Inlägg publicerade under kategorin Kränkning

Av Stig Olsson - 12 april 2015 16:26

I veckan pratade jag med en journalist om min livssituation igen. Jag pratade om att jag sitter i husarrest en dag i veckan, att jag inte längre kan arbeta som skådespelare och att jag dessutom inte längre kan jobba heltid. Jag pratade om att hela mitt liv ligger i händerna på handläggarna på min stadsdelsförvaltning. Att nya beslut tas minst en gång per år, så att jag inte kan leva med någon framförhållning, men att jag inte heller vågar flytta, av rädsla för att få ett ännu värre beslut. Jag pratade helt enkelt om mitt nya liv, där jag sedan ett och ett halvt år har assistans med kommunen som huvudman istället för försäkringskassan. Ett liv som i praktiken dikteras av idén om det kommunala självstyret.


Jag försöker alltid ställa upp när journalister vill prata med mig om detta, även om jag ofta känner mig som en urvriden disktrasa efteråt. Att prata om hur hela ens liv bestäms av tiden som en tillbringar i badrummet blir ju lite privat, hur man än bär sig åt. Men det är viktigt att prata om detta för att flytta diskussionen från kostnader, fusk och skumma företag, till vad det egentligen handlar om; självbestämmande, jämlikhet och frihet.

Hela kostnadsdiskussionen är egentligen en chimär, trots att många verkar oroa sig. Expressens ledarsida har till exempel bara den senaste veckan i två olika krönikor oroat sig för kostnaden för personlig assistans. Denna oro är en del av en kampanjjournalistik som Expressens ledarredaktion har bedrivit i flera år. Metoden är att måla upp ett scenario om att vi snart befinner oss i en situation som liknar Greklands. Vilket naturligtvis bara är trams. Hade det varit sant, så hade ju Expressens ledarsida enkelt kunnat driva igång en kampanj för att snabbt höja skatterna igen.


Det kommer inte att ske. När det gäller assistansen så behöver det heller inte vara nödvändigt.


Vi har en arbetslöshet på mellan 7 och 8 procent idag. Arbetslösheten finns framförallt hos personer med lite utbildning, personer som är nya på arbetsmarknaden och personer som av olika skäl blir diskriminerade i tider när det är hög konkurrens om jobben. Men denna arbetslöshet är bara början. I en mycket uppmärksammad rapport från Stiftelsen för strategisk forskning, som kom förra året, slås det fast att om tjugo år har vartannat jobb försvunnit, på grund av den tilltagande robotiseringen och automatiseringen av vårt samhälle. Det handlar om över två miljoner jobb. Tanken svindlar.


Den personliga assistansen är idag ett självgående system. Över 80 % av den förhållandevis låga schablonersättningen går till löner, vilket ger ett betydligt bättre utslag när det gäller sysselsättningen än både ROT, RUT, sänkta arbetsgivaravgifter för unga och sänkt krogmoms. Vi assistansanvändare anställer runt 90 000 personliga assistenter idag, vilket gör att vi tillsammans är en av landets största arbetsgivare. Vi anställer dessutom väldigt många av just de personer som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Om vi därtill tar in det faktumet att många som arbetar som personliga assistenter inte kan ersättas av robotar, på grund av att många behöver och vill ha den mänskliga interaktionen, så ser vi att den personliga assistansen kommer att vara essentiell för framtidens arbetsmarknad. En av få räddningsplankor för ett politiskt system som är uppbyggt kring idén om arbetet som samhällets fundament. I detta politiska landskap går vi från att tillhöra en resurssvag grupp till att bli en reell maktfaktor. Det innebär i sin tur att vi också måste ta ett ökat ansvar för hela samhällsutvecklingen.


Men vad är det då som ligger bakom detta ständiga tjat om kostnader? Som jag ser det handlar det om en kamp mellan olika politiska idéer och ideologier. Det handlar om vilka idéer som styr vilket samhälle vi vill leva i. När det gäller den personliga assistansen så finns det ett antal politiska idéer som snurrar runt samtidigt och tillsammans utgör vårt motstånd.


Först så kan vi konstatera att det fortfarande finns stora tankerester kvar från inlåsningarnas och osynliggörandets århundrade, det som härskade från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Ideologin där vi ska låsas in eller tas bort. Drömmen om den perfekta människan (synliggjord i vår tids selektiva aborter) lever alltjämt, liksom tanken om den goda institutionen som vi drömmer mardrömmar om, men som är en verklig mardröm för många av våra bröder och systrar runt om i världen. Tankeresterna återkommer också i vår tids exotifierande behovsbedömningar där våra toalettbesök studeras som om vi vore några slags djur.


På sjuttiotalet kom kompensationspolitiken efter det hänsynslösa århundradet igång på allvar. Man skulle kunna kalla det för det-dåliga-samvetets-politik. Idén om den goda staten som tar hand om sina svagaste. In trädde en ny slags expert. Inte en expert som studerade oss i vit rock, utan en expert som skulle fungera som en resurs till oss. Men det var fortfarande en expert som visste bäst hur vi skulle leva våra liv. Det byggdes resursbostäder under namn som boendeservice, där vi kunde bo, men vi kunde fortfarande inte bo var vi ville. Vi skulle få god omvårdnad och trygghet, men vi var inte fullvärdiga medborgare. Tron på expertsamhället och idéerna om den goda omsorgen är i allra högsta grad levande än idag, numera seglar de ofta under kvalitetsbegreppets flagg.


Mot slutet av åttiotalet blev idén om det kommunala självstyret Sveriges överideologi. Avståndet mellan stat och individ skulle kompenseras genom att lokalsamhällets makt stärktes. Långsamt förvandlades Sverige till ett slags Sveriges Förenta Stater, där våra livschanser avgörs av vilken kommun vi lever i. Politikernas prioriteringar och den kommunala budgeten avgör idag hur skolan är och vilken service du får. Eftersom vi som använder personlig assistans är kommuninvånare som alla andra, så har det alltid funnits starka krafter som har velat kommunalisera hela reformen och ställa oss alla under det godtyckliga kommunala självstyret. Idag är vi ca 4000 personer som har personlig assistans via kommunen. En siffra som hela tiden ökar, men vi är fortfarande – tack och lov – en minoritet


Slutligen har även Reinfeldts idé om den goda medborgaren börjat slå rot. En tanke som han beskrev i boken ”Det sovande folket”, redan i början av nittiotalet. Det generella skattesystemet och den expanderande staten har gjort medborgarna passiva och skapat en distans till våra medmänniskor menade han. Om staten inte tar ansvar så träder andra samhällsaktörer in, var hans teori och vision. Det civila samhället, anhörignätverk och församlingar skulle träda in som serviceaktörer och avståndet mellan människor skulle minska. Liksom i socialdemokratins idé om den goda staten, så används våra liv återigen i en större utopi, den här gången för att skapa den goda människan. Reinfeltds idéer stod olyckligt nära KD:s socialpolitik som härskade på socialdepartementet, därmed inleddes arbetet med att förvandla en av de största jämlikhets- och frihetsreformerna i Sveriges historia till en vård- och omsorgslagstiftning.


Först skedde det i retoriken, hjälpen i badrummet betonades även i socialdepartementets egna utspel, men eftersom en omsorgsinsats är mycket lättare att byta ut än en demokratireform, så var snart hela lagstiftningen i gungning.


Alla dessa idéer från höger till vänster, från dåtid till nutid, från utopi till budgetpolitik, samverkar i hotet mot assistansreformen. Mot den står idéerna om varje individs rätt till ett liv i frihet, makt över sitt liv, självbestämmande i sin vardag, jämlika livschanser – idéerna om individuella och mänskliga rättigheter. Dessa idéer var dominerande när assistanslagstiftningen kom till och utformades. Det är starka idéer, men det är idéer som ofta har varit tillbakaträngda. Men det är också oerhört viktiga idéer, därför att de till skillnad från det idéer jag har beskrivit ovan inte använder andras liv för att bygga något större. Den goda staten, den goda människan och det starka lokalsamhället är visioner, där människors liv ska inlemmas och omformas. Medan idéerna som utformade assistanslagstiftningen utgår från varje enskild individs möjlighet att leva ett bra liv. Något som kan sägas vara ett fundament för funktionsrörelsens kamp.


Därför ligger det också på vårt ansvar att se till att dessa idéer genomsyrar hela samhället. Idén om ett Medborgargolv som vi på STIL jobbar med är en del av detta arbete. Ett sätt att göra frågor som rör varje persons rätt till frihet och självbestämmande till själva fundamentet i samhället. Med det synsättet förvandlas den personliga assistansen från ett särintresse för en grupp till en trygghetsförsäkring för alla medborgare. En försäkring som innebär att oavsett vad som händer dig i ditt liv, så ska du fortfarande ha makten över det.


Rätten till att leva det liv du vill leva, det var det Erik Ljungberg kämpade för, både i Sverige och internationellt. Erik trodde mycket på att samla ihop vår rörelse till en modern medborgarrättsrörelse. Erik var mycket mer praktisk än jag. ”Hur gör vi detta konkret?” frågade han ofta, när jag snurrade runt i idévärlden. Jag hade inte samma tålamod att samla ihop folk, men vi var överens om att rörelser ska byggas kring samling runt just idéer. Organisationer och stadgar finns det redan tillräckligt av i funktionsrörelsen.


Nu gäller det att vi hittar självförtroendet att föra den offensiva kamp som krävs i den nya situation vi befinner oss i.


Det är inte längre bara vi som behöver samhället. Det är samhället som i lika hög grad behöver oss. Och när jag sitter här, en fredag, som så många andra i husarrest, så kan jag ändå känna glädje. För jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hedra Eriks minne än insikten om att jag är en del av en framväxande medborgarrättsrörelse som snart kommer att ge mig min frihet åter.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3578

ANNONS
Av Stig Olsson - 11 april 2015 17:18

Ni som följt denna blogg vet att jag på senare år snöat in på klassisk musik. Rejält insnöad. Det är minst 3 timmar klassisk musik i mina öron per dag. Och jag gillar det. Min absoluta favorit är sedan länge Pjotr Tchaikovsky, men jag anser att Sergei Rachmaninoff är Tchaikovskys like.


En som spelar Rachmaninoff för hela slanten är den ukrainska kvinnliga pianistenValentina Lisitsa som turnerar världen runt med Rachmaninoffs pianokonsert i C-moll. Det som dock är utmärkande för henne i dessa dagar är att hon är kritisk till den nya väststyrda regimen i Kiev som har blivit ombedd av politiker och makthavare i EU och USA att återta kontrollen över utbrytarrepublikerna i Donbass och Luhansk. Och hennes kritik mot regimen är mycket vokal.


Valentina skulle nu ha spelat i Toronto med stadens symfoniorkester, och framfört Rachmaninoffs piano-tvåa. Det är alltså den som innehåller sekvensen  Adagio sostenuto som återanvändes långt senare av Eric Carmen till låten ”All by myself”. Rachmaninoff var trots sitt buttra utseende en man som skrev musik som kunde gå rakt in i hjärtat. Men något framförande blir det nu inte. Ledningen för symfoniorkestern har ”uppvaktats av många av stadens invånare” som upprörs över den kvinnliga pianistens aktiviteter på sociala medier, företrädesvis via sitt Twitterkonto NedoUkraïna. I klartet är det regimanhängare som påverkat orkesterns VD Jeff Melanson att fatta beslutet att avboka hennes medverkan.


Nu avslöjas också att den gratiskonsert som skulle hållas ikväll i Lawrence Park Community Church (som Valentina ville erbjuda sina fans – efter att ha hittat lokala sponsorer – som kompensation för de tidigare avbokade evememangen) också ställs in. Ledningen för kyrkan sade först att det var för tätt mellan andra redan bokade evememang, men nu träder kyrkoledningen fram och säger att man ”inte vill förknippas med de uttalanden som Valentina Lisitsa gjort”. Vilket bara gör henne mer intressant i mina ögon.


Det Valentina anklagas för är att via sina Twittermeddelanden uppvisa uttryck för ”intolerans”. Hon har bland annat varit sarkastisk:


New school year begins in Odessa with teachers forced to wear Ukrainian tribal dress, a truly European custom :)


Hon anklagas också för att vidarebefordra propaganda från Kreml, bl.a med dessa rader:


THE GODS OF MAIDAN ARE THIRSTY AND DEMAND NEW HUMAN SACRIFICES IN ORDER TO BE APPEASED.


Hon har till och med haft mage att jämföra Euromaidan-sidans massaker på obeväpnade motdemonstranter med den tyska invasionen under 2:a Världskriget, huga!


sb valentina ukraina


Valentina Lisitsa är också självkritisk. Hon anser att hon blundat för utvecklingen i världen. Till de som anser att hon reagerar felaktigt svarar hon: ” – You have no idea what’s going on. I believed the press on Iraq, I was a sucker for that ‘democracy’ message. Then I grew up.”


Valentina anser att det varit och är hennes plikt att som offentlig person deltaga i debatten om vad som pågår i hennes land, inte minst genom att belysa hur folket i östra Ukraina påverkats av det USA- och EU-stödda regimskiftet:


[I have] to get the other side of the story heard, the one you never see in the mainstream media — the plight of my people, the good and bad things that were happening in Ukraine.


Att stödja separatisternas sak och kritisera Kiev-regimen är känsligt även i Sverige. I rådande debattklimat tolkas kritik mot den nu sittande regimen som helhjärtat stöd för Vladimir Putin, vad än debattören använder för motargument.


https://peterharold.wordpress.com/2015/04/10/regimkritisk-ukrainsk-kvinnlig

ANNONS
Av Stig Olsson - 9 april 2015 09:59

Andra gator idag

 

Det ökande antalet EU-migranter på gatorna i Stockholm har alltmer kommit att påverka arbetsmiljön för Situation Sthlms tidningsförsäljare.


I och med försäljningen av Sofia Z har redan utsatta människor hamnat i en svår situation. På gatorna i staden som tillhör ingen. Och alla.


Tarja står i trappan upp till redaktionen på övervåningen och pratar med en person ur personalen i distributionen. Hon är förbannad, rejält förbannad. Hon brukar nämligen köpa sina finska korvar i en affär i Sundbyberg och när hon gick på väg dit dag på morgonen satt en kvinna utanför Systembolaget och tiggde med en gammal löpsedel från Situation Sthlm i knäet.


När människor gick förbi pekade kvinnan på löpsedeln och bad om pengar.


– Jag blev så förbannad. Jag gick fram till henne och visade min försäljarlegitimation och min jacka med Situation Sthlm-loggan på och sa att ”det där företaget jobbar jag på”. Då gick hon. Men hon var tillbaka sen såg jag.

Ilskan handlade om att känna sig bestulen, se sina arbetsredskap missbrukas, en känsla av att känna sig utnyttjad.


– Jag har inga problem där jag säljer, jag säljer lika många tidningar som förr. Det brukar sitta fem-sex personer mittemot mig och tigga eller sälja ”Sofia Z”. Jag har inget bråk med dem.


Vi står kvar och pratar en stund. Och det är då hon lite i förbigående nämner något jag hört flera personer säga medan jag inför den här artikeln pratat med många tidningsförsäljare om hur deras situation på gatan är nu – att många kunder, när de talar med dem, uttrycker en skam och ett obehag över sin egen irritation och ilska.


– ”Är jag rasist nu för att jag tycker det?” sa en gammal kvinna till mig när hon köpte tidningen för några dagar sen. Men hon var bara trött på att bli tillfrågad av sex-sju personer på tio meter på väg till affären om att ge dem pengar.


Och att de bad henne gå till bankomaten om hon sa att hon inte hade pengar.


Tarja berättar att flera personer som, när de köpt tidningen av henne, pratat om samma sak – att de känner ett obehag över sin egen reaktion, sin egen irritation.


– Man får ju inte tala om detta, tycka nåt. Mer än synd om. När de började sälja den här tidningen sas det ju att det var för att slippa sitta ner och tigga. Men så har det ju inte blivit. De sitter ju och tigger och säljer samtidigt.


En sak många tidningsförsäljare jag talat med inför det här reportaget har gemensamt är att det ökande antalet tiggande EU-migranter på gatorna i Stockholm och den oorganiserade försäljningen av tidningen ”Sofia Z” påverkar deras möjligheter att sälja Situation Sthlm.


För vissa ganska rejält.


Tony säljer Situation Sthlm vid Gamla stan och på Hötorget, han har haft platserna i många år. Han började märka en tydlig förändring för ett drygt år sedan. Han behövde stå längre och längre per dag och sälja tidningar för att få sålt samma mängd – i stället för att vara klar vid fem var han nu färdig vid nio.


– Jag hade tiggare runt min plats förr. De kom och satte sig på var sin sida om mig och tiggde. Det störde också min tidningsförsäljning. Köpte nån en tidning var de där med sin mugg.


– När jag kommer och ställer mig i dag så tar det tio minuter så kommer det fyra-fem EU-migranter och ställer sig där med sina tidningar, trycker upp den i ansiktet på folk.

”De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi.”

Han berättar att han allt oftare blir störd i sin försäljning av EU-migranter som kommer fram och vill ha pengar av hans kunder när de tar fram plånboken för att betala för sin tidning.


– De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi. Det som hänt är att kunderna börjat tycka allt sämre om EU-migranter. Det hör man. Och det är ju också för jävligt att höra.


– Det har blivit för mycket av allting för folk, de orkar inte, vill inte. Droppen blev ju EU-migranterna och tiggeriet.


Alla stänger av. Det blir bara hat som gäller till slut. Det är jobbigt. Jag vill ju bara göra mitt jobb. Jag blir ju också hatisk till slut – de tar min plats, mina kunder.


Han skakar på huvudet, säger att han inte vet hur han ska bära sig åt. Att han nu provar att gå runt på gatorna och sälja tidningen för att inte bli störd.


– Situationen på gatan håller på att spåra ur, jag vet inte vad man ska göra.


Sedan tidningen ”Sofia Z” oorganiserat började säljas av EU-migranter i slutet av januari har Situation Sthlm behövt ha två gatuvärdar ute på stan för att stödja tidningens försäljare och hjälpa dem att hantera de situationer som uppstått.


Både till Östermalmstorg och Skanstull har värdarna vid ett flertal tillfällen behövt åka, då Situation Sthlms säljare hotats och utsatts för våld – spottats på, slagits, sparkats, knuffats. Väktare har fått ingripa och polis tillkallats.


Miklos och Ritva, de vill inte att jag använder deras riktiga namn, har båda hamnat i situationer då polis tillkallats – inte av dem men av privatpersoner eller affärsidkare i närheten.


– Jag har blivit hotad och utan att jag gjorde nåt så ringde nån i en affär eller om det var väktarna till polisen. De kom och tog med sig en kvinna. Hon skrek och knuffade på mig, jag visste inte vad jag skulle göra så jag försökte gå därifrån. Men jag gjorde ingen anmälan sen när polisen kom så de släppte henne.


Ritva berättar om en liknande situation som hände henne.


– Jag har fått hjälp av väktarna vid Ringen två gånger när jag blivit attackerad och hotad av EU-migranter, både män och kvinnor. Många av mina kunder blir arga på EU-migranterna och det är lite jobbigt att höra det, märka att hatet ökar. För de kommer ju hit från svåra förhållanden. Det har blivit värre och värre, sen i höstas har det bara blivit värre och värre.


Miklos brukar lämna sin försäljningsplats när det samlats för många tiggare runt den.


– Då går jag därifrån och säljer nån annanstans. Många går bara förbi nu, oftare än förr i alla fall, och ser varken åt mitt håll eller åt tiggarna, de bara ser ner i marken och går förbi. Det påverkar försäljningen.


Pierre är en av de gatuvärdar som åkt runt i stan, hans pass har varit på eftermiddagarna från tolv till sex, för att vara ett stöd för försäljarna. Han säljer också tidningen, bland annat på Drottninggatan.


– Det jag ser är ju att de sitter i grupper, eller står i grupper, väldigt tätt. Men ju längre ut ur innerstan man kommer, desto färre tiggande eller tidningssäljande EU-migranter ser man. Nu är det ganska intensivt på Söder, i Götgatsbacken sitter de ju utmed ena sidan med tjugo meters mellanrum från Slussen till Medborgarplatsen. I Liljeholmen också. Det blir som att det koncentrerar sig.


Den största förändring han märkt över tid är att han tycker sig se fler och fler människor som ”bara liksom går rakt fram”.


– Jag kan tänka mig att människor blir både trötta och förvirrade av det som sker nu. Både på tiggeriet och allt annat.


Det börjar ju i tunneln på Centralen, det stod tretton EU-migranter där en gång när jag räknade. Plus de som säljer mobilabonnemang och Vakttornet och han med Bingolotterna. Och så en som säljer Situation Sthlm där vid pelaren i mitten.


Han delar samma upplevelse som många andra och har haft både tiggare och tidningssäljare runt sin försäljningsplats. Men han har inte upplevt att det påverkat eller minskat hans egen tidningsförsäljning.

”Det handlar om respekt.”

– Innan de började sälja sin egen tidning så satt de ju och tiggde där jag stod och sålde på Drottninggatan. Då hände det ju att de kom med muggen så fort min kund tog fram femtio kronor och skulle betala för tidningen. Men de är ju desperata. Vi äger ju inte gatan eller platsen vi säljer på bara för att vi har vår bricka. Men ingen ska ju störa en för det. Det handlar om respekt.


Lena Freij säljer tidningen på Centralen. Hon började märka av en förändring för några månader sedan. Hon tycker inte det varit ”nåt alarmerande eller jättejobbigt”, och det har blivit lite bättre sista tiden. Men hennes tidningsförsäljning har sjunkit. De har aldrig kommit fram och stört min kund när de köpt av mig, så långt har det inte gått, men jag vet flera som upplevt det och blivit av med kunder.


– Jag förstår ju dem också, de vill väl ha sin försäljning. Men många av kunderna är arga och tycker det är förskräckligt att de står på våra platser och försöker ta kunder.

”Det händer ju att de tigger av oss också”

Hon upplever också, som många andra berättat, att kunder vittnat om att det känns svårt, att ”de känner att de vill köpa av dem också. Att de känner sig orättvisa”.


– Det händer ju att de tigger av oss också, för de ser att vi säljer tidningar och får in pengar.

Något av det sista Tarja berättade för mig när vi pratade i trappan var att sammanhållningen mellan Situation Sthlms försäljare aldrig varit bättre, att hon de senaste månaderna lärt känna och pratat med flera som hon inte bytt ett ord med under flera år.


– Som om vi ser efter och tar bättre hand om varandra nu. För vi lider alla av detta och måste hjälpas åt. Det är svårare att sälja tidningar. Och vi står ju ensamma och säljer våra tidningar.


http://www.situationsthlm.se/artikel/andra-gator-idag

Av Stig Olsson - 9 april 2015 04:26

Normalt brukar jag inte vara så ogin och elak, men när det gäller Göran Persson ja då känner jag mig riktigt elak!

För i mina ögon var det han som i  stor skala började sälja ut landet Sverige och folkets välstånd, för sin egna egoistiska vinnings skull... och därför önskar jag honom och hans fru anitra Steen minst lika stora plågor som han orsakat det svenska folket!


Persson ville vräka – förlorade striden


Hyresgästerna får bo kvar på tomten

Kossorna får nöja sig med den betesmark de har i dag.

Nu är hyresstriden på godset över – Göran Persson och Anitra Steen för­lorade.

Hyresgästen Kaj Possler med familj slipper vräkning.

– Det känns som en seger, säger Kaj Possler.


Förre statsministern Göran Persson och hans hustru Anitra Steen har det senaste året fört en rättslig strid mot ett par som arrenderar på deras mark sedan 35 år.


Göran Persson och Anitra Steen har försökt säga upp avtalet om bostads­arrende till den 1 april och velat vräka hyresgästerna. Sommarstugan är vackert belägen på en udde några kilometer från Torps gård i Sörmland.

”Aldrig sett korna”


Persson och Steen har hävdat att de behöver mer betesmark till sina nöt­kreatur, de vill expandera sin nötköttsproduktion.


De har också haft synpunkter på sommar­stugans underhåll.


Och hävdat att tomten på 1 000 kvadrat­meter varit alltför ovårdad och att det har förfulat om­givningen.


Kaj Possler har ansett att behovet av mer betesmark varit ren nonsens.


– De vill bara komma åt tomten som ligger vackert vid en udde. Jag har aldrig sett deras kor stå och tråna efter våra tuvor, har han tidigare sagt.

Förlikningen revs


Av arrendenämndens beslut framgår att parterna förgäves försökt ingå en förlikning sedan i höstas.


Kaj Possler med familj godkände den.


– Vi var lite oense om bedömningen av förlikningen och såg på den på olika sätt. Det handlade om storleken på tomten, säger Kaj Possler.


Den gamla tomten ut­ökades 1994 med de förra jordägarna genom ett handslag, det skrevs inte in i kontraktet.


– Vi hade bra kontakt med den familjen, en del av förlikningen var att tomten skulle återgå till 1994 års storlek. Göran Persson ansåg att tomten skulle vara mindre. Därför revs förlikningen upp.

”Som vi ville ha det”


I arrendenämndens beslut framgår att Kaj Possler med familj slipper vräkning och får en förlängd arrendetid på fem år från och med den 1 april, med en höjd arrendeavgift det första året på 21 000 kronor. Paret Possler har enligt arrendenämnden haft ett för­hållandevis starkt besittningsskydd eftersom de nyttjat arrendetomten sedan 1980 och använt sommarstugan på fritiden med sina barn och barnbarn.


Persson och Steen har inte lyckats styrka att arrendeställets mark behövs som betesmark.


– Det känns som en seger, det viktiga var att vi fick behålla kontraktet. Jag är nöjd med beslutet, det är som vi ville ha det, säger Kaj Possler.


Avgiften på arrendet höjdes något men till en rimlig nivå, tycker han.


Makarna Persson och Steens advokat i målet, Fredrik Bonde, har ännu inte läst domen eller hunnit prata med sina huvudmän. Därför vill han inte kommentera arrendenämndens utslag.


Aftonbladet har sökt Göran­ Persson.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20591197.ab

Av Stig Olsson - 7 april 2015 17:04

Enligt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 19, så slår man fast att personlig assistans är en mänsklig rättighet.


I konventionen finns det inget skrivet om att åldern skall ha betydelse för rätten till personlig assistans men Sverige har själva bestämt att personlig assistans kan man bara få före 65 år fyllda.


Det här berör mig själv väldigt mycket. Jag tappade synen 2007 och hade ledsagarservice fram till 2010, men då kom kommunens nya handläggare fram till att jag inte längre skulle ha behov av ledsagarservice trots att jag då hade blivit försämrad av en gammalt ryggfel och blivit tvungen att efter 28 år åter krypa ner i rullstolen. Personlig assistans är jag enligt svenska bestämmelser nu för gammal för att ansöka om.


Detta förfaringsätt av Sverige är inget annat än ren åldersdiskriminering för det betyder att om du råkar ut för en olycka på 64-årsdagen så har du rätt till personlig assistans enligt den nuvarande lagskrivningen. Men om du råkar ut för samma olycka när du har fyllt 65 så har du inte rätt till personlig assistans. Efter 65 årsdagen så har man enligt dagens lagstiftning endast rätt till hemtjänst, som på inget sätt kan jämföras med just personlig assistans. Inom hemtjänsten så får man bara olika punktinsatser och det får den följden att om du exempelvis har behov av hjälp vid toalettbesök så får du inte gå på toaletten när behov föreligger utan du tvingas att bära blöjor.


Även när det gäller maten så kan du inte få hjälp att inhandla och tillaga den i ditt hem utan du tvingas till att äta vad andra bestämmer åt dig och det är i form av matlådor som skall värmas. Med hemtjänst så blir man helt låst i sin egen bostad eftersom man av hemtjänsten inte får hjälp när man skall lämna bostaden för att vara med på olika aktiviteter utanför sin egen bostad. Har man dessutom behov av hjälp vid samtliga förflyttningar så kan man glömma bort att få den hjälpen via hemtjänst, man tvingas till ett liv helt i passivitet vilket är en hälsofara.


Hemtjänst fungerar inte för den som har stora behov av assistans för att kunna fungera i livets alla skeenden. Sverige har fått mycket kraftig kritik av FN:s övervakningskommitté för att man inte lever upp till konventionen och då särskilt artikel 19 som det handlar om i detta fall.


Man skall dock vara medveten om att man ska läsa den engelska originaltexten i konventionen. Konventionens artikel 19 har på svenska rubriken ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället”. Enligt den svenska översättningen ska personer med funktionsnedsättning ha ”tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället.”


Men, i den engelska originaltexten står inte något om ”sådant personligt stöd som är nödvändigt”. Det står istället ”including personal assistance necessary”, alltså personlig assistans som är nödvändig. Vi kan alltså säkert konstatera att personlig assistans är en av de serviceformer som FN-konventionen beskriver som en rättighet.


Trots att det alltså finns inskrivet i konventionen som både Sverige och EU har ratificerat och därmed förbundit sig att följa till alla punkter så får vi inte den personliga assistans som konventionen föreskriver. Man låter Förvaltningsdomstolarna, Försäkringskassan och kommunerna strunta i denna konvention till samtliga punkter vilket bevisar att man från makthavarnas sida inte anser att det är nödvändigt att leva upp till det som världssamfundet gemensamt har kommit fram till.


Att inte bry sig om vår rätt till personlig assistans är ett hot mot den demokrati som man säger att vi har i detta land.


Funktionshindrade omfattas alltså inte av de demokratiska rättigheterna som alla andra medborgare i landet Sverige. När vi inte får den för oss absolut nödvändiga personliga assistansen så kan vi heller inte utnyttja våra grundlagsskyddade rättigheter så som att engagera oss i politiska sammanhang eller övriga föreningsaktiviteter eller i det kulturella livet. Man stänger oss helt ute från hela samhällsgemenskapen när man förvägrar oss våra mänskliga rättigheter.


Sverige kritiserar andra länder för brott mot deom mänskliga rättigheterna och säger att det är diktaturer som struntar i de mänskliga rättigheterna. Men när Sverige själva dagligen bryter mot allt vad mänskliga rättigheter står för så är det helt i sin ordning anser myndighetssverige och politikerna.


Efter alla överklaganden så ansökte jag 2011 om insatsen personlig assistans efter en rekommendation av en jurist. Jag fick givetvis avslag på min ansökan på grund av att Försäkringskassan inte godkände mina grundläggande behov i sin helhet och de kom fram till att jag hade grundläggande behov på bara 6 timmar i veckan trots intyg på närmare 50 timmar. Försäkringskassan tog inte heller hänsyn till att jag är både blind och rullstolsburen och på grund av detta alltid måste få hjälp när jag skall förflytta mig. Försäkringskassan har nämligen själva bestämt att förflyttning på grund av blindhet och rullstolsanvändning inte är ett grundläggande behov.


Under tiden jag överklagade Försäkringskassans beslut sände jag in en ansökan även till Upplands-Bro kommun, men kommunen ansåg att jag inte tillhör lagens personkrets trots att det fanns ett domslut på att jag faktiskt tillhör LSS personkrets. Detta överklagades. Kommunen fick ge sig men då kom de fram till att jag bara hade 4 timmars grundläggande behov och även från kommunens sida struntade man i att jag är både blind och rullstolsburen. När jag så överklagade detta beslut så sänkte förvaltningsdomstolen mina grundläggande behov ytterligare och kom fram till enbart 1,5 timmars grundläggande behov.


Man kan konstatera att lagen om personlig assistans före 65-årsdagen inte gäller i praktiken och detta innebär att jag numera bara har rätt att förflytta mig 30 timmar i månaden och det skall räcka till alla förflyttningar som man normalt gör under en hel månad, det har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast eftersom de vägrar att pröva förflyttningsbehoven när man är både blind och rullstolsburen.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3530

Av Stig Olsson - 5 april 2015 12:59

Staten har årligen satsat 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor. Att detta nu ändras är rätt väg, skriver företrädare för LO och Hyresgästföreningen.

 

Här måste jag skjuta in en brasklapp. Det har alltså varit helt OK att ge 40 miljarder per år till de som äger sina boenden, alltså har rätt gott om pengar... Samtidigt klagas och gnälls det över att vi funkisar bara ber om att få rätten till att leva ett drägligt liv, som dessutom helt felaktigt sägs kosta ca 26 miljarder per år!?

I min värld kallas sånt för rasism, kränkning, förtryck, diskriminering etc... 

 


FOTO: DAN HANSSON



Regeringen satsar nu 6,7 miljarder kronor för att få fart på byggandet. Det är en ambitionshöjning i regeringens bostadspolitik som både Hyresgästföreningen och LO ställer sig bakom.


I takt med att bristen på bostäder ökar stiger konkurrensen om lägenheterna i alla områden – och då är det alltid de grupper med svagast ekonomisk position som drabbas.


Vi måste öka byggandet rejält av bostäder som vänder sig till bredare inkomstgrupper. Våra organisationer uppskattar behovet till en årstakt på omkring 75 000 bostäder. Då krävs en massiv satsning på hyresrätter med rimliga hyror.

 

Lämnar vi de mest centrala delarna av regionerna finns mark som ägs av såväl staten som kommuner och privata företag som kan tas i anspråk för bostadsbyggande. Vi är övertygade om att det finns en rad privata hyreshusföretag och bostadsrättsbyggare som är beredda att bygga nu när staten och kommunerna ger bättre ekonomiska förutsättningar och står för en större del av kostnaden för infrastruktur och exploatering.


Sannolikt ökar även de kommunala bostadsbolagens intresse, vilket till exempel deras samarbetsorganisation Sabo har uttryckt. De kommunala bostadsbolagen kommer att ha en nyckelroll.

 

Bostadsbyggandets främsta uppgift är att säkerställa människors rätt till ett bra boende men en framgångsrik bostadspolitik innebär också positiva effekter för sysselsättningen såväl avseende nybyggnation, renovering som möjligheten att flytta dit jobben växer fram. Den oacceptabelt låga byggtakten av främst hyresbostäder har inneburit att skuldsättningen har ökat och att sårbarheten för hushållen riskerar att förvärras om ränteläget förändras.


Det förekommer argument om att statliga stöd till byggande är meningslösa eftersom de hamnar i byggarnas fickor.


Märkligt nog existerar inte motsvarande argumentation för de skattefördelar som ges till ägda bostäder. I den politiska debatten görs idag stor skillnad på om subventioner ges genom avdrag och lägre beskattning eller om de ges som bidrag. Men den faktiska effekten på byggpriser och statens ekonomi är i princip densamma.


När rot-avdraget infördes var kostnaden för staten beräknad till 3,5 miljarder kronor per år. Enligt SCB beräknas rot-avdraget för 2014 hamna på nästan 17 miljarder.

 

Rot-avdraget och möjligheterna till ränteavdrag innebär att staten årligen satsar 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor.


Enligt statistik från SCB gick dessutom en stor del av Rot-avdraget 2013, 6,4 miljarder kronor (43 procent av det totala stödet), till dem som tjänar över 400 000 kronor per år.


Det är knappast en särskilt rättvis fördelning av våra gemensamma resurser.

 

Det är högst rimligt att staten gör en likvärdig satsning på ny- och ombyggnation av hyresrätter. Det är inte samhällsekonomiskt hållbart att ensidigt understödja bostadsrätter och villor. Historien visar dessutom att investeringsstimulans för byggande av hyresrätter är ett effektivt sätt att få fart på byggandet och dessutom hålla produktionskostnaderna nere, framför allt om det kopplas till tak för högsta hyresnivåer.


Historiskt kan vi konstatera att det har byggts mest då staten intervenerat på bostadsmarknaden genom stimulanser i någon form. Marknaden kan inte förväntas ta ansvar för att alla ska få tillgång till en bostad till rimlig kostnad. Staten behöver medverka genom ekonomiska stimulanser.


Det är också viktigt att koppla ihop satsningar på infrastruktur med krav på att det byggs hyresrätter.

 

Skapandet av attraktiva boendemiljöer är beroende av att kommunikationer och annan infrastruktur byggs ut samtidigt och statens medfinansiering av detta förbättrar möjligheterna för bostadsbyggande. Landets kommuner behöver skapa bra förutsättningar för hyresrättsbyggande.


Och fastighetsägare, byggherrar och byggbolag: istället för att lägga all energi på att bara diskutera hinder, ta chansen nu att med stöd av statens insatser i konkret handling verkligen bidra till att pressa produktionspriser och bygga bort bostadsbristen.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-ar-det-ratt-att-krympa-rot-avdraget_4458209.svd

Av Stig Olsson - 4 april 2015 15:21

En 40-årig man lurar till sig våldssex av minst 3 stycken småflickor varav den yngsta är 13 år. "leksakekrna" han använde var bl a en flaskborste. Han band också flickorna, pissade på minst en, läs artikel nedan och betedde sig i övrigt grymt våldsamt.


Gissa vad han får för straff? Precis, nästan inget. Bara ett års fängelse och några småböter!?!?


Assange däremot hade frivilligt sex med två olika sosse-tjejer som sen fick kalla fötter och anmälde honom för våldtäkt, något som inte ens åklagaren kan godkänna eftersom bägge två hängde med honom efteråt!


Jämför det straff Assange fått med sina tre års hukande på ambassader, jämfört med 40-åringen!


Läs själv och bedöm vem som begått värsta brottet, respektive vem som fått värsta straffet här nedan:


När Tove sagt hejdå till 40-åringen efter övergreppet bryter hon ihop och ringer 112, som lägger på luren eftersom de inte förstår vad hon säger. "Jag hade tappat det fullkomligt, det var som en jordbävning inom mig", säger hon.Foto: Izabelle Nordfjell

40-åring köpte våldssex av Tove, 16, – frias från våldtäkt


Tove, 16, blev fastbunden, slagen, kissad på och fick en toalettborste uppkörd i underlivet av en 40-årig man som hon kom i kontakt med på "Snyggast chatten".

Nu frias mannen från våldtäkt eftersom Tove sexchattat med honom om våldsamt sex och att han inte förstod att hon var i en "särskilt utsatt situation", trots att hennes armar var märkta efter att hon skurit sig själv.

– Jag kunde inte sluta gråta. Det gjorde så ont, berättar Tove.


Det är morgon och på ett badrumsgolv i södra Stockholm ligger en naken flicka som heter Tove. En 40-åring man lutar sig fram och kissar på henne. Tove är 16 år gammal, har skärsår på armarna och mår psykiskt dåligt. Hon har vid flera tillfällen sålt sex till äldre män. Hon vet inte riktigt varför, men det började som att sätt att döva ångest.

– Till en början gjorde jag det för att jag mådde dåligt, men sen blev det nästan som ett beroende.


På chattforumet "Snyggastchatten" kom hon i kontakt med 40-åringen som ska komma att köpa sex av henne vid fem tillfällen. Sista gången de träffas är just den här tisdagsmorgonen, i november 2014.

 
Träffades på nätforumet "Snyggast chatten."
 

Tove och mannen har bestämt att de ska ses och att hon mot betalning ska ha våldsamt sex med honom, men det hela urartar snart. Det är inte som de tidigare gångerna, då Tove menar att han oftast inte varit våldsam. Nu gråter

Tove av smärta medan mannen filmar allt han gör mot henne. Han slår henne med en träpinne och tvingar henne att sätta in en buttplug, en sexleksak som används i analen.

– Jag kunde inte sluta gråta, det gjorde så ont, berättar Tove.

Tjatade mycket

Sedan nämner han det som de chattat om att han vill göra: Föra in en toalettborste i hennes underliv, något hon till slut sagt ja till i chatten. Och som han försöker utföra när de träffas, men Tove minns inte om han lyckades.

– Han tjatade så mycket när vi chattade och jag sa nej, men han fortsatte och jag började säga ja till saker, säger Tove. Men det är lätt att säga ja till saker på internet, det betyder inte att jag vill göra dem när vi ses.


Under tiden Tove är med mannen ligger hon en period fastbunden med rep samtidigt som hon kände sig mer och mer full.

 

Tove, 16, träffade den 40-årige mannen på nätforumet "Snyggast chatten". De har bestämt att de ska ses och att hon mot betalning ska ha våldsamt sex med honom, men det hela urartar snart.


Mannen vill göra våldsamma saker med Tove - som hon efter mycket tjat gått med på i chatten med den många år äldre mannen att göra.

 

40-åringen dömdes för: Sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn vid fem tillfällen, sexuellt ofredande, och för att vid fyra tillfällen ha begått av barnpornografibrott. Påföljden blev ett års fängelse samt skadestånd till två av de tre flickorna.

 

Mannen frikändes samtidigt för:Misshandel, grov misshandel, grov våldtäkt och fyra andra fall av våldtäkt.

visa mer

- Han hällde någon jättestark alkohol i min mun, jag kunde inte göra något eftersom jag satt fast, säger Tove och berättar att hon redan i bilen på vägen dit drack två starkcider för att det skulle göra mindre ont senare.


Det finns en film, berättar Tove, som hon själv har fått höra ljudupptagningar från. I den sluddrar hon och gråter.


Men tingsrätten gjorde bedömningen att hon inte var full. Den visades också i tingsrätten.


När Tove sagt hejdå till 40-åringen bryter hon ihop och ringer 112, som lägger på luren eftersom de inte förstår vad hon säger.

- Jag hade tappat det fullkomligt, det var som en jordbävning inom mig.

Undersöks på akuten

Tack vare en konduktör som kontaktar ordningsvakter kommer snart poliser för att hjälpa Tove. De tar henne till akuten för våldtagna kvinnor där hon undersöks.


- De ringde mina föräldrar och min mamma kom hit, men jag ville inte träffa henne. Jag ville inte att mina föräldrar skulle veta vad som hade hänt, säger Tove och berättar att de poliser hon träffat varit ett stort stöd för henne genom hela processen.


Polisen lyckas hitta 40-åringen och beslagtar hans dator och mobiltelefon. När de gick igenom materialet uppdagas en rad andra brott och polisen hittade uppemot 500 barnpornografiska bilder och ett tiotal filmer av varierande längd.

Träffat två flickor till

Mannen hade även träffat ytterligare två flickor, en så ung som 13 år, och hade en rad filmer och bilder på dem. Den andra flickan, okänd ålder, bodde på behandlingshem för flickor som i ung ålder blivit utsatta för övergrepp.

 

Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt som länge har arbetat med sexual- och våldsbrott:

"Det är en kolossal rabatt tingsrätten ger honom. Samtliga brott han har begått är av mycket allvarlig karaktär och bör vart och ett ge en högre straffsats", säger hon.

"Trots att jag är väldigt luttrad är det så svårt att läsa den här domen att jag nästan inte står ut, säger Leijonhufvud. Att tingsrätten överhuvudtaget diskuterar om det fanns samtycke eller inte är bisarrt, eftersom det rör sig om självdestruktiva och mycket sårbara unga flickor".


Leijonhufvud menar också att relationen mellan den 40-åriga mannen och de unga flickorna inte har någonting med sex att göra, utan att det rör sig om våldtäkt och grov misshandel.

"Det finns folk som vid sina sinnens fulla bruk använder sig av våldsinslag när de har ömsesidigt sex, men det är inte det som det här handlar om."


Leijonhufvud är också mycket kritisk till det ettåriga fängelsestraff som mannen fick. Han dömdes för 13 brott mot tre personer som är barn i FN:s barnkonventions mening. Fyra av dessa handlingar ger i sig upp till ett års fängelse och resterande nio upp till två års fängelse.

 

Silvia Ingolfsdottir, advokat, tidigare åklagare och flickan Toves målsägarbiträde i det aktuella fallet:


Ingolfsdotter menar att det var ett klart fall av våldtäkt och misshandel. Tingsrätten i sin tur menar att eftersom flickan i chattkonversationen sagt ja till de saker mannen sedan gjort mot henne och under tiden de hade sex inte sa nej, går det inte att döma till våldtäkt eller misshandel.

Ingolfsdottir menar att män som köper våldsamt sex av unga flickor följer samma mönster.

"Det finns en anledning till att de söker sig till unga tjejer och får dem att skriva i lika chattar att de går med på allt de säger. Det är ett sätt att manipulera", säger Ingolfsdottir.

"Det handlar om att försätta sina offer i skam och skuld där de tror att det är deras eget fel eftersom de har gått med på vissa av handlingarna innan".

 

– Jag kände mig lite stolt när jag fick höra att det fanns fler utsatta tjejer och att det faktum att jag hade berättat för polisen kunde rädda dem också, säger Tove.

Dömdes på 13 punkter

Den 27 februari i år dömdes 40-åringen för 13 av 30 åtalspunkter. Straffet blev ett års fängelse och skadestånd till två av flickorna. Stockholms tingsrätt dömde honom för barnpornografibrott, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn och för sexuellt övergrepp på 13-åringen.


Men han friades för de allvarligaste åtalspunkterna: Ett fall av grov våldtäkt, grov misshandel och flera fall av våldtäkter, eftersom tingsrätten inte ansåg att det var bevisat att samtycke saknades när de våldamma sexuella handlingarna utfördes och att han inte förstått att befann sig i en särskilt utsatt situation i lagens mening.


 
Toves polisanmälan ledde till att 40-åringen dömdes för brott mot flera flickor. "Jag kände mig lite stolt när jag fick höra att det fanns fler utsatta tjejer och att det faktum att jag hade berättat för polisen kunde rädda dem också", säger hon.Foto: Izabelle Nordfjell
 

I tingsrätten menade flickans målsägandebiträde, Silvia Ingolfsdottir, att det var ett klart fall av våldtäkt och misshandel det rörde sig om. Men tingsrätten i sin tur menar att eftersom flickan i chattkonversationen sagt ja till de saker mannen sedan gjort mot henne och under tiden de hade sex inte sa nej, går det inte att döma mannen till våldtäkt eller misshandel, då slagen hon utsattes för med beaktande av omständigheterna inte anses oförsvarliga.

"Sätt att manipulera"

Ingolfsdottir, som tidigare var åklagare och drev målet mot den så kallade "Modellfotografen", som dömdes till åtta års fängelse för bland annat koppleri och våldtäkt, menar att män som köper våldsamt sex av unga flickor följer samma mönster.


– Det finns en anledning till att de söker sig till unga tjejer och får dem att skriva i olika chattar att de går med på allt de säger. Det är ett sätt att manipulera, säger Ingolfsdottir och fortsätter:

– Det handlar om att försätta sina offer i skam och skuld där de tror att det är deras eget fel eftersom de har gått med på vissa av handlingarna innan, säger hon.

Synliga ärr på kroppen

POLISEN: HÄR ÄR VARNINGSSIGNALERNA

Patrik Lillqvist vid polisen i Nacka menar att det finns vissa saker föräldrar bör vara extra uppmärksamma på:

Om man ser annonser på diverse chattforum där vuxna efterfrågar till exempel barnvakter i specifika åldrar och utseende och där priset är orimlig högt för arbetsinsatsen kan det röra sig om sexköp.

Det blir också allt vanligare att barn och unga säljer sex på nätet. Även där ska man vara uppmärksam på höga löneanspråk, utseendebeskrivningar och att barnen använder flera olika telefoner.

visa mer

Ett annat skäl som Ingolfsdottir menar talar för en fällande våldtäktsdom är det faktum att Tove hade synliga ärr på kroppen och att hon därför befann sig i en särskilt utsatt situation eftersom hon skurit sig själv. Tingsrätten menade dock att det inte gick att fastställa att den 40-åriga mannen visste om att flickan fortfarande skar sig, utan kan ha uppfattat det som att ärren var gamla.


Åklagare i målet är Petra Götell. Hon kommer att överklaga domen då hon menar att den är dåligt motiverad.

– I domen har man inte beaktat varken vittnesmål eller någon form av bevisning. De får det att låta som att det är ord mot ord mellan mannen och flickorna, vilket inte är fallet.


Hon tror också att Hovrätten kommer att göra en annan bedömning.

– Jag tror att han utöver det han redan dömts för även kommer att dömas för grov våldtäkt och grov misshandel.


Men 40-åringens försvare Marija Novosel Nyström håller inte med. Hon anser att domstolen har dömt korrekt och att domen är välmotiverad.

– För att man ska kunna dömas till våldtäkt krävas att man tvingar någon till samlag, något tvång har inte förekommit. Under förhör med målsägandena och av annan bevisning i målet har det framkommit att min huvudman och de var överens om, såväl innan som under samlaget, att de skulle träffas för att utöva BDSM-sex, säger Nyström.

Vill inte uttala sig

Hon tror inte heller att hovrätten kommer att göra en annorlunda bedömning om målet tas upp igen.


När Expressen når rådmannen Tore Gissin, domare i målet, hänvisar han till domen och vill inte uttala sig ytterligare.

Tove känner sig nedslagen och besviken över domen. Fram till nu har hon mått så dåligt att hon känt sig likgiltig till allt som hänt, men när domen kom blev hon för första gången arg.

– Det var först då jag kände och förstod att: Nej, det här som han har gjort är inte okej.


I dag får hon hjälp av psykologer och går i terapi.

– Jag har äntligen förstått hur fel de här männen behandlar unga tjejer och trots att jag nu lever under väldigt stort skydd så är jag glad att allt det här kom fram, säger hon.


Fotnot: Tove heter egentligen något annat.

 

http://www.expressen.se/nyheter/40-aring-kopte-valdssex-av-tove-16--frias-fran-valdtakt/

Av Stig Olsson - 1 april 2015 19:45

Min senaste film på cp-assistenten.se handlade om aktivering och social träning. I några scener kunde man se hur en tjänsteman från Socialstyrelsen försökte aktivera mig i olika vardagssituationer. Jag led. Det hela var en enda stor pina.


Jag var med om sådana händelser som barn, till exempel när en arbetsterapeut försökte lära mig att baka sockerkaka. Eller när jag tvingades klä av mig inför henne bara för att hon ville se hur mycket jag karade av. Den här förödmjukelsen och förnedringen har fortsatt i vuxen ålder, och det är något som vi alla utsätts för.

Men nuförtiden är förnedringen mer sofistikerad. Den tar sig uttryck i en ständigt återkommande omyndighetsförklaring – både på samhällelig nivå och på ett mellanmänskligt plan. Vi behandlas som barn.


I alla tider har förtryck legitimerats genom att de förtryckta har stämplats som omyndiga. Det dröjde ända till början av förra seklet innan kvinnan blev myndig rent juridiskt. Slaveriet i USA rättfärdigades med att svarta antogs vara helt oförmögna att ta rätt på sig själva. Det tredje största partiet i Sveriges nuvarande riksdag stämplar folk från andra kulturer som lägre stående.


Föreställningar av det här slaget finns till för att bevara traditionella makthierarkier. All maktfördelning i ett samhälle fungerar som kommunicerande kärl. Man kan inte ge någon mer makt utan att det sker på någon annans bekostnad.


Assistansreformen 1994 innebar en maktförskjutning till assistansanvändarens fördel. I motsvarande grad gick andra miste om makt – myndigheter, organisationer och enskilda.


Det vi har upplevt alltsedan dess är en enda stor backlash – en panikartad och reflexmässig strävan efter att återställa den gamla maktfördelningen. På senare tid har denna strävan bland annat tagit sig följande uttryck:


• Facket dömer ut hela reformen.
• Socialstyrelsen myntar begrepp som omsorgsassistenter.
• IVO förstår inte att assistans är något väsensskilt från vård och omsorg.
• Politikerna stiftar lagar som ger myndighetspersoner rätt att göra oanmälda hembesök och följa med oss in i duschen.
• Socialstyrelsen lägger sig i hur vi ska utbilda våra assistenter. De tror att mina assistenter gör ett bättre jobb av att studera FN-konventionen.
• Statliga utredningar förstorar fusket till gigantiska proportioner på helt ovetenskapliga grunder.
• Journalister hakar på.
• Justitieråd ifrågasätter öppet vår rätt att leva som andra.
• Arbetsmiljöverket hävdar att vi assistansanvändare inte kan ta arbetsmiljöansvar.
• Skatteverket ifrågasätter kostnader och utlägg som man har som assistansanvändare.
• Försäkringskassan bedömer våra behov genom att räkna minuter och sekunder.


Allt det här har inneburit att vårt människovärde gång på gång har ifrågasatts. Sammanfattningsvis vill man till varje pris vrida klockan tillbaka till ett synsätt som går ut på att vi betraktas som omyndiga vårdpaket istället för fullvärdiga medborgare.


Nu är det hög tid att vi säger ifrån på skarpen och att vi gör det tillsammans!


http://fulldelaktighet.nu/?p=3498

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se