Inlägg publicerade under kategorin Svensk rättsröta

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 05:27

Ovanstående rubrik skulle nog få vem som helst att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Detta kan ju bara inte vara sant?


Alla samhällen vet att förvisning är det strängaste och effektivaste straff en människa kan utsättas för, bortsett från ren eliminering. Det kan handla om alltifrån att det lilla barnet förvisas till ett eget rum i ett par minuter till ett fängelsestraff på livstid. Få saker kan få en människa att må så dåligt som uteslutning och känslan av att inte få höra till.

 

Faktum är att det i denna stund finns tusentals oskyldigt dömda till förvisning i vårt land.

 

Personer som dessutom i sitt utsatta läge inte kan göra något åt sin situation utan är helt i händerna på olika myndigheter och andras godtycke.

Brottet består i att de behöver hjälp för att kunna delta i vardagen och göra det de allra flesta människor på jorden ser som en så stor självklarhet, att de inte ens ägnar det en tanke.

Kanske är det just detta som är problemet? Svårigheterna att föreställa sig att något som är en självklarhet för de flesta, kan utgöra ett oöverstigligt problem för någon annan? 

 

Jag talar om alla de som förlorar eller får sin personliga assistans nerdragen till ett minimum på grund av allt hårdare och orimligare bedömningar kring vad som kan bedömas vara ett mänskligt grundläggande behov.

Var går gränsen frågar jag mig?


Historiskt sett har personer med funktionsnedsättningar alltid varit beroende av sin omgivning och samhället. Att personer med funktionsnedsättningar i regel har en mycket sämre livskvalitet än andra har i alla tider varit ett accepterat faktum.

Först så sent som i slutet av 1980-talet började man inom politiken att på allvar tala om att begrepp som delaktighet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet skulle omfatta även personer med funktionsnedsättningar och en borgerlig regering med Bengt Westerberg i spetsen lade fram förslaget om LSS – lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade.

 

Lagen innebar en revolution i människors liv – som nu äntligen fick möjlighet att delta i samhällslivet, bilda familj, arbeta, studera och leva som andra.

Valfrihet och integritet var honnörsord i den dåvarande handikappspolitiken.

Dock dröjde det inte mer än ett år, innan de första nedskärningarna i reformen inleddes och trots att honnörsorden fortfarande är ledord, så ser verkligheten helt annorlunda ut.

 

Man skulle kunna säga att först gav man människor armar och ben och uppmuntrade dem att delta i samhällslivet för att nu plötsligt börja hugga av dem igen!

Det handlar om nedskärningar, misstänkliggörande och i många fall om ren förvisning.

Att bli fråntagen ett värdigt liv bit för bit är en verklighet som gestaltar sig för många i denna stund.


Varför frågar man sig? Svaret stavas fördomar, okunnighet, bortprioritering och självklart PENGAR.


Frågan är om det överhuvudtaget går att mäta mänskliga rättigheter i dessa termer? För hur kan så självklara saker som att förflytta sig, sköta sin hygien, få kläder på kroppen, äta och kommunicera stavas på något annat sätt än just en Mänsklig Rättighet?


Myndigheter och domstolar gör allt hårdare bedömningar kring vad som kan räknas som människors grundläggande behov – att få på sig andra kläder än kalsonger och pyjamas är till exempel inte ett grundläggande behov.

Att få hjälp med att laga sin mat och hantera den på tallriken räknas inte heller om du själv på något vis klarar att föra maten till munnen.

Inte ens den som döms till lagens strängaste fängelsestraff behandlas på detta vis.

Människan har tre grundläggande rädslor och dessa handlar om att bli avvisad, att förlora något, eller att bli avslöjad.


De första två är vardag för Sveriges assistansberättigade, personer som dagligen måste acceptera att de inte kan få den hjälp de behöver och faktiskt enligt lagen har rätt till. Detta handlar inte om något annat en ren förvisning, dvs lagens strängaste straff!


I ett modernt samhälle behövs alla, därför behöver också alla ha samma rättigheter att leva, verka och bo i det. Vi ska aldrig acceptera denna nedmontering av funktionsnedsatta människors liv och rättigheter! Vi ska inte stillatigande finna oss i att tvingas in i mallar på hur ett ”lagom liv för en funktionsnedsatt” ska se ut! Vi ska ta kampen att ha samma rätt som alla andra att få leva det liv vi vill och önskar!

Vår väg är inte bara mjukt gräs, den är en bergsstig med massor av vassa stenar. Men den går uppåt, framåt, mot solen.

(Ruth Westheimer)

 

Denna text kommer från NHR,s förbundsordförande


http://fulldelaktighet.nu/?p=2449

ANNONS
Av Stig Olsson - 5 mars 2015 14:34

Förmögenhetskatten avskaffades officiellt  år 2007! Motivet var att den var orättvis.

I ett tidigare inlägg ”Vem är sheriffen av Nottingham i LSS” har jag visat att detta inte gäller för alla. Det gäller inte för den grupp jag företräder, dvs. de funktionshindrade som tillhör LSS personkrets! Tillsammans med de som har försörjningsstöd (socialbidrag), vilket ibland är samma personer; se inlägget ”Handikapp leder till socialbidrag”.


Tidigare fanns förmögenhetstillägg även i SoL (Socialtjänstlagen) och dess beräkning av Förbehållsbelopp, men där har det tagits bort. Kanske för att arvskatten slopades, så att äldre nu lätt kan minska sin förmögenhet via förtida arv (eller gåva) till sina arvingar? Detta gäller av naturliga skäl inte LSS gruppen unga vuxna! De har en stor del av livet framför sig och behöver sina besparingar till inköp av kapitalvaror och heminredning! Som alla andra unga vuxna, vilket är LSS mål.


LSS gruppen får dessutom inte ha en hyra enligt Försäkringskassan på mer än 5000 sek, vilket inte på långa vägar täcker behovet i våra storstäder. FUB har visat att många därför har ett månatligt underskott på flera tusen kronor per månad (normalhyra för ny gruppbostad är i storstad är från 7000 och uppåt). Men trots detta har Försäkringskassan ett system för bostadstillägg som konfiskeras 9 % av deras förmögenhet per år.  Det innebär som FUBs rapport säger att gruppen blir ”Fångad i fattigdom”. Om inte föräldrar ställer upp med underskottet hamnar denna grupp dessutom i behov av socialbidrag (försörjningsstöd). Och det blir då inte tillfälligt utan livslångt!


Detta vet ansvariga politiker sedan länge. Flera statliga utredningar har påpekat detta. Och även Försäkringskassan.


Men politikerna har skygglappar på eller kanske ögonbindel?


Jag brukar säga att vi har de politiker vi förtjänar – men den lilla LSS gruppen, som dessutom ofta inte kan rösta är diskriminerade även här!


Den lag från 1993, LSS, som skulle leda till ”ett liv som alla andra” för denna utsatta grupp, har körts över av dagen politiker!

 


http://reclaimlss.org/2015/03/formogenshetsskatt-inte-avskaffad-for-alla/

ANNONS
Av Stig Olsson - 5 mars 2015 10:44

MIG logoFörra året kom över 81.000 asylsökande till Sverige. I år kommer 105.000 Eller fler. Förra året avgjordes 53.503 asylärenden, 31.220 personer beviljades asyl eller PUT i första instans, Migrationsverket. Bifallsandelen av totala antalet avgjorda ärenden var 58 procent. Många av dem har familj som ska komma efter.


I år väntas 105.000 komma och söka asyl, hur många ärenden som avgörs och hur många som beviljas PUT är svårt att veta ,men en gissning är att proportionerna kan bli ungefär desamma som 2014. Många har familjer som ska komma efter. Nästa år kommer minst lika många. Året därpå likaså. Och så vidare.


Det finns inte bostäder. Det finns inte sjukvård, tandvård åt alla. Det finns inte skolor och det saknas massor av lärare. Det går inte att integrera alla. Motsättningarna i samhället och våldet ökar. Det finns inte resurser inom Polis och rättsväsende att hantera alla skjutningar, attacker, explosioner, nedbränningar av bilar och skolor, våldtäkter, hat- och hedersbrott, allmän kriminalitet som ökar när mängder av människor kommer hit och snabbt inser att de inte har kommit till det paradis de fick löfte om att komma till. När de inser att de aldrig kommer att bli en del av det svenska samhället, hur många kostsamma integrationsprojekt för tillfället ”ansvarig” minister hittar på. Detta förstår de allra flesta ”vanliga människor” men inte de, som kallar sig ”ansvariga”, det vill säga politiker och, märkligt nog, ett stort antal journalister.


sydsvenskanI Sydsvenskan, under rubriken Väntetiderna ökar för 60 000 på asylboenden, radas mängder av helt osannolika siffror upp, siffror som på många plan visar hur totalt förändrat det svenska samhället redan har blivit och kommer att fortsätta att bli – utan att folket har haft något alls att säga till om. Det faktum att oinformerade (på detta område har journalisterna vilsefört medborgarna i åratal) medborgare får gå till valurnorna en gång vart fjärde år kan inte betecknas som att de gett politikerna rätten att med hjälp av deras skattepengar helt förändra landet och folkets levnadsvillkor och den välfärd de och deras föräldrar och far- och morföräldrar byggt upp. Ytterst få, om ens någon, sätter sig emot att Sverige tar emot asyl- och skyddsbehövande, men så är det inte längre: Sverige har blivit ett land dit vem som helst kan ta sig och stanna kvar i som ”papperslös”. Hit kan man komma helt utan några som helst asylskäl i falskt namn och falsk nationalitet och med vilken bakgrund – kriminell, terrorist – som helst och försörjas av landets skattebetalare. Detta är känt i hela världen och resor till Sverige arrangeras i en sådan mängd att det i princip i väldigt många (om än inte i alla) fall handlar om världens dyraste charterresor.


Anders DanielssonFörutom att de här boendena kommer att bli – och redan på sina håll är – krutdurkar, så är det här uttalandet (bildtext) av generaldirektören för det gigantiska Migrationsverket Anders Danielsson (snart 6000 anställda!) så obegripligt megalomant att det knappt går att ta in, knappt går att fatta att han säger det på allvar:

När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.

Så talar nog bara en representant från Nordkorea. Eller en förblindad och verklighetsfrämmande person med en rejäl släng av storhetsvansinne (med betoning på ”vansinne”) från Den Humanitära Stormakten. Utländska kollegors sanna påpekande rinner av denne man – och svenska politiker och regering – som vatten av en gås. Det som alla andra ser, inklusive en allt större del av landets befolkning, det fortsätter politikerna, med hjälp av svenska journalister, hårdnackat att förneka. Varför? Det har jag undrat i många år och jag finner aldrig något svar.


Asylinstrumentet missbrukas å det grövsta i Sverige och så har det varit i många år. Inget har gjorts och inget görs för att stävja och stoppa det. Och Migrationsverkets högste (o)ansvarige, chef tycker att alla andra 27 EU-länder är udda. Inte Sverige.


https://meritwager.wordpress.com/2015/03/03/migrationsverkets-generaldirektor


Kort information om bloggen

Det finns inga andra syften med det som publiceras under rubriken Asyl&Migration där även andra, främst ”miggor” (anställda vid Migrationsverket) kommer till tals, än att skapa medvetenhet och sprida kunskap om att det finns flera sidor av saker och ting än vad ”gammelmedia” för fram, och att allmänheten har rätt att få hela bilden och inte bara skärvor av den. För undvikande av medvetna eller omedvetna missförstånd vill jag också påpeka, att jag givetvis anser, som jag alltid har gjort, att den, som styrker sin identitet (eller i vissa fall ”gör den trovärdig”); varifrån han/hon kommer och att han/hon har asyl- eller skyddsbehov enligt utlänningslagen, ska ges uppehållstillstånd.

Av Stig Olsson - 4 mars 2015 14:31

Börjar landstinget ha spelat ut sin roll som vårdgivare?, undrar Rose-Marie Sandelius, Luleå, i en insändare.



– Seså, var god stanna utanför porten! Du har inte betalt ambulansen. 500 kronor vill vi ha, annars kommer du inte längre.


Detta verkar bli verklighet inom en snar framtid.


Norrbottens läns landsting ska ha betalt för alla ambulanstransporter.


Elsa har 6 000 kronor i månaden i pension. Hon lever på billig mat, har inte haft råd att gå till tandläkaren de senaste fem åren.


För många år sedan drabbades hon av hjärtsjukdom, astma och reumatism som gör att hon behöver ambulanstransport till sjukhuset.


Hon sitter och tittar på inslaget om att ambulansen nu ska ha 500 kronor.


– Jaha, suckar hon och vrider händerna runt. Det blir till att äta gröt i 14 dagar om jag ska kunna ha råd att ta mig till sjukhuset. Dom tar och tar pengar. Men pensionen höjs inte, den förblir densamma. Eller förresten jag fick ju sju kronor i höjning, räcker till en halv liter mjök.


Politikerna behöver inte ha det så här. De har sett om sitt hus, höjer sina löner, de har minsann råd med hur många ambulanstransporter som helst. Där går det ingen nöd.


– Snart får man väl inte komma in till sjukhuset när hjärtat strejkar, nä det är lika bra att det slutar att slå.


Redan i dagsläget får Elsa prioritera bort saker som är nödvändiga för hälsan.


– Tänderna säger hon, titta, jag kan knappt tugga, men det får vänta. Läkarbesöken får jag boka om när pengarna är slut, skjuta det framåt till nästa månad för jag har inte råd.


– Och nu ska högkostnadsskyddet också höjas med 400 kronor. Istället för 1 200 blir det 1 600. Det är nästan två veckors mat för mig.


– Ja, jag säger då det, suckar hon och tittar ut genom fönstret. Hur ska det här gå? Jag betalar ju av på medicinerna också.


Socialdemokraterna har sålt ut sin själ, man verkar inte längre för de små i samhället.


– Vet du, Axel, maken fick åka med dom där så kallade komfortbussarna till Umeå när han fick cancer. Dom förstår inte dom där landstingsmänniskorna, att en människa som är döende i cancer och har svår värk inte orkar sitta på en buss i flera timmar. Ja, det är mycket dom inte begriper dom där landstingsmänniskorna, ja inte förrän dom själva hamnar där i eländet, men det lär dom aldrig göra för miljonerna sticker ju upp ur deras fickor, som i sagan om pojken med guldbyxorna.


Jag ställer mig frågan: Vad tusan håller landstinget på med?


Man drar in på vårdplatser, skär ner i vården konstant, stänger hälsocentraler och – icke att förglömma – man tillsätter nya landstingsråd.


Börjar landstinget som vårdgivare ha spelat ut sin roll?


Är det dags att staten tar över eller att man inrättar en ny instans som bara har med vård att göra?


http://www.nsd.se/nyheter/fem-hundra-spann-eller-stanna-hemma-9118359.aspx

Av Stig Olsson - 4 mars 2015 13:29

Sveriges politiker tycker det är viktigare att tjänstemännen fattar godtyckliga beslut än att implementera konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta i den svenska lagstiftningen

 

Anledningen till att politikerna inte vill implementera konventionen är att då måste man förändra samtliga lagar-föreskrifter och sedvänjor som förhindra funktionsnedsatta från ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap

 

I konventionen slås det fast att vi har rätt att få den hjälp vi behöver få på grund av våra funktionsnedsättningar och att vi har rätt att få den hjälpen i den omfattningen vi själva anser oss vara i behov av

 

Man skulle alltså inte kunna sätta upp en massa begränsningar av våra liv helt godtyckligt som man gör i dagens samhälle och vi skulle få vara fullvärdiga medborgare

 

Att Sverige får mycket kraftig kritik av FN för att man inte implementerar konventionen i den svenska lagstiftningen är inget man bryr sig om

 

FN:s kommitté kritiserar Sverige på flera punkter. Den viktigaste kritiken gäller det faktum att konventionen inte har blivit integrerad i svensk lag. En konsekvens av det är att myndigheter och rättsinstanser får göra sin egen tolkning av konventionen

 

Man visar med all tydlighet på att man från politikerkåren inte anser att det är mycket viktigt att även funktionsnedsatta får vara fullvärdiga medborgare i landet Sverige och få leva som alla andra utan en funktionsnedsättning har rätt till

 

Att vissa funktionsnedsatta till och med väljer att avsluta sina liv i förtid beroende på utebliven hjälp är inte det heller tillräckligt för våra politiker för att inse nödvändigheten av att implementera konventionen och att man ser till att den verkligen efterlevs fullt ut

 

http://mffmr.se/2015/02/01/viktigare-med-godtyckliga-beslut-an-manskliga-rattigheter/

Av Stig Olsson - 4 mars 2015 07:29

Komikern Peter Wahlbeck blev sjuk av sin mobil – och varnar för riskerna

Komikern Peter Wahlbeck använder inte sin mobil längre sen han drabbats av huvudvärk och synrubbningar.
KOMIKERN PETER WAHLBECK använder inte sin mobil längre sen han drabbats av huvudvärk och synrubbningar.
 

För ett par månader sedan fick jag huvudvärk och blev grumlig i ögonen när jag pratade i min mobil. Jag har känt det förut och därför alltid använt handsfree och talat mycket lite i mobilen.

 

Trots detta har min känslighet ökat markant den senaste tiden och nu kan jag inte använda min mobil permanent längre.


Jag får huvudvärk och har därför kopplat om alla inkommande samtal till en vanlig telefon för att där svara på meddelanden under bestämda tider.


I Stockholm träffade jag för ett tag sedan en bekant, som är gymnasielärare, med samma problem.

– Men det är inget i jämförelse med mina elever, sa mannen och vittnade om fullt friska ungdomar som fått migrän, tinnitus, ledsmärtor, humörsvängningar och framför allt sömnproblem.


Efter min show på Mosebacke i november kom en man fram och gav mig en bok som han sa skulle förändra min syn på Sverige. Han fick rätt.

Boken heter ”Spelet om 3G” och är skriven 2005 av frilansjournalisten Mona Nilsson med hjälp av Marica Lindblad.


I boken radas forskarrapporter från medicinska tidskrifter upp, från bland annat Ungern, Israel, USA, Frankrike, Spanien, Österrike och Ryssland. De visar entydigt på att mobiltelefoni är skadligt och att elektromagnetiska fält från mobilmaster skadar människan och dess arvsmassa.


Står vi i Sverige inför ett hälsohot som ingen ansvarig myndighet tar på allvar och som makthavare och aningslösa tekniker samt telekomindustrin förnekar?


Var är debatten? Det är förvånande tyst i media om all trådlös teknisk utbyggnad.


De senaste åren har allt mer kommunikation börjat ske i ”luften”. Gsm-mobiler, Dect-telefoner i hemmen, nya kommunikationssystem för poliser och blåljus. Digital tv, trådlöst bredband, så kallat Wimax både i skolor, på sjukhus och i det offentliga rummet. Och som grädde på moset kommer nu 3G med full kraft – total utbyggnad i hela landet för flera hundra miljarder i investeringskostnader.


Är vi i Sverige utsatta för ett tekniskt experiment, i längden skadligt för vår miljö och för våra liv?

Mobilanvändandet kryper också ner i åldrarna – säkert tusentals barn i 9–13 års ålder fick en mobil i julklapp. Barn och unga har tunnare skallben än vuxna och borde därför vara mycket känsligare för högfrekvent strålning.


I länder som Tyskland, Ryssland, Österrike och Italien har statliga myndigheter gått ut med rekommendationer till sina medborgare att iaktta försiktighet vid mobilanvändande, till exempel för barn och gravida. Och vad gäller tillåtna gränsvärden för strålning från mobilmaster så ligger Sverige i topp. Här tål vi tydligen mer strålning än i andra länder.


Jag frågar mig om SSI, Statens strålskyddsinstitut, verkligen har rent mjöl i påsen.

SSI ska vara medborgarnas opartiska kontrollorgan för all form av strålning. Vad säger SSI och socialstyrelsen till de människor som drabbas men som försäkringskassan inte ersätter eftersom det, enligt SSI, är ofarligt att bygga 3G-master i närheten av bostäder och skolor?

Protesterande medborgare bärs bort av polis. Böcker som Mona Nilssons 3G-bok tigs ihjäl av media. Länsstyrelser och Sveriges riksdag struntar i försiktighetsprinciper som är inskrivna i grundlagen. Svenska forskare både i Lund och på Karolinska institutet nekas anslag till forskning på området trots larmrapporter om döda fågelungar vid mobilmaster.


Den förre folkhälsoministern Morgan Johansson borde ägna sin nyvunna tid som engagerad socialistisk politiker till att städa i eget bo. Annars kommer regeringen Persson att gå till historien som de som sände sina landsmän till en långsam död i form av diverse strålningsskador.

Det är hårda ord, men jag är den förste att be om ursäkt om vi om tio år kan konstatera att min mobilvärk, och alla andras med för den delen, var struntprat.


Peter Wahlbeck 

43 år,

komiker, skådespelare och författare
 
 
http://www.aftonbladet.se/debatt/article11032872.ab

Av Stig Olsson - 3 mars 2015 08:30

En ung kille blir 1990 misshandlad med ett baseballträ, halva hjärnan slås sönder. Idag sitter han i rullstol, halvsidesförlamad, har talsvårigheter och måste ha hjälp dygnet runt. Nu, efter 20 år, har FK bestämt att mannen inte ska ha någon hjälp alls, för det behöver han uppenbarligen inte!?


Det här är inte det Sverige svenska folket har röstat fram, nä det här är elitens lösning på något de tycker kostar för mycket. Japp, det är dags att börja namnge de som faktiskt är skyldiga till allt detta elände och det är egentligen inte ens politikerna, nä det är de stora industrimännen och bankirerna, de som alltid ska ha ännu mer än de miljarder de redan har.


På bara 30 år har dessa (Wallenberg är en av dom), lyckats köpa över/muta politiker och fackets chefer till sin sida, fått ner lönerna till en rekordlägstanivå, lyckats bli av med de flesta över 55 inom industrin, sett till så att ålderspensionerna är rekordlåga och nu... nu till sist har man också öppet gett sig faan på att utrota oss funkisar, för de skattepengarna vill Wallenberg & Co också lägga vantarna på!!!


Det är enda anledningen till att de vill återinföra institutionsboenden, indragning av all läkarhjälp, sjukhusvård, värdigt liv, ja t o m drägligt liv som bara gör att vi överlever... Målet är att ge oss ett självmordspiller så att de får till ett definitivt avslut på "ärendet".


Se hur denna man drabbats, inte bara av en fysisk misshandel utan också av en av Wallenberg klart och tydligt uttalad dödsdom!!!


Stefan Rolanders föräldrar måste betala nästan 100.000 kronor i månaden för att han ska kunna ha assistans dygnet runt. SVT


 

Stefan Rolander blev brutalt nerslagen med ett basebollträ 1990. Sedan

dess lever han med en till mer än hälften utslagen hjärna. Stefan är

beroende av hjälp med allt, och han har fått hjälp. Han har haft

personliga assistenter hos sig dygnet runt. Tills nu. Försäkringskassan

beslutade att dra in hans assistans från första februari.

 

Föräldrar, Försäkringskassan, domstolar, advokat och Solna kommun, alla är de på olika sätt involverade i Stefans fall.

Men Stefan är lyckligt ovetande om att hans framtida liv formas i ett diffust nätverk.

– Jag är glad. Jag är positiv, vad härligt! Stefan är jublande glad och hans pappa kan intyga att han har det bra.

– Han är nästan aldrig ledsen, säger pappan Peter Rolander. Och visst har han det så bra han kan ha det så länge han har

sina assistenter. Han är omgiven av trevliga tjejer och killar. Friends Arena ligger nära och där kan han heja på AIK, hans

favoritlag.

Föräldrarna finansierar

När Försäkringskassan backade ur hamnade ansvaret för Stefan hos Solna kommun. Solna beviljade assistans sju och en

halv timme per dygn, men ändå har Stefan kvar assistenter dygnet runt. Det beror på att hans föräldrar har gått in och

från första februari har de finansierat de övriga timmarna. Stefan klarar inte att vara ensam, menar föräldrarna.

– Det kostar oss 99.000 i månaden. Vi har belånat våra fastigheter, säger Peter Rolander.

Peter skruvar lite på sig inför frågan om hur länge de kan hålla på och betala nästan 100.000 varje månad.

– Vi kan nog hålla ut ett halvt till ett år, men sedan är pengarna slut och vi bankrutt.

Halverat behov

Stefan har alltså haft assistans från Försäkringskassan i tjugo år. 2012 fick han förnyat beslut om assistans alla dygnets

timmar. Men vid omprövningen förra året bedömdes att hans behov hade halverats och därför drogs assistansen in från

den första februari i år.

– Stefan har inte blivit mindre funktionsnedsatt sedan 2012. Tvärtom behöver han mer träning nu för att inte försämras.

Beslutet är en katastrof och vi har inte fått någon motivering från Försäkringskassan, de säger bara att de gör en

omprövning, säger Peter Rolander.

Peter är nedstämd, han har tagit mycket illa vid sig av turbulensen kring sonens assistans.

– Försäkringskassan har fram till 2012 beviljat Stefan assistans hela dygnet med journärvaro på natten. Det har man gjort

för att man hittills har delat vår uppfattning att Stefan inte kan lämnas ensam. Han klarar inte det. Lämnas han ensam

en stor del av dygnet kommer han att bli apatisk och sängliggande. Jag tror inte att han överlever, säger Peter Rolander.

Borde förlorat assistansen 2012

Peter har en teori om att Stefan fått en snävare bedömning denna gång på grund av att den handläggare Stefan hittills

haft gått i pension och nu har ersatts.

Den teorin förkastar Monica Svanholm som är enhetschef på Försäkringskassan. Hon har gått igenom handlingarna som

rör Stefan och kommit fram till att det faktiskt begåtts ett fel i hanteringen av Stefans assistans, han borde ha förlorat

den redan 2012.

Snävare bedömningar

År 2008 började Försäkringskassan tillämpa en mycket snävare bedömning av vilka funktionsnedsättningar som medför

rätt till personlig assistans. Frågan gick vidare till dåvarande Regeringsrätten som avgjorde till Försäkringskassans fördel.

Den domen, RÅ 2009 ref. 57, blev praxis, alltså vägledande, och har påverkat livet för tusentalet funktionsnedsatta och

den borde ha medfört att Stefan skulle ha förlorat sin assistans redan 2012.

– Den här praxisändringen har slagit igenom lite pö om pö, säger Monica Svanholm.

Var ni alltså för sent ute med att tillämpa ny praxis?

– Jag tror att det är detta som hänt i Stefans fall.

Assistans – ännu ett tag

Nu har alltså de nya snävare bedömningarna också nått Stefan. Genom sin advokat har han överklagat beslutet och till

att börja med krävt att assistansen ska kvarstå, så kallad inhibition, tills domstol fällt avgörande i assistansfrågan.

Förvaltningsrätten avslog hans begäran, men den 23 februari beslutade kammarrätten i Stockholm att Stefan ska ha kvar

sina assistenter tills själva grundfrågan, den om rätten till personlig assistans, avgjorts av förvaltningsrätten.

Assistanslotteri

Stefan backas upp av engagerade och resursstarka föräldrar som tar på sig kostnader för assistans och advokat. Peter

Rolander, Stefans pappa, konstaterar att det hela mest liknar ett lotteri.

– Förvaltningsrätten och kammarrätten kommer fram till helt olika beslut fast de har exakt samma underlag. Men, vilken

lättnad att få det här beslutet, även om det bara är tillfälligt.

Av Stig Olsson - 2 mars 2015 11:33

Alla feminister stöttar idag de lagar som säger att kvinnor från mellanöstern inte är människor och det är helt ok att våldta, stena, hänga, halshugga alla som enligt islamextremistiska sharialagar anser vara skyldiga till att 

gissningsvis ha tittat åt en annan man, gått ut och handlat mat utan mannen med sig, antas ha en affär eller stulit från någon av mannens familj etc. 


Däremot ska alla islamextremister, gärna från IS, ges lägenhet, utbildning, jobb, ekonomisk ersättning, åratals med psykologisk hjälp pga alla de halshuggit och våldtagit etc, eftersom de alltid är olyckliga och försmådda småpojkar som bara måste skonas och räddas från livstidsstraff!?


VAD FAAN ÄR DET FÖR FEL I HUVUDET PÅ VÅRA POLITIKER SOM LAGSTADGAR SÅN HÄR SKIT???


Jag kräver att Gudrun, Mona och alla andra jävla feminister skickas till Iran eller Saudi för att leva och bo där å samma villkor som kvinnan det skrivs om i artikeln nedan!


Ni är bara inte mänskliga, ni är sämre än de djur som lever på rutten avföring och giftigt avfall!!!


Måtte ni alla utsättas för samma skit ni dömer alla oss andra till, för ni är inte värda att leva tillsammans med oss längre, de chanserna har ni med råge försuttit!!!


Läs artikeln här nedan så kanske du bättre förstår min ilska!


Hon utvisas - kan bli stenad för sin kärlek


 

Deras kärlek kan kosta dem livet.

Farkhondeh, 38, och Mehdi, 32, träffades i Iran och blev kära.

Hon var gift och otrohet bestraffas mycket hårt.

Expressen har läst domen:

Farkhondeh får sammanlagt 173 piskrapp.

– Om jag återvänder till Iran är straffet för min otrohet stening till döds eftersom jag har haft en sexuell relation till Mehdi och fått en dotter, säger hon till Expressen.


Vi träffas i en lokal som tillhör organisationen Kvinnors rätt. Den startades av Maria Rashidi. Hon kallas ibland för "Syrakvinnan" sedan hennes man kastade frätande syra i hennes ansikte sedan hon ville lämna honom.


De hotas nu av utvisning till Iran.

Farkhondeh Akhtaryan och hennes Mehdi lever gömda någonstans i Sverige. Polisen har utrustat dem med överfallslarm och Migrationsverket har gömt dem på en hemlig adress.


Ändå hotas de av utvisning.

Orsak: Farkhondehs pappa och släktingar i Iran har hotat att hon ska dö och att han ska skicka människor som ska utföra mordet. Det är straffet för att hon övergav sin man utan tillstånd.


Farkhondeh och hennes man och deras dotter – i dag 17 år – levde ett stillsamt liv i miljonstaden Esfahan, söder om huvudstaden Teheran. Hon var hemmafru och hennes man var egenföretagare i ventilation.

Mehdi arbetade på ett företag där han tillverkade små lås av guld.


Hon berättar:

– En dag träffade jag Mehdi på trottoaren och vi började prata och han fick mitt telefonnummer. Vi började känna varandra och efter ytterligare en tid blev vi kära.

– En dag kom Mehdi hem till mig, han längtade efter mig. Grannarna såg att jag hade besök av en främmande man och berättade för min make.

 

Det var modigt att släppa in honom, eller?

– Det var kärlek...


Hon säger att det nu blev mycket spänt och tryckt i hemmet..

– Jag fick inte gå ut, dörren var låst och min man var mycket misstänksam. Ibland misshandlade han mig, men det var inte så ofta.


– I Iran har mannen rätt att lämna kvinnan, medan kvinnan måste ha väldigt starka skäl för att få tillstånd att lämna mannen, säger Farkhondeh.


I Iran är det "Guds lagar" – sharialagar – som gäller.

– Om man upptäcker att de har haft en sexuell relation döms kvinnan till stening. Straffet för henne kan dock omvandlas till avrättning genom hängning. Och mannen får livstids fängelse för otrohet.

– Jag har sett en rad fall av avrättning i Iran, 1 007 människor avrättades av olika anledningar förra året, säger Maria Rashidi.


Farkhondeh och Mehdi kontaktade människosmugglare som krävde motsvarande 100 000 kronor för att hjälpa dem att fly. De tog sig över gränsen till Turkiet och sedan till Sverige.

Det var hösten 2011.


Lite senare kom domen, som publicerats i tidningen Nasle Farda. Expressen har översatt domen:

"NN (Farkhondehs man) har anklagat er för att ha haft en relation. De anklagade, som har okänd adress, anklagas också för att ha stulit pengar hemifrån och haft en sexuell relation. Det finns inget bevis för att de har haft en sexuell relation. Efter rättegången är nu beslutet – i Guds namn – att mannen och kvinnan har haft en relation.

Hon har stulit 14 000 000 (motsvarande 35 000 kronor) av sin make.


Enligt islamsk lag döms var och en av dem till 99 piskrapp och hon döms för att ha stulit pengarna till två års fängelse och 74 piskrapp."


Farkhondeh säger:

– I domen står det att det inte finns bevis för att vi har haft en sexuell relation. Men nu har vi fått vår dotter Kayla, som är ett bevis för vår sexuella relation.


Hon har gråtit mycket, och hon har försökt ta sitt liv. Nu kommer inte tårar, nu är hon som förstenad när hon säger:

– Vad ska vi göra? Om vi skickas tillbaka till Iran blir jag stenad till döds, Mehdi sätts i fängelse och vår dotter hamnar på barnhem eller i fosterhem. Jag har inte sovit på många, många nätter – jag ser bara döden framför mina ögon när jag försöker sova.


De har fått avslag av Migrationsverket och Migrationsdomstolen och Kammarrätten vill inte ta upp deras ärende.

Migrationsverket skriver bland annat i sitt beslut:


"De handlingar som ingivits på främmande språk är kopior och av enkel beskaffenhet. Med anledning därav anses handlingarna, oavsett innehåll, inte ha något bevisvärde för Farkhondeh och Mehdis skyddsbehov. Migrationsverket har därför inte låtit översätta handlingarna och anser att ärendet kan avgöras på befintligt underlag."


Maria Rashidi, som är med och driver organisationen Kvinnors rätt, säger:

– Alla handlingar är äkta. Vi åkte till och med till iranska ambassaden i Stockholm som ordnade fram intyg på att Farkhondeh fortfarande är gift.


Johanna Måhlén, presskommunikatör på Migrationsverket, säger:

– Jag kan inte kommentera detaljer i deras ärende. Alla får en individuell prövning där vi prövar deras skyddsskäl. I det här fallet har både Migrationsverket och Migrationsdomstolen kommit till samma slutsats. Vi tittar på skälen och trovärdigheten. Bevisbördan ligger på den som söker asyl.

 

Men Migrationsverket skriver att man inte ens vill översätta handlingar?

– När vi prövar verkställighetshinder är det mycket snäva ramar, det måste ha kommit in nya, viktiga uppgifter. Den som söker uppehållstillstånd han ju själv låta översätta handlingar, säger Johanna Måhlén.


Farkhondeh och Mehdi har nu bara en utväg – att överklaga hos Europadomstolen.

– Men det kostar pengar, säger hon.


http://www.expressen.se/nyheter/hon-utvisas---kan-bli-stenad-for-sin-karlek/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se