Inlägg publicerade under kategorin Kränkning

Av Stig Olsson - 23 mars 2015 18:05

USA  Hangarkryssare

USA Hangarkryssare

”Gentemot Sverige kommer USA/Nato att hävda det avtal som förra Regeringen undertecknade en av de sista dagarna de satt kvar, vilket är ett Carte Blanche för Nato att invadera Sverige utan krigsförklaring.”

”Om vi står utanför USA/Nato, och vi kan försvara oss mot ett angrepp från norskt territorium och hävda svensk alliansfrihet då kommer vi inte heller att bli anfallna österifrån. Detsamma gäller om vi skulle råka ut för någon form av angrepp från öst där man vill åt vårt territorium. Kan vi hävda vårt land och försvara oss blir vi inte angripna från väst”, skriver Andersson i detta inlägg.

Ett militärt anfall mot Sverige för att erövra och ockupera landet är idag inte ett alternativ för en fiende.

Ett militärt anfall mot Sverige kan komma att ske av i princip endast två orsaker.

1. Säkra Svenskt territorium för passage av egen trupp eller hålla basområden.

2. För att förhindra trupp att röra sig genom vårt land eller hålla basområden här.

De två stora maktblocken som finns i Nordeuropa och dess närhet är USA/Nato och den Ryska Federationens trupper. Att EU:s överenskommelser skulle ha någon som helst betydelse i ett stormaktskrig är uteslutet. EU är ovidkommande.

Om det utbryter ett krig emellan USA/Nato – Ryssland vilket nu denna dag och framöver är mycket troligt då blir Sverige en krigszon. Men inte för att man vill Sverige och dess folk något utan att vi befinner oss där vi är. Vi blir en strategisk zon.

Enligt alternativ ett så kommer Natos trupper i Norge att vilja säkra upp försörjningslinjer till Baltikum via Sverige. Den av USA förhandslagrade marinkårsdivision som finns strax norr om Trondheim (Verdal) är en attackstyrka, och dess uppgift blir att via vägnät och järnväg inta och kontrollera minst ett par svenska hamnar. Därmed säkra Natos försörjningslinje från hamnen i Trondheim via svenska hamnar (mellan Gävle & Sundsvall) och sedan med fartyg runt Åland till de Baltiska staterna överföra militärt underhåll och trupp. Ubåtar från USA/Nato skall blockera Finska viken och kustområdet utanför f.d Königsberg idag Kaliningrad. Dessa ubåtar måste finnas i Östersjön innan en blockad av inpassagen i sunden stängs. Kriget måste förberedas. Det är i det skeendet vi just nu befinner oss men överföring av förband till Baltikum.

Det här kommer att ske direkt efter eller strax före ett krigsutbrott, och det är att man flyger in från USA till Trondheim (Stjördal airport) via ett 50 tal flighter de 20 000 man som har sin utrustning i ett berg norr om Trondheim. Dessa trupper blir stridsberedda på någon timme efter landning. Avståndet flygplats till bergsförrådet i Verdal är cirka 40 kilometer. Sedan är det bara ytterligare 40 kilometer till svenska gränsen.

Gentemot Sverige kommer USA/Nato att hävda det avtal som förra Regeringen undertecknade en av de sista dagarna de satt kvar, vilket är ett Carte Blanche för Nato att invadera Sverige utan krigsförklaring. Bäst för dem vore ju om de kunde få Sverige att bli en del av angreppsformationen som nu Nato blivit efter Warszawapaktens nedläggning för 20 år sedan. Det vill säga att Sverige blir en del av Nato. Det är detta politiska spel vi nu bevittnar i Riksdagen bl.a

De andra områdena som Nato sneglar på i Sverige är bland annat flygbasområdet runt Vidsel. I en cirkel på 100 kilometer runt denna bas efter Piteälven finns ytterligare ett 10 – tal viktiga flygfält. Detta basområde ligger också skyddat bakom det finska flygets operationsområde. Nämnas här bör också att vid Bodö i Norge finns en ankringsplats för en amerikansk hangarfartygsgrupp. Även denna är förberedd och runt Bodö finns mycket viktiga installationer för USA/Nato, liksom hela vägen upp efter kusten i Nordnorge.

Den som behärskar Vidselfälten behärskar med sitt flyg hela området väster om Kolahalvön.

Nordnorge med sina djupa fjordar är också ett område där USA och Nato kommer att gömma många av sina ubåtar som då behärskar hela Nordatlanten. Man vill här stoppa de ryska djupgående missilubåtar som finns i Murmanskområdet för att komma nära den Nordamerikanska kontinenten.

Men även Gotland kommer att få stor betydelse i ett framtida krig. Orsakerna är dess läge och Gotland har i ett kommande krig ett strategiskt läge. Gotland blir ett uppmarschområde.

Den som behärskar Stora och Lilla Bälten samt Öresund kan ju stoppa all in- och utfart ur Östersjön, och därför kommer dessa vattendrag att minläggas direkt innan kriget bryter ut. Minor läggs från både flyg, ubåtar och ytfartyg. Ryskt flyg har övat på detta nu under vintern och flugit där utan transpondrar vilket gjort civilflyget upprört.

Enligt alternativ två så kommer de ryska förbanden att på alla sätt försöka att stoppa USA/Natos planer för transportvägar genom Sverige, och att Vidselområdet samt Gotland blir baser för Natos förband. Sverige blir därmed en krigszon. Men bara delar av landet.

Rysslands militära doktrin säger att man direkt går upp i kärnvapenkrig om det nu blir ett krig och det blir det. Då kommer man att vilja förstöra den infrastruktur som USA/Natos trupper vill ha i vårt land.

Vi kan därför förvänta oss mycket avancerade anfall av Spetsnaz förband som förstör elledningar, master för tele, radio mm, broar, vägar, allt som stoppar ett utnyttjande av svenskt territorium. Det här kommer att leda till mycket svårigheter för det civila svenska samhället.

Om dessa insatser inte räcker kan vi förvänta oss riktade attacker med stridsspetsar från de nya vapentyper Ryssland har vilket innefattar kärnvapen men i begränsad taktisk storlek. Dessa vapen sätts då in mot hamnar och andra viktiga infrastrukturella mål.

Skadorna på vårt lands städer i krigszonerna blir mycket stora men lokala. Några få städer får svåra skador i övrigt blir det enorma skador på det civila samhällets infrastruktur som kommer att totalt klappa ihop, och på ett antal dygn bryta ner vårt land helt och hållet. Om el, kommunikationer både fysiska och teledito slutar att fungera bryter de ekonomiska och de sociala samhället snabbt ihop. Ett land som vårt klarar idag inte denna typ av svårigheter.

Min slutsats blir därför följande:

Om vi står utanför USA/Nato, och vi kan försvara oss mot ett angrepp från norskt territorium och hävda svensk alliansfrihet då kommer vi inte heller att bli anfallna österifrån. Detsamma gäller om vi skulle råka ut för någon form av angrepp från öst där man vill åt vårt territorium. Kan vi hävda vårt land och försvara oss blir vi inte angripna från väst.

Vad Sverige därför behöver just nu är en magnifik upprustning och en klar militär doktrin som uttrycker alliansfrihet och neutralitet i krigsförhållanden.

Vi behöver ett mycket starkt eget försvar, och de ekonomiska medel som finns kan frigöras från sådant som idag kostar stora summor. En svensk upprustning kommer att gynna de kommande släktet som slipper att ha haft ett krig i sitt land, men även vi som nu finns. Bara de som varit med om krig vet vad det innebär.

Sverige måste stå själv på egna ben och skydda vårt eget land från alla håll. Utan att göra så kommer vårt land att bli mycket olyckligt, och framtiden kommer att ställa till ansvar våra politiker brutalt hårt.

Andersson

 

https://parnassen.wordpress.com/2015/03/23/sverige-som-krigszon

ANNONS
Av Stig Olsson - 22 mars 2015 17:32

Vi som har en funktionsnedsättning som gör oss helt beroende av andra människors hjälp för att kunna fungera tvingas att leva i en ständig skräck för om vi får den nödvändiga hjälpen som vi måste ha för att kunna fungera i alla sammanhang i livet


Hur mycket hjälpinsatser vi skall få är inte beroende av dom faktiska omständigheterna utan det sker helt godtyckligt av olika tjänstemän och deras högst personliga inställning till oss som person


Alla beslut räcker endast ett år i taget så vi måste ständigt leva i en ständig skräck över om vi även i fortsättningen kommer att få den nödvändiga hjälpen vi har behov av trots att vi lever med livslånga funktionsnedsättningar


Inte nog med denna ständiga skräck för om man skall få den nödvändiga hjälpen så begränsas våra liv mycket kraftigt på grund av alla begränsningar som sätts upp i antal timmar och vi kan inte leva ett spontant liv 


Med dom förutsättningar man har med bara årsvis vetenskap om den nödvändiga hjälpen man har behov av törs man inte engagera sig i kultur eller föreningslivet eftersom man vet att man inte kan åta sig några som helst förtroendeuppdrag när man inte vet om man kan behålla det efter omprövningen av ens hela livssituation


Man frågar sig varför det skall behöva vara så här att en liten grupp av samhällsmedborgare skall behöva leva i en ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet enbart på grund av en tjänstemans godtyckliga beslut


Vi är alla lika mycket värda och skall ha samma rätt att kunna leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap utan att andra skall ha möjlighet att begränsa en annan människas liv enbart på grund av medmänniskan råkar ha en funktionsnedsättning


Vilken annan grupp i samhället tvingas att leva med detta ständiga hot mot ett fungerande liv i full samhällsgemenskap


Skulle man utsätta hele befolkningen för detta vansinne så skulle det snart vara stora massdemonstrationer och upplopp men eftersom det bara berör en liten del av samhällsmedborgarna så blir det inga som helst protester vilket visar på vilken inställning samhället har till oss med stora hjälpbehov på grund av en funktionsnedsättning


Sverige har både undertecknat och ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som skall vara rättesnöret i samtliga beslut som berör funktionsnedsatt


Men regeringen och riksdagen vägrar att införa den som svensk lag och får mycket kraftig kritik för att man inte ser till att den införs som lag och så länge man gör detta så kommer vi att fortsätta att behöva leva i ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet helt i onödan


Så här skriver FN till Sverige när det gäller att införa konventionen i den svenska lagstiftningen


7.
Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in-förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens
politik och kommunernas politik när det gäller att genom-föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of-ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet 
No 3/2011 H.M v Sweden.


8.
Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.


https://www.dropbox.com/…/%C3%B6vers%C3%A4ttning%20rek%20cr…?

http://mffmr.se/…/att-behova-leva-i-standig-skrack-ar-myck…/

ANNONS
Av Stig Olsson - 20 mars 2015 12:21

Människor med funktionsnedsättning har alltid varit andra klassens medborgare. Att byta namn på oss från lytta och krymplingar till handikappade, funktionshindrade, funktionsnedsatta och andra fina ord har varit lättare än att förbättra verkligheten: enligt Statistiska Centralbyrån har vi sämre livskvalitet, sämre utbildning, lägre inkomster, sämre bostadsstandard, sämre hälsa, färre sociala relationer – you name it. Så länge våra materiella förutsättningar inte ändras, kommer nya beteckningar på oss snart fyllas med samma fula och fördomsfulla innehåll och associationer som de tidigare beteckningarna haft. Det räcker alltså inte med att noggrant följa de senaste politiskt korrekta beteckningar. Större ansträngningar behövs nog.


Hittills har funktionshinderrörelsen varit ganska bra på att peka på orättvisor i samhället, att uppvakta politiker och att ställa dem mot väggen för att de inte gjort tillräckligt. Som offentlig statistik visar har dock strategin varit endast begränsat framgångsrik. Därför har man framför allt i anglosaxiska länder kompletterat strategin med att använda sig av lagen. Jag ska ta ett exempel som handlar om rasdiskriminering och som påverkat även utvecklingen på funktionshinderområdet.


Idag är det olagligt av ett skoldistrikt i USA att vägra ett barn en viss utbildning med hänvisning till barnets hudfärg. Så var det inte på 50-talet. Förändringen började komma igång först när rättsfallet Brown vs Board of Education of Topeka (1954) kom upp till USA:s Högsta domstol. I den amerikanska författningen utlovas medborgarna ”equal protection under the law” (lika skydd av lagen). När det gäller jämlikhet i åtnjutande av utbildningssystemet hade ”equal protection” tolkats så att svarta och vita barn fick gå till var sitt segregerat skolsystem så länge det kunde påstås att utbildningarna var likvärdiga för vita och svarta barn. I fallet Brown ansåg inte föräldrarna till en svart skolflicka att deras dotter Linda när hon gick i lågstadiet skulle behöva ta bussen till den närmaste ”svarta” skolan i Kansas City, när det fanns en ”vit” skola inom gångavstånd. Med hjälp av advokater från den svarta medborgarrättsrörelsen NAACP ifrågasatt de det ”jämlika” i förfaringssättet. Fallet vandrade upp genom instanserna och till sist bestämde Högsta domstolen i sin numera klassiska dom att ”separate is not equal” (segregering är inte jämlik). Domaren slog fast att även om man kunde påvisa att kvaliteten på utbildningen var likvärdig i undervisningsavseenden, så skulle ett segregerat system fortfarande inte vara likvärdigt: att skilja de svarta barnen från andra barn med liknande ålder och kvalifikationer enbart på grund av deras ras framkallar en mindervärdighetskänsla angående deras plats i samhället som kan skada deras psykiska utveckling på ett sätt som troligen aldrig kan läkas. (“To separate them from others of similar age and qualifications solely because of their race generates a feeling of inferiority as to their status in the community that may affect their hearts and minds in a way unlikely ever to be undone.”)


Domen i Brown vs Board of Education har varit en milstolpe i kampen för  lika medborgarrättigheter i USA, inte enbart för etniska minoriteter utan även för funktionshinderrörelsen. USA:s anti-diskrimineringslagstiftning Americans with Disabilities Act (ADA) från 1990 kan ses som en direkt följd av Brown v Board of Education från 1954.


Att använda lagen som verktyg för att förhindra diskriminering och förbättra samhället förutsätter en förståelse för den juridiska processen, dess möjligheter och begränsningar, och framför allt för den roll som rättspraxis har i rättsskipning.


Det räcker inte med att kunna vifta med några lagparagrafer eller med artiklar i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man måste kunna åberopa lämpliga prejudikat – dom av en högre domstol som avser jämförbara fall – för att kunna få sin rätt, vilket förutsätter att andra personer som haft liknande problem, orkat ta dem till domstol och vunnit. Det kan ta lång tid, kosta stora summor och mycket ork.


Sedan januari 2015 finns ett tillägg till diskrimineringslagen som klassar brist på tillgänglighet som möjlig diskriminering.


Lagen har sina uppenbara brister. Exempelvis undantas företag med färre än 10 anställda (ungefär 96% av alla svenska företag tillhör den gruppen) så de kan inte prövas för diskriminering. De skälighetsbedömningar som ska göras kan innebära att en åtgärd kan komma att anses kosta för mycket, vara oskälig. Men det vore oklokt att inte försöka använda och tillämpa lagen så långt det går. Det kan hända att lagen visar sig vara helt tandlös. Men först måste vi bevisa det.


Jag anser att vi har en bättre chans att på sikt få en bra diskrimineringslag, om vi använder och testar de lagar som vi redan har. För att underlätta detta grundas snart en ny ideell förening med namnet Med lagen som verktyg.


Medlemmarna ska få stöd av föreningen för att få sin rätt, om nödvändigt, prövad i domstol med hjälp av advokater som arbetar för inga eller låga arvoden. Klagande som är medlemmar i föreningen ska inte riskera att betala pengar när man förlorar. I gengäld förpliktar man sig att dela eventuella skadestånd eller förlikningspengar med föreningens Processfond så att föreningen på sikt kan driva större och dyrare rättsfall. Men inte alla diskrimineringsfall ska kunna drivas i domstol. Det beror på fallens natur och på tillgång av advokater inom vårt nätverk.


Vi vill inte längre stå vid sidan och se på när andra definierar våra problem och försvarar våra rättigheter. Vi har haft väldigt mycket tålamod och inte särskilt mycket har hänt. Vi har väntat nog. Nu vill vi ta vår sak i våra egna händer. Vi vill ta de som kränker våra mänskliga rättigheter till domstol och på så sätt testa den nya lagstiftningen.


Vill du vara med och starta den allmännyttiga ideella föreningen Med lagen som verktyg?


Vi träffas på STIL, Storfrorsplan 36 10 tr i Farsta, den 31 mars kl 16.00


För att få möteshandlingarna anmäl dig hos linda.robertsson@independentliving.org


http://fulldelaktighet.nu/?p=3419

Av Stig Olsson - 18 mars 2015 14:41

För ett tag sedan kom det ett mail från redaktionen för Full Delaktighet som efterlyste nya inlägg till bloggen från tidigare skribenter. Självklart ville jag medverka! Inte minst för att hedra Erik Ljungberg som startade den här bloggen och som gjort så oerhört mycket för att få samhället att inse att det måste finnas plats och utrymme för alla. Så självklart egentligen – men det fungerar inte så.


Men tack vare modiga och envisa människor som står upp för denna självklarhet och visar på var bristerna finns kommer så småningom detta enda självklara att inträffa – att alla blir delaktiga och att alla får samma värde och likaberättigande. En sådan person var Erik. Han vägrade att finna sig i de levnadsvillkor som samhället skapat för oss som lever med en funktionsnedsättning. Dåliga villkor som många gånger beror på ren okunskap. Kanske också kryddade med en del fördomar om vilka krav människor med funktionsnedsättningar kan tänkas ha på hur de vill leva sina liv.


Jag har liksom Erik en neuromuskulär sjukdom. Idag vet jag att symptomen fanns där redan i väldigt unga år, men funktionsnedsättningen som svaga muskler för med sig gav sig inte ordentligt till känna förrän i 25-årsåldern. Då var jag fullt i gång med mitt liv, hade fått mitt första barn och väntade det andra. Så här i backspegeln så kan jag se att mina rädslor då framförallt rörde sig kring själva diagnosen. Om jag skulle dö i förtid eller drabbas av något annat som skulle göra mig svårt ”handikappad”.


Idag kan jag le lite åt den rädslan. För visst infriades den i form av ett rejält rörelsehinder, men det är inte värre än att det kan lösas med hjälp av min elrullstol. Men vad jag inte visste – var att problemet med rörelsehindret egentligen inte skulle ligga hos mig, utan faktiskt – i hur min omgivning är utformad och i vilken praktisk hjälp som finns att tillgå för sådant som de flesta människor tar alldeles för givet. Jag lever i likhet med många andra ett väldigt aktivt liv och jag har många intressen. Men för att kunna leva så krävs en oerhörd planering och dessutom ett oändligt tålamod.


Det handlar om att inte kunna välja vilken restaurang jag vill äta på. Det handlar om att inte kunna åka med kommunala färdmedel och oerhört begränsat med vanliga tåg. Det handlar om att inte kunna besöka vilka affärer jag vill, välja teater, bio. Det handlar om svårigheter med att närvara vid viktiga arbetsmöten, vara politiskt aktiv, kunna gå på vilka kurser jag vill. Allt på grund av utformningen av den fysiska miljön. Listan kan göras oändlig. Den är ofrånkomlig – den där känslan av att få finnas till på nåder.


Jag vägrar att få existera på nåder. Jag vägrar att leva ett liv som anses som ”skäligt” för sådana som mig. Jag vill inte ha något mer än någon annan – jag vill bara kunna leva och göra rätt för mig på samma villkor som alla andra. Och jag brinner för att alla ska ha den möjligheten.


Erik finns inte hos oss längre – men hans visioner och livsverk lever vidare genom oss som vill fortsätta att förverkliga det enda tänkbara – ett samhälle där alla kan och får bidra efter bästa förmåga och där också plats och möjligheter att göra detta finns.


Tack Erik!


http://fulldelaktighet.nu/?p=3408


Lise Lidbäck

Om Författaren

Lise Lidbäck har alltid haft ett stort intresse för politik och samhällsfrågor och brinner särskilt för frågor som rör människors sociala och mänskliga rättigheter. Lise är förbundsordförande i Neuroförbundet (tidigare Neurologiskt Handikappades Riksförbund) och även styrelseledamot i Federationen Lika Unika som arbetar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Av Stig Olsson - 18 mars 2015 07:54

Nu är det en ny artikel igen där man förfasar sig över att det är 225 000 gamlingar som "bara" har mindre än 11 000 kr per månad att leva på!? Va faan? Som tur är vet jag att svenska folket faktiskt skiter i dessa gnällspikar, för vi säger såhär "Vaddå 11 000, det är väl nog mycket till nån som ändå aldrig gör nåt"!?


Jag menar bara... HUR mycket behöver dom som ändå inte har nån glädje kvar, nä inte ens att leva!? Jag tycker de borde vara tacksamma som ändå har såpass mycket!


Förresten, allsång i kyrkan är väl ändå gratis, plus alla bingospel som PRO arrangerar... Nä jag fattar ingenting...


För dig som vill lära sig mer om vad dessa bortskämda gamlingar gnäller över kan ju bara läsa den här artikeln och se på videon:


Fattigpensionärer – en växande grupp



I dag lever nästan en kvarts miljon pensionärer i Sverige under EU:s fattigdomsgräns. Andelen fattiga äldre har ökat dramatiskt sedan 2006.

 

EU:s fattigdomsgräns är 60 procent av landets genomsnittliga (median) disponibla inkomst. I Sverige motsvarar det strax under 11.000 kronor i månaden. Nu slår Pensionärernas Riksorganisation, PRO, larm om att de fattiga pensionärerna i framtiden kommer att bli allt fler. Därför kräver de en utvärdering av hela pensionssystemet.

– Den gruppen riskerar att öka och det är ganska pinsamt att det ser ut på det här sättet, säger Bengt Sibbmark på PRO.


Många som invandrar till Sverige i vuxen ålder hinner aldrig jobba in en tillräcklig pension, eftersom systemet inte bara väger in den inkomst man haft under arbetslivet, utan också hur länge man bott i landet. Invandrare riskerar att bli fattigpensionärer, menar PRO, som också kräver akuta åtgärder för fattigpensionärerna.

Finanskris och jobbskatteavdrag

Enligt Pensionsmyndighetens prognos lever 225.000 pensionärer under fattigdomsgränsen idag. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006.


– Jobbskatteavdraget bidrog till att få upp den här andelen. När de som förvärvsarbetade blev rikare, då blev andelen fattiga pensionärer större, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten.


Efter finanskrisen slog bromsen i pensionssystemet till och 2010 sänktes därför pensionerna. Detta gjorde att ännu fler hamnade under det relativa fattigdomsstrecket. Dessutom har grundnivån i pensionen inte ökat lika mycket som lönerna de senaste åren. Det har gjort att pensionärerna hamnat ännu mer på efterkälken. PRO menar att klyftan ökat mellan garantipensionärer och löntagare.


– Detta skulle man kunna använda som argument för att höja nivån på grundskyddet, men det finns också andra åtgärder. Man skulle kunna betala in mer pengar till pensionssystemet, eller höja pensionsåldern, säger Ole Settergren.

Kostar miljarder

Alla lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljard kronor varje år. Utslaget på varje pensionär rör det sig om ungefär 1.700 kronor i månaden, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.

– Man kan ha olika ingångsvärden i vad som är rättvisa. Det kan vara att alla har lika inkomster, eller att alla får en pension som står i relation till hur mycket man har betalat in till pensionssystemet, säger Ole Settergren.

FAKTA: FATTIGA PENSIONÄRER

Antal pensionärer under EU:s fattigdomsgräns per år, avrundat till närmsta 25.000-tal:

2014: 225.000 (2014) (prognos: Pensionsmyndigheten)

2013: 200 000

2012: 225 000

2011: 250 000

2010: 225 000

2009: 200 000

2008: 225 000

2007: 225 000

2006: 125 000;

2005: 125 000

2004: 125 000

2003: 125 000

2002: 150 000

2001: 175 000

2000: 150 000

1999: 125 000

1998: 100 000

1997: 50 000

1996: 75 000

1995: 75 000

Källa: Statistiska centralbyrån

 

Förutom relativ fattigdom, som baseras på medelinkomsten i landet finns också begreppet absolut fattigdom. Det betecknar de människor som lever under nivån för existensminimum som Socialstyrelsen räknat ut. Enligt Pensionsmyndigheten beräknas cirka 33.000 pensionärer leva i absolut fattigdom. Då kan man ha rätt till äldreförsörjningsstöd.

FAKTA: ALLMÄN PENSION

Garantipension: Finansieras av staten och ska fungera som grundskydd för dem med liten eller ingen pensionsgrundande inkomst under arbetslivet. Gäller från det att man fyllt 65 år. För att ha rätt till full grundpension måste man bott minst 40 år i Sverige. För den som bott kortare tid i landet minskas beloppet med 1/40 per år som saknas.

Inkomstpension: Fungerar som en inkomstgrundad pension och baseras på de pensionsrätter som betalats in under arbetslivet. Beloppet varierar beroende på hur mycket som betalats in under arbetslivet, samt inkomstutvecklingen i samhället.

Premiepension: Är inkomstgrundad och baseras på pensionsrätterna i premiepensionssystemet. Storleken på premiepensionen varieras beroende på hur mycket som investerats under arbetslivet och hur fonderna utvecklats. För den som väljer att inte göra aktiva val förvaltas pengarna av Sjunde AP–fonden.

Den allmänna pensionen är skattepliktig. Utöver den allmänna pensionen kan man vara berättigad till följande ersättningar.

Bostadstillägg: (behovsprövas, betalas ut efter 65 års ålder), äldreförsörjningsstöd, särskilt pensionstillägg, efterlevandestöd till barn.

Den som går i pension från 61 års ålder får endast ut inkomstpension och premiepension fram tills man fyller 65 år.

FAKTA: BROMSEN I PENSIONSSYSTEMET

Bromsen, som också kallas balanseringen handlar om att skulderna i pensionssystemet inte får bli större än tillgångarna.

Balanseringen är förhållandet mellan tillgångar och skulder. Bromsen slår tillnär de inbetalade avgifterna väntas bli för låga i förhållande till utbetalningarna. Detta för att inte värdet i pensionssystemet ska urholkas på sikt.

 
Av Stig Olsson - 16 mars 2015 19:04



Efter att Svea hovrätt klargjort att man förväntar sig att åklagarsidan gör något i ärendet som rör Julian Assange, och Högsta domstolen också har satt ner foten, så ska nu äntligen Assange förhöras. Det är inte en dag för tidigt. Men återigen vägrar överåklagare Marianne Ny att låta sig intervjuas.

Turerna har varit många. Assange blir anmäld för våldtäkt med mera av två svenska kvinnor. Senare framkommer det att den yngre av kvinnorna egentligen inte ville anmäla honom, utan kände sig pressad att göra det.

 

En förundersökning inleds och ganska snabbt byts en kammaråklagare ut mot den erkänt skickliga chefsåklagaren Eva Finné. Hon kommer vartefter fram till att det inte handlar om våldtäkt, och likaså avskriver hon andra brottsrubriceringar. Vad som blir kvar är att han möjligen gjort sig skyldig ofredande, dock inte sexuellt ofredande – alltså ett brott som är på nivån bötesbrott.

 

Hela den sekretessbelagda utredning som leder fram till dessa beslut 

från chefsåklagaren Finnés sida, bifogas till höger om den här artikeln. Av utredningen framstår chefsåklagare Finnés slutsatser som logiska och begripliga. En av många underliga faktorer i fallet är en "teknisk bevisning" i form av en kondom som Assange skulle ha använt vid ett helt frivilligt samlag med den äldre av de båda kvinnorna. Och där han, enligt henne, efter ett tag skulle ha dragit ut och rivit sönder kondomen för att därefter fortsatt med samlaget med den trasiga kondomen på sin penis. När hon tillfrågas av polisen om hon möjligen har den kondomen kvar visar det sig att hon har det, och hon återkommer efter några dagar med en trasig kondom till polisen.

 

När kondomen undersöks visar det sig att det inte finns någon form av sekret på den. Varken från kvinnan eller Assange. Det torde därmed vara den enda kondom som någonsin använts vid ett vaginalt samlag utan att det hamnat något minsta sekret på den.

 

Att kvinnan ifråga därtill varit noga med att Assange skulle bo kvar hos henne, flera dagar utöver den tid som det varit planerat – och därmed flera dagar efter de påstådda sexuella övergreppen, gör chefsåklagare Finnés beslut än mer begripliga.

 

Det sista Assange säger i förhören är att om det är något mer de vill ta upp, så får de höra av sig. Han ställer sig alltså till förfogande. Veckorna går men inga nya förhör hålls. Assange har inte belagts med reseförbud, så efter några veckor reser han till England. Då utfärdas en internationell arresteringsorder av den tredje åklagaren i fallet, överåklagare Marianne Ny.

 

Efter diverse turer i England tar Assange sin tillflykt till Ecuadors ambassad i London, när han riskerar att bli utlämnad till Sverige. Att han gör det beror på att han och hans rådgivare anser att risken är stor att han ska komma att utlämnas från Sverige till USA, där han riskerar att dömas till livstid för sina avslöjanden av USA:s krigsbrott.

 

På den ambassaden har han nu befunnit sig sedan sommaren 2012, i något som närmast kan beskrivas som husarrest.

Under de här närmare tre åren har det gång på gång ifrågasatts att svensk polis och åklagare inte tar sig till London och förhör honom, så att det kan bli ett avslut på den här historien. Alltså precis som man ofta gjort i liknande situationer. Svaret har hela tiden varit att om man därmed kom fram till att man ville åtala honom i Sverige, så är det inte säkert att det skulle kunna genomföras, eftersom man inte kan tvinga ut honom från den där ambassaden.

 

Det är ett minst sagt underligt argument. Förundersökningar ska bedrivas så långt det är möjligt. Att underlåta att göra det på grund av vad man tror eventuellt kan hända framöver, är naturligtvis helt fel.

 

Nåväl, nu ska det då äntligen ske, efter att både Svea hovrätt och Högsta domstolen markerat att nu får det vara nog med de här dumheterna. Men återigen vägrar överåklagare Marianne Ny att låta sig intervjus. Vad är det för överåklagare som inte kan ställa upp och svara på frågor från medierna, som i en demokrati ska utgöra granskarna? Handlar det möjligen om att hon har beordrats uppifrån att inte göra det?

 

http://www.reclaimjustice.com/artiklar/antligen-ska-assange-forhoras/

 


Av Stig Olsson - 14 mars 2015 09:07

Nelson MandelaNelson Mandela syn på Israel har länge tystats ned av västvärldens massmedia skriver Brage Norin – fysiker och kinakännare.

 
  • Nelson Mandela visade vägen framåt för mänskligheten. Hans idé om nationell försoning bländade hela världen. Han valde förlåtelsens väg – inte hämndens. Han är den mänskliga kärlekens superhjälte och en av världens mest respekterade människor. När han talar flödar han av inre värme. Men Västvärlden har under många år filtrerat bort obekväm information. Mandelas syn på den israeliska politiken är därför nästan okänd i väst.

Nelson Mandela stödde under hela sitt liv helhjärtat den palestinska befrielseorganisationen PLO.

Han var mycket god vän med den palestinska ledaren Yassir Arafat. Både i skrift och tal framförde han under hela sitt liv rakryggat sina åsikter. Han fördömde många gånger Israels ockupation av palestinsk mark. Låt mig citera ett av hans tal (från 1999):

Israel måste dra sig tillbaka från alla områden som erövrades från araberna 1967(under sexdagarskriget) – i första hand måste Israel dra sig tillbaka fullständigt från Golanhöjderna, från Södra Libanon och från Västbanken.”(The Jewish Telegraph Agency’s Suzanne Belling).


Vid ett möte den 4:e december 1997 – vid den Internationella Solidaritetsdagen med det Palestinska folket – samlade Mandela en grupp palestinska gäster, kända humanister och representanter från Sydafrika, där han framförde sina ståndpunkter i ett välkomsttal:

 
”… solidaritetens, rättvisans och frihetens eld måste fortsätta att brinna.” …” FN tog tydligt ställning mot Apartheit, och med åren växte det fram en internationell gemensam konsensus, vilket till slut ledde fram till slutet för det fruktansvärda rassystemet. Men vi är alla medvetna om att vår nyvunna frihet inte är komplett – innan en liknande befrielse har ägt rum även för palestinierna.”

 

Mandela liknade ofta de s.k ”Palestinska autonoma områdena” med ”Bantustans” i Sydafrika – dit den vita rasistregimen föste samman ”de svarta”. Hans ställningstagande upplevdes naturligtvis som ett hot – i första hand av Israel och USA.

 

Nelson Mandela terrorstämplades in i det sista av både Israel och USA – men läget förändrades oväntat snabbt efter hans frigivning. Mandela blev överraskad när så många av världens ledare skyndade till för att gratulera honom – politiker som under många år stämplat honom som terrorist. Mandelas dom av Israels separationspolitik är hård, men den bygger på moraliska värderingar hos en äkta kristen människa – en hel varm människa. Den israeliska varianten av Apeartheit skapar blankt hat, konflikter och krig. Men läget är farligt inte bara lokalt utan även globalt – Israel är en stat full med kärnvapen. 


EN HÅRRESANDE SANNING – FLERA HUNDRA KÄRNVAPEN FINNS I ISRAEL!

 

1986 avslöjdes Israels kärnvapen

 

Israels kärnvapeninnehav avslöjades 1986 av den israeliska kärnfysikern Mordechai Vanunu. Straffet för att avslöja sanningen blev grymt. Efter avslöjandet fängslades han av Israel. Vanunu tillbringade 18 år i fängelse, varav 11 år i isoleringscell. Israels kärnvapeninnehav har många gånger bekräftats av andra experter.

 

Hans Blix: ”Hur ska omvärlden kunna övertyga Nordkorea och Iran om att de inte behöver kärnvapen? Ett är säkert: argumenten skulle få större tyngd om USA och Israel själva minskade sina arsenaler”.

 

Från Wikipedia, den fria encyklopedin: Israel varken bekräftar eller förnekar att de besitter kärnvapen. Även om ingen officiell statistik finns, har man beräknat att Israel har från 75 till så många som 400 kärnvapen, som rapporteras inkluderar termonukleära vapen i megaton området.(Hans Blix har nämnt liknande siffror.) Snacka om en obehaglig sanning. Flera hundra kärnvapen på en så liten yta gör Israel till världens kärnvapentätaste land! 

 

Vem är terrorist – Hamas eller Israel?


Under Israels senaste krig i Gaza dödades över 400 barn. Skolor och sjukvårdsinrättningar bombades systematiskt sönder och samman. När de palestinska barnen äntligen återvände till skolan sent på hösten saknades barn i nästan varje klassrum. För första gången i Israels historia protesterade höga militära befälhavare mot den egna militärens agerande. Massor av palestinska kvinnor och åldringar dödades av militära prickskyttar. ”Terrororganisationen” Hamas dödade cirka 70 israeliska soldater och tre barn – tyvärr. Man måste vara helt känslokall om man inte reagerar mot Israels agerande. Hur kan man blunda inför den uppenbara sanningen om vem som är terrorist?

 

Israel ockuperar över 100 områden på palestinsk mark. Ingen person kan ta till sig denna sanning – den är ofattbar.

 

Varför får vi aldrig se sanningen på en karta i TV? Tänk om Sverige hade ockuperat över ett hundra områden i Norge.

 

De norska motståndsmän som skickade hemmagjorda raketer mot Sverige är naturligtvis terrorister. Den norska motståndsrörelsen måste terroriststämplas. Detta är Israels politik i ett nötskal. Men den Israeliska ockupationspolitiken är snart över. Nelson Mandelas dröm om ett befriat palestinskt folk kommer snart att uppfyllas.

 

Nelson Mandela – den kanske mest respekterade politikern i världen – betraktar Israels politik på Västbanken och i Gaza som ”åtskillnadspolitik” (Apartheit). Han fördömer rakryggat den israeliska ockupationen av palestinsk mark.

 

Han väljer inte ord som är inlindade. Han väljer sanningens ordval – ”Apartheit” och ”ockupation”. Mandela levde efter mottot ”Vägen, sanningen och livet” utan att tveka – även om detta hotade hans liv. Vilken gudomlig människa han var – vilken lysande förebild. Vi måste också bli hjältar – både för vår egen skull och för alla andra människors skull. Då kan vi känna oss stolta.  

 

Det betyder att vi också måste använda sanningens ordval: 

 

* Israel är jordklotets sista stat som öppet bedriver åtskillnadspolitik – Apartheit. 

* Israel har hundratals amerikanska kärnvapen placerade mitt inne i Mellanöstern. 

 

Kuba tvingades en gång i historien att frakta bort ryska missiler. Detta var naturligtvis nödvändigt. Israel kommer snart att tvingas göra samma sak med USA:s missiler. Ett kärnvapenfritt Mellanöstern är en vacker dröm. Hans Blix har många gånger tagit upp denna fråga.

 

En annan hårresande sanning.

 

När den vita rasregimen i Sydafrika föll samman meddelades att landets sex kärnvapen hade förstörts av regimen.

 

Ännu en obehaglig sanning uppdagades. Det var med mycket stor säkerhet Israel som hjälpt Aparheitregimen i Sydafrika att skaffa sig kärnvapen! Detta har med minst lika stor säkerhet skett i samarbete med USA. Vi lever i en mycket sjuk värld.


När Sovjetunionen föll samman för cirka 25 år sedan drabbades det ryska folket fruktansvärt. Alkoholismen exploderade. Svält plågade befolkningen från Leningrad i väster till Vladivostok i öster. Medellivslängden sjönk dramatiskt. Barn levde i uppvärmda fjärrvärmeledningar underjord i alla större städer. En svårt alkoholiserad ledare Boris Jeltsin tog över i detta kaos. Ryssland tog – tack och lov – hem sina kärnvapen från andra länder i f.d Sovjetunionen.

 

USA måste snart göra samma sak. De israeliska kärnvapnen måste bort så snart som möjligt.


När det amerikanska imperiet inom några få år faller samman inleds detta med en ättestupa – ”det finansiella stupet”. Dollarn kollapsar. Våldskulturen i USA kommer att drabba det amerikanska folket obeskrivligt. Landet kommer aldrig mera att bli sig likt. USA:s fall är nära förestående. Därför är frågan om Israels kärnvapen akut.


Knappast någon historiker hänger med. Nästan alla blev överraskade när Sovjetunionen plötsligt kollapsade. Nästan alla togs på sängen när det ”arabiska våren” plötsligt bröt ut. Den amerikanska mardrömmen kommer också överraskande. Det går allt fortare på den historiska arenan. Sammanbrottet av den sista militära supermakten på jorden skapar visserligen tillfälligt ett fruktansvärt kaos i väst, men ett tusenårigt fredsrike väntar bakom dörren. En värld i fred är på väg att födas. Vilken underbar historisk händelse. Det blir kolsvart före gryningen – men nästa gryning kan vi verkligen se fram emot.


Brage Norin höjdare



https://parnassen.wordpress.com/2015/03/13

 

Av Stig Olsson - 14 mars 2015 08:01

Personliga tragedier för funktionshindrade när staten tvingar på ansvaret för personlig assistans på kommunerna

 
 

Personer som haft rätt till personlig assistans fråntas allt oftare hela eller delar av stödet, trots att varken lagen eller funktionshindret har ändrats. En enkät till kommunerna bekräftar att Försäkringskassans restriktivare behovsbedömningar får allvarliga konsekvenser. Tre av fyra kommuner upplever ett övervältrat ansvar för personlig assistans från staten, nära varannan kommun uppger att de saknar ekonomiska förutsättningar att uppfylla LSS-lagstiftningen (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Nu måste regering/riksdag ingripa för att återupprätta den internationellt hyllade Assistansreformen.


Trots larm från både brukarorganisationer och enskilda funktionshindrade har utvecklingen fått fortgå i flera år.


Riksdagens socialutskott begärde i våras att regeringen ska bedöma eventuella behov av åtgärder för att upprätthålla intentionerna i LSS. Att riksdagen tar tag i frågan är bra, men vi vill understryka att behovet av åtgärder är både uppenbart och akut. För att fördjupa kunskapsläget har FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.) genomfört en enkät till Sveriges kommuner. 80 procent av kommunerna svarade, och de resultat som presenteras i en rapport i dag bekräftar bilden – tre av fyra kommuner drabbas av att staten övervältrar ansvaret för personlig assistans. Rapporten hittar du på FUB:s hemsida.


Dessutom uppger nästan varannan kommun att de saknar ekonomiska förutsättningar för att uppfylla LSS-lagstiftningens syften. Det är nära en fördubbling på två år – exakt samma fråga ställdes av dåvarande SKTF i en enkät år 2010.


Vidare indikerar nära var tionde kommun att de, i samband med att staten tvingar på dem ansvaret för personlig assistans, fråntar funktionshindrade rätten till stöd inom ramen för LSS. Det är också alarmerande, kommunerna har ingen rätt att upphäva ett beslut om beviljade insatser enligt LSS med mindre än att behovet av stöd minskat.


Kommuner oftare, börjat väga in ekonomiska aspekter vid behovsbedömningar. Sammantaget leder situationen inte bara till personliga katastrofer för enskilda funktionshindrade, därtill ett arbetsmiljöproblem för LSS-handläggare i kommunerna. De får svårt att fullfölja sina uppdrag, pressade mellan den lagstiftning de ska följa och politiska nämnder som i vissa fall – alltså i strid mot lagen – tar ifrån handläggarna beslutsrätten och enskilda funktionshindrade rätten till assistans.


Det är dags för ansvariga politiker att ta tag i frågan. När högsta juridiska instans kommer fram till att det är förenligt med gällande lag att tolka funktionshindrades behov på det cyniska sätt som görs i dag, då är frågan politisk och inte längre juridisk. Det behövs en översyn av lagtexten för att långsiktigt säkerställa LSS-lagstiftningen. Men först behövs akuta åtgärder. Vi uppmanar regering och riksdag att säkerställa att Försäkringskassan åter börjar tillämpa LSS-lagstiftningen i enlighet med dess intentioner. Det har varit möjligt tidigare, så det kan inte vara ett lagbrott att börja göra det igen.  Vi efterlyser också en snabbutredning av en sänkt brytpunkt mellan kommunalt och statligt kostnadsansvar för personlig assistans, för att minska övervältringen från stat till kommun.


En legitimering av de kommunala tjänstemän som handlägger LSS-ärenden bör övervägas. Det kan stärka rättssäkerheten genom att ge besluten starkare status i myndighetsutövningen och därmed motståndskraft mot politiska överprövningar utan saklig grund. Från samhällets perspektiv är det ingen besparingsåtgärd att flytta kostnader från staten till kommunerna. Det är inte heller värdigt Sverige att låta personer med svåra och varaktiga funktionshinder betala i form av sämre liv. Det skulle leda till ett lite kallare samhälle för oss alla.


http://www.aftonbladet.se/debatt/article15492280.ab

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se