Inlägg publicerade under kategorin Familjen

Av Stig Olsson - 27 mars 2015 04:07

Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.

Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m & mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.

Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar. 

Vad jag gör på min fritid!
Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt. 

Om den jag söker! 
Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta. 
Vad vill jag göra med dig 
Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand. 

Vilken kontakt är jag öppen för IRL - Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul 
Etniskt ursprung Europeisk 
Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän / Chattvän 

Läs gärna min blogg: 

miamiamia.bloggplatsen.se

 

http://miamiamia.bloggplatsen.se a

ANNONS
Av Stig Olsson - 26 mars 2015 13:16

Den utredning om assistans som startar i höst bör leda till en ny
modell för schablonbeloppet och en ändring av § 9a i LSS. Dessutom bör stora vinstuttag stoppas och en assistent bör inte få vara god man. Det säger Stefan Nilsson, ny socialpolitisk talesperson för Miljöpartiet.

 


Vill ha stopp mot höga vinstuttag


Personlig assistans är en fantastisk frihetsreform säger Stefan Nilsson och säger att Miljöpartiet vill värna den. 
– Det är viktigt att nu se över de privata företagens roll. För att värna reformen måste man agera mot vinstuttagen istället för att bli mer restriktiv med att bevilja assistanstimmar. 


Stefan Nilsson säger att Miljöpartiet stödjer den nyligen tillsatta utredningen Ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster
– I samband med att chefen på Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) redovisade rapporten"Kommunernas kostnader för assistansverksamhet" för oss i Socialutskottet sade han att enorma vinster tas ut. Miljöpartiets inställning är att företag som är verksamma inom personlig assistans i sin bolagsordning ska ha huvudsyftet är att driva vård och omsorg, inte dela ut vinst.

 

Vill ni se SVB-bolag där högsta vinst är statslåneräntan + 1% på satsat kapital?
– Vi tycker man ska överväga det ja. 

 

Hotar de privata företagen reformen?
– Nej, men om det försvinner för mycket i vinster kan det i sin tur leda till att Försäkringskassan och kommunerna försöker spara pengar, då hotas reformen. 

 

Men majoriteten har ju valt privata anordnare, många verkar nöjda med det…
– Några stora bolagskoncerner kanske lägger ner, men det kommer att finns många privata aktörer kvar även om det införs vinstbegränsning. 

 

Många assistansberättigade är rädda för att tvingas tillbaka till kommunerna…
– Jag har svårt att tro att det skulle drabba brukarna på det sättet. Visst kommer det att innebära att vissa företag inte fortsätter, men samtidigt kan det komma nya, idéburna utförare. 

 

Vilka är de idéburna anordnarna?
– Jag skulle räkna in kooperativen, de tror jag inte kommer att beröras restriktivt i den här utredningen.

 

Vårdföretagarna säger att valfriheten kommer att likna DDR…
– Det är ett orimligt påstående, i många länder har idéburna företag en hög andel, Sverige har blivit lite av kapitalismens högborg, det har gått lite för långt här.

Försäkringskassans bedömningar behöver ändras

Sedan 2008 har Försäkringskassan infört hårdare bedömningar av grundläggande behov vilket gjort att färre nybeviljas assistansersättning och fler förlorar den. Enligt Stefan Nilsson har Försäkringskassan ändrat bedömningarna utan politiska beslut.
– Det är inte bra, det måste vara en starkare demokratisk styrning, nu har vi fått bedömningar som ser snygga ut på papperet men som är omöjliga för brukaren. 

 

Din företrädare i Socialutskottet Agneta Luttropp sade inför valet 2014 att en ändring av § 9a, med tydligare definiering av grundläggande behov, har högsta prioritet för Miljöpartiet, har du samma uppfattning? 
– Miljöpartiet anser att det behövs en bättre skrivning av § 9a, det borde redan har gjorts. Men vi är fler partier i regeringen och även om vi är överens med Socialdemokraterna behövs ytterligare partier för att driva igenom detta. 

 

Även Folkpartiet och Vänsterpartiet säger sig vilja se en förändring av § 9a…
– Ja. det vore bra om det går att hitta en bred lösning eftersom det ska hålla på sikt.

 

När skulle en förändring av bedömningarna kunna ske? 
– Efter att den nya utredningen av personlig assistans som startar i höst är klar.

 

Håller du med Thomas Hammarberg som säger att Försäkringskassans förändrade bedömningar bryter mot FN-konventionen? 
– Jag kan tycka det ligger en del i det. Det är klart att det inte borde vara korta bedömningar som man sedan kan backa på.

 

Socialstyrelsen och Susanne Billum har sagt att en redan beviljad insats inte borde kunna ändras även om lagen omtolkas, vad anser du om det?
– Det är värt att överväga men jag kan inte ta ställning till det nu. Däremot vill Miljöpartiet införa inhibition på alla beslut som överklagas så att man behåller sin assistans tills det är slutligt avgjort i domstol.

Varför ändrades bedömningarna?

Grunden för de förändrade bedömningarna lades i ett rättsligt ställningstagande inom Försäkringskassan 2006 och ett internmeddelande 2007. Samtidigt pågick Assistanskommitten/LSS-kommitten som hade direktiv att hitta kostnadsdämpande åtgärder.

 

Kan Försäkringskassan ha känt tryck från politikerna att minska kostnaderna?
– Det kan ligga en del i det, LSS-kommitten lyckades inte hitta några större förslag som dämpade kostnaderna, men


Försäkringskassan kan ha uppfattat det som en signal. En annan sak som kan ha påverkat Försäkringskassan är att alliansen 2006 tog över regeringsmakten, säger Stefan Nilsson.

Vill förändra schablonbeloppet

Nuvarande regeringen låter, liksom förra regeringen, assistansersättningens schablonbelopp räknas upp via Pris o löneomräkningen (PLO), vilket inneburit höjningar på 1,8 och 1,4 % de sista två åren.Detta har inte täckt avtalade löneökningar för assistenterna.Stefan Nilsson ser det som en tillfällig lösning.
– Det är ok att göra så nu men det behövs storaförändringar av ersättningssystemet.

 

Vilka förändringar vill du se?
– Det skulle tex kunna vara ett krav på att en viss procent av assistansersättningen går till assistentens lönekostnader och utbildning. Assistansutredningen lade 2006 fram ett liknande förslag där 85 % skulle gå till assistentens lönekostnader. En annan modell vore att man bara ger ersättning för assistentens faktiska lönekostnader plus ett begränsat extra belopp.

Anser att kommuner missgynnas

Stefan Nilsson har en bakgrund som kommunal utförarchef i Knivsta och Tibro för runt tio år sedan. Han anser att kommunerna har högre kostnader än privata företag och att dagens schablonbelopp inte tar hänsyn till det. 
– Dels anställer kommunerna fler assistenter på fasta anställningar och dels måste de ta alla som har assistans, de privata kan säga nej.

 

Hur vanligt menar du att det är att privata tackar nej till kunder?
– När jag arbetade som enhetschef var det flera som ville byta, men som fick nej och stannade i kommunen.

Vill påverka direktiven till ny utredning


Barn, Äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér sade nyligen att det kommer att tillsättas en ny större utredning om personlig assistans i höst. Stefan Nilson hoppas kunna vara med och påverka direktiven till utredningen.

 

Kan du säga något mer om den utredningen?
– Nej, inte mer än vad jag tycker ska vara med, och att det är viktigt att brukarrörelsen är med i diskussionerna. 

 

Ska utredningen vara parlamentarisk?
– Ja det bör den vara. 


Förutom bedömningarna av assistansersättning och en ny utformning av assistansersättningens schablonbelopp vill

Stefan Nilsson att en förändring av personkrets 3 tas upp i utredningen.
– Vi vill att man överväger att ta in fler diagnoser, men samtidigt behåller möjligheten att bedöma efter behov.


Stefan Nilsson vill även återuppliva LSS-insatsen ”personlig service med boendestöd” som LSS-kommitten föreslog i sitt slutbetänkande.
– Den vill jag se som en ny LSS-insats, vid sidan av de andra nio.

 

Ska den ersätta den assistans som idag ges av kommunerna som LSS-kommitten tänkte? 
– Jag har inte studerat det så noga att jag kan säga det, men jag menar att sådan insats skulle kunna leda till att fler kan få LSS-insatser. 

 

Bör assistansen förstatligas eller ska kommunerna vara kvar som huvudman?
– Jag tror att ett förstatligande skulle ha stora fördelar, men frågan är komplicerad.

ISF:s rapport om assistansbedömningarna


I höstas kom ISF: s rapport om assistansbedömningarna där det framgick att ca 70 % av de som förlorat sin assistansersättning hade assistans från kommunen året efter. Det framgick dock inte hur mycket assistans de fick och rapporten sade också att. 
ca 40 % av de som får avslag på nyansökan och ca 20 % av de som förlorat sin assistansersättning inte har någon insats alls från kommunen året efter.

 

Hur ser du på det?
– Det behöver jag titta närmare på.

 

Hur ser du på att ISF vill se en utredning av hur ambitionen om delaktighet och ökande kostnader ska balanseras i förhållande till varandra?

 

– Jag vill inte se förändringar i rätten att leva som andra. Kostnadsökningarna beror mycket på att behoven ökar när folk upptäcker vad de kan göra med assistans och det är bra.

 

Hur mycket får assistansersättningen kosta, finns det en gräns? 
– Nej, vi kan inte tulla på detta bara för att välfärdsområdet växer. Däremot går det, som jag sagt tidigare, att spara i de vinstuttag som finns idag.

Fusk mindre problem än vinstuttag

Stefan Nilsson ser fusk och kriminalitet i assistans som ett mindre problem än de stora vinstuttagen.
– Jag tror det handlar om mycket mindre pengar.

 

Har fusket överdrivits?
– Fusk är alltid allvarligt, men det är inte tillräckliga skäl för att tex myndigheter ska göra oanmälda hembesök hos folk, jag tycker man ska vara mycket restriktiv med den typen av intrång i människors vardag.

 

Vad anser du om att anordnarna nu har rapporteringsskyldighet om ändrade levnadsförhållanden hos kunderna?
– Det tycker jag däremot inte är orimligt.

En assistent borde inte få vara god man


Stefan Nilsson tar slutligen upp en fråga han vill ändra på, nämligen möjligheten att en assistent samtidigt kan vara god man till den assistansberättigade.


– Miljöpartiet vill ta bort den möjligheten, det blir en jävsituation. Man kan vara anhörig och god man, man kan vara assistent och anhörig men inte god man och assistent. Jag känner själv till fall där det är uppenbart att en god man varit jävig, det kan vara så att brukaren mår bäst av att bo i en bostad med särskild service men då förlorar den gode mannen sin inkomst som assistent. 

 

Socialstyrelsen ansåg nyligen att detta inte borde förbjudas
– Det behöver inte förbjudas, ett annat sätt att hantera det på är att man inte kan få assistansersättning för timmar som utförs av en god man. 


Cecilia Blanck på Brukarkooperativet JAG menar att en anhörig ofta är den enda som kan kommunicera med personen...
– Ja, men man skulle fortfarande kunna vara anhörig och personlig assistent även om en annan person är god man, säger Stefan Nilsson.


http://assistanskoll.se/20150323-Nilsson-Miljopartiet-vinstuttag-storre-problem-en-fusk.html

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 25 mars 2015 08:14

spi välfärden

När jag var barn i femtiotalets Sverige, så var ett mord i vårt land förstasidesstoff under flera veckor. Vi gick i skolan för att lära oss skriva, räkna och att respektera våra lärare och klasskamrater. Vi lärde oss att respektera lagen. Vi hade inga problem att umgås med varandra, oavsett vilket kön eller vilken ras vi tillhörde. Visst var det spännande några dagar om det kom en färgad elev till vår klass. Men det varade inte länge. Vi lärde oss också respekten för våra äldre. Att hålla upp dörren för en gammal var en del i den uppfostran vi fick. Att hjälpa en gammal över gatan var fullständigt naturligt.


Vi lever idag i ett land där sjukvården gör ”rimlighetsbedömning” innan man opererar en gammal. Äldre prioriteras bort i vården! Vi har en situation som innebär att en gammal människa med rullator inte uppfattas som någon man ska hjälpa, utan som ett behändigt rånoffer. Vi har idag ett pensionssystem som slutat leverera trygghet och istället innebär att pensionärer i storstäderna tvingas ut i hemlöshet.


Just det senare kan betraktas som en ”slutgiltig lösning”, för hur länge överlever en 75-åring på en parkbänk eller i en trappuppgång. I detta fall talar jag inte om ”EU-migranter” eller flyktingar, jag talar om människor som arbetat under mer än fyrtio år i vårt land samt betalat skatter och pensionsavgifter under hela sitt arbetsliv. Denna fråga får inte ens plats i debatten.


Vi ser nu hur kåkstäder växer upp lite varstans. I parker, på privata tomter och i skogar. Hur är detta möjligt i ett land med mycket tydliga regler kring byggnation, vatten och avlopp? Hur är detta möjligt i ett land där polisen mycket snabbt rensat ut hus som har ockuperats av ungdomar. Hur är detta möjligt i ett land där vi skulle känna oss trygga i vår omgivning? Vem beslöt att vi inte skulle vara lika inför lagen? Fattigdomen i världen är enorm och det är hemskt hur illa rikedomen fördelas i många länder. Men ska det innebära att svensk lag slutar gälla för vissa?

 

När jag såg filmer om 30-talets Chicago och hur man sköt på varandra mitt i folksamlingar, betraktade jag det som nästan overkligt även där och då. Nu händer detta mitt i vårt ”trygga” samhälle. Nu har vi detta mitt i vår egen verklighet. Mord och skottväxling på allmän plats har blivit vardagsmat i Sverige. Snart lever vi mitt i Hollywoods filmer om 30-talets Chicago.


Sjukvården går på knä och kan inte leverera det som politikerna lovar i valrörelserna. Ingen förstår varför! Ingen vågar ställa frågan om det kan bero på att vår befolkning ökat kraftigt under de senaste tjugo åren. Befolkningen ökar betydligt snabbare än skatteunderlaget. Kommunerna klarar inte trycket. De som skriker mest, får den akuta hjälpen. Gamla i Sverige är inte vana att skrika om hjälp. De flesta tiger och lider och tycker att ”vi har det ändå ganska bra”. Även om man inte har råd med tandvård.


Rikspolitikerna, oavsett block, slår ifrån sig och menar att problemen beror på utanförskap och strukturell diskriminering. Ungdomsvåldet och åldringsrånen beror på att dessa ungdomar inte har haft någon samlingslokal. Är det så enkelt? Eller är det så att det svenska samhället inte orkar med de belastningar som befolkningsökningen innebär? Att vi faktiskt inte var beredda. Att ni inte ens hade en plan? Eller har en för den delen?


Frågorna som alla politiker borde ställa sig är ”gör vi rätt?”, ”kan jag ta ansvar för detta?”. För när vi har facit i handen, är det försent.


https://tanketornet.wordpress.com/2015/03/24/varfor-gor-ni-sa-har-med-vart-land/

Av Stig Olsson - 24 mars 2015 09:03

 

Lotta Johansson, 45, tog strid mot Försäkringskassan i 41 ­månader 

Bildspel: Klicka för att starta

och tre domstolar – och vann.

 

Domen kan leda till att fler får rätt till sjukersättning.

– Jag grät när beskedet kom, säger hon.

 

 

 

 

 

 

I går morse fick Lotta Johansson i Svenljunga höra om domen på ­radio. Hon förstod att hon vunnit sin långa strid och fått rätt mot Försäkringskassan.


Lotta Johansson lider av ­kroniska smärtor, fibromyalgi och utmattningssyndrom. Kampen började i maj 2010, när hon blev ­utförsäkrad.


Men trots hennes läkares intyg ansåg Försäkringskassan inte att det var styrkt att hon inte kunde arbeta.


Förvaltningsrätten gav henne rätt till ersättningen, men i kammarrätten blev det åter nej.


I veckan kom Högsta förvaltningsdomstolens dom - som ger Lotta slutgiltigt rätt till sjukersättning vid långvarig sjukdom, alltså förtidspension.

Har fått leva på sin man

– Jag blev så glad när beskedet kom att jag grät. Sedan kramade jag min bästa väninna, säger hon.


De senaste åren har hon helt fått leva på sin man. Nu betalas 41 ­månaders sjukersättning ut i efterskott. Hon räknar med att det handlar om runt 400 000 kronor före skatt.

– Det här ger mig en möjlighet att återhämta mig, säger hon.


Enligt Eva Nordqvist, rättschef på Försäkringskassan, kan domen leda till att personer som nekats rätt till sjukersättning nu kan få det.


Framför allt rör det sig om ­personer med lång sjukhistorik och lite otydligare diagnoser, som smärta och psykiska sjukdomar. Och som saknar möjlighet till ­rehabilitering.

– Det här betyder att vi nu ­kommer att fortsätta med de mer generösa bedömningar vi gjort under det senaste året, säger Eva Nordqvist.

 

Hur ska man göra om man ­tidigare fått avslag?

– Det sker en prövning i varje enskilt ärende. Alla som befinner sig i likartade situationer och tidigare fått nej bör söka sjukersättning på nytt.

 

Hur många människor kan det handla om som nu kan ha rätt till sjukersättning?

– Det vet vi inte.

Drömmer om att jobba

Lotta Johansson är tacksam för det stöd hon hela tiden fått från sin läkare. Annars skulle hon ­aldrig ha orkat.

– Jag hoppas att mitt fall kan hjälpa andra att orka kämpa, säger hon.


Hon drömmer om att bli friskare och kunna arbeta med männi­skor. Men den närmaste ­tiden har hon andra planer.

– Mitt barnbarn fyller tio år snart. Nu kan jag äntligen köpa en fin present, säger hon.



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17637535.ab

Av Stig Olsson - 24 mars 2015 08:43

Invandringens inverkan på Malmö är ett lika starkt skäl som olika b¿endefaktorer till att allt fler Malmöbor flyttar till kranskommunerna. Kriminaliteten är det vanligaste skälet till att många lämnar Malmö.

 

Den bilden ger de personliga kommentarer som nära sjuhundra utflyttade Malmöbor har givit i en enkät gjord av Malmö kommun. 
"Att invandrarna ökat så kraftigt är en av anledningarna till flytten. Vi känner otrygghet i Malmö", är en typisk kommentar. 

 

Om de sjuhundra är representativa för alla de 3600 hushåll som slog sig ned i kranskommunerna förra året, skulle det innebära att över 600 familjer flyttade bland annat på grund av att man anser att invandringen haft så negativa konsekvenser både för Malmö och dem själva. 
-Det är alarmerande att detta spelar så stor roll. Att flytta är ju ett stort steg i en människas liv, säger projektsekreterare Anders Ardmar som tillsammans med sin kollega Kenneth Hvarvenius på avdelningen för strategisk utveckling på Malmö kommun, är ansvarig för undersökningen. 

De personliga kommentarerna visar också att det allra vanligaste skälet till att folk flyttar från Malmö är att man vill bort från stadens våld och brottslighet. 

 

I förra veckan skrev Sydsvenskan om enkäten där 2250 hushåll (nära 70 procent av samtliga utflyttare) fick svara på frågor om varför de flyttat till grannkommunerna. 

 

De vanligaste svaret blev "trygg miljö". Vad som inte framgick av enkätsvaren var att "trygg miljö" för många av de som svarade är lika med en miljö utan invandrare och brott. I enkäten fanns inte "invandrare" med bland flyttskälen.

 

Men i de personliga kommentarerna förklarar de utflyttade i detalj vad de menar. 

 

Detta är första gången som en undersökning visar att känslorna mot invandrare är så starka att Malmöbor väljer att flytta från stan. 

Det är en stor spännvidd på de utflyttades åsikter om invandrare. En del är direkt främlingsfientliga: 
"Det bor bara gangstrar och /eller utlänningar i Malmö". 

 

Andra berättar om mer personliga dåliga erfarenheter av invandrare och om rädsla för att deras barn ska drabbas av det mångkulturella Malmö på olika sätt. 

 

Flera säger att de flyttar därför att deras svenska barn börjat förlora sitt språk på grund av att de går i invandrartäta skolor. 

 

"Det var för många invandrare på min dotters skola. Det gick så långt att hon började bryta i talet", skriver en förälder. 

 

Den största gruppen bland dem som anger invandrare som flyttskäl har ingen motivering förutom att det helt enkelt bor för många invandrare i Malmö. 

Av svaren framgår att utflyttarna inte känner igen sig i Malmö: 
"Utan att vara rasist så börjar man som svensk känna sig som en minoritet", är en återkommande kommentar. 

 

Utflyttarna menar också att utflyttningsfaktorerna hänger ihop. Den stora invandringen har, anser man, ökat kriminaliteten vilket inneburit att miljön blivit mindre trygg framförallt för barnen. Man anser också att invandringen haft negativ inverkan på Malmös skolor. 

 

Undersökningen visar att nära fyrtio procent av utflyttarna till kranskommunerna hade stannat i Malmö om deras krav på trygghet och boende hade kunnat tillgodoses. 


Förra året flyttade omkring 30 000 Malmöbor inom Malmö. Vilken roll invandrarfaktorerna spelar i den omflyttningen är det ingen som vet: 
-Men det finns all anledning att tro att de skälen finns med i lika hög grad som när det gäller flyttningar till kranskommunerna, säger Anders Ardmar.



http://www.sydsvenskan.se/malmo/malmobor-flyttar-bort-fran-invandrarna/

Av Stig Olsson - 20 mars 2015 12:21

Människor med funktionsnedsättning har alltid varit andra klassens medborgare. Att byta namn på oss från lytta och krymplingar till handikappade, funktionshindrade, funktionsnedsatta och andra fina ord har varit lättare än att förbättra verkligheten: enligt Statistiska Centralbyrån har vi sämre livskvalitet, sämre utbildning, lägre inkomster, sämre bostadsstandard, sämre hälsa, färre sociala relationer – you name it. Så länge våra materiella förutsättningar inte ändras, kommer nya beteckningar på oss snart fyllas med samma fula och fördomsfulla innehåll och associationer som de tidigare beteckningarna haft. Det räcker alltså inte med att noggrant följa de senaste politiskt korrekta beteckningar. Större ansträngningar behövs nog.


Hittills har funktionshinderrörelsen varit ganska bra på att peka på orättvisor i samhället, att uppvakta politiker och att ställa dem mot väggen för att de inte gjort tillräckligt. Som offentlig statistik visar har dock strategin varit endast begränsat framgångsrik. Därför har man framför allt i anglosaxiska länder kompletterat strategin med att använda sig av lagen. Jag ska ta ett exempel som handlar om rasdiskriminering och som påverkat även utvecklingen på funktionshinderområdet.


Idag är det olagligt av ett skoldistrikt i USA att vägra ett barn en viss utbildning med hänvisning till barnets hudfärg. Så var det inte på 50-talet. Förändringen började komma igång först när rättsfallet Brown vs Board of Education of Topeka (1954) kom upp till USA:s Högsta domstol. I den amerikanska författningen utlovas medborgarna ”equal protection under the law” (lika skydd av lagen). När det gäller jämlikhet i åtnjutande av utbildningssystemet hade ”equal protection” tolkats så att svarta och vita barn fick gå till var sitt segregerat skolsystem så länge det kunde påstås att utbildningarna var likvärdiga för vita och svarta barn. I fallet Brown ansåg inte föräldrarna till en svart skolflicka att deras dotter Linda när hon gick i lågstadiet skulle behöva ta bussen till den närmaste ”svarta” skolan i Kansas City, när det fanns en ”vit” skola inom gångavstånd. Med hjälp av advokater från den svarta medborgarrättsrörelsen NAACP ifrågasatt de det ”jämlika” i förfaringssättet. Fallet vandrade upp genom instanserna och till sist bestämde Högsta domstolen i sin numera klassiska dom att ”separate is not equal” (segregering är inte jämlik). Domaren slog fast att även om man kunde påvisa att kvaliteten på utbildningen var likvärdig i undervisningsavseenden, så skulle ett segregerat system fortfarande inte vara likvärdigt: att skilja de svarta barnen från andra barn med liknande ålder och kvalifikationer enbart på grund av deras ras framkallar en mindervärdighetskänsla angående deras plats i samhället som kan skada deras psykiska utveckling på ett sätt som troligen aldrig kan läkas. (“To separate them from others of similar age and qualifications solely because of their race generates a feeling of inferiority as to their status in the community that may affect their hearts and minds in a way unlikely ever to be undone.”)


Domen i Brown vs Board of Education har varit en milstolpe i kampen för  lika medborgarrättigheter i USA, inte enbart för etniska minoriteter utan även för funktionshinderrörelsen. USA:s anti-diskrimineringslagstiftning Americans with Disabilities Act (ADA) från 1990 kan ses som en direkt följd av Brown v Board of Education från 1954.


Att använda lagen som verktyg för att förhindra diskriminering och förbättra samhället förutsätter en förståelse för den juridiska processen, dess möjligheter och begränsningar, och framför allt för den roll som rättspraxis har i rättsskipning.


Det räcker inte med att kunna vifta med några lagparagrafer eller med artiklar i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man måste kunna åberopa lämpliga prejudikat – dom av en högre domstol som avser jämförbara fall – för att kunna få sin rätt, vilket förutsätter att andra personer som haft liknande problem, orkat ta dem till domstol och vunnit. Det kan ta lång tid, kosta stora summor och mycket ork.


Sedan januari 2015 finns ett tillägg till diskrimineringslagen som klassar brist på tillgänglighet som möjlig diskriminering.


Lagen har sina uppenbara brister. Exempelvis undantas företag med färre än 10 anställda (ungefär 96% av alla svenska företag tillhör den gruppen) så de kan inte prövas för diskriminering. De skälighetsbedömningar som ska göras kan innebära att en åtgärd kan komma att anses kosta för mycket, vara oskälig. Men det vore oklokt att inte försöka använda och tillämpa lagen så långt det går. Det kan hända att lagen visar sig vara helt tandlös. Men först måste vi bevisa det.


Jag anser att vi har en bättre chans att på sikt få en bra diskrimineringslag, om vi använder och testar de lagar som vi redan har. För att underlätta detta grundas snart en ny ideell förening med namnet Med lagen som verktyg.


Medlemmarna ska få stöd av föreningen för att få sin rätt, om nödvändigt, prövad i domstol med hjälp av advokater som arbetar för inga eller låga arvoden. Klagande som är medlemmar i föreningen ska inte riskera att betala pengar när man förlorar. I gengäld förpliktar man sig att dela eventuella skadestånd eller förlikningspengar med föreningens Processfond så att föreningen på sikt kan driva större och dyrare rättsfall. Men inte alla diskrimineringsfall ska kunna drivas i domstol. Det beror på fallens natur och på tillgång av advokater inom vårt nätverk.


Vi vill inte längre stå vid sidan och se på när andra definierar våra problem och försvarar våra rättigheter. Vi har haft väldigt mycket tålamod och inte särskilt mycket har hänt. Vi har väntat nog. Nu vill vi ta vår sak i våra egna händer. Vi vill ta de som kränker våra mänskliga rättigheter till domstol och på så sätt testa den nya lagstiftningen.


Vill du vara med och starta den allmännyttiga ideella föreningen Med lagen som verktyg?


Vi träffas på STIL, Storfrorsplan 36 10 tr i Farsta, den 31 mars kl 16.00


För att få möteshandlingarna anmäl dig hos linda.robertsson@independentliving.org


http://fulldelaktighet.nu/?p=3419

Av Stig Olsson - 20 mars 2015 04:21

När allt annat går under finns tre saker ändå kvar – tron, hoppet och kärleken – men störst av dem är kärleken. Tänk om man bara plockade de bästa russinen ur den religiösa kakan, vad bra det skulle kunna bli!


För det är så sant som det är sagt i Korinthierbrevet, ingen kraft överträffar kärleken. Något som är värt att tänka på i dessa hatiska tider. Här har vi samlat 20 bilder på gamla förälskade par som bevisar att gammal kärlek verkligen aldrig rostar. Förbered dig på en sötchock! :)

 
gamla-par
 

 
oldies17
 
 
oldies12
 
 
oldies5
 
 
oldies10
 
 
oldies8
 
 
oldies20
 
 
oldies18
 
 
oldies6
 
 
oldies14
  
 
oldies19
 
 

oldies15
 
 
 
oldies16
  
 
oldies2
 
 
 
oldies7
 
 
 
oldies11
 
 
 
oldies1
 
 
 
oldies4
 
 
 
oldies9
 
 
 
oldies13

Av Stig Olsson - 18 mars 2015 14:41

För ett tag sedan kom det ett mail från redaktionen för Full Delaktighet som efterlyste nya inlägg till bloggen från tidigare skribenter. Självklart ville jag medverka! Inte minst för att hedra Erik Ljungberg som startade den här bloggen och som gjort så oerhört mycket för att få samhället att inse att det måste finnas plats och utrymme för alla. Så självklart egentligen – men det fungerar inte så.


Men tack vare modiga och envisa människor som står upp för denna självklarhet och visar på var bristerna finns kommer så småningom detta enda självklara att inträffa – att alla blir delaktiga och att alla får samma värde och likaberättigande. En sådan person var Erik. Han vägrade att finna sig i de levnadsvillkor som samhället skapat för oss som lever med en funktionsnedsättning. Dåliga villkor som många gånger beror på ren okunskap. Kanske också kryddade med en del fördomar om vilka krav människor med funktionsnedsättningar kan tänkas ha på hur de vill leva sina liv.


Jag har liksom Erik en neuromuskulär sjukdom. Idag vet jag att symptomen fanns där redan i väldigt unga år, men funktionsnedsättningen som svaga muskler för med sig gav sig inte ordentligt till känna förrän i 25-årsåldern. Då var jag fullt i gång med mitt liv, hade fått mitt första barn och väntade det andra. Så här i backspegeln så kan jag se att mina rädslor då framförallt rörde sig kring själva diagnosen. Om jag skulle dö i förtid eller drabbas av något annat som skulle göra mig svårt ”handikappad”.


Idag kan jag le lite åt den rädslan. För visst infriades den i form av ett rejält rörelsehinder, men det är inte värre än att det kan lösas med hjälp av min elrullstol. Men vad jag inte visste – var att problemet med rörelsehindret egentligen inte skulle ligga hos mig, utan faktiskt – i hur min omgivning är utformad och i vilken praktisk hjälp som finns att tillgå för sådant som de flesta människor tar alldeles för givet. Jag lever i likhet med många andra ett väldigt aktivt liv och jag har många intressen. Men för att kunna leva så krävs en oerhörd planering och dessutom ett oändligt tålamod.


Det handlar om att inte kunna välja vilken restaurang jag vill äta på. Det handlar om att inte kunna åka med kommunala färdmedel och oerhört begränsat med vanliga tåg. Det handlar om att inte kunna besöka vilka affärer jag vill, välja teater, bio. Det handlar om svårigheter med att närvara vid viktiga arbetsmöten, vara politiskt aktiv, kunna gå på vilka kurser jag vill. Allt på grund av utformningen av den fysiska miljön. Listan kan göras oändlig. Den är ofrånkomlig – den där känslan av att få finnas till på nåder.


Jag vägrar att få existera på nåder. Jag vägrar att leva ett liv som anses som ”skäligt” för sådana som mig. Jag vill inte ha något mer än någon annan – jag vill bara kunna leva och göra rätt för mig på samma villkor som alla andra. Och jag brinner för att alla ska ha den möjligheten.


Erik finns inte hos oss längre – men hans visioner och livsverk lever vidare genom oss som vill fortsätta att förverkliga det enda tänkbara – ett samhälle där alla kan och får bidra efter bästa förmåga och där också plats och möjligheter att göra detta finns.


Tack Erik!


http://fulldelaktighet.nu/?p=3408


Lise Lidbäck

Om Författaren

Lise Lidbäck har alltid haft ett stort intresse för politik och samhällsfrågor och brinner särskilt för frågor som rör människors sociala och mänskliga rättigheter. Lise är förbundsordförande i Neuroförbundet (tidigare Neurologiskt Handikappades Riksförbund) och även styrelseledamot i Federationen Lika Unika som arbetar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se