Inlägg publicerade under kategorin Galna lagar

Av Stig Olsson - 28 februari 2015 14:56

Migrationsverket ber nu om 18 miljarder extra de närmaste fem åren för att kunna klara sina kostnader.

Migrationsverket ber nu om 18 miljarder extra de närmaste fem åren för att kunna klara sina kostnader. "Flyktingsituationen skapar jättestora utmaningar", säger Anders Lundbeck, ekonomidirektör på Migrationsverket.
 

Trycket på Migrationsverket ökar när fler än väntat beräknas söka asyl i Sverige. Myndigheten ber nu om 18 miljarder kronor extra de närmaste fem åren för att kunna klara sina kostnader.


Ungefär 10 000 fler personer per år väntas söka asyl jämfört med den tidigare prognosen, som gjordes i juli förra året. Totalt räknar man nu med nästan 350 000 asylsökande de närmaste fem åren.


Pengarna som regeringen har avsatt kommer därför inte räcka, tror Migrationsverket. Sammanlagt hamnar kostnaden för myndigheten på runt 157 miljarder till och med 2019, vilket är en ökning på drygt 18 miljarder från den senaste prognosen.

Boende viktigast

Den större delen av de extra pengarna ska gå till ersättningar till kommunerna för bland annat hyreskostnader, ekonomiskt bistånd och hälso- och sjukvård.


– Flyktingsituationen skapar jättestora utmaningar. Det absolut viktigaste är att hantera boendefrågan, där finns ingen "quickfix" utan det krävs långsiktiga lösningar, säger Anders Lundbeck, ekonomidirektör på Migrationsverket.


Migrationsverket vill nu utöka antalet boendeplatser i egen regi, i stället för att hyra platser på privatägda boenden.


– Ett skäl till det är att få minskade kostnader i längden. Men också bättre kvalitet, för att säkerställa en viss minimistandard.

Ökad sysselsättning

Sedan 2011 har antalet asylsökande fördubblats, något som lett till längre handläggningstider. Därför ska man nu satsa mer på sysselsättning under tiden som den asylsökande väntar på besked.


– Det kan vara arbete, praktik, språkstöd, sådant som underlättar för asylsökande om de sedan får uppehållstillstånd, säger Anders Lundbeck.


Andra förändringar som är på gång är att gå över till ett mer webbaserat system, och att öka Migrationsverkets samarbete med kommunerna. Detta utvecklingsarbete ryms inom den planerade budgeten – de nya begärda anslagen är i stället en direkt följd av prognosen som talar om fler asylsökande än väntat.


– Men man får inte glömma att prognosen är en förutsägelse som bygger på vad man tror kommer hända i världen, och som hela tiden kan ändras, säger Anders Lundbeck.


http://www.expressen.se/nyheter/migrationsverket-ber-om-18-miljarder/


ANNONS
Av Stig Olsson - 27 februari 2015 17:53

I går dömdes en 28-årig syrier till fem års fängelse för folkrättsbrott, men nu slår åklagare larm. Krigsförbrytare kan gå fria i Sverige eftersom det saknas polisresurser att utreda de misstänkta brotten.

 

På Internationella åklagarkammaren arbetar sex åklagare särskilt med att utreda misstänkta krigsbrott. De jobbar tillsammans med åtta specialpoliser som sköter utredningsarbetet. Enligt chefsåklagare Tora Holst som utreder krigsbrott är antalet polisutredare för litet:


– Sex åklagare är tillräckligt, däremot räcker de inte med åtta polisutredare, det är alldeles för lite, säger chefsåklagare Tora Holst.   


Enligt Tora Holst hinner man just nu med att jobba med två till tre utredningar samtidigt, med den nuvarande utredningspersonalen.


– Vi skulle kunna, om vi hade fler polisutredare, utreda betydligt fler, för det ligger utredningar bland annat rörande misstänkta krigsbrott i Syrien, säger Tora Holst.

Anmälningar samlas på hög

Och nu börjar anmälningar och utredningar om misstänkta krigsbrott samlas på hög, för närvarande är det ett trettiotal utredningar som ligger vilande eftersom det saknas polisresurser.

 

– Det är väldigt frustrerande, den äldsta utredningen är från 2010 och det är ett ärende som vi skulle kunna ta itu med direkt om vi hade resurser. Det finns material ute på nätet, det finns personer som vi kan höra, vi har misstänkta personer inom landet, säger chefsåklagare Tora Holst.

 

Och Tora Holst menar att det är oerhört viktigt att brotten utreds:

– Jag har aldrig under min åklagartid sett såna brott överhuvudtaget. Det handlar om folkmord, det handlar om fasansfulla saker som vi i Sverige är ganska omedvetna om.  

 

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 27 februari 2015 11:22

Minns ni skräcknyheten från Storbritannien om att ett par ryska bombplan flög över Västeuropa härom veckan, närmare bestämt intill den brittiska kusten? Detta tilltag beskrevs som att Ryssland ”utgör ett verkligt och närvarande hot” för engelsmännen. I själva verket flög planen över internationellt vatten, vilket de hade sin fullständiga rätt att göra. Förvisso finns det ett signalvärde i att flyga nära Storbritannien – det kan vara på sin plats att reflektera över vad den ständiga eskaleringen av Vita husets politik gentemot Ryssland kan leda till. Det är samma signalvärde som när NATO-flyg över i Östersjön.


Om nu den brittiska regeringen ser det som en provokation att ryskt flyg flyger över internationellt vatten, borde inte Ryssland kunna uppfatta de amerikanska stridsfordon som paraderar mindre än en kilometer från den ryska gränsen i Estland nu i dagarna? Ja, medan krigshungriga ledarskribenter skriver att NATO borde förbereda sig på att skydda baltstaterna från nästa ryska invasion så pågår det faktiskt redan ett inflöde av amerikanskt materiell och trupp dit.


Vis av erfarenhet hur USA drogs in i Vietnamkriget på allvar (det skedde genom en s.k falseflag-operation) så vet jag att det finns en potentiell risk att samma sak sker här. Och numera är Sverige en del i NATO:s operativa verksamhet, minus formellt medlemskap (vilket betyder vi hjälper NATO utan att det finns några förpliktelser för NATO att hjälpa oss när man lockat hit fiende). Efter ständiga larmrapporter från regeringen i Kiev om rysk invasion i Ukraina (rapporter som aldrig kunnat bekräftas, inte ens av dess arméledning) så vet vi att Vita huset kan agera på rena falsarier. Det finns en möjlighet att vi en morgon vaknar med krigsrubriker i tidningen där det står att ryskt pansar beskjutit civila mål i Estland, Lettland eller Litauen, och så får vi se bilder på ett rykande hus. De ryska dementierna kommer knappast hjälpa. Vad som följer på detta är utdragna markstrider med avsikt att skapa ett flerfrontskrig mot Ryssland.


Det finns nu i dagarna en diskussion om ”eld upphör”-avtalet i Ukraina (Minsk II), som efterlevs som förväntat (d.v.s. man fortsätter att kriga). Det skrivs en hel del om att Ryssland inte efterlever avtalet (ett villkor var att Ryssland skulle dra tillbaka den armé som man sannolikt aldrig haft i utbrytarrepublikerna). Samtidigt så skickar USA och Storbritannien militär personal till Ukraina för att utbilda den ukrainska arméns soldater med Kiev-regimens goda vilja. Och medan Vita huset anklagar Ryssland för att försörja separatisterna med vapen säljs amerikanska vapen till regeringen i Kiev via Saudiarabien – sannolikt med pengar som man lånat av storbankskontrollerade IMF! Någon rubrik om detta i Expressen? Säg till i så fall.


Apropå Expressen… Fria Tider avslöjade häromdagen att Expressen-reportern Niklas Svenssons ”scoop” om att Ryssland tvingat utrikesminister Margareta Wahlström att förhindra svenskt stridsflyg från att öva över Estland visar sig vara en ren och skär lögn. Nu är Niklas Svensson redan känd som en ohederlig reporter, dömd i tre fall av olaga dataintrång. Så det finns en belastningshistorik. Men i grund och botten handlar det hela mest om en förtroendefråga för Expressen och andra medier som okritiskt repeterade Expressens felaktiga uppgifter.


Då vi nu ser att felaktiga nyheter får stor spridning är det ganska uppenbart vilka risker som samhället står inför med det faktum att även planterade falska nyheter sannolikt får stort genomslag. Jag refererar här till mitt blogginlägg från tidigare i veckan.


https://peterharold.wordpress.com/2015/02/26

Av Stig Olsson - 25 februari 2015 15:42

”Nya polisenheter ska skydda de demokratiska friheterna”


Polisbevakning vid Rosenbad. ”Polisen tar ett samlat grepp kring brott som hotar de fri- och rättigheter som rör vårt öppna samhälle”, skriver Dan Eliasson.

Foto: ROGER VIKSTRÖM / XP / TT  Polisbevakning vid Rosenbad. ”Polisen tar ett samlat grepp kring brott som hotar de fri- och rättigheter som rör vårt öppna samhälle”, skriver Dan Eliasson.


Ambitionshöjning. Polisens arbete mot brottslighet som hotar grund­läggande ­­ fri- och rättigheter ska förstärkas. Tre nya enheter i storstadsregionerna ska arbeta med utredning, underrättelse och utveckling av metoder för att förebygga brott som hotar det öppna samhället, skriver rikspolischefen Dan Eliasson.


Hoten mot vårt öppna samhälle och våra grundläggande fri- och rättigheter känns allvarligare än på länge. Attentat och hot mot moskéer och synagogor i svenska städer, attacken mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo i Paris och nu senast dödsskjutningarna i Köpenhamn. Samtidigt ser vi en oroande utveckling i Mellanöstern – dit även unga svenskar reser för att strida, sporrade av religiös fanatism.


Hot och angrepp mot religiösa och etniska minoriteter är ett allvarligt problem. Vi ser också att politiker, journalister och konstnärer utsätts för sina åsikters skull. En jordmån för åsikterna återfinns i internets träskmarker. Här odlas en hätsk ton mot de som står upp för alla människors lika värde.

 

Det fria ordet och den öppna debatten är grundbultar i vårt demokratiska samhälle. Likaså rätten att fritt uttrycka sin religiösa tro, att visa sin sexuella identitet eller att accepteras för den man är, oavsett ens etniska ursprung. Avsikten från de som angriper de grundläggande värdena är att skrämma till tystnad och passivitet. En metod är att attackera de som anses representera den fria tanken, konsten och den personliga friheten. Även de som handgripligen skyddar de rättigheterna, som rättsväsendets företrädare, angrips.


Det är bakgrunden till att svensk polis nu utvecklar arbetet för att slå vakt om och skydda det öppna demokratiska samhället. Det är en ambitionshöjning från polisens sida. De metoder som polisen redan använder ska förfinas och nya initiativ är under utveckling. En viktig signal är att polisen tar ett samlat grepp kring brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheter som rör vårt öppna samhälle. Hatbrott i alla former, hot mot förtroendevalda, hot mot medieredaktioner och liknande brott ska hanteras som en helhet i ett större sammanhang.

 

De tre storstadsregionerna inom polisen ska inrätta och utveckla särskilda enheter som arbetar med brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheter som rör vårt öppna samhälle.Övriga polisregioner får också i uppdrag att inrätta en sådan förstärkt förmåga. En viktig uppgift blir att utveckla metoderna för att utreda och förebygga dessa brott. Stödet till brottsutsatta ska också utvecklas.


Alla polisregioner ska utveckla de förtroendeskapande och trygghetsfrämjande åtgärderna kring brott mot grundläggande fri- och rättigheter. Kontakten och dialogen med trossamfund, massmedia, politiska partier och idéburna organisationer ska förbättras. Arbetet startade redan efter den senaste tidens angrepp och hot mot moskéer och tidningshus. De insatserna ska fördjupas och förstärkas ytterligare.


Underrättelsearbetet och uppföljningen ska utvecklas. En gemensam definition av hatbrott har tagits fram i samverkan med Brottsförebyggande rådet och åklagarmyndigheten. De nationella lägesbilder som polisen tar fram tillsammans med Säkerhetspolisen ska utvecklas och i större utsträckning ta in brott som kan riktas mot trossamfund och mediehus. En viktig målsättning är att få en bättre bild av denna brottslighet och att minska mörkertalen.


Polisen har fördjupat sin samverkan med Säkerhetspolisen. Det handlar både om att bli bättre på att utbyta information och att bistå varandra i det operativa arbetet med att utreda och förebygga brott mot grundläggande fri- och rättigheter. Samverkan ska också fördjupas med andra nationella och lokala myndigheter.

 

Ett nytt nationellt IT-brottscentrum planeras. Centrumet ska möta nationella och internationella krav kring resurser och kompetens för den alltmer komplexa IT-relaterade brottsligheten. Det stärker förmågan kring de brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheter som rör vårt öppna samhälle ytterligare.


Polisen ska ta större plats i dialogen kring dessa frågor. Vi vill tydligt markera var gränserna går. Allmänheten ska känna till att brottsliga handlingar inte passerar obemärkt och att polisen erbjuder stöd och hjälp till utsatta. Det är också viktigt att allmänheten har kunskap om våra grundlagar och polisens skyldighet att försvara demonstrations- och mötesfriheten.


Hela arbetet ska byggas underifrån och bedrivas lokalt i nära samverkan med andra myndigheter och samhällskrafter.


Det blir en central del i polisens nya inriktning, med förstärkt lokal närvaro och satsning på det vi kallar medborgarlöften. Det senare innebär att polisen tillsammans med andra lokala krafter tar fram tydligare mål för det lokala polisarbetet.


Skyddet av det öppna demokratiska samhället är ett ansvar för oss alla. Det räcker därför inte med att bara polisen arbetar med dessa frågor. Andra statliga myndigheter, kommuner, politiska partier, frivilligorganisationer, fackliga organisationer, idrottsrörelsen, massmedia, näringslivet, universitet och högskolor och många fler måste känna ett ansvar för denna centrala demokratifråga. Även enskilda människor kan bidra, med sitt civilkurage och sin medmänsklighet.

 

Mitt i allt detta får vi inte glömma att Sverige är ett av världens mest toleranta och öppna samhällen. I de breda folklagren har synen på invandring, mångkultur, respekt för sexuell läggning och fri religionsutövning utvecklats i en alltmer tolerant riktning. Men denna tolerans och öppenhet måste hela tiden försvaras.


Polisen som organisation har ett särskilt stort ansvar att omfamna dessa värden. Vårt arbetssätt och bemötande måste uppfattas som legitimt och förtroendeingivande. Det handlar till exempel om hur vi använder våra tvångsmedel, hur vi bemöter brottsutsatta och hur vi hanterar känsliga personuppgifter i våra spaningsregister. I den sista frågan pågår ett stort arbete inom Polismyndigheten för att bättre garantera integritetsskyddet i polisens behandling av personuppgifter.


Jag hoppas att alla goda krafter är villiga att stå upp för de grundläggande fri- och rättigheter som utgör en av grunderna för den svenska statsbildningen. Då kan det demokratiska samhället behålla initiativet i denna viktiga framtidsfråga.

Av Stig Olsson - 24 februari 2015 11:37

"Myndigheterna verkar se mig som en robot som bara behöver laddas en timme och som sedan är i full gång igen. Men jag vet faktiskt inte hur länge jag ska orka med den här situationen".
 

Robert Mansoor - ensamstående pappa
 
 
Nyheter som går i positiv riktning är tyvärr en bristvara när det gäller personlig assistans, övriga LSS insatser och funkisfrågor i allmänhet. På senare år har det blivit allt vanligare att Försäkringskassan ger avslag till personlig assistans för barn med hänvisning till föräldraansvaret - det leder till förödande konsekvenser för både barnet och föräldrarna.
 
Ovanstående citat är hämtat från en Rapportsändning och SVT-s hemsida för några veckor sedan om ett sorgligt fall. Robert Mansoor är en ensamstående pappa där femårige sonen Johannes har en funktionsnedsättning som gör att han behöver tillsyn dygnet runt. Han kan aldrig lämnas ensam i hemmet överhuvudtaget. Robert har ansökt om personlig assistans flera gånger men varje gång har det blivit avslag.
 
Pappan berättar att sonens behov av tillsyn gör att han sover mycket dåligt, han lider av allvarlig sömnbrist och befinner sig på gränsen till utbrändhet. Ekonomin är också körd i botten då Johannes hjälpbehov och egna problem med sömnbrist gjort att Robert tvingats sluta på jobbet. Det enda stödet Robert får från det allmänna är ett vårdbidrag på 7200 kr/månad efter skatt. Diskussioner med kommunen pågår om att familjen ska bli beviljad LSS insatsen korttidsboende men än är inget klart. Av naturliga skäl känner han sig sviken av samhället:
 
– Vi är bortglömda, vi känner oss utanför. Det känns som att vi inte är värda någonting.
 
 
 
 
LSS är tydlig. De finns ingen nedre åldersgräns för om man ska bli beviljad personlig assistans eller annan LSS insats. Det är behoven som ska styra, inte godtyckliga tolkningar av föräldraansvaret. När Försäkringskassan så ofta hänvisar till föräldraansvaret är det för mig uppenbart att man anser sig hittat ett kryphål för att spara pengar vilket är oacceptabelt. Men kanske finns det ändå ett ljus i tunneln för Robert, hans son och andra familjer i motsvarande situation.
 
 
Efter ett antal rättsfall där man förlorat medger nu Försäkringskassan att man "tolkat föräldraansvaret för snävt". Nu ska nya  riktlinjer införas som är tänkt att minska föräldraansvaret. Återstår och se hur mycket det betyder i praktiken.
 
Varje fall som Roberts och sonen Johannes är givetvis ett för mycket. Det är viktigt att de lyfts fram så att konsekvenserna av mer eller mindre absurda tillämpningar av Försäkringskassan tydliggörs. När det gäller Försäkringskassans nya riktlinjer ser jag en risk att de blir för stelbenta. Ett barns behov och rätt till hjälp måste bedömas individuellt inte utifrån en mall som ska följas strikt.
 
 Mer info se länk:
 
 

Av Stig Olsson - 23 februari 2015 15:05

Hur många skall offras och hur länge skall vi behöva vänta.

 

Hur många människor skall offras innan vi får en fungerande funktionshinderpolitik som verkligen ser till att funktionsnedsatta med stora hjälpbehov verkligen får den nödvändiga hjälpen man har behov av för att kunna få leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap precis som konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som Sverige undertecknade och ratificerade för 321 veckor sedan.

 

I stället för att se till att utvecklingen går framåt i konventionens anda så ser man till att utvecklingen går kraftigt tillbaka och gör det allt svårare för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov att få leva ett fullvärdigt liv i full frihet och samhällsgemenskap precis som konventionen föreskriver att man har rätt till.

 

Man har faktiskt förbundit sig att förändra samtliga lagar-föreskrifter och gamla sedvänjor som förhindrar det fulla deltagande i samhällsgemenskapen.

 

Man kan inte som nu bara fortsätta med den förda politiken där man hela tiden tillsätter en massa helt onödiga utredningar som enbart har som mål att försvåra livet för funktionsnedsattta med stora behov av praktisk hjälp på grund av sin funktionsnedsättning.

 

Under tiden man håller på och förhalar allt så går väldigt många människor under och många väljer att avsluta sina liv enbart för att man hartappat förtroendet för myndighetsverige och deras sätt att hela tiden försämra livskvaliteten för denna grupp med mycket stora hjälpbehov.

 

Man anser inte längre att man har något som helst människovärde kvar och inget att leva för och så får det inte vara i ett av världens rikaste länder.

 

VI har faktiskt råd att låta denna grupp av samhällsmedborgarna som har stora hjälpbehov också få den nödvändiga hjälpen.

 

http://mffmr.se/2015/02/23

Av Stig Olsson - 21 februari 2015 15:26

I brist på kärlek till svenska politiker har jag faktiskt haft ett överdrivet stort intresse för politiken i omvärlden. På något vis har det där med drömmen om fred på vår jord blivit mer aktuell än någonsin, medan den inhemska ankdammen bara varit någonting att sucka över…


Så fick jag plötsligt en reality check av Mats Jangdahl som var ofin nog att påminna mig som läsare om att Sverige numera faktiskt styrs av en socialistisk regering. Visserligen har jag anklagat den tidigare borgerliga regimen för att vara frihetsfientliga, men självklart är totalitärismen i originalutförande (d.v.s. svensk socialdemokrati med politiska metastaser) alltid värst.


Mats tog upp detta med att socialdemokraterna nu är på väg att genomföra återställningspolitik. Förutom att (S) fockat Maud Olofsson från hennes styrelseuppdrag för LKAB som en viktig symbolhandling så ser den borgerliga oppositionen ut att hålla sina händer bakom ryggen och humma förstrött bredvid planen medan de rödgröna jobbar på med det som dessa är ideologiskt bekväma med. Typ att höja skatter, hitta på nya regleringar, skrika åt höginkomsttagarna och stjäla av medelklassen, fortsätta folkutbytet på skattebetalarnas bekostnad, etc.


De flesta vet att den här typen av politik är fel. Till och med socialdemokrater med fungerande tankeverksamhet vet hur fel det är med höga skatter som får hjulen att snurra långsammare. De vet att även vanligt folk gillar att äga sina egna grejer. De vet också att hederligt folk hellre jobbar än går på bidrag. Men ändå blir alltid målet att lova allt åt alla. Ja, observera att jag sade ”målet att lova”. Målet är inte att verkställa löftet. Ty det går inte att uppfylla alla löften. Sålunda kommer folket att hållas i någon form av slaveri. Ekonomiskt slaveri; mentalt slaveri;  socialt slaveri.


Att beskriva dessa olika former av slaveri förtjänar nog sin egen bloggpost eller kanske till och med sin bok, men jag nöjer mig med att beskriva dessa som åtgärder som skapar beroende av staten i någon form. Och ”beroende av staten” innebär att du och jag påverkas av vilka tjommar som sitter i Rosenbad och styr. Vissa kallar detta för demokrati. Jag själv kallar det för obehagligt…


Nu har vi dock demokrati. Och i demokratin ingår parlamentarism. Och i Sveriges parlament utgör den styrande regeringen en minoritet. Detta betyder att oppositionen är större än regeringen. Om oppositionen inte fäller regeringen, då är oppositionen också ansvarig för den politik regeringen bedriver.


Sverige har alla förutsättningar för att hamna i en riktigt dålig situation. Svenska folket är satta i skuld högt upp över öronen, och få har möjlighet att betala tillbaka det man lånat. Just nu betalar riksbanken för att låna ut pengar (inte rent praktiskt, men vi har negativ reporänta), men så snart bubblan spricker kommer bankerna (som redan nu gör storvinster) att ta över de hem som inte kan göra rätt för sig enligt låneavtalet. I den socialistiska planen är inte sunda finanser prio 1, utan istället handlar det om att skapa ett kostsamt skyddsnät som med lagom täta maskor kan inbilla folk att det kommer finnas en trygghet även efter personliga kraschen. Staten kommer under alla omständigheter att klara sig eftersom staten kan ta ut skatter och avgifter av sina medborgare.


Till detta kommer det eviga trixandet och dribblandet med statistik så att vi skall inbilla oss att staten gör ett bättre arbete än vad den gör i verkligheten. Eller att något värde föranleder dem att vidta åtgärder.


Politikerna är just nu bekymrade över att ”prisnivåerna sjunker” och att vi riskerar deflation. Ja, att politikerna är bekymrade, det tror jag det eftersom inflation är ju ett politiskt medel att stjäla pengar från folket (i en FIAT-ekonomi så tillför staten nya pengar som har mest värde för staten). Men det som idag kallas deflation är sjunkande energipriser (bl.a på olja) vilket i sig beror på politiskt betingade manipulationer i omvärlden. Vårt dagliga bröd har inte blivit billigare. Köttet är allt mer sällan på rea. Priset på mejeriprodukter har ökat, inte sjunkit i min butik. Det påstås att priset på happy endings i massagesalongerna också stigit, men det ligger utanför min möjlighet att kontrollera. Men sjunkande priser är inte folket sorg – det är politikernas.


Det borde i det här läget pågå en intensiv politisk debatt om vad som är bäst för landet och dess medborgare. Istället får vi höra från talarstolarna att klimatfrågan har högsta prioritet med nya internationella överenskommelser (läs One World Order), samt en uppräkning av de sedvanliga flosklerna om att ”fler skall komma ut i arbete”, ”säkerställa tillväxt”, ”fler satsningar på integration”, och allt som alla regeringar varit dåliga på under alla tider, men kanske inte så pass värdelösa som jag befarar att man kommer bli nu.


Att den borgerliga oppositionen valde att komma överens med socialisterna om att aldrig mer under två mandatperioder utmana deras budgetpropositioner känns skrämmande. Visserligen lovar det blåa laget att man skall fortsätta bedriva sin egen politik, men det är faktiskt planen över hur statens pengar som skall fördelas som är avgörande för den verkställda politiken. 


Här är det ju helt öppet för t.ex SD – eller något idag utanför riksdagen stående ideologiskt baserat parti – att ta upp fajten med regeringen. SD kan rösta emot regeringen; andra partier som inte tillhör Decemberkartellen kan träda fram och presentera sin vision om ett Sverige med mer frihet och mindre statligt slaveri i de former jag beskrev här ovan.


Här borde fjärdrarna ryka. Men det kluckas stillsamt i ankdammen. Och väljarna har gått tillbaka till viloläge. Ty politik är ju så trist. Ja, utom när någon av politikerna sätter på någon kändis, som t.ex nu när Anders Borg börjat nuppa sångerskan i Army of Lovers. Adam Svanell på SvD Kultur avger en välförtjänt reflektion om hur den politiska journalistiken blivit politisk skvallerförmedling. Fast om minnet inte sviker mig är det detta jag sagt i flera års tid.


https://peterharold.wordpress.com/2015/02/19

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se