Inlägg publicerade under kategorin Allmänt 04 APRIL

ANNONS
Av Stig Olsson - 9 april 2014 10:30

Så här lite värd är en handikappad människa i Sverige 2014


Det här kan hända ditt barn, syskon, släkting, vän också... Vad skulle du tycka då, jämfört med hur lite du bryr dig nu?


 

Sanna Hedlund, 25, hade rest från Helsingborg till Landskrona och såg fram emot att komma hem fort. Men det som skulle bli en kort resa från tåget slutade i en ren mardröm.


En trasig hiss stoppade nämligen Hedlund från att ta sig från stationen.

– Hissen fungerade inte och eftersom jag sitter i rullstol fanns det ingen möjlighet att ta sig därifrån, säger Sanna Hedlund till Kvällsposten.

"Det är förnedrande"

Sannas assistent ringde till hissbolaget och fick först besked om att reparatör var på väg. Hedlund förstod att det skulle ta tid för reparatören att komma till platsen. Inte minst med tanke på att det var sent en lördag.


Men kort därefter ringde bolaget upp och förklarade att de inte skulle reparera hissen överhuvudtaget.

– De sa att deras avtal säger att de inte behöver fixa hissen förrän morgonen därpå. Vi fick helt enkelt lösa situationen själva. Jag blir så himla less av att det får fungera på det här sättet, säger Hedlund till Kvällsposten, och fortsätter:

– Ska jag sitta kvar i rullstolen hela natten och vänta eller mirakulöst gå uppför trapporna? Det är förnedrande och diskriminerande hur man kan ge någon det svaret.

Resenärer hjälpte till

Hissbolagets besked fick till slut andra resenärer att rycka in. Och tillsammans lyckades de trycka ihop dörren och få hissen att fungera. Utan den lösningen tror Hedlund att hon hade fått stanna på perrongen.

– Som tur är fanns det andra där som kunde hjälpa mig. Men det är inte första gången jag åker tåg och hissen inte har fungerat. Nu fick vi lösa situationen själva, men det är helt sjukt att ett hissbolag kan agera på det här sättet.

När Expressen ringer upp Jenny Widing som är kommunikationsansvarig på Kone hisservice vill hon inte ge ett svar på varför Sanna lämnades ensam. Widing hänvisar i stället vidare till Coor Service Management som har anlitat Kone för att sköta hisservicen.

Företaget förklarar händelsen

Coor är i sin tur anlitade av Trafikverket och kontraktschefen Erik Lundström förklarar att han tycker att det är olyckligt att Hedlund lämnades utan hjälp.

– Det är förfärligt att tänka sig att vara ensam en lördagskväll på Landskrona station. Men det är så att vi har ett åtagande och avtal med Trafikverket. Det säger att vi ska rycka ut inom 60 minuter när det gäller egendomsskador eller personskador. Det kan till exempel handla om att någon har fastnat eller att det finns risk för en stor vattenskada som kan ödelägga ett hisschakt, säger Lundström till Kvällsposten.

"Inte ett akut fall"

Att hissen är trasig räcker inte för en snabb utryckning. Vid sådana händelser väntar företaget till påföljande dag.

– Man har gjort en bedömning att det här inte var ett akut fall. Vi kan inte ha dygnet runt-jour för alla fel. Det går bara inte. Anledningen till att hissen var trasig är att vi har haft problem med omfattande skadegörelse i Landskrona. Folk sparkar sönder hisskorgar och förstör, säger Lundström.

 

Hur ska den här personen kunna känna sig trygg med att åka tåg till Landskrona i framtiden?

– Man kan bara sympatisera med hur illa den här situationen måste kännas. Men i övrigt kan jag inte ha någon kommentar eller åsikt om det. Det är så här vårt åtagande ser ut. Jag önskar att det var på ett annat sätt.


Det är åtaganden och avtal, men kan man inte gå utanför det som står i kontraktet i en sådan här situation?

– Det finns alltid utrymme för extra insatser. Men det är ju så att avtal är till för att följas, egentligen till punkt och pricka. Det naturliga med ett avtal är att man följer det. Att sträcka ut handen är fullt möjligt, men det är inte vårt beslut, avslutar Lundström.


http://www.expressen.se/kvallsposten/rullstolsburna-sanna-stoppad-av-trasig-hiss/

ANNONS
Av Stig Olsson - 8 april 2014 17:03

De nya regler som försäkringskassan annonserat rörande de assistansberättigades personliga assistenter och deras arbetstider är både oklara och problemfyllda. Nu måste försäkringskassan och andra parter reda ut vad som egentligen gäller, skriver Jonas Strandberg, som själv har personliga assistenter, i ett öppet brev till försäkringskassan, handikapprörelsen, de fackliga organisationerna och övrig aktörer inom området.

 

Jag är assistansberättigad och har omfattande behov av stöd i vardagen. Jag jobbar som IT-ansvarig och är förhållandevis nöjd med min vardag utifrån den situation som är. Jag har i dag tre till fyra assistenter som hjälper mig dygnet runt, de sover under vissa timmar men måste finnas tillgängliga vid behov. Detta kallas väntetid (jour) och ersätts med marginella summor. 

Jonas Strandberg assistansberättigad, Östersund


Detta är möjligt genom ett avtal mellan arbetsmarknadens parter som innebär ett visst avsteg från arbetstidslagen.


Det innebär i korta drag att tre fjärdedelar av väntetiden inte räknas in i betald arbetad tid och därmed inte belastar arbetstidslagen. Detta avtal ger assistenterna en möjlighet till en skälig lön för sitt oerhört viktiga och värdefulla arbete. Nuvarande ordning ger även mig som assistansberättigad en möjlighet att minimera antalet individer som ska vara mig behjälplig i många intima och integritetsnära situationer.


Jag har nu fått indikationer från försäkringskassan om att nu ska all tid räknas in i arbetstidslagen. Ett dråpslag mot mig som strider mot lagstiftningens intentioner om att ha ett begränsat antal personer som ger mig assistans. Mot assistenterna som per automatik mister ett antal tusenlappar i månaden och som dessutom är pensionsgrundande. Jag bävar inför rekryteringen av personliga assistenter som redan i dag är relativt svår. Att sänka statusen för dessa vardagshjältar känns inte rimligt då alla jobbar för att den ska höjas. 


Slutligen så undrar jag om det kan vara försäkringskassans uppdrag att bryta ett avtal mellan arbetsmarknadens parter? Jag har förstått att syftet är att ha utvilade assistenter men jag vill påstå att dagens ordning medger detta, och dessutom nöjda arbetstagare med rimliga förutsättningar att kunna leva på sin lön.


Så mina frågor till Försäkringskassan, de fackliga organisationerna, arbetsgivarorganisationerna och inte minst handikapprörelsen och dess företrädare är följande:


• Är det någonting bestämt huruvida dessa regler ska gälla?
• Finns det några betänkligheter kring reglerna från någon part eller organisation?
• Kan de fackliga tillåta en ny praxis som sänker medlemmarnas status och lön?
• Har handikapporganisationerna några betänkligheter utifrån dagens utformning av LSS-lagstiftningen?

Med hopp om svar och kanske även en konstruktiv debatt.


Jonas Strandberg, assistansberättigad, Östersund
Alf Lundin, juridiskt ombud

 

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/oeppet-brev-fran-en-assistansberaettigad-8491#roster

Av Stig Olsson - 7 april 2014 17:36

Om vi som har personlig assistans blir sjuka och behöver läggas in på sjukhus så måste de flesta av oss genast avveckla vår personliga assistans - visste du det? Vi måste - om vi inte har "särskilda skäl" genast göra våra personliga assistenter arbetslösa. Varför? Jo för det finns en uppfattning att sjukvården kan tillgodose våra assistansbehov när vi är på sjukhus. Och det kan de möjligen när vi är medvetslösa för då är vi ju som folk är mest som är medvetslösa. Inte mycket som rör sig då.

Men vanligtvis är man ju inte medvetslös vid sjukhusvistelser. Nej, man ligger  där i en obekväm säng, utan hjälpmedel och den vana miljön som möjliggör optimal funktion. Det betyder, bara att ta ett glas vatten, nå en telefon, bläddra i en tidning och sånt som folk gör som ligger på sjukhus - det kan vi inte göra - för de har beslagtagit våra förutsättningar för det. Mina armar och ben är och stämplar på Arbetsförmedlingen. Sjukhuspersonalen? De har så klart inte tid att ge mig personlig assistans. De är inte dimensionerade för det, inte heller har de vare sig utbildning eller nödvändigtvis personlig fallenhet.

Idag löser sig frågan genom att vi avstår från sjukhusvård så långt det är möjligt eller att Försäkringskassan ser mellan fingrarna om de kan eller att den som tillhandahåller assistansen håller assistansen flytande en kortare tid. Annars är det oundvikligen så att assistenterna får sluta - och den dag vi kommer hem från sjukhuset kan värsta scenariot vara att vi måste börja bygga en ny assistanslösning genom att rekrytera ett nytt gäng personliga assistenter. Och det är ingen enkel lite procedur.

Det är alltså inte Försäkringskassan som håller emot, tvärtom, eftersom de har lagt ett förslag till regeringen om att vi ska få behålla assistansen i sex månader vid sjukhusvistelse. Det gjorde de för många år sen. Inget hände.

Den här frågan har drivits för förändring av oss i brukar- och funktionshinderrörelsen så länge personlig assistans har funnits. Inget har hänt.

I helgen som gick lyftes den så igen vid politikerpanelen på IfAs Debattforum. Och då förstod jag för första gången varför inget händer i den här frågan. För frågan har fastnat på politisk nivå för att de flesta inte fattar vad det handlar om. (Generellt sett gillar jag inte att "skylla" på bristande kunskaper och ropa på information - men i det här fallet så måste vi tydligen ta till megafoner för att budskapet ska gå fram.) 

Så när frågan då kommer upp vid politikerdebatten händer följande. Någon svarar prompt - det måste vi lösa, andra skruvar lite på sig, någon svarar lite svävande att - ja, det måste vi titta på... någon menar att vi får räkna på kostnaderna...och en tillägger - tänka på de kompetenshöjande åtgärderna som då behöver sättas in...!? 

Det sistnämnda levererades av Cristina Husmark Pehrsson (M) med hänvisning till att hon själv är utbildad sjuksköterska. Hon menade att de personliga assistenterna måste utbildas för att kunna arbeta i sjukhusmiljö. Utbilda dem till vad - undrar jag? De ska vara personliga assistenter. De ska göra det de brukar göra - assistera. De ska INTE ingå in något sjukvårdsteam. De ska inte delta i den sjukvårdande behandlingen av mig. Verkligen inte.

De personliga assistenterna ska se till att jag kan ta det där glaset vatten när jag är törstig, äta maten som serveras liggandes i en säng, lösa ett korsord eller bläddra i en tidning när jag är uttråkad. Det kostar inte ett samhällsöre mer än om detta görs hemma, på ett kafé, i en park, på en buss - eller på ett sjukhus.

Men det är klart - om nu ryktet går att alla personliga assistenter måste utbilda sig till sjuksköterskor innan den här frågan kan lösas, ja då förstår ju till och med jag att det tar tid. 

Jag säger - lös den här frågan NU! Innan jag blir förbannad - på riktigt!

 

http://wenchewillumsen.blogspot.se/2014/04

Av Stig Olsson - 6 april 2014 20:21

Tänk så mycket bra saker vi skulle kunna göra för 38 miljoner kronor! Alla hål som finns inom vård, skola, omsorg plus en massa andra saker som också släpar efter... Men det är svårt när stora statliga myndigheter medvetet stjäl och förskingrar skatebetalarnas pengar... Och än värre blir det när det visar sig att pengarna skickas till företag som ägs av fd politiker!?!? 


Inte faan är det konstigt då att landets ekonomi haltar!!! 


Kund. Försäkringskassans kommunikationschef Jonas Lindgren, som sa upp sig i veckan, anlitade Prime PR:s tjänster för miljonbelopp. Foto: Torbjörn Larsson

Kund. Försäkringskassans kommunikationschef Jonas Lindgren, som sa upp sig i veckan,

anlitade Prime PR:s tjänster för miljonbelopp. Foto: Torbjörn Larsson

 

Försäkringskassan har betalat 38,6 skattemiljoner för att anlita Prime PR:s konsulter.

En av uppgifterna: Uppdatera Facebook för 18 750 kronor.

- Jag förutsätter att det är väl använda pengar, säger Catharina Byström, biträdande kommunikationschef på Försäkringskassan.


I september 2012 tecknade Försäkringskassan avtal med kommunikationsbyrån Prime PR.

Hittills har myndigheten varit en kassako för byrån som förra året omsatte 176 miljoner kronor.

Försäkringskassan har sedan 2012 fakturerats nästan 38,6 miljoner kronor, inklusive moms, av PR-byrån, enligt Försäkringskassans presschef Helena Kilström Esscher.

Många skattemiljoner har gått till "strategiskt stöd och rådgivning",visar fakturorna som Expressen tagit del av.


I januari och februari beställde den nyss avgångne kommunikationschefen Jonas Lindgren strategiskt stöd och rådgivning för 1 375 000 kronor från PR-byrån Prime. Han har även flitigt anlitat byråns vd och koncernchef, Markus Gustafsson, för strategiskt stöd och rådgivning. Mellan februari och juli 2013 fakturerade Gustafsson 262 500 kronor i månaden, totalt 1 593 000 kronor, för sina råd.

- I avtalet står att den här typen av strategisk rådgivning är till kommunikationsdirektören. Hur han använt den kan jag inte svara på. Rent generellt handlar strategiskt stöd om långsiktig planering och strategier, säger Catharina Byström, biträdande kommunikationschef på myndigheten.

Uppdaterade Facebook

Andra konsultkostnader omfattar Facebook-uppdateringar. En gäller bild- och textsättning av Försäkringskassans Facebook, till en kostnad av 18 750 kronor. En annan faktura på 72 500 kronor, med fakturadatum november 2013, beskriver kortfattat kommunikationstjänster kring fars dag och Facebook.


Följande uppdatering finns på myndighetens Facebook-sida den 1 november 2013:

 

"Hej! Fars dag har firats i Sverige i över 80 år. Nu vill vi veta vad dagens pappor önskar sig på Fars dag! Rösta på din favoritönskning här."

 

52 personer har gillat uppdateringen.

Motiveringen: Många kunder

Konsultkostnaderna motiveras med förklaringen att myndigheten har väldigt många kundkontakter.

- Det är 3,5 miljoner medborgare som har kontakt med oss per år. Det är en väldigt stor myndighet som berör många medborgare, så man kanske ska se det i det perspektivet också, säger Catharina Byström.


Primes presschef Charlie Stjernberg säger att byrån vann upphandlingen innan kommunikationschefen Jonas Lindgren började sin tjänst.

- Jag kan inte svara på hur det kommer att påverka oss, säger Stjernberg om att Lindgren i veckan sade upp sig efter Expressens avslöjande att han anställt sin flickvän på en chefsposition.

- Men normalt sett när en organisation har genomgått en turbulent tid där man har fått stor publicitet, kan man behöva satsa mer på kommunikation, säger han.

Två inhyrda konsulter

Försäkringskassan har runt 45 anställda som arbetar med myndighetens kommunikation. Trots det har myndigheten för tillfället två konsulter som är inhyrda från Prime och arbetar fysiskt på myndigheten. Enligt Catharina Byström har konsulterna fyllt ut tomma vakanser.


Britta Leijon, ordförande i Fackförbundet ST:

- Det låter märkligt och känns som ännu en sak som Försäkringskassan borde ta tag i.


HR-chefen Lars-Åke Brattlund:

- Det är inga konstigheter. Vi tyckte att det var en bra lösning under en tid.


Kommer det här att utvecklas?

- Nej, det tror jag inte.


http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-f-kassans-miljoner-till-pr-byran/

 

Av Stig Olsson - 6 april 2014 11:03

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person
 
Regeringsformen kap 1 2 §
 
Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
 
Regeringsformen 2 kap § 6, st 2
 
Alla personer med funktionsnedsättning har rätt till respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.
 
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FN-s handikappkonvention).
 
Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

LSS § 5
 
Alla som intresserar sig för frågor som rör LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet torde vara eniga om att reformen håller på att urholkas. Alla de som fått sina assistans eller andra insatser helt eller delvis indragen ger knappast mycket om man hör en regeringsföreträdare säga:
"Vi tar LSS på största allvar". 
 
Och undra på det - det går ju helt emot det  man själv upplevt, nämligen att staten via Försäkringskassan vänt upp och ner på tillvaron. Att vreden i första hand riktas mot Försäkringskassan och handläggaren är fullt naturligt för den som drabbas. När försämringarna debatteras generellt i rörelsen är emellertid min bestämda åsikt att för mycket fokus hamnar på handläggarna.
  
Först av allt - självklart finns det dåliga handläggare (säkerligen ett stort antal) och en del riktiga svin som inte borde jobba med människor överhuvudtaget. Men att reducera problemen till att i första hand handla om handläggarna är  att göra ett stort problem allt för enkelt. Handläggarna är  de som befinner sig längst ner i beslutspyramiden, d v s de som får göra "skitgörat". Därmed inte sagt att dåliga handläggare inte ska kritiseras. Men huvudfokus borde vare att kritisera hela Försäkringskassans arbetssätt.
 
Ovan har jag kopierat utdrag från lagar som rör rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och rättigheter som alla invånare i Sverige är garanterade enligt vår viktigaste grundlag- Regeringsformen. Utifrån detta  borde vi kritisera och ifrågasätta t.ex  följande i Försäkringskassans arbetssätt:
 
·       I Försäkringskassans handledning står det att man ska ha ett "helhetsperspektiv" när hjälpbehovet bedöms. Hur rimmar detta med att man mäter hjälpbehoven i minuter eller t.o.m sekunder? Eller att ta på ytterkläder inte räknas som ett s.k grundläggande behov?
 
·       Med utgångspunkt från skyddet för den personliga integriteten i både Regeringsformen och handikappkonventionen - vilken rätt har FK egentligen att kartlägga våra liv ner i minsta detalj?
 
·       Varför använder man sig så flitigt av prejudikat i Högsta Förvaltningsdomstolen som uppenbart är till vår nackdel? Det finns ju faktiskt domar som går åt andra hållet.
 
·       Hur insatta i handikappkonventionen är de högst ansvariga i Försäkringskassan?
 
 
·       Vilken utbildning får handläggarna för att klara sitt jobb?
 
Detta är exempel på saker i F.K som borde kritiseras och ifrågasättas mycket hårdare än vad fallet är idag. 
 
 
Sen finns det en yrkesgrupp som haft mycket stor betydelse för att reformen urholkats och som kommit lindrigt undan kritik, nämligen juristerna i förvaltningsdomstolarna, i synnerhet de som sitter i Högsta Förvaltningsdomstolen. Det kommer jag att återkomma till.
 

Av Stig Olsson - 5 april 2014 23:16

Var sjuk i elva år för att läkarna gav fel medicin

 
Gulli Johanson blev sjuk av sin medicin. Hon fick svårt att gå, demensproblem och blev sängliggande. När hon slutade med pillren blev allt snabbt bättre. Här är barnbarnsbarnet Noah Wickman, 4, på besök på ålderdomshemmet.
Gulli Johanson blev sjuk av sin medicin. Hon fick svårt att gå, demensproblem och blev sängliggande. När hon
slutade med pillren blev allt snabbt bättre. Här är barnbarnsbarnet Noah Wickman, 4, på besök på ålderdomshemmet.
Foto: Lina Boström Einarsson

Familjen samlades vid dödsbädden för att ta farväl.

Men bara några dagar senare var Gulli Johanson, 75, frisk.

Läkarna hade begått ett katastrofalt misstag:

Hon hade inte varit gravt senil i elva år – hon hade fått fel medicin.


Aftonbladet och SVT:s ”Uppdrag Granskning” kan i dag berätta historien om hur läkarslarv berövade Gulli Johanson nästan elva år av hennes liv. Om barn och barnbarn som maktlösa tvingats se på när en älskad familjemedlem långsamt tynat bort och blivit mer och mer apatisk.


Det är en historia som kunde ha tagit slut i maj förra året.


Då ringde personalen på sjukhuset till de anhöriga och sa att det var dags att komma och ta farväl, att mamma hade slutat äta.

– Jag minns det så väl. Min syster ringde mig den 7 maj och berättade att mamma var döende. Jag var uppe två dagar senare och tog farväl, säger sonen Börje Johanson till Aftonbladet.


Men några dagar senare satte sig Gulli Johanson upp. Hon hade inte pratat begripligt på elva år. Och sa till personalen:

– Vad bra att ni är här. Jag vill stiga upp.

Vad var det som hade hänt?

Epilepsianfall

Sommaren 1996. Gulli Johanson var på semester i skärgården tillsammans med en av sina söner då hon plötsligt fick ett epileptiskt anfall.

– Jag kommer ihåg att vi åkte ambulanshelikopter och att jag såg Globen. Det är det sista jag kommer ihåg på många år, säger hon.


Vi sitter i Gulli Johansons rum på ett äldreboende i Västerhaninge, söder om Stockholm. Barnbarnsbarnet Noah Wickman, 4, i knäet.


Även hennes son Börje Johanson och sondotter Maria Johanson är med.


Gulli Johanson fick medicin mot epilepsin. Men hon blev bara sämre. Gick ner i vikt, blev deprimerad, började få svårt att lösa korsord.

– Mamma hamnade i en utredningskarusell. Bollades fram och tillbaks mellan olika sjukhus, säger Börje Johanson.

Läkare satte in ny medicin. Men Gulli blev bara mer och mer glömsk och började få svårt att gå.


År 2002 flyttades hon till ett demensboende.

– Mamma var ett kolli. Hon låg i sängen hela dagarna och pratade inte. Jag brukade komma och hälsa på en gång i halvåret. Det var meningslöst att komma oftare, säger Börje Johanson.


I läkarbibeln Fass står att just de mediciner som Gulli tog har ”demensliknande tillstånd” som biverkning. Det var inget läkarna reflekterade över.


Eller rättare sagt  –  ”Uppdrag Granskning” har hittat journaler där en läkare tycker att den förvirrade kvinnan själv borde ta upp sin medicinering med ansvarig läkare.

Tog bort medicinen

När Gulli Johansson förra våren var döende togs medicinen bort. Hon gick från svårt dement till frisk på bara några dagar.

– Jag trodde inte mina öron när min syster ringde. Hon hade fått ett samtal från sjukhemmet. Mamma hade plötsligt börjat prata, säger Börje.

 

Hur kändes det?

– Overkligt. Helt overkligt. Min mamma kom tillbaks från de döda.

Glädje – men också sorg.

– Vi har förlorat så många år. Och mina barn har fått växa upp utan en farmor.


Gulli Johanson är smal och tunn. Det har tagit tid för henne att lära sig gå igen. Nu klarar hon sig dock helt själv. Går upp på morgonen, klär sig, sköter sin hygien.


Hon har flyttats till ett vanligt äldrehem.

– Det som överskuggar allt är att jag kan njuta av livet igen. Det finns en lång paus i mitt liv, men jag kan lyssna på musik och läsa böcker.

Läst ikapp åren

Hon berättar att hon läst 277 böcker sedan hon blev frisk. Och hon har metodiskt gått igenom de stora händelser som inträffat under de bortglömda åren:


Skyskraporna som föll i New York, mordet på Anna Lindh, alliansens valseger.

– Det gör väldigt ont när jag tänker på hur min familj haft de under alla de här åren. Jag förstår deras lidande, min egen mamma låg på sjukhus i sex år innan hon dog.


Nästan ingen av de ansvariga läkarna vill svara på frågor om fallet.


Thomas Björkbom, medicinskt ansvarig läkare på den vårdcentral som Gulli Johanson tillhörde, ställde dock upp på en intervju.


Men eftersom han inte var ansvarig under kvinnans sjuka år kunde han strängt taget inte svara på en enda fråga.

Även Svante Baehrendtz, chefsläkare på Karolinska universitetssjukhuset, det sjukhus som flera gånger undersökte Gulli Johanson, har ställt upp framför kameran.


Han vägrar dock att prata om ”enskilda fall” – trots att den drabbade kvinnan gett sitt tillstånd att bryta mot sekretessen.

”Viktigt att berätta”

Gulli väljer att träda fram i Aftonbladet och SVT för att, som hon säger, det är viktigt att berätta.

– Det här ska inte kunna ske. Men om det har drabbat mig så måste det kunna drabba andra.

Ingen vet hur många som Gulli det finns på våra sjukhus. Äldre människor som tycks vara senila, men kanske bara har fått fel medicin.


Gulli Johanson har av vården erbjudits 45 000 kronor i ersättning för de förlorade åren.

– Jag vet inte vad jag ska säga om den summan. Jag har så dålig uppfattning om pengarnas värde numera.

Hon ger fyraårige Noah lite godis och säger att hon egentligen bara begär en enda sak:

– Jag vill ha en ursäkt för vad de har gjort mot mig. Men det har jag inte fått.


http://www.aftonbladet.se/halsa/article11520220.ab?

Av Stig Olsson - 5 april 2014 09:46

Äntligen börjar gammelmedia också skriva om den livsfarliga övervakningen, eller rättare sagt det som blir livsfarligt om inte de som är satta att beskydda oss också gör det! Som det ser ut har vi troligen redan sålts som slavar åt penningmakten... trist...


Varje dag lämnar vi digitala spår i en omfattning få förstår. Vad all information faktiskt används till har vi sedan länge tappat kontrollen över. Nu måste vi på allvar ställa frågan: ”Går det att i vårt övervakade, datastyrda samhälle kontrollera vad vår personliga information får användas till?” Svaret förvånar förmodligen, skriver Daniel Akenine, teknik- och säkerhetschef på Microsoft.

Det går till och med att registrera vad vi tittar på för tv-program genom att studera mönster i vår elförbrukning, skriver Daniel Akenine.

Det går till och med att registrera vad vi tittar på för tv-program genom att studera mönster i vår elförbrukning,
skriver Daniel Akenine.  FOTO: HASSE HOLMBERG/TT


De senaste årens massiva datainsamling om vad vi gör, köper, äter och läser fungerar i dag som bränsle åt en ny typ av intelligenta tjänster som kan vara till stor nytta – men också missbrukas i fel händer. Många känner i dag en allt starkare oro att den omfattande informationsinsamlingen nått en nivå som vårt nuvarande persondataskydd inte längre kan hantera.


Personlig information lämnar vi både medvetet och omedvetet. Ibland helt frivilligt. Ibland har vi knappast något val, till exempel mot myndigheter. Samtidigt registreras även stora mängder data om oss som vi inte är medvetna om.


Som exempel kan nämnas hur telefonoperatörer kan registrera dina rörelser, hur SL registrerar vilken tunnelbanelinje du åkt eller hur Transportstyrelsen registrerar när du senast passerade en vägtull.


Andra exempel på denna omedvetna övervakning är de smarta elmätare som på bred front installeras i hemmen.


Experiment har visat att smarta elmätare med tillräcklig upplösning i tid och förbrukning skulle kunna användas för att detaljstudera vad vi gör i våra hem. En sådan elmätare kan i realtid övervaka vid vilken tidpunkt vi kommer hem, när vi lagar mat eller tvättar. Det går till och med att registrera vad vi tittar på för tv-program genom att studera mönster i vår elförbrukning. Din elkonsumtion skulle kunna användas för att sälja information om att du just lagat mat, diskat och just nu är som mest mottaglig för säljsamtal.

 

Det handlar inte bara om passiv övervakning utan det skapas även allt fler gratistjänster med förmågan att, med aktivt samtycke, samla in information ifrån stora mängder användare. Som exempel kan nämnas den svenska appen Tink. Tjänsten hämtar in data från de flesta svenska banker och uppges lagra information om inkomster och utgifter för runt 150 000 svenskar. Kanske du är en av dem? Denna typ av information skulle kunna användas för att sammanställa våra konsumtionsvanor, generera kartor över våra alkoholinköp eller apoteksbesök. Information som många av oss skulle vara obekväma att fritt dela med sig till alla på en direkt fråga.


Den snabba utvecklingen på området har gjort att många gamla sanningar som nuvarande skydd bygger på har förvandlats till myter.

 

Myt: Du kan välja att stå utanför. 1980 var det förmodligen möjligt men 2014 är det inte längre realistiskt. Vid varje tillfälle vi handlar, ringer, betalar räkningar eller söker på internet registreras vårt användande. Vi kan inte längre välja att stå vid sidan utan att samtidigt välja att stå utanför hela vårt moderna samhälle.

 

Myt: Samtycke ger dig kontroll. Det traditionella sättet att skydda vår information mot missbruk bygger på att vi ger samtycke att använda vår information till någon vi anser oss lita på. Metoden är anpassad för en värld då vi sällan gav information, aktörerna var färre och mängden information var mindre. Alla känner vi igen oss i en situation då vi, ibland flera gånger i veckan, accepterar avtal på internet som består av långa legala texter som de allra flesta inte har en realistisk möjlighet att sätta sig in i. Ibland samtycker vi dessutom till text som tar sig rätten att förändras.


I praktiken har den snabba utvecklingen inneburit att vi inte längre har en samlad bild över vad alla dessa samtycken resulterat i, vem som i dag har tillgång till vår information eller i vilka syften den används.

 

Myt: Anonymisering av data löser problemen. Ett vanligt argument bygger på att inget missbruk kan ske om man anonymiserar informationen om oss innan den används. Sanningen är att i en värld av så många olika datakällor, många av dem öppna för alla, är inte längre anonymisering tillförlitligt. Anonymiserade data innehåller ofta gömda samband med icke-anonym information och samkörningar riskerar att åter identifiera oss. Flera sådana incidenter har inträffat under de senaste åren.

 

Vad kan vi göra? Kontrollera insamling eller kontrollera användning? Det första alternativet är naturligtvis det enklaste. Om vi förbjuder eller minimerar insamlandet av information om oss minskar möjligheterna till missbruk.


Det man inte lagrar kan inte missbrukas. Samtidigt tappar vi då möjligheter till positiv användning – samma data kan användas för att hjälpa oss och vårt samhälle att utvecklas.


Om vi vill att data om oss själva ska kunna användas till för oss positiva ändamål och samtidigt skyddas mot missbruk så behövs ett nytt regelverk för hantering av vår personliga information.

 

En lösning på hur vi kan återta kontrollen över vår information vore ett regelverk som ställer krav på att man – vid insamlingsögonblicket – kapslar in och skyddar vår personliga information med metadata (data som beskriver vad du och jag tillåter för typ av användning). Ett personligt val som följer och skyddar vår personliga information överallt den rör sig mellan olika aktörer. Man kan se det som att din information läggs i ett stängt brev där tjänster och applikationer som vill öppna brevet och använda din information blir tvungna att läsa av för vilka syften du accepterar användning och respektera detta val.


Exempelvis skulle jag med ett sådant regelverk kunna besluta att information som lagras om mitt resebeteende får användas för att bedriva trafikforskning men inte i syfte att i hemlighet beräkna min bilförsäkringspremie.

Tjänster som önskar använda vår personliga information i andra ändamål måste vid användningstillfället berätta i vilket syfte de vill använda informationen och begära tillstånd. Samtycke flyttas därmed från insamling till användande, och skulle informationen användas utan samtycke måste konsekvenserna bli kännbara.

 

Att förflytta sig till ett sådant nytt regelverk kan bara göras om det finns en politisk vilja i kombination med ett starkt folkligt stöd. Med nuvarande regelverk är vi på väg att skapa ett samhälle där allt vi gör, säger och köper riskerar bli till beslutsunderlag för våra försäkringspremier, bedömningar för framtida jobb eller vilken ränta vi får på våra bolån. Vågar vi fortsätta uttrycka oss fritt om våra digitala spår används för att bedöma oss i olika situationer i livet? Det är dags att bygga ett nytt regelverk som är anpassat till vårt digitala samhälle och som ger oss förmågan att kontrollera hur data om oss själva får användas.


Alternativet är en framtid som den kallsinniga karaktären Simian i boken ”11 gram sanning” skulle se som sitt eget idealsamhälle.


DANIEL AKENINE

författare till boken ”11 gram sanning”, nationell teknik- och säkerhetschef Microsoft, ordförande för Sveriges it-arkitekter, ledamot i regeringens samordningsråd för säkerhet och integritet i smarta elnät


Mer debatt om integritet:

 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dags-att-avliva-myter-om-overvakningen_3435522.svd

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se