Inlägg publicerade under kategorin Familjen

Av Stig Olsson - 20 januari 2015 18:36

Olof Aschberg, född den 22 juli 1877, avliden den 21 april 1960Judisk bankir, grundare 

av Nya Banken i Stockholm 1912, vilken senare bytte namn till Svenska Ekonomibolaget. Farfar till journalisten Robert Aschberg och god vän med socialdemokraten Hjalmar Branting.


Ryska revolutionen

Olof Aschberg sympatiserade med kommunismen och hjälpte till att förmedla ekonomiska medel från bankiren Jacob Schiff för att finansierabolsjevikrevolutionen i Ryssland. Aschberg hade goda affärsförbindelser med Sovjetunionen och grundade Ryska handelsbanken i Moskva 19211922 blev han chef för Sovjetunionens första internationella bank, Ruskombank. Olof Aschberg flyttade senare till Frankrike, men när Tyskland invaderade landet 1940flydde han med sin familj till USA. Efter kriget återvände han till Sverige.

Aschberg hade i sin förmögenhet cirka 245 ikoner från ryska kyrkor som plundrades under revolutionen. Kollektionen skänktes till Nationalmuseum i Stockholm 1933.

Enligt Martin Kragh, ekonomie doktor och forskare vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier och Handelshögskolan i Stockholm, lät Aschberg tvätta cirka 500 ton stulet guld. Guldet transporterades till Stockholm där det smältes ned och försågs med svenska sigiller för att inte kunna spåras. Verksamheten finansierade sedan inköp av bland annat vapen som användes emot den ryska befolkningen. Aschberg lät även donera stulna ikoner från ryska kyrkor. Ikonerna finns än idag på Nordiska museet i Stockholm.[1]

Bokcitat

Lenin och den nordiska arbetarrörelsen (Rabén & Sjögren, 1970) står följande att läsa om Olof Aschbergs affärer i Sovjetunionen:

Det svenska exemplet är bankir Olof Aschberg, som några år tidigare startade AB Nya Banken tillsammans med ledande socialdemokrater. Denna bank, som sökte anknytning till socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, hade haft rätt mycket affärer på Ryssland. Han reste över redan den 10 november 1917, tre dagar efter revolutionen för att företräda bankens intressen hos den nya regeringen. [...] Under den nya ekonomiska politiken sökte och fick Aschberg koncession på privat bankverksamhet i Sovjet. Ryska handelsbanken startade med ett kapital på 5 miljoner dollar, kontor i hörnet av två förnäma affärsgator och 700 anställda. Det har påståtts att Aschberg under denna tid skulle ha förmedlat ett lån till sovjetstaten, inte på någon betydande summa, men av stort värde i denna svåra tid. Vi vet inte om detta är riktigt. Han nämner inget om saken i sina memoarer.

När den nya ekonomiska politiken upphörde inköpte Sovjetstaten både denna bank och andra koncessionsföretag. Aschberg blev erbjuden att stanna kvar som vice ordförande i banken men avböjde. Han förklarar i sina memoarer att samarbetet med Sovjet varit 'förtroendefullt' och att 'det som Sovjetunionen uträttat övergår hans djärvaste förväntningar'.

ANNONS
Av Stig Olsson - 20 januari 2015 12:37

Hon har inte rätt att äta frukost

Katarina Iris från hemtjänsten hjälper Fransisca Bälter.

Foto: Eva Tedesjö Katarina Iris från hemtjänsten hjälper Fransisca Bälter.


Efter en fallolycka i höstas blev 78-åriga Fransisca Bälter helt sängliggande. Då drogs hemtjänsten ner. Nu är hon beviljad totalt en kvart i veckan för bad eller dusch, fem minuter i veckan för klädsel – och ingen tid alls för frukost eller social samvaro.

ANNONS
Av Stig Olsson - 19 januari 2015 11:59

Debattören: Assistansbranschen ska granskas men på rätt premisser


I veckan har Sveriges Radio uppmärksammat att det förekommer mutor och oegentligheter bland vissa assistansbolag. Det är en viktig granskning. Pengarna som går till personlig assistans ska användas rätt.

 

Vi på STIL var en av de drivande krafterna bakom LSS, den lag som ger rätt till personlig assistans. Tack vare den fick vi makten över våra liv. Vi fick möjlighet att flytta till egen bostad, börja studera, arbeta och skaffa familj. Det är en av de största jämlikhetsrevolutionerna i den svenska demokratins historia.


I dag använder sammanlagt 19 000 personlig assistans och runt 85 000 är anställda som personliga assistenter. Självklart ska en bransch av den storleken granskas och ställas inför höga kvalitetskrav. Vår fråga är: vilka kvalitetskrav kan ställas på en granskning gjord av Sveriges Radio?


I veckans inslag visar Ekots journalister en häpnadsväckande brist på kunskap om personlig assistans. Det pratas om vård, trots att personlig assistans aldrig handlat om vård, utan om rätten till att vara fullvärdig medborgare. Vi måste komma ihåg att LSS är en unik lag. Historiskt har det inte lagstiftats om individuella rättigheter i Sverige. Ekot har alltså inte granskat serviceformen utifrån lagens intentioner.


Ekots journalister vill se ökad kontroll via oanmälda hembesök, utan att reflektera över rätten till personlig integritet för den överväldigande majoritet som inte fuskar. Den som använder en samhällsservice ska inte tvingas vara beredd på oannonserade besök från en myndighet i sin vardag. Det är inte en situation som någon ska behöva finna sig i.


Dessutom väljer Ekot att ställa kostnader för personlig assistans mot kostnader för Sveriges försvar. Rätten att delta i samhället är en mänsklig rättighet enligt FN och ett liv i frihet för varje medborgare utgör ett anständighetsgolv i ett demokratiskt samhälle.


Kostnaderna för personlig assistans uppskattas till 27 miljarder, något som Expressens ledarsida förfasat sig över under veckan. Det är mycket pengar. Vad man inte skriver är att det till stor del rör sig om pengar som har förflyttats från sämre och dyrare insatser. Jämfört med ett liv inlåst på institutioner är den personliga assistansen en överlägsen serviceform gällande både kostnad och kvalitet. Det nämns inte heller att mer än 80 procent av de 27 miljarderna går till löner för de personliga assistenterna. Personlig assistans skapar jobb och ökade skatteintäkter.


Slarvig journalistik kan i värsta fall leda till att de senaste årens inskränkningar av LSS tar ny fart. Rapporten ”Innan levde jag, nu existerar jag” från 2014, visar konsekvenserna av den stramare tillämpningen av LSS-lagen, som de senaste åren drabbat cirka 280 assistansanvändare varje år. I rapporten intervjuas personer som fått sina liv ödelagda av godtyckliga myndighetsbeslut. Människor som inte längre kan jobba eller ta sig ut från sina hem. Det är inte värdigt en välfärdsstat.


Istället för att ifrågasätta kostnader och vilja dra ner på LSS borde vi se samhällsvärdet och utveckla lagstiftningen. Om äldre som inte vill flytta till ett äldreboende kunde få personlig assistans, skulle det öka livskvaliteten för den enskilde och samtidigt vara kostnadseffektivt för samhället.

 

Journalisterna på Ekot behöver inte vara oroliga. Sverige har råd att både stärka mänskliga rättigheter och bevaka ubåtar, bara den politiska viljan finns.


http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article20170095.ab

Av Stig Olsson - 14 januari 2015 05:15

Jag är inte naiv längre (som fallet var för 4-5 år sedan). Det finns fusk och kriminalitet i assistansbranschen men säg vilken välfärdsreform där det inte förekommer fusk och oegentligheter?  Det finns emellertid inga bevis på att fusk och kriminalitet är mer utredd än i andra skattefinansierade verksamheter vilket jag belyst tidigare.
 
Den enkla och den dystra sanningen i vår värld är att där det finns stora summor pengar i omlopp, där finns också  risk för kriminalitet. Tyvärr så underskattade rörelsen grovt (inkluderar mig själv) vilket explosivt bränsle kriminalitet kopplad till assistansbranschen skulle vara för diverse kritiker. Man kan tycka det är förfärligt att klanka ner så på en demokratireform men verkligheten är den att det finns starka krafter i samhället som starkt ogillar reformen, som tar varje chans att "hugga till". "Toleransen" bland diverse tycka till maskiner för oegentligheter och ren kriminalitet i personlig assistans är troligen mindre än i någon annan skattefinansierad välfärd.
 
Därför är det i vårt intresse att få bort avarterna. Den lilla minoritet som våldför sig på reformen ger inte bara bränsle till kritikerna, den ger också ammunition till besparingsivriga politiker (= försämringar för oss) och det svartmålar den stora, stora majoritet brukare och anordnare som har rent mjöl i påsen.
 
Nyligen slog Jönköpingsposten upp en stor artikel om familj som utan tvekan ägnat sig åt grovt fusk/ekonomisk brottslighet och där anordnaren uppträtt på ett  mycket tvivelaktigt sätt:
 
·  Föräldrarna hade under flera års tid i tidrapporterna angivit att de jobbade mycket mer än de verkligen gjort och plockat ut mycket stora summor varje månad.
·  Assistenterna hade fått utföra diverse sysslor som inte hade med deras jobb att göra, t.ex städa hela hemmet mm.
·   Verksamheten var rejält underbemannad.
 
·   Flera assistenter anmälde missförhållandena till anordnarna som i sin tur inte vidtog några åtgärder.
 
Så här ska det givetvis inte få gå till. Ingen anställd assistans ska behöva vara rädd att diskutera arbetsmiljön. Enligt artikeln ska flera tidigare assistenter fått höra följande från företaget när arbetsmiljön kom på tal.
 
"du ska passa dig
 
Bland annat hade föräldrarna i tidrapporten angivit att man arbetade mycket mer än vad arbetstidslagen tillåter (arbete som de i sin tur alltså i stor utsträckning inte utfört). Frågan är då varför myndigheterna inte upptäckt något om det pågått under så lång tid?
  
Att upptäcka fall som det här handlar inte om att öka kontrollen runt brukarna , att följa folk in på toaletterna etcetera. Det här handlar om ekonomisk brottslighet och den borde upptäckts bara Försäkringskassan och andra myndigheter gjort sitt jobb. Alla assistenter anger hur mycket man jobbar i tidrapporterna. Hur svårt ska det vara och upptäcka att några personer jobbar mycket mer än man enligt lag egentligen får göra? Den viktigaste  anledningen  till att assistenterna fyller i blanketterna är väl att FK ska ha koll på att man följer arbetstidslagar mm?  Det har brustit totalt även på andra håll. Vad har arbetsmiljöverket sysslat med under denna tid och IVO sedan de tog över huvudansvaret för kontrollerna av verksamheten?
 
Vad jag vill visa med detta exempel är att vägen för att få bort  kriminalitet från assistansbranschen handlar inte om ständigt ökad kontroll av oss brukare. Det som krävs är ett nära samarbete mellan de berörda myndigheterna - Försäkringskassan, Polisen, Skatteverket, IVO och Arbetsmiljöverket. Gör de sitt jobb där samarbetet fungerar så kommer man åt avarterna med.
 
Anm.: I en ny artikel i JP idag säger föräldrarna att de inte anser sig ha gjort något fel.  I en annan artikel  hävdar  Johanna Skinnari från BRÅ (Brottsförebyggande Rådet)  "fusk och bedrägerier" är utbredda i assistansbranschen.
 
 Vilket assistansföretag det handlar om har inte JP angett . Företaget har emellertid sitt huvudkontor i Stockholm så det är ingen liten anordnare vi pratar om. Försäkringskassan m f l kan därför inte komma med en  bortförklaring som:
 
"Vi har inte resurser att granska alla små anordnare".
 

Av Stig Olsson - 12 januari 2015 17:00

Nisse Simonson har arbetat som läkare och kirurg i 40 år. Nu jobbar han som skribent och föreläsare och han tar bladet från munnen. I den här artikeln berättar han om hur läkemedelsbranschen bluffar och de antidepressiva medicinernas effekt är förmodligen bara en placeboeffekt.


Text: Nisse Simonson, fd läkare och kirurg och numera föreläsare (visslare) | Hemsida: Nissesimonson.se

 

En dotter till goda vänner, från södra Sverige, hade blivit dumpad av sin kille och tyckte att livet var trist efter detta. Hon gick till distriktsläkaren som naturligtvis tog upp receptblocket och gav henne antidepressiva tabletter.

 

Hon informerades inte om den ökade självmordsrisken och inte heller föräldrarna. Den är hos unga så hög att man nu i USA måste skriva in det på bipacksedlarna. Läkemedsindustrin har sedan början av 1990-talet vetat att självmordfrekvensen ökar hos unga som sätts på Antidepressiva eller så kallade-SSRI-preparat.

 

Eftersom jag numera har gott om tid och är nyfiken skickade jag efter några böcker från Amazon. Irving Kirschs “The Emperor’s New Drugs: Exploding the Antidepressant Myth”, Shannon Brownleys “Overtreated: Why Too Much Medicine Is Making Us Sicker and Poorer” och David Healy “The Antidepressant Era”.

 

Sedan har jag under 25 års tid (av och till) suttit med i Läkemedelskommittén. Jag har också under många år låtit mig mutas av läkemedelsföretagen på flotta resor för föreläsningar. Utan att ana hur sofistikerat det hela är upplagt.

”Pappa, sade min son som arbetat inom läkemedelsindustrin, du tror väl inte för en enda sekund att du fick föreläsa av andra skäl än att binda upp dig. Det satsas mer pengar på att muta läkare än på forskning. Fri sprit, mat och resa med flott hotell är betalt med ett enda recept på blodtrycksmedicin. Detta bara för att klargöra min bindning och mina synder. Jag är inte unik, alla läkare, speciellt hjärtläkare har mutats hårt genom åren, liksom psykiaterkåren.”

De mest flagranta brotten mot etik och där gigantiska summor betalats ut gäller amerikanska psykiatriker som fått böta miljoner dollars för forskningsfusk. Bland annat har de signerat skrivna läkemedelsartiklar av hyrda journalister och undersökningar som aldrig gjorts.

 

Om du söker på ”US psychiatric bribery” på Google, kolla även ”Ghostwriting in psychiatry” så kommer du att få så att du storknar. När det gäller självmord och antidepressiva så bör du besöka David Healys Wikpedia-sida för att läsa om vem han är och vad han har skrivit.

 

När det gäller konstiga mord, självmord, skolskjutningar kopplade som biverkningar till antidepressiva sök på nätet: ”SSRI sideeffects””SSRI placebo””SSRI stories”.

 

Man kan ju fråga varför Läkemedelsverket godkänner sådana mediciner. Fråga istället vem som finansierar Läkemedelsverket.

 

Professor Irvin Kirsch är specialist på placebo och han menar att de antidepressiva medicinernas effekt som av Prozac egentligen bara är en placeboeffekt. Samma effekt som man kan få av motion. Samma effekt kan man få av KBT.

 

Boken borde vara obligatorisk läsning för varje läkare som skriver ut SSRI-preparat. Man har trott att SSRI-effekten är att uppgradera mängden serotonin i synapserna. Det finns många forskare som betvivlat denna hypotes eftersom man har samma effekt med mediciner som har förmåga att minska mängden serotonin.

 

Kirsch gick först igenom det cirka 40-tal undersökningar som industrin hänvisade till för att få SSRI/antidepressiva godkända. Men han lyckades även få fram de undersökningar som gjorts och där man inte fått någon effekt vad gäller depressionssymtomen. När han slog ihop statistiken visar det sig att det kanske måhända finns en effekt vid ”major depressions”, men ingalunda vid de enklare. Dit hör nog detta att partnern gör slut. En motgång som man måste lära sig att ta. Men hur enkelt är det inte för en mutad kollega att få fram receptblocket. Dessutom blir de flitigaste förskrivarna oftare bjudna på flera golfresor. Visserligen får man numera oftast inte åka på dessa resor på betald arbetstid men en veckas jourkomp kan man offra för en gratis lyxresa.

 

Man har även visat bland annat vid studien från Duke University att det är nästan omöjligt att ta bort pillren för en som haft dem en tid. Det leder till att okunniga läkare, som inte känner till utsättningsbilden, byter från det ena preparatet till det andra. Recidivfrekvensen för dem som slutar med SSRI-preparat är över 50 %. För gruppen som motionerade och blev bra är recidivfrekvensen bara cirka 10 %. Genom att rikligt muta de ledande psykiatrerna i USA, varav många fälls i domstol, och genom att bjuda svenska läkare på dyra resor och fri sprit har dessa mediciner blivit riktiga kassakor för läkemedelsindustrin.


Text: Nisse Simonson, kirurg och föreläsare


Nisse Simonson har arbetat som läkare och kirurg i 35 år. Nu jobbar han som skribent och föreläsare. Genom Talarforum har han bokats att föreläsa både i Sverige och i Europa. 2006 utsågs Nisse Simonsson till Årets talare. 2008 var han sommarpratare. 


Hemsida: Nissesimonson.se


http://newsvoice.se/2015/01/12/svensk-lakare-det-satsas-mer-pengar-pa-att-muta-lakare-an-pa-forskning/

Av Stig Olsson - 6 januari 2015 11:22

Gaddafi was killed because he, and a few other African leaders were planning to start the 1st central bank of Africa. If this was successful, Africa would have bankrupted the ENTIRE globe. The African dollar would have been backed by its own natural resources which would have made it the most wealthy continent on earth. This was revolution. .....This is why he had to go.REMEMBER THE SCRAMBLE FOR AFRICAThe Scramble for Africa (also known as the Race for Africa or Partition of Africa) was the invasion, occupation, colonization, and annexation of African territory by European powers during the New Imperialism period between 1881 and 1914. The Berlin Conference of 1884, which regulated European colonization and trade in Africa, is often cited as a convenient starting point. Consequent to the political and economic rivalries among the European empires, in the last quarter of the 19th century, the partitioning of Africa was how the Europeans avoided warring amongst themselves over Africa. The last 59 years of the 19th century saw the transition from

Gaddafi dödades för att han och några andra afrikanska ledare planerade att starta den 1:a centralbanken i Afrika. Om detta lyckats skulle Afrika har ruinerat hela jorden. Den afrikanska dollarn skulle ha stöd av sina egna naturresurser som skulle ha gjort det den mest rika kontinenten på jorden. Detta var revolution. ..... Det är därför han var tvungen att gå.

MINNS Kapplöpningen om Afrika


Den Kapplöpningen om Afrika (även känd som Race för Afrika eller partition i Afrika) var invasionen, ockupation, kolonisation och annekteringen av afrikansk territorium av europeiska makter under New Imperialism perioden mellan 1881 och 1914. Berlinkonferensen 1884, vilket reglerade europeisk kolonisation och handel med Afrika, nämns ofta som en bekväm utgångspunkt. Till följd av de politiska och ekonomiska rivaliteter mellan de europeiska imperierna, under det sista kvartalet av 1900-talet, uppdelningen av Afrika var hur européerna undvek stridande sinse över Afrika. De sista 59 åren av 1900-talet såg övergången från "informell imperialism" (hegemoni) genom militärt inflytande och ekonomisk dominans, den direkta styre kolonier.


Överste Gaddafi var ingen ängel minst sagt, men han gjorde många bra saker för libyer att propagandakriget aldrig nämner att Libyen haft den högsta levnadsstandarden i Afrika.


Han höll också gamar av Rothschild nätverk på avstånd i mer än fyra decennier. När någon som Rothschilds vill döda så mycket som de ville döda Gaddafi kan inte allt vara dåligt - långt därifrån. Under hela Gaddafi regeringstid Rothschilds ville ha hans självständig stat banksystemet och de största oljereserverna i Afrika, men de kunde inte få dem - förrän nu.


Privata centralbanken = Ziontist Rothschild (att Yahusha nämna om i Uppenbarelseboken 2:. 3 och det sataniska agenda)


OBSERVERA Han gav bra förmåner för sitt folk


1. Det finns ingen elräkning i Libyen; el är gratis för alla sina medborgare.

2. Det finns ingen ränta på lån, banker i Libyen är statligt ägda och lån till alla sina medborgare till 0% ränta enligt lag.

3. Hem betraktas som en mänsklig rättighet i Libyen -Gaddafi lovade att hans föräldrar inte skulle få ett hus tills alla i Libyen hade ett hem. Gaddafi far har dött medan han, hans fru och hans mor lever fortfarande i tält.

4. Alla nygifta i Libyen får $ 60.000 dinarer (US $ 50.000) av regeringen för att köpa sin första lägenhet så att hjälpa till att starta upp familjen.

5. Utbildning och medicinska behandlingar är fria i Libyen. Innan Gaddafi endast 25% av libyer är läskunniga. Idag är siffran 83%.

6. Bör libyer vill ta upp jordbruk karriär, skulle de ta emot jordbruksmark, en odling hus, utrustning, frön och boskap till kick-starta farms- helt gratis.

7. Om libyerna inte kan hitta utbildning eller vårdinrättningar som de behöver i Libyen, finansierar regeringen dem att åka utomlands för det -Inte bara gratis, men de får US $ 2, 300 / mån boende och bilstöd.

8. I libyska, om en libysk köper en bil, regeringen subventionerade 50% av priset.

9. Priset på bensin i Libyen är $ 0. 14 per liter.

10. Libyen har ingen utlandsskuld och dess reserver uppgår till $ 150 miljarder kronor - nu fryst globalt.

11. Om en libysk inte kan få anställning efter examen staten skulle betala den genomsnittliga lönen för yrket som om han eller hon är anställd tills sysselsättningen hittas.

12. En del av libysk olja försäljning, direkt mot bankkonton alla libyska medborgare.

13. En mamma som födde ett barn emot US $ 5, 000

14. 40 brödlimpor i Libyen kostar $ 0,15

15. 25% av libyerna har en universitetsexamen

16. Gaddafi genomfört världens största bevattningsprojekt, känd som Great Manmade River-projektet, för att göra vatten lätt finns i hela öknen


Gaddafi dödades för demokrati, där politikerna spela smutsigt spel som ger människor illusion av frihet.
Gaddafi dödades för att göra allians med många afrikanska nationer, vilket ger USA rädsla ...
Gaddafi dödades när han styrde bra men förtryckta viss klass av människor i Libyen ...
Gaddafi dödades som människor kände uttråkad efter 42 år ..


LÄS Gadaffi s "Gröna boken"

Av Stig Olsson - 5 januari 2015 10:34


”Sverige vet inte vad invandringen kostar", skrev jag på SvD Brännpunkt23/9. Sedan dess har jag erfarit att sanningen är värre. Svenska forskare saknar inte statistik men de saknar integritet och mod.


Martin Hällsten, Stockholms universitet, har rätt på en punkt: Jag tog fel på att Sverige inte har tillräckligt bra registerstatistik. Det har varit svårt för mig att inhämta information om hur det går för olika invandrargrupper. Som outsider antog jag att detta beror på avsaknad av data.

 

Jag förstår nu att de som är insatta i dessa frågor har tillgång till data som visar hur svår situationen kan bli i Sverige, men de har nästan helt undanhållit detta från allmänheten.


Det svar jag fick av Li Jansson – arbetsmarknadsekonom på Almega – är ett bra exempel. Hon skriver angående SCB-statistiken: ”Denna databas visar att sysselsättningen bland utomeuropeiskt födda höjts från 51,7 procent år 2006 till 54,3 procent år 2012.” Li Jansson nämner aldrig att förvärvsfrekvens bland de med svenskt ursprung i samma åldrar är cirka 85 procent. Sysselsättningssituationen bland utomeuropeiska invandrare är med andra ord katastrofal i Sverige.

 

Ändå framställer hon och Almega, hennes arbetsgivare, invandring som en vinst. Hon skriver också: ”Almega har specialstuderat utlandsfödda i arbetsför ålder, 25 till 64 år. Bland dem har sysselsättningen ökat med 177 000 personer sedan 2007.” Detta är ju rent svammel. Sysselsättningen har ökat för att befolkningen har växt, inte på grund av att en signifikant högre andel arbetar. Ekonomer mäter inte sysselsättningsgrad i antal sysselsatta utan i procent. Li Jansson framställer en befolkningsökning som en förbättring av integrationen. Är det en ärlig forskningsredovisning?


Anders Bergström vid tankesmedjan Fores skriver att alla forskare redan vet att invandringen till Sverige inte är lönsam och kostar mellan 50 och 80 miljarder kronor. Några månader tidigare skrev Fores på betald annonsplats i Dagens Nyheter: ”I Sverige bidrar invandrarna mer till stat och kommun än de får tillbaka”. Att komma med så motstridiga uppgifter förtjänar inte något ytterligare svar från min sida.

 

Norska forskare har skickat mig e-post med bra svensk forskning, för att komma sina svenska kollegor till undsättning.

Men den är bara publicerad i smala akademiska tidskrifter och på engelska. Sådant ger forskaren internationell akademisk status, men når inte fram till den allmänhet som faktiskt avlönar forskaren genom sin skattsedel.


Jag hade med andra ord fel om svenska registeruppgifter. Även Sverige har tillräckligt bra data för att räkna ut vad olika grupper av invandrare ekonomiskt bidrar med eller kostar. Skillnaden är att i Norge har sådana detaljerade beräkningar genomförts och redovisats för allmänheten.

 

I Sverige har dessa data inte utnyttjats. Ingen forskare har någonsin räknat ut vad utomeuropeisk invandring kostar i ett längre tidsperspektiv, trots att det bör kunna genomföras. Ingen har räknat separat på flykting- och anhöriginvandring samt arbetskraftsinvandring. Det går, ändå har det inte gjorts.


Av debatten har jag också lärt mig att den senast genomförda beräkningen av invandringens kostnader gjord av en svensk nationalekonom skedde utifrån 2006 års förhållanden, det vill säga baserat på åtta år gamla siffror.


Sedan dess har antalet utrikes födda ökat med en halv miljon, och frågan har blivit viktigare. Ändå är det snarast svårare att hitta aktuell data. Senaste tillfället svenska myndigheter redovisade invandrares överrepresentation i brottslighet var 2005. Svenska myndigheter har inte rätt att samla in data på födelseland för de som sitter i fängelse.


Vad försöker svenska politiker dölja?

 

Jag hade med andra ord fel om registerstatistik. Mina motståndares svar förstärker dock bilden av ett land där integrationsproblematikens kostnader aktivt döljs för allmänheten. De som svarade mig medgav att invandring kostar ”50-80 miljarder” per år enligt forskningen och att bara 54 procent av utomeuropeiska invandrare arbetar. Varför är detta inte allmänt känt? Är det för att invandring inte är en viktig politiskt fråga i Sverige som allmänheten inte är nyfiken på? Det tvivlar jag på.


På sin blogg 26 september skriver nationalekonomen Tino Sanandaji att ”Problemet är inte att svensk forskning är korrumperad, utan att media och politikerna har varit korrupta i sin rapportering av forskningsläget. Akademins svek har bestått i att vara tysta och låta osanningar dominera mot bättre vetande.”

 

Våra nordiska välfärdssamhällen bygger på en förutsättning av en hög andel förvärvsarbetande. De som inte blir integrerade på arbetsmarknaden faller utanför, socialt och ekonomiskt. Vi önskar ett samhälle med största möjliga jämlikhet, inte ett samhälle med en stor, fattig underklass, vilket invandringen verkar skapa.


Regeringen Stoltenberg från Arbeiderpartiet (Norges "sossar") såg till att fakta kom på bordet i och med Brochmann-rapporten. Det var en mycket uttömmande och noggrann forskningsrapport. Kan vi förvänta oss att Sveriges nya regering ber om något motsvarande – och i så fall offentliggör resultaten oavsett vad de visar?


Efter Brochmann-rapporten, som fick stor uppmärksamhet i norsk press, kan politikerna inte längre servera skrönan om ”lönsam invandring”. Men väljarna kräver inte heller det, eftersom invandring kan ha många andra skäl än lönsamhet.


Den stora norska och svenska majoriteten vill nämligen nuvarande och kommande invandrare väl på grund av rent humanitära skäl. Att manipulera fakta fördärvar bara.

 

Sveriges invandringspolitik väcker stort intresse och bekymmer i Norge. Ledaren av Brochmann-utredningen, Grete Brochmann skrev i Morgenbladet 26 september: ”Olikheterna i Sverige har växt starkare än i något annat OECD-land de senaste 15 åren. I europeiska komparativa studier om invandrares integration får Sverige oftast bäst resultat när det gäller tilldelning av rättigheter och antidiskrimineringsåtgärder men låga resultat avseende sysselsättning – integration på arbetsmarknaden.”


Jag kan bara upprepa min huvudpoäng: Demokrati vilar på förutsättningen om en upplyst allmänhet. När fakta saknas kommer de folkvalda att basera sin politik på ideologi, inte på realiteter. Svenska forskare måste nu bevisa att de faktiskt önskar att dela sin kompetens och sina resultat med den svenska allmänheten – oavsett om resultaten är politiskt bekväma eller inte.


ELIN ØRJASÆTER

 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/slutreplik-om-invandring-vad-ar-fel-pa-svensk-forskning_3965594.svd

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se