Inlägg publicerade under kategorin Kränkning

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 12:08

Hur länge ska detta vansinne tillåtas fortsätta? VARFÖR säger ingen ifrån? Hur många måste dö innan vi svenskar reagerar? Kommer vi någonsin att reagera? DETTA ÄR FÖR DJÄVLIGT!



Åke tvingas betala mat – han kan dö av


 


Han törs inte äta maten på grund av allergier.

Men trots det har Åke Sjölin, 71, tvingats betala över 60 000 kronor för kost på äldreboendet.

– Jag är förtvivlad, det känns som de stjäl mina pengar, säger han.


Det ligger falukorv, fiskbullar och blåbärssoppa i matkassen - mat som är snäll mot magen och inte orsakar akuta sjukhusbesök för Åke Sjölin i Sundbyberg.


Han har precis fått hjälp av sin svägerska Helena Hoffström att handla i den närliggande matbutiken. Nu håller de på och ställer in varorna i det lilla kylskåpet han har i sin lägenhet på äldreboendet Lötsjögården.

Men det är precis han har råd med maten.

Tvingas betala

Anledningen är att Åke Sjölin tvingas betala 3300 kronor i månaden till Sundbybergs kommun för kost han inte äter.


Avgiften är obligatorisk för alla som bor på äldreboende i Sundbyberg - oavsett om de vill ha maten eller inte.


Eftersom Åke bott på Lötsjögården sedan våren 2013 har det hittills blivit 62800 kronor som han inte fått något alls för.

– Jag vågar inte äta något av det de serverar eftersom jag är allergisk. Min mage är för klen för att klara av vissa saker och om jag till exempel får i mig lök måste jag åka till sjukhus och bli magpumpad, säger Åke Sjölin.

"De riktlinjer vi har"

Han har förgäves försökt förklara för Sundbybergs kommun att han föredrar att handla och laga sin egen mat - men det hjälper inte.

– Problemet är att det är så många som säger att de inte vill ha mat och sen äter de ändå. Då måste de som har hand om boendet räkna ut exakt vad det är man äter och vad man inte äter och så vidare, säger Carina Bergstedt, chef för biståndsenheten i Sundbyberg.


Hon menar att dietister kan hjälpa till med att ta fram en kost som fungerar trots allergier eller enligt andra önskemål. Men det är inte möjligt att helt avsäga sig maten och i stället laga den själv.

– Det är så här att de riktlinjer vi har är - man ska betala när man befinner sig på boendet. Och vad jag vet så är många nöjda med maten, säger Carina Bergstedt.


För Åke Sjölins del innebär det ett stort hål i kassan.

– Det är förjävligt, de skinnar pensionärer, säger han.


http://www.expressen.se/nyheter/ake-tvingas-betala-mat--han-inte-ater

ANNONS
Av Stig Olsson - 6 mars 2015 05:27

Ovanstående rubrik skulle nog få vem som helst att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Detta kan ju bara inte vara sant?


Alla samhällen vet att förvisning är det strängaste och effektivaste straff en människa kan utsättas för, bortsett från ren eliminering. Det kan handla om alltifrån att det lilla barnet förvisas till ett eget rum i ett par minuter till ett fängelsestraff på livstid. Få saker kan få en människa att må så dåligt som uteslutning och känslan av att inte få höra till.

 

Faktum är att det i denna stund finns tusentals oskyldigt dömda till förvisning i vårt land.

 

Personer som dessutom i sitt utsatta läge inte kan göra något åt sin situation utan är helt i händerna på olika myndigheter och andras godtycke.

Brottet består i att de behöver hjälp för att kunna delta i vardagen och göra det de allra flesta människor på jorden ser som en så stor självklarhet, att de inte ens ägnar det en tanke.

Kanske är det just detta som är problemet? Svårigheterna att föreställa sig att något som är en självklarhet för de flesta, kan utgöra ett oöverstigligt problem för någon annan? 

 

Jag talar om alla de som förlorar eller får sin personliga assistans nerdragen till ett minimum på grund av allt hårdare och orimligare bedömningar kring vad som kan bedömas vara ett mänskligt grundläggande behov.

Var går gränsen frågar jag mig?


Historiskt sett har personer med funktionsnedsättningar alltid varit beroende av sin omgivning och samhället. Att personer med funktionsnedsättningar i regel har en mycket sämre livskvalitet än andra har i alla tider varit ett accepterat faktum.

Först så sent som i slutet av 1980-talet började man inom politiken att på allvar tala om att begrepp som delaktighet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet skulle omfatta även personer med funktionsnedsättningar och en borgerlig regering med Bengt Westerberg i spetsen lade fram förslaget om LSS – lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade.

 

Lagen innebar en revolution i människors liv – som nu äntligen fick möjlighet att delta i samhällslivet, bilda familj, arbeta, studera och leva som andra.

Valfrihet och integritet var honnörsord i den dåvarande handikappspolitiken.

Dock dröjde det inte mer än ett år, innan de första nedskärningarna i reformen inleddes och trots att honnörsorden fortfarande är ledord, så ser verkligheten helt annorlunda ut.

 

Man skulle kunna säga att först gav man människor armar och ben och uppmuntrade dem att delta i samhällslivet för att nu plötsligt börja hugga av dem igen!

Det handlar om nedskärningar, misstänkliggörande och i många fall om ren förvisning.

Att bli fråntagen ett värdigt liv bit för bit är en verklighet som gestaltar sig för många i denna stund.


Varför frågar man sig? Svaret stavas fördomar, okunnighet, bortprioritering och självklart PENGAR.


Frågan är om det överhuvudtaget går att mäta mänskliga rättigheter i dessa termer? För hur kan så självklara saker som att förflytta sig, sköta sin hygien, få kläder på kroppen, äta och kommunicera stavas på något annat sätt än just en Mänsklig Rättighet?


Myndigheter och domstolar gör allt hårdare bedömningar kring vad som kan räknas som människors grundläggande behov – att få på sig andra kläder än kalsonger och pyjamas är till exempel inte ett grundläggande behov.

Att få hjälp med att laga sin mat och hantera den på tallriken räknas inte heller om du själv på något vis klarar att föra maten till munnen.

Inte ens den som döms till lagens strängaste fängelsestraff behandlas på detta vis.

Människan har tre grundläggande rädslor och dessa handlar om att bli avvisad, att förlora något, eller att bli avslöjad.


De första två är vardag för Sveriges assistansberättigade, personer som dagligen måste acceptera att de inte kan få den hjälp de behöver och faktiskt enligt lagen har rätt till. Detta handlar inte om något annat en ren förvisning, dvs lagens strängaste straff!


I ett modernt samhälle behövs alla, därför behöver också alla ha samma rättigheter att leva, verka och bo i det. Vi ska aldrig acceptera denna nedmontering av funktionsnedsatta människors liv och rättigheter! Vi ska inte stillatigande finna oss i att tvingas in i mallar på hur ett ”lagom liv för en funktionsnedsatt” ska se ut! Vi ska ta kampen att ha samma rätt som alla andra att få leva det liv vi vill och önskar!

Vår väg är inte bara mjukt gräs, den är en bergsstig med massor av vassa stenar. Men den går uppåt, framåt, mot solen.

(Ruth Westheimer)

 

Denna text kommer från NHR,s förbundsordförande


http://fulldelaktighet.nu/?p=2449

ANNONS
Av Stig Olsson - 5 mars 2015 10:23

Just nu kan livet kan det inte vara lätt för individer, organisationer och länder som grundar sina existenser på hatmånglande och intolerans.


Den engelske aktören Rowan Atkinson – kanske mest känd som “Mr Bean” – är en pigg nykomling till alla de som fått nog av åsiktshuliganer, tankepoliser och censurivrare.


I det politiska uttalandet nedan vänder Atkinson sig mot “den nya intoleransen” och vad han kallar för “Upprördhetsindustrin” (Outrage Industry) – och hävdar sin “rätt att vara få vara otrevlig och förolämpa.”

 



http://blueshift.nu/rowan-atkinson-och-den-nya-intoleransen/

Av Stig Olsson - 4 mars 2015 14:31

Börjar landstinget ha spelat ut sin roll som vårdgivare?, undrar Rose-Marie Sandelius, Luleå, i en insändare.



– Seså, var god stanna utanför porten! Du har inte betalt ambulansen. 500 kronor vill vi ha, annars kommer du inte längre.


Detta verkar bli verklighet inom en snar framtid.


Norrbottens läns landsting ska ha betalt för alla ambulanstransporter.


Elsa har 6 000 kronor i månaden i pension. Hon lever på billig mat, har inte haft råd att gå till tandläkaren de senaste fem åren.


För många år sedan drabbades hon av hjärtsjukdom, astma och reumatism som gör att hon behöver ambulanstransport till sjukhuset.


Hon sitter och tittar på inslaget om att ambulansen nu ska ha 500 kronor.


– Jaha, suckar hon och vrider händerna runt. Det blir till att äta gröt i 14 dagar om jag ska kunna ha råd att ta mig till sjukhuset. Dom tar och tar pengar. Men pensionen höjs inte, den förblir densamma. Eller förresten jag fick ju sju kronor i höjning, räcker till en halv liter mjök.


Politikerna behöver inte ha det så här. De har sett om sitt hus, höjer sina löner, de har minsann råd med hur många ambulanstransporter som helst. Där går det ingen nöd.


– Snart får man väl inte komma in till sjukhuset när hjärtat strejkar, nä det är lika bra att det slutar att slå.


Redan i dagsläget får Elsa prioritera bort saker som är nödvändiga för hälsan.


– Tänderna säger hon, titta, jag kan knappt tugga, men det får vänta. Läkarbesöken får jag boka om när pengarna är slut, skjuta det framåt till nästa månad för jag har inte råd.


– Och nu ska högkostnadsskyddet också höjas med 400 kronor. Istället för 1 200 blir det 1 600. Det är nästan två veckors mat för mig.


– Ja, jag säger då det, suckar hon och tittar ut genom fönstret. Hur ska det här gå? Jag betalar ju av på medicinerna också.


Socialdemokraterna har sålt ut sin själ, man verkar inte längre för de små i samhället.


– Vet du, Axel, maken fick åka med dom där så kallade komfortbussarna till Umeå när han fick cancer. Dom förstår inte dom där landstingsmänniskorna, att en människa som är döende i cancer och har svår värk inte orkar sitta på en buss i flera timmar. Ja, det är mycket dom inte begriper dom där landstingsmänniskorna, ja inte förrän dom själva hamnar där i eländet, men det lär dom aldrig göra för miljonerna sticker ju upp ur deras fickor, som i sagan om pojken med guldbyxorna.


Jag ställer mig frågan: Vad tusan håller landstinget på med?


Man drar in på vårdplatser, skär ner i vården konstant, stänger hälsocentraler och – icke att förglömma – man tillsätter nya landstingsråd.


Börjar landstinget som vårdgivare ha spelat ut sin roll?


Är det dags att staten tar över eller att man inrättar en ny instans som bara har med vård att göra?


http://www.nsd.se/nyheter/fem-hundra-spann-eller-stanna-hemma-9118359.aspx

Av Stig Olsson - 4 mars 2015 13:29

Sveriges politiker tycker det är viktigare att tjänstemännen fattar godtyckliga beslut än att implementera konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta i den svenska lagstiftningen

 

Anledningen till att politikerna inte vill implementera konventionen är att då måste man förändra samtliga lagar-föreskrifter och sedvänjor som förhindra funktionsnedsatta från ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap

 

I konventionen slås det fast att vi har rätt att få den hjälp vi behöver få på grund av våra funktionsnedsättningar och att vi har rätt att få den hjälpen i den omfattningen vi själva anser oss vara i behov av

 

Man skulle alltså inte kunna sätta upp en massa begränsningar av våra liv helt godtyckligt som man gör i dagens samhälle och vi skulle få vara fullvärdiga medborgare

 

Att Sverige får mycket kraftig kritik av FN för att man inte implementerar konventionen i den svenska lagstiftningen är inget man bryr sig om

 

FN:s kommitté kritiserar Sverige på flera punkter. Den viktigaste kritiken gäller det faktum att konventionen inte har blivit integrerad i svensk lag. En konsekvens av det är att myndigheter och rättsinstanser får göra sin egen tolkning av konventionen

 

Man visar med all tydlighet på att man från politikerkåren inte anser att det är mycket viktigt att även funktionsnedsatta får vara fullvärdiga medborgare i landet Sverige och få leva som alla andra utan en funktionsnedsättning har rätt till

 

Att vissa funktionsnedsatta till och med väljer att avsluta sina liv i förtid beroende på utebliven hjälp är inte det heller tillräckligt för våra politiker för att inse nödvändigheten av att implementera konventionen och att man ser till att den verkligen efterlevs fullt ut

 

http://mffmr.se/2015/02/01/viktigare-med-godtyckliga-beslut-an-manskliga-rattigheter/

Av Stig Olsson - 3 mars 2015 18:35

Dags att korka upp champagnen – Alexandra Pascalidou lämnar jobbet som programledare för Sveriges Radios ”Ring P1″. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


Ja, detta sagt med den fromma förhoppningen att jag skall få mina 15 nanosekunders offentlig ryktbarhet då SR eller något annat mediebolag med stöd och benägen hjälp från staten kommer dra fram ”exempel på det hat som SR-medarebetaren och författaren Alexandra Pascalidou utsätts för”. Här är jag! Ta mig om ni kan! Aftonbladet skriver i sinweb-version att hatet fick henne att säga upp sig. Hon säger att hon fått nog.


I verkligheten gillar jag inte champagne. Men visst kan jag erkänna att det är en trevlig och önskvärd nyhet att hon nu slutar som programledare i det enda program där någorlunda vanligt folk får komma till tals (under förutsättning att de kan dupera snubben som sitter i telefonväxeln och stämmer av listan så att man inte släpper in oönskade inringare).


Om jag söker på google med orden ”alexandra pascalidou inkompetent” får jag 59300 träffar. Namnet ”Alexandra” ger 290 miljoner träffar, ”Pascalidou” 290000 träffar och ”inkompetent” ger 437000. Jag sökte även på ”peter harold inkompetent” och fick bara 5770 träffar, och de flesta var signerade av mig. Ja, jag vet, detta är en högst ovetenskaplig analys, och statistiken säger egentligen inte så mycket. Men genom att söka som jag gjorde fann jag väldigt många sidor som yttrade kritik mot henne, eller handlade om den kritik hon får. Bläddrar man en stund får man en inte alltför smickrande bild av hennes livsgärning, även av de som tar henne i försvar.


Jag har en bok med en text av en väldigt ung Alexandra Pascalidou. Jag var själv i 20-årsåldern då den hamnade i min ägo. Andemeningen i hennes skrivande är att hon är kvinna och har invandrarbakgrund, och därmed har hon ett företräde som förbigår alla andra som inte har hennes egenskap. Till en viss del kan jag hålla med om att det är intressant att höra vad vissa mariginella grupper tycker och tänker; jag är överygad om att invandrarkvinnor kan ha mycket intressanta och viktiga saker att berätta om sig själva för oss andra. Men Alexandra Pascalidou är inte positionerad i en marginaliserad grupp. Tvärtom.


Det är ett faktum att Alexandra Pascalidou fått sin tjänst som programledare för ”Ring P1″ trots hennes uppenbara brister i allmänbildning samt hennes arroganta attityd till många av de inringande lyssnarna i programmet.


Jag kan inte på rak hand ge exempel på stunder då hon varit särskilt irriterande eftersom det är åratal sedan jag lyssnade, men det har oftast handlat om att hon ifrågasätter de medverkande på ett sätt som faktiskt är ovärdigt en programledare, samtidigt som hennes egna åsikter skall tas som absolut sanning.


Det påstås att kritiken mot henne baseras på rasism. Jag är inte övertygad om att detta är medsanningen överensstämmande till mer än en bråkdel. Jag ser inte Alexandra som någonting annat än svensk, även om hon ständigt gör reklam för sitt grekiska ursprung (fastän hon är född i Rumänien). Jag kan tänka mig att några ogina människor är besvärade över hennes position som programledare enkom av den anledningen att hon är invandrare, och för all del kan jag hålla med om att jag inte är vän av kvoteringstanken. Men att dra fram rasistkortet är att förminska den berättigade kritiken som Sveriges Radio borde ta till sig.


Man gjorde från SR:s sida en felrekrytering, och man underlät att rätta till misstaget. Därmed inte sagt att jag tror att jag varit bättre än henne, men ändock.


Jag kan föreställa mig att många är kritiska till Alexandra Pascalidou av fler anledningar än hennes arbete som programledare. Hennes författarskap har ifrågasatts, och det diskuteras även om att hon använder spökskrivare till sin produktion. Jag vill minnas att det finns anklagelser om att hon plagierar texter, men det kan kanske vara en fantasi jag har. Jag tror att kritiken mot henne som litteratör kan vara berättigad, och därför är det många som ifrågasätter varför hon ständigt lyfts fram av medierna.


Någonting som jag tror drabbat Alexandra Pascalidou särskilt hårt är hennes långvariga och faktiskt personliga kamp mot Sverigedemokraterna. Jag har i all hast bläddrat genom några referat som hon är ursprung till (hon eller sprökskrivaren…), och det är ganska tydligt att hon delgivit en demoniserande bild av SD. Det finns en pinsam kolumn i Metro som hon signerat 2009 med titeln ”Därför är SD som en alkis” som får mig att fundera på vad tidningen har för uppfattning om sin målgrupp. Det hon skriver kan mycket väl gett henne poäng i etableringen av varumärket Alexandra Pascalidou. Men ju oftare man hör de politiskt korrekta åsiktsmaskinerna mässa om att Jimmie Åkesson och hans parti är de moderna nazisterna, desto svårare blir det att ta sådana som henne på allvar.


När hon sedan dessutom skall leda debatter, då blir det omöjligt att känna ett förtroende för hennes värv. Och när sakkunskapen brister, då känns det som att man i egenskap av lyssnare utsätts för ett hån.


Jag vill dock tacka Alexandra Pascalidou för en sak som gett mig mycket glädje. Jag gillade Ring P1 och lyssnade så ofta jag kunde. Men när jag till slut ansåg att det blev för mycket av det outhärdliga (d.v.s. av Pascalidou och Täppas samt en ännu mer bombad vikarie) rattade jag över till P2 och lyssnade på klassisk musik. Vet ni, den klassiska musiken är fantastisk!


Det slutade med att jag aldrig mer rattade tillbaka till Ring P1. Går radion igång är det P2 som gäller. Uppriktigt sagt, P1 är som att vara på ett socialistiskt väckelsemöte. Kram till alla licensskolkare i Sverige!


https://peterharold.wordpress.com/2015/02/26

Av Stig Olsson - 3 mars 2015 08:30

En ung kille blir 1990 misshandlad med ett baseballträ, halva hjärnan slås sönder. Idag sitter han i rullstol, halvsidesförlamad, har talsvårigheter och måste ha hjälp dygnet runt. Nu, efter 20 år, har FK bestämt att mannen inte ska ha någon hjälp alls, för det behöver han uppenbarligen inte!?


Det här är inte det Sverige svenska folket har röstat fram, nä det här är elitens lösning på något de tycker kostar för mycket. Japp, det är dags att börja namnge de som faktiskt är skyldiga till allt detta elände och det är egentligen inte ens politikerna, nä det är de stora industrimännen och bankirerna, de som alltid ska ha ännu mer än de miljarder de redan har.


På bara 30 år har dessa (Wallenberg är en av dom), lyckats köpa över/muta politiker och fackets chefer till sin sida, fått ner lönerna till en rekordlägstanivå, lyckats bli av med de flesta över 55 inom industrin, sett till så att ålderspensionerna är rekordlåga och nu... nu till sist har man också öppet gett sig faan på att utrota oss funkisar, för de skattepengarna vill Wallenberg & Co också lägga vantarna på!!!


Det är enda anledningen till att de vill återinföra institutionsboenden, indragning av all läkarhjälp, sjukhusvård, värdigt liv, ja t o m drägligt liv som bara gör att vi överlever... Målet är att ge oss ett självmordspiller så att de får till ett definitivt avslut på "ärendet".


Se hur denna man drabbats, inte bara av en fysisk misshandel utan också av en av Wallenberg klart och tydligt uttalad dödsdom!!!


Stefan Rolanders föräldrar måste betala nästan 100.000 kronor i månaden för att han ska kunna ha assistans dygnet runt. SVT


 

Stefan Rolander blev brutalt nerslagen med ett basebollträ 1990. Sedan

dess lever han med en till mer än hälften utslagen hjärna. Stefan är

beroende av hjälp med allt, och han har fått hjälp. Han har haft

personliga assistenter hos sig dygnet runt. Tills nu. Försäkringskassan

beslutade att dra in hans assistans från första februari.

 

Föräldrar, Försäkringskassan, domstolar, advokat och Solna kommun, alla är de på olika sätt involverade i Stefans fall.

Men Stefan är lyckligt ovetande om att hans framtida liv formas i ett diffust nätverk.

– Jag är glad. Jag är positiv, vad härligt! Stefan är jublande glad och hans pappa kan intyga att han har det bra.

– Han är nästan aldrig ledsen, säger pappan Peter Rolander. Och visst har han det så bra han kan ha det så länge han har

sina assistenter. Han är omgiven av trevliga tjejer och killar. Friends Arena ligger nära och där kan han heja på AIK, hans

favoritlag.

Föräldrarna finansierar

När Försäkringskassan backade ur hamnade ansvaret för Stefan hos Solna kommun. Solna beviljade assistans sju och en

halv timme per dygn, men ändå har Stefan kvar assistenter dygnet runt. Det beror på att hans föräldrar har gått in och

från första februari har de finansierat de övriga timmarna. Stefan klarar inte att vara ensam, menar föräldrarna.

– Det kostar oss 99.000 i månaden. Vi har belånat våra fastigheter, säger Peter Rolander.

Peter skruvar lite på sig inför frågan om hur länge de kan hålla på och betala nästan 100.000 varje månad.

– Vi kan nog hålla ut ett halvt till ett år, men sedan är pengarna slut och vi bankrutt.

Halverat behov

Stefan har alltså haft assistans från Försäkringskassan i tjugo år. 2012 fick han förnyat beslut om assistans alla dygnets

timmar. Men vid omprövningen förra året bedömdes att hans behov hade halverats och därför drogs assistansen in från

den första februari i år.

– Stefan har inte blivit mindre funktionsnedsatt sedan 2012. Tvärtom behöver han mer träning nu för att inte försämras.

Beslutet är en katastrof och vi har inte fått någon motivering från Försäkringskassan, de säger bara att de gör en

omprövning, säger Peter Rolander.

Peter är nedstämd, han har tagit mycket illa vid sig av turbulensen kring sonens assistans.

– Försäkringskassan har fram till 2012 beviljat Stefan assistans hela dygnet med journärvaro på natten. Det har man gjort

för att man hittills har delat vår uppfattning att Stefan inte kan lämnas ensam. Han klarar inte det. Lämnas han ensam

en stor del av dygnet kommer han att bli apatisk och sängliggande. Jag tror inte att han överlever, säger Peter Rolander.

Borde förlorat assistansen 2012

Peter har en teori om att Stefan fått en snävare bedömning denna gång på grund av att den handläggare Stefan hittills

haft gått i pension och nu har ersatts.

Den teorin förkastar Monica Svanholm som är enhetschef på Försäkringskassan. Hon har gått igenom handlingarna som

rör Stefan och kommit fram till att det faktiskt begåtts ett fel i hanteringen av Stefans assistans, han borde ha förlorat

den redan 2012.

Snävare bedömningar

År 2008 började Försäkringskassan tillämpa en mycket snävare bedömning av vilka funktionsnedsättningar som medför

rätt till personlig assistans. Frågan gick vidare till dåvarande Regeringsrätten som avgjorde till Försäkringskassans fördel.

Den domen, RÅ 2009 ref. 57, blev praxis, alltså vägledande, och har påverkat livet för tusentalet funktionsnedsatta och

den borde ha medfört att Stefan skulle ha förlorat sin assistans redan 2012.

– Den här praxisändringen har slagit igenom lite pö om pö, säger Monica Svanholm.

Var ni alltså för sent ute med att tillämpa ny praxis?

– Jag tror att det är detta som hänt i Stefans fall.

Assistans – ännu ett tag

Nu har alltså de nya snävare bedömningarna också nått Stefan. Genom sin advokat har han överklagat beslutet och till

att börja med krävt att assistansen ska kvarstå, så kallad inhibition, tills domstol fällt avgörande i assistansfrågan.

Förvaltningsrätten avslog hans begäran, men den 23 februari beslutade kammarrätten i Stockholm att Stefan ska ha kvar

sina assistenter tills själva grundfrågan, den om rätten till personlig assistans, avgjorts av förvaltningsrätten.

Assistanslotteri

Stefan backas upp av engagerade och resursstarka föräldrar som tar på sig kostnader för assistans och advokat. Peter

Rolander, Stefans pappa, konstaterar att det hela mest liknar ett lotteri.

– Förvaltningsrätten och kammarrätten kommer fram till helt olika beslut fast de har exakt samma underlag. Men, vilken

lättnad att få det här beslutet, även om det bara är tillfälligt.

Av Stig Olsson - 27 februari 2015 11:22

Minns ni skräcknyheten från Storbritannien om att ett par ryska bombplan flög över Västeuropa härom veckan, närmare bestämt intill den brittiska kusten? Detta tilltag beskrevs som att Ryssland ”utgör ett verkligt och närvarande hot” för engelsmännen. I själva verket flög planen över internationellt vatten, vilket de hade sin fullständiga rätt att göra. Förvisso finns det ett signalvärde i att flyga nära Storbritannien – det kan vara på sin plats att reflektera över vad den ständiga eskaleringen av Vita husets politik gentemot Ryssland kan leda till. Det är samma signalvärde som när NATO-flyg över i Östersjön.


Om nu den brittiska regeringen ser det som en provokation att ryskt flyg flyger över internationellt vatten, borde inte Ryssland kunna uppfatta de amerikanska stridsfordon som paraderar mindre än en kilometer från den ryska gränsen i Estland nu i dagarna? Ja, medan krigshungriga ledarskribenter skriver att NATO borde förbereda sig på att skydda baltstaterna från nästa ryska invasion så pågår det faktiskt redan ett inflöde av amerikanskt materiell och trupp dit.


Vis av erfarenhet hur USA drogs in i Vietnamkriget på allvar (det skedde genom en s.k falseflag-operation) så vet jag att det finns en potentiell risk att samma sak sker här. Och numera är Sverige en del i NATO:s operativa verksamhet, minus formellt medlemskap (vilket betyder vi hjälper NATO utan att det finns några förpliktelser för NATO att hjälpa oss när man lockat hit fiende). Efter ständiga larmrapporter från regeringen i Kiev om rysk invasion i Ukraina (rapporter som aldrig kunnat bekräftas, inte ens av dess arméledning) så vet vi att Vita huset kan agera på rena falsarier. Det finns en möjlighet att vi en morgon vaknar med krigsrubriker i tidningen där det står att ryskt pansar beskjutit civila mål i Estland, Lettland eller Litauen, och så får vi se bilder på ett rykande hus. De ryska dementierna kommer knappast hjälpa. Vad som följer på detta är utdragna markstrider med avsikt att skapa ett flerfrontskrig mot Ryssland.


Det finns nu i dagarna en diskussion om ”eld upphör”-avtalet i Ukraina (Minsk II), som efterlevs som förväntat (d.v.s. man fortsätter att kriga). Det skrivs en hel del om att Ryssland inte efterlever avtalet (ett villkor var att Ryssland skulle dra tillbaka den armé som man sannolikt aldrig haft i utbrytarrepublikerna). Samtidigt så skickar USA och Storbritannien militär personal till Ukraina för att utbilda den ukrainska arméns soldater med Kiev-regimens goda vilja. Och medan Vita huset anklagar Ryssland för att försörja separatisterna med vapen säljs amerikanska vapen till regeringen i Kiev via Saudiarabien – sannolikt med pengar som man lånat av storbankskontrollerade IMF! Någon rubrik om detta i Expressen? Säg till i så fall.


Apropå Expressen… Fria Tider avslöjade häromdagen att Expressen-reportern Niklas Svenssons ”scoop” om att Ryssland tvingat utrikesminister Margareta Wahlström att förhindra svenskt stridsflyg från att öva över Estland visar sig vara en ren och skär lögn. Nu är Niklas Svensson redan känd som en ohederlig reporter, dömd i tre fall av olaga dataintrång. Så det finns en belastningshistorik. Men i grund och botten handlar det hela mest om en förtroendefråga för Expressen och andra medier som okritiskt repeterade Expressens felaktiga uppgifter.


Då vi nu ser att felaktiga nyheter får stor spridning är det ganska uppenbart vilka risker som samhället står inför med det faktum att även planterade falska nyheter sannolikt får stort genomslag. Jag refererar här till mitt blogginlägg från tidigare i veckan.


https://peterharold.wordpress.com/2015/02/26

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se