stor arbetslöshet i Rumänien som vi har i Sverige, hävdar Kjell.

 

Hur vet du detta?

– Du kan själv mejla Rumänska ambassaden. Det har jag gjort och jag fick svar. Man kan även googla på uppgifterna om arbetslöshet i Rumänien.


Vid en snabb googling på arbetslösheten i Rumänien får vi siffran 6,7 procent för oktober 2014 med Eurostat som källa. Samma siffror för Sverige under samma månad ger vid handen en arbetslöshet om 8,1 procent, alltså något högre arbetslöshet i Sverige än i Rumänien – men en bra bit ifrån dubbelt så stor, om man får tro den statistik som Google presenterar från Eurostat.


Men Kjell har ändå en poäng. Arbetslösheten ser onekligen ut att vara lägre i Rumänien än i Sverige varför frågan om varför romer väljer att resa till Skandinavien för att tigga kan tyckas relevant. Enligt Kjell är det framför allt skolgången i tidig ålder som är en avgörande faktor.

– Jag har pratat med många romer, framför allt på engelska. De säger att de inte vill utbilda sig, de känner sig hopplösa och frågar sig varför de ska gå i skolan. De tror inte att det lönar sig.


Lösningen, enligt Kjell, kan uppfattas som tuff. Han menar att staten måste ingripa resolut och att det krävs aktiva åtgärder för att komma tillrätta med tiggeriet.

– Det behövs en hård hand, att stoppa tiggeriet är ett verktyg för integration. Sen behövs tvång, man får helt enkelt tvinga de här grupperna att gå i skolan. Det måste till obligatorisk skolgång.

 

Har du fler idéer om vad som behöver göras?

– I Rumänien satsar man på skolor på romernas eget språk. I Sverige har vi redan haft skoltvång sedan 60-talet och det inkluderar såklart romer i Sverige också.

 

En del kan uppfatta er devis om att stoppa tiggeri som främlingsfientligt?

– Tiggeri är ett fenomen, eller symptom om man vill. Tiggeri är ingen ras, förklarar Kjell med bestämdhet.


Det märks tydligt att Kjells politiska perspektiv ligger nära klassisk socialdemokrati. När vi pratar med honom adresserar han välfärden som han tycker är på ett sluttande plan. Det går åt fel håll helt enkelt, menar han.

– Samtidigt dras det in pengar till psykvård och hjälp för hemlösa i Sverige. Det händer ingenting, problemen lever kvar. Vi behöver hjälpa medborgare även i Sverige och redan där brister det.

 

Hur tycker du det ska vara istället?

– Jag vill se att Sverige blir ett välfärdsland igen. Vi har tidigare haft folkhemmet där ingen behövde leva utslagen på gatan, det samhället vill jag ha tillbaka.


Vi frågar om en Facebookgrupp med syfte att stoppa tiggeri verkligen är rätt väg att gå för att få tillbaka välfärden i Sverige, men det menar Kjell är nödvändigt. Istället för att ducka för känsliga frågor måste man ta tjuren vid hornen, det är iallafall så han resonerar. Samtidigt förekommer det en hätsk och ibland direkt otrevlig ton mot såväl romer som andra grupper av människor, men det väljer Kjell att helt enkelt ignorera.

– Det kommer många rent hatiska inlägg på Facebook och jag kan förstå att folk är arga. Men jag rensar bort sådant, det är inte den diskussionen jag är intresserad av. Det kan vara inlägg om islamiska staten och annat. Men jag vill fokusera på fenomenet tiggeri, inte invandringsdebatten i det här läget.


http://nyheteridag.se/grasossen-som-vill-stoppa-tiggeriet-det-behovs-tvang/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se