Inlägg publicerade under kategorin Galna lagar

Av Stig Olsson - 6 april 2015 13:40

Fortfarande år 2015 ser man en klar skillnad på argumenten när kostnaden för olika helt eller delvis skattefinansierade verksamheter debatteras. ROT (Reparation, Ombyggnad och Tillbyggnad) och RUT (Rengöring, Underhåll och Tvätt) -avdragen samt ränteavdragen för bostadslån kontra personlig assistans är tydliga (och tyvärr deprimerande) exempel på detta.


Jag tar inte ställning till om dessa olika avdrag ska vara kvar eller inte – det är inte funkisrörelsens uppgift. Däremot är det mycket intressant, högst relevant att granska hur argumenten skiljer sig åt när kostnaden debatteras jämfört med LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet. Även att jämföra kostnaden (brutto) är intressant.


Om vi börjar med att jämföra bruttokostnaden för ROT, RUT och ränteavdragen och jämför det med personlig assistans betalade staten 2013 ut 32 miljarder kr till alla villaägare och bostadsrättsägare som gjorde så kallade ränteavdrag. Enligt tidningen Affärsvärlden kostade ROT OCH RUT tillsammans 20 miljarder kr brutto år 2011. Totalsumman överstiger därmed 50 miljarder kr/år. Som jämförelse betalade Försäkringskassan ut 22 miljarder kr i assistansersättning år 2013. Källa: Assistanskoll


Argumenten mot ROT och RUT handlar om att de anses vara skattefinansierad hjälp åt rika, att pengarna gör bättre nytta i sjukvården, skolan etcetera. Staten ska inte subventionera ”pigjobb” (RUT) eller med skattemedel stödja vissa sektorer (ROT). På andra sidan hävdar man att avdragen gör en svart sektor vit – de bidrar till både jobb och ökade skatteintäkter. Såväl ROT som RUT är därmed självfinansierade. Det stämmer säkert att det skapas många jobb och många nya företag. Fler arbetstillfällen ökar skatteintäkterna som finansierar välfärden.


Jämför då med hur det brukar låta när kostnaden för personlig assistans debatteras. Då talar man enbart om en ”kostnadsexplosion som måste hejdas”. Kriminaliteten sägs härja ostört och man talar alltid om bruttokostnaden, aldrig ett ord om att reformen skapat många arbetstillfällen och nya företag – totalt ca 90 000 personer jobbar som personliga assistenter och över 100 000 personer inom alla LSS verksamheter. Till det kommer alla demokratiska värden som inte går att mäta i kr men som förbigås med tystnad.


Grundsynen på assistansreformen är också tveksam hos många politiker. Man talar ofta om personlig assistans som ”en fin förmån som vi ska värna”, inte en rättighet att leva som andra. En rättighet som är inskriven i LSS, regeringens politiska mål och FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Har man den grundsynen på en fantastisk- frihets och jämlikhetsreform är det kanske inte så konstigt att kostnadsfrågan får stor betydelse.


Så frågan blir:


Vad har vi egentligen för samhälle där det anses vara lönsamt för staten att betala ut skattepengar till personer som trots allt har det ganska bra ställt även utan dessa avdrag – samtidigt som man oroar sig över kostnaden för en reform som är direkt avgörande för om vi ska kunna leva ett självständigt liv med full delaktighet i samhället? Om staten har råd att betala ut totalt över 50 miljarder kr/år i dessa avdrag borde det vara självklart för alla att svenska staten har råd att betala knappt hälften så mycket för att vi ska ha rätt till självbestämmande.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3519

ANNONS
Av Stig Olsson - 6 april 2015 04:47

Vikingarnas hämnd. Island tar tillbaka pengarna ur klorna på den privata fractional reserve utlåning kartell.

Det har hänt tidigare i historien, och med stor framgång, men det har också lett till en våldsam motreaktion från eliten ...

Tillbaka till 1914 när Bradbury Pundet infördes av den brittiska regeringen som en "nödåtgärd" för att stärka en sviktande ekonomi. Det var en stor framgång. Bankeliten var missnöjda och fick panik - innan de slutligen kunde hantera och återfå kontrollen över penningmängden efteråt.


President John F. Kennedy införde också en liknande "Greenback" 1961, och igen, bankeliten var mycket missnöjda över att hållas utanför och förlora kontrollen över utgivningen av pengar som skuld. JFK levde inte längre än till 1963.


Sedan var det Muammar al-Gaddafi i Libyen som 2009 aviserade en ny guldstödd dinar, utfärdat av Libyens statliga offentliga centralbank och med ytterligare planer - förhandla med de andra afrikanska nationerne för att skapa en all-afrikansk valuta för att konkurrera med euron och dollarn. Gaddafi överlevde inte längre än till 2011.



1-Iceland-Money-Bankers
Raúl Ilargi Meijer Automatic Earth


Vem kunde ana att revolutionen skulle börja med de radikala islänningarna?


En Frosti Sigurjonsson, en lagstiftare från den härskande Fremskrittspartiet, utfärdade en rapport nyligen som föreslår att ta makten, att skapa pengar, från affärsbankerna och överlämna det till centralbanken och, i slutändan, parlamentet.


Svårt att se att affärsbanker i västvärlden skulle vara alltför nöjd med detta. De måste överväga att radera ut önationen från kartan. Om förslaget accepteras i Islands parlament, skulle det förändra spelplanen på ett mycket radikalt sätt. Det skulle vara framgångsrikt också, eftersom det inte finns någon större gissel för våra ekonomier än att affärsbankerna skapar pengar och sedan för äskerhets skull sälja av lånen som de bara skapade pengarna (kredit) med.

Alla, möjligen med undantag av Paul Krugman, förstår varför detta är en mycket god idé rapporterar Agence France Presse:


Island ser den minskande boomenoch den radikala valutaplanen 


Islands regering överväger ett revolutionerande monetärt förslag - ta bort kraften i kommersiella banker att skapa pengar och lämna den till centralbanken. Förslaget, som skulle vara en vändning i historien om modern ekonomi, var en del av en rapport skriven av en lagstiftare från det regerande centristiska Fremskrittspartiet, Frosti Sigurjonsson, med titeln "Ett bättre monetärt system för Island".


"Resultaten kommer att vara ett viktigt bidrag till den kommande diskussionen, här och på andra ställen, på skapandet pengar och penningpolitiken", sade statsminister Sigmundur David Gunnlaugsson. Rapporten, som beställts av den främsta, syftar till att få slut på ett monetärt system på plats genom en mängd finansiella kriser, däribland den senaste 2008.


Enligt en studie av fyra centralbanker har landet haft "över 20 fall av finansiella kriser av olika slag" sedan 1875, med "sex allvarliga multipla finanskrisepisoder inträffande vart femtonde år i genomsnitt". Herr Sigurjonsson sade problemet uppstod  varje gång ur ballongkrediterna under en stark konjunkturcykel.


Han hävdade att centralbanken inte kunde innehålla en kreditboom som släpper upp inflationen och skapar ett drivigt risktagande och spekulation, hotet om bankkollaps och kostsamma statliga ingripanden. På Island, som i andra moderna marknadsekonomier, styr centralbanken skapandet av sedlar och mynt, men inte att skapa alla pengar, vilket sker så snart en affärsbank erbjuder en kredit. Centralbanken kan bara försöka påverka penningmängden med sina penningpolitiska verktyg.


Enligt den så kallade Sovereign Pengar förslag skulle landets centralbank bli den enda skaparen av pengar. "Avgörande är makten att skapa pengar hålls åtskilda från makten att bestämma hur den nya pengar används," skrev Mr Sigurjonsson i förslaget. "Såsom med statsbudgeten, kommer parlamentet debattera regeringens förslag om tilldelning av nya pengar", skrev han.


Bankerna skulle fortsätta att hantera konton och betalningar, och skulle fungera som mellanhänder mellan sparare och långivare. Herr Sigurjonsson, en affärsman och ekonom, var en av hjärnorna bakom Islandska hushållens skuldlättnadsprogram som lanserades i maj 2014 och syftar till att hjälpa de många islänningar vars finanser strypts av de realräntebolån som undertecknats före finanskrisen 2008.


Läs mer om offentligt utfärdad valuta med att se på denna kortfilm producerad av UK Column, om Englands Bradbury Pound:



Den engelska originaltexten hittar du på nedanstående länk.

http://21stcenturywire.com/2015/04/04/vikings-revenge-iceland-takes-back-power-to-create-its-own-money/

ANNONS
Av Stig Olsson - 5 april 2015 19:29

 

MATS EDMAN
CHEFREDAKTÖR DAGENS SAMHÄLLE

 

 

 

 

 

Om proportionerna mellan flyktinginvandring och anhöriginvandring, det som gällt de tio senaste åren, består kan Sverige under perioden 2014-2018 bli en fristad för uppemot 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare. Då talar vi 120 000 personer om året, vilket är nästan tre gånger mer än vi tagit emot tidigare, skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

 

Sveriges största utmaning för framtiden är den demografiska utvecklingen. Antalet äldre ökar snabbt och det innebär bl a att försörjningsbördan ökar för de som arbetar. Mot den bakgrunden finns det sedan länge en undanträngd debatt om hur välfärdens framtida finansiering ska klaras. 


Av något skäl vill politikerna inte prata så mycket om detta. Anledningen är att det blir svårt att matcha förväntningarna på ökad välfärdskvalitet för äldre utan drakoniska skattehöjningar, ännu fler privata inslag eller höga egenavgifter i vård och omsorg. Vi kan även tvingas att arbeta till 70 års ålder eller mer om våra välfärdskrav inte modifieras.


Nästa megafaktor som påverkar demografin på ett djupgående sätt är den avsevärda flyktinginvandringen som redan sätter djupa spår i samhället. Effekterna märks i arbetslösheten, sysselsättningsgraden, bostadsbristen, skolresultaten, inkomstklyftorna, utanförskapet och den uppenbara fattigdomen. Sambanden framträder när man detaljgranskar komponenterna som bygger upp SCB-statistiken. Utrikes födda är starkt överrepresenterade på förlorarsidan.


Sverige följer internationella flyktingkonventioner, vi öppnar hjärtan och skattebetalarnas plånböcker. Men vem analyserar och tar ansvar för konsekvenserna för det som vi stolt kallar ”den svenska modellen”? Ute i kommunerna – som har huvudansvaret för offentlig välfärd – råder det i dag på sina håll panik. Socialt och kulturellt kan det heller inte gå spårlöst förbi att människor från fundamentalt annorlunda miljöer flyr till oss och förändrar gatubilden. 


Och på Migrationsverket måste man anställa tusentals nya medarbetare för att klara av Sveriges internationella åtagande. Fast vilka invandringstal är det egentligen som gäller? Migrationsverkets senaste asylprognoser pekar starkt uppåt, men verkets omfattande statistik berättar ännu lite mer om de tuffa utmaningarna framöver. 

2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd. Anhöriginvandring är nu ett brett begrepp som omfattar fler än anhöriga till just flyktingar.


Exempelvis, en utländsk kvinna som gift sig med en svensk man är också en anhöriginvandrare. Det tycks dock finnas en samvariation mellan de två kategorierna. 


Migrationsverket använder ett smalare begrepp i detta sammanhang, och det är nära anhöriga till de flyktingar som fått uppehållstillstånd. Migrationsverket räknar i sina kalkyler med att det går 0,3-0,5 nära anhöriga per uppehållstillstånd till flyktingar. Utifrån den modellen landar verkets senaste beräkningar i att Sverige bör ta höjd för nästan 300 000 nya flykting- och nära anhöriginvandrare under femårsperioden 2014-2018. 


Om man istället väljer att utgå från den historiska trenden – då kan siffran bli den dubbla. Anta att proportionen 1:2 mellan asylflyktingar och den breda anhöriginvandring som gällt de tio senaste åren består. Då kan det totala antalet människor som söker sig till Sverige 2014-2018 sluta på nästan 600 000. I runda tal blir det 120 000 personer per år, vilket är ungefär tre gånger fler än tidigare. 


600 000 personer motsvarar 40 svenska normalkommuner om 15 000 invånare. Tänk på vad som krävs i form av infrastruktur, offentliga jobb, bostäder, skolor, bussar, vårdcentraler och liknande som finansieras via skatterna för att driva varje kommun. Då anar man plötsligt magnituden av en så dramatisk samhällsförändring, i synnerhet om man betänker att mediantiden från ankomst till egen försörjning ligger på åtta år. 


Eftersom det är krig som driver människor på flykt så talar vi om invandring från i första hand Mellanöstern och Afrika. Läs Syrien, Irak, Afghanistan, Eritrea och Somalia där religion och klankultur kommer före staten och myndigheternas påbud. I skrivande stund rullar Putins stridsvagnar in i Ukraina. Vad skulle hända om den ryska chauvinismen plötsligt skapar flyktingsströmmar även från Sveriges geografiska närområden?


Oavsett om 300 000 eller 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare kommer till Sverige fram till valåret 2018 går det inte att ducka för konsekvenserna. Med femtio miljoner människor på flykt är efterfrågan på humanism och solidaritet omättlig. Sverige är ett land som hittills haft världens bästa utbud av trygghet som efterfrågas av nödställda. Hur öppna våra hjärtan än är, hur moraliskt och etiskt rätt det än är att sträcka ut en hjälpande hand, så kan politikerna inte längre låta bli att spela med öppna kort.


Tänk på Amerikautvandringen. Mellan 1850 och 1930 tog sig 1,5 miljoner svenskar över Atlanten. En viktig orsak till emigrationen, som pågick i hela 80 år, var den kraftiga befolkningstillväxten, vilken ledde till att antalet egendomslösa och fattiga ökade. Bristen på arbete och bostäder var skriande samtidigt som de nordamerikanska transportföretagen hårdsålde båtresor till det förlovade landet i väster. Svenskar sålde allt och köpte biljetter för sina sista pengar. 


På samma vis ser flyktingsmugglarnas marknadsföring ut. Sverige beskrivs som ett paradis och desperata människor skuldsätter sig för att komma hit. Vi är för dem vad Amerika var för oss; fred, frihet, försörjning. Fast det tar inte längre 80 år för 1-1,5 miljoner att fly till oss. Med dagens transportmetoder tar en sådan folkförflyttning, trots Europas barriärer och stängda gränser, inte mer än 10-15 år. Skillnaden är att Den Nya Världen i Sverige inte flödar av tillgängliga arbeten och billiga bostäder, tvärtom. 


Sverige är generöst. Inget land i EU slår oss. Ekonomiskt talar Migrationsverket om kostnader närmare 50 skattemiljarder 2017. Sammantaget ser statens direkta kostnader för migration och integration 2014-2018 att hamna i intervallet 180-190 miljarder. Sen tillkommer kommunernas kostnader. Notan betalas alltid genom sysselsättningen och beskattning av de arbetande. Regeringen gick till val på löftet Europas lägsta arbetslöshet och bättre skola, vård och omsorg. Är detta ens teoretiskt möjligt längre? 


Slutligen, det partipolitiska intresset. Frågan om makten. 

I valet 2014 chockades vänstern och högern av att SD fick 13 procent och medierna började omedelbart trycka upp ”vi gillar olika”-knappar och basunera att ”87 procent” röstade inte på SD. Nej, men betydligt fler än på V, MP, C, FP, KD och FI.


Riksdagspartierna hade ägnat valrörelsen åt symbolfrågor av populistisk natur men utan särskilt stor betydelse för samhällsekonomin, som exempelvis ”vinster i välfärden”. Ingen ville ta i-ordet i sin mun men alla ville demonisera Jimmie Åkesson och gav därmed SD ytterligare gratisreklam. I riksdagen och kommuner från norr till söder råder sedan 14 september politiskt kaos med sverigedemokraterna som vågmästare. SD har flyttat in i städerna och växer i medelklassen. Annars kan ett parti inte få ihop 800 000 röster i allmänna val. Så många ”unga, bittra, övergivna män” finns det faktiskt inte ute i de mindre kommunerna. 


En av många frågor som indignerade politiker och debattörer i dag bör ställa sig är måhända, givet Migrationsverkets prognoser och den historiska trenden, om Sverigedemokraterna kan bli landets största riksdagsparti 2018. Fördubblas partiet för fjärde valet på raken talar vi om 26 procent. I ett sådant scenario, som seriösa bedömare på allvar börjat diskutera, blir det inte så mycket kvar till Socialdemokraterna och Moderaterna i nästa val.


http://www.dagenssamhalle.se/kronika/taenk-om-jimmie-akesson-blir-statsminister-2018-11913

 

Av Stig Olsson - 5 april 2015 12:59

Staten har årligen satsat 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor. Att detta nu ändras är rätt väg, skriver företrädare för LO och Hyresgästföreningen.

 

Här måste jag skjuta in en brasklapp. Det har alltså varit helt OK att ge 40 miljarder per år till de som äger sina boenden, alltså har rätt gott om pengar... Samtidigt klagas och gnälls det över att vi funkisar bara ber om att få rätten till att leva ett drägligt liv, som dessutom helt felaktigt sägs kosta ca 26 miljarder per år!?

I min värld kallas sånt för rasism, kränkning, förtryck, diskriminering etc... 

 


FOTO: DAN HANSSON



Regeringen satsar nu 6,7 miljarder kronor för att få fart på byggandet. Det är en ambitionshöjning i regeringens bostadspolitik som både Hyresgästföreningen och LO ställer sig bakom.


I takt med att bristen på bostäder ökar stiger konkurrensen om lägenheterna i alla områden – och då är det alltid de grupper med svagast ekonomisk position som drabbas.


Vi måste öka byggandet rejält av bostäder som vänder sig till bredare inkomstgrupper. Våra organisationer uppskattar behovet till en årstakt på omkring 75 000 bostäder. Då krävs en massiv satsning på hyresrätter med rimliga hyror.

 

Lämnar vi de mest centrala delarna av regionerna finns mark som ägs av såväl staten som kommuner och privata företag som kan tas i anspråk för bostadsbyggande. Vi är övertygade om att det finns en rad privata hyreshusföretag och bostadsrättsbyggare som är beredda att bygga nu när staten och kommunerna ger bättre ekonomiska förutsättningar och står för en större del av kostnaden för infrastruktur och exploatering.


Sannolikt ökar även de kommunala bostadsbolagens intresse, vilket till exempel deras samarbetsorganisation Sabo har uttryckt. De kommunala bostadsbolagen kommer att ha en nyckelroll.

 

Bostadsbyggandets främsta uppgift är att säkerställa människors rätt till ett bra boende men en framgångsrik bostadspolitik innebär också positiva effekter för sysselsättningen såväl avseende nybyggnation, renovering som möjligheten att flytta dit jobben växer fram. Den oacceptabelt låga byggtakten av främst hyresbostäder har inneburit att skuldsättningen har ökat och att sårbarheten för hushållen riskerar att förvärras om ränteläget förändras.


Det förekommer argument om att statliga stöd till byggande är meningslösa eftersom de hamnar i byggarnas fickor.


Märkligt nog existerar inte motsvarande argumentation för de skattefördelar som ges till ägda bostäder. I den politiska debatten görs idag stor skillnad på om subventioner ges genom avdrag och lägre beskattning eller om de ges som bidrag. Men den faktiska effekten på byggpriser och statens ekonomi är i princip densamma.


När rot-avdraget infördes var kostnaden för staten beräknad till 3,5 miljarder kronor per år. Enligt SCB beräknas rot-avdraget för 2014 hamna på nästan 17 miljarder.

 

Rot-avdraget och möjligheterna till ränteavdrag innebär att staten årligen satsar 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor.


Enligt statistik från SCB gick dessutom en stor del av Rot-avdraget 2013, 6,4 miljarder kronor (43 procent av det totala stödet), till dem som tjänar över 400 000 kronor per år.


Det är knappast en särskilt rättvis fördelning av våra gemensamma resurser.

 

Det är högst rimligt att staten gör en likvärdig satsning på ny- och ombyggnation av hyresrätter. Det är inte samhällsekonomiskt hållbart att ensidigt understödja bostadsrätter och villor. Historien visar dessutom att investeringsstimulans för byggande av hyresrätter är ett effektivt sätt att få fart på byggandet och dessutom hålla produktionskostnaderna nere, framför allt om det kopplas till tak för högsta hyresnivåer.


Historiskt kan vi konstatera att det har byggts mest då staten intervenerat på bostadsmarknaden genom stimulanser i någon form. Marknaden kan inte förväntas ta ansvar för att alla ska få tillgång till en bostad till rimlig kostnad. Staten behöver medverka genom ekonomiska stimulanser.


Det är också viktigt att koppla ihop satsningar på infrastruktur med krav på att det byggs hyresrätter.

 

Skapandet av attraktiva boendemiljöer är beroende av att kommunikationer och annan infrastruktur byggs ut samtidigt och statens medfinansiering av detta förbättrar möjligheterna för bostadsbyggande. Landets kommuner behöver skapa bra förutsättningar för hyresrättsbyggande.


Och fastighetsägare, byggherrar och byggbolag: istället för att lägga all energi på att bara diskutera hinder, ta chansen nu att med stöd av statens insatser i konkret handling verkligen bidra till att pressa produktionspriser och bygga bort bostadsbristen.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-ar-det-ratt-att-krympa-rot-avdraget_4458209.svd

Av Stig Olsson - 5 april 2015 12:10

"Som supporter av fri rörelse över gränserna hyllade jag den politik som öppnade för generös immigration under förra regeringen. Men vår allmänna blågula medmänsklighet räcker inte för att assimilera flera hundra tusen nya invånare på rekordtid", skriver Bertil Torekull.
 
Invandringen och integrationen börjar likna ett fiasko. Människor i tiotusental väntar i förtvivlad sysslolöshet på en oviss framtid, statsfinansiellt skenar ett tåg mot stupet, nationellt grävs klyftor av moralisk natur som skiljer överheten från folket, storstäder från landsort, city från förorter och rika kommuner från fattiga, skriver Bert Torekull.
 
 

Dags därför att utlysa undantagstillstånd i flyktingfrågan, tillfälligt stoppa invandringen och ta en paus för att tänka över systemet. Som supporter av fri rörelse över gränserna hyllade jag den politik som i oheligt förbund av M och MP öppnade för generös immigration under förra regeringen.


Men det var då, före IS, före eskaleringen i Syrien och i ett nu sviket hopp att Sverige skulle få EU att fördela flyktingbördan. Siffrorna antyder kaos. Cirka 100 000 individer per år beräknas framöver invandra. Statens kostnader växer från 12 miljarder 2012 till 32 miljarder 2016.

 

Minst 25 000 bostäder måste mitt i en djup bostadskris fram om en humanitär katastrof för asylsökande ska undvikas och om inte våra centralorter ska kantas av baracker, kåkstäder och tältläger i misär.


Ett tillfälligt invandringsstopp med undantag för så kallade FN-flyktingar prövades redan 1989 under balkankrisen av en modig statsminister Ingvar Carlsson (det så kallade Lucia-beslutet). Något liknande skulle i dag skänka fördelar som alla kan försvaras som en humanistisk utgångspunkt för nödvändiga migrationsreformer.


Under en period på säg sex månader skulle en krisgrupp rensa i regler som likt olika moment 22 plågar hanteringen av nyanlända på alla nivåer - de som nyss såg Uppdrag granskning vet vad jag talar om, de personliga tragedierna är legio.


Målet skulle vara att på kronan fastställa statens totalansvar, alla kommuners solidariska flyktingmottagning och hitta vägar att lära oss att omgående utnyttja invandrares yrkesmeriter, typ ingenjörer, läkare, hantverkare.


Endast en agenda med helhetssyn kan överbrygga klyftorna som uppstått. Bilden av den verklighet som en havererad immigration skapar i rader av småkommuner som hand i hand med frivilliga ändå gör ett hängivet arbete, speglas nämligen inte i höga beslutsfattares upprepade visioner om invandringens långsiktiga betydelse.

 

Ute i periferin, som Österlen där jag bor, kämpar i språklig kakofoni hårt trängda skolor och sjukhus med bråk och konflikter, vapen ibland inblandade. Här ska många barn med traumatiska upplevelser och svåra handikapp hanteras.


Varje undersökning för att placera ett sådant barn i särskola kostar veckors arbete och en förmögenhet för berörd kommun. Nästa dag kan samma barn flyttas till asyl i ny kommun för att lätta trängseln för nya flyktingar men utan att kostnaderna delas rättvist. Det är ett skamligt svek av staten. På småstadsgator vandrar frustrerade ynglingar utan jobb och förtrogna att ty sig till.


Samtidigt, även om den saken rör EU, slår tiggare läger var de kan och när de ska avvisas av sanitära eller legala skäl saknas verktyg för polis, socialarbetare eller markägare att agera. Kaos alltså på dubbla fronter! På Stockholms arbetsmarknad må problem som dessa uppfattas som marginella, i en liten kommun präglar de vardagen. Bland "vanligt folk" uppfattas det då horribelt att man i riksdagen inte ens vågar snacka med det parti, SD, som är mest kritiskt i frågan. I min enfald tror jag att ingen lösning kommer att funka om inte alla sträcker handen över både inbillade och reala hinder. Ty ett system håller på att kollapsa, för att citera en ledare i Ystads Allehanda. Regering och riksdag flyr sitt ansvar att bygga kreativa samförstånd över blocken.

 

Svensken i gemen framstår gärna i enkäter som en barmhärtig samarit men ser nog problemen. Att ett tag stänga landet för villkorslös invandring skulle många uppfatta som ett klokt beslut för att goda krafter tillsammans först ska få en chans att kunna besvara frågorna om våra olika roller som individer och myndigheter.


Flyktingarnas egen plikt att ta seden där de i nöd landat men med kanske uppskruvade förväntningar, måste också kunna diskuteras fritt. De som törs besluta om ett invandringsstopp riskerar likt Ingvar Carlsson 1989 att beskyllas för rasism. Men det är dags att vakna upp ur drömmen att vår allmänna blågula medmänsklighet räcker för att lösa problemen då ett litet land ska assimilera och harmoniera en befolkningstillväxt på flera hundra tusen invånare på rekordtid.


Bertil Torekull

Ersättare i riksdagen (MP), tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet och grundare av Dagens Industri


http://www.expressen.se/debatt/dags-att-tillfalligt-stoppa-invandringen/

Av Stig Olsson - 4 april 2015 15:21

En 40-årig man lurar till sig våldssex av minst 3 stycken småflickor varav den yngsta är 13 år. "leksakekrna" han använde var bl a en flaskborste. Han band också flickorna, pissade på minst en, läs artikel nedan och betedde sig i övrigt grymt våldsamt.


Gissa vad han får för straff? Precis, nästan inget. Bara ett års fängelse och några småböter!?!?


Assange däremot hade frivilligt sex med två olika sosse-tjejer som sen fick kalla fötter och anmälde honom för våldtäkt, något som inte ens åklagaren kan godkänna eftersom bägge två hängde med honom efteråt!


Jämför det straff Assange fått med sina tre års hukande på ambassader, jämfört med 40-åringen!


Läs själv och bedöm vem som begått värsta brottet, respektive vem som fått värsta straffet här nedan:


När Tove sagt hejdå till 40-åringen efter övergreppet bryter hon ihop och ringer 112, som lägger på luren eftersom de inte förstår vad hon säger. "Jag hade tappat det fullkomligt, det var som en jordbävning inom mig", säger hon.Foto: Izabelle Nordfjell

40-åring köpte våldssex av Tove, 16, – frias från våldtäkt


Tove, 16, blev fastbunden, slagen, kissad på och fick en toalettborste uppkörd i underlivet av en 40-årig man som hon kom i kontakt med på "Snyggast chatten".

Nu frias mannen från våldtäkt eftersom Tove sexchattat med honom om våldsamt sex och att han inte förstod att hon var i en "särskilt utsatt situation", trots att hennes armar var märkta efter att hon skurit sig själv.

– Jag kunde inte sluta gråta. Det gjorde så ont, berättar Tove.


Det är morgon och på ett badrumsgolv i södra Stockholm ligger en naken flicka som heter Tove. En 40-åring man lutar sig fram och kissar på henne. Tove är 16 år gammal, har skärsår på armarna och mår psykiskt dåligt. Hon har vid flera tillfällen sålt sex till äldre män. Hon vet inte riktigt varför, men det började som att sätt att döva ångest.

– Till en början gjorde jag det för att jag mådde dåligt, men sen blev det nästan som ett beroende.


På chattforumet "Snyggastchatten" kom hon i kontakt med 40-åringen som ska komma att köpa sex av henne vid fem tillfällen. Sista gången de träffas är just den här tisdagsmorgonen, i november 2014.

 
Träffades på nätforumet "Snyggast chatten."
 

Tove och mannen har bestämt att de ska ses och att hon mot betalning ska ha våldsamt sex med honom, men det hela urartar snart. Det är inte som de tidigare gångerna, då Tove menar att han oftast inte varit våldsam. Nu gråter

Tove av smärta medan mannen filmar allt han gör mot henne. Han slår henne med en träpinne och tvingar henne att sätta in en buttplug, en sexleksak som används i analen.

– Jag kunde inte sluta gråta, det gjorde så ont, berättar Tove.

Tjatade mycket

Sedan nämner han det som de chattat om att han vill göra: Föra in en toalettborste i hennes underliv, något hon till slut sagt ja till i chatten. Och som han försöker utföra när de träffas, men Tove minns inte om han lyckades.

– Han tjatade så mycket när vi chattade och jag sa nej, men han fortsatte och jag började säga ja till saker, säger Tove. Men det är lätt att säga ja till saker på internet, det betyder inte att jag vill göra dem när vi ses.


Under tiden Tove är med mannen ligger hon en period fastbunden med rep samtidigt som hon kände sig mer och mer full.

 

Tove, 16, träffade den 40-årige mannen på nätforumet "Snyggast chatten". De har bestämt att de ska ses och att hon mot betalning ska ha våldsamt sex med honom, men det hela urartar snart.


Mannen vill göra våldsamma saker med Tove - som hon efter mycket tjat gått med på i chatten med den många år äldre mannen att göra.

 

40-åringen dömdes för: Sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn vid fem tillfällen, sexuellt ofredande, och för att vid fyra tillfällen ha begått av barnpornografibrott. Påföljden blev ett års fängelse samt skadestånd till två av de tre flickorna.

 

Mannen frikändes samtidigt för:Misshandel, grov misshandel, grov våldtäkt och fyra andra fall av våldtäkt.

visa mer

- Han hällde någon jättestark alkohol i min mun, jag kunde inte göra något eftersom jag satt fast, säger Tove och berättar att hon redan i bilen på vägen dit drack två starkcider för att det skulle göra mindre ont senare.


Det finns en film, berättar Tove, som hon själv har fått höra ljudupptagningar från. I den sluddrar hon och gråter.


Men tingsrätten gjorde bedömningen att hon inte var full. Den visades också i tingsrätten.


När Tove sagt hejdå till 40-åringen bryter hon ihop och ringer 112, som lägger på luren eftersom de inte förstår vad hon säger.

- Jag hade tappat det fullkomligt, det var som en jordbävning inom mig.

Undersöks på akuten

Tack vare en konduktör som kontaktar ordningsvakter kommer snart poliser för att hjälpa Tove. De tar henne till akuten för våldtagna kvinnor där hon undersöks.


- De ringde mina föräldrar och min mamma kom hit, men jag ville inte träffa henne. Jag ville inte att mina föräldrar skulle veta vad som hade hänt, säger Tove och berättar att de poliser hon träffat varit ett stort stöd för henne genom hela processen.


Polisen lyckas hitta 40-åringen och beslagtar hans dator och mobiltelefon. När de gick igenom materialet uppdagas en rad andra brott och polisen hittade uppemot 500 barnpornografiska bilder och ett tiotal filmer av varierande längd.

Träffat två flickor till

Mannen hade även träffat ytterligare två flickor, en så ung som 13 år, och hade en rad filmer och bilder på dem. Den andra flickan, okänd ålder, bodde på behandlingshem för flickor som i ung ålder blivit utsatta för övergrepp.

 

Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt som länge har arbetat med sexual- och våldsbrott:

"Det är en kolossal rabatt tingsrätten ger honom. Samtliga brott han har begått är av mycket allvarlig karaktär och bör vart och ett ge en högre straffsats", säger hon.

"Trots att jag är väldigt luttrad är det så svårt att läsa den här domen att jag nästan inte står ut, säger Leijonhufvud. Att tingsrätten överhuvudtaget diskuterar om det fanns samtycke eller inte är bisarrt, eftersom det rör sig om självdestruktiva och mycket sårbara unga flickor".


Leijonhufvud menar också att relationen mellan den 40-åriga mannen och de unga flickorna inte har någonting med sex att göra, utan att det rör sig om våldtäkt och grov misshandel.

"Det finns folk som vid sina sinnens fulla bruk använder sig av våldsinslag när de har ömsesidigt sex, men det är inte det som det här handlar om."


Leijonhufvud är också mycket kritisk till det ettåriga fängelsestraff som mannen fick. Han dömdes för 13 brott mot tre personer som är barn i FN:s barnkonventions mening. Fyra av dessa handlingar ger i sig upp till ett års fängelse och resterande nio upp till två års fängelse.

 

Silvia Ingolfsdottir, advokat, tidigare åklagare och flickan Toves målsägarbiträde i det aktuella fallet:


Ingolfsdotter menar att det var ett klart fall av våldtäkt och misshandel. Tingsrätten i sin tur menar att eftersom flickan i chattkonversationen sagt ja till de saker mannen sedan gjort mot henne och under tiden de hade sex inte sa nej, går det inte att döma till våldtäkt eller misshandel.

Ingolfsdottir menar att män som köper våldsamt sex av unga flickor följer samma mönster.

"Det finns en anledning till att de söker sig till unga tjejer och får dem att skriva i lika chattar att de går med på allt de säger. Det är ett sätt att manipulera", säger Ingolfsdottir.

"Det handlar om att försätta sina offer i skam och skuld där de tror att det är deras eget fel eftersom de har gått med på vissa av handlingarna innan".

 

– Jag kände mig lite stolt när jag fick höra att det fanns fler utsatta tjejer och att det faktum att jag hade berättat för polisen kunde rädda dem också, säger Tove.

Dömdes på 13 punkter

Den 27 februari i år dömdes 40-åringen för 13 av 30 åtalspunkter. Straffet blev ett års fängelse och skadestånd till två av flickorna. Stockholms tingsrätt dömde honom för barnpornografibrott, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn och för sexuellt övergrepp på 13-åringen.


Men han friades för de allvarligaste åtalspunkterna: Ett fall av grov våldtäkt, grov misshandel och flera fall av våldtäkter, eftersom tingsrätten inte ansåg att det var bevisat att samtycke saknades när de våldamma sexuella handlingarna utfördes och att han inte förstått att befann sig i en särskilt utsatt situation i lagens mening.


 
Toves polisanmälan ledde till att 40-åringen dömdes för brott mot flera flickor. "Jag kände mig lite stolt när jag fick höra att det fanns fler utsatta tjejer och att det faktum att jag hade berättat för polisen kunde rädda dem också", säger hon.Foto: Izabelle Nordfjell
 

I tingsrätten menade flickans målsägandebiträde, Silvia Ingolfsdottir, att det var ett klart fall av våldtäkt och misshandel det rörde sig om. Men tingsrätten i sin tur menar att eftersom flickan i chattkonversationen sagt ja till de saker mannen sedan gjort mot henne och under tiden de hade sex inte sa nej, går det inte att döma mannen till våldtäkt eller misshandel, då slagen hon utsattes för med beaktande av omständigheterna inte anses oförsvarliga.

"Sätt att manipulera"

Ingolfsdottir, som tidigare var åklagare och drev målet mot den så kallade "Modellfotografen", som dömdes till åtta års fängelse för bland annat koppleri och våldtäkt, menar att män som köper våldsamt sex av unga flickor följer samma mönster.


– Det finns en anledning till att de söker sig till unga tjejer och får dem att skriva i olika chattar att de går med på allt de säger. Det är ett sätt att manipulera, säger Ingolfsdottir och fortsätter:

– Det handlar om att försätta sina offer i skam och skuld där de tror att det är deras eget fel eftersom de har gått med på vissa av handlingarna innan, säger hon.

Synliga ärr på kroppen

POLISEN: HÄR ÄR VARNINGSSIGNALERNA

Patrik Lillqvist vid polisen i Nacka menar att det finns vissa saker föräldrar bör vara extra uppmärksamma på:

Om man ser annonser på diverse chattforum där vuxna efterfrågar till exempel barnvakter i specifika åldrar och utseende och där priset är orimlig högt för arbetsinsatsen kan det röra sig om sexköp.

Det blir också allt vanligare att barn och unga säljer sex på nätet. Även där ska man vara uppmärksam på höga löneanspråk, utseendebeskrivningar och att barnen använder flera olika telefoner.

visa mer

Ett annat skäl som Ingolfsdottir menar talar för en fällande våldtäktsdom är det faktum att Tove hade synliga ärr på kroppen och att hon därför befann sig i en särskilt utsatt situation eftersom hon skurit sig själv. Tingsrätten menade dock att det inte gick att fastställa att den 40-åriga mannen visste om att flickan fortfarande skar sig, utan kan ha uppfattat det som att ärren var gamla.


Åklagare i målet är Petra Götell. Hon kommer att överklaga domen då hon menar att den är dåligt motiverad.

– I domen har man inte beaktat varken vittnesmål eller någon form av bevisning. De får det att låta som att det är ord mot ord mellan mannen och flickorna, vilket inte är fallet.


Hon tror också att Hovrätten kommer att göra en annan bedömning.

– Jag tror att han utöver det han redan dömts för även kommer att dömas för grov våldtäkt och grov misshandel.


Men 40-åringens försvare Marija Novosel Nyström håller inte med. Hon anser att domstolen har dömt korrekt och att domen är välmotiverad.

– För att man ska kunna dömas till våldtäkt krävas att man tvingar någon till samlag, något tvång har inte förekommit. Under förhör med målsägandena och av annan bevisning i målet har det framkommit att min huvudman och de var överens om, såväl innan som under samlaget, att de skulle träffas för att utöva BDSM-sex, säger Nyström.

Vill inte uttala sig

Hon tror inte heller att hovrätten kommer att göra en annorlunda bedömning om målet tas upp igen.


När Expressen når rådmannen Tore Gissin, domare i målet, hänvisar han till domen och vill inte uttala sig ytterligare.

Tove känner sig nedslagen och besviken över domen. Fram till nu har hon mått så dåligt att hon känt sig likgiltig till allt som hänt, men när domen kom blev hon för första gången arg.

– Det var först då jag kände och förstod att: Nej, det här som han har gjort är inte okej.


I dag får hon hjälp av psykologer och går i terapi.

– Jag har äntligen förstått hur fel de här männen behandlar unga tjejer och trots att jag nu lever under väldigt stort skydd så är jag glad att allt det här kom fram, säger hon.


Fotnot: Tove heter egentligen något annat.

 

http://www.expressen.se/nyheter/40-aring-kopte-valdssex-av-tove-16--frias-fran-valdtakt/

Av Stig Olsson - 4 april 2015 06:02

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) duckar om hur bostäder ska fås fram. Foto: Tommy Pedersen

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) duckar om hur bostäder ska fås fram.
 

Den kraftiga flyktingströmmen mot Sverige sätter hård press på bostadsmarknaden.


De närmaste fyra åren behövs 35 000 nya bostäder per år bara åt dem som fått uppehållstillstånd. Samtidigt är bostadsbristen redan akut på många platser.


Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har lanserat idén att modulhus med tillfälliga bygglov skulle kunna vara en snabb lösning och frågan har utretts av Boverket.

 

Modulhusen lär dock bli de sämsta och dyraste bostäder som någonsin producerats i Sverige. Hyreskostnaden för en modultrea skulle bli nästan 20 000 kronor i månaden, visar en ny rapportsom gjorts på uppdrag av byggbolagen JM och Veidekke.


En anledning till de höga kostnaderna är att husen måste skrivas av på tio eller femton år, därefter ska de monteras ned. Finansieringsfrågan kvarstår dock. Vem ska ta mångmiljardnotan för att modulhusen byggs? Och vem ska betala hyran?


Rapporten ifrågasätter vidare om bostadsministerns planer på tillfälliga bygglov ens är lagliga. Sådana lov får bara ges om behovet är tillfälligt. Ingenting tyder dock på att efterfrågan på bostäder skulle vara mindre om tio år.

Mehmet Kaplan har visserligen redan aviserat lagändringar för att snabba upp bygglovsprocessen. Men sådant kräver tid - något som det är ont om i en tid när Sverige tar emot närmare 1 000 asylsökande en vanlig vecka.


När Boverket utredde nyanländas bostadssituation gav man också andra förslag på möjliga lösningar. Två av de mest kontroversiella var att nyanlända ska få gå före bostadskön och att hyresvärdar ska tvingas lämna lediga lägenheter till förmedlingar.


Ännu har Mehmet Kaplan dock inte kommenterat hur regeringen ställer sig till detta. I stället har han sorglöst gått till attack mot de friare regler för andrahandsuthyrning som lett till en kraftig ökning av utbudet av lediga lägenheter i Stockholm.


Regeringen har också lanserat en satsning på över tre miljarder kronor för att öka byggandet av nya hyresrätter. Någon mekanism för att de 15 000 lägenheter per år som skattebetalarna får subventionera ska fördelas till nyanlända och unga - grupper som regeringen hävdar gynnas av satsningen - finns dock inte.

 

Det går bara att dra slutsatsen att regeringen inte har någon riktig idé om hur tillräckligt många bostäder ska kunna skakas fram. Det närmaste en plan den kommer verkar vara att låta trångboddheten i utanförskapsområdena växa.

 

Nyligen förklarade justitieminister Morgan Johansson (S) att regeringen tvärtemot tidigare löften inte avskaffar EBO-lagen som ger asylsökande rätten att själva skaffa sig bostad. Det skulle bli för dyrt att ha fler asylsökande boendes i Migrationsverkets anläggningar än inneboendes hos släktingar och vänner.


Med all sannolikhet är det också så många nyanländas bostadssituation kommer att lösas i praktiken. Med köpta adresser och lånade soffor växer segregationen och trångboddheten.


Flyktingmottagandet är av allt att döma på väg mot en tyst kollaps.


Läs också:

Bokrisen för flyktingar kräver snabbt svar

Modulhusen löser inte flyktingmottagandet

 

http://www.expressen.se/ledare/flyktingmottagandet-ar-pa-vag-att-kollapsa/

 

 

Av Stig Olsson - 3 april 2015 15:48

Skolan, Pippi Långstrump och Malena Ernman

Skolan, Pippi Långstrump och Malena Ernman

 

De flesta svenskar inser de grava samhällsproblem som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har försatt oss i. Förortsproblematiken har funnits i mer än 20 år men ingen verkar vilja ta tag i situationen, än mindre prata om den. För då är man rasist.


Göteborg, där jag själv bor, närmare bestämt i invandrartäta Bergsjön, har under den senaste tiden varit i stort medialt fokus med anledning av skottlossningar, mord, misshandel och kriminella uppgörelser. I kölvattnet av den senaste skjutningen i Biskopsgården verkade gammelmedierna för en sekund göra ett undantag från sin slentrianmässiga rapportering och försökte sig på en mer mångbottnad analys.


Janne Josefsson i en nyhetssändning och några eldsjälar i SVT Debatt gav sin bild av verkligheten. Där höjdes tonläget och människor som bodde och verkade i förorterna gav sin bild och sina förslag till förändring. Eleverna på Sjumilaskolan i Biskopsgården intervjuades och följdes upp av Göteborgs-Posten.


Sedan blev det tyst.


Den enskilt viktigaste faktorn till varför det ser ut som det gör i förorterna, särskilt de som befolkas av nyanlända och första generationens invandrare, är att det helt saknas framtidshopp. Det finns inga jobb (läs arbeten utan krav på svensk utbildning), skolan saknar resurser, kommunerna går på knäna och polisen söker särskilt stöd uppifrån för att kunna handskas med samhällsutvecklingen. Många invandrare inser själva att de saknar grundläggande kunskaper i svenska och har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Bidragssystemen håller utsatta familjer vid liv, men är det en långsiktig lösning?


När jag var liten invandrarpojk hade vi en övervägande majoritet svenska elever i klassen i Bergsjön. Det fanns ingen som inte pratade korrekt svenska, ändå vill jag påstå att samtliga integrerades över förväntan. Det fanns ingen glorifiering av gangstrar, gängkriminalitet eller andra attribut som gjorde att man var bättre för att man hade en pappa som var gängledare. Tvärtom. De flesta – dock inte undertecknad – lever så vitt jag vet sina liv ostraffade och med inkomst av tjänst. Svensk militärtjänst, som jag gjorde med stolthet, och som är ett av de bästa integrationsverktygen som finns, avskaffades av Alliansen 2010.


I dag finns klasser nästan helt utan svenska elever. Det är inte ett ‘kulturtillskott’ utan en kulturmisär. Jämfört med min uppväxt har de barnen en minimal chans att integreras och anpassa sig till Sverige. Många elever i grundskolan fungerar i dag som tolkar åt sina egna familjer och när det är dags för kvartsamtal behövs en riktig tolk för att läraren ska ha någon möjlighet att kommunicera med elevernas föräldrar. Vad är det för fel på språkkrav? Mängder med länder, inklusive Norge, har krav på språkkunskap för medborgarskap. Hur ska människor lära sig svenska när hela området befolkas av landsmän som pratar deras eget språk, och alla är lika uppgivna? Det tas storslagna politiska beslut i godhetens namn och sedan får Migrationsverket sköta grovjobbet och bära hundhuvudet.


I stället för att diskutera konkreta frågor om hur vi borde ta hand om de invandrare som redan finns här, drygt en miljon, så befinner sig gammelmedierna på nivån om att Pippi Långstrumps pappa är ”negerkung” i böckerna.

Fruktansvärt kränkande. Eller? För vem, undrar jag, jag har aldrig hört talas om en enda mörkhyad person som tagit illa vid sig av det. Däremot finns det många mörkhyade som tar illa vid sig av att de blir marginaliserade, utlämnande åt sina öden, att samhället sviker dem i varenda instans från skola, socialtjänst, arbets- och bostadsmarknad. Är det inte det vi borde diskutera i stället för Pippi Långstrump eller namnet på en kaka?


Det finns en oerhörd majoritet människor som inser de grava samhällsproblem som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har försatt oss i. Förortsproblematiken har funnits i mer än 20 år och ingen verkar vilja ta tag i situationen, än mindre prata om den. Då är man rasist. Alla som inte är för en fullständigt okontrollerad och oreglerad massinvandring är rasister, enligt mediala företrädare, bloggare, kolumnister och allmänna tyckare, som exempelvis Björn Ranelid och Malena Ernman, som själva inte drar sig för offentliga personangrepp. Just den senare tänkte jag särskilt nämna på grund av hennes aggressiva hat mot SD i allmänhet och Jimmie Åkesson i synnerhet.


Med intervjun i Skavlan i förra veckan i färskt minne, där en fortfarande sjukskriven politiker ställer upp för första gången på ett halvår från medieljuset och hatkampanjerna, väljer man att helt bortse från tidigare programetik, medmänsklighet och ‘mysfaktor’ till förmån för den politiskt korrekta hållning som samtliga medier och partier numera är överens om. Man pressar Åkesson, ställer honom personligen till svars för vad några partimedlemmar kan ha sagt på fyllan och villan för 13 år sedan. Han får inte tala till punkt, blir ständigt avbruten och konfronterad för vad man tycker är partiets ‘kultur’.


Detta anser företrädare för gammelmedierna vara helt i sin ordning. Vad man dock glömmer är att även andra partiföreträdare medverkat i programmet, exempelvis Anna Kinberg Batra, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven, som givetvis fick ett helt annat bemötande trots att deras partier är de som egentligen bär ansvaret för att det ser ut som det gör i våra förorter. Inte en enda kritisk fråga. Jag skriver det en gång till för säkerhets skull; inte en enda kritisk fråga till dem.


Så med detta som bakgrund ställer jag mig frågan, var är den konkreta debatten, och hur kan det komma sig att det går så fel när så många vill så väl? Operabesökare har trots allt sällan gått på socialbidrag och Malena själv har en paradvåning på Kungsholms strand. Med det sagt kan jag bara konstatera att rasism och viljan att förbättra villkoren för de svagaste i samhället tydligen är samma sak. I så fall är jag en stolt rasist.


Acke Leijontoft

 

http://www.d-intl.com/2015/04/02/skolan-pippi-langstrump-och-malena-ernman/#comment-5366

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se