Inlägg publicerade under kategorin Stigs liv

Av Stig Olsson - 23 mars 2015 20:18


Efter intervjuerna satt jag stilla och tyst i färdtjänstbilar och på tåg genom ett stekhett Sverige i vårsol. Det assistanslösa Sverige vars berättelser rullade ut sig framför mig. Där mina informanter berättade om hur de nu inte längre kunde lämna sina hem när de ville, hur de inte längre kunde arbeta, ägna sig åt fritidssysselsättningar, hur de var utelämnade åt anhörigas och vänners välvilja. Hur de var tvungna att ta med sig sina vänner in på toaletten.


Genom detta Sverige reste jag med panik i bröstet. För att jag visste att mina informanters situation också kunde bli min. Den kommunala godtycklighet och rättsosäkerhet som de beskrev sedan de mist rätten till den statliga assistansersättningen är min verklighet. Jag tillhör de som inte i nuläget skulle bedömas ha mer än 20 timmar i veckan i grundläggande behov. Jag tillhör de som inte behöver ompröva den lagstadgade rätten till personlig assistans vartannat år – utan varje.


En omprövning i dagsläget är inte en avstämning av mitt behov. En omprövning är förutsättningslös.


På resan genom det assistanslösa Sverige blev något smärtsamt tydligt. Medborgarskapet och rätten att utöva det fritt och jämlikt, rätten till rörelsefrihet och kontinuitet i livet, är inte förbehållet alla svenska medborgare. I dagsläget är det inte förbehållet mig.


Ingen som inte kan planera sitt liv eftersom förutsättningarna för det kan komma att förändras radikalt från ett år till ett annat är jämlik. Ingen som tvingas svara på hur ofta den går på toaletten och vad den gör där, och sedan vet att en handläggare ska bedöma rimligheten i det svar man angett kan sägas bibehålla sin personliga integritet. Ingen vars hela livsföring äventyras årligen kan sägas ha jämlik ställning i samhället med den vars rätt till att vara en del av det inte behöver omprövas.


Den kommunala omprövningssituationen innebär att jag som medborgare är helt utelämnad till det kommunala självstyret. Till kommunens handläggare och dennes chef, men framförallt till den kommunala ekonomin. Vi är många som slåss om posterna i den kommunala budgeten. Om något annat kostat är det svårt att få råd till att säkra rätten för mig att klä på mig och arbeta.


Nästa år fyller jag 30 år. Jag hade kunnat ha barn i dagsläget, men jag tror att jag undermedvetet har valt bort det.


Ett föräldraansvar är så mycket längre än bara ett år. Jag kan inte riskera att inte kunna ta hand om ett barn från ett år till ett annat.


Jag har varit vuxen i lagens mening i över 10 år, men jag uppfattas inte som en vuxen individ av samhället. Jag kan inte säga nej, jag måste utstå sådant som samhället inte kräver att andra vuxna ska acceptera.


Trots att mitt fysiska tillstånd är livslångt och inte går att rehabilitera, blir det något blir det förmodligen sämre.


Trots att kommunen beviljat mig assistans i sammanlagt fyra år tidigare och att jag haft rätt till assistans i olika former sedan jag gick på förskolan vill de nu ha starkare bevis för mitt behov av hjälp. De vill se hur assistansen utförs i realtid. En så kallad ADL-bedömning. De vill att en arbetsterapeut ska titta på medan jag duschar och sedan bedöma om mitt behov av assistans är rimligt.


Vad betyder detta egentligen?


Att jag som är nästan 30 år, mer än vuxen, ska stå naken inför en annan människa medan min assistent hjälper mig att duscha. En människa jag aldrig tidigare träffat.


Vem avkräver samhället sådant av?


Vem ska acceptera att bli sedd i all sin nakenhet och få situationen bedömd som rimlig eller orimlig?


Jag tänker mycket på begreppet samtycke i relation till att ompröva min assistans.


Ofta menar man att jag har samtyckt. Jag går ju med på att göra detta? Med vad är alternativet? Att någon annan ska få se mig naken och blöt i duschen, eller att jag inte ska kunna duscha alls? Att någon annan ska få se mig naken eller att jag inte ska kunna klä på mig alls?


Jag har aldrig samtyckt till detta. Ändå måste jag göra det?


Det är tvång.


Arbetsterapeuten har sin landstingskjorta med namnskylt på sig när hon kommer hem till mig för ett inledande samtal. Hon talar i vi-form och säger saker som ”nu vi är klara”. Nej det är vi inte, tänker jag. Du är klar och nu ska du gå, jag är hemma, jag bor här. Vårdapparatens väggar växer runtomkring mig. Jag är inte i mitt hem längre. Jag är på hennes arbetsplats. Mitt hem är inte längre mitt.


Arbetsterapeuten säger att hon är mån om att jag inte ska känna mig kränkt, att jag självklart ska få känna mig bekväm. Sedan säger hon, som i nästa andetag, ”men då kan ju jag komma på morgonen och se när du klär på dig?


Om dina assistenter kommer klockan åtta eller nio så kan ju jag också komma då.”

Integriteten som hon lovat mig är i denna stund inte värt något som helst. Hur ser man ut på morgonen när man precis vaknat, har tovigt hår och luktar svett, inte har några kläder på sig?


Jag är snart 30 år. Mer än vuxen och det har tagit långt tid att återta min kropp från vårdens definitioner av den som avvikande och bristfällig. Att förstå att den är min och inte tillhör vare sig sjukgymnaster eller läkare. Att förstå vad det gjort med mig att så många sett mig utan kläder att det varit det normala. Att vara avklädd framför andra som har sina kläder på sig. Att höra dem kommentera kroppens utseende och förmågor som om jag inte var där. Men nu är jag där igen. Nu ska hon titta på mig, jag ska vara naken och hon ska ha sina kläder på sig. Jag ska vara hemma men hon ska samtidigt vara på jobbet.


Bara mina assistenter och mina älskare har fått se mig utan kläder sedan jag tog beslutet om att kroppen inte tillhörde vården, utan mig själv. Kroppen och dess nakenhet har en gräns. När den överträds i andra sammanhang talar vi om övergrepp och samtyckesbrott. I mitt fall talar samhället istället om att det är detta som krävs för att få rätten till full delaktighet i samhällslivet. Att det krävs kontroll och förutsättningslösa prövningar för rätten till denna delaktighet. Vägen till samhällsinkludering går inte genom rätten till rörelsefrihet och självbestämmande, utan genom att bli granskad i duschen, naken, blöt och intvålad.


Ibland talar man om för mig att det är synd om arbetsterapeuten också. Att hon inte kan välja att inte göra detta eftersom kommunen krävt det. Man talar om vikten av att jag är trevlig, att jag inte får brusa upp utan måste behålla lugnet. Tro mig jag vet, jag vet hur man behåller lugnet när någon frågar en hur ofta och vad jag handlar, hur länge jag duschar och vad jag gör då, vad jag har för kläder på mig och varför. Jag vet att behålla lugnet eftersom allt står på spel. Jag vet att behålla lugnet fast jag inte borde behöva göra det.


Sanningen är att det inte spelar någon roll om arbetsterapeuten är trevlig eller inte. Kränkningen är densamma. Jag ska fortfarande vara naken, hon ska fortfarande ha kläder på sig, vägen till full delaktighet går fortfarande genom detta. Ja, det är strukturen som möjliggör för kränkningen, men den verkar genom att personer accepterar att utföra kränkande handlingar.


Du kanske tror att jag glömmer fort, men den som har makt över hela ens liv glömmer man aldrig. Den som har makt att rasera allt som man byggt upp glömmer man aldrig. Arbetsterapeutens namn skriver jag upp i raden av andra, som har haft möjlighet att handla annorlunda. Som har kunnat uppfatta mig som en person med rätt till integritet men som inte gjort det.


Jag har tagit in allt detta nu. Vad det svenska samhället egentligen uppfattar mig som. Inte som vuxen, inte som en person med rätt till integritet och rätt till min egen kropp. Därför inte heller som ett barn, utan som något annat.


Något utan integritet, något som ska stå till vårdens, kommunens och statens förfogande. Något som ska kontrolleras och mätas. Något som ska vara beredd att visa allt. Något där blottade bröst inte är bröst. Ett medicinens exempel.


Allt detta måste jag förmå mig att bli uppfattad som. Jag kan inte vägra, inte säga nej, inte låsa dörren när arbetsterapeuten ringer på. Då blir det inget beslut om personlig assistans eftersom kommunen inte kan vara säkra på mitt behov. Då blir det inga kläder på kroppen, ingen mat och ingen möjlighet till arbete eller studier. Då kan jag inte själv bestämma vem som tar i min kropp och när. Då måste jag ta med mig mina vänner in på toaletten.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3426#comment-29076

ANNONS
Av Stig Olsson - 23 mars 2015 18:05

USA  Hangarkryssare

USA Hangarkryssare

”Gentemot Sverige kommer USA/Nato att hävda det avtal som förra Regeringen undertecknade en av de sista dagarna de satt kvar, vilket är ett Carte Blanche för Nato att invadera Sverige utan krigsförklaring.”

”Om vi står utanför USA/Nato, och vi kan försvara oss mot ett angrepp från norskt territorium och hävda svensk alliansfrihet då kommer vi inte heller att bli anfallna österifrån. Detsamma gäller om vi skulle råka ut för någon form av angrepp från öst där man vill åt vårt territorium. Kan vi hävda vårt land och försvara oss blir vi inte angripna från väst”, skriver Andersson i detta inlägg.

Ett militärt anfall mot Sverige för att erövra och ockupera landet är idag inte ett alternativ för en fiende.

Ett militärt anfall mot Sverige kan komma att ske av i princip endast två orsaker.

1. Säkra Svenskt territorium för passage av egen trupp eller hålla basområden.

2. För att förhindra trupp att röra sig genom vårt land eller hålla basområden här.

De två stora maktblocken som finns i Nordeuropa och dess närhet är USA/Nato och den Ryska Federationens trupper. Att EU:s överenskommelser skulle ha någon som helst betydelse i ett stormaktskrig är uteslutet. EU är ovidkommande.

Om det utbryter ett krig emellan USA/Nato – Ryssland vilket nu denna dag och framöver är mycket troligt då blir Sverige en krigszon. Men inte för att man vill Sverige och dess folk något utan att vi befinner oss där vi är. Vi blir en strategisk zon.

Enligt alternativ ett så kommer Natos trupper i Norge att vilja säkra upp försörjningslinjer till Baltikum via Sverige. Den av USA förhandslagrade marinkårsdivision som finns strax norr om Trondheim (Verdal) är en attackstyrka, och dess uppgift blir att via vägnät och järnväg inta och kontrollera minst ett par svenska hamnar. Därmed säkra Natos försörjningslinje från hamnen i Trondheim via svenska hamnar (mellan Gävle & Sundsvall) och sedan med fartyg runt Åland till de Baltiska staterna överföra militärt underhåll och trupp. Ubåtar från USA/Nato skall blockera Finska viken och kustområdet utanför f.d Königsberg idag Kaliningrad. Dessa ubåtar måste finnas i Östersjön innan en blockad av inpassagen i sunden stängs. Kriget måste förberedas. Det är i det skeendet vi just nu befinner oss men överföring av förband till Baltikum.

Det här kommer att ske direkt efter eller strax före ett krigsutbrott, och det är att man flyger in från USA till Trondheim (Stjördal airport) via ett 50 tal flighter de 20 000 man som har sin utrustning i ett berg norr om Trondheim. Dessa trupper blir stridsberedda på någon timme efter landning. Avståndet flygplats till bergsförrådet i Verdal är cirka 40 kilometer. Sedan är det bara ytterligare 40 kilometer till svenska gränsen.

Gentemot Sverige kommer USA/Nato att hävda det avtal som förra Regeringen undertecknade en av de sista dagarna de satt kvar, vilket är ett Carte Blanche för Nato att invadera Sverige utan krigsförklaring. Bäst för dem vore ju om de kunde få Sverige att bli en del av angreppsformationen som nu Nato blivit efter Warszawapaktens nedläggning för 20 år sedan. Det vill säga att Sverige blir en del av Nato. Det är detta politiska spel vi nu bevittnar i Riksdagen bl.a

De andra områdena som Nato sneglar på i Sverige är bland annat flygbasområdet runt Vidsel. I en cirkel på 100 kilometer runt denna bas efter Piteälven finns ytterligare ett 10 – tal viktiga flygfält. Detta basområde ligger också skyddat bakom det finska flygets operationsområde. Nämnas här bör också att vid Bodö i Norge finns en ankringsplats för en amerikansk hangarfartygsgrupp. Även denna är förberedd och runt Bodö finns mycket viktiga installationer för USA/Nato, liksom hela vägen upp efter kusten i Nordnorge.

Den som behärskar Vidselfälten behärskar med sitt flyg hela området väster om Kolahalvön.

Nordnorge med sina djupa fjordar är också ett område där USA och Nato kommer att gömma många av sina ubåtar som då behärskar hela Nordatlanten. Man vill här stoppa de ryska djupgående missilubåtar som finns i Murmanskområdet för att komma nära den Nordamerikanska kontinenten.

Men även Gotland kommer att få stor betydelse i ett framtida krig. Orsakerna är dess läge och Gotland har i ett kommande krig ett strategiskt läge. Gotland blir ett uppmarschområde.

Den som behärskar Stora och Lilla Bälten samt Öresund kan ju stoppa all in- och utfart ur Östersjön, och därför kommer dessa vattendrag att minläggas direkt innan kriget bryter ut. Minor läggs från både flyg, ubåtar och ytfartyg. Ryskt flyg har övat på detta nu under vintern och flugit där utan transpondrar vilket gjort civilflyget upprört.

Enligt alternativ två så kommer de ryska förbanden att på alla sätt försöka att stoppa USA/Natos planer för transportvägar genom Sverige, och att Vidselområdet samt Gotland blir baser för Natos förband. Sverige blir därmed en krigszon. Men bara delar av landet.

Rysslands militära doktrin säger att man direkt går upp i kärnvapenkrig om det nu blir ett krig och det blir det. Då kommer man att vilja förstöra den infrastruktur som USA/Natos trupper vill ha i vårt land.

Vi kan därför förvänta oss mycket avancerade anfall av Spetsnaz förband som förstör elledningar, master för tele, radio mm, broar, vägar, allt som stoppar ett utnyttjande av svenskt territorium. Det här kommer att leda till mycket svårigheter för det civila svenska samhället.

Om dessa insatser inte räcker kan vi förvänta oss riktade attacker med stridsspetsar från de nya vapentyper Ryssland har vilket innefattar kärnvapen men i begränsad taktisk storlek. Dessa vapen sätts då in mot hamnar och andra viktiga infrastrukturella mål.

Skadorna på vårt lands städer i krigszonerna blir mycket stora men lokala. Några få städer får svåra skador i övrigt blir det enorma skador på det civila samhällets infrastruktur som kommer att totalt klappa ihop, och på ett antal dygn bryta ner vårt land helt och hållet. Om el, kommunikationer både fysiska och teledito slutar att fungera bryter de ekonomiska och de sociala samhället snabbt ihop. Ett land som vårt klarar idag inte denna typ av svårigheter.

Min slutsats blir därför följande:

Om vi står utanför USA/Nato, och vi kan försvara oss mot ett angrepp från norskt territorium och hävda svensk alliansfrihet då kommer vi inte heller att bli anfallna österifrån. Detsamma gäller om vi skulle råka ut för någon form av angrepp från öst där man vill åt vårt territorium. Kan vi hävda vårt land och försvara oss blir vi inte angripna från väst.

Vad Sverige därför behöver just nu är en magnifik upprustning och en klar militär doktrin som uttrycker alliansfrihet och neutralitet i krigsförhållanden.

Vi behöver ett mycket starkt eget försvar, och de ekonomiska medel som finns kan frigöras från sådant som idag kostar stora summor. En svensk upprustning kommer att gynna de kommande släktet som slipper att ha haft ett krig i sitt land, men även vi som nu finns. Bara de som varit med om krig vet vad det innebär.

Sverige måste stå själv på egna ben och skydda vårt eget land från alla håll. Utan att göra så kommer vårt land att bli mycket olyckligt, och framtiden kommer att ställa till ansvar våra politiker brutalt hårt.

Andersson

 

https://parnassen.wordpress.com/2015/03/23/sverige-som-krigszon

ANNONS
Av Stig Olsson - 23 mars 2015 17:51

Jag har ånyo – måttligt frivilligt eftersom fjärrkontrollen låg utom räckhåll; när kommer man uppfinna fjärrkontroller till fjärrkontrollen? – åtnjutit ännu några minuter av statens televisionsutsändningar med inriktning på hur samtidshändelser skall skildras inom ramen för den politiskt korrekta åskådningen.


Statsminister Staffan Lövén (eller vad han nu heter) har hastigt återvänt till Sverige från toppmöte i Bryssel tillsammans med sina märkligt grimaserande livvakter Hugin och Mumin klädda i svart. Och han styrde sina steg till

Vårväderstorget i Biskopsgården, Göteborg. Där mötte han folket, sade sig ta intryck av ”de som lever här”, och förklarade att det är ”vårt” ansvar att folk skall kunna uppleva sig leva i trygghet och att det är så värdefullt att få se på plats vad som skett. Och så gick han fram och lade blommor utanför den krog där två personer sköts till döds och ytterligare en handfull människor skottskadades.


Nyhetsuppläsaren kunde berätta att det stundtals rådde upprörd stämning, men att statsministern kunde genomföra sitt besök på platsen utan att bli påverkad av detta (Norsk Rundkringkastning hade en annan syn på hur opåverkad statsministern inte var…).


Fast vad var det man var upprörda över då statsministern kom till platsen? Det fick vi ingen tydlig bild av. Jag fick intryck av att Statens Television försökte förmedla en bild av att invånarna var ivriga över att få möta statsministern.


Men samtidigt hade jag en magkänsla över att det var någonting annat som fick vissa av Biskopsgårdens invånare att bröla och grymta. Jag kan liksom inte förstå logiken varför folk skall bli upprörda över statsministerns närvaro, om de nu inte är besvärade av besöket som sådant.


Utan hjälp från Statens Television började jag ställa upp egna hypoteser. Låt oss ponera att medborgarna vid Vårväderstorget på allvar är trötta på gangsterfasonerna i deras stadsdel och önskar att de kunde vara trygga i sitt eget område. Borde de då inte istället applådera den forne svetsaren vid vapenfabriken Hägglunds som hedrar offren för det meningslösa våldet? Tja, kan det vara så att de boende vid Vårväderstorget vet någonting som vi TV-tittare inte får veta? T.ex vilka de nedskjutna var och varför de skjutits?


Allt vi får veta är att polisen vet att det spekuleras i medierna, och just därför vill polisen inte säga någonting (som om polisens tystnad skulle minska spekulationerna). Vi får inte veta någonting om de dödade mer än att dådet anses vara ”gängrelaterat”. Om de dödade – eller i vart fall den ene – nu skulle försörja sig på olagligheter, då måste jag själv rynka på ögonbrynen i förundran över statsministerns beslut att ”visa upp sig” och lägga blommor vid mordplatsen. Är blommorna lagda även för den döde gangstern?


Inte för att jag förvånas över statsministerns beteende. Hans recept mot den uppkomna situationen är att prioritera skolan och att ungdomarna skall ha jobb. Det receptet har hans företrädare utlovat i tiotals år. Hittills finns inget som tyder på att befintliga politiska ”lösningar” varit lösningar över huvud taget. Snarare tvärtom. Det är dags att tänka nytt.


Avkriminalisera innehav, bruk och handel med de droger som ligorna säljer. Beröva dem deras levebröd. Släpp vapenlagarna och låt folk som sitter på restauranger eller annorstädes beväpna sig så att de har en ärlig chans att försvara sig när det stormar in någon snubbe med automatvapen.


Sluta dalta med 15-åringar som begår vålds- och egendomsbrott. Lås in dem på ställen som inte förknippas med ordet ”trivselfaktor”. Och framför allt, ge folk makt att forma sina liv utan att staten styr och ställer. Statsminister Staffan


Löfvén var inte i Biskopsgården för att han tycker synd om folket där; han var i Biskopsgården därför att TV-kamerorna fanns på plats så att han än en gång kan inbilla väljarna att hans politiska plattityder skulle ha någon legitimitet.


https://peterharold.wordpress.com/2015/03/20/varfor-upprord-stamning

Av Stig Olsson - 22 mars 2015 17:32

Vi som har en funktionsnedsättning som gör oss helt beroende av andra människors hjälp för att kunna fungera tvingas att leva i en ständig skräck för om vi får den nödvändiga hjälpen som vi måste ha för att kunna fungera i alla sammanhang i livet


Hur mycket hjälpinsatser vi skall få är inte beroende av dom faktiska omständigheterna utan det sker helt godtyckligt av olika tjänstemän och deras högst personliga inställning till oss som person


Alla beslut räcker endast ett år i taget så vi måste ständigt leva i en ständig skräck över om vi även i fortsättningen kommer att få den nödvändiga hjälpen vi har behov av trots att vi lever med livslånga funktionsnedsättningar


Inte nog med denna ständiga skräck för om man skall få den nödvändiga hjälpen så begränsas våra liv mycket kraftigt på grund av alla begränsningar som sätts upp i antal timmar och vi kan inte leva ett spontant liv 


Med dom förutsättningar man har med bara årsvis vetenskap om den nödvändiga hjälpen man har behov av törs man inte engagera sig i kultur eller föreningslivet eftersom man vet att man inte kan åta sig några som helst förtroendeuppdrag när man inte vet om man kan behålla det efter omprövningen av ens hela livssituation


Man frågar sig varför det skall behöva vara så här att en liten grupp av samhällsmedborgare skall behöva leva i en ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet enbart på grund av en tjänstemans godtyckliga beslut


Vi är alla lika mycket värda och skall ha samma rätt att kunna leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap utan att andra skall ha möjlighet att begränsa en annan människas liv enbart på grund av medmänniskan råkar ha en funktionsnedsättning


Vilken annan grupp i samhället tvingas att leva med detta ständiga hot mot ett fungerande liv i full samhällsgemenskap


Skulle man utsätta hele befolkningen för detta vansinne så skulle det snart vara stora massdemonstrationer och upplopp men eftersom det bara berör en liten del av samhällsmedborgarna så blir det inga som helst protester vilket visar på vilken inställning samhället har till oss med stora hjälpbehov på grund av en funktionsnedsättning


Sverige har både undertecknat och ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som skall vara rättesnöret i samtliga beslut som berör funktionsnedsatt


Men regeringen och riksdagen vägrar att införa den som svensk lag och får mycket kraftig kritik för att man inte ser till att den införs som lag och så länge man gör detta så kommer vi att fortsätta att behöva leva i ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet helt i onödan


Så här skriver FN till Sverige när det gäller att införa konventionen i den svenska lagstiftningen


7.
Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in-förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens
politik och kommunernas politik när det gäller att genom-föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of-ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet 
No 3/2011 H.M v Sweden.


8.
Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.


https://www.dropbox.com/…/%C3%B6vers%C3%A4ttning%20rek%20cr…?

http://mffmr.se/…/att-behova-leva-i-standig-skrack-ar-myck…/

Av Stig Olsson - 22 mars 2015 09:09

Mystisk man mötte terroristerna vid Bardo-massakern


Här går terroristerna in på Bardomuseet. Tunisiska myndigheter släpper nu en ny film från massakern.


Den visar också hur övervakningskamerorna fångar en mystisk man som möter mördarna i byggnaden.

 

På onsdagsmorgonen lämnade Yassine Laabidi sitt hem i El Omrane-området i utkanten av Tunis. Timmar senare mötte han 26-åriga Hatem Khachnaoui och mördade 21 personer när de gick från rum till rum Bardomuseet.


Tunisiska inrikesministeriet släppte på lördagskvällen en övervakningsfilm från Bardomuseet i Tunis. På det en minut långa klippet syns hur de två attentatsmännen beväpnade med Kalasjnikovs tar sig in på museet.


Filmen som lades upp på Facebook visar också hur männen innan massakern möter en mystisk man i en trappa. De tre verkar ha någon form av meningsutbyte innan de nu skjutna terroristerna fortsätter uppåt i trappen. Samtidigt springer den tredje oidentifierade mannen ur bild.


Tunisiska myndigheter har inte lämnat några uppgifter om den mystiska mannen över huvud taget, skriver AP.


Övervakningsmaterialet visar också attentatsmännens döda kroppar och vad som uppges vara ett explosivt bälte runt midjan på en av männen.


21 människor dog i massakern på museet. Dödsoffren uppges vara turister från Japan, Italien, Colombia, Australien, Frankrike, Polen, Storbritannien och Spanien, samt tre tunisier.


Terrororganisationen IS har tagit på sig dådet som inträffade i onsdags och har också hotat med ytterligare terrordåd: ”Ni har bara sett börjar”, uppger de i en inspelning som de rapporteras ha spridit på nätet.


Fler än 20 personer har gripits misstänkta för inbladning i dådet, rapporterar New York Times.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20507347.ab

Av Stig Olsson - 21 mars 2015 07:32

Jag har inte riktigt uppmärksammat det lika bra som kanske många andra, men det slår mig att det pågått en intressant ”Skyll-dig-själv”-debatt som har sina intressanta aspekter. Denna debatt är särskilt intressant därför att ideologiskt olika grupper som normalt är osams tar varandra – kanske omedvetet – i hand i ena ögonblicket, för att i nästa återigen klösa ögonen ur varandra. Mer medvetet.

 

Den enes stöd – den andres glöd


Jag börjar med Lars Vilks. Låt oss ge Täppas Fågelberg äran att ha inlett debatten med Lars Vilks. Täppas vill inte betala för Vilks livvaktsskydd för att Vilks skymfar och kränker muslimer med sina rondellhundar. Täppas Fågelberg är en riktig röding och tycker att Vilks får skylla sig själv som trakasserat det islamska civilsamhället (min tolkning av Täppas). Några andra som inte vill betala för Lars Vilks är några av mina libertarianska fränder här i Sverige. Ni vet de (vi) som anser att skatt är stöld, och att det är principiellt fel att staten… existerar.


Det är sant att ifall vi inte hade en stat skulle vi inte ha ett SÄPO som står för Lars Vilks eller någon annans personskydd. Nu är det faktiskt inte alla libertarianer som säger att det är så här det skall vara, utan menar att Vilks förvisso skulle kunna skyddas av en tilltänkt rättsordning i en fungerande nattväktarstat. Alltså en stat som skyddar individuella rättigheter, som t.ex rätten till liv.


Nu skall jag i o f s säga att teoretiskt sett skulle Lars Vilks kunna klara sig hyfsat billigt undan även i ett libertarianskt samhälle som bär mitt eget signum; jag tänker mig att Lars Vilks ser till att skaffa sig en för ändamålet lämplig försäkring. Med denna kommer försäkringsbolaget att finna det försvarbart att på sin bekostnad ordna med Vilks personskydd. Ja, kanske till och med att hyra en detektiv som i förväg försöker ta reda på vem som vill ta livet av kunden. Nåväl, detta är en avvikelse från debattfrågan jag inledde med, men jag tänkte klämma in en replik i ämnet fall denna blogg läses av filosofiskt lagda frihetsvänner.

 

Underbart är kort – kort-kort är ännu bättre


Tillbaka till ”Skyll-dig-själv”-debatten. Här ser jag på nästa exempel med ”Täppas-glasögon”. 


Kan ni tänka er att man skall säga till en våldtagen kvinna att hon får skylla sig själv för att hon gick i kort-kort kjol, djup urringning och var plakatfull tillsammans med ett gäng hormonstinna krograggare? Gör ett experiment. Skriv denna tes på en stor skylt och håll den synlig på t.ex torget där hemma. Jag kan ha fel, men jag misstänker att du snart ligger nerslagen i backen, badandes i ditt eget näsblod.


Fast det lustiga här är att Lars Vilks beteende är så förkastligt att han får skylla sig själv, medan en berusad kvinna som uppsökt fel sällskap inte kan/får klandras. Vad är skillnaden?

 

När skuld blir socialt definierat


Nu kan jag höra några ilskna röster som skriker ” – Helvete, Peter! Fattar du inte att det är fel att våldta, och att ingen kvinna skall behöva riskera att bli utsatt för detta våld, oavsett vilka kläder hon går i!!! ”. Lugn, bröder och systrar. Jag håller med er. Men borde man inte ha samma medkänsla för Lars Vilks, som ju hotas till livet? Han har inte tillfogat någon människa fysisk skada. Då kan jag höra nästa ilskna replik som morrande säger att Lars Vilks har ett ansvar för sina yttringar. Kränker man muslimer så får man ta sitt ansvar (och så hör jag någonting sägas om att Vilks rondellhundar ledde till att en oskyldig man blev ihjälskjuten i Köpenhamn). ” – Lars Vilks kan alltid välja att låta bli att komma med sina plumpa utfall mot utsatta minoriteter”. Och så vidare.


Men backa då tillbaka till bruden som drar på sig en tight skinnkjol modell Vagnhärad (det betyder att kjolen är så kort att man är intill Trosa), en trikåliknande topp och häller i sig ett par glas Baccardi innan hon drar ut på galej på ett hak med osedvanligt dåligt rykte. Det går fyra killar på varje kvinnlig gäst, och alla killar som är där tänker med ollonet. Vi som är nyktra observatörer vet hur detta kommer att sluta. Men enligt principen om individens okränkbarhet gör våldtäktsoffret fortfarande rätt. Däremot gör hon fel om vi tänker efter Lars Vilks-principen.


Antingen kan man aldrig säga ”Skyll-dig-själv”. Eller också borde det alltid vara lovligt att säga så. Söker man på Google efter begreppet ”Skylla sig själv” får man 280’000 träffar, och ganska snart ser man att det inte finns en enhetlig uppfattning om att det gäller antingen eller.

Juridisk filosofi 


Kanske kan vi få vägledning genom den juridiska filosofin. Jag ber att omedelbart få framföra reservationen att jag med stor sannolikhet inte är kvalificerad att säga att saken skall vara si eller så, eller att jag för den delen ens lyckas tolka filosoferna korrekt, men jag gör ett försök. Skall man skylla sig själv så måste det också finnas en skuld. Och de lärde hävda att detta culpa uppstår om en person orsakar en negativ händelse och 1) handlingen var uppsåtlig 2) liksom handlingen och dess konsekvenser var hanterbara 3) och att personen inte har någon ursäkt eller ett berättigande för sin handling.

 

Den förvrängda filosofins utfall


Var detta till någon hjälp? Är offret skyldig? Klädde kvinnan sig sexigt med avsikt att bli våldtagen? Nej. Men sedan blir det lite trixigare. Hade det varit hanterbart för henne att inte bli våldtagen? Ja, hon hade kunnat klä sig i svettiga strumpor och smutsfläckig träningsoverall. Hon hade kunnat låta bli att gå in i lokalen som var överfylld av brunstiga killar. Var det berättigat av henne att med ett medvetande om riskerna visats där? Nej, det var tokigt av henne att vistas där. Detta är slutsatsen när man ser på offret med Täppas-brillor.


Och vips är vi tillbaka till offrets skuld. Den finns där i ett förvrängt filosofiskt perspektiv. Men tack och lov inte i ett juridiskt. Det gäller både våldtagna kvinnor och Lars Vilks.


Men låt oss gå till grunden: Felet består inte i att filosofin medger en flexibel tolkning av skuld och medskuld. Felet består i gärningsmännens handling. Min misstanke är att den som kan acceptera att lägga hand på Lars Vilks för att han skojat om profeten Muhammed, och för denna saks skull önskar döda Vilks, också skulle kunna försvara en våldtäkt mot en kvinna under vissa omständigheter. T.ex att hon är ett lovligt byte tillhörande en annan stam, bär fel klädsel eller befinner sig på fel plats.


Libertarianen är dock klar med situationen. Libertarianen ser enligt min mening bara att gärningsmannen – våldtäktsmannen eller mördaren – bär skuld, och är den som skall straffas. Det finns inget relativt i gärningen.


https://peterharold.wordpress.com/2015/03/19/skylla-sig-sjalv-debatten

Av Stig Olsson - 21 mars 2015 05:15

Den som läser min blogg vet att jag ifrågasätter rätt många saker av det som pågår i vårt land. Och den här gången retar jag upp mig på ytterligare sak... Alla vi medborgare i landet Sverige känner ju till hur "viktigt" det är med utbildning eller hur? 


Och det gäller över hela linjen, från att städa toaletter på busstationer till att vara chef på någon av alla våra myndigheter (ok nu kanske jag tog i men du fattar)... 

Ja, om du inte har en utbildning att visa upp om du söker jobb som städare så måste du ta en intern utbildning på det företag du ska jobba åt i framtiden. Kanske en 2-veckorskurs eller nåt liknande, för annars får du inte jobbet.


OK, så börjar mina tankar att gå och jag kommer plötsligt ihåg att vår förra justitieminister Bea Ask inte direkt hade nån juridisk utbildning... Allt hon hade i sin ryggsäck var en utbildning som hårfrisörska!?!?

Jag kom att tänka på henne när jag igår läste en artikel om Margot Wallström, vår utrikesminister... så jag googlade lite på henne och ser då att hon är ju ändå sämre rent utbildningsmässigt!


Hon har inte gått en enda dag på  t ex högskola... hennes betyg från grundskolan respektive gymnasiet är dåliga... ändå sitter hon idag som vår utrikesminister!?!?

Hur i helvete går det ihop???

Nä just det, det går inte ihop!


De enda i vårt land som inte behöver nån utbildning verkar vara våra politiker, de som sen ska sitta och bestämma alla våra lagar... men själva är de knappt läskunniga!?!?


Va faan är det som pågår??? Hur länge ska vi sitta på våra arslen och bara ta emot gång efter gång från dessa korrumperade apor???


Jag är så less på den här skiten att jag önskar vi hade en Breivik i landet som kunde lösa våra, folkets, problem med urusla politiker som inte ens kan stava till ordet arbete!


Margot var så pissdålig att hon inte ens klarade av att jobba på en bank utan valde i stället att hoppa på det korrumperade politikertåget genom att gå med i det största och mest laglösa partiet vi har i Sverige, nämligen Socialdemokraterna... men så är Margot stenrik också...


Eller vad sägs om att hon under sina år i EU drog in 19 miljoner, bara i lön... hur mycket i dolda inkomster hon fick är av naturliga skäl inte känt, för det vägrar hon såklart uppge.
Sen, som lite uppmuntran för denna stackars hårt arbetande sossen så får hon också en pension på 85 000 per MÅNAD!!! Ända fram till sin 65-årsdag... och efter det lär hon få en riksdagspension på motsvarande belopp... så inte faan är dom fattiga inte våra kära politiker!


Nu ska du få läsa ett exempel på hur hög Margots IQ är... och jag måste ärligt talat säga att detta skrämde mig när jag läste det igår...


Utrikesminister Margot Wallström efter mötet med representanter ur näringslivet på näringsdepartementet där de diskuterade konsekvenserna av att Saudiska myndigheter har beslutat att inte utfärda nya visum för svenska affärsmän.

Utrikesminister Margot Wallström efter mötet med representanter ur näringslivet på näringsdepartementet där de diskuterade konsekvenserna av att Saudiska myndigheter har beslutat att inte utfärda nya visum för svenska affärsmän. Foto: TT
 

Margot Wallström är djupt oroad över att hennes uttalanden om rättsväsendet i Saudiarabien ska uppfattas som kritik mot islam. På mötet med näringslivet upprepade hon rädslan för att en sådan tolkning ska sprida sig i den muslimska religiösa världen.


Enligt de som var med på mötet i näringsdepartementet var Margot Wallström märkbart skakad över arabvärldens reaktioner på hennes uttalanden om tillståndet för mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

”Olyckligt att kritiken kopplats ihop med islam”

Wallström har bland annat sagt att det är medeltida metoder att döma sina medborgare till piskning såsom skett med den fängslade bloggaren Raif Badawi. Vid mötet med näringslivets toppar gav hon vid flera tillfällen uttryck för sin rädsla att det hon sagt skulle få spridning i den muslimska världen.


– Det som varit olyckligt är att det har kopplats ihop med islam, eller det har antytts att det skulle vara uttalanden mot islam. Men det är både felaktigt och väldigt olyckligt. Det är viktigt att tala om att det här inte är några uttalanden som riktas mot en religion, säger Margot Wallström i en intervju till TT efter att mötet avslutats.

Vittnar om allvar

I Saudiarbien gäller sharia som anses vara en gudomlig lag. I den kommuniké där det samlade Arabförbundet fördömde Margot Wallströms uttalanden för några dagar sedan stod skrivet att sharia har garanterat mänskliga rättigheter och räddat människors liv.

Flera av de närvarande från näringslivet vittnade om allvaret i den situation som uppstått. En av deltagarna sa att hon och hennes medarbetare skämdes över att representera Sverige efter det som hänt. Andra kritiserade regeringen och hävdade att den saknar kontroll över utvecklingen.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/wallstrom-ar-djupt-oroad


Min fråga till dig läsare är ju rätt enkel... Ska vi acceptera att dessa stolpskott till politiker ska få fortsätta stjäla våra skattepengar på detta vis? 


Tänk efter... En riksdagsmans lön ligger i genomsnitt på 70 000, multiplicera det med 349 vilket är antalet riksdagsledamöter så får du den nätta summan på 24 430 000 kronor... PER MÅNAD som de kostar oss, bara i löner!

På ett år blir det lite drygt 29 MILJARDER!


Är dessa intelligensbefriade kräk verkligen värda så mycket pengar??? 


Jag tycker inte det... Bort ut väck med dom och sätt in proffs inom varje departement i stället... sparka dom som inte sköter sig, utan fallskärmar... fängsla de som fuskar... BORT BORT BORT med dom!


Låt mig bara ge dig ett exempel innan jag slutar det här inlägget...


För ca 26 miljarder per år så får Sverige ca 17 000 handikappade människor som kan leva ett någorlunda drägligt liv pga att det, än så länge, finns personlig assistans... Dessutom skapar det direkt 80 000 arbetstillfällen för de som jobbar som assistenter... 


Och en debatt som går hög nu i riksdagen är att DOM tycker dessa 26 miljarder ä för mycket så de har skurit ner på denna livsnödvändiga hjälp med ca 1000 människor som idag inte får mer hjälp... Av dessa 1000 har ca 300 tagit livet av sig pga denna galenskap...


Men tror du att de som skar ner på vår assistans sänkte sin lön med ett enda öre?

Nä just det... i stället höjs deras löner med ca 6000 kr per år... vilket ökar kostnaden för skattebetalarna med drygt 25 MILJONER till per år!!! FYYYYYYY FAAAAAAN


Av Stig Olsson - 20 mars 2015 12:21

Människor med funktionsnedsättning har alltid varit andra klassens medborgare. Att byta namn på oss från lytta och krymplingar till handikappade, funktionshindrade, funktionsnedsatta och andra fina ord har varit lättare än att förbättra verkligheten: enligt Statistiska Centralbyrån har vi sämre livskvalitet, sämre utbildning, lägre inkomster, sämre bostadsstandard, sämre hälsa, färre sociala relationer – you name it. Så länge våra materiella förutsättningar inte ändras, kommer nya beteckningar på oss snart fyllas med samma fula och fördomsfulla innehåll och associationer som de tidigare beteckningarna haft. Det räcker alltså inte med att noggrant följa de senaste politiskt korrekta beteckningar. Större ansträngningar behövs nog.


Hittills har funktionshinderrörelsen varit ganska bra på att peka på orättvisor i samhället, att uppvakta politiker och att ställa dem mot väggen för att de inte gjort tillräckligt. Som offentlig statistik visar har dock strategin varit endast begränsat framgångsrik. Därför har man framför allt i anglosaxiska länder kompletterat strategin med att använda sig av lagen. Jag ska ta ett exempel som handlar om rasdiskriminering och som påverkat även utvecklingen på funktionshinderområdet.


Idag är det olagligt av ett skoldistrikt i USA att vägra ett barn en viss utbildning med hänvisning till barnets hudfärg. Så var det inte på 50-talet. Förändringen började komma igång först när rättsfallet Brown vs Board of Education of Topeka (1954) kom upp till USA:s Högsta domstol. I den amerikanska författningen utlovas medborgarna ”equal protection under the law” (lika skydd av lagen). När det gäller jämlikhet i åtnjutande av utbildningssystemet hade ”equal protection” tolkats så att svarta och vita barn fick gå till var sitt segregerat skolsystem så länge det kunde påstås att utbildningarna var likvärdiga för vita och svarta barn. I fallet Brown ansåg inte föräldrarna till en svart skolflicka att deras dotter Linda när hon gick i lågstadiet skulle behöva ta bussen till den närmaste ”svarta” skolan i Kansas City, när det fanns en ”vit” skola inom gångavstånd. Med hjälp av advokater från den svarta medborgarrättsrörelsen NAACP ifrågasatt de det ”jämlika” i förfaringssättet. Fallet vandrade upp genom instanserna och till sist bestämde Högsta domstolen i sin numera klassiska dom att ”separate is not equal” (segregering är inte jämlik). Domaren slog fast att även om man kunde påvisa att kvaliteten på utbildningen var likvärdig i undervisningsavseenden, så skulle ett segregerat system fortfarande inte vara likvärdigt: att skilja de svarta barnen från andra barn med liknande ålder och kvalifikationer enbart på grund av deras ras framkallar en mindervärdighetskänsla angående deras plats i samhället som kan skada deras psykiska utveckling på ett sätt som troligen aldrig kan läkas. (“To separate them from others of similar age and qualifications solely because of their race generates a feeling of inferiority as to their status in the community that may affect their hearts and minds in a way unlikely ever to be undone.”)


Domen i Brown vs Board of Education har varit en milstolpe i kampen för  lika medborgarrättigheter i USA, inte enbart för etniska minoriteter utan även för funktionshinderrörelsen. USA:s anti-diskrimineringslagstiftning Americans with Disabilities Act (ADA) från 1990 kan ses som en direkt följd av Brown v Board of Education från 1954.


Att använda lagen som verktyg för att förhindra diskriminering och förbättra samhället förutsätter en förståelse för den juridiska processen, dess möjligheter och begränsningar, och framför allt för den roll som rättspraxis har i rättsskipning.


Det räcker inte med att kunna vifta med några lagparagrafer eller med artiklar i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man måste kunna åberopa lämpliga prejudikat – dom av en högre domstol som avser jämförbara fall – för att kunna få sin rätt, vilket förutsätter att andra personer som haft liknande problem, orkat ta dem till domstol och vunnit. Det kan ta lång tid, kosta stora summor och mycket ork.


Sedan januari 2015 finns ett tillägg till diskrimineringslagen som klassar brist på tillgänglighet som möjlig diskriminering.


Lagen har sina uppenbara brister. Exempelvis undantas företag med färre än 10 anställda (ungefär 96% av alla svenska företag tillhör den gruppen) så de kan inte prövas för diskriminering. De skälighetsbedömningar som ska göras kan innebära att en åtgärd kan komma att anses kosta för mycket, vara oskälig. Men det vore oklokt att inte försöka använda och tillämpa lagen så långt det går. Det kan hända att lagen visar sig vara helt tandlös. Men först måste vi bevisa det.


Jag anser att vi har en bättre chans att på sikt få en bra diskrimineringslag, om vi använder och testar de lagar som vi redan har. För att underlätta detta grundas snart en ny ideell förening med namnet Med lagen som verktyg.


Medlemmarna ska få stöd av föreningen för att få sin rätt, om nödvändigt, prövad i domstol med hjälp av advokater som arbetar för inga eller låga arvoden. Klagande som är medlemmar i föreningen ska inte riskera att betala pengar när man förlorar. I gengäld förpliktar man sig att dela eventuella skadestånd eller förlikningspengar med föreningens Processfond så att föreningen på sikt kan driva större och dyrare rättsfall. Men inte alla diskrimineringsfall ska kunna drivas i domstol. Det beror på fallens natur och på tillgång av advokater inom vårt nätverk.


Vi vill inte längre stå vid sidan och se på när andra definierar våra problem och försvarar våra rättigheter. Vi har haft väldigt mycket tålamod och inte särskilt mycket har hänt. Vi har väntat nog. Nu vill vi ta vår sak i våra egna händer. Vi vill ta de som kränker våra mänskliga rättigheter till domstol och på så sätt testa den nya lagstiftningen.


Vill du vara med och starta den allmännyttiga ideella föreningen Med lagen som verktyg?


Vi träffas på STIL, Storfrorsplan 36 10 tr i Farsta, den 31 mars kl 16.00


För att få möteshandlingarna anmäl dig hos linda.robertsson@independentliving.org


http://fulldelaktighet.nu/?p=3419

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se