Inlägg publicerade under kategorin Galna lagar

Av Stig Olsson - 12 april 2015 16:26

I veckan pratade jag med en journalist om min livssituation igen. Jag pratade om att jag sitter i husarrest en dag i veckan, att jag inte längre kan arbeta som skådespelare och att jag dessutom inte längre kan jobba heltid. Jag pratade om att hela mitt liv ligger i händerna på handläggarna på min stadsdelsförvaltning. Att nya beslut tas minst en gång per år, så att jag inte kan leva med någon framförhållning, men att jag inte heller vågar flytta, av rädsla för att få ett ännu värre beslut. Jag pratade helt enkelt om mitt nya liv, där jag sedan ett och ett halvt år har assistans med kommunen som huvudman istället för försäkringskassan. Ett liv som i praktiken dikteras av idén om det kommunala självstyret.


Jag försöker alltid ställa upp när journalister vill prata med mig om detta, även om jag ofta känner mig som en urvriden disktrasa efteråt. Att prata om hur hela ens liv bestäms av tiden som en tillbringar i badrummet blir ju lite privat, hur man än bär sig åt. Men det är viktigt att prata om detta för att flytta diskussionen från kostnader, fusk och skumma företag, till vad det egentligen handlar om; självbestämmande, jämlikhet och frihet.

Hela kostnadsdiskussionen är egentligen en chimär, trots att många verkar oroa sig. Expressens ledarsida har till exempel bara den senaste veckan i två olika krönikor oroat sig för kostnaden för personlig assistans. Denna oro är en del av en kampanjjournalistik som Expressens ledarredaktion har bedrivit i flera år. Metoden är att måla upp ett scenario om att vi snart befinner oss i en situation som liknar Greklands. Vilket naturligtvis bara är trams. Hade det varit sant, så hade ju Expressens ledarsida enkelt kunnat driva igång en kampanj för att snabbt höja skatterna igen.


Det kommer inte att ske. När det gäller assistansen så behöver det heller inte vara nödvändigt.


Vi har en arbetslöshet på mellan 7 och 8 procent idag. Arbetslösheten finns framförallt hos personer med lite utbildning, personer som är nya på arbetsmarknaden och personer som av olika skäl blir diskriminerade i tider när det är hög konkurrens om jobben. Men denna arbetslöshet är bara början. I en mycket uppmärksammad rapport från Stiftelsen för strategisk forskning, som kom förra året, slås det fast att om tjugo år har vartannat jobb försvunnit, på grund av den tilltagande robotiseringen och automatiseringen av vårt samhälle. Det handlar om över två miljoner jobb. Tanken svindlar.


Den personliga assistansen är idag ett självgående system. Över 80 % av den förhållandevis låga schablonersättningen går till löner, vilket ger ett betydligt bättre utslag när det gäller sysselsättningen än både ROT, RUT, sänkta arbetsgivaravgifter för unga och sänkt krogmoms. Vi assistansanvändare anställer runt 90 000 personliga assistenter idag, vilket gör att vi tillsammans är en av landets största arbetsgivare. Vi anställer dessutom väldigt många av just de personer som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Om vi därtill tar in det faktumet att många som arbetar som personliga assistenter inte kan ersättas av robotar, på grund av att många behöver och vill ha den mänskliga interaktionen, så ser vi att den personliga assistansen kommer att vara essentiell för framtidens arbetsmarknad. En av få räddningsplankor för ett politiskt system som är uppbyggt kring idén om arbetet som samhällets fundament. I detta politiska landskap går vi från att tillhöra en resurssvag grupp till att bli en reell maktfaktor. Det innebär i sin tur att vi också måste ta ett ökat ansvar för hela samhällsutvecklingen.


Men vad är det då som ligger bakom detta ständiga tjat om kostnader? Som jag ser det handlar det om en kamp mellan olika politiska idéer och ideologier. Det handlar om vilka idéer som styr vilket samhälle vi vill leva i. När det gäller den personliga assistansen så finns det ett antal politiska idéer som snurrar runt samtidigt och tillsammans utgör vårt motstånd.


Först så kan vi konstatera att det fortfarande finns stora tankerester kvar från inlåsningarnas och osynliggörandets århundrade, det som härskade från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Ideologin där vi ska låsas in eller tas bort. Drömmen om den perfekta människan (synliggjord i vår tids selektiva aborter) lever alltjämt, liksom tanken om den goda institutionen som vi drömmer mardrömmar om, men som är en verklig mardröm för många av våra bröder och systrar runt om i världen. Tankeresterna återkommer också i vår tids exotifierande behovsbedömningar där våra toalettbesök studeras som om vi vore några slags djur.


På sjuttiotalet kom kompensationspolitiken efter det hänsynslösa århundradet igång på allvar. Man skulle kunna kalla det för det-dåliga-samvetets-politik. Idén om den goda staten som tar hand om sina svagaste. In trädde en ny slags expert. Inte en expert som studerade oss i vit rock, utan en expert som skulle fungera som en resurs till oss. Men det var fortfarande en expert som visste bäst hur vi skulle leva våra liv. Det byggdes resursbostäder under namn som boendeservice, där vi kunde bo, men vi kunde fortfarande inte bo var vi ville. Vi skulle få god omvårdnad och trygghet, men vi var inte fullvärdiga medborgare. Tron på expertsamhället och idéerna om den goda omsorgen är i allra högsta grad levande än idag, numera seglar de ofta under kvalitetsbegreppets flagg.


Mot slutet av åttiotalet blev idén om det kommunala självstyret Sveriges överideologi. Avståndet mellan stat och individ skulle kompenseras genom att lokalsamhällets makt stärktes. Långsamt förvandlades Sverige till ett slags Sveriges Förenta Stater, där våra livschanser avgörs av vilken kommun vi lever i. Politikernas prioriteringar och den kommunala budgeten avgör idag hur skolan är och vilken service du får. Eftersom vi som använder personlig assistans är kommuninvånare som alla andra, så har det alltid funnits starka krafter som har velat kommunalisera hela reformen och ställa oss alla under det godtyckliga kommunala självstyret. Idag är vi ca 4000 personer som har personlig assistans via kommunen. En siffra som hela tiden ökar, men vi är fortfarande – tack och lov – en minoritet


Slutligen har även Reinfeldts idé om den goda medborgaren börjat slå rot. En tanke som han beskrev i boken ”Det sovande folket”, redan i början av nittiotalet. Det generella skattesystemet och den expanderande staten har gjort medborgarna passiva och skapat en distans till våra medmänniskor menade han. Om staten inte tar ansvar så träder andra samhällsaktörer in, var hans teori och vision. Det civila samhället, anhörignätverk och församlingar skulle träda in som serviceaktörer och avståndet mellan människor skulle minska. Liksom i socialdemokratins idé om den goda staten, så används våra liv återigen i en större utopi, den här gången för att skapa den goda människan. Reinfeltds idéer stod olyckligt nära KD:s socialpolitik som härskade på socialdepartementet, därmed inleddes arbetet med att förvandla en av de största jämlikhets- och frihetsreformerna i Sveriges historia till en vård- och omsorgslagstiftning.


Först skedde det i retoriken, hjälpen i badrummet betonades även i socialdepartementets egna utspel, men eftersom en omsorgsinsats är mycket lättare att byta ut än en demokratireform, så var snart hela lagstiftningen i gungning.


Alla dessa idéer från höger till vänster, från dåtid till nutid, från utopi till budgetpolitik, samverkar i hotet mot assistansreformen. Mot den står idéerna om varje individs rätt till ett liv i frihet, makt över sitt liv, självbestämmande i sin vardag, jämlika livschanser – idéerna om individuella och mänskliga rättigheter. Dessa idéer var dominerande när assistanslagstiftningen kom till och utformades. Det är starka idéer, men det är idéer som ofta har varit tillbakaträngda. Men det är också oerhört viktiga idéer, därför att de till skillnad från det idéer jag har beskrivit ovan inte använder andras liv för att bygga något större. Den goda staten, den goda människan och det starka lokalsamhället är visioner, där människors liv ska inlemmas och omformas. Medan idéerna som utformade assistanslagstiftningen utgår från varje enskild individs möjlighet att leva ett bra liv. Något som kan sägas vara ett fundament för funktionsrörelsens kamp.


Därför ligger det också på vårt ansvar att se till att dessa idéer genomsyrar hela samhället. Idén om ett Medborgargolv som vi på STIL jobbar med är en del av detta arbete. Ett sätt att göra frågor som rör varje persons rätt till frihet och självbestämmande till själva fundamentet i samhället. Med det synsättet förvandlas den personliga assistansen från ett särintresse för en grupp till en trygghetsförsäkring för alla medborgare. En försäkring som innebär att oavsett vad som händer dig i ditt liv, så ska du fortfarande ha makten över det.


Rätten till att leva det liv du vill leva, det var det Erik Ljungberg kämpade för, både i Sverige och internationellt. Erik trodde mycket på att samla ihop vår rörelse till en modern medborgarrättsrörelse. Erik var mycket mer praktisk än jag. ”Hur gör vi detta konkret?” frågade han ofta, när jag snurrade runt i idévärlden. Jag hade inte samma tålamod att samla ihop folk, men vi var överens om att rörelser ska byggas kring samling runt just idéer. Organisationer och stadgar finns det redan tillräckligt av i funktionsrörelsen.


Nu gäller det att vi hittar självförtroendet att föra den offensiva kamp som krävs i den nya situation vi befinner oss i.


Det är inte längre bara vi som behöver samhället. Det är samhället som i lika hög grad behöver oss. Och när jag sitter här, en fredag, som så många andra i husarrest, så kan jag ändå känna glädje. För jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hedra Eriks minne än insikten om att jag är en del av en framväxande medborgarrättsrörelse som snart kommer att ge mig min frihet åter.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3578

ANNONS
Av Stig Olsson - 10 april 2015 19:43

Våra fyra storbanker sysslar ett systematiskt bedrägeri där de lurar kunderna att de faktiskt har pengar att låna ut. Ingenting kan vara mera fel. Bankerna har ingenting, inga sedlar i bankvalvet inget silver eller guld för den delen. Allt bygger på en stor bluff som är så finurlig och genomtänkt att få människor genomskådar bluffen.


Enligt Basel 1 o 2 som är EU:s regler för bankernas buffert = kapitaltäckningskravet = hur mycket pengar bankerna måste ha för att få låna ut – är denna 0,0028%. För att förtydliga: banken behöver bara ha ett egentligen värdelöst papper där det står att banken har 2800 kronor i tillgångar. Till exempel lite aktier i sin egen bank. Då får de genast låna ut 1 miljon kronor.


Så följ med nu: banken har inga pengar, de lurar dig/kunden att de har det, och det är detta som är det stora bedrägeriet. Banken har systematiskt byggt upp system där du vaggas i tron att de förvaltar dina pengar. Ditt lönekontos pengar använder bankerna till att spela på börsen, investera i kemikalieindustrin utomlands eller något annat som de kan tjäna pengar på. Sedan vill banken gärna att du ska ha flera betalkort och kreditkort för dem tjänar miljarder på kortbetalningarna och du får vackert betala för varje kort och konto.


Tillbaka till lån, när du lånar pengar på banken så skriver du på ett skuldbrev och banktjänstemannen som inte vet att han/hon just nu begår ett bedrägeri knappar nu in på datorn summan som du ville låna, utan att det fanns några pengar att låna ut.


Om man säljer en bil som man inte har och tar betalt av kunden kallas det bedrägeri, samma sak är det när banken lånar ut pengar till privatpersoner, företag, kommuner, landsting: de bluffar.


Banken har inga pengar utan lurar dig att skriva på skuldbrev och betala tillbaka = amortera – men dessutom får du betala ränta på någonting som banken aldrig haft. Detta blir det största bedrägeri världen skådat. Ett otroligt pyramidspel där kunderna längst ner i pyramiden blir de som får betala det mesta av kakan.


Vi måste stifta nya lagar och reglera bankerna samt att endast staten får skapa pengar genom riksbanken. Så är det inte i dag 97 procent av alla pengar är digitala och de vanliga bankerna får skapa i princip hur mycket pengar som helst genom skuldbrev. De skapar pengar ur luft.


Andreas Obenius


Miljöpartiet, Gävle


http://www.gd.se/opinion/debatt/bankerna-skapar-pengar-ur-luft

ANNONS
Av Stig Olsson - 9 april 2015 09:59

Andra gator idag

 

Det ökande antalet EU-migranter på gatorna i Stockholm har alltmer kommit att påverka arbetsmiljön för Situation Sthlms tidningsförsäljare.


I och med försäljningen av Sofia Z har redan utsatta människor hamnat i en svår situation. På gatorna i staden som tillhör ingen. Och alla.


Tarja står i trappan upp till redaktionen på övervåningen och pratar med en person ur personalen i distributionen. Hon är förbannad, rejält förbannad. Hon brukar nämligen köpa sina finska korvar i en affär i Sundbyberg och när hon gick på väg dit dag på morgonen satt en kvinna utanför Systembolaget och tiggde med en gammal löpsedel från Situation Sthlm i knäet.


När människor gick förbi pekade kvinnan på löpsedeln och bad om pengar.


– Jag blev så förbannad. Jag gick fram till henne och visade min försäljarlegitimation och min jacka med Situation Sthlm-loggan på och sa att ”det där företaget jobbar jag på”. Då gick hon. Men hon var tillbaka sen såg jag.

Ilskan handlade om att känna sig bestulen, se sina arbetsredskap missbrukas, en känsla av att känna sig utnyttjad.


– Jag har inga problem där jag säljer, jag säljer lika många tidningar som förr. Det brukar sitta fem-sex personer mittemot mig och tigga eller sälja ”Sofia Z”. Jag har inget bråk med dem.


Vi står kvar och pratar en stund. Och det är då hon lite i förbigående nämner något jag hört flera personer säga medan jag inför den här artikeln pratat med många tidningsförsäljare om hur deras situation på gatan är nu – att många kunder, när de talar med dem, uttrycker en skam och ett obehag över sin egen irritation och ilska.


– ”Är jag rasist nu för att jag tycker det?” sa en gammal kvinna till mig när hon köpte tidningen för några dagar sen. Men hon var bara trött på att bli tillfrågad av sex-sju personer på tio meter på väg till affären om att ge dem pengar.


Och att de bad henne gå till bankomaten om hon sa att hon inte hade pengar.


Tarja berättar att flera personer som, när de köpt tidningen av henne, pratat om samma sak – att de känner ett obehag över sin egen reaktion, sin egen irritation.


– Man får ju inte tala om detta, tycka nåt. Mer än synd om. När de började sälja den här tidningen sas det ju att det var för att slippa sitta ner och tigga. Men så har det ju inte blivit. De sitter ju och tigger och säljer samtidigt.


En sak många tidningsförsäljare jag talat med inför det här reportaget har gemensamt är att det ökande antalet tiggande EU-migranter på gatorna i Stockholm och den oorganiserade försäljningen av tidningen ”Sofia Z” påverkar deras möjligheter att sälja Situation Sthlm.


För vissa ganska rejält.


Tony säljer Situation Sthlm vid Gamla stan och på Hötorget, han har haft platserna i många år. Han började märka en tydlig förändring för ett drygt år sedan. Han behövde stå längre och längre per dag och sälja tidningar för att få sålt samma mängd – i stället för att vara klar vid fem var han nu färdig vid nio.


– Jag hade tiggare runt min plats förr. De kom och satte sig på var sin sida om mig och tiggde. Det störde också min tidningsförsäljning. Köpte nån en tidning var de där med sin mugg.


– När jag kommer och ställer mig i dag så tar det tio minuter så kommer det fyra-fem EU-migranter och ställer sig där med sina tidningar, trycker upp den i ansiktet på folk.

”De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi.”

Han berättar att han allt oftare blir störd i sin försäljning av EU-migranter som kommer fram och vill ha pengar av hans kunder när de tar fram plånboken för att betala för sin tidning.


– De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi. Det som hänt är att kunderna börjat tycka allt sämre om EU-migranter. Det hör man. Och det är ju också för jävligt att höra.


– Det har blivit för mycket av allting för folk, de orkar inte, vill inte. Droppen blev ju EU-migranterna och tiggeriet.


Alla stänger av. Det blir bara hat som gäller till slut. Det är jobbigt. Jag vill ju bara göra mitt jobb. Jag blir ju också hatisk till slut – de tar min plats, mina kunder.


Han skakar på huvudet, säger att han inte vet hur han ska bära sig åt. Att han nu provar att gå runt på gatorna och sälja tidningen för att inte bli störd.


– Situationen på gatan håller på att spåra ur, jag vet inte vad man ska göra.


Sedan tidningen ”Sofia Z” oorganiserat började säljas av EU-migranter i slutet av januari har Situation Sthlm behövt ha två gatuvärdar ute på stan för att stödja tidningens försäljare och hjälpa dem att hantera de situationer som uppstått.


Både till Östermalmstorg och Skanstull har värdarna vid ett flertal tillfällen behövt åka, då Situation Sthlms säljare hotats och utsatts för våld – spottats på, slagits, sparkats, knuffats. Väktare har fått ingripa och polis tillkallats.


Miklos och Ritva, de vill inte att jag använder deras riktiga namn, har båda hamnat i situationer då polis tillkallats – inte av dem men av privatpersoner eller affärsidkare i närheten.


– Jag har blivit hotad och utan att jag gjorde nåt så ringde nån i en affär eller om det var väktarna till polisen. De kom och tog med sig en kvinna. Hon skrek och knuffade på mig, jag visste inte vad jag skulle göra så jag försökte gå därifrån. Men jag gjorde ingen anmälan sen när polisen kom så de släppte henne.


Ritva berättar om en liknande situation som hände henne.


– Jag har fått hjälp av väktarna vid Ringen två gånger när jag blivit attackerad och hotad av EU-migranter, både män och kvinnor. Många av mina kunder blir arga på EU-migranterna och det är lite jobbigt att höra det, märka att hatet ökar. För de kommer ju hit från svåra förhållanden. Det har blivit värre och värre, sen i höstas har det bara blivit värre och värre.


Miklos brukar lämna sin försäljningsplats när det samlats för många tiggare runt den.


– Då går jag därifrån och säljer nån annanstans. Många går bara förbi nu, oftare än förr i alla fall, och ser varken åt mitt håll eller åt tiggarna, de bara ser ner i marken och går förbi. Det påverkar försäljningen.


Pierre är en av de gatuvärdar som åkt runt i stan, hans pass har varit på eftermiddagarna från tolv till sex, för att vara ett stöd för försäljarna. Han säljer också tidningen, bland annat på Drottninggatan.


– Det jag ser är ju att de sitter i grupper, eller står i grupper, väldigt tätt. Men ju längre ut ur innerstan man kommer, desto färre tiggande eller tidningssäljande EU-migranter ser man. Nu är det ganska intensivt på Söder, i Götgatsbacken sitter de ju utmed ena sidan med tjugo meters mellanrum från Slussen till Medborgarplatsen. I Liljeholmen också. Det blir som att det koncentrerar sig.


Den största förändring han märkt över tid är att han tycker sig se fler och fler människor som ”bara liksom går rakt fram”.


– Jag kan tänka mig att människor blir både trötta och förvirrade av det som sker nu. Både på tiggeriet och allt annat.


Det börjar ju i tunneln på Centralen, det stod tretton EU-migranter där en gång när jag räknade. Plus de som säljer mobilabonnemang och Vakttornet och han med Bingolotterna. Och så en som säljer Situation Sthlm där vid pelaren i mitten.


Han delar samma upplevelse som många andra och har haft både tiggare och tidningssäljare runt sin försäljningsplats. Men han har inte upplevt att det påverkat eller minskat hans egen tidningsförsäljning.

”Det handlar om respekt.”

– Innan de började sälja sin egen tidning så satt de ju och tiggde där jag stod och sålde på Drottninggatan. Då hände det ju att de kom med muggen så fort min kund tog fram femtio kronor och skulle betala för tidningen. Men de är ju desperata. Vi äger ju inte gatan eller platsen vi säljer på bara för att vi har vår bricka. Men ingen ska ju störa en för det. Det handlar om respekt.


Lena Freij säljer tidningen på Centralen. Hon började märka av en förändring för några månader sedan. Hon tycker inte det varit ”nåt alarmerande eller jättejobbigt”, och det har blivit lite bättre sista tiden. Men hennes tidningsförsäljning har sjunkit. De har aldrig kommit fram och stört min kund när de köpt av mig, så långt har det inte gått, men jag vet flera som upplevt det och blivit av med kunder.


– Jag förstår ju dem också, de vill väl ha sin försäljning. Men många av kunderna är arga och tycker det är förskräckligt att de står på våra platser och försöker ta kunder.

”Det händer ju att de tigger av oss också”

Hon upplever också, som många andra berättat, att kunder vittnat om att det känns svårt, att ”de känner att de vill köpa av dem också. Att de känner sig orättvisa”.


– Det händer ju att de tigger av oss också, för de ser att vi säljer tidningar och får in pengar.

Något av det sista Tarja berättade för mig när vi pratade i trappan var att sammanhållningen mellan Situation Sthlms försäljare aldrig varit bättre, att hon de senaste månaderna lärt känna och pratat med flera som hon inte bytt ett ord med under flera år.


– Som om vi ser efter och tar bättre hand om varandra nu. För vi lider alla av detta och måste hjälpas åt. Det är svårare att sälja tidningar. Och vi står ju ensamma och säljer våra tidningar.


http://www.situationsthlm.se/artikel/andra-gator-idag

Av Stig Olsson - 8 april 2015 17:28

sb jeffrey tucker


Bästa läsare!


Jag satt och lyssnade på ett samtal som Jeffrey A. Tucker deltog i. Det handlade om kläder och stil. Tuckers signum är att han klär sig i fluga. Men mest förtjänt av sin berömmelse är han för sina libertarianska och anarkistiska ideal.


Här bör man dock omedelbart påpeka att med anarkism menas inte det som våra röda vänner anser är ”det nödvändiga verktyget för att riva det borgerliga och kapitalistiska patriarkatet”, alltså på ren svenska skadegörelse, utan om något så enkelt som att det saknas en statsapparat som talar om för dig hur du skall leva ditt liv. Dessvärre har socialisterna förstört anarkismens innebörd, varför jag är noga med att understryka att Tucker icke har något med dessa ligister att göra. Fast han pratade inte bara om sina kläder.


Som grundare av Liberty.Me vill Jeffrey A Tucker uppmana folk att leva frihetligt. ” –Förbered dig på den framtid som skall förverkliga friheten”, mässade han och gav några exempel på hur man själv kan börja innan den nya frihetstiden är inne. Bl.a nämnde han att man kan t.ex lära sig ett annat yrke som man inte ”tillåts” att bedriva idag. Med detta menar han att många yrken är reglerade och begränsade enligt beslut av staten, som t.ex lärare, läkare och andra yrken som kräver av staten godkända certifikat. Gärna ett yrke som man har talang för och snabbt skulle kunna försörja sig på den dag regleringen upphävs.


När jag hörde Jeffrey nämna detta så slog det mig att vi redan har en kår av praktiserande libertarianer, nämligen i form av bloggosfären. Där finns ett yrke som praktiseras utan att det erkänns av samhället. Jag talar om medborgarjournalistiken.


Givetvis talar jag inte om etablerade journalister som skriver på privata bloggar/twittrar på sin fritid. Ni vet de där som journalisterna refererar till när ”det har skrivits på sociala medier”, när de i själva verket bara citerar sina egna kollegor för att få det att framstå som att folk i allmänhet håller med tyckareliten i Södermalm (sedan finns det ju ett gäng civila hang-arounds som delar allt som journalister twittrar, men det är ju bara folk som inte kan tänka egna tankar, och som älskar det digitala pöbelväldet för att man känner sig så god och kanske får en ”like” av en ”kändis”).


Nej, det jag tänker på är vanliga hederliga yrkesmänniskor som förtjänar sitt levebröd genom att torka rumpan på gamlingar eller barn, eller är poliser som fångar bovar, eller bankmänniskor som är intresserade av ekonomi eller kulturhistoria, men därtill sitter hemma efter jobbet och skriver på informativa texter som sällan eller aldrig skulle publiceras i en dagstidning eftersom vederbörande skribent har fel titel på sitt visitkort. I Sverige finns tusentals människor som gör mer än dagboksbloggar, och som lägger ner både tid och hjärta på att säga kloka saker. Om jag bara haft en egen förmögenhet hade jag startat en tidning med dylika alster från kunniga människor, och utmanat medieetablissemanget.


Nu vet jag att det givetvis reses invändningar mot mitt resonemang. Tar vi t.ex frågan om publicering så förstår jag att en och annan journalist kommer hävda att en vanlig medborgare knappast kan förväntas producera lika kvalitativt som en skribent som gått journalisthögskolan. Ok, jag utmanar vederbörande och plockar fram senaste Expressen och Aftonbladet. Case closed; mitt resonemang vann! Fyra valfria chimpanser på Skansen skulle med hjälp av var sin skrivmaskin inom en vecka kunna skapa någonting som passar för Aftonbladet Kultur. Inget ont om chimpanser, men vi måste trots allt vara lite realistiska här…


Hur är det med läkare? Törs man anlita en doktor som inte staten godkänt? Ok, seriöst. Det finns doktorer som jag aldrig skulle vilja gå till trots att de är godkända av staten. Jag har själv varit på läkarbesök i Landstingets vårdcentral där jag uppmanats att själv försöka ställa en diagnos på mina egna krämpor som jag sökt för, och lämnat stället med en panikartad känsla av otrygghet. Men om en person visar på ett medicinskt kunnande, och dessutom har haft klienter som blivit behandlade/botade, varför skulle jag inte kunna konsultera denne person fastän staten inte gett sitt samtycke? Den som haft en gammelmormor som ordnat en huskur mot förkylning vet vad jag talar om; går du till vårdcentralen får du bara en lapp som talar om att du är sjuk. Gammelmormor och hennes likar gör skillnad.


Nu kan vi nog vara säkra på att även i ett libertarianskt samhälle kommer en kvalificerad läkare att vara noga med att hans eller hennes renomé är förstklassigt. Och den som går i god för denne läkare kommer förmodligen på ett bättre sätt än dagens offentliga sjukvård kontrollera att diplomet är någonting mer än ett tjockt papper med doktorns namn på. Sannolikt kommer dessutom försäkringsbolaget – som ju bekostar din vård istället för skattebetalarna – vara angelägen om att du blir frisk och slutar vara en börda för deras ekonomiavdelning. Jag vet, detta är ett hissnande perspektiv i skenet av en mer än en mansålder av socialdemokratisk indoktrinering. Men försök att föreställa dig världen utanför nanny-samhällets enväldiga box – en värld där frihet som ideal kan ge folk ett bättre liv utan att fråga politikerna om lov!


Sedan kanske inte alla bloggskribenter kommer bli libertarianer, men de har i vart fall smakat på friheten genom att ta sig rätten att säga det som de avlönade journalisterna förtiger eller förtränger. Det är en bra början.


Hälsar eder Peter Harold (som också använder fluga vid högtidliga tillfällen, som t.ex under söndagspromenaden)


https://peterharold.wordpress.com/2015/04/07/bloggskribenterna-ar-embryon-till-en-libertariansk-ny-era/

Av Stig Olsson - 8 april 2015 15:54


Guy Lööv

Den planerade utredningen om personlig assistans kommer troligen att starta i början på nästa år, 2016. Den kommer isåfall att innebära en översyn av hela LSS-lagstiftningen enligt Guy Lööv på Socialdepartementet.

 

– Om förändringar av § 9a i LSS behöver göras bör det vara utifrån en bred majoritet i riksdagen.

 

Brukarrörelsen ska vara med


Den planerade utredningen kommer enligt Guy Lööv, sakkunnig hos


Barn, Äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér, att få ett brett uppdrag att se över hela LSS.
– Syftet är att se hur de som får LSS-insatser ska få ett så bra stöd som möjligt utifrån de resurser som finns. Det formella beslutet om utredningen är inte taget ännu och direktiven är inte klara. 

 

När kan direktiven vara klara?
– Det kan jag inte svara på nu. 

 

Hur lång blir utredningen?
– Svårt att säga, men vill helst ha färdiga förslag innan valet september 2018.

 

Blir det en parlamentarisk utredning?
– Det kan jag inte heller svara på nu, det kan även bli en enmansutredning med parlamentariskt utsedda referensgrupper. Det är viktigt att förslagen får brett parlamentariskt stöd, så att de håller oavsett vilket block som bildar regering. 

 

Ska brukarrörelsen vara delaktig?
– Deras kompetens behövs i arbetet och förslagen från utredningen behöver ha förankring hos brukarrörelsen.

 

Stefan Nilsson från er regeringspartner Miljöpartiet vill se en förändring av § 9a, personkrets tre och en ny modell för schablonbeloppet…
– Så detaljrik törs jag inte vara, men lagstiftingen ska beröras och där ingår § 9a om hur de grundläggande behov som ligger till grund för bedömningen av assistansersättning ska definieras. 


Hur assistansen finansieras planeras också att tas upp. Guy Lööv vill att anordnare som ger assistans med hög kvalitet gynnas och anordnare som i första hand är ute efter pengar missgynnas. 
– Kvaliteten måste vara bärande för hur ersättningen utformas. Dagens schablon gör att en utförare utan kvalitetsambitioner kan göra en stor vinst medan de som satsar på kvalitet knappt får det att gå runt.

 

Många frågor kan tas upp i utredningen


Om utredningen ser över hela LSS-lagstiftingen kan allt i lagstiftningen tas upp enligt Guy Lööv, tex tvåårsomprövningarna.
– De kan ses över i utredningen, de nämns i lagstiftningen. 

 

Hur är det med minuträkningen av grundläggande behov, många tycker det är integritetskränkande att

 

toabesöket tidsbestäms…
– Jag kan förstå att det är känns kränkande att ta tid när man duschar. Det kan också diskuteras i utredningen.

 

Vad är alternativet till minuträkning?
– Det kan vara schablontid för varje enskilt moment eller för längre tidsperioder. 


LSS-kommitten som verkade mellan 2004 och 2008 föreslog ett förstatligande av assistansen så att kommunerna inte längre är huvudman, detta genomfördes inte men kan nu komma upp igen säger Guy Lööv. Lars U Granberg som tidigare var Socialdemokratisk talesperson för socialpolitiska frågorsade tidigare på Assistanskoll att Försäkringskassan borde ha hand även om den assistans som kommunerna beviljar idag. 
– Den frågan är inte aktuell

 

Kan utökad rätt till assistans vid assistansberättigads sjukhusvistelse tas upp? 
– Ja det är viktigt att det fungerar för den enskilde. 

 

Kan kontrollåtgärder som hembesök och anordnares rapporteringsskyldighet om sina kunder tas upp?
– Jag hoppas inte att utredningen ska handla om mer kontroll. Vi har accepterat den kontroll som finns, men kommer att se över om den fortfarande är nödvändig.

 

Kritik mot assistansbedömningarna orsak till utredningen


Utredningen planeras delvis på grund av den starka kritiken mot bedömningarna av assistansersättning, säger Guy Lööv. 
– Vi måste se till att assistansen fungerar bra, att rätt målgrupp får den och att man inte förlorar den och får sämre alternativ. 

 

Hur anser regeringen att bedömningarna fungerar idag?
– Vi kan inte säga om Försäkringskassan gör fel eller rätt. Vi kan däremot säga att frågan behöver ses över.


Europarådets fd människorättskommissarie Thomas Hammarberg säger i en intervju att de förändrade bedömningarna av assistansersättning är ett brott mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eftersom han menar att konventionen inte tillåter försämringar. Guy Lööv vill inte uttala sig om det.
– Det är hans tolkning, han kan ha rätt, vi kommer att titta på detta nu. 

 

Många upplever att det tillsätts en massa utredningar bara för att skjuta en förändring av bedömningarna på

framtiden…

– Jag förstår det, jag beklagar att det varit många utredningar med dåligt förankrade förslag. 

 

Är detta den slutliga utredningen?
– Jag hoppas det, vår ambition är att inte utreda gång på gång. Nu gör vi en helhetsutredning av hela LSS.


Under många år sade många politiker att ISF: s rapport om assistansbedömningarna skulle svara på om det behövs förändringar av tex § 9a i LSS. Guy Lööv säger att den gav vissa svar men inte tillräckligt.
– Den gav information om att de flesta behåller sin assistans och att de flesta som förlorat den får nya insatser från kommunen. Men den kunde inte visa tex storleken på kommunernas insatser. Därför har vi gett Socialstyrelsen i uppdrag att titta på detta fram till september i år.

 

Vilka partier behövs för att förändra § 9a?


Bengt Eliasson säger att Folkpartiet vill förändra assistansbedömningarna genom att ändra § 9a i LSS. Samma sak säger Maj Karlsson i Vänsterpartiet och Stefan Nilsson i Miljöpartiet.

 

Hur ser regeringen på det? 
– Vi planerar att se över lagstiftningen i utredningen, det är möjligt att § 9a behöver ändras liksom andra paragrafer.

 

Om regeringen skulle vilja se en förändring av tex § 9a skulle då en majoritet av S+MP+V+FP räcka för en förändring, eller behövs det fler partier?
– Ju bredare majoritet desto bättre, om vi föreslår förändringar vill vi ha så många som möjligt för att få en bestående förändring.

 

Räcker ett borgerligt parti då?
– Om vår majoritet håller efter nästa val och blir ännu större räcker det med FP. Om vi däremot förlorar makten är det tveksamt om det räcker. 

 

Hur mycket kan ni kompromissa för att få med fler allianspartier?
– Om vi måste kompromissa bort kvalitet och viktiga principer får vi driva på själva, men om vi kan komma överens om en hög kvalitetsnivå är det bra att få med så många som möjligt.

 

Även Sverigedemokraternas Vice Ordförande Carina Herrstedt har krävt ändrade bedömningar, hur ser du på det?
– Vi kommer inte att kontakta dem, vi vill hålla de utanför, men om de väljer att rösta med oss får de förstås göra det.

 

Hur förändrades kassans bedömningar?


Både Maj Karlsson i Vänsterpartiet och Stefan Nilsson i Miljöpartiet tror att talet om kostnadsdämpande åtgärder i LSS-kommitten kan har verkat som en signal till Försäkringskassan att införa förändrade bedömningar 2007/2008. Guy Lööv säger att det inte ska kunna fungera på det sättet.
– Försäkringskassan ska följa lagar, förordningar och förvaltningsrättsdomar, inte påverkas av allmänna uttalanden i en utredning.

 

Men kan det ha skett i alla fall?
– Jag kan tänka mig att handläggare ibland kan påverkas av det som diskuteras i samhället runtomkring, men en myndighet ska inte påverkas av detta. Man ska akta sig för att påstå sådana här saker lite svepande, då ska man ha belägg för det. Det är så lätt att slå på en myndighet, politiker kan ändra lagen, då får de verka för det.

 

Finns det en gräns för kostnaderna?

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har sagt att lagstiftaren bör utreda hur ambitionen om delaktighet och ökad kostnadsutveckling ska balanseras i förhållande till varandra.

 

Hur ser regeringen på det uttalandet? 
– Det är egentligen omöjligt att föra ett resonemang om att balansera kostnader och rättigheter. 


Finns det en gräns för kostnaderna för personlig assistans?
– Ingen riksdag eller regering kan säga att resurserna är obegränsade. Någonstans finns det en gräns, men jag kan inte svara på var den ligger. Det måste vara en nivå där allmänheten kan förstå att vi måste ha de här kostnaderna. Men vi har inte talat om en absolut gräns här, vi sagt att de här behoven finns och att kostnaderna ska tillgodoses, oavsett vad det kostar. Den principen har varit viktig när vi byggt upp assistansen, säger Guy Lööv.


http://assistanskoll.se/20150407-Guy-Socialdepartementet

 

Av Stig Olsson - 7 april 2015 17:04

Enligt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 19, så slår man fast att personlig assistans är en mänsklig rättighet.


I konventionen finns det inget skrivet om att åldern skall ha betydelse för rätten till personlig assistans men Sverige har själva bestämt att personlig assistans kan man bara få före 65 år fyllda.


Det här berör mig själv väldigt mycket. Jag tappade synen 2007 och hade ledsagarservice fram till 2010, men då kom kommunens nya handläggare fram till att jag inte längre skulle ha behov av ledsagarservice trots att jag då hade blivit försämrad av en gammalt ryggfel och blivit tvungen att efter 28 år åter krypa ner i rullstolen. Personlig assistans är jag enligt svenska bestämmelser nu för gammal för att ansöka om.


Detta förfaringsätt av Sverige är inget annat än ren åldersdiskriminering för det betyder att om du råkar ut för en olycka på 64-årsdagen så har du rätt till personlig assistans enligt den nuvarande lagskrivningen. Men om du råkar ut för samma olycka när du har fyllt 65 så har du inte rätt till personlig assistans. Efter 65 årsdagen så har man enligt dagens lagstiftning endast rätt till hemtjänst, som på inget sätt kan jämföras med just personlig assistans. Inom hemtjänsten så får man bara olika punktinsatser och det får den följden att om du exempelvis har behov av hjälp vid toalettbesök så får du inte gå på toaletten när behov föreligger utan du tvingas att bära blöjor.


Även när det gäller maten så kan du inte få hjälp att inhandla och tillaga den i ditt hem utan du tvingas till att äta vad andra bestämmer åt dig och det är i form av matlådor som skall värmas. Med hemtjänst så blir man helt låst i sin egen bostad eftersom man av hemtjänsten inte får hjälp när man skall lämna bostaden för att vara med på olika aktiviteter utanför sin egen bostad. Har man dessutom behov av hjälp vid samtliga förflyttningar så kan man glömma bort att få den hjälpen via hemtjänst, man tvingas till ett liv helt i passivitet vilket är en hälsofara.


Hemtjänst fungerar inte för den som har stora behov av assistans för att kunna fungera i livets alla skeenden. Sverige har fått mycket kraftig kritik av FN:s övervakningskommitté för att man inte lever upp till konventionen och då särskilt artikel 19 som det handlar om i detta fall.


Man skall dock vara medveten om att man ska läsa den engelska originaltexten i konventionen. Konventionens artikel 19 har på svenska rubriken ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället”. Enligt den svenska översättningen ska personer med funktionsnedsättning ha ”tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället.”


Men, i den engelska originaltexten står inte något om ”sådant personligt stöd som är nödvändigt”. Det står istället ”including personal assistance necessary”, alltså personlig assistans som är nödvändig. Vi kan alltså säkert konstatera att personlig assistans är en av de serviceformer som FN-konventionen beskriver som en rättighet.


Trots att det alltså finns inskrivet i konventionen som både Sverige och EU har ratificerat och därmed förbundit sig att följa till alla punkter så får vi inte den personliga assistans som konventionen föreskriver. Man låter Förvaltningsdomstolarna, Försäkringskassan och kommunerna strunta i denna konvention till samtliga punkter vilket bevisar att man från makthavarnas sida inte anser att det är nödvändigt att leva upp till det som världssamfundet gemensamt har kommit fram till.


Att inte bry sig om vår rätt till personlig assistans är ett hot mot den demokrati som man säger att vi har i detta land.


Funktionshindrade omfattas alltså inte av de demokratiska rättigheterna som alla andra medborgare i landet Sverige. När vi inte får den för oss absolut nödvändiga personliga assistansen så kan vi heller inte utnyttja våra grundlagsskyddade rättigheter så som att engagera oss i politiska sammanhang eller övriga föreningsaktiviteter eller i det kulturella livet. Man stänger oss helt ute från hela samhällsgemenskapen när man förvägrar oss våra mänskliga rättigheter.


Sverige kritiserar andra länder för brott mot deom mänskliga rättigheterna och säger att det är diktaturer som struntar i de mänskliga rättigheterna. Men när Sverige själva dagligen bryter mot allt vad mänskliga rättigheter står för så är det helt i sin ordning anser myndighetssverige och politikerna.


Efter alla överklaganden så ansökte jag 2011 om insatsen personlig assistans efter en rekommendation av en jurist. Jag fick givetvis avslag på min ansökan på grund av att Försäkringskassan inte godkände mina grundläggande behov i sin helhet och de kom fram till att jag hade grundläggande behov på bara 6 timmar i veckan trots intyg på närmare 50 timmar. Försäkringskassan tog inte heller hänsyn till att jag är både blind och rullstolsburen och på grund av detta alltid måste få hjälp när jag skall förflytta mig. Försäkringskassan har nämligen själva bestämt att förflyttning på grund av blindhet och rullstolsanvändning inte är ett grundläggande behov.


Under tiden jag överklagade Försäkringskassans beslut sände jag in en ansökan även till Upplands-Bro kommun, men kommunen ansåg att jag inte tillhör lagens personkrets trots att det fanns ett domslut på att jag faktiskt tillhör LSS personkrets. Detta överklagades. Kommunen fick ge sig men då kom de fram till att jag bara hade 4 timmars grundläggande behov och även från kommunens sida struntade man i att jag är både blind och rullstolsburen. När jag så överklagade detta beslut så sänkte förvaltningsdomstolen mina grundläggande behov ytterligare och kom fram till enbart 1,5 timmars grundläggande behov.


Man kan konstatera att lagen om personlig assistans före 65-årsdagen inte gäller i praktiken och detta innebär att jag numera bara har rätt att förflytta mig 30 timmar i månaden och det skall räcka till alla förflyttningar som man normalt gör under en hel månad, det har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast eftersom de vägrar att pröva förflyttningsbehoven när man är både blind och rullstolsburen.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3530

Av Stig Olsson - 7 april 2015 15:19

Vad kan vara bättre än att veta hur maktens män gör för att lura och bedra oss, folket? Jag känner själv flera nära och kära vänner som ofta säger att de själva föredrar att inte veta eller känna till hur elak människor är mot varandra, men då svarar jag att det är just kunskapen som gör det möjligt för oss andra att skydda oss mot mängder av livsfarlig ondska, i form av t ex manipulation av våra olika sinnen!!!

 

Därför blev jag så glad över att läsa en väns blogg där hon klippt in en annan av mina vänners texter som handlar om just detta med bedrägeri mot folket, oss... Och bara av den anledningen att jag också vill sprida kunskaper så klipper även jag in denna mycket genomtänkta och sanna text... Jag ber dig, läs tills du inser allvaret!

 

Tror du mig inte så läs då sista stycket där Gösta Boman citeras från en intervju!!!

 


En annan budlista över 10 strategier som används dagligen av eliten för att manipulera oss. Baserat på arbete av den amerikanska lingvisten Noam Chomsky.

 

1. Distraheringsstrategin


Den viktigaste faktorn för social kontroll är distraherings strategin. Genom översvämning av obetydlig information och kontinuerliga störningar avleder man allmänhetens uppmärksamhet från viktiga frågor och förändringar som beslutas av den politiska och ekonomiska eliten. Distraheringsstrategin är också viktig för att hålla allmänheten intresserad av grundläggande kunskaper i naturvetenskap, ekonomi, psykologi, neurobiologi och cybernetik. ”Håll allmänhetens uppmärksamhet distraherad från verkliga sociala problem. Fängsla dem med frågor utan verklig mening. Håll allmänheten upptagen, upptagen, upptagen, ingen tid att tänka, tillbaka till gården och andra djur. ” (Citat ur texten ‘Silent Weapons-for-Quiet Wars’.)

 

2. Skapa problem och erbjud lösning


Denna metod kallas också ”Problem-Reaktion-Lösning.” Ett problem skapas med intention att orsaka en viss reaktion från allmänheten för att sedan vara hjärnan bakom de åtgärder som accepteras. Till exempel: låt våldet utvecklas i städerna, eller arrangera blodiga attacker så att allmänheten accepterar viktiga säkerhetslagstiftningar och politiska agendor på bekostnad av friheten (*upproret i Tottenham). Eller skapa en ekonomisk kris så att tillbakagång av sociala rättigheter och nedmontering av offentliga tjänster accepteras som ett nödvändigt ont (*händer just nu).

 

3. Strategi degradering


För att få dem att acceptera degradering tillförs förändringar gradvis år efter år under en längre tid. Det var på detta sätt radikalt nya socioekonomiska förhållanden (nyliberalismen) infördes under 1980-talet och 1990-talet: den minimala staten, privatisering, otrygghet, flexibilitet, massarbetslöshet, löner som inte längre garanterar en anständig inkomst – förändringar som hade orsakat en revolution om de tillämpats på en gång.

 

4. Strategin för beviljande


Ett annat sätt att göra ett impopulär beslut acceptabelt är att presentera det som ”nödvändigt ont”. Få allmänhetens acceptans en längre tid innan förändringen implementeras. Det är lättare att acceptera en framtida uppoffring än en omedelbar. För det första eftersom inga omedelbara ansträngningar krävs. För det andra har allmänheten, de stora massorna, alltid en tendens att naivt förvänta sig att ”allt kommer att bli bättre i morgon” och att uppoffringen som krävs kan undvikas. Detta ger allmänheten mer tid att vänja sig vid tanken på förändring och accepterar den motvilligt när det är dags.

 

5. Tala till folket som om de vore barn


Den mesta reklamen som riktar sig till allmänheten använder argument, tecken och ton passande för barn eller mentalt funktionshindrade. Ju mer betraktaren ska föras bakom ljuset, desto mer antas en barnlik ton. Varför? ”Om du tilltalar en person som om han vore 12 år eller yngre, kommer det med viss sannolikhet ett svar eller en reaktion med den kritiska kapaciteten motsvarande en 12-åring eller yngre.” (Citat ur ”Silent weapons for quiet wars”.)

 

6. Attackera genom känslan


Att utnyttja den känslomässiga aspekten är en klassisk teknik för att orsaka en kortslutning av rationell analys som i sin tur eliminerar individens kritiska förmåga. Dessutom kan användningen av det känslomässiga registret öppna dörren till det omedvetna för att där distribuera idéer, önskningar, rädslor, tvång, eller framkalla beteenden. (*Massvaccinationen mot Svininfluensan bland annat.)

 

7. Håll allmänheten okunnig


Se till att allmänheten inte förstår tekniker och metoder för hur de kontrolleras och förslavas. ”Kvaliteten i utbildningen som ges till de lägre sociala klasserna ska vara så dålig och medioker som möjligt så att kunskapen hos den övre samhällsklassen är och förblir ouppnåelig.” (Citat ur ”Silent weapons for quiet wars.”)

 

8. Uppmuntra medelmåtta


Få allmänheten att tro att det är fashionabelt att vara dum, vulgär och obildad.

 

9. Stimulera automatisk egen skuld


Få individen att tro att han ensam bär skulden för sin egen olycka på grund av brister i hans intelligens, hans förmågor, eller hans ansträngningar. I stället för uppror mot det ekonomiska systemet, känner sig individen hjälplös och skuldsätter sig själv. Detta leder till ett depressivt tillstånd där en av effekterna är hämmad handlingskraft. Och utan handling – ingen revolution!

10. Vet bättre än individen själv


Under de senaste 50 åren har snabba framsteg gjorts inom vetenskapen. Framsteg som genererat växande klyftor mellan den offentliga kunskapen och den som ägs och används av den härskande eliten. Tack vare biologi, neurobiologi och tillämpad psykologi, har ”systemet” haft en avancerad kunskap om människan både fysiskt och psykiskt. Systemet känner den vanliga människan bättre än han känner sig själv. Detta innebär att i de flesta fall har kontrollsystemet en högre och större makt över individen än individen själv.


Gunilla Thorgren gjorde en intervju för Pockettidningen R (nr 5 1984) med Gösta Bohman.

I denna intervju sa Bohman:

 

– Ett regeringspartis uppgift är att sitta kvar vid makten så länge som möjligt. Ett oppositionspartis uppgift är att komma till makten så fort som möjligt. När man har okunniga väljare, vilket vi har i Sverige, så tvingas man förenkla sitt budskap så till den milda grad. Detta gör att vi tvingas föra ett resonemang som ibland överskrider sanningens gräns.Hade vi haft kunniga väljare, som visste vad det var frågan om,  skulle vi aldrig kunna hålla på som vi gör.

 

Internet referens: carlnorberg.wordpress.com

Av Stig Olsson - 6 april 2015 18:27

Visste du att bankerna, när de gjort tillräckligt stora misstag och hela systemet kvaddar, så äger de rätten att ta DINA pengar för att rädda sig själva!?!? Du får däremot inte en spänn!!!


LÄS VIDARE HÄR HUR DET GICK TILL:


Christian Clausen, Nordea, Annika Falkengren, SEB, och Michael Wolf, Swedbank träffas på Bankföreningens årsmöte i november förra året. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
 Christian Clausen, Nordea, Annika Falkengren, SEB, och Michael Wolf, Swedbank träffas på Bankföreningens årsmöte i november förra året.

Frågan är inte om utan när bankkrisen kommer. Och då har storbankerna rätt att ta dina sparpengar för att rädda sig själva och det finansiella systemet. Beslut klubbades nyligen igenom på G20-mötet och på grund av Sveriges EU-medlemskap måste vi följa direktiven.


Den svenska modellen har varit tydlig. När de svenska bankerna får ekonomiska problem lånar svenska staten ut pengar. Systemet kallas ”bail out”. Men detta förändrades på G20-mötet i november förra året. Där beslutades om en ny internationell standard för världens storbanker. Vid en kris ska banken få ta sina kunders kapital, alltså privatpersoners sparkonton och pensionsfonder, för att rädda sig själva, så kallad ”bail in”.


Risken för spararna är uppenbar, som du kan läsa i analysen här intill. Det nya systemet gäller i första hand storbanker med betydelse för den globala ekonomin, så kallade Global Systemically Important Bank. Den enda svenska banken är Nordea samt Danske bank som också är verksamma här. Men även fler svenska banker som SEB och Swebank, kan komma att beröras av de nya direktiven.


På Svensk bankförening tycker chefsekonomen Johan Hansing att beslutet är bra.

– Vår inställning till den här processen är i grunden positiv. Vi tycker det är självklart att om en bank får problem ska banken i största möjliga mån kunna hantera problemen utan att staten ska behöva gå in med medel.

 

Vad är det som är så dåligt med att staten skulle gå in?


– Systemet bygger egentligen på att staten övertar ansvaret, men det måste finnas tillräckligt mycket kapital för att skattebetalarna inte ska behöva betala för att banken ska klara sig kvar.

Måste följa direktiven

Sverige är inte medlem i G20 men har fortfarande en skyldighet att följa direktiven i och med medlemskapet i EU. Men frågan kompliceras genom att Finanskriskommittén har lämnat en rapport till finansdepartementet om hur en bankkris bör hanteras. Den säger att Sverige borde agera på ett annat sätt.


– Vårt förslag bygger på motsatsen, om banker råkar i allvarligare problem ska staten ha möjlighet att ta kontroll över banken. Staten ska ha möjlighet att skriva ned fodringar eller omvandla dem till aktiekapital. Hela idén är att ge bankernas ägare och finansiärer ett större ansvar för de förluster som en bank kan tänkas råka ut för, säger Lars Hörngren som har lett utredningen.


Finanskriskommittén har i uppdrag att ta det EU-direktiv som finns och sedan arbeta om det till ett svenskt lagförslag. Utredningen ligger på finansdepartementet och Lars Hörngren hoppas att det kan beslutas om en ny lag under första halvan av 2015.

”Blir ett himla liv”

Men att Sverige skulle stifta en lag som går emot beslutet som fattades i G20 spelar ingen roll. Det tror Dagens ETC:s ekonomiskribent Stefan Koch, som nu slår larm om beslutet på G20-mötet.

– Jag tror inte att man går emot direktiven, jag tror man kör på med det här. Det här ju en internationell standard som är satt nu, säger han.

 

Vad tror du kommer hända vid en bankkris?

 

– Jag tror att folk kommer bli helt galna när det händer. Vi kunde se det på Cypern 2013 där man hade som förslag att ta spararnas pengar för att rädda kvar bankerna. Det blev stora demonstrationer och en lösning som innebar en slags mellanväg där de med sparkapital över 100 000 euro fick betala en del. När det börjar pratas om privatpersoners bankkonton som dessutom tillhör medelklassen blir det ett himla liv.


Dagens ETC har utan resultat sökt finansminister Magdalena Andersson med frågan hur regeringen ställer sig till G20:s beslut. Inte heller Nordea, den enda banken med fäste i Sverige som ingår i det nya systemet, har velat lämna en kommentar om hur de tänker hantera en bankkris.


Läs även: 
Stefan Koch: Du och jag ska betala när bankerna kraschar


http://www.etc.se/ekonomi/bankerna-far-ta-dina-pengar-att-klara-krisen

 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se