Inlägg publicerade under kategorin Svensk rättsröta

Av Stig Olsson - 11 mars 2015 05:08

Foto: Jessica Gow/TT.
Foto: Jessica Gow/TT.

Internutredarna på Försäkringskassan får inte längre fria händer att granska misstänkt korruption och andra oegentligheter hos högre chefer på myndigheten. Det här upprör nu många anställda på flera nivåer inom Försäkringskassan som Ekot pratat med.


Det var just internutredarna på Försäkringskassan som förra våren hittade flera misstänkta oegentligheter inom myndigheten som ledde till stor uppståndelse.

 

Kommunikationsdirektören fick avgå efter avslöjandena, som publicerades i Expressen, och säkerhetschefen stängdes senare av från sin tjänst efter att ha försökt ta reda på vem inom myndigheten som tipsat media om de pågående utredningarna.


Nu har Försäkringskassans ledning beslutat att kraftigt strama åt internutredarnas frihet att på eget initiativ starta utredningar om misstänkt korruption och oegentligheter. Bland annat får de inte längre granska högre chefer.

 

I stället ska Rättsstaben från fall till fall besluta hur misstankar som rör högre chefer ska utredas. Exempelvis kan en tillsynsenhet på en annan myndighet ta över de utredningarna. Det här är något som upprör flera anställda som Ekot pratat med. Så här säger en person, som inte vill ställa upp på en bandad intervju:


– Jag misstänker att det är ett resultat av vårens händelser. Nu straffas internutredarna för att ha gjort sitt jobb. Risken med det här nya är att man kommer kunna mörka misstankar mot högre chefer i framtiden.

 

En annan anställd menar att tilliten till ledningen är borta i och med de nya direktiven, och säger till Ekot:


– Det är tydligen skillnad på folk och folk inom organisationen. Vi på golvet behandlas inte med silkesvantar, som cheferna i och med det här kommer bli behandlade. Det här bäddar för korruption. En viss chef ska alltså nu bedöma om det överhuvudtaget ska bli en fortsatt utredning eller inte när misstankar riktas mot en högre chef. Jag tror att de kommer välja att säga nej till utredning då.

 

Ytterligare en åtstramning av internutredarnas arbete är att från och med nu måste de först fråga myndighetsledningens rättsenhet om lov innan en utredning startas. Tidigare hade utredarna i stort sett fria händer att titta på misstänkta oegentligheter och starta egna granskningar. En annan anställd vi pratat med säger:


– Mandatet att på eget initiativ hitta dumheter är borta. Utredarna måste nu be om lov hos ledningen innan. Det betyder att man inte kommer hitta särskilt mycket oegentligheter, speciellt på ledningsnivå. Vi kommer inte tillåtas att hitta dem.

 

På Försäkringskassans huvudkontor träffar vi Eva Nordqvist, rättschefen. Det är hon som gjort de här ändringarna i internutredarnas arbete. Hon menar att det finns en risk att internutredarna inte skulle granska högre chefer objektivt. Bland annat därför har reglerna ändrats.


– Man vill försäkra sig om att det blir en riktigt objektiv hantering. Vi ska inte kunna misstänkas utifrån för att vi tar hänsyn åt ena eller andra hållet, säger Eva Nordqvist.

 

Men du tror inte den kan vara objektiv även om de själva jobbar precis som de gjorde tidigare?

– Det kan den säkert vara men det ska inte kunna ifrågasättas.

 

Och att detta skulle vara ett sätt att minska antalet oegentligheter man hittar på ledningsnivå, vad säger du om det?

 

– (Skratt) Nämen, det är det absolut inte. Jag tror att vi kommer att utveckla väldigt bra sätt att följa verksamheten så att vi hittar det som behöver hittas, säger Eva Nordqvist.


http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6110572

ANNONS
Av Stig Olsson - 9 mars 2015 12:44

Kan man begära att en person med funktionsnedsättning ska vara en god demokratisk medborgare vart fjärde år, om den däremellan inte erbjuds några redskap för att utveckla demokratisk egenmakt i vardagen?

 

Jag tycker det är en mycket relevant fråga och önskar att det kunde bli en sak att ta upp när du kanske nån gång pratar med en pollitiker eller bslutsfattare.

 

För seriöst, vilken chans har man att ens vädra sina åsikter när hela det politiska etablissemanget bara struntar i en miljon av sina väljare på ett så respektlöst och föraktfullt sätt?

 

Varför bryr sig inte ens våra familjer, släktingar, vänner, den stora allmänheten m fl om att ta striden för oss?

 

Är det så illa i Sverige att allmänheten själva inte vill att vi ska få vara ute i samhället och delta på lika villkor? 

 

Är det därför det inte var förrän 1989 som vi tog bort de sista omyndighetsförklaringarna på grund av funktionsnedsättning och gjorde rösträtten lika för alla medborgare över 18 år?

 

Är det därför det känns om om jag alltid kämpar i motvinden från en cyklon så fort jag söker möjlgheter att få leva som dig och alla andra? 

 

Det kanske är så att svenskarna faktiskt är så rasistiska, för viss är det rasism när vi med funktionshinder på ett medvetet sätt förhindras att vara med i samhället, hos och med dig/er?

 

Jag vet inte... tala om för mig hur det ligger till...

ANNONS
Av Stig Olsson - 8 mars 2015 15:07

2014-01-17-2338_52d9b0cee087c33ec2394bd2

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar


Grattis på Internationella kvinnodagen, alla kvinnor! Eller, som det heter på nysvenska: “fittbärare”.  Det är er dag i dag.


Ordet “kvinna” är passé, eftersom det får alla som har ett kvinnligt könsorgan men inte identifierar sig som kvinna att känna sig exkluderade och kränkta. Så passa på att fira Internationella kvinnodagen medan den finns kvar. När som helst kan den byta namn till Internationella fittbärardagen.

Historiskt skifte kring 16 mars


Det finns en särskild anledning just i år att gratulera svenska kvinnor på denna dag. (Jag återgår här till de traditionella uttrycken “kvinna” och “man” och beklagar djupt om någon fitt- eller kukbärare känner sig kränkt). Inom kort kan vi nämligen pricka av en historisk framgång för kvinnorna, en unik förändring i Sveriges historia. För första gången sedan befolkningsstatistik började föras 1749 kan vi glädja oss åt attantalet män blir större än antalet kvinnor. 


SCB, Statistiska centralbyrån, väntar att det historiska skiftet kommer att inträffa omkring den 16 mars. Dags att gå till Systemet och köpa rosa feministchampagne att korka upp på den stora dagen.

 

Orsaken är rekordhög invandring

 

Båtmigranter till Europa


Att männen blir i majoritet har inte naturliga orsaker utan är en direkt följd av politiska beslut. Sveriges befolkning ökade under förra året med 102 491 personer. Nu är vi 9 747 355 invånare i Sverige. Folkökningen under 2014 är den största som någonsin har uppmätts.


Orsaken är givetvis att invandringen sprängde alla gränser – igen. SCB säger rent ut att det främsta skälet till den enorma befolkningsökningen är “en rekordhög invandring med 126 966 personer under 2014″. Och majoriteten invandrare är män. Av de 126 966 personer som invandrade var 57 853 kvinnor och 69 113 män. Alltså 11 260 fler män än kvinnor.

 

Hjärtat till vänster och huvudet under armen


Vilken seger för humanitet och jämlikhet är inte detta! Hur hårt och osjälviskt har inte kvinnor strävat för att uppnå detta mål! Kvinnor som går i demonstrationståg och fackeltåg “mot rasism”, kvinnor som startar Facebookgrupper för att hjälpa tiggande romer med illegala bosättningar, kvinnor som kärleksbombar moskéer, kvinnor med blödande hjärtan för jordens alla fattiga som inte ens har en i-Phone – ja alla som har hjärtat till vänster och huvudet under armen.


Befrielsen är nära


Det är bara att höja glaset och gratulera alla goda, fördomsfria, toleranta, generösa, mångkulturvurmande kvinnor till ett strålande resultat av ert outtröttliga arbete för utbyte av Sveriges befolkning. Passa på att fira ordentligt i dag innan det eventuellt går upp för er att ni har bitit er själva så rejält i svansen att ni önskar att ni aldrig hade tagit orden “ta vårt ansvar” i er mun.

 

Vi hade fått klara oss utan knivskärningar


Utan era hängivna insatser och er faiblesse för massimport av människor från så underutvecklade länder som möjligt kunde Sverige fortfarande – förfärliga tanke – ha varit ett efterblivet och tråkigt land befolkat av huvudsakligen etniska svenskar; dessa förhatliga vita män med sin osexiga hederlighet, snällhet och omtänksamhet.


Vi hade fått klara oss utan spännande trippelmord, knivskärningar, skottlossningar, våldtäkter, rekrytering till islamistisk terrorverksamhet och massmord i Syrien och Irak, rån, misshandel, anlagda skol- och bilbränder varje dag, bomber mot domstolar,  hedersvåld, stenkastning mot polis, brandkår och ambulans. Vi skulle ha fått hanka oss fram på svensk husmanskost som paltbröd med fläsk och köttsoppa med klimp och inte ens vetat om att vi är “otrogna” som ska dö enligt koranen. Istället kan vi nu glädja oss åt ett totalt förändrat Sverige.

 

Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner


Det är kvinnor med vidöppna hjärtan som med aldrig sviktande entusiasm går i frontlinjen för den mångkulturella omvandlingen av vårt land. Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner och omsätter sina heta drömmar om virila mörkhåriga främlingar i politiska ställningstaganden för öppna gränser och globalt omhändertagande. Kvinnor tycker synd om alla som inte får bo i Sverige. Sverige är inte svenskarnas land, det är allas land.


Visserligen är Sverige det mest ruttna och rasistiska landet på jorden men ändå på något märkligt sätt åtråvärt att leva i. Därför ska alla som vill få komma hit och mumsa på välfärdskakan. Att dela med sig av andras tillgångar är global rättvisa.

 

“Vad är det för fel att visa medmännsklighet?”


Här är ett typiskt inlägg på Facebook av en av alla dessa kvinnor som tänker med äggstockarna:


“Vad är det för fel att visa medmännsklighet och att ha förståelse för människor som flyr ifrån krig och fattigdom?????????????????????????? Jag vill inte leva i en värld där vi bara tänker på oss själva och skiter i alla andra! Nej vi måste ställa upp och hjälpa dom som behöver det.”


Inlägget publiceras med autentiska stavfel av bloggaren Carina som “har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS”.


“Har dessa kärleksfulla snällister någon gång ställt sig frågan HUR?” frågar hon retoriskt. 

 

Fler kvinnor röstar på vänsterpartier

 







Mona Sahlin 1


I allra störst tacksamhetsskuld står vi givetvis till de kvinnliga politiker som har gått i bräschen för den mångkulturella omdaningen av Sverige. Kvinnor som Mona Sahlin (s), Veronica Palm (s), Eva-Lena Jansson (s), Margot Wallström (s), Magdalena Andersson (s), Gudrun Schyman (Fi), Soraya Post (Fi), Maud Olofsson (c), Annie Lööf (c), Kerstin Lundgren (c), Anna Kinberg Batra (m), Cecilia Malmström (fp), Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp), Emma Henriksson (kd), Maria Ferm (mp), Maria Wetterstrand (mp), Åsa Romson (mp), Alice Bah Kuhnke (mp), Bodil Ceballos (mp), Christina Höj Larsen (v) och Ulla Andersson (v).


Sina största hejaklackar har de bland kvinnor. Fler kvinnor än män röstar på vänsterpartierna s, v och mp. Störst är skillnaderna inom miljöpartiet. Partiets kärntrupp är unga storstadsboende kvinnliga akademiker med drömmar om ett grönare liv som de skulle klara av i högst ett par timmar innan längtan hem till latten och kvarterskrogen på Söder blev för svår. Att omsorg om miljön är inkompatibel med att fylla landet med miljoner invandrade energiförbrukare är inget som bekymrar de röd-gröna kvinnorna.

 

Kvinnliga journalisters ansvar


Politikernas ambitioner att förvandla välfärdslandet Sverige till ett mångkulturellt helvete hade naturligtvis gått i kvav som en sjöoduglig skorv på Medelhavet om de inte hade backats upp av lojalitetskorrumperade journalister ur samma mångkultursekt. Ett alldeles särskilt ansvar har kvinnliga journalister som mer låter sig styras av tyckasyndom-hormoner, privata ideologiska preferenser och sektmentalitet än av fakta och kritiskt tänkande.


Jodå, männen kan också. Men kvinnorna är värst. Som pryglade apor har de stoppat upp sitt eventuella förnuft någonstans där solen aldrig skiner och gått på varenda lögn om mångkulturens välsignelser och att islam är fredens och kärlekens religion.

 

Tårdrypande berättelser om individuella fall


Deras specialitet är tårdrypande berättelser om individuella fall – familjer eller personer som ska utvisas eftersom de inte har ett enda asylskäl. De borde ändå få stanna i Sverige för att det är så synd om dem, tycker de kvinnliga journalisterna. Ett exempel levererat av reportern Barbro Isaksson i Nerikes Allehanda:


“Manal flydde från Libanon och kom till Sverige med sina två barn i februari år 2007. Hon visste inte då att hon väntade en tredje dotter.


“Barnens pappa är i Libanon. Ingen vet var han finns, om han finns …”

Manal har två äldre systrar. De kom till Sverige för längesedan och bor också med sina familjer i Vivalla i Örebro.


“Jag klarar mig inte utan mina systrar. De hjälper mig med de andra barnen när Rim är så sjuk. Jag vill stanna här i Vivalla” säger Manal vädjande.”

Tiggande romer får högsta snyftpoäng



Kåkstad i Högdalen


Tiggande romer är en annan journalistisk specialitet med feministisk inriktning. De träffar mitt i kvinnors emotionella nav och får högsta snyftpoäng. En av de ledande i genren är den notoriska vänsterjournalisten Randi Mossige-Norheim i SR Konflikt. Vi ska manipuleras att tycka att det är fullkomligt naturligt att tusentals invånare i ett annat EU-land ockuperar gatorna i varenda svensk stad och bygger kåkstäder i parkerna – och att det är vår skyldighet att försörja dem.


Den här sortens journalistik har en uttalad politisk agenda: att sätta utlänningslagen ur spel och låta reporterns personliga känslor styra invandringspolitiken. Helhetsbilden, vad som händer med ett land och ett folk som i aldrig tidigare skådad omfattning invaderas av människor från främmande länder och kulturer, anses inte intressant. I varje fall inte om landet är Sverige. Vad svenska folket anser om samhällsomstörtningen får vi aldrig veta.

 

SVT Rapport – en katalogaria över förstörelsen av Sverige


Se SVT Rapport en kväll, även om det tar emot. Det är rena katalogarian över hur invandringen bit för bit förstör Sverige. Solisterna Katarina Sandström, Lisbeth Åkerman eller Linda Nilarve ler hult mot tittarna medan de anför recitativen ur ett slitet partitur, sedan decennier nedskitat av medias lögner. Alla hör att de sjunger falskt.


Några namn på mångkulturens kvinnliga fanbärare i media så att ni förstår vad jag menar: Lena Sundström, Cilla Benkö, Eva Hamilton, Hanna Stjärne, Karin Pettersson, Åsa Linderborg, Katrine Marcal, Sanna Lundell, Lena Mellin, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Gunilla von Hall, Lisa Bjurwald, Anne Lagercrantz, Alice Petrén, Lotten Collin, Cecilia Uddén, Beatrice Janzon, Anna Landelius, Katherine Zimmerman, Anna Hernek, Helena Groll, Li Hellström, Tithi Hahn, Daniela Marquardt, Jenny Strömstedt, Malou von Sievers, Margit Silberstein, Helena B Nilsson, Nike Nylander, Cecilia Gralde, Bodil Appelquist, Anna Hedenmo, Kristina Kappelin, Heidi Avellan, Ann-Charlotte Martéus, Frida Boisen – det finns många fler. Utan deras insatser hade destruktionen av Sverige inte varit möjlig.

 

“Det kanske inte är så konstigt att de beter sig illa”


Vem har glömt Lisa Magnussons heroiska försvar för mångkulturens speciella yttringar? Under stark inverkan av omvårdnadshormonet oxytocin  uttryckte hon i Metro sin medkänsla med en afrikansk invandrare som under mordhot begått mycket grova våldtäkter mot två kvinnor, men inte utvisats.


“Det kanske inte är så konstigt att någon som flytt undan våld och tortyr själv är känslomässigt invalidiserad och beter sig illa, och att inget blir bättre av att Sverige (som alltså skall föreställa ett fredligt och fint land) gör det till offentlig policy att riva upp permanenta uppehållstillstånd och sända folk i döden” skrev Lisa Magnusson.

 

Släpptes fri tack vare media och Amnesty




Henok Werie Fre

Föremålet för hennes blödande empati heter Henok Werie Fre, 34. Han begick en ytterst brutal våldtäkt i Boden 2007 och dömdes till utvisning. Han hade uppgett att han kom från Eritrea, för då får man asyl, men han kan vara från Etiopien.

Media mobiliserade, och i Amnesty bultar många öppna kvinnohjärtan. Ett av dem är chefsjuristen Madelaine Seidlitz.


Med gemensamma krafter lyckades journalisterna och Amnesty få regeringen att benåda Henok Werie Fre. Affes statistikblogg redogör för hur det gick till.


Denne uppenbart farlige man släpptes lös. Därför kunde han begå ytterligare en brutal våldtäkt, i Eskilstuna 2011.

Sedan dess är hanspårlöst försvunnen, efterlyst och häktad i sin frånvaro.

 

Vem fyllde deras hjärnor med frigolit?


Inte bara kvinnliga politiker och journalister utan också anonyma hjälparméer av regeringstrogna kvinnor står bakom nedmonteringen av Sverige. Kvinnor som besitter tjänster på alla nivåer i samhället: statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, rättsväsen, polis, ideella organisationer, fackföreningar, universitet och övrigt skolväsen, sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, socialtjänst, biblioteksväsen och kultursektorn.


Tragiskt få av de här kvinnorna visar förmåga till självständigt tänkande. De gör som pappa staten vill och ger inte ifrån sig ett pip till protest. Ska vi ha statsbegravning av det Sverige vi känner står den kvinnliga delen av offentligheten redo med spadar och bulldozers. Det här är kvinnor med makt, och de är många. Den pågående samhällsdestruktionen skulle sjunka ihop i pyspunka i samma ögonblick som de slutade göra sig till nyttiga idioter för massinvandring och islamisering.


Vem fyllde deras hjärnor med frigolit? Eller hamnade silikonutfyllnaden en våning högre upp än avsett?

 

När invandrare mördar svenskar ordnar kvinnorna fackeltåg


När invandrare mördar svenskar är kvinnor och tonårsflickor snabbt på plats, lägger blommor och nallar och tänder gravljus på mordplatsen. Sedan går de i fackeltåg mot våldet. När den 33-årige kongolesenDoudou Ahoka slog ihjäl en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna i Ljungsbro med järnrör  gick 4 000 personer i fackeltåg mot våldet. 



Doudou-Ephrem

När den 23-årige etiopiern Ephrem Tadele Yoannes våldtog och mördade 27-åriga Elin Krantz i Göteborg startade kvinnor Facebookgrupper och ordnade – just det – fackeltåg mot våldet. 

 

Vanmaktens manifestationer



Överallt på mordplatserna där invandrare mördat svenskar finns nallarna.  Fackeltågen, nallarna, blommorna och ljusen är vanmaktens manifestationer. Mer än något annat uttrycker de resignation och underkastelse – vilket är vad ordet islam betyder. Få tycks se morden som vad de är – politiska mord, ett resultat av politiskt beslutad massimport av invandrare från dysfunktionella och våldsamma kulturer.


Man känner sig god när man går i fackeltåg. Det ger en skön känsla av sammanhållning. Det är lätt att tro att man påverkar någonting. Men fackeltåg “mot våldet” påverkar ingenting. De är bara ett tyst godkännande av fortsatt politik för utplåning av Sverige och svenskarna genom massinvandring.

Invandringsentusiasterna drabbas inte själva


Medan feministerna är upptagna av pseudofrågor som fler kvinnor i bolagsstyrelserna  (tidskod 4:20) och en tredje pappamånad  ökar den invandrade våldsbrottsligheten och i synnerhet antalet anmälda våldtäkter kraftigt i Sverige.


Siffran är högst i hela Europa, och utrikes födda är överrepresenterade som gärningsmän med fem gånger. Ändå är siffran gammal. Den kommer från Brås undersökning 2005, där en del av materialet är från 1996. Andelen invandrade gärningsmän är sannolikt mycket högre i dag. Andra generationens invandrare har dessutom en dubbel överrepresentation.

 

Jösses flickor, befrielsen är nära


Kvinnliga invandringsentusiaster börjar med andra ord skönja resultatet av sina ansträngningar. Tyvärr drabbar följderna inte i första hand dem själva, eftersom de oftast lever i skyddade miljöer. Det är andra, mindre privilegierade kvinnor  och även män, som betalar priset för de mångkulturella utopierna.


Marken har beretts i mer än 40 år – men var det här “befrielsen” de drömde om?

“Och en dag ska barnen säga:

“Tack mödrar, det gjorde ni bra!”

En dag ska barnen säga:

“Denna mänskliga värld vill vi ha.”


Suzanne Osten och Margareta Garpe

(Ur pjäsen “Jösses flickor” av Suzanne Osten och Margareta Garpe, 1974).

 

Cirka 80 000 muslimer släpps in per år


I Storbritannien har antalet muslimer nästan fördubblats på tio år, från 1,55 miljoner 2001 till 2,71 miljoner 2011.


Det visar en ny rapport som är unik i sitt slag.  Siffran torde nu, 2015, ha seglat upp till en bra bit över 3 miljoner.


Allt tyder på att ökningen går ännu snabbare i Sverige, eftersom Sverige släpper in fler muslimer per capita än något annat land i EU. Cirka 80 000 muslimer per år invandrar enbart genom asylprocessen. Socionomen och journalisten Gunnar Sandelin skriver i ett inlägg på sin och professor Karl-Olov Arnstbergs blogg:

“Av den information som jag har fått av anställda på Migrationsverket som arbetar med asylprocessen är cirka 70 procent av dem som beviljas asyl muslimer. Det är en siffra som inte går att fastslå exakt, eftersom vi inte för någon sådan statistik, men hemländerna (Syrien, Somalia, Afghanistan, Irak etc.) gör denna uppgift trovärdig. Det handlar således om att varje år får cirka 80 000 muslimer stanna i Sverige.”

“En demografisk förvandling utan historiskt motstycke”


Den anhöriginvandring som är knuten till asylsökande som fått stanna är stor, men hur stor den är går inte att få exakta besked om i migrationsverkets statistik. Gunnar Sandelin uppskattar den till omkring en anhörig per person, vilket ger runt 120 000 permanenta uppehållstillstånd knutna till asylprocessen varje år under de kommande åren.


Om man istället ser tillbaka på de senaste tio åren är siffran för anhöriga den dubbla, 2,1 anhöriga per person som beviljats uppehållstillstånd.

“2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd” skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

“Vi genomgår en demografisk förvandling utan historiskt motstycke. Över 90 procent av befolkningsökningen under 2000-talet består av personer med utrikes bakgrund” skriver Gunnar Sandelin.

Tjejsemlor – ett fruktansvärt kvinnoförtryck

En ny feministisk skitfråga som kan kamouflera den pågående samhällskatastrofen uppdagades nyligen på Mor Idas bageri i Oxie. I disken bredvid de vanliga semlorna ligger en mindre och billigare variant, tjejsemlan. Symbol för ett fruktansvärt kvinnoförtryck.



“Ska vi inte få njuta utan att få dåligt samvete? Jag tycker att det är ett bra exempel på hur man utan ont uppsåt ändå förtrycker tjejer. Man talar om för oss vad vi ska vilja äta” säger en kränkt kvinnlig läsare som vill vara anonym till Sydsvenskan.

 

Det tar bara 4-5 generationer att bli i minoritet


Är det någon som tror att Sverige kommer att vara sig likt om – säg tio femton år, med ett insläpp av minst 80 000 muslimer med forntida kvinnosyn per år som en del i ett snabbt accelererande utbyte av svenskar mot människor från andra länder och kulturer? Det behöver inte ta mer än fyra eller fem generationer för ett folk som utgör mer än 90 procent att bli en minoritet på mindre än 50 procent – och självklart fortsätta falla mot utplåning.


“Fyra – fem generationer är inte mycket i länder som Sverige, Danmark, England och Frankrike som i minst 50 generationer har varit länder med ett folk och en kultur” skriver den danske historikern och författaren Morten Uhrskov Jensen i Den korte avis.

 

Hundra år av frihet en historisk parentes


Progressiva kvinnor vill förstås inte att något ska vara sig likt. De vill ha förändring. Det är bara att gratulera. Ni har fått som ni ville. Med islam på marsch är hundra år av svenska kvinnors frihet snart en historisk parentes. Om man krattar manegen för en totalitär våldsideologi från 600-talets arabiska sandöknar är det ajöss med de fri- och rättigheter som våra förmödrar slet livet ur sig för och snart dags att hoppa i burkan och börja sköta om den fantastiske muslimske mannen på heltid i hemmet. Eller trodde ni att islamisterna har en undantagsklausul i sharia för svenska feminister?

 

Tänker ni någon gång på barnen?


Ett samhälle som låter sig styras av kvinnliga principer som omhändertagande, medlidande och undfallenhet och inte ens kan identifiera ondska blir oförmöget att försvara sig. Vem tror att Margot Wallströms (s) “feministiska utrikespolitik”  avskräcker fiender?


Vem tror att terapi och förtur till jobb för massmördande jihadister, som “den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism” Mona Sahlin (s) föreslår,  får dem att lägga kalashnikoven på hyllan, ta pappaledigt och ansluta sig till närmaste Prideparad?


Det är bara en sak jag undrar över. Tänker ni någonsin på vilka liv era barn och barnbarn kommer att få i ett Sverige i upplösning där svenskarna är i minoritet inom några decennier?

“Tack mödrar, det gjorde ni bra.”

Av Julia Caesar


http://snaphanen.dk/2015/03/07/sondagskronika-grattis-alla-fittbarare/

Av Stig Olsson - 8 mars 2015 12:34

Och i Sverige sker det en våldtäkt var 14 minut. 



I Indien hängs de flesta våldtäktsmän ut i media. Våldtäktsmännen börjar allt oftare dömas till döden eller livstids fängelse. 

 

I Sverige döljs allas identiteter, såtillvida det inte går att hävda att det är svenskar som ligger bakom dessa vansinniga brott, vilket ofta heller inte är sant. Straffen brukar hamna på några år, max.

 

I Sverige är det mest unga kvinnor mellan 16 och 24 år som utsätts mest för sexualbrott och trakasserier. Undersökningar visar att dessa brottstyper också polisanmäls i minst utsträckning.

Endast vart tionde fall av sexualbrott och vart fjärde (23 %) fall av trakasserier anmäls.

Detta beror på att det oftast inte ens "lönar" sig att anmäla då våldtäktsmännen oftast ändå går fria. 

 

Det kanske mest skrämmande är väl ändå att Sverige har flest antal våldtäkter i hela världen och inge kommer ens i närheten.

 

Hur är detta möjligt när vi haft de i särklass lägsta siffrorna tidigare!?!?

 

Fundera på detta när du läser nedanstående artikel. Fundera också på om detta är något du vill ska fortsätta.

 

Allra viktigast är det väl för oss föräldrar som har unga tjejer/kvinnor och som självklart vill att de ska få leva i fred och frihet... För det gör dom inte idag. Och vi gör ingenting!

 

Hon var ung, hon var kvinna – och hon trodde att hon kunde göra vad hon ville.

Men det räckte att hon gick på bio en kväll för att hon skulle våldtas, misshandlas – och mördas.

Jyoti Singh, 23, är i dag en symbol för det nya, moderna Indien.

Men hennes mördare ångrar sig inte.

– Kvinnan har större skuld än mannen, säger dödsdömde Mukesh Singh, 28, i tv-filmen som totalförbjudits i Indien.



I kväll, på internationella kvinnodagen, visas den uppmärksammade dokumentären "Indiensdotter" i SVT 2.


Det är en uppskakande film om mötet mellan två kulturer i samma land - en från det förgångna och en framtida, ett möte mellan två oförenliga världar som slutar i en tragedi.


I en brutal och blodig gruppvåldtäkt på en privat skolbuss, medan den kör runt, runt på staden Delhis gator.


Våldtäkten och mordet på Jyoti Singh i december 2012 skapade inte bara upplopp och kravaller i Indien – brottet

väckte avsky i hela världen.


Jyoti Singh var en modern ung kvinna.

Ville bli läkare

Hennes namn, Jyoti, betydde "ljus" och till skillnad från många andra, firade hennes föräldrar även sin dotters födelse, något som annars oftast är förbehållet sönerna.


Hon växte upp under fattiga förhållanden. Pappa Badri jobbade på flygplatsen och mamma Asha skötte hem och barn.


Ändå var de moderna i sitt synsätt.


Redan som liten bestämde sig Joyti för att hon ville bli läkare.


När hennes mamma sa att de inte hade råd med utbildningen, bad Joyti att de skulle ta pengarna de sparat till hennes bröllop och bekosta utbildningen med dem.


Istället sålde hennes föräldrar sin släktgård – allt för att ge sin dotter en chans till ett annat, bättre liv.


Samtidigt som hon pluggade till läkare, jobbade Joyti på ett callcenter på nätterna, för att ha råd att betala sitt studentrum.


Då, i december 2012, hade hon just tagit sin slutexamen på Dehraduns läkarhögskola.

Hon var lycklig.

Hjälpa fattiga

Måndagen den 17 december skulle hon börja sex månaders praktik – sedan väntade världen.

Joyti hade storslagna drömmar.

– Hon ville hjälpa fattiga. Hon ville bygga ett sjukhus i sin hemby, där det inte fanns någon sjukvård, säger hennes vän, Santendra.

– Hon sa: "En kvinna kan göra vad som helst".


Söndagen den 16 december lagade hon mat åt familjen, sedan ringde en manlig vän, Awindra, och frågade om de skulle gå på bio.


Joyti valde film – "Berättelsen om Pi".


Samtidigt, i en annan del av staden, har Mukesh Singh, 28, hans bror Ram och fyra vänner, den yngsta bara 17 år, börjat festa.


De dricker sprit, mycket sprit, och bestämmer sig för att åka ned på stan och fortsätta festa.


De tar skolbussen, som Ram brukar köra barn till skolan i.


Vid 20-tiden på kvällen är Joyti och hennes vän på väg hem.


Då stannar den tomma bussen och de luras att kliva ombord – i tron att bussen ska köra dem hem.

Nakna på gatan


Men när ljuset i bussen släcks hoppar männen på Joytis vän, Awindra. De misshandlar honom och han försöker undkomma genom att gömma sig mellan sätena.


Joyti ropar på hjälp, men det finns ingen som kan hjälpa dem.


Männen slår henne, släpar henne längst bak och medan den nersläckta bussen kör runt, runt på stadens gator turas de om att våldta henne.


De använder en järnstång och avslutar med att de slita ut tarmarna ur Joytis sargade kropp, innan de slänger ut henne och Awinda, nakna, på gatan.


Joyti var vid medvetande när hon kom till sjukhuset och kunde berätta precis vad som hänt.


I två veckor kämpar läkarna för hennes liv, men förgäves.


Hennes skador är för svåra och tidigt på morgonen den 27 december avlider Joyti Singh på Mount Elizabeth-sjukhuset i Singapore.


Då har protesterna spridit sig från stad till stad i Indien, från Dehli till Calcutta, Bangalore och Bombay – överallt har folket rest sig, för Joyti och alla andra våldtagna flickor och kvinnor.

Dömdes till döden

Var 20:e minut våldtas en kvinna i Indien, men Joyti blev en för mycket.


I dag är hon symbolen för den nya kvinnosynen i Indien, för ett modernt samhälle där en kvinnan ska kunna gå på bio med en manlig vän en kväll utan att ses som ett lovligt offer för våldtäktsmän.


Busschauffören, Ram Singh, 35, tog livet av sig i Tiharfängelset några månader senare.


Den yngste av gärningsmännen, 17-åringen, dömdes till tre års ungdomsvård.


Mukesh Singh och de tre andra dömdes till döden genom hängning.


Mukesh, som hävdar att han själv bara körde bussen, ångrar ingenting.

Han skyller allt på Joyti.

– Hade hon inte kämpat emot hade hon levt i dag, säger han.

Nu sitter han i Tiharfängelset och väntar på sin dödsdom.


I Indien har dokumentärfilmen totalförbjudits.


Joyti Singh fick aldrig förverkliga sina drömmar, hon fick aldrig uppleva världen – men hon förändrade något, för alltid.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20428225.ab

 

Av Stig Olsson - 7 mars 2015 05:54

Man måste verkligen ställa sig den frågan i dagens Sverige eftersom det blir allt svårare att kunna få vara fullt delaktig i samhällsgemenskapen trots alla bra lagar och konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som gäller i Sverige sedan 2009-01-14

 

1979 fick vi en lag om anpassad kollektivtrafik som skulle garantera att all kollektivtrafik skulle anpassas för funktionsnedsatta personer men vi kan konstatera att fortfarande efter 45 år så har vi fortfarande inte en anpassad kollektivtrafik för funktionsnedsatta

 

Vi fick även en ny plan och bygglag på 80 talet som slog fast att allt som byggdes skulle vara anpassat för funktionsnedsatta och att alla bostäder över två våningar skulle ha hiss installerad men efter att den lagen kom till så bygger man allt flera bostäder i endast två våningar

 

Man bygger medvetet för att förhindra den fulla delaktigheten för funktionsnedsatta och våra folkvalda godkänner detta

 

1982 fick vi en socialtjänstlag som slog fast att funktionsnedsatta hade rätt att få den nödvändiga hjälpen man behöver på grund av funktionsnedsättningen för att kunna leva som andra utan en funktionsnedsättning

 

Men denna lag har man aldrig levt upp till utan man har hela tiden satt upp en massa olika begränsningar för att förhindra den funktionsnedsatta från den fulla delaktigheten i samhället

 

1993 så kom då LSS lagen som ytterligare slog fast vår rätt till den fulla delaktigheten men även här har man satt upp en massa begränsningar som förhindrar den fulla delaktigheten för dom som berörs av lagen

 

2009-01-14 fick vi konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som ytterligare skall stärka vår rätt till full delaktighet men den struntar myndighetsverige i och våra folkvalda vägrar att implementera den i den svenska lagstiftningen

 

2015-01-01 fick vi en utökad diskrimineringslag men denna lag fungerar inte i praktiken för enligt tillsynsmyndigheten så skall man själv driva eventuell diskriminering via domstolen som en civilrättslig process så även den senaste lagen kommer att förhindra vår fulla delaktighet

 

Problemet för att vi skall uppnå den fulla delaktigheten är tolkarna av lagarna och konventionen

 

Vi behöver starka politiker som verkligen säger ifrån att samtliga lagar och konventionen med dess intentioner skall efterlevas fullt ut men dessa politiker finns tyvärr inte i dagens Sverige och därför kommer den fulla delaktigheten fortsätta att vara en utopi tyvärr

 

http://mffmr.se/2015/03/01/full-delaktighet-en-utopi/

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 17:55

I stället för att fortsätta tvinga statsministern att söka stöd i riksdagen väljer den borgerliga oppositionen helt enkelt att kapitulera. Det är inget annat än ynkligt och ett svek, skriver Christoffer Orméus, ordförande i borgerliga studentföreningen Heimdal i Uppsala.

 
Statsminister Stefan Löfven och Moderaternas Anna Kinberg Batra vid lördagens pressträff i Riksdagen i Stockholm gällande extravalet.

Statsminister Stefan Löfven och Moderaternas Anna Kinberg Batra vid lördagens pressträff i Riksdagen i Stockholm gällande extravalet.

 

FOTO: HENRIK MONTGOMERY/TT

Christopper Orméus

Långt före riksdagsvalet i höstas pressades Stefan Löfven (S) i synnerhet av den borgerliga oppositionen om vilket regeringsalternativ han skulle gå till val på. De få svar som över huvud taget presenterades var milt uttryckt undflyende och en historiskt svag rödgrön minoritetsregering med stöd av Vänsterpartiet var därmed ett faktum.


På grund av denna situation lyckades alliansbudgeten vinna voteringen i riksdagen och regeringen blev således tvungen att administrera densamma, något Stefan Löfven lovat att inte göra – ett av många brutna löften. Att han nu väjer att inte utlysa ett extra val är ännu ett brutet löfte att lägga till högen.

 

Men det är uppenbarligen inte endast Socialdemokraterna som har svårt att hålla sina löften. Genom den så kallade ”Decemberöverenskommelsen” som arbetats fram under julhelgen och presenterades i lördags har den borgerliga oppositionen slutat att vara just opposition i Sveriges riksdag. Istället enas de om att agera krockkudde åt Stefan Löfven och hålla hans regering under armarna.


Detta är en fara för den politiska debatten, men också ett svek mot de många ideellt hårt kämpande valarbetarna och i synnerhet de miljoner väljare som lade sina röster på något av de borgerliga partierna. En grupp varav många garanterat känner sig bedragna nu, endast några månader efter riksdagsvalet. Och det med rätta.

 

I stället för att fortsätta tvinga statsministern att söka stöd i riksdagen väljer man helt enkelt att kapitulera. Det är inget annat än ynkligt. Att Alliansen under de kommande åren lovat att stödja rödgröna budgetalternativ (influerade av ett nu stärkt Vänsterparti) oberoende av dess politiska innehåll är inget annat än ett politiskt svek som saknar motstycke i Sveriges moderna historia. Överenskommelsen tvingar också de fritt valda riksdagsledamöterna att stödja de politiska motståndarnas politik, snarare än att bedriva den politik som väljarna har gett dem förtroende för.


Genom detta aningslösa utspel har också Alliansen visat att den uppenbarligen inte längre har som vision att själv bilda en statsbärande regering utan stöd från sina traditionella politiska motståndare.

 

Sverigedemokraternas fortsatta framgångar i opinionsmätningarna är uppenbarligen ett av huvudskälen till att Stefan Löfven kovände och inte utlyste ett extra val och att Decemberöverenskommelsen i stället slöts. Risken fanns att något av de borgerliga partierna skulle åka ur riksdagen och Sverigedemokraterna stärka sina positioner ytterligare.


Detta är dock ett ytterst kortsiktigt perspektiv. Genom att hoppa i säng med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har de etablerade politiska partierna cementerat den bild som Sverigedemokraterna länge har försökt upprätthålla: Att Sverigedemokraterna är det enda oppositionspartiet.


Om de övriga partierna hade bedrivit en seriös migrations- och integrationspolitik och lyssnat på många väljares befogade oro hade inte Sverigedemokraterna blivit så pass framgångsrika som de är i dag. I dag har de närmast monopol på frågan och att återskapa ett förlorat förtroende är svårt.

 

Den möjlighet till borgerlig förnyelse många såg under en tid som opposition är nu grusad. I stället görs ytterligare närmanden till de socialistiska och identitetspolitiska vänsterpartierna. Alliansen hade kunnat tagit nya tag och kommit tillbaka vid ett extra val, men med denna överenskommelse lär det bli tvärtom. I stället för att bedriva en borgerlig oppositionspolitik värd namnet har Alliansen helt sonika valt att bli nyttiga idioter.


De värderingar som borgerligheten tidigare har identifierat sig med och stått upp för är numera som bortblåsta. Kvar står ett gäng vindflöjlar som uppenbarligen är mer intresserade av att garantera sin egen lön än att strida för en politik de faktiskt tror på. Det går tyvärr inte att benämna som något annat än högförräderi.

 

CHRISTOFFER ORMÉUS

 

ordförande, och övriga styrelsen i föreningen Heimdal

Fotnot: Föreningen Heimdal grundades år 1891 i Uppsala och är Sveriges äldsta och största borgerliga studentförening. Föreningen är öppen för alla borgerliga studenter, såväl liberaler som konservativa och de som sympatiserar med de borgerliga partierna. I nuläget har föreningen cirka 250 medlemmar. Bland föreningens tidigare ordförande kan nämnas Per Selstam, Anders Borg, Hans Wallmark, Per Dahl samt Leif Vindevåg.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-har-ar-borgerligt-hogforraderi_4217681.svd

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 12:08

Hur länge ska detta vansinne tillåtas fortsätta? VARFÖR säger ingen ifrån? Hur många måste dö innan vi svenskar reagerar? Kommer vi någonsin att reagera? DETTA ÄR FÖR DJÄVLIGT!



Åke tvingas betala mat – han kan dö av


 


Han törs inte äta maten på grund av allergier.

Men trots det har Åke Sjölin, 71, tvingats betala över 60 000 kronor för kost på äldreboendet.

– Jag är förtvivlad, det känns som de stjäl mina pengar, säger han.


Det ligger falukorv, fiskbullar och blåbärssoppa i matkassen - mat som är snäll mot magen och inte orsakar akuta sjukhusbesök för Åke Sjölin i Sundbyberg.


Han har precis fått hjälp av sin svägerska Helena Hoffström att handla i den närliggande matbutiken. Nu håller de på och ställer in varorna i det lilla kylskåpet han har i sin lägenhet på äldreboendet Lötsjögården.

Men det är precis han har råd med maten.

Tvingas betala

Anledningen är att Åke Sjölin tvingas betala 3300 kronor i månaden till Sundbybergs kommun för kost han inte äter.


Avgiften är obligatorisk för alla som bor på äldreboende i Sundbyberg - oavsett om de vill ha maten eller inte.


Eftersom Åke bott på Lötsjögården sedan våren 2013 har det hittills blivit 62800 kronor som han inte fått något alls för.

– Jag vågar inte äta något av det de serverar eftersom jag är allergisk. Min mage är för klen för att klara av vissa saker och om jag till exempel får i mig lök måste jag åka till sjukhus och bli magpumpad, säger Åke Sjölin.

"De riktlinjer vi har"

Han har förgäves försökt förklara för Sundbybergs kommun att han föredrar att handla och laga sin egen mat - men det hjälper inte.

– Problemet är att det är så många som säger att de inte vill ha mat och sen äter de ändå. Då måste de som har hand om boendet räkna ut exakt vad det är man äter och vad man inte äter och så vidare, säger Carina Bergstedt, chef för biståndsenheten i Sundbyberg.


Hon menar att dietister kan hjälpa till med att ta fram en kost som fungerar trots allergier eller enligt andra önskemål. Men det är inte möjligt att helt avsäga sig maten och i stället laga den själv.

– Det är så här att de riktlinjer vi har är - man ska betala när man befinner sig på boendet. Och vad jag vet så är många nöjda med maten, säger Carina Bergstedt.


För Åke Sjölins del innebär det ett stort hål i kassan.

– Det är förjävligt, de skinnar pensionärer, säger han.


http://www.expressen.se/nyheter/ake-tvingas-betala-mat--han-inte-ater

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 10:41

Något som dessvärre har passerat obemärkt de senaste dagarna är en av Boverkets senaste rapporter. Den berör nyanländas boendesituation. Rapporten är ren och skär skräckläsning från början till slut trots att den är försiktigt formulerad om läsaren förmår gå bortom Boverkets nulägesbeskrivning och börja försöka sig på politisk konsekvensanalys. Jag upplever det som om rapportförfattarna efter en tids datainsamling insåg att de stod i ett minfält och på något sätt var tvungna att mjuka upp verkligheten för att undvika att den politiska nivån skulle stoppa fingrarna i öronen och sluta lyssna. Uppdraget är ändå rätt snävt:

 

Boverket har fått i uppdrag av regeringen att senast 1 mars 2015 lämna förslag på åtgärder som kan hjälpa de ca 9 300 asylsökande som beviljats uppehållstillstånd och som i väntan på en kommunplacering sitter fast i Migrationsverkets anläggningsboenden, att få tag i bostad i en kommun. Bristen på anvisningsbara platser i landets kommuner beror till stor del på att allt fler personer beviljas uppehållstillstånd, samtidigt som kommunerna inte förmår erbjuda så många bostäder som behövs för att möta behoven. För att bosätta de 9 300 personer som just nu bor i Migrationsverkets anläggningsboende behövs det ca 6 500 bostäder.

 

Problembeskrivningen är nog för att en normalbegåvad tjänsteman eller politisk sakkunnig bord börja fundera:

Skärmavbild 2015-03-05 kl. 17.11.02

 

Bostadsbehovet för flyktingar är, kan vi konstatera, på historiskt höga nivåer. Enligt Migrationsverkets prognoser kommer antalet beviljade uppehållstillstånd till asylsökande att uppgå till drygt 80 000 om året mellan 2015 och 2018. Det kan jämföras med åren 2008–2014, då knappt 27 000 asylsökande om året beviljades uppehållstillstånd.

 

Sedan börjar den riktiga mardrömmen. Bostadverket pekar på ”modulbostäder” som kortsiktig lösning för att kunna producera bostäder i nödvändig takt, inte som permanent alternativ. Vad Bostadsverket även missar är att det inte är i produktionen av dessa modulbostäder som den trånga sektorn som är avgörande. Det är de kommunala planprocesserna. Att bygga en större väg har en process om runt nio år – från beslut tills första bil åker på den. Och då beräknade Transportstyrelsen att tiden för överklagande bara försenar vägbygget sex månader. Ett orimligt antagande i redan tätbebyggda tillväxtregioner. Vi har inte heller tagit in de andra infrastrukturbehov ett nytt bostadsområde kräver. Vatten, avlopp samt elförsörjning skall till samtidigt som inte något av detta är gratis. Skall dessa snabbt ihoprafsade ”Shanty towns”, ellr kåkstäder byggda med enkla metoder och billiga råvaror, ha någon relevans för migration genom arbete behöver de anläggas i anslutning till tillväxtregioner som Stockholm och Göteborg. Vi måste därför beräkna produktionskostnaden utifrån det perspektivet. Vad en modulbyggnad kommer kosta per kvadratmeter bostadsyta är oklart men en mer hållbar bostad kostar i Stockholmsområdet runt 40 000 kronor per kvadratmeter att producera i ett flerfamiljshus.

 

Om vi gör ett antagande, att dessa kåkstäder kommer byggas trots historiska och internationella erfarenheter om tilltagande social oro och kriminalitet till halva kostnaden, så kommer prislappen för 2015 knäcka alla tidigare kända kalkyler med råge. Vi antar även att en nyanländ migrant bara behöver halva den yta att bo på som den kommun som annars har den minsta ytan per person att leva på. Stockholmaren har 34 kvadratmeter per person och vi säger därmed att migranten, oavsett slag, skall klara sig med 17.

 

17 kvadratmeter modullogi blir, multiplicerat med 20 000 kronor, 340 000 kronor per person. Vi multiplicerar detta till Migrationsverkets dagsaktuella, men avrundade siffror, till 10 000 personer. Vi hamnar därmed på en siffra på 3 400 000 000  svenska kronor, 3,4 MDR SEK. Men då är inte kostnaden för vatten, avlopp och el inräknat. I storstadregioner, som vi bör utgå ifrån som de mest lämpade och dynamiska, ligger den kostnaden på grovt räknat 4 000 per kvadratmeter bostadsyta. Vi är då uppe i runt 4 MDR SEK. För kåkstäder med en mycket begränsad livslängd och inte med en standard som kommer medge längre boendetider. Och än så länge har vi inte byggt vare sig vägar, skolor eller några vårdcentraler. Detta är bara siffran för 2015. Under åren 2016-18 kommer volymerna tredubblas om vi räknar lågt. Vi landar då, exklusive vägar, skolor och vårdcentraler på 12 MDR SEK per år utöver Migrationsverkets behov. Utöver vad Arbetsförmedlingen, som redan idag har konstaterat att de inte har tillräckligt resurser för arbetsmarknadsetableringen som dessutom har misslyckats och utöver de kostnader som efter två års kommunplacering vältras över på mottagande kommun.

 

Och nu pratar vi än så länge bara om migranternas behov. Boverket konstaterar att det finns en risk att svaga grupper nu kommer ställas mot varandra och under ytan har de redan, sannolikt, kunnat identifiera de reaktioner som unga, till och med medelålders, med svaga inkomster kommer visa om de känner sig omsprungna på bostadsmarknaden. Samt om vad som händer i områden där alla dessa missnöjda inrikesfödda ser hur nyproducerade kåkstäder, avsedda för andra, växer upp. Och vi kan fundera ett varv på vilken reaktionen kommer bli från de närboende när staten kommer vara tvungna att överrida det lokala självstyret för att korta produktionstiderna.

 

Detta, mina damer och herrar, är en social bomb som Boverket nu lade i regeringens knä. Något de flesta anat länge men som varit omöjligt att lyfta utan att bli kallad rasist. Nu betalar vi priset för detta och det är onekligen något tragiskt över det. Vi är på väg in i ett nytt Fattig-Sverige. Där högern blir tillfredsställda av tydliga klassmarkörer i form av bostäderna. Där vänstern får en ny grupp att tycka synd om och i smyg se ner på när munnen pladdrar ett annat språk. Och där libertarianerna till slut lyckats riva ner några stenar till i det svenska folkhemsbygget. Det vi trodde skulle leva för evigt.


En social bomb. Och den kommer brisera, om inget händer inom ett par månader, i god tid innan valdagen 2018.


Johan Westerholm

OM JOHAN WESTERHOLM

Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se