Inlägg publicerade under kategorin Galna lagar

Av Stig Olsson - 24 mars 2015 08:43

Invandringens inverkan på Malmö är ett lika starkt skäl som olika b¿endefaktorer till att allt fler Malmöbor flyttar till kranskommunerna. Kriminaliteten är det vanligaste skälet till att många lämnar Malmö.

 

Den bilden ger de personliga kommentarer som nära sjuhundra utflyttade Malmöbor har givit i en enkät gjord av Malmö kommun. 
"Att invandrarna ökat så kraftigt är en av anledningarna till flytten. Vi känner otrygghet i Malmö", är en typisk kommentar. 

 

Om de sjuhundra är representativa för alla de 3600 hushåll som slog sig ned i kranskommunerna förra året, skulle det innebära att över 600 familjer flyttade bland annat på grund av att man anser att invandringen haft så negativa konsekvenser både för Malmö och dem själva. 
-Det är alarmerande att detta spelar så stor roll. Att flytta är ju ett stort steg i en människas liv, säger projektsekreterare Anders Ardmar som tillsammans med sin kollega Kenneth Hvarvenius på avdelningen för strategisk utveckling på Malmö kommun, är ansvarig för undersökningen. 

De personliga kommentarerna visar också att det allra vanligaste skälet till att folk flyttar från Malmö är att man vill bort från stadens våld och brottslighet. 

 

I förra veckan skrev Sydsvenskan om enkäten där 2250 hushåll (nära 70 procent av samtliga utflyttare) fick svara på frågor om varför de flyttat till grannkommunerna. 

 

De vanligaste svaret blev "trygg miljö". Vad som inte framgick av enkätsvaren var att "trygg miljö" för många av de som svarade är lika med en miljö utan invandrare och brott. I enkäten fanns inte "invandrare" med bland flyttskälen.

 

Men i de personliga kommentarerna förklarar de utflyttade i detalj vad de menar. 

 

Detta är första gången som en undersökning visar att känslorna mot invandrare är så starka att Malmöbor väljer att flytta från stan. 

Det är en stor spännvidd på de utflyttades åsikter om invandrare. En del är direkt främlingsfientliga: 
"Det bor bara gangstrar och /eller utlänningar i Malmö". 

 

Andra berättar om mer personliga dåliga erfarenheter av invandrare och om rädsla för att deras barn ska drabbas av det mångkulturella Malmö på olika sätt. 

 

Flera säger att de flyttar därför att deras svenska barn börjat förlora sitt språk på grund av att de går i invandrartäta skolor. 

 

"Det var för många invandrare på min dotters skola. Det gick så långt att hon började bryta i talet", skriver en förälder. 

 

Den största gruppen bland dem som anger invandrare som flyttskäl har ingen motivering förutom att det helt enkelt bor för många invandrare i Malmö. 

Av svaren framgår att utflyttarna inte känner igen sig i Malmö: 
"Utan att vara rasist så börjar man som svensk känna sig som en minoritet", är en återkommande kommentar. 

 

Utflyttarna menar också att utflyttningsfaktorerna hänger ihop. Den stora invandringen har, anser man, ökat kriminaliteten vilket inneburit att miljön blivit mindre trygg framförallt för barnen. Man anser också att invandringen haft negativ inverkan på Malmös skolor. 

 

Undersökningen visar att nära fyrtio procent av utflyttarna till kranskommunerna hade stannat i Malmö om deras krav på trygghet och boende hade kunnat tillgodoses. 


Förra året flyttade omkring 30 000 Malmöbor inom Malmö. Vilken roll invandrarfaktorerna spelar i den omflyttningen är det ingen som vet: 
-Men det finns all anledning att tro att de skälen finns med i lika hög grad som när det gäller flyttningar till kranskommunerna, säger Anders Ardmar.



http://www.sydsvenskan.se/malmo/malmobor-flyttar-bort-fran-invandrarna/

ANNONS
Av Stig Olsson - 23 mars 2015 20:18


Efter intervjuerna satt jag stilla och tyst i färdtjänstbilar och på tåg genom ett stekhett Sverige i vårsol. Det assistanslösa Sverige vars berättelser rullade ut sig framför mig. Där mina informanter berättade om hur de nu inte längre kunde lämna sina hem när de ville, hur de inte längre kunde arbeta, ägna sig åt fritidssysselsättningar, hur de var utelämnade åt anhörigas och vänners välvilja. Hur de var tvungna att ta med sig sina vänner in på toaletten.


Genom detta Sverige reste jag med panik i bröstet. För att jag visste att mina informanters situation också kunde bli min. Den kommunala godtycklighet och rättsosäkerhet som de beskrev sedan de mist rätten till den statliga assistansersättningen är min verklighet. Jag tillhör de som inte i nuläget skulle bedömas ha mer än 20 timmar i veckan i grundläggande behov. Jag tillhör de som inte behöver ompröva den lagstadgade rätten till personlig assistans vartannat år – utan varje.


En omprövning i dagsläget är inte en avstämning av mitt behov. En omprövning är förutsättningslös.


På resan genom det assistanslösa Sverige blev något smärtsamt tydligt. Medborgarskapet och rätten att utöva det fritt och jämlikt, rätten till rörelsefrihet och kontinuitet i livet, är inte förbehållet alla svenska medborgare. I dagsläget är det inte förbehållet mig.


Ingen som inte kan planera sitt liv eftersom förutsättningarna för det kan komma att förändras radikalt från ett år till ett annat är jämlik. Ingen som tvingas svara på hur ofta den går på toaletten och vad den gör där, och sedan vet att en handläggare ska bedöma rimligheten i det svar man angett kan sägas bibehålla sin personliga integritet. Ingen vars hela livsföring äventyras årligen kan sägas ha jämlik ställning i samhället med den vars rätt till att vara en del av det inte behöver omprövas.


Den kommunala omprövningssituationen innebär att jag som medborgare är helt utelämnad till det kommunala självstyret. Till kommunens handläggare och dennes chef, men framförallt till den kommunala ekonomin. Vi är många som slåss om posterna i den kommunala budgeten. Om något annat kostat är det svårt att få råd till att säkra rätten för mig att klä på mig och arbeta.


Nästa år fyller jag 30 år. Jag hade kunnat ha barn i dagsläget, men jag tror att jag undermedvetet har valt bort det.


Ett föräldraansvar är så mycket längre än bara ett år. Jag kan inte riskera att inte kunna ta hand om ett barn från ett år till ett annat.


Jag har varit vuxen i lagens mening i över 10 år, men jag uppfattas inte som en vuxen individ av samhället. Jag kan inte säga nej, jag måste utstå sådant som samhället inte kräver att andra vuxna ska acceptera.


Trots att mitt fysiska tillstånd är livslångt och inte går att rehabilitera, blir det något blir det förmodligen sämre.


Trots att kommunen beviljat mig assistans i sammanlagt fyra år tidigare och att jag haft rätt till assistans i olika former sedan jag gick på förskolan vill de nu ha starkare bevis för mitt behov av hjälp. De vill se hur assistansen utförs i realtid. En så kallad ADL-bedömning. De vill att en arbetsterapeut ska titta på medan jag duschar och sedan bedöma om mitt behov av assistans är rimligt.


Vad betyder detta egentligen?


Att jag som är nästan 30 år, mer än vuxen, ska stå naken inför en annan människa medan min assistent hjälper mig att duscha. En människa jag aldrig tidigare träffat.


Vem avkräver samhället sådant av?


Vem ska acceptera att bli sedd i all sin nakenhet och få situationen bedömd som rimlig eller orimlig?


Jag tänker mycket på begreppet samtycke i relation till att ompröva min assistans.


Ofta menar man att jag har samtyckt. Jag går ju med på att göra detta? Med vad är alternativet? Att någon annan ska få se mig naken och blöt i duschen, eller att jag inte ska kunna duscha alls? Att någon annan ska få se mig naken eller att jag inte ska kunna klä på mig alls?


Jag har aldrig samtyckt till detta. Ändå måste jag göra det?


Det är tvång.


Arbetsterapeuten har sin landstingskjorta med namnskylt på sig när hon kommer hem till mig för ett inledande samtal. Hon talar i vi-form och säger saker som ”nu vi är klara”. Nej det är vi inte, tänker jag. Du är klar och nu ska du gå, jag är hemma, jag bor här. Vårdapparatens väggar växer runtomkring mig. Jag är inte i mitt hem längre. Jag är på hennes arbetsplats. Mitt hem är inte längre mitt.


Arbetsterapeuten säger att hon är mån om att jag inte ska känna mig kränkt, att jag självklart ska få känna mig bekväm. Sedan säger hon, som i nästa andetag, ”men då kan ju jag komma på morgonen och se när du klär på dig?


Om dina assistenter kommer klockan åtta eller nio så kan ju jag också komma då.”

Integriteten som hon lovat mig är i denna stund inte värt något som helst. Hur ser man ut på morgonen när man precis vaknat, har tovigt hår och luktar svett, inte har några kläder på sig?


Jag är snart 30 år. Mer än vuxen och det har tagit långt tid att återta min kropp från vårdens definitioner av den som avvikande och bristfällig. Att förstå att den är min och inte tillhör vare sig sjukgymnaster eller läkare. Att förstå vad det gjort med mig att så många sett mig utan kläder att det varit det normala. Att vara avklädd framför andra som har sina kläder på sig. Att höra dem kommentera kroppens utseende och förmågor som om jag inte var där. Men nu är jag där igen. Nu ska hon titta på mig, jag ska vara naken och hon ska ha sina kläder på sig. Jag ska vara hemma men hon ska samtidigt vara på jobbet.


Bara mina assistenter och mina älskare har fått se mig utan kläder sedan jag tog beslutet om att kroppen inte tillhörde vården, utan mig själv. Kroppen och dess nakenhet har en gräns. När den överträds i andra sammanhang talar vi om övergrepp och samtyckesbrott. I mitt fall talar samhället istället om att det är detta som krävs för att få rätten till full delaktighet i samhällslivet. Att det krävs kontroll och förutsättningslösa prövningar för rätten till denna delaktighet. Vägen till samhällsinkludering går inte genom rätten till rörelsefrihet och självbestämmande, utan genom att bli granskad i duschen, naken, blöt och intvålad.


Ibland talar man om för mig att det är synd om arbetsterapeuten också. Att hon inte kan välja att inte göra detta eftersom kommunen krävt det. Man talar om vikten av att jag är trevlig, att jag inte får brusa upp utan måste behålla lugnet. Tro mig jag vet, jag vet hur man behåller lugnet när någon frågar en hur ofta och vad jag handlar, hur länge jag duschar och vad jag gör då, vad jag har för kläder på mig och varför. Jag vet att behålla lugnet eftersom allt står på spel. Jag vet att behålla lugnet fast jag inte borde behöva göra det.


Sanningen är att det inte spelar någon roll om arbetsterapeuten är trevlig eller inte. Kränkningen är densamma. Jag ska fortfarande vara naken, hon ska fortfarande ha kläder på sig, vägen till full delaktighet går fortfarande genom detta. Ja, det är strukturen som möjliggör för kränkningen, men den verkar genom att personer accepterar att utföra kränkande handlingar.


Du kanske tror att jag glömmer fort, men den som har makt över hela ens liv glömmer man aldrig. Den som har makt att rasera allt som man byggt upp glömmer man aldrig. Arbetsterapeutens namn skriver jag upp i raden av andra, som har haft möjlighet att handla annorlunda. Som har kunnat uppfatta mig som en person med rätt till integritet men som inte gjort det.


Jag har tagit in allt detta nu. Vad det svenska samhället egentligen uppfattar mig som. Inte som vuxen, inte som en person med rätt till integritet och rätt till min egen kropp. Därför inte heller som ett barn, utan som något annat.


Något utan integritet, något som ska stå till vårdens, kommunens och statens förfogande. Något som ska kontrolleras och mätas. Något som ska vara beredd att visa allt. Något där blottade bröst inte är bröst. Ett medicinens exempel.


Allt detta måste jag förmå mig att bli uppfattad som. Jag kan inte vägra, inte säga nej, inte låsa dörren när arbetsterapeuten ringer på. Då blir det inget beslut om personlig assistans eftersom kommunen inte kan vara säkra på mitt behov. Då blir det inga kläder på kroppen, ingen mat och ingen möjlighet till arbete eller studier. Då kan jag inte själv bestämma vem som tar i min kropp och när. Då måste jag ta med mig mina vänner in på toaletten.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3426#comment-29076

ANNONS
Av Stig Olsson - 23 mars 2015 13:28

Det är helt otroligt hur politiker manipulerar den friska delen av befolkningen! Och media underblåser myten! Det senaste är att gå ut med en ren osanning om ökande kostnader för sjukskrivningar! Merparten av dom friska verkar inte ha någon aning om - eller insyn i - detta!

 

Och inte verkar viljan att veta heller vara så värst utbredd. Det är inte statens utgifter som finansierar sjukförsäkringen! Inte heller de skatter som dras från lönen!

 

Det är dom som har - eller har haft en inkomst som har finansierat den med sociala avgifter vilka inbetalas av arbetsgivaren. Med sådär en 30% av sin bruttolön. Varje månad!

 

Om den friska allmänheten skulle ta till sig det här så skulle dom kräva 30% löneökningar omgående!

 

Arbetsgivaravgifterna är ju sänkta med en förevändning om att flera kommer i arbete med minskad social trygghet!

 

Dom friska blir nämligen dubbellurade - dels blir dom blåsta på höjda löner, dels minskade inbetalningar av sociala avgifter för framtiden när dom väl drabbas av sjukdom. Vilket dom kommer att göra!

 

Hela den ca 30%:a inbetalningen av arbetsgivaravgifter bygger på en gammal överenskommelse om gemensamma trygghetssystem! I den överenskommelsen ingår att avstå från stora löneökningar för att trygga framtiden.

 

Så - alla friska! Ut på gator och torg och kräva ordentliga löneökningar, för en sak är säker; era försäkringspremier är förvandlade till skatter och är borta när ni behöver dom!

 

Då sitter ni i samma båt som vi; sjuka, svaga och utblottade!

Av Stig Olsson - 22 mars 2015 17:32

Vi som har en funktionsnedsättning som gör oss helt beroende av andra människors hjälp för att kunna fungera tvingas att leva i en ständig skräck för om vi får den nödvändiga hjälpen som vi måste ha för att kunna fungera i alla sammanhang i livet


Hur mycket hjälpinsatser vi skall få är inte beroende av dom faktiska omständigheterna utan det sker helt godtyckligt av olika tjänstemän och deras högst personliga inställning till oss som person


Alla beslut räcker endast ett år i taget så vi måste ständigt leva i en ständig skräck över om vi även i fortsättningen kommer att få den nödvändiga hjälpen vi har behov av trots att vi lever med livslånga funktionsnedsättningar


Inte nog med denna ständiga skräck för om man skall få den nödvändiga hjälpen så begränsas våra liv mycket kraftigt på grund av alla begränsningar som sätts upp i antal timmar och vi kan inte leva ett spontant liv 


Med dom förutsättningar man har med bara årsvis vetenskap om den nödvändiga hjälpen man har behov av törs man inte engagera sig i kultur eller föreningslivet eftersom man vet att man inte kan åta sig några som helst förtroendeuppdrag när man inte vet om man kan behålla det efter omprövningen av ens hela livssituation


Man frågar sig varför det skall behöva vara så här att en liten grupp av samhällsmedborgare skall behöva leva i en ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet enbart på grund av en tjänstemans godtyckliga beslut


Vi är alla lika mycket värda och skall ha samma rätt att kunna leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap utan att andra skall ha möjlighet att begränsa en annan människas liv enbart på grund av medmänniskan råkar ha en funktionsnedsättning


Vilken annan grupp i samhället tvingas att leva med detta ständiga hot mot ett fungerande liv i full samhällsgemenskap


Skulle man utsätta hele befolkningen för detta vansinne så skulle det snart vara stora massdemonstrationer och upplopp men eftersom det bara berör en liten del av samhällsmedborgarna så blir det inga som helst protester vilket visar på vilken inställning samhället har till oss med stora hjälpbehov på grund av en funktionsnedsättning


Sverige har både undertecknat och ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som skall vara rättesnöret i samtliga beslut som berör funktionsnedsatt


Men regeringen och riksdagen vägrar att införa den som svensk lag och får mycket kraftig kritik för att man inte ser till att den införs som lag och så länge man gör detta så kommer vi att fortsätta att behöva leva i ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet helt i onödan


Så här skriver FN till Sverige när det gäller att införa konventionen i den svenska lagstiftningen


7.
Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in-förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens
politik och kommunernas politik när det gäller att genom-föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of-ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet 
No 3/2011 H.M v Sweden.


8.
Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.


https://www.dropbox.com/…/%C3%B6vers%C3%A4ttning%20rek%20cr…?

http://mffmr.se/…/att-behova-leva-i-standig-skrack-ar-myck…/

Av Stig Olsson - 21 mars 2015 14:40

Har du någonsin tänkt på något du aldrig delat med någon, och är skräckslagen vid blotta tanken på att någon skulle veta om din lilla hemlighet? 


Om du har, då har du förmodligen desto större anledning att vara paranoid nu, tack vare nya och förbättrade säkerhetssystem som utvecklas runt om i världen för att ta itu med terrorismen m.m men som även inkräktar på privatlivet.


Några av de länder som är inblandade i sådana program: USA, Storbritannien, Spanien, Tyskland, Frankrike, Sverige m.m. National Security Agency (NSA) i USA har utvecklat en mycket effektiv metod för att styra den mänskliga hjärnan. Denna teknik kallas Remote Neural Monitoring (RNM) och förväntas revolutionera inom brottsbekämpning.


Hur fungerar det?


RNM arbetar på distans för att styra hjärnan och läsa av, upptäcka om eventuella brottsliga tankar pågår i huvudet på en möjlig gärningsman. Forskningsstudier har visat att den mänskliga hjärnan tänker med en hastighet av ca 5000 bitar per sekund och inte har förmågan att skydda sig mot superdatorer som interagerar via satelliter, implantat och biotelemetry. www.nanobrainimplant.com


Den mänskliga hjärnan är ett distinkt uppsatt bioelektrisk resonanssystem.


För RNM systemet, är det superdatorer som används och med med deras hjälp kan man skicka meddelanden via en implanterad persons nervsystem för att påverka deras prestanda på ett önskat sätt.


RNM har utvecklats efter ca 50 år av neuroelektro ofrivilliga mänskliga forskningsexperiment. Enligt många forskare så kommer det inom några år finnas DNA-mikrochips som kommer att implanteras i den mänskliga hjärnan som gör människan kontrollerbar. 


Med RNM, kommer det att vara möjligt att läsa och styra en persons emotionella tankeprocesser tillsammans med det undermedvetna och drömmar. 


För närvarande övervakar superdatorer runt om i världen miljontals människor samtidigt med hastigheter på 20 miljarder bitar per sekund, särskilt i länder som USA, Japan, Israel och många europeiska länder.
RNM har en uppsättning av vissa program som fungerar på olika nivåer, som signalspanings system som använder elektromagnetiska frekvenser (EMF), för att stimulera hjärnan för RNM och den elektroniska hjärnans länk (EBL). 
EMF Brain Stimulation systemet har utformats som strålnings intelligens vilket innebär att ta emot information från oavsiktligt ursprung med elektromagnetiska vågor i miljön (kognitiv radio).


Det är dock inte relaterade till radioaktivitet eller nukleär detonation. 
Inspelningen med maskiner i signalspaningsystemet har en elektronisk utrustning som undersöker elektriska aktiviteten hos människor på avstånd (Telemetri, ICT-implantat/teknik).


Denna datorgenererade kartläggning av hjärnan kan ständigt övervaka alla elektriska aktiviteter i hjärnan. 
Systemets inspelningsstöd avkodar enskilda hjärnkartor för säkerhetsändamål.
För ändamålen medhjälp av elektronisk utvärdering, kan den elektriska aktiviteten i från tal i mitten av hjärnan översättas till verbala tankar (översätta tankar till ord).


RNM kan sända kodade signaler till hörselbarken av hjärnan direkt förbi örat.
Denna kodning är till för ljudkommunikation (syntetisk telepati).
Den kan också utföra elektrisk kartläggning av hjärnans aktivitet från syncentrum i hjärnan, vilket gör att den kan kringgå ögat och synnerverna, vilket projicera bilder från ämnet man tänker på i hjärna till en dataskärm. 
Med denna visuella och med audiominnet, kan man både visualisera och analysera. 


Detta system kan, på distans och icke-invasivt, upptäcka information genom att digitalt avkoda framkallade potentialer i 30-50Hz, 5 millwatt elektromagnetisk strålning från hjärnan. 
Nerverna producerar ett skiftande elektrisk mönster med ett skiftande magnetiskt flöde som sedan sätter på en konstant mängd av elektromagnetiska vågor. 
Det finns spikar och mönster som kallas framkallade potentialer i den elektromagnetiska emissionen från hjärnan (spikande neuroner, EEG).
Det intressanta med detta är att hela övningen genomförs utan någon fysisk kontakt med ämnet.


Utsläppen EMF från hjärnan kan avkodas i aktuella tankar, bilder och ljud i ämnet från hjärna. 


Den skickar komplicerade koder och elektromagnetiska pulssignaler för att aktivera framkallade potentialer inuti hjärnan, vilket genererar ljud och visuella bilder i nervbanor. 


Med tal, auditiva och visuella kommunikationssystem, som medger RNM en komplett audiovisuell hjärna till hjärna länk eller en hjärna-till-dator-länk.


www.bionicgate.com


Naturligtvis måste mekanismen för att avkoda resonansfrekvensen för varje specifik plats för att modulera införande av information i den specifika platsen i hjärnan. 


RNM kan också upptäcka hörsel via elektromagnetiska mikrovågor, och det finns också överföring av specifika kommandon i det undermedvetna, som producerar synrubbningar, synhallucinationer och injektion av ord och siffror till hjärnan via elektromagnetiska strålningsvågor.


Med denna teknik kan man bearbeta känslor och tankar, läsa av tankar på distans, orsakar smärta i kroppen, fjärr manipulera beteende, styra sömnmönster m.m


Detta system kan idag användas för brottsbekämpning och säkerhetshantering:


www.mindcontrol.se

Av Stig Olsson - 21 mars 2015 05:15

Den som läser min blogg vet att jag ifrågasätter rätt många saker av det som pågår i vårt land. Och den här gången retar jag upp mig på ytterligare sak... Alla vi medborgare i landet Sverige känner ju till hur "viktigt" det är med utbildning eller hur? 


Och det gäller över hela linjen, från att städa toaletter på busstationer till att vara chef på någon av alla våra myndigheter (ok nu kanske jag tog i men du fattar)... 

Ja, om du inte har en utbildning att visa upp om du söker jobb som städare så måste du ta en intern utbildning på det företag du ska jobba åt i framtiden. Kanske en 2-veckorskurs eller nåt liknande, för annars får du inte jobbet.


OK, så börjar mina tankar att gå och jag kommer plötsligt ihåg att vår förra justitieminister Bea Ask inte direkt hade nån juridisk utbildning... Allt hon hade i sin ryggsäck var en utbildning som hårfrisörska!?!?

Jag kom att tänka på henne när jag igår läste en artikel om Margot Wallström, vår utrikesminister... så jag googlade lite på henne och ser då att hon är ju ändå sämre rent utbildningsmässigt!


Hon har inte gått en enda dag på  t ex högskola... hennes betyg från grundskolan respektive gymnasiet är dåliga... ändå sitter hon idag som vår utrikesminister!?!?

Hur i helvete går det ihop???

Nä just det, det går inte ihop!


De enda i vårt land som inte behöver nån utbildning verkar vara våra politiker, de som sen ska sitta och bestämma alla våra lagar... men själva är de knappt läskunniga!?!?


Va faan är det som pågår??? Hur länge ska vi sitta på våra arslen och bara ta emot gång efter gång från dessa korrumperade apor???


Jag är så less på den här skiten att jag önskar vi hade en Breivik i landet som kunde lösa våra, folkets, problem med urusla politiker som inte ens kan stava till ordet arbete!


Margot var så pissdålig att hon inte ens klarade av att jobba på en bank utan valde i stället att hoppa på det korrumperade politikertåget genom att gå med i det största och mest laglösa partiet vi har i Sverige, nämligen Socialdemokraterna... men så är Margot stenrik också...


Eller vad sägs om att hon under sina år i EU drog in 19 miljoner, bara i lön... hur mycket i dolda inkomster hon fick är av naturliga skäl inte känt, för det vägrar hon såklart uppge.
Sen, som lite uppmuntran för denna stackars hårt arbetande sossen så får hon också en pension på 85 000 per MÅNAD!!! Ända fram till sin 65-årsdag... och efter det lär hon få en riksdagspension på motsvarande belopp... så inte faan är dom fattiga inte våra kära politiker!


Nu ska du få läsa ett exempel på hur hög Margots IQ är... och jag måste ärligt talat säga att detta skrämde mig när jag läste det igår...


Utrikesminister Margot Wallström efter mötet med representanter ur näringslivet på näringsdepartementet där de diskuterade konsekvenserna av att Saudiska myndigheter har beslutat att inte utfärda nya visum för svenska affärsmän.

Utrikesminister Margot Wallström efter mötet med representanter ur näringslivet på näringsdepartementet där de diskuterade konsekvenserna av att Saudiska myndigheter har beslutat att inte utfärda nya visum för svenska affärsmän. Foto: TT
 

Margot Wallström är djupt oroad över att hennes uttalanden om rättsväsendet i Saudiarabien ska uppfattas som kritik mot islam. På mötet med näringslivet upprepade hon rädslan för att en sådan tolkning ska sprida sig i den muslimska religiösa världen.


Enligt de som var med på mötet i näringsdepartementet var Margot Wallström märkbart skakad över arabvärldens reaktioner på hennes uttalanden om tillståndet för mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

”Olyckligt att kritiken kopplats ihop med islam”

Wallström har bland annat sagt att det är medeltida metoder att döma sina medborgare till piskning såsom skett med den fängslade bloggaren Raif Badawi. Vid mötet med näringslivets toppar gav hon vid flera tillfällen uttryck för sin rädsla att det hon sagt skulle få spridning i den muslimska världen.


– Det som varit olyckligt är att det har kopplats ihop med islam, eller det har antytts att det skulle vara uttalanden mot islam. Men det är både felaktigt och väldigt olyckligt. Det är viktigt att tala om att det här inte är några uttalanden som riktas mot en religion, säger Margot Wallström i en intervju till TT efter att mötet avslutats.

Vittnar om allvar

I Saudiarbien gäller sharia som anses vara en gudomlig lag. I den kommuniké där det samlade Arabförbundet fördömde Margot Wallströms uttalanden för några dagar sedan stod skrivet att sharia har garanterat mänskliga rättigheter och räddat människors liv.

Flera av de närvarande från näringslivet vittnade om allvaret i den situation som uppstått. En av deltagarna sa att hon och hennes medarbetare skämdes över att representera Sverige efter det som hänt. Andra kritiserade regeringen och hävdade att den saknar kontroll över utvecklingen.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/wallstrom-ar-djupt-oroad


Min fråga till dig läsare är ju rätt enkel... Ska vi acceptera att dessa stolpskott till politiker ska få fortsätta stjäla våra skattepengar på detta vis? 


Tänk efter... En riksdagsmans lön ligger i genomsnitt på 70 000, multiplicera det med 349 vilket är antalet riksdagsledamöter så får du den nätta summan på 24 430 000 kronor... PER MÅNAD som de kostar oss, bara i löner!

På ett år blir det lite drygt 29 MILJARDER!


Är dessa intelligensbefriade kräk verkligen värda så mycket pengar??? 


Jag tycker inte det... Bort ut väck med dom och sätt in proffs inom varje departement i stället... sparka dom som inte sköter sig, utan fallskärmar... fängsla de som fuskar... BORT BORT BORT med dom!


Låt mig bara ge dig ett exempel innan jag slutar det här inlägget...


För ca 26 miljarder per år så får Sverige ca 17 000 handikappade människor som kan leva ett någorlunda drägligt liv pga att det, än så länge, finns personlig assistans... Dessutom skapar det direkt 80 000 arbetstillfällen för de som jobbar som assistenter... 


Och en debatt som går hög nu i riksdagen är att DOM tycker dessa 26 miljarder ä för mycket så de har skurit ner på denna livsnödvändiga hjälp med ca 1000 människor som idag inte får mer hjälp... Av dessa 1000 har ca 300 tagit livet av sig pga denna galenskap...


Men tror du att de som skar ner på vår assistans sänkte sin lön med ett enda öre?

Nä just det... i stället höjs deras löner med ca 6000 kr per år... vilket ökar kostnaden för skattebetalarna med drygt 25 MILJONER till per år!!! FYYYYYYY FAAAAAAN


Av Stig Olsson - 20 mars 2015 12:21

Människor med funktionsnedsättning har alltid varit andra klassens medborgare. Att byta namn på oss från lytta och krymplingar till handikappade, funktionshindrade, funktionsnedsatta och andra fina ord har varit lättare än att förbättra verkligheten: enligt Statistiska Centralbyrån har vi sämre livskvalitet, sämre utbildning, lägre inkomster, sämre bostadsstandard, sämre hälsa, färre sociala relationer – you name it. Så länge våra materiella förutsättningar inte ändras, kommer nya beteckningar på oss snart fyllas med samma fula och fördomsfulla innehåll och associationer som de tidigare beteckningarna haft. Det räcker alltså inte med att noggrant följa de senaste politiskt korrekta beteckningar. Större ansträngningar behövs nog.


Hittills har funktionshinderrörelsen varit ganska bra på att peka på orättvisor i samhället, att uppvakta politiker och att ställa dem mot väggen för att de inte gjort tillräckligt. Som offentlig statistik visar har dock strategin varit endast begränsat framgångsrik. Därför har man framför allt i anglosaxiska länder kompletterat strategin med att använda sig av lagen. Jag ska ta ett exempel som handlar om rasdiskriminering och som påverkat även utvecklingen på funktionshinderområdet.


Idag är det olagligt av ett skoldistrikt i USA att vägra ett barn en viss utbildning med hänvisning till barnets hudfärg. Så var det inte på 50-talet. Förändringen började komma igång först när rättsfallet Brown vs Board of Education of Topeka (1954) kom upp till USA:s Högsta domstol. I den amerikanska författningen utlovas medborgarna ”equal protection under the law” (lika skydd av lagen). När det gäller jämlikhet i åtnjutande av utbildningssystemet hade ”equal protection” tolkats så att svarta och vita barn fick gå till var sitt segregerat skolsystem så länge det kunde påstås att utbildningarna var likvärdiga för vita och svarta barn. I fallet Brown ansåg inte föräldrarna till en svart skolflicka att deras dotter Linda när hon gick i lågstadiet skulle behöva ta bussen till den närmaste ”svarta” skolan i Kansas City, när det fanns en ”vit” skola inom gångavstånd. Med hjälp av advokater från den svarta medborgarrättsrörelsen NAACP ifrågasatt de det ”jämlika” i förfaringssättet. Fallet vandrade upp genom instanserna och till sist bestämde Högsta domstolen i sin numera klassiska dom att ”separate is not equal” (segregering är inte jämlik). Domaren slog fast att även om man kunde påvisa att kvaliteten på utbildningen var likvärdig i undervisningsavseenden, så skulle ett segregerat system fortfarande inte vara likvärdigt: att skilja de svarta barnen från andra barn med liknande ålder och kvalifikationer enbart på grund av deras ras framkallar en mindervärdighetskänsla angående deras plats i samhället som kan skada deras psykiska utveckling på ett sätt som troligen aldrig kan läkas. (“To separate them from others of similar age and qualifications solely because of their race generates a feeling of inferiority as to their status in the community that may affect their hearts and minds in a way unlikely ever to be undone.”)


Domen i Brown vs Board of Education har varit en milstolpe i kampen för  lika medborgarrättigheter i USA, inte enbart för etniska minoriteter utan även för funktionshinderrörelsen. USA:s anti-diskrimineringslagstiftning Americans with Disabilities Act (ADA) från 1990 kan ses som en direkt följd av Brown v Board of Education från 1954.


Att använda lagen som verktyg för att förhindra diskriminering och förbättra samhället förutsätter en förståelse för den juridiska processen, dess möjligheter och begränsningar, och framför allt för den roll som rättspraxis har i rättsskipning.


Det räcker inte med att kunna vifta med några lagparagrafer eller med artiklar i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man måste kunna åberopa lämpliga prejudikat – dom av en högre domstol som avser jämförbara fall – för att kunna få sin rätt, vilket förutsätter att andra personer som haft liknande problem, orkat ta dem till domstol och vunnit. Det kan ta lång tid, kosta stora summor och mycket ork.


Sedan januari 2015 finns ett tillägg till diskrimineringslagen som klassar brist på tillgänglighet som möjlig diskriminering.


Lagen har sina uppenbara brister. Exempelvis undantas företag med färre än 10 anställda (ungefär 96% av alla svenska företag tillhör den gruppen) så de kan inte prövas för diskriminering. De skälighetsbedömningar som ska göras kan innebära att en åtgärd kan komma att anses kosta för mycket, vara oskälig. Men det vore oklokt att inte försöka använda och tillämpa lagen så långt det går. Det kan hända att lagen visar sig vara helt tandlös. Men först måste vi bevisa det.


Jag anser att vi har en bättre chans att på sikt få en bra diskrimineringslag, om vi använder och testar de lagar som vi redan har. För att underlätta detta grundas snart en ny ideell förening med namnet Med lagen som verktyg.


Medlemmarna ska få stöd av föreningen för att få sin rätt, om nödvändigt, prövad i domstol med hjälp av advokater som arbetar för inga eller låga arvoden. Klagande som är medlemmar i föreningen ska inte riskera att betala pengar när man förlorar. I gengäld förpliktar man sig att dela eventuella skadestånd eller förlikningspengar med föreningens Processfond så att föreningen på sikt kan driva större och dyrare rättsfall. Men inte alla diskrimineringsfall ska kunna drivas i domstol. Det beror på fallens natur och på tillgång av advokater inom vårt nätverk.


Vi vill inte längre stå vid sidan och se på när andra definierar våra problem och försvarar våra rättigheter. Vi har haft väldigt mycket tålamod och inte särskilt mycket har hänt. Vi har väntat nog. Nu vill vi ta vår sak i våra egna händer. Vi vill ta de som kränker våra mänskliga rättigheter till domstol och på så sätt testa den nya lagstiftningen.


Vill du vara med och starta den allmännyttiga ideella föreningen Med lagen som verktyg?


Vi träffas på STIL, Storfrorsplan 36 10 tr i Farsta, den 31 mars kl 16.00


För att få möteshandlingarna anmäl dig hos linda.robertsson@independentliving.org


http://fulldelaktighet.nu/?p=3419

Av Stig Olsson - 17 mars 2015 08:05

Det är såna här människor jag tycker vi ska hjälpa, inte de som kommer hit och vill förstöra för oss! 


Ferit (Fero) vill gärna komma tillbaka till Sverige och arbeta. Har du något  tipshör av dig!

Ferit (Fero) vill gärna komma tillbaka till Sverige och arbeta. Har du något tips hör av dig!

Ferit Kllogjeri kom till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Han blev placerad på Svanbacken i Delsbo. Hela processen tog två år och Ferit fick avslag. Han fick inte stanna i Sverige. Nu går han i Albanien och längtar tillbaka. Längtar till Sverige. Han trivdes så bra. Han känner sig snudd på som svensk. Han var i Sverige 2012 till 2014. Ferit är 50 år. Han är elektriker. Han är inte gift och har inga barn.

 Varifrån är du i Albanien?

Jag kommer från Elbasan. Det ligger mitt i Albanien. Två mil söder om huvudstaden Tirana.

Var du på Svanbacken hela tiden? Var det bra miljö på Svanbacken?

Det var inte så tråkigt att bo på asylhem, men det var tråkigt att gå och vänta hela tiden på svaret. Det var bra miljö på Svanbacken. God mat. Man fick träffa människor från andra länder. Intressant. Svenska folket är mycket bra.

Hur mycket fick ni i ersättning varje månad? Fick ni pengarna på ett Ica-kort?

Vi fick ersättning – fickpengar – 700 kronor varje månad. Ja, jag hade ett ICA-kort och brukade varje vecka gå till Delsbo och handla på Ica. Eller så tog jag ut kontanter och handlade på Hemköp som ligger mittemot.

Varför vill du komma tillbaka?

Det var svårt för mig i Albanien. Det är svårt att hitta ett jobb. Jag är kristen och muslimerna hjälper varandra. Inte mig. De säger till mig: Du är kristen. Alla älskar inte dig. Du är Quafir. De menar: Ute från Gud. Skratta inte nu men jag känner mig svensk. Tycker om svensk kultur. Svenska människor var mycket trevliga mot mig. Jag brukar gå på svenska kyrkan i Delsbo varje söndag.

Kan du söka uppehållstillstånd igen?

Ja, jag kan söka uppehållstillstand igen i Sverige. Situationen nu i Albanien är svår. Under kommunismen och diktatorns Enver Hoxha var det mycket tråkigt och svårt. Min familj var fattig som alla andra albaner. Vi kunde inte prata fritt. Kommunisterna styrde med järnhand.

Vad kan du jobba med? Kan du jobba som elektriker i Sverige? Kan du tänka dig att jobba med djur.

Jag kan jobba som elektriker men först måste jag gå en kurs i sex månader för elektriker och lära mig mer svenska och vad som gäller här. Jag kan jobba med djur också. Jag älskar djur känner och har vuxit upp med djur i min by. Jag kan bygga och måla. Jobba med vad som helst faktiskt.

Lärde du känna folk i bygden?

Ja, jag lärde känna flera människor i trakten. I kyrkan träffade jag många och så gick jag på Tingshuset. Där fanns det aktiviteter för asylsökande från Svanbacken. Där fick jag många nya vänner. Vissa håller jag kontakt med än via Facebook bl a. Skriver brev också. Det var mycket roligt i Sverige.

Var det svårt att lära sig svenska?

Det var svårt i början men jag lärde mig mer och mer och kan nu svenska ganska bra. Men jag ska lära mig mer. Tycker svenskan har en fin språkmelodi. Jag har lite svårt med uttalet men jag tycker mycket om det svenska språket.

Vilka språk kan du prata?

Jag kan prata engelska, franska och albanska förstås. Det skulle vara jättekul att komma tillbaka till Sverige och få ett jobb där. Om så bara över sommaren avslutar Ferit.

Ferit i bergen


https://parnassen.wordpress.com/2015/03/16/ett-asylfall

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se