Inlägg publicerade under kategorin Skapade katastrofer

Av Stig Olsson - 12 april 2015 07:23

Att få vänta timme efter timme på sjukvård när man söker på akuten har svensken sensationellt stor förståelse för. Den foglige svensken tror att skälen är läkarbrist eller att personalen ar för mycket att göra. Alla dessa ursäker är bluff. Det handlar om prioriteringar, och om sjukhusledningarna bara hade ett intresse av att korta köerna till 15-30 minuter så kan man ordna detta på några veckor.  


Min nu 93-åriga mor åkte till Karolinska Universitetssjukhuset för en tid sedan. Hon hade ett nytt hälsoproblem och sökte därför på akuten. Hänvisad till ett rum log hon där precis hela dagen utan att bli undersökt av någon läkare.


Från 10-tiden på morgonen till 19-tiden på kvällen. Ingen mat och inget vatten. Inget besked gavs om när en läkare skulle dyka upp. Till slut åkte min äldre bror dit och tog hem mor därifrån. Så att hon åtminstonde skulle få mat.


En släkting till mig lider sedan några år av anorexi och bulimi. Distriktsläkare skrev till sist vårdintyg för tvångsvård och skickade honom vidare till akuten, denna gång på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Återigen satt patienten där hela dagen utan mat och vatten, trots att just denna patient hade behov av specialkost på grund av grav undervikt (33 kilo). Tvångsvården förbjöd honom att gå hem. Om anhöriga inte kommit med mat hade det kunnat gå riktigt illa. En stressad läkare dök till slut vid 20-tiden på kvällen bara för att skriva hem min släkting med remiss någon annanstans.

 

Mönster av lång väntan och dålig omvårdnad


Känns mönstret igen? Om du inte själv sökt på akuten så har du säkert hört någon släkting som gjort det. Så länge jag varit med i vården, och det är nu 35 år, har det varit samma visa. Patienten får vänta timme efter timme. Personalen är inte ens särskilt trevlig. Servicen och informationen är usel. Omöjligt att få besked om när doktorn kan komma.


Om det dröjer 5 minuter eller 4 timmar kan ingen förutsäga, ja inte ens våga gissa.


Politiker har uppmärksammat frågan och infört målet att patienten inte skall behöva vänta mer än fyra timmar på akuten. Jag läste nyligen att väntetiden på Södersjukhuset var mer än fyra timmar i över 60% av fallen. 


Tålmodigheten med detta eviga väntande är stor, mycket stor. Alla tycks ha förståelse för att folk på sjukhus har så mycket att  göra. Eller har de det?


Under alla år inom vården har jag förvånats över att den här bluffen inte avslöjas. Därför skall jag berätta sanningen för dig nu. Att minska väntetiden på akuten till max 15-30 minuter vore inget problem för sjukvården. Jag tycker faktiskt att man kan förvänta sig samma hjälpnivå inom vården som på banken eller vilken annan serviceinrättning i samhället som helst. Så varför inte här?


Låt mig förklara varför det tycks vara omöjligt.

 

Förfogar över tusentals läkare


Ett sjukhus som Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och Huddinge har vardera drygt 1,000 läkare och ännu fler sjuksköterskor anställda. Om man vill eliminera köerna på akuten vore det bara att kommendera ner så många som behövs för att lösa problemet. Varför låter man då bara några få läkare arbeta med de akutsökande, när man förfogar över tusentalet personer? Det vore uppenbarligen möjligt att på bara några veckor skriva om personalens scheman så att köerna försvinner  - för alltid. Varför gör man då inte så? Jo, det finns främst två orsaker.


Det viktigaste skälet är oro för att korta köer skulle locka fler patienter till akuten. Och det vill man inte. Det finns en djupt grundad uppfattning inom sjukvården att patienter söker vård på akuten fastän de inte borde vara där.


Under mina månader på akuten som, för att vara ärlig, dock är länge sedan, fann jag själv inga patienter som sökte sig till akuten för att vara ogina. Man sökte sig dit av genuin oro för sin hälsa, även om jag som kunnig i sjukvård retrospektivt såg att många besök var ”onödiga” eller kunde skötas någon annanstans. Men det förstod inte patienten i sin avsaknad av sjukvårdsutbildning.

 

Medveten strategi med långa köer


En medveten strategi – även om man självklart inte erkänner det öppet – är att köerna skall vara så långa, kring-servicen så dålig och beskeden till patienterna så knapphändiga att allmänheten nästa gång söker sig någon annanstans. Och det är framför allt till primärvården som sjukhusen vill att man skall ta sig. Enda undantaget må vara om man råkat ut för en ren olyckshändelse.


Ett annat skäl till att väntetiderna är så långa på akuten är att det bland läkare är impopulärt att arbeta där. Därför placeras mest unga läkare under utbildning där. Och visst är det en bra plats att lära sig sjukvård på, men avsaknad av erfarenhet medför också att sjukbesöken tar längre tid och kanske också begås fler fel.

 

Prioriteringar

Så, käre läsare, det handlar om prioriteringar. Sjukhusen vill att du inte alls skall söka dig till akuten när du är sjuk, och därför tråkar man bort dig därifrån. Det är den bistra sanningen. Att ha korta köer strävar man inte efter. Kanske på pappret, för att det skall se bar ut, men inte i verkligheten när dörren till press och allmänhet är stängd. Då strävar man inte alls efter att eliminera de timslånga väntetiderna.


Vad som skulle hända om väntetiden på akuten bara var 15-30 minuter fasar sjukhusen för. Även om inget sjukhus, vad jag vet, prövat vad som skulle hända om man drastiskt bestämde sig för att inga timslånga köer får finnas.


http://roberthahn.nu/2014/08/30/darfor-far-du-vanta-sa-lange-pa-akuten/#comment-1725

ANNONS
Av Stig Olsson - 11 april 2015 17:18

Ni som följt denna blogg vet att jag på senare år snöat in på klassisk musik. Rejält insnöad. Det är minst 3 timmar klassisk musik i mina öron per dag. Och jag gillar det. Min absoluta favorit är sedan länge Pjotr Tchaikovsky, men jag anser att Sergei Rachmaninoff är Tchaikovskys like.


En som spelar Rachmaninoff för hela slanten är den ukrainska kvinnliga pianistenValentina Lisitsa som turnerar världen runt med Rachmaninoffs pianokonsert i C-moll. Det som dock är utmärkande för henne i dessa dagar är att hon är kritisk till den nya väststyrda regimen i Kiev som har blivit ombedd av politiker och makthavare i EU och USA att återta kontrollen över utbrytarrepublikerna i Donbass och Luhansk. Och hennes kritik mot regimen är mycket vokal.


Valentina skulle nu ha spelat i Toronto med stadens symfoniorkester, och framfört Rachmaninoffs piano-tvåa. Det är alltså den som innehåller sekvensen  Adagio sostenuto som återanvändes långt senare av Eric Carmen till låten ”All by myself”. Rachmaninoff var trots sitt buttra utseende en man som skrev musik som kunde gå rakt in i hjärtat. Men något framförande blir det nu inte. Ledningen för symfoniorkestern har ”uppvaktats av många av stadens invånare” som upprörs över den kvinnliga pianistens aktiviteter på sociala medier, företrädesvis via sitt Twitterkonto NedoUkraïna. I klartet är det regimanhängare som påverkat orkesterns VD Jeff Melanson att fatta beslutet att avboka hennes medverkan.


Nu avslöjas också att den gratiskonsert som skulle hållas ikväll i Lawrence Park Community Church (som Valentina ville erbjuda sina fans – efter att ha hittat lokala sponsorer – som kompensation för de tidigare avbokade evememangen) också ställs in. Ledningen för kyrkan sade först att det var för tätt mellan andra redan bokade evememang, men nu träder kyrkoledningen fram och säger att man ”inte vill förknippas med de uttalanden som Valentina Lisitsa gjort”. Vilket bara gör henne mer intressant i mina ögon.


Det Valentina anklagas för är att via sina Twittermeddelanden uppvisa uttryck för ”intolerans”. Hon har bland annat varit sarkastisk:


New school year begins in Odessa with teachers forced to wear Ukrainian tribal dress, a truly European custom :)


Hon anklagas också för att vidarebefordra propaganda från Kreml, bl.a med dessa rader:


THE GODS OF MAIDAN ARE THIRSTY AND DEMAND NEW HUMAN SACRIFICES IN ORDER TO BE APPEASED.


Hon har till och med haft mage att jämföra Euromaidan-sidans massaker på obeväpnade motdemonstranter med den tyska invasionen under 2:a Världskriget, huga!


sb valentina ukraina


Valentina Lisitsa är också självkritisk. Hon anser att hon blundat för utvecklingen i världen. Till de som anser att hon reagerar felaktigt svarar hon: ” – You have no idea what’s going on. I believed the press on Iraq, I was a sucker for that ‘democracy’ message. Then I grew up.”


Valentina anser att det varit och är hennes plikt att som offentlig person deltaga i debatten om vad som pågår i hennes land, inte minst genom att belysa hur folket i östra Ukraina påverkats av det USA- och EU-stödda regimskiftet:


[I have] to get the other side of the story heard, the one you never see in the mainstream media — the plight of my people, the good and bad things that were happening in Ukraine.


Att stödja separatisternas sak och kritisera Kiev-regimen är känsligt även i Sverige. I rådande debattklimat tolkas kritik mot den nu sittande regimen som helhjärtat stöd för Vladimir Putin, vad än debattören använder för motargument.


https://peterharold.wordpress.com/2015/04/10/regimkritisk-ukrainsk-kvinnlig

ANNONS
Av Stig Olsson - 11 april 2015 11:46

Arbetslinjen fanns långt före Reinfeldt och Borg! Så här stod det till exempel i en analys ”Ojämlikhet i levnadsvillkor” från RFV år 2003:

 

Den svenska välfärdsmodellen bygger på den så kallade arbetslinjen. Aktiva åtgärder prioriteras för att personer som saknar arbete ska kunna gå till ett arbete snarare än att vara passiva mottagare av kontanta ersättningar. Arbetslinjen innebär att anställning alltid går före åtgärd eller utbetalande av kontantstöd. Om det inte finns arbete kan den arbetslöse erbjudas lämplig utbildning eller praktikplats som i sin tur kan leda till ett arbete.

Arbetslinjen gäller även för personer med funktionshinder. Habiliterande och rehabiliterande åtgärder och åtgärder för att stärka den enskildes konkurrenskraft ska prioriteras före arbetslöshetsersättning och sjukersättning (tidigare förtidspension).


I samma rapport presenteras siffror på hur många med olika funktionshinder som har arbete. Där står att för personer med intellektuellt funktionshinder (utvecklingsstörning) är det bara 1,0 % av kvinnorna och 1,6 % av männen som har jobb på öppna arbetsmarknaden! 16.6 % respektive 18,4 % är helt arbetslösa. Resterande procent har annan syselsättning, några lönebidrag (Anm. 505 personer enligt AF 2010!) och skyddat arbete (Anm. 2649 personer hos Samhall 2010) men merparten har så kallad Daglig Verksamhet enligt LSS.


I en rapport framtagen av Klippan (den organisation vi har i FUB för de med egen utvecklingstörning) ger de siffrorna 29 000 har DV och bara 4000 av dessa har en enskild plats på en vanlig arbetsplats. 900 har arbete på vanlig arbetsplats med stöd av AF.

 

Och arbetslinjen finns kvar idag!


1 april i år släppte AF och SCB en ny rapport ”Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning 2014”. I den rapporten står bland annat ”Nya siffror för 2014, som tagits fram av Arbetsförmedlingen och SCB, visar att sysselsättningsgraden bland dem som har en funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga är 55 procent.  Det är samma nivå som förra året, men en ökning sedan 2008 då en jämförbar undersökning gjordes.”


Denna rapport har redan kritiserats av HSO, men inte med samma utgångspunkt som jag har. Nämligen att rapporten ger en skev bild av hur många som har arbete av de med grava funktionshinder som ingår i LSS personkrets.

 

I motsvarande rapport från 2013 angavs att personer med utvecklingsstörning (det närmaste personkrets 1 i LSS) så var 5,2 % (+/- 4,9 %) ”I arbete” en siffra som jag känner igen från andra projekt jag deltagit eller läst om. I rapporten 2014 och nu 2015 har gruppen utvecklingsstörda inga siffror alls av skäl jag inte känner till och som inte framgår. Kanske för att det är en liten grupp och svarfrekvensen är låg? HSO kritik var just att ”Det är graverande att statistiken är så undermålig att uppgifter om ökad arbetslösheten inte är statistiskt tillförlitliga, säger Ingrid Burman, ordförande.”


Konsekvensen av att ge ett budskap att över 50 % kan få jobb när verkligheten snarare säger 5 % eller ännu mindre är att arbetslinjens ”piska” innebär att inkomsten/bidraget medvetet sätts så lågt så att du efter en tid hamnar i socialbidragsberoende. Precis vad vi i FUBs rapport ”Fångad i fattigdom” presenterat.


Det är inte rimligt att du skall hamna i livslångt fattigdom bara för att du har ett gravt funktionshinder och naturligtvis är det inte heller riktigt enligt LSS grundläggande intention om Goda levnadsvillkor!

 

http://reclaimlss.org/2015/04/arbetslinjen-fanns-langt-fore-reinfeldt-och-borg/

Av Stig Olsson - 10 april 2015 19:43

Våra fyra storbanker sysslar ett systematiskt bedrägeri där de lurar kunderna att de faktiskt har pengar att låna ut. Ingenting kan vara mera fel. Bankerna har ingenting, inga sedlar i bankvalvet inget silver eller guld för den delen. Allt bygger på en stor bluff som är så finurlig och genomtänkt att få människor genomskådar bluffen.


Enligt Basel 1 o 2 som är EU:s regler för bankernas buffert = kapitaltäckningskravet = hur mycket pengar bankerna måste ha för att få låna ut – är denna 0,0028%. För att förtydliga: banken behöver bara ha ett egentligen värdelöst papper där det står att banken har 2800 kronor i tillgångar. Till exempel lite aktier i sin egen bank. Då får de genast låna ut 1 miljon kronor.


Så följ med nu: banken har inga pengar, de lurar dig/kunden att de har det, och det är detta som är det stora bedrägeriet. Banken har systematiskt byggt upp system där du vaggas i tron att de förvaltar dina pengar. Ditt lönekontos pengar använder bankerna till att spela på börsen, investera i kemikalieindustrin utomlands eller något annat som de kan tjäna pengar på. Sedan vill banken gärna att du ska ha flera betalkort och kreditkort för dem tjänar miljarder på kortbetalningarna och du får vackert betala för varje kort och konto.


Tillbaka till lån, när du lånar pengar på banken så skriver du på ett skuldbrev och banktjänstemannen som inte vet att han/hon just nu begår ett bedrägeri knappar nu in på datorn summan som du ville låna, utan att det fanns några pengar att låna ut.


Om man säljer en bil som man inte har och tar betalt av kunden kallas det bedrägeri, samma sak är det när banken lånar ut pengar till privatpersoner, företag, kommuner, landsting: de bluffar.


Banken har inga pengar utan lurar dig att skriva på skuldbrev och betala tillbaka = amortera – men dessutom får du betala ränta på någonting som banken aldrig haft. Detta blir det största bedrägeri världen skådat. Ett otroligt pyramidspel där kunderna längst ner i pyramiden blir de som får betala det mesta av kakan.


Vi måste stifta nya lagar och reglera bankerna samt att endast staten får skapa pengar genom riksbanken. Så är det inte i dag 97 procent av alla pengar är digitala och de vanliga bankerna får skapa i princip hur mycket pengar som helst genom skuldbrev. De skapar pengar ur luft.


Andreas Obenius


Miljöpartiet, Gävle


http://www.gd.se/opinion/debatt/bankerna-skapar-pengar-ur-luft

Av Stig Olsson - 9 april 2015 09:59

Andra gator idag

 

Det ökande antalet EU-migranter på gatorna i Stockholm har alltmer kommit att påverka arbetsmiljön för Situation Sthlms tidningsförsäljare.


I och med försäljningen av Sofia Z har redan utsatta människor hamnat i en svår situation. På gatorna i staden som tillhör ingen. Och alla.


Tarja står i trappan upp till redaktionen på övervåningen och pratar med en person ur personalen i distributionen. Hon är förbannad, rejält förbannad. Hon brukar nämligen köpa sina finska korvar i en affär i Sundbyberg och när hon gick på väg dit dag på morgonen satt en kvinna utanför Systembolaget och tiggde med en gammal löpsedel från Situation Sthlm i knäet.


När människor gick förbi pekade kvinnan på löpsedeln och bad om pengar.


– Jag blev så förbannad. Jag gick fram till henne och visade min försäljarlegitimation och min jacka med Situation Sthlm-loggan på och sa att ”det där företaget jobbar jag på”. Då gick hon. Men hon var tillbaka sen såg jag.

Ilskan handlade om att känna sig bestulen, se sina arbetsredskap missbrukas, en känsla av att känna sig utnyttjad.


– Jag har inga problem där jag säljer, jag säljer lika många tidningar som förr. Det brukar sitta fem-sex personer mittemot mig och tigga eller sälja ”Sofia Z”. Jag har inget bråk med dem.


Vi står kvar och pratar en stund. Och det är då hon lite i förbigående nämner något jag hört flera personer säga medan jag inför den här artikeln pratat med många tidningsförsäljare om hur deras situation på gatan är nu – att många kunder, när de talar med dem, uttrycker en skam och ett obehag över sin egen irritation och ilska.


– ”Är jag rasist nu för att jag tycker det?” sa en gammal kvinna till mig när hon köpte tidningen för några dagar sen. Men hon var bara trött på att bli tillfrågad av sex-sju personer på tio meter på väg till affären om att ge dem pengar.


Och att de bad henne gå till bankomaten om hon sa att hon inte hade pengar.


Tarja berättar att flera personer som, när de köpt tidningen av henne, pratat om samma sak – att de känner ett obehag över sin egen reaktion, sin egen irritation.


– Man får ju inte tala om detta, tycka nåt. Mer än synd om. När de började sälja den här tidningen sas det ju att det var för att slippa sitta ner och tigga. Men så har det ju inte blivit. De sitter ju och tigger och säljer samtidigt.


En sak många tidningsförsäljare jag talat med inför det här reportaget har gemensamt är att det ökande antalet tiggande EU-migranter på gatorna i Stockholm och den oorganiserade försäljningen av tidningen ”Sofia Z” påverkar deras möjligheter att sälja Situation Sthlm.


För vissa ganska rejält.


Tony säljer Situation Sthlm vid Gamla stan och på Hötorget, han har haft platserna i många år. Han började märka en tydlig förändring för ett drygt år sedan. Han behövde stå längre och längre per dag och sälja tidningar för att få sålt samma mängd – i stället för att vara klar vid fem var han nu färdig vid nio.


– Jag hade tiggare runt min plats förr. De kom och satte sig på var sin sida om mig och tiggde. Det störde också min tidningsförsäljning. Köpte nån en tidning var de där med sin mugg.


– När jag kommer och ställer mig i dag så tar det tio minuter så kommer det fyra-fem EU-migranter och ställer sig där med sina tidningar, trycker upp den i ansiktet på folk.

”De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi.”

Han berättar att han allt oftare blir störd i sin försäljning av EU-migranter som kommer fram och vill ha pengar av hans kunder när de tar fram plånboken för att betala för sin tidning.


– De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi. Det som hänt är att kunderna börjat tycka allt sämre om EU-migranter. Det hör man. Och det är ju också för jävligt att höra.


– Det har blivit för mycket av allting för folk, de orkar inte, vill inte. Droppen blev ju EU-migranterna och tiggeriet.


Alla stänger av. Det blir bara hat som gäller till slut. Det är jobbigt. Jag vill ju bara göra mitt jobb. Jag blir ju också hatisk till slut – de tar min plats, mina kunder.


Han skakar på huvudet, säger att han inte vet hur han ska bära sig åt. Att han nu provar att gå runt på gatorna och sälja tidningen för att inte bli störd.


– Situationen på gatan håller på att spåra ur, jag vet inte vad man ska göra.


Sedan tidningen ”Sofia Z” oorganiserat började säljas av EU-migranter i slutet av januari har Situation Sthlm behövt ha två gatuvärdar ute på stan för att stödja tidningens försäljare och hjälpa dem att hantera de situationer som uppstått.


Både till Östermalmstorg och Skanstull har värdarna vid ett flertal tillfällen behövt åka, då Situation Sthlms säljare hotats och utsatts för våld – spottats på, slagits, sparkats, knuffats. Väktare har fått ingripa och polis tillkallats.


Miklos och Ritva, de vill inte att jag använder deras riktiga namn, har båda hamnat i situationer då polis tillkallats – inte av dem men av privatpersoner eller affärsidkare i närheten.


– Jag har blivit hotad och utan att jag gjorde nåt så ringde nån i en affär eller om det var väktarna till polisen. De kom och tog med sig en kvinna. Hon skrek och knuffade på mig, jag visste inte vad jag skulle göra så jag försökte gå därifrån. Men jag gjorde ingen anmälan sen när polisen kom så de släppte henne.


Ritva berättar om en liknande situation som hände henne.


– Jag har fått hjälp av väktarna vid Ringen två gånger när jag blivit attackerad och hotad av EU-migranter, både män och kvinnor. Många av mina kunder blir arga på EU-migranterna och det är lite jobbigt att höra det, märka att hatet ökar. För de kommer ju hit från svåra förhållanden. Det har blivit värre och värre, sen i höstas har det bara blivit värre och värre.


Miklos brukar lämna sin försäljningsplats när det samlats för många tiggare runt den.


– Då går jag därifrån och säljer nån annanstans. Många går bara förbi nu, oftare än förr i alla fall, och ser varken åt mitt håll eller åt tiggarna, de bara ser ner i marken och går förbi. Det påverkar försäljningen.


Pierre är en av de gatuvärdar som åkt runt i stan, hans pass har varit på eftermiddagarna från tolv till sex, för att vara ett stöd för försäljarna. Han säljer också tidningen, bland annat på Drottninggatan.


– Det jag ser är ju att de sitter i grupper, eller står i grupper, väldigt tätt. Men ju längre ut ur innerstan man kommer, desto färre tiggande eller tidningssäljande EU-migranter ser man. Nu är det ganska intensivt på Söder, i Götgatsbacken sitter de ju utmed ena sidan med tjugo meters mellanrum från Slussen till Medborgarplatsen. I Liljeholmen också. Det blir som att det koncentrerar sig.


Den största förändring han märkt över tid är att han tycker sig se fler och fler människor som ”bara liksom går rakt fram”.


– Jag kan tänka mig att människor blir både trötta och förvirrade av det som sker nu. Både på tiggeriet och allt annat.


Det börjar ju i tunneln på Centralen, det stod tretton EU-migranter där en gång när jag räknade. Plus de som säljer mobilabonnemang och Vakttornet och han med Bingolotterna. Och så en som säljer Situation Sthlm där vid pelaren i mitten.


Han delar samma upplevelse som många andra och har haft både tiggare och tidningssäljare runt sin försäljningsplats. Men han har inte upplevt att det påverkat eller minskat hans egen tidningsförsäljning.

”Det handlar om respekt.”

– Innan de började sälja sin egen tidning så satt de ju och tiggde där jag stod och sålde på Drottninggatan. Då hände det ju att de kom med muggen så fort min kund tog fram femtio kronor och skulle betala för tidningen. Men de är ju desperata. Vi äger ju inte gatan eller platsen vi säljer på bara för att vi har vår bricka. Men ingen ska ju störa en för det. Det handlar om respekt.


Lena Freij säljer tidningen på Centralen. Hon började märka av en förändring för några månader sedan. Hon tycker inte det varit ”nåt alarmerande eller jättejobbigt”, och det har blivit lite bättre sista tiden. Men hennes tidningsförsäljning har sjunkit. De har aldrig kommit fram och stört min kund när de köpt av mig, så långt har det inte gått, men jag vet flera som upplevt det och blivit av med kunder.


– Jag förstår ju dem också, de vill väl ha sin försäljning. Men många av kunderna är arga och tycker det är förskräckligt att de står på våra platser och försöker ta kunder.

”Det händer ju att de tigger av oss också”

Hon upplever också, som många andra berättat, att kunder vittnat om att det känns svårt, att ”de känner att de vill köpa av dem också. Att de känner sig orättvisa”.


– Det händer ju att de tigger av oss också, för de ser att vi säljer tidningar och får in pengar.

Något av det sista Tarja berättade för mig när vi pratade i trappan var att sammanhållningen mellan Situation Sthlms försäljare aldrig varit bättre, att hon de senaste månaderna lärt känna och pratat med flera som hon inte bytt ett ord med under flera år.


– Som om vi ser efter och tar bättre hand om varandra nu. För vi lider alla av detta och måste hjälpas åt. Det är svårare att sälja tidningar. Och vi står ju ensamma och säljer våra tidningar.


http://www.situationsthlm.se/artikel/andra-gator-idag

Av Stig Olsson - 9 april 2015 09:53

Annika Borg

Annika Borg


Sedan jag här på Det Goda Samhället ställde frågan om vart ”våra” tiggare – det så kallade traditionellt utsatta – tagit vägen och uppmanade er läsare att delge era erfarenheter har jag tagit emot iakttagelser, berättelser och reflektioner. Tack för dem! (Och fortsätt att höra av er!)


Efter kontakterna med Stadsmissionen, som vare sig i Stockholm eller i Malmö riktigt ville vidgå att det finns konflikter mellan de romska tiggarna eller EU-migranterna/medborgarna och exempelvis dem som säljer Situation Stockholm, blev jag illa berörd. Deras sätt att skyla över verkligheten för dessa utsatta ingav tvivel på hela godhetssystemets anspråk på att  vara just gott.


Hur kan de komma sig att de som ska hjälpa förnekar en del av verkligheten som de utsatta lever i? Till och med till den grad att man menar att de utsatta som protesterar mot att de får stå på mer undanskymda platser eller rent av föses undan skulle vara bärare av rasism? Inte ens den egna utsattheten är uppenbarligen ett skydd mot att skrivas in i DEN STORA BERÄTTELSEN OM SVERIGE – den strukturella rasismen (som jag nyligen skrev om). Det är inte rätt att de mest utsatta i vårt samhälle ska behöva betala ett pris för att det svenska samhället inte kan hantera situationen med ett stigande antal tiggare från Europa.


En person som arbetar inom en välgörenhetsorganisation skrev till mig:

 

Jag kan bekräfta att det finns en konflikt när det gäller välgörenhet till olika grupper. Men medvetenheten kring att EU-migranter är mycket tuffa mot andra grupper är låg och vi har inte ens börjat diskutera detta problem ännu. 

Andra vittnar om att ”deras” försäljare av Situation Stockholm, eller uteliggaren de brukar se, är borta. Inte bara så att de bytt gathörn, utan de syns helt enkelt inte till. Många vittnar om gräl, konflikter och till om med hot om våld:

Idag bevittnade jag ett storgräl. Två EU-migranter skällde på en kvinna som sålde Situation Stockholm och riktade hotande sparkar mot henne. Kvinnan började gråta och försvann därifrån. 


Liknande berättelser  och reflektioner har kommit från flera läsare:

 

Jag tänker på de som sveks när man lade ned psykvården, de som sveks när man sparade in på härbärgen och humanitär hjälp i vårt eget land, och de som sviks igen nu när de ser att andra grupper (romerna) får den hjälp och uppmärksamhet de själva aldrig fick.


Och vad säger ”våra” utsatta själva? Nyligen publicerades en text i Situation Stockholm som visar på den verklighet godhetsapostlarna förnekar.  Här berättar människor om hur de trängs ut av EU-migranterna, om konflikter och våld.


Om hur de romska tiggarna kommer med sin mugg när de försöker sälja Situation Stockholm och hur hela tanken med att sälja en tidning istället för att tigga håller på att haverera. De romska tiggarna säljer sin tidningoch tigger, som en man påpekar.


Ok, tänker jag. Vi – alltså samhället – tänker låta de utsatta ta hand om och in på huden ta konsekvenserna av en situation vi inte själva mäktar med. Inte ens medkänslan med dessa utsatta kan tränga igenom och in till oss. Till oss som kan gå förbi och gå hem och stänga dörren, som kan titta åt ett annat håll.


Det är ingen, eller åtminstone få, som förnekar romernas utsatta situation. Idag är det romernas nationaldag och från politikerhåll har man lovat över 50 miljoner för romsk inkludering. Att de i historia och nutid har funnits och finns ett fruktansvärt förtryck av romer är fakta. Det är grupper som lever utanför samhället och som även internt har svårt att förändra sin roll. Jag är uppvuxen med Katitzi och Rosa Taikon. Utanförskapet var och är en sanning för de som då kallades zigenare.


Men jag undrar om våra politiker lever i verkligheten, eller förmår hålla två tankar i huvudet på samma gång. För vad ska vi göra nu då? Hur ska vi härbärgera denna ström av romska tiggare? Ska vi tala blomsterspråk om inkludering och fortsätta att låta dem som är längst ned på vårt samhälles stege betala priset på gator och torg?


Jag finner det oacceptabelt. Orättfärdigt.


För den som vill läsa en oerhörd bok om romers situation rekommenderar jag Isabel Fonsecas Begrav mig stående: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/490067?programid=3315


För den som vill se en oerhörd film om en dövstum, dansande romsk flicka rekommenderar jag The Queen of Silence: http://www.svt.se/dox/tystnadens-drottning


http://detgodasamhallet.com/2015/04/08/romska-tiggare-mot-svenska/comment-page-1/#comment-170

Av Stig Olsson - 8 april 2015 17:28

sb jeffrey tucker


Bästa läsare!


Jag satt och lyssnade på ett samtal som Jeffrey A. Tucker deltog i. Det handlade om kläder och stil. Tuckers signum är att han klär sig i fluga. Men mest förtjänt av sin berömmelse är han för sina libertarianska och anarkistiska ideal.


Här bör man dock omedelbart påpeka att med anarkism menas inte det som våra röda vänner anser är ”det nödvändiga verktyget för att riva det borgerliga och kapitalistiska patriarkatet”, alltså på ren svenska skadegörelse, utan om något så enkelt som att det saknas en statsapparat som talar om för dig hur du skall leva ditt liv. Dessvärre har socialisterna förstört anarkismens innebörd, varför jag är noga med att understryka att Tucker icke har något med dessa ligister att göra. Fast han pratade inte bara om sina kläder.


Som grundare av Liberty.Me vill Jeffrey A Tucker uppmana folk att leva frihetligt. ” –Förbered dig på den framtid som skall förverkliga friheten”, mässade han och gav några exempel på hur man själv kan börja innan den nya frihetstiden är inne. Bl.a nämnde han att man kan t.ex lära sig ett annat yrke som man inte ”tillåts” att bedriva idag. Med detta menar han att många yrken är reglerade och begränsade enligt beslut av staten, som t.ex lärare, läkare och andra yrken som kräver av staten godkända certifikat. Gärna ett yrke som man har talang för och snabbt skulle kunna försörja sig på den dag regleringen upphävs.


När jag hörde Jeffrey nämna detta så slog det mig att vi redan har en kår av praktiserande libertarianer, nämligen i form av bloggosfären. Där finns ett yrke som praktiseras utan att det erkänns av samhället. Jag talar om medborgarjournalistiken.


Givetvis talar jag inte om etablerade journalister som skriver på privata bloggar/twittrar på sin fritid. Ni vet de där som journalisterna refererar till när ”det har skrivits på sociala medier”, när de i själva verket bara citerar sina egna kollegor för att få det att framstå som att folk i allmänhet håller med tyckareliten i Södermalm (sedan finns det ju ett gäng civila hang-arounds som delar allt som journalister twittrar, men det är ju bara folk som inte kan tänka egna tankar, och som älskar det digitala pöbelväldet för att man känner sig så god och kanske får en ”like” av en ”kändis”).


Nej, det jag tänker på är vanliga hederliga yrkesmänniskor som förtjänar sitt levebröd genom att torka rumpan på gamlingar eller barn, eller är poliser som fångar bovar, eller bankmänniskor som är intresserade av ekonomi eller kulturhistoria, men därtill sitter hemma efter jobbet och skriver på informativa texter som sällan eller aldrig skulle publiceras i en dagstidning eftersom vederbörande skribent har fel titel på sitt visitkort. I Sverige finns tusentals människor som gör mer än dagboksbloggar, och som lägger ner både tid och hjärta på att säga kloka saker. Om jag bara haft en egen förmögenhet hade jag startat en tidning med dylika alster från kunniga människor, och utmanat medieetablissemanget.


Nu vet jag att det givetvis reses invändningar mot mitt resonemang. Tar vi t.ex frågan om publicering så förstår jag att en och annan journalist kommer hävda att en vanlig medborgare knappast kan förväntas producera lika kvalitativt som en skribent som gått journalisthögskolan. Ok, jag utmanar vederbörande och plockar fram senaste Expressen och Aftonbladet. Case closed; mitt resonemang vann! Fyra valfria chimpanser på Skansen skulle med hjälp av var sin skrivmaskin inom en vecka kunna skapa någonting som passar för Aftonbladet Kultur. Inget ont om chimpanser, men vi måste trots allt vara lite realistiska här…


Hur är det med läkare? Törs man anlita en doktor som inte staten godkänt? Ok, seriöst. Det finns doktorer som jag aldrig skulle vilja gå till trots att de är godkända av staten. Jag har själv varit på läkarbesök i Landstingets vårdcentral där jag uppmanats att själv försöka ställa en diagnos på mina egna krämpor som jag sökt för, och lämnat stället med en panikartad känsla av otrygghet. Men om en person visar på ett medicinskt kunnande, och dessutom har haft klienter som blivit behandlade/botade, varför skulle jag inte kunna konsultera denne person fastän staten inte gett sitt samtycke? Den som haft en gammelmormor som ordnat en huskur mot förkylning vet vad jag talar om; går du till vårdcentralen får du bara en lapp som talar om att du är sjuk. Gammelmormor och hennes likar gör skillnad.


Nu kan vi nog vara säkra på att även i ett libertarianskt samhälle kommer en kvalificerad läkare att vara noga med att hans eller hennes renomé är förstklassigt. Och den som går i god för denne läkare kommer förmodligen på ett bättre sätt än dagens offentliga sjukvård kontrollera att diplomet är någonting mer än ett tjockt papper med doktorns namn på. Sannolikt kommer dessutom försäkringsbolaget – som ju bekostar din vård istället för skattebetalarna – vara angelägen om att du blir frisk och slutar vara en börda för deras ekonomiavdelning. Jag vet, detta är ett hissnande perspektiv i skenet av en mer än en mansålder av socialdemokratisk indoktrinering. Men försök att föreställa dig världen utanför nanny-samhällets enväldiga box – en värld där frihet som ideal kan ge folk ett bättre liv utan att fråga politikerna om lov!


Sedan kanske inte alla bloggskribenter kommer bli libertarianer, men de har i vart fall smakat på friheten genom att ta sig rätten att säga det som de avlönade journalisterna förtiger eller förtränger. Det är en bra början.


Hälsar eder Peter Harold (som också använder fluga vid högtidliga tillfällen, som t.ex under söndagspromenaden)


https://peterharold.wordpress.com/2015/04/07/bloggskribenterna-ar-embryon-till-en-libertariansk-ny-era/

Av Stig Olsson - 8 april 2015 15:54


Guy Lööv

Den planerade utredningen om personlig assistans kommer troligen att starta i början på nästa år, 2016. Den kommer isåfall att innebära en översyn av hela LSS-lagstiftningen enligt Guy Lööv på Socialdepartementet.

 

– Om förändringar av § 9a i LSS behöver göras bör det vara utifrån en bred majoritet i riksdagen.

 

Brukarrörelsen ska vara med


Den planerade utredningen kommer enligt Guy Lööv, sakkunnig hos


Barn, Äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér, att få ett brett uppdrag att se över hela LSS.
– Syftet är att se hur de som får LSS-insatser ska få ett så bra stöd som möjligt utifrån de resurser som finns. Det formella beslutet om utredningen är inte taget ännu och direktiven är inte klara. 

 

När kan direktiven vara klara?
– Det kan jag inte svara på nu. 

 

Hur lång blir utredningen?
– Svårt att säga, men vill helst ha färdiga förslag innan valet september 2018.

 

Blir det en parlamentarisk utredning?
– Det kan jag inte heller svara på nu, det kan även bli en enmansutredning med parlamentariskt utsedda referensgrupper. Det är viktigt att förslagen får brett parlamentariskt stöd, så att de håller oavsett vilket block som bildar regering. 

 

Ska brukarrörelsen vara delaktig?
– Deras kompetens behövs i arbetet och förslagen från utredningen behöver ha förankring hos brukarrörelsen.

 

Stefan Nilsson från er regeringspartner Miljöpartiet vill se en förändring av § 9a, personkrets tre och en ny modell för schablonbeloppet…
– Så detaljrik törs jag inte vara, men lagstiftingen ska beröras och där ingår § 9a om hur de grundläggande behov som ligger till grund för bedömningen av assistansersättning ska definieras. 


Hur assistansen finansieras planeras också att tas upp. Guy Lööv vill att anordnare som ger assistans med hög kvalitet gynnas och anordnare som i första hand är ute efter pengar missgynnas. 
– Kvaliteten måste vara bärande för hur ersättningen utformas. Dagens schablon gör att en utförare utan kvalitetsambitioner kan göra en stor vinst medan de som satsar på kvalitet knappt får det att gå runt.

 

Många frågor kan tas upp i utredningen


Om utredningen ser över hela LSS-lagstiftingen kan allt i lagstiftningen tas upp enligt Guy Lööv, tex tvåårsomprövningarna.
– De kan ses över i utredningen, de nämns i lagstiftningen. 

 

Hur är det med minuträkningen av grundläggande behov, många tycker det är integritetskränkande att

 

toabesöket tidsbestäms…
– Jag kan förstå att det är känns kränkande att ta tid när man duschar. Det kan också diskuteras i utredningen.

 

Vad är alternativet till minuträkning?
– Det kan vara schablontid för varje enskilt moment eller för längre tidsperioder. 


LSS-kommitten som verkade mellan 2004 och 2008 föreslog ett förstatligande av assistansen så att kommunerna inte längre är huvudman, detta genomfördes inte men kan nu komma upp igen säger Guy Lööv. Lars U Granberg som tidigare var Socialdemokratisk talesperson för socialpolitiska frågorsade tidigare på Assistanskoll att Försäkringskassan borde ha hand även om den assistans som kommunerna beviljar idag. 
– Den frågan är inte aktuell

 

Kan utökad rätt till assistans vid assistansberättigads sjukhusvistelse tas upp? 
– Ja det är viktigt att det fungerar för den enskilde. 

 

Kan kontrollåtgärder som hembesök och anordnares rapporteringsskyldighet om sina kunder tas upp?
– Jag hoppas inte att utredningen ska handla om mer kontroll. Vi har accepterat den kontroll som finns, men kommer att se över om den fortfarande är nödvändig.

 

Kritik mot assistansbedömningarna orsak till utredningen


Utredningen planeras delvis på grund av den starka kritiken mot bedömningarna av assistansersättning, säger Guy Lööv. 
– Vi måste se till att assistansen fungerar bra, att rätt målgrupp får den och att man inte förlorar den och får sämre alternativ. 

 

Hur anser regeringen att bedömningarna fungerar idag?
– Vi kan inte säga om Försäkringskassan gör fel eller rätt. Vi kan däremot säga att frågan behöver ses över.


Europarådets fd människorättskommissarie Thomas Hammarberg säger i en intervju att de förändrade bedömningarna av assistansersättning är ett brott mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eftersom han menar att konventionen inte tillåter försämringar. Guy Lööv vill inte uttala sig om det.
– Det är hans tolkning, han kan ha rätt, vi kommer att titta på detta nu. 

 

Många upplever att det tillsätts en massa utredningar bara för att skjuta en förändring av bedömningarna på

framtiden…

– Jag förstår det, jag beklagar att det varit många utredningar med dåligt förankrade förslag. 

 

Är detta den slutliga utredningen?
– Jag hoppas det, vår ambition är att inte utreda gång på gång. Nu gör vi en helhetsutredning av hela LSS.


Under många år sade många politiker att ISF: s rapport om assistansbedömningarna skulle svara på om det behövs förändringar av tex § 9a i LSS. Guy Lööv säger att den gav vissa svar men inte tillräckligt.
– Den gav information om att de flesta behåller sin assistans och att de flesta som förlorat den får nya insatser från kommunen. Men den kunde inte visa tex storleken på kommunernas insatser. Därför har vi gett Socialstyrelsen i uppdrag att titta på detta fram till september i år.

 

Vilka partier behövs för att förändra § 9a?


Bengt Eliasson säger att Folkpartiet vill förändra assistansbedömningarna genom att ändra § 9a i LSS. Samma sak säger Maj Karlsson i Vänsterpartiet och Stefan Nilsson i Miljöpartiet.

 

Hur ser regeringen på det? 
– Vi planerar att se över lagstiftningen i utredningen, det är möjligt att § 9a behöver ändras liksom andra paragrafer.

 

Om regeringen skulle vilja se en förändring av tex § 9a skulle då en majoritet av S+MP+V+FP räcka för en förändring, eller behövs det fler partier?
– Ju bredare majoritet desto bättre, om vi föreslår förändringar vill vi ha så många som möjligt för att få en bestående förändring.

 

Räcker ett borgerligt parti då?
– Om vår majoritet håller efter nästa val och blir ännu större räcker det med FP. Om vi däremot förlorar makten är det tveksamt om det räcker. 

 

Hur mycket kan ni kompromissa för att få med fler allianspartier?
– Om vi måste kompromissa bort kvalitet och viktiga principer får vi driva på själva, men om vi kan komma överens om en hög kvalitetsnivå är det bra att få med så många som möjligt.

 

Även Sverigedemokraternas Vice Ordförande Carina Herrstedt har krävt ändrade bedömningar, hur ser du på det?
– Vi kommer inte att kontakta dem, vi vill hålla de utanför, men om de väljer att rösta med oss får de förstås göra det.

 

Hur förändrades kassans bedömningar?


Både Maj Karlsson i Vänsterpartiet och Stefan Nilsson i Miljöpartiet tror att talet om kostnadsdämpande åtgärder i LSS-kommitten kan har verkat som en signal till Försäkringskassan att införa förändrade bedömningar 2007/2008. Guy Lööv säger att det inte ska kunna fungera på det sättet.
– Försäkringskassan ska följa lagar, förordningar och förvaltningsrättsdomar, inte påverkas av allmänna uttalanden i en utredning.

 

Men kan det ha skett i alla fall?
– Jag kan tänka mig att handläggare ibland kan påverkas av det som diskuteras i samhället runtomkring, men en myndighet ska inte påverkas av detta. Man ska akta sig för att påstå sådana här saker lite svepande, då ska man ha belägg för det. Det är så lätt att slå på en myndighet, politiker kan ändra lagen, då får de verka för det.

 

Finns det en gräns för kostnaderna?

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har sagt att lagstiftaren bör utreda hur ambitionen om delaktighet och ökad kostnadsutveckling ska balanseras i förhållande till varandra.

 

Hur ser regeringen på det uttalandet? 
– Det är egentligen omöjligt att föra ett resonemang om att balansera kostnader och rättigheter. 


Finns det en gräns för kostnaderna för personlig assistans?
– Ingen riksdag eller regering kan säga att resurserna är obegränsade. Någonstans finns det en gräns, men jag kan inte svara på var den ligger. Det måste vara en nivå där allmänheten kan förstå att vi måste ha de här kostnaderna. Men vi har inte talat om en absolut gräns här, vi sagt att de här behoven finns och att kostnaderna ska tillgodoses, oavsett vad det kostar. Den principen har varit viktig när vi byggt upp assistansen, säger Guy Lööv.


http://assistanskoll.se/20150407-Guy-Socialdepartementet

 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se