Inlägg publicerade under kategorin Förnedring

Av Stig Olsson - 9 april 2015 09:59

Andra gator idag

 

Det ökande antalet EU-migranter på gatorna i Stockholm har alltmer kommit att påverka arbetsmiljön för Situation Sthlms tidningsförsäljare.


I och med försäljningen av Sofia Z har redan utsatta människor hamnat i en svår situation. På gatorna i staden som tillhör ingen. Och alla.


Tarja står i trappan upp till redaktionen på övervåningen och pratar med en person ur personalen i distributionen. Hon är förbannad, rejält förbannad. Hon brukar nämligen köpa sina finska korvar i en affär i Sundbyberg och när hon gick på väg dit dag på morgonen satt en kvinna utanför Systembolaget och tiggde med en gammal löpsedel från Situation Sthlm i knäet.


När människor gick förbi pekade kvinnan på löpsedeln och bad om pengar.


– Jag blev så förbannad. Jag gick fram till henne och visade min försäljarlegitimation och min jacka med Situation Sthlm-loggan på och sa att ”det där företaget jobbar jag på”. Då gick hon. Men hon var tillbaka sen såg jag.

Ilskan handlade om att känna sig bestulen, se sina arbetsredskap missbrukas, en känsla av att känna sig utnyttjad.


– Jag har inga problem där jag säljer, jag säljer lika många tidningar som förr. Det brukar sitta fem-sex personer mittemot mig och tigga eller sälja ”Sofia Z”. Jag har inget bråk med dem.


Vi står kvar och pratar en stund. Och det är då hon lite i förbigående nämner något jag hört flera personer säga medan jag inför den här artikeln pratat med många tidningsförsäljare om hur deras situation på gatan är nu – att många kunder, när de talar med dem, uttrycker en skam och ett obehag över sin egen irritation och ilska.


– ”Är jag rasist nu för att jag tycker det?” sa en gammal kvinna till mig när hon köpte tidningen för några dagar sen. Men hon var bara trött på att bli tillfrågad av sex-sju personer på tio meter på väg till affären om att ge dem pengar.


Och att de bad henne gå till bankomaten om hon sa att hon inte hade pengar.


Tarja berättar att flera personer som, när de köpt tidningen av henne, pratat om samma sak – att de känner ett obehag över sin egen reaktion, sin egen irritation.


– Man får ju inte tala om detta, tycka nåt. Mer än synd om. När de började sälja den här tidningen sas det ju att det var för att slippa sitta ner och tigga. Men så har det ju inte blivit. De sitter ju och tigger och säljer samtidigt.


En sak många tidningsförsäljare jag talat med inför det här reportaget har gemensamt är att det ökande antalet tiggande EU-migranter på gatorna i Stockholm och den oorganiserade försäljningen av tidningen ”Sofia Z” påverkar deras möjligheter att sälja Situation Sthlm.


För vissa ganska rejält.


Tony säljer Situation Sthlm vid Gamla stan och på Hötorget, han har haft platserna i många år. Han började märka en tydlig förändring för ett drygt år sedan. Han behövde stå längre och längre per dag och sälja tidningar för att få sålt samma mängd – i stället för att vara klar vid fem var han nu färdig vid nio.


– Jag hade tiggare runt min plats förr. De kom och satte sig på var sin sida om mig och tiggde. Det störde också min tidningsförsäljning. Köpte nån en tidning var de där med sin mugg.


– När jag kommer och ställer mig i dag så tar det tio minuter så kommer det fyra-fem EU-migranter och ställer sig där med sina tidningar, trycker upp den i ansiktet på folk.

”De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi.”

Han berättar att han allt oftare blir störd i sin försäljning av EU-migranter som kommer fram och vill ha pengar av hans kunder när de tar fram plånboken för att betala för sin tidning.


– De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi. Det som hänt är att kunderna börjat tycka allt sämre om EU-migranter. Det hör man. Och det är ju också för jävligt att höra.


– Det har blivit för mycket av allting för folk, de orkar inte, vill inte. Droppen blev ju EU-migranterna och tiggeriet.


Alla stänger av. Det blir bara hat som gäller till slut. Det är jobbigt. Jag vill ju bara göra mitt jobb. Jag blir ju också hatisk till slut – de tar min plats, mina kunder.


Han skakar på huvudet, säger att han inte vet hur han ska bära sig åt. Att han nu provar att gå runt på gatorna och sälja tidningen för att inte bli störd.


– Situationen på gatan håller på att spåra ur, jag vet inte vad man ska göra.


Sedan tidningen ”Sofia Z” oorganiserat började säljas av EU-migranter i slutet av januari har Situation Sthlm behövt ha två gatuvärdar ute på stan för att stödja tidningens försäljare och hjälpa dem att hantera de situationer som uppstått.


Både till Östermalmstorg och Skanstull har värdarna vid ett flertal tillfällen behövt åka, då Situation Sthlms säljare hotats och utsatts för våld – spottats på, slagits, sparkats, knuffats. Väktare har fått ingripa och polis tillkallats.


Miklos och Ritva, de vill inte att jag använder deras riktiga namn, har båda hamnat i situationer då polis tillkallats – inte av dem men av privatpersoner eller affärsidkare i närheten.


– Jag har blivit hotad och utan att jag gjorde nåt så ringde nån i en affär eller om det var väktarna till polisen. De kom och tog med sig en kvinna. Hon skrek och knuffade på mig, jag visste inte vad jag skulle göra så jag försökte gå därifrån. Men jag gjorde ingen anmälan sen när polisen kom så de släppte henne.


Ritva berättar om en liknande situation som hände henne.


– Jag har fått hjälp av väktarna vid Ringen två gånger när jag blivit attackerad och hotad av EU-migranter, både män och kvinnor. Många av mina kunder blir arga på EU-migranterna och det är lite jobbigt att höra det, märka att hatet ökar. För de kommer ju hit från svåra förhållanden. Det har blivit värre och värre, sen i höstas har det bara blivit värre och värre.


Miklos brukar lämna sin försäljningsplats när det samlats för många tiggare runt den.


– Då går jag därifrån och säljer nån annanstans. Många går bara förbi nu, oftare än förr i alla fall, och ser varken åt mitt håll eller åt tiggarna, de bara ser ner i marken och går förbi. Det påverkar försäljningen.


Pierre är en av de gatuvärdar som åkt runt i stan, hans pass har varit på eftermiddagarna från tolv till sex, för att vara ett stöd för försäljarna. Han säljer också tidningen, bland annat på Drottninggatan.


– Det jag ser är ju att de sitter i grupper, eller står i grupper, väldigt tätt. Men ju längre ut ur innerstan man kommer, desto färre tiggande eller tidningssäljande EU-migranter ser man. Nu är det ganska intensivt på Söder, i Götgatsbacken sitter de ju utmed ena sidan med tjugo meters mellanrum från Slussen till Medborgarplatsen. I Liljeholmen också. Det blir som att det koncentrerar sig.


Den största förändring han märkt över tid är att han tycker sig se fler och fler människor som ”bara liksom går rakt fram”.


– Jag kan tänka mig att människor blir både trötta och förvirrade av det som sker nu. Både på tiggeriet och allt annat.


Det börjar ju i tunneln på Centralen, det stod tretton EU-migranter där en gång när jag räknade. Plus de som säljer mobilabonnemang och Vakttornet och han med Bingolotterna. Och så en som säljer Situation Sthlm där vid pelaren i mitten.


Han delar samma upplevelse som många andra och har haft både tiggare och tidningssäljare runt sin försäljningsplats. Men han har inte upplevt att det påverkat eller minskat hans egen tidningsförsäljning.

”Det handlar om respekt.”

– Innan de började sälja sin egen tidning så satt de ju och tiggde där jag stod och sålde på Drottninggatan. Då hände det ju att de kom med muggen så fort min kund tog fram femtio kronor och skulle betala för tidningen. Men de är ju desperata. Vi äger ju inte gatan eller platsen vi säljer på bara för att vi har vår bricka. Men ingen ska ju störa en för det. Det handlar om respekt.


Lena Freij säljer tidningen på Centralen. Hon började märka av en förändring för några månader sedan. Hon tycker inte det varit ”nåt alarmerande eller jättejobbigt”, och det har blivit lite bättre sista tiden. Men hennes tidningsförsäljning har sjunkit. De har aldrig kommit fram och stört min kund när de köpt av mig, så långt har det inte gått, men jag vet flera som upplevt det och blivit av med kunder.


– Jag förstår ju dem också, de vill väl ha sin försäljning. Men många av kunderna är arga och tycker det är förskräckligt att de står på våra platser och försöker ta kunder.

”Det händer ju att de tigger av oss också”

Hon upplever också, som många andra berättat, att kunder vittnat om att det känns svårt, att ”de känner att de vill köpa av dem också. Att de känner sig orättvisa”.


– Det händer ju att de tigger av oss också, för de ser att vi säljer tidningar och får in pengar.

Något av det sista Tarja berättade för mig när vi pratade i trappan var att sammanhållningen mellan Situation Sthlms försäljare aldrig varit bättre, att hon de senaste månaderna lärt känna och pratat med flera som hon inte bytt ett ord med under flera år.


– Som om vi ser efter och tar bättre hand om varandra nu. För vi lider alla av detta och måste hjälpas åt. Det är svårare att sälja tidningar. Och vi står ju ensamma och säljer våra tidningar.


http://www.situationsthlm.se/artikel/andra-gator-idag

ANNONS
Av Stig Olsson - 7 april 2015 17:04

Enligt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 19, så slår man fast att personlig assistans är en mänsklig rättighet.


I konventionen finns det inget skrivet om att åldern skall ha betydelse för rätten till personlig assistans men Sverige har själva bestämt att personlig assistans kan man bara få före 65 år fyllda.


Det här berör mig själv väldigt mycket. Jag tappade synen 2007 och hade ledsagarservice fram till 2010, men då kom kommunens nya handläggare fram till att jag inte längre skulle ha behov av ledsagarservice trots att jag då hade blivit försämrad av en gammalt ryggfel och blivit tvungen att efter 28 år åter krypa ner i rullstolen. Personlig assistans är jag enligt svenska bestämmelser nu för gammal för att ansöka om.


Detta förfaringsätt av Sverige är inget annat än ren åldersdiskriminering för det betyder att om du råkar ut för en olycka på 64-årsdagen så har du rätt till personlig assistans enligt den nuvarande lagskrivningen. Men om du råkar ut för samma olycka när du har fyllt 65 så har du inte rätt till personlig assistans. Efter 65 årsdagen så har man enligt dagens lagstiftning endast rätt till hemtjänst, som på inget sätt kan jämföras med just personlig assistans. Inom hemtjänsten så får man bara olika punktinsatser och det får den följden att om du exempelvis har behov av hjälp vid toalettbesök så får du inte gå på toaletten när behov föreligger utan du tvingas att bära blöjor.


Även när det gäller maten så kan du inte få hjälp att inhandla och tillaga den i ditt hem utan du tvingas till att äta vad andra bestämmer åt dig och det är i form av matlådor som skall värmas. Med hemtjänst så blir man helt låst i sin egen bostad eftersom man av hemtjänsten inte får hjälp när man skall lämna bostaden för att vara med på olika aktiviteter utanför sin egen bostad. Har man dessutom behov av hjälp vid samtliga förflyttningar så kan man glömma bort att få den hjälpen via hemtjänst, man tvingas till ett liv helt i passivitet vilket är en hälsofara.


Hemtjänst fungerar inte för den som har stora behov av assistans för att kunna fungera i livets alla skeenden. Sverige har fått mycket kraftig kritik av FN:s övervakningskommitté för att man inte lever upp till konventionen och då särskilt artikel 19 som det handlar om i detta fall.


Man skall dock vara medveten om att man ska läsa den engelska originaltexten i konventionen. Konventionens artikel 19 har på svenska rubriken ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället”. Enligt den svenska översättningen ska personer med funktionsnedsättning ha ”tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället.”


Men, i den engelska originaltexten står inte något om ”sådant personligt stöd som är nödvändigt”. Det står istället ”including personal assistance necessary”, alltså personlig assistans som är nödvändig. Vi kan alltså säkert konstatera att personlig assistans är en av de serviceformer som FN-konventionen beskriver som en rättighet.


Trots att det alltså finns inskrivet i konventionen som både Sverige och EU har ratificerat och därmed förbundit sig att följa till alla punkter så får vi inte den personliga assistans som konventionen föreskriver. Man låter Förvaltningsdomstolarna, Försäkringskassan och kommunerna strunta i denna konvention till samtliga punkter vilket bevisar att man från makthavarnas sida inte anser att det är nödvändigt att leva upp till det som världssamfundet gemensamt har kommit fram till.


Att inte bry sig om vår rätt till personlig assistans är ett hot mot den demokrati som man säger att vi har i detta land.


Funktionshindrade omfattas alltså inte av de demokratiska rättigheterna som alla andra medborgare i landet Sverige. När vi inte får den för oss absolut nödvändiga personliga assistansen så kan vi heller inte utnyttja våra grundlagsskyddade rättigheter så som att engagera oss i politiska sammanhang eller övriga föreningsaktiviteter eller i det kulturella livet. Man stänger oss helt ute från hela samhällsgemenskapen när man förvägrar oss våra mänskliga rättigheter.


Sverige kritiserar andra länder för brott mot deom mänskliga rättigheterna och säger att det är diktaturer som struntar i de mänskliga rättigheterna. Men när Sverige själva dagligen bryter mot allt vad mänskliga rättigheter står för så är det helt i sin ordning anser myndighetssverige och politikerna.


Efter alla överklaganden så ansökte jag 2011 om insatsen personlig assistans efter en rekommendation av en jurist. Jag fick givetvis avslag på min ansökan på grund av att Försäkringskassan inte godkände mina grundläggande behov i sin helhet och de kom fram till att jag hade grundläggande behov på bara 6 timmar i veckan trots intyg på närmare 50 timmar. Försäkringskassan tog inte heller hänsyn till att jag är både blind och rullstolsburen och på grund av detta alltid måste få hjälp när jag skall förflytta mig. Försäkringskassan har nämligen själva bestämt att förflyttning på grund av blindhet och rullstolsanvändning inte är ett grundläggande behov.


Under tiden jag överklagade Försäkringskassans beslut sände jag in en ansökan även till Upplands-Bro kommun, men kommunen ansåg att jag inte tillhör lagens personkrets trots att det fanns ett domslut på att jag faktiskt tillhör LSS personkrets. Detta överklagades. Kommunen fick ge sig men då kom de fram till att jag bara hade 4 timmars grundläggande behov och även från kommunens sida struntade man i att jag är både blind och rullstolsburen. När jag så överklagade detta beslut så sänkte förvaltningsdomstolen mina grundläggande behov ytterligare och kom fram till enbart 1,5 timmars grundläggande behov.


Man kan konstatera att lagen om personlig assistans före 65-årsdagen inte gäller i praktiken och detta innebär att jag numera bara har rätt att förflytta mig 30 timmar i månaden och det skall räcka till alla förflyttningar som man normalt gör under en hel månad, det har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast eftersom de vägrar att pröva förflyttningsbehoven när man är både blind och rullstolsburen.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3530

ANNONS
Av Stig Olsson - 5 april 2015 12:59

Staten har årligen satsat 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor. Att detta nu ändras är rätt väg, skriver företrädare för LO och Hyresgästföreningen.

 

Här måste jag skjuta in en brasklapp. Det har alltså varit helt OK att ge 40 miljarder per år till de som äger sina boenden, alltså har rätt gott om pengar... Samtidigt klagas och gnälls det över att vi funkisar bara ber om att få rätten till att leva ett drägligt liv, som dessutom helt felaktigt sägs kosta ca 26 miljarder per år!?

I min värld kallas sånt för rasism, kränkning, förtryck, diskriminering etc... 

 


FOTO: DAN HANSSON



Regeringen satsar nu 6,7 miljarder kronor för att få fart på byggandet. Det är en ambitionshöjning i regeringens bostadspolitik som både Hyresgästföreningen och LO ställer sig bakom.


I takt med att bristen på bostäder ökar stiger konkurrensen om lägenheterna i alla områden – och då är det alltid de grupper med svagast ekonomisk position som drabbas.


Vi måste öka byggandet rejält av bostäder som vänder sig till bredare inkomstgrupper. Våra organisationer uppskattar behovet till en årstakt på omkring 75 000 bostäder. Då krävs en massiv satsning på hyresrätter med rimliga hyror.

 

Lämnar vi de mest centrala delarna av regionerna finns mark som ägs av såväl staten som kommuner och privata företag som kan tas i anspråk för bostadsbyggande. Vi är övertygade om att det finns en rad privata hyreshusföretag och bostadsrättsbyggare som är beredda att bygga nu när staten och kommunerna ger bättre ekonomiska förutsättningar och står för en större del av kostnaden för infrastruktur och exploatering.


Sannolikt ökar även de kommunala bostadsbolagens intresse, vilket till exempel deras samarbetsorganisation Sabo har uttryckt. De kommunala bostadsbolagen kommer att ha en nyckelroll.

 

Bostadsbyggandets främsta uppgift är att säkerställa människors rätt till ett bra boende men en framgångsrik bostadspolitik innebär också positiva effekter för sysselsättningen såväl avseende nybyggnation, renovering som möjligheten att flytta dit jobben växer fram. Den oacceptabelt låga byggtakten av främst hyresbostäder har inneburit att skuldsättningen har ökat och att sårbarheten för hushållen riskerar att förvärras om ränteläget förändras.


Det förekommer argument om att statliga stöd till byggande är meningslösa eftersom de hamnar i byggarnas fickor.


Märkligt nog existerar inte motsvarande argumentation för de skattefördelar som ges till ägda bostäder. I den politiska debatten görs idag stor skillnad på om subventioner ges genom avdrag och lägre beskattning eller om de ges som bidrag. Men den faktiska effekten på byggpriser och statens ekonomi är i princip densamma.


När rot-avdraget infördes var kostnaden för staten beräknad till 3,5 miljarder kronor per år. Enligt SCB beräknas rot-avdraget för 2014 hamna på nästan 17 miljarder.

 

Rot-avdraget och möjligheterna till ränteavdrag innebär att staten årligen satsar 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor.


Enligt statistik från SCB gick dessutom en stor del av Rot-avdraget 2013, 6,4 miljarder kronor (43 procent av det totala stödet), till dem som tjänar över 400 000 kronor per år.


Det är knappast en särskilt rättvis fördelning av våra gemensamma resurser.

 

Det är högst rimligt att staten gör en likvärdig satsning på ny- och ombyggnation av hyresrätter. Det är inte samhällsekonomiskt hållbart att ensidigt understödja bostadsrätter och villor. Historien visar dessutom att investeringsstimulans för byggande av hyresrätter är ett effektivt sätt att få fart på byggandet och dessutom hålla produktionskostnaderna nere, framför allt om det kopplas till tak för högsta hyresnivåer.


Historiskt kan vi konstatera att det har byggts mest då staten intervenerat på bostadsmarknaden genom stimulanser i någon form. Marknaden kan inte förväntas ta ansvar för att alla ska få tillgång till en bostad till rimlig kostnad. Staten behöver medverka genom ekonomiska stimulanser.


Det är också viktigt att koppla ihop satsningar på infrastruktur med krav på att det byggs hyresrätter.

 

Skapandet av attraktiva boendemiljöer är beroende av att kommunikationer och annan infrastruktur byggs ut samtidigt och statens medfinansiering av detta förbättrar möjligheterna för bostadsbyggande. Landets kommuner behöver skapa bra förutsättningar för hyresrättsbyggande.


Och fastighetsägare, byggherrar och byggbolag: istället för att lägga all energi på att bara diskutera hinder, ta chansen nu att med stöd av statens insatser i konkret handling verkligen bidra till att pressa produktionspriser och bygga bort bostadsbristen.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-ar-det-ratt-att-krympa-rot-avdraget_4458209.svd

Av Stig Olsson - 4 april 2015 15:21

En 40-årig man lurar till sig våldssex av minst 3 stycken småflickor varav den yngsta är 13 år. "leksakekrna" han använde var bl a en flaskborste. Han band också flickorna, pissade på minst en, läs artikel nedan och betedde sig i övrigt grymt våldsamt.


Gissa vad han får för straff? Precis, nästan inget. Bara ett års fängelse och några småböter!?!?


Assange däremot hade frivilligt sex med två olika sosse-tjejer som sen fick kalla fötter och anmälde honom för våldtäkt, något som inte ens åklagaren kan godkänna eftersom bägge två hängde med honom efteråt!


Jämför det straff Assange fått med sina tre års hukande på ambassader, jämfört med 40-åringen!


Läs själv och bedöm vem som begått värsta brottet, respektive vem som fått värsta straffet här nedan:


När Tove sagt hejdå till 40-åringen efter övergreppet bryter hon ihop och ringer 112, som lägger på luren eftersom de inte förstår vad hon säger. "Jag hade tappat det fullkomligt, det var som en jordbävning inom mig", säger hon.Foto: Izabelle Nordfjell

40-åring köpte våldssex av Tove, 16, – frias från våldtäkt


Tove, 16, blev fastbunden, slagen, kissad på och fick en toalettborste uppkörd i underlivet av en 40-årig man som hon kom i kontakt med på "Snyggast chatten".

Nu frias mannen från våldtäkt eftersom Tove sexchattat med honom om våldsamt sex och att han inte förstod att hon var i en "särskilt utsatt situation", trots att hennes armar var märkta efter att hon skurit sig själv.

– Jag kunde inte sluta gråta. Det gjorde så ont, berättar Tove.


Det är morgon och på ett badrumsgolv i södra Stockholm ligger en naken flicka som heter Tove. En 40-åring man lutar sig fram och kissar på henne. Tove är 16 år gammal, har skärsår på armarna och mår psykiskt dåligt. Hon har vid flera tillfällen sålt sex till äldre män. Hon vet inte riktigt varför, men det började som att sätt att döva ångest.

– Till en början gjorde jag det för att jag mådde dåligt, men sen blev det nästan som ett beroende.


På chattforumet "Snyggastchatten" kom hon i kontakt med 40-åringen som ska komma att köpa sex av henne vid fem tillfällen. Sista gången de träffas är just den här tisdagsmorgonen, i november 2014.

 
Träffades på nätforumet "Snyggast chatten."
 

Tove och mannen har bestämt att de ska ses och att hon mot betalning ska ha våldsamt sex med honom, men det hela urartar snart. Det är inte som de tidigare gångerna, då Tove menar att han oftast inte varit våldsam. Nu gråter

Tove av smärta medan mannen filmar allt han gör mot henne. Han slår henne med en träpinne och tvingar henne att sätta in en buttplug, en sexleksak som används i analen.

– Jag kunde inte sluta gråta, det gjorde så ont, berättar Tove.

Tjatade mycket

Sedan nämner han det som de chattat om att han vill göra: Föra in en toalettborste i hennes underliv, något hon till slut sagt ja till i chatten. Och som han försöker utföra när de träffas, men Tove minns inte om han lyckades.

– Han tjatade så mycket när vi chattade och jag sa nej, men han fortsatte och jag började säga ja till saker, säger Tove. Men det är lätt att säga ja till saker på internet, det betyder inte att jag vill göra dem när vi ses.


Under tiden Tove är med mannen ligger hon en period fastbunden med rep samtidigt som hon kände sig mer och mer full.

 

Tove, 16, träffade den 40-årige mannen på nätforumet "Snyggast chatten". De har bestämt att de ska ses och att hon mot betalning ska ha våldsamt sex med honom, men det hela urartar snart.


Mannen vill göra våldsamma saker med Tove - som hon efter mycket tjat gått med på i chatten med den många år äldre mannen att göra.

 

40-åringen dömdes för: Sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn vid fem tillfällen, sexuellt ofredande, och för att vid fyra tillfällen ha begått av barnpornografibrott. Påföljden blev ett års fängelse samt skadestånd till två av de tre flickorna.

 

Mannen frikändes samtidigt för:Misshandel, grov misshandel, grov våldtäkt och fyra andra fall av våldtäkt.

visa mer

- Han hällde någon jättestark alkohol i min mun, jag kunde inte göra något eftersom jag satt fast, säger Tove och berättar att hon redan i bilen på vägen dit drack två starkcider för att det skulle göra mindre ont senare.


Det finns en film, berättar Tove, som hon själv har fått höra ljudupptagningar från. I den sluddrar hon och gråter.


Men tingsrätten gjorde bedömningen att hon inte var full. Den visades också i tingsrätten.


När Tove sagt hejdå till 40-åringen bryter hon ihop och ringer 112, som lägger på luren eftersom de inte förstår vad hon säger.

- Jag hade tappat det fullkomligt, det var som en jordbävning inom mig.

Undersöks på akuten

Tack vare en konduktör som kontaktar ordningsvakter kommer snart poliser för att hjälpa Tove. De tar henne till akuten för våldtagna kvinnor där hon undersöks.


- De ringde mina föräldrar och min mamma kom hit, men jag ville inte träffa henne. Jag ville inte att mina föräldrar skulle veta vad som hade hänt, säger Tove och berättar att de poliser hon träffat varit ett stort stöd för henne genom hela processen.


Polisen lyckas hitta 40-åringen och beslagtar hans dator och mobiltelefon. När de gick igenom materialet uppdagas en rad andra brott och polisen hittade uppemot 500 barnpornografiska bilder och ett tiotal filmer av varierande längd.

Träffat två flickor till

Mannen hade även träffat ytterligare två flickor, en så ung som 13 år, och hade en rad filmer och bilder på dem. Den andra flickan, okänd ålder, bodde på behandlingshem för flickor som i ung ålder blivit utsatta för övergrepp.

 

Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt som länge har arbetat med sexual- och våldsbrott:

"Det är en kolossal rabatt tingsrätten ger honom. Samtliga brott han har begått är av mycket allvarlig karaktär och bör vart och ett ge en högre straffsats", säger hon.

"Trots att jag är väldigt luttrad är det så svårt att läsa den här domen att jag nästan inte står ut, säger Leijonhufvud. Att tingsrätten överhuvudtaget diskuterar om det fanns samtycke eller inte är bisarrt, eftersom det rör sig om självdestruktiva och mycket sårbara unga flickor".


Leijonhufvud menar också att relationen mellan den 40-åriga mannen och de unga flickorna inte har någonting med sex att göra, utan att det rör sig om våldtäkt och grov misshandel.

"Det finns folk som vid sina sinnens fulla bruk använder sig av våldsinslag när de har ömsesidigt sex, men det är inte det som det här handlar om."


Leijonhufvud är också mycket kritisk till det ettåriga fängelsestraff som mannen fick. Han dömdes för 13 brott mot tre personer som är barn i FN:s barnkonventions mening. Fyra av dessa handlingar ger i sig upp till ett års fängelse och resterande nio upp till två års fängelse.

 

Silvia Ingolfsdottir, advokat, tidigare åklagare och flickan Toves målsägarbiträde i det aktuella fallet:


Ingolfsdotter menar att det var ett klart fall av våldtäkt och misshandel. Tingsrätten i sin tur menar att eftersom flickan i chattkonversationen sagt ja till de saker mannen sedan gjort mot henne och under tiden de hade sex inte sa nej, går det inte att döma till våldtäkt eller misshandel.

Ingolfsdottir menar att män som köper våldsamt sex av unga flickor följer samma mönster.

"Det finns en anledning till att de söker sig till unga tjejer och får dem att skriva i lika chattar att de går med på allt de säger. Det är ett sätt att manipulera", säger Ingolfsdottir.

"Det handlar om att försätta sina offer i skam och skuld där de tror att det är deras eget fel eftersom de har gått med på vissa av handlingarna innan".

 

– Jag kände mig lite stolt när jag fick höra att det fanns fler utsatta tjejer och att det faktum att jag hade berättat för polisen kunde rädda dem också, säger Tove.

Dömdes på 13 punkter

Den 27 februari i år dömdes 40-åringen för 13 av 30 åtalspunkter. Straffet blev ett års fängelse och skadestånd till två av flickorna. Stockholms tingsrätt dömde honom för barnpornografibrott, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn och för sexuellt övergrepp på 13-åringen.


Men han friades för de allvarligaste åtalspunkterna: Ett fall av grov våldtäkt, grov misshandel och flera fall av våldtäkter, eftersom tingsrätten inte ansåg att det var bevisat att samtycke saknades när de våldamma sexuella handlingarna utfördes och att han inte förstått att befann sig i en särskilt utsatt situation i lagens mening.


 
Toves polisanmälan ledde till att 40-åringen dömdes för brott mot flera flickor. "Jag kände mig lite stolt när jag fick höra att det fanns fler utsatta tjejer och att det faktum att jag hade berättat för polisen kunde rädda dem också", säger hon.Foto: Izabelle Nordfjell
 

I tingsrätten menade flickans målsägandebiträde, Silvia Ingolfsdottir, att det var ett klart fall av våldtäkt och misshandel det rörde sig om. Men tingsrätten i sin tur menar att eftersom flickan i chattkonversationen sagt ja till de saker mannen sedan gjort mot henne och under tiden de hade sex inte sa nej, går det inte att döma mannen till våldtäkt eller misshandel, då slagen hon utsattes för med beaktande av omständigheterna inte anses oförsvarliga.

"Sätt att manipulera"

Ingolfsdottir, som tidigare var åklagare och drev målet mot den så kallade "Modellfotografen", som dömdes till åtta års fängelse för bland annat koppleri och våldtäkt, menar att män som köper våldsamt sex av unga flickor följer samma mönster.


– Det finns en anledning till att de söker sig till unga tjejer och får dem att skriva i olika chattar att de går med på allt de säger. Det är ett sätt att manipulera, säger Ingolfsdottir och fortsätter:

– Det handlar om att försätta sina offer i skam och skuld där de tror att det är deras eget fel eftersom de har gått med på vissa av handlingarna innan, säger hon.

Synliga ärr på kroppen

POLISEN: HÄR ÄR VARNINGSSIGNALERNA

Patrik Lillqvist vid polisen i Nacka menar att det finns vissa saker föräldrar bör vara extra uppmärksamma på:

Om man ser annonser på diverse chattforum där vuxna efterfrågar till exempel barnvakter i specifika åldrar och utseende och där priset är orimlig högt för arbetsinsatsen kan det röra sig om sexköp.

Det blir också allt vanligare att barn och unga säljer sex på nätet. Även där ska man vara uppmärksam på höga löneanspråk, utseendebeskrivningar och att barnen använder flera olika telefoner.

visa mer

Ett annat skäl som Ingolfsdottir menar talar för en fällande våldtäktsdom är det faktum att Tove hade synliga ärr på kroppen och att hon därför befann sig i en särskilt utsatt situation eftersom hon skurit sig själv. Tingsrätten menade dock att det inte gick att fastställa att den 40-åriga mannen visste om att flickan fortfarande skar sig, utan kan ha uppfattat det som att ärren var gamla.


Åklagare i målet är Petra Götell. Hon kommer att överklaga domen då hon menar att den är dåligt motiverad.

– I domen har man inte beaktat varken vittnesmål eller någon form av bevisning. De får det att låta som att det är ord mot ord mellan mannen och flickorna, vilket inte är fallet.


Hon tror också att Hovrätten kommer att göra en annan bedömning.

– Jag tror att han utöver det han redan dömts för även kommer att dömas för grov våldtäkt och grov misshandel.


Men 40-åringens försvare Marija Novosel Nyström håller inte med. Hon anser att domstolen har dömt korrekt och att domen är välmotiverad.

– För att man ska kunna dömas till våldtäkt krävas att man tvingar någon till samlag, något tvång har inte förekommit. Under förhör med målsägandena och av annan bevisning i målet har det framkommit att min huvudman och de var överens om, såväl innan som under samlaget, att de skulle träffas för att utöva BDSM-sex, säger Nyström.

Vill inte uttala sig

Hon tror inte heller att hovrätten kommer att göra en annorlunda bedömning om målet tas upp igen.


När Expressen når rådmannen Tore Gissin, domare i målet, hänvisar han till domen och vill inte uttala sig ytterligare.

Tove känner sig nedslagen och besviken över domen. Fram till nu har hon mått så dåligt att hon känt sig likgiltig till allt som hänt, men när domen kom blev hon för första gången arg.

– Det var först då jag kände och förstod att: Nej, det här som han har gjort är inte okej.


I dag får hon hjälp av psykologer och går i terapi.

– Jag har äntligen förstått hur fel de här männen behandlar unga tjejer och trots att jag nu lever under väldigt stort skydd så är jag glad att allt det här kom fram, säger hon.


Fotnot: Tove heter egentligen något annat.

 

http://www.expressen.se/nyheter/40-aring-kopte-valdssex-av-tove-16--frias-fran-valdtakt/

Av Stig Olsson - 3 april 2015 15:48

Skolan, Pippi Långstrump och Malena Ernman

Skolan, Pippi Långstrump och Malena Ernman

 

De flesta svenskar inser de grava samhällsproblem som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har försatt oss i. Förortsproblematiken har funnits i mer än 20 år men ingen verkar vilja ta tag i situationen, än mindre prata om den. För då är man rasist.


Göteborg, där jag själv bor, närmare bestämt i invandrartäta Bergsjön, har under den senaste tiden varit i stort medialt fokus med anledning av skottlossningar, mord, misshandel och kriminella uppgörelser. I kölvattnet av den senaste skjutningen i Biskopsgården verkade gammelmedierna för en sekund göra ett undantag från sin slentrianmässiga rapportering och försökte sig på en mer mångbottnad analys.


Janne Josefsson i en nyhetssändning och några eldsjälar i SVT Debatt gav sin bild av verkligheten. Där höjdes tonläget och människor som bodde och verkade i förorterna gav sin bild och sina förslag till förändring. Eleverna på Sjumilaskolan i Biskopsgården intervjuades och följdes upp av Göteborgs-Posten.


Sedan blev det tyst.


Den enskilt viktigaste faktorn till varför det ser ut som det gör i förorterna, särskilt de som befolkas av nyanlända och första generationens invandrare, är att det helt saknas framtidshopp. Det finns inga jobb (läs arbeten utan krav på svensk utbildning), skolan saknar resurser, kommunerna går på knäna och polisen söker särskilt stöd uppifrån för att kunna handskas med samhällsutvecklingen. Många invandrare inser själva att de saknar grundläggande kunskaper i svenska och har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Bidragssystemen håller utsatta familjer vid liv, men är det en långsiktig lösning?


När jag var liten invandrarpojk hade vi en övervägande majoritet svenska elever i klassen i Bergsjön. Det fanns ingen som inte pratade korrekt svenska, ändå vill jag påstå att samtliga integrerades över förväntan. Det fanns ingen glorifiering av gangstrar, gängkriminalitet eller andra attribut som gjorde att man var bättre för att man hade en pappa som var gängledare. Tvärtom. De flesta – dock inte undertecknad – lever så vitt jag vet sina liv ostraffade och med inkomst av tjänst. Svensk militärtjänst, som jag gjorde med stolthet, och som är ett av de bästa integrationsverktygen som finns, avskaffades av Alliansen 2010.


I dag finns klasser nästan helt utan svenska elever. Det är inte ett ‘kulturtillskott’ utan en kulturmisär. Jämfört med min uppväxt har de barnen en minimal chans att integreras och anpassa sig till Sverige. Många elever i grundskolan fungerar i dag som tolkar åt sina egna familjer och när det är dags för kvartsamtal behövs en riktig tolk för att läraren ska ha någon möjlighet att kommunicera med elevernas föräldrar. Vad är det för fel på språkkrav? Mängder med länder, inklusive Norge, har krav på språkkunskap för medborgarskap. Hur ska människor lära sig svenska när hela området befolkas av landsmän som pratar deras eget språk, och alla är lika uppgivna? Det tas storslagna politiska beslut i godhetens namn och sedan får Migrationsverket sköta grovjobbet och bära hundhuvudet.


I stället för att diskutera konkreta frågor om hur vi borde ta hand om de invandrare som redan finns här, drygt en miljon, så befinner sig gammelmedierna på nivån om att Pippi Långstrumps pappa är ”negerkung” i böckerna.

Fruktansvärt kränkande. Eller? För vem, undrar jag, jag har aldrig hört talas om en enda mörkhyad person som tagit illa vid sig av det. Däremot finns det många mörkhyade som tar illa vid sig av att de blir marginaliserade, utlämnande åt sina öden, att samhället sviker dem i varenda instans från skola, socialtjänst, arbets- och bostadsmarknad. Är det inte det vi borde diskutera i stället för Pippi Långstrump eller namnet på en kaka?


Det finns en oerhörd majoritet människor som inser de grava samhällsproblem som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har försatt oss i. Förortsproblematiken har funnits i mer än 20 år och ingen verkar vilja ta tag i situationen, än mindre prata om den. Då är man rasist. Alla som inte är för en fullständigt okontrollerad och oreglerad massinvandring är rasister, enligt mediala företrädare, bloggare, kolumnister och allmänna tyckare, som exempelvis Björn Ranelid och Malena Ernman, som själva inte drar sig för offentliga personangrepp. Just den senare tänkte jag särskilt nämna på grund av hennes aggressiva hat mot SD i allmänhet och Jimmie Åkesson i synnerhet.


Med intervjun i Skavlan i förra veckan i färskt minne, där en fortfarande sjukskriven politiker ställer upp för första gången på ett halvår från medieljuset och hatkampanjerna, väljer man att helt bortse från tidigare programetik, medmänsklighet och ‘mysfaktor’ till förmån för den politiskt korrekta hållning som samtliga medier och partier numera är överens om. Man pressar Åkesson, ställer honom personligen till svars för vad några partimedlemmar kan ha sagt på fyllan och villan för 13 år sedan. Han får inte tala till punkt, blir ständigt avbruten och konfronterad för vad man tycker är partiets ‘kultur’.


Detta anser företrädare för gammelmedierna vara helt i sin ordning. Vad man dock glömmer är att även andra partiföreträdare medverkat i programmet, exempelvis Anna Kinberg Batra, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven, som givetvis fick ett helt annat bemötande trots att deras partier är de som egentligen bär ansvaret för att det ser ut som det gör i våra förorter. Inte en enda kritisk fråga. Jag skriver det en gång till för säkerhets skull; inte en enda kritisk fråga till dem.


Så med detta som bakgrund ställer jag mig frågan, var är den konkreta debatten, och hur kan det komma sig att det går så fel när så många vill så väl? Operabesökare har trots allt sällan gått på socialbidrag och Malena själv har en paradvåning på Kungsholms strand. Med det sagt kan jag bara konstatera att rasism och viljan att förbättra villkoren för de svagaste i samhället tydligen är samma sak. I så fall är jag en stolt rasist.


Acke Leijontoft

 

http://www.d-intl.com/2015/04/02/skolan-pippi-langstrump-och-malena-ernman/#comment-5366

Av Stig Olsson - 1 april 2015 19:45

Min senaste film på cp-assistenten.se handlade om aktivering och social träning. I några scener kunde man se hur en tjänsteman från Socialstyrelsen försökte aktivera mig i olika vardagssituationer. Jag led. Det hela var en enda stor pina.


Jag var med om sådana händelser som barn, till exempel när en arbetsterapeut försökte lära mig att baka sockerkaka. Eller när jag tvingades klä av mig inför henne bara för att hon ville se hur mycket jag karade av. Den här förödmjukelsen och förnedringen har fortsatt i vuxen ålder, och det är något som vi alla utsätts för.

Men nuförtiden är förnedringen mer sofistikerad. Den tar sig uttryck i en ständigt återkommande omyndighetsförklaring – både på samhällelig nivå och på ett mellanmänskligt plan. Vi behandlas som barn.


I alla tider har förtryck legitimerats genom att de förtryckta har stämplats som omyndiga. Det dröjde ända till början av förra seklet innan kvinnan blev myndig rent juridiskt. Slaveriet i USA rättfärdigades med att svarta antogs vara helt oförmögna att ta rätt på sig själva. Det tredje största partiet i Sveriges nuvarande riksdag stämplar folk från andra kulturer som lägre stående.


Föreställningar av det här slaget finns till för att bevara traditionella makthierarkier. All maktfördelning i ett samhälle fungerar som kommunicerande kärl. Man kan inte ge någon mer makt utan att det sker på någon annans bekostnad.


Assistansreformen 1994 innebar en maktförskjutning till assistansanvändarens fördel. I motsvarande grad gick andra miste om makt – myndigheter, organisationer och enskilda.


Det vi har upplevt alltsedan dess är en enda stor backlash – en panikartad och reflexmässig strävan efter att återställa den gamla maktfördelningen. På senare tid har denna strävan bland annat tagit sig följande uttryck:


• Facket dömer ut hela reformen.
• Socialstyrelsen myntar begrepp som omsorgsassistenter.
• IVO förstår inte att assistans är något väsensskilt från vård och omsorg.
• Politikerna stiftar lagar som ger myndighetspersoner rätt att göra oanmälda hembesök och följa med oss in i duschen.
• Socialstyrelsen lägger sig i hur vi ska utbilda våra assistenter. De tror att mina assistenter gör ett bättre jobb av att studera FN-konventionen.
• Statliga utredningar förstorar fusket till gigantiska proportioner på helt ovetenskapliga grunder.
• Journalister hakar på.
• Justitieråd ifrågasätter öppet vår rätt att leva som andra.
• Arbetsmiljöverket hävdar att vi assistansanvändare inte kan ta arbetsmiljöansvar.
• Skatteverket ifrågasätter kostnader och utlägg som man har som assistansanvändare.
• Försäkringskassan bedömer våra behov genom att räkna minuter och sekunder.


Allt det här har inneburit att vårt människovärde gång på gång har ifrågasatts. Sammanfattningsvis vill man till varje pris vrida klockan tillbaka till ett synsätt som går ut på att vi betraktas som omyndiga vårdpaket istället för fullvärdiga medborgare.


Nu är det hög tid att vi säger ifrån på skarpen och att vi gör det tillsammans!


http://fulldelaktighet.nu/?p=3498

Av Stig Olsson - 30 mars 2015 11:19

Indspilning i fuld skærm 29-03-2015 002631

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Drömmer du om en egen bostad? Har du stått i bostadskön i 15-20 år och tycker att det snart borde vara din tur? Är du pensionär och vill byta till en mindre lägenhet för att få lägre hyra? Eller är ni en trångbodd barnfamilj som behöver större?


Glöm det. Nästa offer som svenska folket tvingas till i den heliga massinvandringens namn är rätten till en bostad.


Politikerna har till sin oerhörda överraskning upptäckt att det inte finns bostäder till de mer än 100 000 utlänningar som släpps in i Sverige varje år.

 

Behovet dubbelt så stort som tillgången


Under förra året invandrade 126 966 personer. Samtidigt påbörjades byggandet av 38 500 nya lägenheter.  Siffrorna går inte ihop. Men det är inte antalet bostäder som är huvudproblemet. Det är det importerade behovet av bostäder som följer med massinvandringen som har skapat en kris som blivit alltmer akut.


Det är inte byggtakten som är för låg. Det är efterfrågan på lägenheter som är för hög” skriver Markus Jonsson i en ledare på Samtiden.


I år behövs 23 100 platser ute i kommunerna för nyanlända migranter. Fram till slutet av nästa år kommer det att behövas cirka 14 100 bostäder. Men det finns bara cirka 11 700 platser i kommunerna. Behovet är alltså dubbelt så stort som tillgången.

 

Asylsystemet har totalhavererat


Indspilning i fuld skærm 28-03-2015 234845


Asylsystemet har totalhavererat. Bloggskribenter och invandringskritiker har varnat i flera år, för döva öron. Onsdagens SVT Uppdrag granskning vittnar om haveriet. Samir, 25 år, från Syrien sitter liksom tusentals andra migranter fast i ett ekorrhjul där man måste ha bostad för att få delta i etablering. Men för att få bostad måste man ha en inkomst. Och för att få en inkomst måste man ha en bostad.


I februari satt 9 313 personer med beviljade uppehållstillstånd fast på asylförläggningar för att de inte kan ta sig vidare till en egen bostad. Minst 6 500 bostäder behövs för att akut lösa den jättepropp som de 9 313 personerna bildar i mottagningssystemet. Då har inte den svenska befolkningens behov av bostäder räknats in över huvud taget.

 

Vill inte bo på landsbygden

 

Det finns lediga bostäder, men de ligger ofta i glesbygdskommuner som Ånge och Bräcke, med bristfälliga kommunikationer till hälso- och sjukvård, sfi eller praktikplatser, konstaterar Boverket i en färsk rapportsom är rena sprängladdningen men har smugit förbi ganska obemärkt i media. Men på landsbygden vill invandrare inte bo. Eller som Boverket formulerar det:

Nyanlända som blir anvisade en kommunplats i glesbygdskommuner tenderar att avstå från att flytta dit.

Det handlar med andra ord inte om någon absolut nöd – utan om preferenser. Invandrare vill bo i städer, med släkt och vänner från sina gamla hemländer.

Nu råder fullt panikläge


Nu råder fullt panikläge i landet där politikerna är så berusade av sin illusoriska godhet att de vägrar förhålla sig till realiteter. Genom att i decennier föra en ansvarslös massinvandringspolitik har beslutsfattarna kört rakt in i bergväggen och tagit hela Sveriges befolkning med sig i kraschen. De överlåter på oss att sopa upp resterna och försöka reda upp en situation som de kallar “utmaning” – men i själva verket är en katastrof.


Var ska man göra av alla tiotusentals människor som har importerats i syfte att putsa på den humanitära stormaktens gloria? Var ska de bo? Vilka jobb ska de ha? Det skulle politikerna ha tänkt på innan de öppnade såväl sina hjärtan som våra plånböcker och Sveriges gränser för i princip fri invandring. Men de var så upptagna med att skänka bort landet att tanken inte slog dem. Antagligen är det rasistiskt att ens ställa frågan.

 

“Är det ingen som har tänkt?”


Samir, 25, lyssnar på Uppdrag gransknings reporter Lina Makboul när hon berättar att det inte finns några bostäder. (Tidskod 48:10.) Han sitter på det före detta mentalsjukhuset Restad i Vänersborg, som är ombyggt till

asylförläggning. Han förstår ingenting.


“Jag hör nyheter om att de vill ta emot 50 000 eller 100 000 flyktingar i år. Har de inte tänkt?” frågar han med uppriktig förvåning.

De som sa att vi ska ta emot så här många flyktingar, kände de inte till bostadsbristen? Pratar de inte med varandra? Är det ingen som har tänkt?

En ihoprafsad panikprodukt


Boverkets rapport är en panikprodukt beställd av desperata politiker och ihoprafsad på kortast möjliga tid (tio veckor, inklusive julhelgen). Med de förutsättningarna skapas inga genomarbetade förslag. Hafset som norm sprider sig från regeringskansliet.


Det uppskattade totala behovet för utlänningar som beviljats uppehållstillstånd av olika skäl (inklusive inresta anhöriga) uppgår till cirka 38 500 bostäder om året i år och 2016 – om hushållsstorleken för de nyanlända är densamma som för befolkningen i övrigt (vilket den inte är, invandrare har större familjer, min anmärkning) skriver Boverket.


Alltså exakt lika många bostäder som började byggas under förra året. Alla går åt till nyanlända migranter, det blir inte en enda lägenhet kvar till den svenska befolkningen. Totalt behövs 77 000 bostäder i år och nästa år, enbart till invandrare.

 

“Bygger om hela fastigheten till simhall”


“Migga_X”, en av de tjänstemän som arbetar på migrationsverket och debatterar anonymt på nätet, skriver på Twitter:

“Om man har en stor vattenläcka är lösningen inte att i panik bygga om hela fastigheten till simhall. “

Men det är just det Stefan Löfvens socialdemokratiska-miljöpartiregering är i full färd med att göra. Hela Sverige ska bli en simhall där vattnet flödar okontrollerat och landet dränks. Den sista gnuttan förnuft kastades över bord för mycket länge sedan. Nu kastas också den sista resten av rudimentär respekt för den infödda befolkningens behov och rättigheter. Allt för att vidmakthålla en utopisk och havererad invandringspolitik.


Metoder som skulle ha glatt Josef Stalin

 

evgeny lebedev - stalin



För att kunna köra över befolkningen så att det visslar och ge invandrare en gräddfil till egen bostad föreslår Boverket vad de kallar “aktiv bostadsförmedling”. Nu ska metoder som skulle ha glatt Josef Stalin användas för att lösa den omöjliga situation som politikerna har försatt sig och sin befolkning i.


Bostäderna ska ges med förtur till nyanlända migranter. Kommuner med mer än 10 000 invånare måste inrätta en bostadsförmedling, och både allmännyttan och privata hyresvärdar ska vara förpliktade att rapportera in samtliga lediga hyresrätter till förmedlingen. Att anmäla lediga lägenheter blir “ett grundkrav”. Bostäderna ska alltså inte längre fördelas efter kötid i bostadskön. De som har stått i kön i många år kommer att bli akterseglade av nyanlända invandrare.


“Så glöm köerna och skaffa ett bra tält. Det lär ju vara svårt att vräka folk som bor i parker och på andras tomt så…


Hur man än vrider och vänder på saken är våra politiker humanister, fast inte för dem som råkar vara födda här” skriver bloggen Iniskogen. 

 

Ingen kötid och noll inkomst ger förtur


Landets största bostadsförmedling i Stockholm fördelar hyresbostäder efter två kriterier: kötid och inkomst. Det spelar ingen roll hur många år du har stått i kö om din inkomst är lägre än hyresvärdens krav. Vanliga krav är att inkomsten ska vara tre eller fyra gånger högre än hyran. Krav på en årsinkomst på 400-500 000 kronor är inte ovanliga.


“Aktiv bostadsförmedling” ska fungera precis tvärtom: ingen kötid och noll inkomst ger förtur. Enda kriteriet för att få en bostad är att man är invandrare. Hyran betalas av de skattebetalare som invandraren går förbi i kön. Lockbetena för hyresvärdarna blir “en kombination av premier och statlig hyresgaranti”.


Jag kallar det här “aktiv bostadskonfiskation”. Det är ett betydligt mer rättvisande namn än “aktiv bostadsförmedling”.

 

Att neka en hyresgäst är diskriminering


Kommunerna ska fråntas möjligheten att kunna protestera mot att staten beslagtar deras bostadsbestånd genom att det kommunala självstyret begränsas, föreslår Boverket. Inför att tvinga en hyresvärd att hyra ut till invandrare tvekar verket en aning – “det är kanske inte rätt väg att gå”.


Men, skriver verket, “i det fall någon som är ny på bostadsmarknaden inte får hyra en viss anvisad lägenhet – utan att det finns någon egentlig grund för detta – kan omständigheterna vara sådana att hyresvärden gör sig skyldig till diskriminering i strid med 2 kap. 12 § diskrimineringslagen (2008:567).”


Möjligheten att påverka valet av hyresgäster sätts alltså ur spel för både privata hyresvärdar och allmännyttan.


Äganderätten till fastigheterna innebär inga rättigheter, bara skyldigheter. Stalins kollektivisering av bostäder och jordbruk under 1920-30-talen verkar ha inspirerat Boverket.

 

“Rapporten en social bomb”


Indspilning i fuld skærm 29-03-2015 000633

I en brasklapp som andas viss vånda över det obekväma uppdraget skriver verket:

“Man måste ha klart för sig att detta kan skapa konkurrerande intressen mellan svaga grupper.”

Vilken klarsyn.

Den socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm kallar rapporten “en social bomb som Boverket lagt i regeringens knä”.

“Får uppleva vad det innebär att gilla olika”

 

Bloggen fnordspotting förutser “högst kännbara negativa konsekvenser för allmänheten”.

“En intressant konsekvens av Boverkets förslag är emellertid att allmänheten inte längre kommer att kunna gömma sig bakom floskler. När invandringen inte längre förblir en angelägenhet för de miljonprogramsområden som etniska svenskar för länge sedan lämnat, utan tvärtom blir en angelägenhet även för de attraktiva stadsdelarna, kommer många för första gången uppleva vad det i praktiken innebär att gilla olika.

Det kommer innebära en rejäl överraskning för många som trodde att ta ställning var någonting man gjorde genom att gilla en sida på Facebook, skriver fnordspotting.

Baracker och bodar – nybyggd slum

3279861108

För att snabbt skapa bostäder för tiotusentals migranter räcker det inte med aktiv konfiskation av befintliga bostäder mitt framför näsan på den svenska befolkningen. Boverket föreslår så kallade modulhus (baracker och bodar) som kan smällas upp snabbt på lediga markplättar i kommunerna. På ett halvår ska uppåt 6 000 modulhus stå färdiga.


Om barackerna ska ha någon betydelse måste de byggas i storstäderna där jobben finns. Där är markkostnaderna höga och de kommunala planprocesserna ofta långdragna. Kostnaden för bodarna varierar beroende på utförande och ligger enligt Boverket på mellan 70 000 och 240 000 kronor per bod på cirka 24 kvadratmeter. Då saknar de enklaste bodarna ventilationssystem och VA-installation. Toaletter och dusch placeras i separata baracker.

 

12 miljarder per år för kåkstäder


En mer hållbar bostad kostar i Stockholmsområdet runt 40 000 kronor per kvadratmeter att producera i ett flerfamiljshus skriver s-bloggaren Johan Westerholm på ledarsidorna.se .

Om vi gör ett antagande, att dessa kåkstäder kommer byggas trots historiska och internationella erfarenheter om tilltagande social oro och kriminalitet till halva kostnaden, så kommer prislappen för 2015 knäcka alla tidigare kända kalkyler med råge.

Johan Westerholm beräknar kostnaden för baracker på 17 kvadratmeter åt 10 000 migranter, inklusive vatten, avlopp och el till runt 4 miljarder kronor.

För kåkstäder med en mycket begränsad livslängd och inte med en standard som kommer medge längre boendetider. Och än så länge har vi inte byggt vare sig vägar, skolor eller några vårdcentraler. Detta är bara siffran för 2015. Under åren 2016-18 kommer volymerna att tredubblas om vi räknar lågt. Vi landar då, exklusive vägar, skolor och vårdcentraler på 12 miljarder kronor per år utöver migrationsverkets och arbetsförmedlingens behov” skriver han.

Den slum som man ägnat decennier åt att utrota


Regeringen står alltså beredd med uppkavlade ärmar att skapa en ny slum. Just det som regeringens största parti, socialdemokraterna, ägnade decennier från 1932 och framåt åt att utrota. Nu återinför man slummen på importbasis och diskriminerar med berått mod den inhemska befolkningen på bostadsmarknaden.


Orsak: politikerna gör precis vad som helst för att kunna fortsätta vad både regering och den självkastrerade så kallade “oppositionen” anser vara överordnat allt annat; att behålla och helst öka massinsläppet av människor från dysfunktionella u-länder. De skyr inga medel.

 

Monteringsbara skjul i platta paket

 

ikea_flyktingtalt


Vi ska inte bli förvånade om regeringen Löfven med den islamistiske bostadsministern Mehmet Kaplan (mp)  nappar på Ikeas monteringsbara flyktingskjul,“Better shelter”som levereras i platta paket och som flyktingarna själva ska kunna sätta ihop på plats utan särskilda verktyg.


Det tar bara fyra timmar att montera ett skjul. Boytan är 17,5 kvadratmeter, vilket beräknas vara tillräckligt för att kunna hysa upp till fem personer. Husen beräknas hålla i tre år. (Bilden: “Better Shelter”-tält i Kawergosk, Irak.)

 

En typisk svensk maktkupp utan att folk förstår

 

Det som sker är en typisk svensk maktkupp som genomförs utan att svenska folket är tillfrågat eller ens förstår vad som sker – “åtminstone inte förrän det är för sent att backa utvecklingen” skriver fnordspotting.

En sådan revolution genomförs av naturliga skäl inte med buller och brak, en sådan revolution genomförs inte med plakatbudskap, tal och parader. En sådan revolution genomförs i små smygande steg. En sådan revolution genomförs i det tysta, genom rapporter, utredningar, betänkanden och riksdagsbeslut i vilka verkligheten döljs i knastertorra eufemismer inbäddade i ett strikt, akademiskt och lågmält språkbruk. Boverkets rapport är ett typexempel på detta, det revolutionära budskapet till trots har den knappt gjort något avtryck alls i debatten än så länge.”

En bostadsmarknad på kokpunkten

 

Bloggaren Göran Fröjdh skriver om en bostadsmarknad som i storstäderna ligger på kokpunkten, där efterfrågan på bostäder är 30 procent större än utbudet, och var femte bostadsrättslägenhet säljs före visning. I februari låg slutpriserna för lägenheter på Södermalm i Stockholm i snitt 17 procent över utrop, enligt Mitt i Stockholm. En liten 18-kvadratare i Finntorp, Nacka, gick nyligen för rekordpriset 1,5 miljoner – 84 000 kronor per kvadratmeter.

Och ändå är det bara början. För nu, när Finansinspektionen gett besked om hur det kommande amorteringskravet – som är tänkt att införas från den 1 augusti – ska se ut, pumpas bubblan upp till enorma proportioner. Unga i storstadsområden som vill flytta hemifrån, får nöja sig med att hyra i andra, tredje eller fjärde hand, om de inte har turen att ha välbeställda föräldrar med ett par miljoner på fickan som kan köpa dem en biljett förbi den stelfrusna bostadskön.

Hur mycket mer behövs?


Politikerna tar rätten till bostad från sin egen befolkning. Människor tvingas skuldsätta sig med miljontals kronor för att få någonstans att bo. Vuxna barn kan inte flytta hemifrån. “Valet” står mellan att skuldsätta sig ännu mer och köpa bostadsrätter åt dem (om man kan) eller köpa tält åt dem (om man har skral kassa).


Vi plundras på miljarder som går rakt ner i kriminella invandrares fickor.


Hur mycket mer behövs för att svenska folket ska vakna upp och revoltera mot politiker som behandlar oss som avskräde? Observera ett betalande avskräde, för det är vi som tvingas finansiera vansinnet.

“Nu kommer det. Ducka”

 

Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se: 

Kollapsen är här nu. 2015 kommer vara det år vi ser hur asyl- och migrationspolitiken kollapsar under trycket. Det enda jag egentligen undrar över är vad som händer först – ett större epidemiskt sjukdomsutbrott eller att någon faller offer för våld. Internt flyktingboendet eller genom en grannsamverkan som löpt amok. Vi kommer inte kunna skaka fram 15 000 sängar med dräglig standard under tak inom den tid vi har på oss, inte heller hinner vi dimensionera vare sig arbetsmarknad, skol- och utbildningsplatser, vård eller polisväsende för det som kommer. Vi har inte tiden längre. Den har vi förbrukat.
Vi är framme vid stationen nu. Nu kommer det. Ducka.”

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

 

Nu ryker även fritidshusen

 


De cirka 565 000 fritidshusen är Sveriges största bostadsreserv. Självklart utgör de en oemotståndlig lockelse för desperata politiker på jakt efter kvadratmetrar där invandrare kan inhysas. Jag skrev redan 2012 om möjligheten för staten att konfiskera svenskarnas fritidshus. Krönikan “Egen härd är inte din”publicerades i repris inför valet 2014.


Staten har laglig rätt att “rekvirera” (= konfiskera) husen enligt den statliga Hot- och riskutredningen från början av 1990-talet (utredningens delbetänkande från 1993, SOU 1993:89). Den borgerliga alliansregeringen valde att inte använda sig av rätten att beslagta fritidshusen, trots att bostadsbristen blev alltmer prekär under dess åtta år vid makten. Antagligen förutsåg alliansen proteststormar och bedömde frågan som alltför politiskt känslig.


Boverkets direktiv från regeringen handlar uppenbart om att nu inför trycket från massinvandringen slita fram varenda kvadratmeter som kan användas som bostad för invandrare. Om s-mp-regeringen följer verkets förslag kommer alla hänsyn till svenska folket att kastas över bord.

I Boverkets rapport står det på sidan 57:

“Boverket ser en möjlighet i att staten betalar en premie till de hyresvärdar som upplåter sin lägenhet till poolen. Boverket föreslår att såväl kommersiella som privata hyresvärdar (t.ex. ägare av småhus, fritidshus och bostadsrätter samt privatpersoner som har ett förstahandskontrakt på hyresrätt) kan erhålla premie för att överlåta sin bostad till den statliga lägenhetspoolen. Givetvis måste detta stämmas av mot EU:s statsstödsregler.”

Pengar är alltså medlet som ska få svenskarna att avstå från sina sommarstugor och upplåta dem till invandrare. S R Larson skriver i en kommentar till krönikan:

“Med hänvisningen till diskrimineringslagen innebär det kort sagt att alla svenska sommarstugeägare kommer att få ett erbjudande de inte kan tacka nej till: hyr ut till invandrare eller bli dömda för olaga diskriminering.”

Mitt val är enkelt. Jag tar straffet. Mitt fritidshus är min borg.


http://snaphanen.dk/2015/03/29/sondagskronika-aktiv-bostadskonfiskation/

Av Stig Olsson - 30 mars 2015 10:40

Jag stör mig mer och mer på hur den svenska utrikespolitiken har utvecklats på rekordtid. Regeringen har, genom utrikesministerns agerande, lyckats med konststycket att få 53 länder, OIC – Muslimska länders samarbetsorganisation, avogt eller fientligt inställda mot oss vilket, ur ett sakligt perspektiv, få andra länder lyckats med i modern historia.

 

Om vi inleder med att borra i begreppet feminism så har det en bredare definition i Sverige än internationellt. Den svenska definitionen av feminism ligger närmare den internationellt erkända ”gender” där sociala och ekonomiska maktanalyser ligger till grund för att stödja de svagaste grupperna med åtgärder. Feminism däremot är, internationellt, ”womens stuff” och exkluderar övriga svaga och marginaliserade grupper.


Sannolikt delas den uppfattningen även av många svenskar och docenten Robert Egnell, FHS och Georgetown University, höll med mig så sent som i SR P1 Konflikt när vi möttes i studion att innebörden i den svenska uttolkningen av begreppet feminism sannolikt måste kantas av en massiv utbildningsinsats för att landa rätt även i Sverige. Frågan är då om vi valt rätt term om den nu missuppfattas såväl nationellt som internationellt.

 

När vi sedan ser till hur utrikesministerns praktik av dessa begrepps faktiska innebörd gått till så reses tveksamheter kring om hon själv behärskar dessa begrepp med tillhörande analyser. I relationerna till Saudiarabien och OIC så har ingen i UD:s ledning i varje fall lyckats utföra en gender-analys av situationen i Mellanöstern i allmänhet och Saudiarabien i synnerhet. En genderanalys ger vid handen rätt överraskande resultat, vissa kända – andra okända.

 

En del av kritiken mot Saudiarabien är rättsosäkerheten – eller det som vi uppfattar som rättsosäkerhet  – som följer med ett samhälle med stark klankultur. De religiösa domstolarna följer inte en och samma straffskala utan är kopplade till respektive klan och hur sharia fungerar. Bara det senare kommer bli en postning för sig självt.


Klanen Saud, kungahuset, står för en liberalare uttolkning av wahhabismen än till exempel klanen Utaybah, som utgör en del av den organiserade oppositionen mot familjen Saud. Utaybahs har sin geografiska hemvist i Mecka vilket är mycket symboliskt.


Vi skall även ha mycket klart för oss att om allmänna och fria val skulle hållas i Saudiarabien idag så är sannolikheten stor att valet skulle resultera i en ännu hårdare regim, de ultraortodoxa klanerna är i majoritet antalsmässigt men kontrollerar inte samma ekonomiska resurser. Samt: Du röstar i regel efter klantillhörighet – en röst på en företrädare från en annan klan skulle innebära förskjutning och att du i praktiken blir fredlös om du inte tas upp av en annan klan för beskydd. Okunskapen om klanbegreppet i den svenska utrikespolitiska ledningen är häpnadsväckande då dessa strukturer präglar stora delar av G 77 som vi säger oss stödja.

 

Så länge klanen Saud kan kontrollera den politiska makten och ge de finansiellt starkaste klanerna det de vill ha så klarar de av att hålla Saudiarabien borta från en radikalare utveckling. Givet denna, grovt förenklade, socioekonomiska maktanalys inom ramen för ett genderperspektiv borde utrikesministern kunnat uttrycka sig annorlunda för att kunna driva en genderinfluerad, eller som hon valt att kalla den, feministisk utrikespolitik.

 

Nu nås vi via den Saudiarabiska statskontrollerade tidningen Arab News av nyheten att Sverige ber om ursäkt samt att budskapet var att utrikesminister Wallström uttalat sig på egen hand utan regeringens godkännande. Detta är rätt uppseendeväckande. Såväl den svenska utrikes- som statsministern har i svensk media försäkrat att någon ursäkt inte framförts samt att utrikesministern sedan i fredags säger sig ”stå fast” och inte har ändrat uppfattning.


Min fråga, som jag landar i, är:


Ljuger de muslimska Saudiaraberna?


eller


Ljuger en svensk kvinna?


Bägge kan inte tala sanning samtidigt nu – de två påståendena ryms inte i samma stycke om verkligheten skall beskrivas utan att  någon ljuger.


http://ledarsidorna.se/2015/03/nagon-ljuger/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se