Inlägg publicerade under kategorin Stigs liv

Av Stig Olsson - 5 april 2015 19:29

 

MATS EDMAN
CHEFREDAKTÖR DAGENS SAMHÄLLE

 

 

 

 

 

Om proportionerna mellan flyktinginvandring och anhöriginvandring, det som gällt de tio senaste åren, består kan Sverige under perioden 2014-2018 bli en fristad för uppemot 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare. Då talar vi 120 000 personer om året, vilket är nästan tre gånger mer än vi tagit emot tidigare, skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

 

Sveriges största utmaning för framtiden är den demografiska utvecklingen. Antalet äldre ökar snabbt och det innebär bl a att försörjningsbördan ökar för de som arbetar. Mot den bakgrunden finns det sedan länge en undanträngd debatt om hur välfärdens framtida finansiering ska klaras. 


Av något skäl vill politikerna inte prata så mycket om detta. Anledningen är att det blir svårt att matcha förväntningarna på ökad välfärdskvalitet för äldre utan drakoniska skattehöjningar, ännu fler privata inslag eller höga egenavgifter i vård och omsorg. Vi kan även tvingas att arbeta till 70 års ålder eller mer om våra välfärdskrav inte modifieras.


Nästa megafaktor som påverkar demografin på ett djupgående sätt är den avsevärda flyktinginvandringen som redan sätter djupa spår i samhället. Effekterna märks i arbetslösheten, sysselsättningsgraden, bostadsbristen, skolresultaten, inkomstklyftorna, utanförskapet och den uppenbara fattigdomen. Sambanden framträder när man detaljgranskar komponenterna som bygger upp SCB-statistiken. Utrikes födda är starkt överrepresenterade på förlorarsidan.


Sverige följer internationella flyktingkonventioner, vi öppnar hjärtan och skattebetalarnas plånböcker. Men vem analyserar och tar ansvar för konsekvenserna för det som vi stolt kallar ”den svenska modellen”? Ute i kommunerna – som har huvudansvaret för offentlig välfärd – råder det i dag på sina håll panik. Socialt och kulturellt kan det heller inte gå spårlöst förbi att människor från fundamentalt annorlunda miljöer flyr till oss och förändrar gatubilden. 


Och på Migrationsverket måste man anställa tusentals nya medarbetare för att klara av Sveriges internationella åtagande. Fast vilka invandringstal är det egentligen som gäller? Migrationsverkets senaste asylprognoser pekar starkt uppåt, men verkets omfattande statistik berättar ännu lite mer om de tuffa utmaningarna framöver. 

2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd. Anhöriginvandring är nu ett brett begrepp som omfattar fler än anhöriga till just flyktingar.


Exempelvis, en utländsk kvinna som gift sig med en svensk man är också en anhöriginvandrare. Det tycks dock finnas en samvariation mellan de två kategorierna. 


Migrationsverket använder ett smalare begrepp i detta sammanhang, och det är nära anhöriga till de flyktingar som fått uppehållstillstånd. Migrationsverket räknar i sina kalkyler med att det går 0,3-0,5 nära anhöriga per uppehållstillstånd till flyktingar. Utifrån den modellen landar verkets senaste beräkningar i att Sverige bör ta höjd för nästan 300 000 nya flykting- och nära anhöriginvandrare under femårsperioden 2014-2018. 


Om man istället väljer att utgå från den historiska trenden – då kan siffran bli den dubbla. Anta att proportionen 1:2 mellan asylflyktingar och den breda anhöriginvandring som gällt de tio senaste åren består. Då kan det totala antalet människor som söker sig till Sverige 2014-2018 sluta på nästan 600 000. I runda tal blir det 120 000 personer per år, vilket är ungefär tre gånger fler än tidigare. 


600 000 personer motsvarar 40 svenska normalkommuner om 15 000 invånare. Tänk på vad som krävs i form av infrastruktur, offentliga jobb, bostäder, skolor, bussar, vårdcentraler och liknande som finansieras via skatterna för att driva varje kommun. Då anar man plötsligt magnituden av en så dramatisk samhällsförändring, i synnerhet om man betänker att mediantiden från ankomst till egen försörjning ligger på åtta år. 


Eftersom det är krig som driver människor på flykt så talar vi om invandring från i första hand Mellanöstern och Afrika. Läs Syrien, Irak, Afghanistan, Eritrea och Somalia där religion och klankultur kommer före staten och myndigheternas påbud. I skrivande stund rullar Putins stridsvagnar in i Ukraina. Vad skulle hända om den ryska chauvinismen plötsligt skapar flyktingsströmmar även från Sveriges geografiska närområden?


Oavsett om 300 000 eller 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare kommer till Sverige fram till valåret 2018 går det inte att ducka för konsekvenserna. Med femtio miljoner människor på flykt är efterfrågan på humanism och solidaritet omättlig. Sverige är ett land som hittills haft världens bästa utbud av trygghet som efterfrågas av nödställda. Hur öppna våra hjärtan än är, hur moraliskt och etiskt rätt det än är att sträcka ut en hjälpande hand, så kan politikerna inte längre låta bli att spela med öppna kort.


Tänk på Amerikautvandringen. Mellan 1850 och 1930 tog sig 1,5 miljoner svenskar över Atlanten. En viktig orsak till emigrationen, som pågick i hela 80 år, var den kraftiga befolkningstillväxten, vilken ledde till att antalet egendomslösa och fattiga ökade. Bristen på arbete och bostäder var skriande samtidigt som de nordamerikanska transportföretagen hårdsålde båtresor till det förlovade landet i väster. Svenskar sålde allt och köpte biljetter för sina sista pengar. 


På samma vis ser flyktingsmugglarnas marknadsföring ut. Sverige beskrivs som ett paradis och desperata människor skuldsätter sig för att komma hit. Vi är för dem vad Amerika var för oss; fred, frihet, försörjning. Fast det tar inte längre 80 år för 1-1,5 miljoner att fly till oss. Med dagens transportmetoder tar en sådan folkförflyttning, trots Europas barriärer och stängda gränser, inte mer än 10-15 år. Skillnaden är att Den Nya Världen i Sverige inte flödar av tillgängliga arbeten och billiga bostäder, tvärtom. 


Sverige är generöst. Inget land i EU slår oss. Ekonomiskt talar Migrationsverket om kostnader närmare 50 skattemiljarder 2017. Sammantaget ser statens direkta kostnader för migration och integration 2014-2018 att hamna i intervallet 180-190 miljarder. Sen tillkommer kommunernas kostnader. Notan betalas alltid genom sysselsättningen och beskattning av de arbetande. Regeringen gick till val på löftet Europas lägsta arbetslöshet och bättre skola, vård och omsorg. Är detta ens teoretiskt möjligt längre? 


Slutligen, det partipolitiska intresset. Frågan om makten. 

I valet 2014 chockades vänstern och högern av att SD fick 13 procent och medierna började omedelbart trycka upp ”vi gillar olika”-knappar och basunera att ”87 procent” röstade inte på SD. Nej, men betydligt fler än på V, MP, C, FP, KD och FI.


Riksdagspartierna hade ägnat valrörelsen åt symbolfrågor av populistisk natur men utan särskilt stor betydelse för samhällsekonomin, som exempelvis ”vinster i välfärden”. Ingen ville ta i-ordet i sin mun men alla ville demonisera Jimmie Åkesson och gav därmed SD ytterligare gratisreklam. I riksdagen och kommuner från norr till söder råder sedan 14 september politiskt kaos med sverigedemokraterna som vågmästare. SD har flyttat in i städerna och växer i medelklassen. Annars kan ett parti inte få ihop 800 000 röster i allmänna val. Så många ”unga, bittra, övergivna män” finns det faktiskt inte ute i de mindre kommunerna. 


En av många frågor som indignerade politiker och debattörer i dag bör ställa sig är måhända, givet Migrationsverkets prognoser och den historiska trenden, om Sverigedemokraterna kan bli landets största riksdagsparti 2018. Fördubblas partiet för fjärde valet på raken talar vi om 26 procent. I ett sådant scenario, som seriösa bedömare på allvar börjat diskutera, blir det inte så mycket kvar till Socialdemokraterna och Moderaterna i nästa val.


http://www.dagenssamhalle.se/kronika/taenk-om-jimmie-akesson-blir-statsminister-2018-11913

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 5 april 2015 12:59

Staten har årligen satsat 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor. Att detta nu ändras är rätt väg, skriver företrädare för LO och Hyresgästföreningen.

 

Här måste jag skjuta in en brasklapp. Det har alltså varit helt OK att ge 40 miljarder per år till de som äger sina boenden, alltså har rätt gott om pengar... Samtidigt klagas och gnälls det över att vi funkisar bara ber om att få rätten till att leva ett drägligt liv, som dessutom helt felaktigt sägs kosta ca 26 miljarder per år!?

I min värld kallas sånt för rasism, kränkning, förtryck, diskriminering etc... 

 


FOTO: DAN HANSSON



Regeringen satsar nu 6,7 miljarder kronor för att få fart på byggandet. Det är en ambitionshöjning i regeringens bostadspolitik som både Hyresgästföreningen och LO ställer sig bakom.


I takt med att bristen på bostäder ökar stiger konkurrensen om lägenheterna i alla områden – och då är det alltid de grupper med svagast ekonomisk position som drabbas.


Vi måste öka byggandet rejält av bostäder som vänder sig till bredare inkomstgrupper. Våra organisationer uppskattar behovet till en årstakt på omkring 75 000 bostäder. Då krävs en massiv satsning på hyresrätter med rimliga hyror.

 

Lämnar vi de mest centrala delarna av regionerna finns mark som ägs av såväl staten som kommuner och privata företag som kan tas i anspråk för bostadsbyggande. Vi är övertygade om att det finns en rad privata hyreshusföretag och bostadsrättsbyggare som är beredda att bygga nu när staten och kommunerna ger bättre ekonomiska förutsättningar och står för en större del av kostnaden för infrastruktur och exploatering.


Sannolikt ökar även de kommunala bostadsbolagens intresse, vilket till exempel deras samarbetsorganisation Sabo har uttryckt. De kommunala bostadsbolagen kommer att ha en nyckelroll.

 

Bostadsbyggandets främsta uppgift är att säkerställa människors rätt till ett bra boende men en framgångsrik bostadspolitik innebär också positiva effekter för sysselsättningen såväl avseende nybyggnation, renovering som möjligheten att flytta dit jobben växer fram. Den oacceptabelt låga byggtakten av främst hyresbostäder har inneburit att skuldsättningen har ökat och att sårbarheten för hushållen riskerar att förvärras om ränteläget förändras.


Det förekommer argument om att statliga stöd till byggande är meningslösa eftersom de hamnar i byggarnas fickor.


Märkligt nog existerar inte motsvarande argumentation för de skattefördelar som ges till ägda bostäder. I den politiska debatten görs idag stor skillnad på om subventioner ges genom avdrag och lägre beskattning eller om de ges som bidrag. Men den faktiska effekten på byggpriser och statens ekonomi är i princip densamma.


När rot-avdraget infördes var kostnaden för staten beräknad till 3,5 miljarder kronor per år. Enligt SCB beräknas rot-avdraget för 2014 hamna på nästan 17 miljarder.

 

Rot-avdraget och möjligheterna till ränteavdrag innebär att staten årligen satsar 40 miljarder kronor på att subventionera det ägda boendet. Samtidigt har den totala satsningen på att stötta byggandet av hyresrätter de senaste nio åren varit exakt noll kronor.


Enligt statistik från SCB gick dessutom en stor del av Rot-avdraget 2013, 6,4 miljarder kronor (43 procent av det totala stödet), till dem som tjänar över 400 000 kronor per år.


Det är knappast en särskilt rättvis fördelning av våra gemensamma resurser.

 

Det är högst rimligt att staten gör en likvärdig satsning på ny- och ombyggnation av hyresrätter. Det är inte samhällsekonomiskt hållbart att ensidigt understödja bostadsrätter och villor. Historien visar dessutom att investeringsstimulans för byggande av hyresrätter är ett effektivt sätt att få fart på byggandet och dessutom hålla produktionskostnaderna nere, framför allt om det kopplas till tak för högsta hyresnivåer.


Historiskt kan vi konstatera att det har byggts mest då staten intervenerat på bostadsmarknaden genom stimulanser i någon form. Marknaden kan inte förväntas ta ansvar för att alla ska få tillgång till en bostad till rimlig kostnad. Staten behöver medverka genom ekonomiska stimulanser.


Det är också viktigt att koppla ihop satsningar på infrastruktur med krav på att det byggs hyresrätter.

 

Skapandet av attraktiva boendemiljöer är beroende av att kommunikationer och annan infrastruktur byggs ut samtidigt och statens medfinansiering av detta förbättrar möjligheterna för bostadsbyggande. Landets kommuner behöver skapa bra förutsättningar för hyresrättsbyggande.


Och fastighetsägare, byggherrar och byggbolag: istället för att lägga all energi på att bara diskutera hinder, ta chansen nu att med stöd av statens insatser i konkret handling verkligen bidra till att pressa produktionspriser och bygga bort bostadsbristen.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-ar-det-ratt-att-krympa-rot-avdraget_4458209.svd

ANNONS
Av Stig Olsson - 4 april 2015 11:36

PR- och lobbybyråer tjänar i dag storkovan på myndigheter.

Det handlar om över fem miljoner kronor varje månad som betalas för allt från medieträning av tjänstemän till debattartiklar och krishantering.

– I den här branschen kan man ta mycket betalt för ett ganska mediokert arbete, säger en tidigare medarbetare på en känd pr-byrå.


Skattebetalarna står för stora delar av pr- och lobbyföretagens vinster. Aftonbladet har begärt in fakturorna från de 24 största byråerna till myndigheter och kommuner sedan sommaren 2013.


Totalt handlar det om 104 miljoner kronor som betalats för allt från medieträning av tjänstemän till debattartiklar och krishantering.


För två år sedan gjorde vi en liknande undersökning, då med siffror från Ekonomistyrningsverket som visade att staten de senaste fem åren spenderat i genomsnitt 47,8 miljoner per år på pr och lobbybyråernas tjänster.

Försäkringskassan betalar mest

Nu visar Aftonbladets undersökning att det handlar om drygt 62 miljoner kronor per år, men då är även kommunernas kostnader inräknade.


Försäkringskassan är i det här sammanhanget en myndighet som gör av med mest pengar. Det är en myndighet som har granskats hårt av medier och har bland annat satsat på att medieträna sina medarbetare. Under vår granskningsperiod har de köpt tjänster av pr-byrån Prime för över 27 miljoner kronor.


En hel del av Skattebetalarnas pengar har gått till rena partsinlagor som har beställts av myndigheter och kommuner.

Gjorde en folder

I Lunds Kommun har man köpt propaganda för spårvägar. Fakturorna på sammanlagt över en kvarts miljon gick till pr-byrån Aspekta. En stor del av kostnaden gällde en partsinlaga som argumenterade för spårvägarna.


Frågan har varit omtvistad och det finns flera grupper som helt motsätter sig bygget.

– Informationen om projektet hade inte nått ut till Lundaborna, och vi gjorde en enkel folder som berättade varför spårväg är en bra idé, säger Åsa Mårtensson, kommundirektörens sekreterare.


Lunds kommun betalade även drygt 15 000 kronor för ”framtagande av debattartikel för nationell media”. Lobbybyråns debattartikel publicerades i Sydsvenskan den 10 januari förra året och undertecknades av direktörerna för tre bolag som samarbetar och är kopplade till kommunen och Region Skåne.

5000 kr i timmen

Trafikverket betalade 84 000 kronor till lobby-byrån JKL, som har knutit till sig förre statsministern Göran Persson. Syftet var att träna argumentation och budskap om Norra Länken, den nya trafikleden i norra Stockholm.

Kursen pågick i fyra halvdagar, vilket ger en prislapp på drygt 5000 kronor per timme. Den hölls i JKL:s lokaler på Sveavägen i Stockholm. En av kursledarna var Göran Perssons förre pressekreterare Anna Helsén.

Kursdeltagare var projektledare som jobbat med Norra Länken, men också Åse Malm, som är informationsansvarig på Trafikverket.


Varför gick du den?

– Jag ska också känna mig trygg och bekväm i mina kontakter med allmänhet och media.

Men du jobbar ju som kommunikationsansvarig, förutsätter man inte då att du har de kunskaperna redan?

– Jae... det kanske inte alltid ingår i min grundutbildning, även en kommunikatör kan behöva tränas på sånt för att känna sig väl till mods.

Enligt Aftonbladets källa, som har jobbat inom pr och lobbybranschen, är medieträning en mycket lukrativ verksamhet. Han uppger att det oftast inte kräver några större arbetsinsatser eller förberedelser, utan det går mest på rutin.

– Såna här kurser som ordnas är en kassako. 84 000 för fyra halvdagar är mycket, men det finns många som tar mycket mer.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20566931.ab

Av Stig Olsson - 4 april 2015 06:02

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) duckar om hur bostäder ska fås fram. Foto: Tommy Pedersen

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) duckar om hur bostäder ska fås fram.
 

Den kraftiga flyktingströmmen mot Sverige sätter hård press på bostadsmarknaden.


De närmaste fyra åren behövs 35 000 nya bostäder per år bara åt dem som fått uppehållstillstånd. Samtidigt är bostadsbristen redan akut på många platser.


Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har lanserat idén att modulhus med tillfälliga bygglov skulle kunna vara en snabb lösning och frågan har utretts av Boverket.

 

Modulhusen lär dock bli de sämsta och dyraste bostäder som någonsin producerats i Sverige. Hyreskostnaden för en modultrea skulle bli nästan 20 000 kronor i månaden, visar en ny rapportsom gjorts på uppdrag av byggbolagen JM och Veidekke.


En anledning till de höga kostnaderna är att husen måste skrivas av på tio eller femton år, därefter ska de monteras ned. Finansieringsfrågan kvarstår dock. Vem ska ta mångmiljardnotan för att modulhusen byggs? Och vem ska betala hyran?


Rapporten ifrågasätter vidare om bostadsministerns planer på tillfälliga bygglov ens är lagliga. Sådana lov får bara ges om behovet är tillfälligt. Ingenting tyder dock på att efterfrågan på bostäder skulle vara mindre om tio år.

Mehmet Kaplan har visserligen redan aviserat lagändringar för att snabba upp bygglovsprocessen. Men sådant kräver tid - något som det är ont om i en tid när Sverige tar emot närmare 1 000 asylsökande en vanlig vecka.


När Boverket utredde nyanländas bostadssituation gav man också andra förslag på möjliga lösningar. Två av de mest kontroversiella var att nyanlända ska få gå före bostadskön och att hyresvärdar ska tvingas lämna lediga lägenheter till förmedlingar.


Ännu har Mehmet Kaplan dock inte kommenterat hur regeringen ställer sig till detta. I stället har han sorglöst gått till attack mot de friare regler för andrahandsuthyrning som lett till en kraftig ökning av utbudet av lediga lägenheter i Stockholm.


Regeringen har också lanserat en satsning på över tre miljarder kronor för att öka byggandet av nya hyresrätter. Någon mekanism för att de 15 000 lägenheter per år som skattebetalarna får subventionera ska fördelas till nyanlända och unga - grupper som regeringen hävdar gynnas av satsningen - finns dock inte.

 

Det går bara att dra slutsatsen att regeringen inte har någon riktig idé om hur tillräckligt många bostäder ska kunna skakas fram. Det närmaste en plan den kommer verkar vara att låta trångboddheten i utanförskapsområdena växa.

 

Nyligen förklarade justitieminister Morgan Johansson (S) att regeringen tvärtemot tidigare löften inte avskaffar EBO-lagen som ger asylsökande rätten att själva skaffa sig bostad. Det skulle bli för dyrt att ha fler asylsökande boendes i Migrationsverkets anläggningar än inneboendes hos släktingar och vänner.


Med all sannolikhet är det också så många nyanländas bostadssituation kommer att lösas i praktiken. Med köpta adresser och lånade soffor växer segregationen och trångboddheten.


Flyktingmottagandet är av allt att döma på väg mot en tyst kollaps.


Läs också:

Bokrisen för flyktingar kräver snabbt svar

Modulhusen löser inte flyktingmottagandet

 

http://www.expressen.se/ledare/flyktingmottagandet-ar-pa-vag-att-kollapsa/

 

 

Av Stig Olsson - 3 april 2015 15:48

Skolan, Pippi Långstrump och Malena Ernman

Skolan, Pippi Långstrump och Malena Ernman

 

De flesta svenskar inser de grava samhällsproblem som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har försatt oss i. Förortsproblematiken har funnits i mer än 20 år men ingen verkar vilja ta tag i situationen, än mindre prata om den. För då är man rasist.


Göteborg, där jag själv bor, närmare bestämt i invandrartäta Bergsjön, har under den senaste tiden varit i stort medialt fokus med anledning av skottlossningar, mord, misshandel och kriminella uppgörelser. I kölvattnet av den senaste skjutningen i Biskopsgården verkade gammelmedierna för en sekund göra ett undantag från sin slentrianmässiga rapportering och försökte sig på en mer mångbottnad analys.


Janne Josefsson i en nyhetssändning och några eldsjälar i SVT Debatt gav sin bild av verkligheten. Där höjdes tonläget och människor som bodde och verkade i förorterna gav sin bild och sina förslag till förändring. Eleverna på Sjumilaskolan i Biskopsgården intervjuades och följdes upp av Göteborgs-Posten.


Sedan blev det tyst.


Den enskilt viktigaste faktorn till varför det ser ut som det gör i förorterna, särskilt de som befolkas av nyanlända och första generationens invandrare, är att det helt saknas framtidshopp. Det finns inga jobb (läs arbeten utan krav på svensk utbildning), skolan saknar resurser, kommunerna går på knäna och polisen söker särskilt stöd uppifrån för att kunna handskas med samhällsutvecklingen. Många invandrare inser själva att de saknar grundläggande kunskaper i svenska och har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Bidragssystemen håller utsatta familjer vid liv, men är det en långsiktig lösning?


När jag var liten invandrarpojk hade vi en övervägande majoritet svenska elever i klassen i Bergsjön. Det fanns ingen som inte pratade korrekt svenska, ändå vill jag påstå att samtliga integrerades över förväntan. Det fanns ingen glorifiering av gangstrar, gängkriminalitet eller andra attribut som gjorde att man var bättre för att man hade en pappa som var gängledare. Tvärtom. De flesta – dock inte undertecknad – lever så vitt jag vet sina liv ostraffade och med inkomst av tjänst. Svensk militärtjänst, som jag gjorde med stolthet, och som är ett av de bästa integrationsverktygen som finns, avskaffades av Alliansen 2010.


I dag finns klasser nästan helt utan svenska elever. Det är inte ett ‘kulturtillskott’ utan en kulturmisär. Jämfört med min uppväxt har de barnen en minimal chans att integreras och anpassa sig till Sverige. Många elever i grundskolan fungerar i dag som tolkar åt sina egna familjer och när det är dags för kvartsamtal behövs en riktig tolk för att läraren ska ha någon möjlighet att kommunicera med elevernas föräldrar. Vad är det för fel på språkkrav? Mängder med länder, inklusive Norge, har krav på språkkunskap för medborgarskap. Hur ska människor lära sig svenska när hela området befolkas av landsmän som pratar deras eget språk, och alla är lika uppgivna? Det tas storslagna politiska beslut i godhetens namn och sedan får Migrationsverket sköta grovjobbet och bära hundhuvudet.


I stället för att diskutera konkreta frågor om hur vi borde ta hand om de invandrare som redan finns här, drygt en miljon, så befinner sig gammelmedierna på nivån om att Pippi Långstrumps pappa är ”negerkung” i böckerna.

Fruktansvärt kränkande. Eller? För vem, undrar jag, jag har aldrig hört talas om en enda mörkhyad person som tagit illa vid sig av det. Däremot finns det många mörkhyade som tar illa vid sig av att de blir marginaliserade, utlämnande åt sina öden, att samhället sviker dem i varenda instans från skola, socialtjänst, arbets- och bostadsmarknad. Är det inte det vi borde diskutera i stället för Pippi Långstrump eller namnet på en kaka?


Det finns en oerhörd majoritet människor som inser de grava samhällsproblem som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har försatt oss i. Förortsproblematiken har funnits i mer än 20 år och ingen verkar vilja ta tag i situationen, än mindre prata om den. Då är man rasist. Alla som inte är för en fullständigt okontrollerad och oreglerad massinvandring är rasister, enligt mediala företrädare, bloggare, kolumnister och allmänna tyckare, som exempelvis Björn Ranelid och Malena Ernman, som själva inte drar sig för offentliga personangrepp. Just den senare tänkte jag särskilt nämna på grund av hennes aggressiva hat mot SD i allmänhet och Jimmie Åkesson i synnerhet.


Med intervjun i Skavlan i förra veckan i färskt minne, där en fortfarande sjukskriven politiker ställer upp för första gången på ett halvår från medieljuset och hatkampanjerna, väljer man att helt bortse från tidigare programetik, medmänsklighet och ‘mysfaktor’ till förmån för den politiskt korrekta hållning som samtliga medier och partier numera är överens om. Man pressar Åkesson, ställer honom personligen till svars för vad några partimedlemmar kan ha sagt på fyllan och villan för 13 år sedan. Han får inte tala till punkt, blir ständigt avbruten och konfronterad för vad man tycker är partiets ‘kultur’.


Detta anser företrädare för gammelmedierna vara helt i sin ordning. Vad man dock glömmer är att även andra partiföreträdare medverkat i programmet, exempelvis Anna Kinberg Batra, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven, som givetvis fick ett helt annat bemötande trots att deras partier är de som egentligen bär ansvaret för att det ser ut som det gör i våra förorter. Inte en enda kritisk fråga. Jag skriver det en gång till för säkerhets skull; inte en enda kritisk fråga till dem.


Så med detta som bakgrund ställer jag mig frågan, var är den konkreta debatten, och hur kan det komma sig att det går så fel när så många vill så väl? Operabesökare har trots allt sällan gått på socialbidrag och Malena själv har en paradvåning på Kungsholms strand. Med det sagt kan jag bara konstatera att rasism och viljan att förbättra villkoren för de svagaste i samhället tydligen är samma sak. I så fall är jag en stolt rasist.


Acke Leijontoft

 

http://www.d-intl.com/2015/04/02/skolan-pippi-langstrump-och-malena-ernman/#comment-5366

Av Stig Olsson - 3 april 2015 12:18

När du läser det här så tänk då på att om en arbetsgivare anställer en invandrare står staten för 75% av avgifterna.
Det kallas visst för rättvisa... och jämlikhet... och broderskap var det va?

 

Så vilka tror du att arbetsgivarna kommer att anställa?


***********************

 

Redan i år höjs skatterna med 5,6 miljarder kronor. Framför allt handlar det om att arbetsgivaravgiften för unga höjs från 15,49 till 25,46 procent i augusti.

 


Idag (27/3) presenterade regeringen de skattehöjningar som kommer att finnas med i den kommande vårbudgeten och därmed påverka beskattningen redan i år. Den största posten utgjordes av höjdarbetsgivaravgift för unga.


Sedan 2009 har arbetsgivaravgiften för unga uppgått till 15,49 procent av lönen. Denna kommer i ett första steg att höjas till 25,46 procent. Höjningen får genomslag den 1 augusti i år och kommer att bestå fram till och med den 30 juni 2016. Därefter slopas nedsättningen helt och arbetsgivaravgiften höjs till 31,42 procent.


För att anställa en ung person som tjänar 20 000 kronor i månaden innebär höjningen i augusti att anställningskostnaden ökar med 24 000 kronor på årsbasis. Det kommer alltså kosta ytterligare lite drygt en månadslön om året att ha en ungdom anställd. När nedsättningen slopas helt under nästa år ökar kostnaden med ytterligare 14 000 kronor till 38 000 kronor om året.


Arbetsgivaravgift för unga – räkneexempel

Kronor

 Från 1 aug 2015Från 1 juli 2016
Lön, månad20 00020 000
Arbetsgivaravgift, månad5 0926 284
Arbetskraftskostnad, månad25 09226 284
Arbetskraftskostnad, år301 104315 408
Höjning jämfört med dagens regler, år23 92838 232
Källa: Egna beräkningar

Andra nyheter i vårbudgeten blir att skatten på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer höjs med nästan 17 procent per megawatt. Detta väntas öka skatteintäkterna med 104 miljoner i år. Även skatten på naturgrus och bekämpningsmedel höjs, vilket väntas inbringa 11 miljoner extra till statskassan under 2015.

Ytterligare skattehöjningar nästa år

Regeringen aviserade också ytterligare skattehöjningar som kan börja gälla från och med nästa år om de går igenom. Särskilt intressant för privatpersoner blir då den höjda skatten på investeringssparkonton (ISK) samt höjd skatt på bensin och diesel. Regeringen planerar också att minska skattereduktionen för ROT, från 50 till 30 procent av arbetskostnaderna, samt att sänka RUT-avdraget för personer under 65 år till max 25 000 kronor. Redan från den 1 augusti i år sker faktiskt en annan begränsning i RUT eftersom man därefter inte kommer att beviljas skattereduktion för läxhjälp.

Utöver detta håller regeringen öppet för att genomföra de skattehöjningar som stoppades när förra budgeten föll i höstas. Bland dessa återfinns bland annat sänkt jobbskatteavdrag för personer som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden och höjd statlig inkomstskatt.


http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2015/Mars/56-miljarder-i-skattehojningar/

 

Av Stig Olsson - 3 april 2015 09:59

Sverige är nära att få till stånd ett samarbetsavtal med Rumänien om landets mest utsatta. Ett utkast bereds med fokus på barns rättigheter, jämställdhet och välfärdsfrågor, enligt statssekreteraren Pernilla Baralt, nyss hemkommen från möten i Bukarest.



De flesta svenska städer har numera tiggare utanför matbutikerna, ofta romer från Rumänien, och allt fler flyr undan svåra villkor i hemländerna. Under onsdagen gick organisationen Hjärta till hjärta ut med att det behövs "Marshall-plan" för Europas romer.


I ett led för att lösa frågan träffade Rumäniens socialminister Rovana Plumb i januari ministrarna Åsa Regnér (S) och Annika Strandhäll (S) för att diskutera former för samarbete kring tiggarna.

Nu har Åsa Regnérs statssekreterare Pernilla Baralt och den nationelle samordnaren Martin Valfridsson varit i Rumänien och följt upp samtalen.

 

Efter att Rumänien granskat utkastet kommer det att beredas i Sverige.

- Det känns som att vi kan prata om både komplicerade och tuffa frågor. Målet nu är att ge en mer långsiktig och bredare ram till våra fortsatta diskussioner. Planen är att kunna skriva under det till sommaren, säger Pernilla Baralt.


Fokus under mötena med statssekreterarna i Bukarest låg på barn och barns rättigheter. Det rumänska skyddsnätet gäller för alla, men i praktiken tar inte romer del av det i samma utsträckning. Det finns bland annat intresse för svenska systemet med förskolor.

- Många romska barn har inte heller tillgång till det mest basala som vatten och el, då är det svårt att sitta hemma och göra läxor, säger Pernilla Baralt.

 

Det handlar även om utbyte av kompetens. Från svensk sida handlar det om att bidra med kunskap bland annat om Sveriges sociala skyddsnät. Dessutom ska Sverige hjälpa till med ytterligare kunskap för att använda EU:s strukturmedel.


Kommer avtalet leda till att färre romer känner sig tvungna att resa utomlands?

- Det här är en jätteutmaning, det är mycket en fattigdomsfråga och handlar om ett samhällssystem som håller på att byggas upp. Det kommer inte att vända på några år ens. Vi måste samtidigt titta på den mer precisa frågan kring rumäner och bulgarer här så att inte akuta tillfälliga insatser påverkar arbetet i Rumänien, säger Pernilla Baralt.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/samarbetsavtal-med-rumanien-nara_4455501.svd

Av Stig Olsson - 2 april 2015 14:09

Staten, regeringen, politikerna, alla medier etc har under denna tidsperiod hela tiden ensidigt påstått att invandringen är rena rama guldgruvan för landet Sverige. Det är en investering av världsklass och utan motstycke. 

Varför stämmer det inte då?


Ja jag vet inte varför DN publicerade denna artikel, de kanske fick kalla fötter efter att så enkelspårigt, under så lång tid, hävdat ovanstående att de till slut valde att gräva fram sanningen!? Jag vet inte, men så här skrev dom i alla fall:

 


15 740 personer är i dag folkbokförda i Sverige och

i arbetsför ålder, av de totalt 24 567 personer som

fick  permanent uppehållstillstånd år 2004.

 

 
 

○ Flyktingar har stora problem att komma in på den svenska arbetsmarknaden, visar en unik kartläggning som DN gjort.

○ Vi har granskat hur det gått för samtliga personer som fick permanent uppehållstillstånd 2004.

○ Tio år senare har inte ens varannan flykting en inkomst över 13.000 kronor i månaden. Minst tre av tio får ekonomiskt bistånd från kommunen.

  

Ett av de övergripande målen med svensk integrationspolitik har under lång tid varit att så snabbt som möjligt få in människor på arbetsmarknaden. Dagens Nyheter kan i dag presentera en unik genomgång som visar att flyktingar har stora svårigheter att klara en egen försörjning.


För drygt tio år sedan – år 2004 – fick 24.567 personer permanent uppehållstillstånd i Sverige. Med hjälp av datakörningar har DN granskat hur det har gått för samtliga av dem att etablera sig i Sverige. I dag är 15.740 personer folkbokförda i landet och i arbetsför ålder, 20 till 64 år.

 

Av dem kom 3.928 individer hit som flyktingar och andra asylliknande skäl. I flera fall kommer de från väpnade konflikter, förtryck och tortyr. Ansökningarna om uppe- hållstillstånd från den här tiden kom till stor del från personer med medborgarskap i Iran, Somalia, Irak, Afghanistan, Ryssland (Tjetjenien) och Balkanländerna.


Tio år senare är inkomsterna mycket låga i förhållande till befolkningen i övrigt.

 

Det finns ingen officiell definition eller gräns i Sverige för vad som är en ”rimlig inkomstnivå”. Men för att ge ett exempel från DN:s datakörning har inte ens hälften – 46 procent – av flyktingarna i dag en inkomst över 13.000 kronor i månaden. Alla siffror i kartläggningen bygger på inkomstuppgifter för 2013 och för dem som då var i arbetsför ålder, 20 till 64 år.


Medianinkomsten för flyktingarna är 11.100 kronor i månaden. Det kan jämföras med 23.700 kronor i månaden som är medianinkomsten för hela befolkningen i Sverige. Jämförelsen är dock inte helt rättvisande, bland annat eftersom den svenskfödda befolkningen varit etablerad på arbetsmarknaden under längre tid.


För att göra DN:s undersökning tydligare har vi delat in alla som fick uppehållstillstånd 2004 i olika grupper, varav flyktingar är en av dessa.


En annan kategori är anhöriginvandrare som består av 3.771 individer. Det handlar om personer som flyttat till Sverige på grund av att de har en anhörig som har uppehållstillstånd i Sverige eller är svensk medborgare. Det kan till exempel vara anhöriga till flyktingar som efter en tid återförenas med familjen. Majoriteten av anhöriginvandringen beror däremot på andra skäl, till exempel att en svenskfödd person finner kärlek i andra delar av världen.

 

Medianinkomsten är särskilt låg för dem som kom som anhöriginvandrare till flyktingar – 4.500 kronor i månaden.


Olof Åslund, professor i nationalekonomi och generaldirektör för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), tycker att resultatet för flyktingar och flyktinganhöriginvandrare är problematiskt.

– Det är ju någon form av misslyckande när så många människor har svårt att komma i stabil sysselsättning och bli självförsörjande. Detta trots att de i många fall har goda kvalifikationer och stora ambitioner. Sedan är det svårt att säga hur ”ansvarskakan” ska fördelas – om det är politiken, arbetsmarknadens parter, vi som medborgare eller individerna själva, säger han.


Bäst har det gått för arbetskraftsinvandrare, men den gruppen var liten – bara 153 personer. Medianinkomsten i dag motsvarar 45.500 kronor i månaden.


Chanin från Afghanistan har varit arbetslös sedan hon kom till Sverige för tio år sedan. Samuel från Burma får snart sin masterexamen i nationalekonomi. Personerna som fick uppehållstillstånd 2004 har gått olika öden till mötes. Läs hela artikeln här.

 

Den största kategorin i datakörningen kallar vi för ”Övriga” – 7.888 individer. Den består nästan uteslutande av personer som tidigare har haft tidsbegränsade uppehållstillstånd men som år 2004 fick dessa omvandlade till permanenta. Det har inte gått att följa upp vilket år personerna ursprungligen kom till Sverige eller vilka skäl de haft för bosättning. En stor andel i gruppen ”Övriga” är sannolikt flyktingar som har bott i Sverige under flera år. Medianinkomsten är 16.800 kronor.


I december förra året publicerade Statistiska centralbyrån en rapport om invandrares etablering på arbetsmarknaden. Studien fick stor uppmärksamhet och fokuserade på personer som kom under åren 1997 till 1999. Resultatet visade att två av tre flyktingar var i arbete efter tio år. DN:s genomgång visar dock att måttet som används, ”andel förvärvsarbetande”, är generöst. Metoden är förvisso etablerad och används även internationellt, men för att räknas som förvärvsarbetande räcker det med att personerna arbetar i genomsnitt en timme i veckan under november månad.


DN har med hjälp av Socialstyrelsen också tagit reda på hur stor andel av invandrarna från år 2004 som i dag får ekonomiskt bistånd från kommunen – i huvudsak försörjningsstöd.


Statistiken bygger på inrapportering och ett bekymmer är att några kommuner – till exempel Botkyrka – inte har skickat in data. Det innebär att antalet biståndstagare är högre i verkligheten.


Minst 31 procent av flyktingarna i arbetsför ålder bodde år 2013 i ett hushåll som någon gång fick bistånd. Särskilt hög var andelen bland anhöriginvandrare till flyktingar – minst 41 procent.


Motsvarande andel för hela befolkningen är 4 procent, men siffrorna är inte direkt jämförbara. Statistiken för hela befolkningen var ursprungligen lägre (på grund av bortfallet från vissa kommuner) och har därför justerats upp något.

 

Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, tycker att situationen är besvärlig när en förhållandevis hög andel personer inte lyckas få en egen inkomst efter tio år.

– Man skulle förstås vilja att resultatet var bättre. Därför finns det anledningar att hitta bättre lösningar. Ett stort problem i Sverige är att det finns svårigheter i att ta fasta på vilken utbildning man har och validera den. Där finns möjligheter till förbättringar, säger han.


Studier om integration är inte helt okomplicerade. Några personer kan ha inkomster från verksamheter utomlands som inte går att spåra. Det går heller inte att spåra eventuella ”svarta” inkomster.


I DN:s statistik ingår endast de som fortfarande är folkbokförda i Sverige, men en felkälla som ändå kan påverka resultatet är personer som har flyttat utomlands och missat att registrera detta hos Skatteverket. Det ser då ut som att personerna bor i Sverige och saknar inkomst. DN har därför gjort stickprov på 40 flyktingar som har noll kronor i årsinkomst. Vi har gjort ingående granskningar, men inte hittat några indikationer som talar för att personerna har flyttat permanent utomlands (se faktaruta).

 

DN har även granskat förekomsten av skulder och brottsdomar, eftersom sådan belastning kan försvåra etableringen på arbetsmarknaden. 14,8 procent av flyktingarna har eller har haft skulder registrerade hos Kronofogden.


Minst 15,5 procent av flyktingarna har dömts för brott, fått strafföreläggande (böter) eller åtalsunderlåtelse (”prick” i belastningsregistret). För gruppen arbetskraftsinvandrare är andelen minst 2,6 procent. Vi har exkluderat mindre trafikförseelser som till exempel hastighetsöverträdelser och brott mot bälteslagen.


Siffrorna är sannolikt något högre eftersom det finns visst bortfall i DN:s underlag.


Någon jämförande statistik för hela befolkningen finns inte.


Orsaken till att invandrare förekommer ofta i brottsstatistiken beror framför allt på att de är fattigare och lever under sämre socio- ekonomiska förhållanden än infödda svenskar, enligt forskning från Stockholms universitet.

– Brottsdomar och skuldsättning är förstås en belastning om man ska komma ut på arbetsmarknaden. Det kan uppfattas som att man till exempel inte kan sköta sin ekonomi. Sedan kan det vara svårt att studera orsakssambanden när det gäller brott, skulder och arbetslöshet, säger Jan Ekberg, professor emeritus i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet.


http://www.dn.se/nyheter/sverige/tio-ar-senare-har-varannan-mindre-an-13-000-i-manaden-1/

 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se