Inlägg publicerade under kategorin Ungdom

Av Stig Olsson - 14 mars 2015 08:01

Personliga tragedier för funktionshindrade när staten tvingar på ansvaret för personlig assistans på kommunerna

 
 

Personer som haft rätt till personlig assistans fråntas allt oftare hela eller delar av stödet, trots att varken lagen eller funktionshindret har ändrats. En enkät till kommunerna bekräftar att Försäkringskassans restriktivare behovsbedömningar får allvarliga konsekvenser. Tre av fyra kommuner upplever ett övervältrat ansvar för personlig assistans från staten, nära varannan kommun uppger att de saknar ekonomiska förutsättningar att uppfylla LSS-lagstiftningen (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Nu måste regering/riksdag ingripa för att återupprätta den internationellt hyllade Assistansreformen.


Trots larm från både brukarorganisationer och enskilda funktionshindrade har utvecklingen fått fortgå i flera år.


Riksdagens socialutskott begärde i våras att regeringen ska bedöma eventuella behov av åtgärder för att upprätthålla intentionerna i LSS. Att riksdagen tar tag i frågan är bra, men vi vill understryka att behovet av åtgärder är både uppenbart och akut. För att fördjupa kunskapsläget har FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.) genomfört en enkät till Sveriges kommuner. 80 procent av kommunerna svarade, och de resultat som presenteras i en rapport i dag bekräftar bilden – tre av fyra kommuner drabbas av att staten övervältrar ansvaret för personlig assistans. Rapporten hittar du på FUB:s hemsida.


Dessutom uppger nästan varannan kommun att de saknar ekonomiska förutsättningar för att uppfylla LSS-lagstiftningens syften. Det är nära en fördubbling på två år – exakt samma fråga ställdes av dåvarande SKTF i en enkät år 2010.


Vidare indikerar nära var tionde kommun att de, i samband med att staten tvingar på dem ansvaret för personlig assistans, fråntar funktionshindrade rätten till stöd inom ramen för LSS. Det är också alarmerande, kommunerna har ingen rätt att upphäva ett beslut om beviljade insatser enligt LSS med mindre än att behovet av stöd minskat.


Kommuner oftare, börjat väga in ekonomiska aspekter vid behovsbedömningar. Sammantaget leder situationen inte bara till personliga katastrofer för enskilda funktionshindrade, därtill ett arbetsmiljöproblem för LSS-handläggare i kommunerna. De får svårt att fullfölja sina uppdrag, pressade mellan den lagstiftning de ska följa och politiska nämnder som i vissa fall – alltså i strid mot lagen – tar ifrån handläggarna beslutsrätten och enskilda funktionshindrade rätten till assistans.


Det är dags för ansvariga politiker att ta tag i frågan. När högsta juridiska instans kommer fram till att det är förenligt med gällande lag att tolka funktionshindrades behov på det cyniska sätt som görs i dag, då är frågan politisk och inte längre juridisk. Det behövs en översyn av lagtexten för att långsiktigt säkerställa LSS-lagstiftningen. Men först behövs akuta åtgärder. Vi uppmanar regering och riksdag att säkerställa att Försäkringskassan åter börjar tillämpa LSS-lagstiftningen i enlighet med dess intentioner. Det har varit möjligt tidigare, så det kan inte vara ett lagbrott att börja göra det igen.  Vi efterlyser också en snabbutredning av en sänkt brytpunkt mellan kommunalt och statligt kostnadsansvar för personlig assistans, för att minska övervältringen från stat till kommun.


En legitimering av de kommunala tjänstemän som handlägger LSS-ärenden bör övervägas. Det kan stärka rättssäkerheten genom att ge besluten starkare status i myndighetsutövningen och därmed motståndskraft mot politiska överprövningar utan saklig grund. Från samhällets perspektiv är det ingen besparingsåtgärd att flytta kostnader från staten till kommunerna. Det är inte heller värdigt Sverige att låta personer med svåra och varaktiga funktionshinder betala i form av sämre liv. Det skulle leda till ett lite kallare samhälle för oss alla.


http://www.aftonbladet.se/debatt/article15492280.ab

ANNONS
Av Stig Olsson - 12 mars 2015 11:41

Jag har blivit tillfrågad om att skriva ett inlägg på den här sajten som Erik Ljungberg startade, Erik som var en frisk fläkt i kampen för jämlika levnadsvillkor för oss som lever med krånglig livssituation. Ja, jag skriver ”krånglig” så behöver jag inte snärja in mig i de begreppsförändringar som nu genomförs inom vårt område. Det är vi själva som styr den förändringen, så det är bra. Bra att inte andra definierar oss. Samtidigt har jag lite svårt att hänga med i ”funkistankarna”, har svårt att tillägna mig begreppet funktionalitet. Tänker att det i mina öron låter lite som när det en gång i tiden hävdades att ”alla är vi ju mer eller mindre handikappade”. Och det ser jag en fallgrop i.


Jag kan leva med att jag har en funktionsnedsättning. Jag har accepterat det. Mina armar hade en gång full rörlighet och jag hade kunnat utveckla full rörelsefrihet om det hade hållit i sig. Nu gjorde det inte det. Polioepidemin 1953 satte stopp för det. Jag fick nedsättningar i rörelseförmågan och totalt beroende av andra människors assistans för resten av livet. Jag hade gärna behållit min egen rörelseförmåga. Tror till och med att jag hade gillat det. Skarpt.


Jag leker ibland med tanken att kunna göra allt själv. Ibland med strålande resultat. Ibland totalt misslyckat. Så som det väl fungerar för det stora flertalet.


Nu blev då inte så. Mitt liv blev krångligare. Mycket krångligare. Och mest krångligt blev det för att andra har rätt att tolka, värdera och bedöma vad jag behöver i form av antikrångelinsatser.


Men det är inte bara bedömnings- och beslutsprocessen som är besvärlig. Att leva med personlig assistans är också lite krångligt ibland. Oj, nu svor jag i kyrkan. Jag vet. Personlig assistans är det bästa som hänt oss – otvivelaktigt.


Och det är inte assistansen per definition som är besvärlig – enbart – utan det faktum att det är krångligt att leva och alltid vara beroende av andra människor. Kan vi inte vara överens om det? Helst skulle vi vilja göra allt själva. Inte alltid ta hänsyn till att det är andra människor som gör det. Människor med rätt till bra arbetsvillkor, trevlig omgivning och möjlighet till visst inflytande över sin arbetssituation. Den balansen är svår tycker jag. Jag vill själv ha allt det där på mitt jobb. Och jag kan så långt det är möjligt erbjuda mina assistenter bra anställningsvillkor och trevlig omgivning – men inflytande…då blir det svårare, det är ju mitt liv vi lever på hens arbetstid.


I det här livet pågår dessutom den ständigt pågående kampen för att bli medräknad. På alla nivåer. I alla sammanhang. Då går vi, både som enskilda individer och som organisationer ganska ofta på rund- och tomgång – och det är då – då som Erik fattas oss för det kändes som om han aldrig gjorde det. Fast jag förstår att han var precis lika mänsklig som vi andra. Fast jädrans påhittig det var han! Det vet alla vi som följde honom – nära eller på distans.


http://fulldelaktighet.nu/

ANNONS
Av Stig Olsson - 11 mars 2015 19:13

 
Uttrycket "allas lika värde" har börjat användas mer frekvent igen – men kanske inte som det var tänkt – utan mer som ett tillhygge i debatter för att nedvärdera sina opponenter.
 

Dess ursprung i modern tid kommer från artikel 1 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, där det står ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.


Alla (nästan) i Sverige ansluter sig till detta upprop! Det finns ett fåtal som även utåt tycker att det kanske inte gäller alla grupper – de kallas av andra rasister. Med viss rätt kan tyckas.


Ett kanske inte lika tydligt exempel i avståndstagande är att vissa företagsledare tycker de är mycket mer värda – åtminstone i mammons värde.

 

LSS-lagens intentioner om att alla är lika värda oavsett funktionsnedsättning – jämfört med hur detta idag tolkas av myndigheter och jurister - har fått mig att fundera. Är allas lika värde bara tomma ord utan större eftertanke?

 

Hur värderas till exempel en ”arbetslös” av våra riksdagspolitiker? I sin politik kan jag tycka att merparten i sina handlingar betraktar de arbetslösa som mindre värda? Och detsamma verkar gälla även ”bidragstagare”? Det är som jag hör snarare ett skällsord bland allianspolitiker.

 

Vi ska inte använda ordet ”handikappade” längre, då det ger ett eko av gamla tiders handikappolitik. Men vilka bättre värderingar följer idag med ordet ”funktionshindrad”?

 

En funktionshindrad person som omfattas av LSS är idag en ”brukare”. Ett attribut som dessa själva avskyr, då det i deras värld känns (på flera sätt) närbesläktat i tolkningar som ”missbrukare”.

 

De vill ju också vara medborgare, kommuninnevånare, hyresgäst, anställd, klient och kanske till och med kund ibland.

 

De ser ju, liksom jag, att orden medför ”översättningar” som ger dem mindre värde!


http://dagensomsorg.se/blogg/allas-lika-varde

Av Stig Olsson - 11 mars 2015 16:58

I och med att Sveriges regering fick lite ryggrad och sa upp krigsmaterielavtalet med Saudiarabien så står PM Nilsson öppet och ojar sig över att han i och med detta inte längre öppet får stöta en regim som öppet både filmar och visar våldtäkter, spöstraff, halshugningar och barngiftemål.

Nu måste han börja smyga själv på nätet för att få ett utlopp för sina perversa lustar, för det tycker han är viktigare än att barn och kvinnor dör i tusentals varje år i dessa arabländer. TVI för dig PM Nilsson!


Jodå, jag har läst hans artikel och han ojar sig över svenska jobb... Men va faan!?!? Ska vi verkligen satsa på att få arbetstillfällen med såna diktaturer??? ALDRIG säger jag!


Tänk vad mycket enklare det skulle vara om man i stället började satsa på att göra det bättre och enklare att idka jordbruk och skogsnäring i liten skala... DÅ skulle alla dessa "arbetslösa" tusental flytta tillbaka ut på landsbygden och vi skulle helt plötsligt vara självförsörjande på mat igen!!!

Skogen skulle växa bättre och folket skulle bli lyckligare... PLUS att vårt land blir befolkat igen! :)


Här är hans gråt och tandagnisslan:


PM Nilsson: Brutet avtal hotar tusentals jobb

Uppdaterad 2015-03-10 22:14. Publicerad 2015-03-10 20:13

PM Nilsson

Det här riskerar tusentals jobb. Försvarsindustrin har skäl att på allvar fundera på om Sverige är ett bra land att ha sin bas i.
Det säger Di:s politiska redaktör PM Nilsson med anledning av att Saudiavtalet sägs upp.

Avtalet säg upp under värsta tänkbara omständigheter, anser PM Nilsson.

”Om det vill sig illa riskeras i förlängningen tusentals jobb i Sverige. Och försvarsindustrin har skäl att på allvar fundera om Sverige är rätt industriell bas för dem”, säger han.

Konsekvenserna kan bli stora även för den civila industrin.

”Eftersom vi därtill har gjort oss till ovänner med hela Arabförbundet har även den civila industrin skäl att oroas för att det inte blir så stora order från Arabläderna”, säger PM Nilsson.

Schabblet kring avtalet är ett politiskt nederlag för regeringen och statsminister Stefan Löfven, anser PM Nilsson.

LEDARE: Saudiarabien är inte bara en avrättningsplats

”Stefan Löfven ville inte säga upp det, men fick ge sig eftersom Miljöpartiet hotade att lämna regeringen. Det är ännu ett svek mot näringslivet som Stefan Löfven måste betala för sin koalition med MP.”

Samtidigt var det tydligt att regeringens ambition var att hålla sig väl med de arabiska länderna.

”Man erkände Palestina och åkte till Arabförbundet som hedersgäst för att inkassera stöd för kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. I stället blev man portad och fördömd av ett enigt Arabförbund.”

”För Stefan Löfven är det superfiasko och för dem som ville säga upp avtalet utan att skada handelsrelationen är det också ett fiasko.”

PM Nilsson anser att Sverige borde ha hållit avtalet.

”Och om man ville säga upp det skulle det ha gjorts på ett diplomatiskt sätt. Regeringen borde inte ha tvivlat så här högljutt och offentligt, utan skött det snyggt”, säger PM Nilsson.

Nu framstår Sverige som fientligt, anser han.

”Dessutom strör man hela tiden salt i såren”, säger han.

Ett exempel är när Margot Wallströms stab gick ut och sa att det inte var någon stor sak när utrikesministern portades från mötet. Inte heller det eniga fördömandet från Arabförbundet var något att fästa sig vid, enligt Utrikesdepartementet.

”De uttalandena är en ganska ovänlig handling mot en grupp länder som andra delar av regeringen, med Mikael Damberg i spetsen, vill ha ett samarbete med och har stora förhoppningar om affärer med”, säger PM Nilsson.

Sverige har också två andra avtal som rör handel och investeringar med Saudiarabien.

”Vad som händer med dem ligger i saudiernas händer. De kan säga upp avtalen om de vill. Men jag tror inte att det blir så drastiskt”, säger PM Nilsson.

Men Saudiarabien står inför ett stort investeringsprogram, där staten har en viktig roll. Saudierna kan mycket väl strunta i sina svenska affärspartner och istället lägga beställningar hos exempelvis tyska företag, resonerar PM Nilsson.

Och den efterlängtade platsen i FN:s säkerhetsråd kan regeringen glömma.

”Ja, det är helt kört. Det är också ett förlorat mål för regeringen Löfven. Det var ett prioriterat utrikespolitiskt mål som man schabblat bort."


http://www.di.se/artiklar/2015/3/10/pm-nilsson-brutet-avtal-hotar-tusentals-jobb/

Av Stig Olsson - 11 mars 2015 13:36

Sånt här värmer mitt hjärta så mycket... ja även själen... För så här är de flesta av oss människor i Sverige. Vi ÄR snälla och vi BRYR oss om varandra. 


Det ska vi vara mycket rädda om och inte låta politiker och journalister vinna i sin strävan efter att smutsa ner oss med sin skit.

 

Av Stig Olsson - 8 mars 2015 15:07

2014-01-17-2338_52d9b0cee087c33ec2394bd2

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar


Grattis på Internationella kvinnodagen, alla kvinnor! Eller, som det heter på nysvenska: “fittbärare”.  Det är er dag i dag.


Ordet “kvinna” är passé, eftersom det får alla som har ett kvinnligt könsorgan men inte identifierar sig som kvinna att känna sig exkluderade och kränkta. Så passa på att fira Internationella kvinnodagen medan den finns kvar. När som helst kan den byta namn till Internationella fittbärardagen.

Historiskt skifte kring 16 mars


Det finns en särskild anledning just i år att gratulera svenska kvinnor på denna dag. (Jag återgår här till de traditionella uttrycken “kvinna” och “man” och beklagar djupt om någon fitt- eller kukbärare känner sig kränkt). Inom kort kan vi nämligen pricka av en historisk framgång för kvinnorna, en unik förändring i Sveriges historia. För första gången sedan befolkningsstatistik började föras 1749 kan vi glädja oss åt attantalet män blir större än antalet kvinnor. 


SCB, Statistiska centralbyrån, väntar att det historiska skiftet kommer att inträffa omkring den 16 mars. Dags att gå till Systemet och köpa rosa feministchampagne att korka upp på den stora dagen.

 

Orsaken är rekordhög invandring

 

Båtmigranter till Europa


Att männen blir i majoritet har inte naturliga orsaker utan är en direkt följd av politiska beslut. Sveriges befolkning ökade under förra året med 102 491 personer. Nu är vi 9 747 355 invånare i Sverige. Folkökningen under 2014 är den största som någonsin har uppmätts.


Orsaken är givetvis att invandringen sprängde alla gränser – igen. SCB säger rent ut att det främsta skälet till den enorma befolkningsökningen är “en rekordhög invandring med 126 966 personer under 2014″. Och majoriteten invandrare är män. Av de 126 966 personer som invandrade var 57 853 kvinnor och 69 113 män. Alltså 11 260 fler män än kvinnor.

 

Hjärtat till vänster och huvudet under armen


Vilken seger för humanitet och jämlikhet är inte detta! Hur hårt och osjälviskt har inte kvinnor strävat för att uppnå detta mål! Kvinnor som går i demonstrationståg och fackeltåg “mot rasism”, kvinnor som startar Facebookgrupper för att hjälpa tiggande romer med illegala bosättningar, kvinnor som kärleksbombar moskéer, kvinnor med blödande hjärtan för jordens alla fattiga som inte ens har en i-Phone – ja alla som har hjärtat till vänster och huvudet under armen.


Befrielsen är nära


Det är bara att höja glaset och gratulera alla goda, fördomsfria, toleranta, generösa, mångkulturvurmande kvinnor till ett strålande resultat av ert outtröttliga arbete för utbyte av Sveriges befolkning. Passa på att fira ordentligt i dag innan det eventuellt går upp för er att ni har bitit er själva så rejält i svansen att ni önskar att ni aldrig hade tagit orden “ta vårt ansvar” i er mun.

 

Vi hade fått klara oss utan knivskärningar


Utan era hängivna insatser och er faiblesse för massimport av människor från så underutvecklade länder som möjligt kunde Sverige fortfarande – förfärliga tanke – ha varit ett efterblivet och tråkigt land befolkat av huvudsakligen etniska svenskar; dessa förhatliga vita män med sin osexiga hederlighet, snällhet och omtänksamhet.


Vi hade fått klara oss utan spännande trippelmord, knivskärningar, skottlossningar, våldtäkter, rekrytering till islamistisk terrorverksamhet och massmord i Syrien och Irak, rån, misshandel, anlagda skol- och bilbränder varje dag, bomber mot domstolar,  hedersvåld, stenkastning mot polis, brandkår och ambulans. Vi skulle ha fått hanka oss fram på svensk husmanskost som paltbröd med fläsk och köttsoppa med klimp och inte ens vetat om att vi är “otrogna” som ska dö enligt koranen. Istället kan vi nu glädja oss åt ett totalt förändrat Sverige.

 

Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner


Det är kvinnor med vidöppna hjärtan som med aldrig sviktande entusiasm går i frontlinjen för den mångkulturella omvandlingen av vårt land. Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner och omsätter sina heta drömmar om virila mörkhåriga främlingar i politiska ställningstaganden för öppna gränser och globalt omhändertagande. Kvinnor tycker synd om alla som inte får bo i Sverige. Sverige är inte svenskarnas land, det är allas land.


Visserligen är Sverige det mest ruttna och rasistiska landet på jorden men ändå på något märkligt sätt åtråvärt att leva i. Därför ska alla som vill få komma hit och mumsa på välfärdskakan. Att dela med sig av andras tillgångar är global rättvisa.

 

“Vad är det för fel att visa medmännsklighet?”


Här är ett typiskt inlägg på Facebook av en av alla dessa kvinnor som tänker med äggstockarna:


“Vad är det för fel att visa medmännsklighet och att ha förståelse för människor som flyr ifrån krig och fattigdom?????????????????????????? Jag vill inte leva i en värld där vi bara tänker på oss själva och skiter i alla andra! Nej vi måste ställa upp och hjälpa dom som behöver det.”


Inlägget publiceras med autentiska stavfel av bloggaren Carina som “har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS”.


“Har dessa kärleksfulla snällister någon gång ställt sig frågan HUR?” frågar hon retoriskt. 

 

Fler kvinnor röstar på vänsterpartier

 







Mona Sahlin 1


I allra störst tacksamhetsskuld står vi givetvis till de kvinnliga politiker som har gått i bräschen för den mångkulturella omdaningen av Sverige. Kvinnor som Mona Sahlin (s), Veronica Palm (s), Eva-Lena Jansson (s), Margot Wallström (s), Magdalena Andersson (s), Gudrun Schyman (Fi), Soraya Post (Fi), Maud Olofsson (c), Annie Lööf (c), Kerstin Lundgren (c), Anna Kinberg Batra (m), Cecilia Malmström (fp), Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp), Emma Henriksson (kd), Maria Ferm (mp), Maria Wetterstrand (mp), Åsa Romson (mp), Alice Bah Kuhnke (mp), Bodil Ceballos (mp), Christina Höj Larsen (v) och Ulla Andersson (v).


Sina största hejaklackar har de bland kvinnor. Fler kvinnor än män röstar på vänsterpartierna s, v och mp. Störst är skillnaderna inom miljöpartiet. Partiets kärntrupp är unga storstadsboende kvinnliga akademiker med drömmar om ett grönare liv som de skulle klara av i högst ett par timmar innan längtan hem till latten och kvarterskrogen på Söder blev för svår. Att omsorg om miljön är inkompatibel med att fylla landet med miljoner invandrade energiförbrukare är inget som bekymrar de röd-gröna kvinnorna.

 

Kvinnliga journalisters ansvar


Politikernas ambitioner att förvandla välfärdslandet Sverige till ett mångkulturellt helvete hade naturligtvis gått i kvav som en sjöoduglig skorv på Medelhavet om de inte hade backats upp av lojalitetskorrumperade journalister ur samma mångkultursekt. Ett alldeles särskilt ansvar har kvinnliga journalister som mer låter sig styras av tyckasyndom-hormoner, privata ideologiska preferenser och sektmentalitet än av fakta och kritiskt tänkande.


Jodå, männen kan också. Men kvinnorna är värst. Som pryglade apor har de stoppat upp sitt eventuella förnuft någonstans där solen aldrig skiner och gått på varenda lögn om mångkulturens välsignelser och att islam är fredens och kärlekens religion.

 

Tårdrypande berättelser om individuella fall


Deras specialitet är tårdrypande berättelser om individuella fall – familjer eller personer som ska utvisas eftersom de inte har ett enda asylskäl. De borde ändå få stanna i Sverige för att det är så synd om dem, tycker de kvinnliga journalisterna. Ett exempel levererat av reportern Barbro Isaksson i Nerikes Allehanda:


“Manal flydde från Libanon och kom till Sverige med sina två barn i februari år 2007. Hon visste inte då att hon väntade en tredje dotter.


“Barnens pappa är i Libanon. Ingen vet var han finns, om han finns …”

Manal har två äldre systrar. De kom till Sverige för längesedan och bor också med sina familjer i Vivalla i Örebro.


“Jag klarar mig inte utan mina systrar. De hjälper mig med de andra barnen när Rim är så sjuk. Jag vill stanna här i Vivalla” säger Manal vädjande.”

Tiggande romer får högsta snyftpoäng



Kåkstad i Högdalen


Tiggande romer är en annan journalistisk specialitet med feministisk inriktning. De träffar mitt i kvinnors emotionella nav och får högsta snyftpoäng. En av de ledande i genren är den notoriska vänsterjournalisten Randi Mossige-Norheim i SR Konflikt. Vi ska manipuleras att tycka att det är fullkomligt naturligt att tusentals invånare i ett annat EU-land ockuperar gatorna i varenda svensk stad och bygger kåkstäder i parkerna – och att det är vår skyldighet att försörja dem.


Den här sortens journalistik har en uttalad politisk agenda: att sätta utlänningslagen ur spel och låta reporterns personliga känslor styra invandringspolitiken. Helhetsbilden, vad som händer med ett land och ett folk som i aldrig tidigare skådad omfattning invaderas av människor från främmande länder och kulturer, anses inte intressant. I varje fall inte om landet är Sverige. Vad svenska folket anser om samhällsomstörtningen får vi aldrig veta.

 

SVT Rapport – en katalogaria över förstörelsen av Sverige


Se SVT Rapport en kväll, även om det tar emot. Det är rena katalogarian över hur invandringen bit för bit förstör Sverige. Solisterna Katarina Sandström, Lisbeth Åkerman eller Linda Nilarve ler hult mot tittarna medan de anför recitativen ur ett slitet partitur, sedan decennier nedskitat av medias lögner. Alla hör att de sjunger falskt.


Några namn på mångkulturens kvinnliga fanbärare i media så att ni förstår vad jag menar: Lena Sundström, Cilla Benkö, Eva Hamilton, Hanna Stjärne, Karin Pettersson, Åsa Linderborg, Katrine Marcal, Sanna Lundell, Lena Mellin, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Gunilla von Hall, Lisa Bjurwald, Anne Lagercrantz, Alice Petrén, Lotten Collin, Cecilia Uddén, Beatrice Janzon, Anna Landelius, Katherine Zimmerman, Anna Hernek, Helena Groll, Li Hellström, Tithi Hahn, Daniela Marquardt, Jenny Strömstedt, Malou von Sievers, Margit Silberstein, Helena B Nilsson, Nike Nylander, Cecilia Gralde, Bodil Appelquist, Anna Hedenmo, Kristina Kappelin, Heidi Avellan, Ann-Charlotte Martéus, Frida Boisen – det finns många fler. Utan deras insatser hade destruktionen av Sverige inte varit möjlig.

 

“Det kanske inte är så konstigt att de beter sig illa”


Vem har glömt Lisa Magnussons heroiska försvar för mångkulturens speciella yttringar? Under stark inverkan av omvårdnadshormonet oxytocin  uttryckte hon i Metro sin medkänsla med en afrikansk invandrare som under mordhot begått mycket grova våldtäkter mot två kvinnor, men inte utvisats.


“Det kanske inte är så konstigt att någon som flytt undan våld och tortyr själv är känslomässigt invalidiserad och beter sig illa, och att inget blir bättre av att Sverige (som alltså skall föreställa ett fredligt och fint land) gör det till offentlig policy att riva upp permanenta uppehållstillstånd och sända folk i döden” skrev Lisa Magnusson.

 

Släpptes fri tack vare media och Amnesty




Henok Werie Fre

Föremålet för hennes blödande empati heter Henok Werie Fre, 34. Han begick en ytterst brutal våldtäkt i Boden 2007 och dömdes till utvisning. Han hade uppgett att han kom från Eritrea, för då får man asyl, men han kan vara från Etiopien.

Media mobiliserade, och i Amnesty bultar många öppna kvinnohjärtan. Ett av dem är chefsjuristen Madelaine Seidlitz.


Med gemensamma krafter lyckades journalisterna och Amnesty få regeringen att benåda Henok Werie Fre. Affes statistikblogg redogör för hur det gick till.


Denne uppenbart farlige man släpptes lös. Därför kunde han begå ytterligare en brutal våldtäkt, i Eskilstuna 2011.

Sedan dess är hanspårlöst försvunnen, efterlyst och häktad i sin frånvaro.

 

Vem fyllde deras hjärnor med frigolit?


Inte bara kvinnliga politiker och journalister utan också anonyma hjälparméer av regeringstrogna kvinnor står bakom nedmonteringen av Sverige. Kvinnor som besitter tjänster på alla nivåer i samhället: statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, rättsväsen, polis, ideella organisationer, fackföreningar, universitet och övrigt skolväsen, sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, socialtjänst, biblioteksväsen och kultursektorn.


Tragiskt få av de här kvinnorna visar förmåga till självständigt tänkande. De gör som pappa staten vill och ger inte ifrån sig ett pip till protest. Ska vi ha statsbegravning av det Sverige vi känner står den kvinnliga delen av offentligheten redo med spadar och bulldozers. Det här är kvinnor med makt, och de är många. Den pågående samhällsdestruktionen skulle sjunka ihop i pyspunka i samma ögonblick som de slutade göra sig till nyttiga idioter för massinvandring och islamisering.


Vem fyllde deras hjärnor med frigolit? Eller hamnade silikonutfyllnaden en våning högre upp än avsett?

 

När invandrare mördar svenskar ordnar kvinnorna fackeltåg


När invandrare mördar svenskar är kvinnor och tonårsflickor snabbt på plats, lägger blommor och nallar och tänder gravljus på mordplatsen. Sedan går de i fackeltåg mot våldet. När den 33-årige kongolesenDoudou Ahoka slog ihjäl en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna i Ljungsbro med järnrör  gick 4 000 personer i fackeltåg mot våldet. 



Doudou-Ephrem

När den 23-årige etiopiern Ephrem Tadele Yoannes våldtog och mördade 27-åriga Elin Krantz i Göteborg startade kvinnor Facebookgrupper och ordnade – just det – fackeltåg mot våldet. 

 

Vanmaktens manifestationer



Överallt på mordplatserna där invandrare mördat svenskar finns nallarna.  Fackeltågen, nallarna, blommorna och ljusen är vanmaktens manifestationer. Mer än något annat uttrycker de resignation och underkastelse – vilket är vad ordet islam betyder. Få tycks se morden som vad de är – politiska mord, ett resultat av politiskt beslutad massimport av invandrare från dysfunktionella och våldsamma kulturer.


Man känner sig god när man går i fackeltåg. Det ger en skön känsla av sammanhållning. Det är lätt att tro att man påverkar någonting. Men fackeltåg “mot våldet” påverkar ingenting. De är bara ett tyst godkännande av fortsatt politik för utplåning av Sverige och svenskarna genom massinvandring.

Invandringsentusiasterna drabbas inte själva


Medan feministerna är upptagna av pseudofrågor som fler kvinnor i bolagsstyrelserna  (tidskod 4:20) och en tredje pappamånad  ökar den invandrade våldsbrottsligheten och i synnerhet antalet anmälda våldtäkter kraftigt i Sverige.


Siffran är högst i hela Europa, och utrikes födda är överrepresenterade som gärningsmän med fem gånger. Ändå är siffran gammal. Den kommer från Brås undersökning 2005, där en del av materialet är från 1996. Andelen invandrade gärningsmän är sannolikt mycket högre i dag. Andra generationens invandrare har dessutom en dubbel överrepresentation.

 

Jösses flickor, befrielsen är nära


Kvinnliga invandringsentusiaster börjar med andra ord skönja resultatet av sina ansträngningar. Tyvärr drabbar följderna inte i första hand dem själva, eftersom de oftast lever i skyddade miljöer. Det är andra, mindre privilegierade kvinnor  och även män, som betalar priset för de mångkulturella utopierna.


Marken har beretts i mer än 40 år – men var det här “befrielsen” de drömde om?

“Och en dag ska barnen säga:

“Tack mödrar, det gjorde ni bra!”

En dag ska barnen säga:

“Denna mänskliga värld vill vi ha.”


Suzanne Osten och Margareta Garpe

(Ur pjäsen “Jösses flickor” av Suzanne Osten och Margareta Garpe, 1974).

 

Cirka 80 000 muslimer släpps in per år


I Storbritannien har antalet muslimer nästan fördubblats på tio år, från 1,55 miljoner 2001 till 2,71 miljoner 2011.


Det visar en ny rapport som är unik i sitt slag.  Siffran torde nu, 2015, ha seglat upp till en bra bit över 3 miljoner.


Allt tyder på att ökningen går ännu snabbare i Sverige, eftersom Sverige släpper in fler muslimer per capita än något annat land i EU. Cirka 80 000 muslimer per år invandrar enbart genom asylprocessen. Socionomen och journalisten Gunnar Sandelin skriver i ett inlägg på sin och professor Karl-Olov Arnstbergs blogg:

“Av den information som jag har fått av anställda på Migrationsverket som arbetar med asylprocessen är cirka 70 procent av dem som beviljas asyl muslimer. Det är en siffra som inte går att fastslå exakt, eftersom vi inte för någon sådan statistik, men hemländerna (Syrien, Somalia, Afghanistan, Irak etc.) gör denna uppgift trovärdig. Det handlar således om att varje år får cirka 80 000 muslimer stanna i Sverige.”

“En demografisk förvandling utan historiskt motstycke”


Den anhöriginvandring som är knuten till asylsökande som fått stanna är stor, men hur stor den är går inte att få exakta besked om i migrationsverkets statistik. Gunnar Sandelin uppskattar den till omkring en anhörig per person, vilket ger runt 120 000 permanenta uppehållstillstånd knutna till asylprocessen varje år under de kommande åren.


Om man istället ser tillbaka på de senaste tio åren är siffran för anhöriga den dubbla, 2,1 anhöriga per person som beviljats uppehållstillstånd.

“2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd” skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

“Vi genomgår en demografisk förvandling utan historiskt motstycke. Över 90 procent av befolkningsökningen under 2000-talet består av personer med utrikes bakgrund” skriver Gunnar Sandelin.

Tjejsemlor – ett fruktansvärt kvinnoförtryck

En ny feministisk skitfråga som kan kamouflera den pågående samhällskatastrofen uppdagades nyligen på Mor Idas bageri i Oxie. I disken bredvid de vanliga semlorna ligger en mindre och billigare variant, tjejsemlan. Symbol för ett fruktansvärt kvinnoförtryck.



“Ska vi inte få njuta utan att få dåligt samvete? Jag tycker att det är ett bra exempel på hur man utan ont uppsåt ändå förtrycker tjejer. Man talar om för oss vad vi ska vilja äta” säger en kränkt kvinnlig läsare som vill vara anonym till Sydsvenskan.

 

Det tar bara 4-5 generationer att bli i minoritet


Är det någon som tror att Sverige kommer att vara sig likt om – säg tio femton år, med ett insläpp av minst 80 000 muslimer med forntida kvinnosyn per år som en del i ett snabbt accelererande utbyte av svenskar mot människor från andra länder och kulturer? Det behöver inte ta mer än fyra eller fem generationer för ett folk som utgör mer än 90 procent att bli en minoritet på mindre än 50 procent – och självklart fortsätta falla mot utplåning.


“Fyra – fem generationer är inte mycket i länder som Sverige, Danmark, England och Frankrike som i minst 50 generationer har varit länder med ett folk och en kultur” skriver den danske historikern och författaren Morten Uhrskov Jensen i Den korte avis.

 

Hundra år av frihet en historisk parentes


Progressiva kvinnor vill förstås inte att något ska vara sig likt. De vill ha förändring. Det är bara att gratulera. Ni har fått som ni ville. Med islam på marsch är hundra år av svenska kvinnors frihet snart en historisk parentes. Om man krattar manegen för en totalitär våldsideologi från 600-talets arabiska sandöknar är det ajöss med de fri- och rättigheter som våra förmödrar slet livet ur sig för och snart dags att hoppa i burkan och börja sköta om den fantastiske muslimske mannen på heltid i hemmet. Eller trodde ni att islamisterna har en undantagsklausul i sharia för svenska feminister?

 

Tänker ni någon gång på barnen?


Ett samhälle som låter sig styras av kvinnliga principer som omhändertagande, medlidande och undfallenhet och inte ens kan identifiera ondska blir oförmöget att försvara sig. Vem tror att Margot Wallströms (s) “feministiska utrikespolitik”  avskräcker fiender?


Vem tror att terapi och förtur till jobb för massmördande jihadister, som “den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism” Mona Sahlin (s) föreslår,  får dem att lägga kalashnikoven på hyllan, ta pappaledigt och ansluta sig till närmaste Prideparad?


Det är bara en sak jag undrar över. Tänker ni någonsin på vilka liv era barn och barnbarn kommer att få i ett Sverige i upplösning där svenskarna är i minoritet inom några decennier?

“Tack mödrar, det gjorde ni bra.”

Av Julia Caesar


http://snaphanen.dk/2015/03/07/sondagskronika-grattis-alla-fittbarare/

Av Stig Olsson - 8 mars 2015 12:34

Och i Sverige sker det en våldtäkt var 14 minut. 



I Indien hängs de flesta våldtäktsmän ut i media. Våldtäktsmännen börjar allt oftare dömas till döden eller livstids fängelse. 

 

I Sverige döljs allas identiteter, såtillvida det inte går att hävda att det är svenskar som ligger bakom dessa vansinniga brott, vilket ofta heller inte är sant. Straffen brukar hamna på några år, max.

 

I Sverige är det mest unga kvinnor mellan 16 och 24 år som utsätts mest för sexualbrott och trakasserier. Undersökningar visar att dessa brottstyper också polisanmäls i minst utsträckning.

Endast vart tionde fall av sexualbrott och vart fjärde (23 %) fall av trakasserier anmäls.

Detta beror på att det oftast inte ens "lönar" sig att anmäla då våldtäktsmännen oftast ändå går fria. 

 

Det kanske mest skrämmande är väl ändå att Sverige har flest antal våldtäkter i hela världen och inge kommer ens i närheten.

 

Hur är detta möjligt när vi haft de i särklass lägsta siffrorna tidigare!?!?

 

Fundera på detta när du läser nedanstående artikel. Fundera också på om detta är något du vill ska fortsätta.

 

Allra viktigast är det väl för oss föräldrar som har unga tjejer/kvinnor och som självklart vill att de ska få leva i fred och frihet... För det gör dom inte idag. Och vi gör ingenting!

 

Hon var ung, hon var kvinna – och hon trodde att hon kunde göra vad hon ville.

Men det räckte att hon gick på bio en kväll för att hon skulle våldtas, misshandlas – och mördas.

Jyoti Singh, 23, är i dag en symbol för det nya, moderna Indien.

Men hennes mördare ångrar sig inte.

– Kvinnan har större skuld än mannen, säger dödsdömde Mukesh Singh, 28, i tv-filmen som totalförbjudits i Indien.



I kväll, på internationella kvinnodagen, visas den uppmärksammade dokumentären "Indiensdotter" i SVT 2.


Det är en uppskakande film om mötet mellan två kulturer i samma land - en från det förgångna och en framtida, ett möte mellan två oförenliga världar som slutar i en tragedi.


I en brutal och blodig gruppvåldtäkt på en privat skolbuss, medan den kör runt, runt på staden Delhis gator.


Våldtäkten och mordet på Jyoti Singh i december 2012 skapade inte bara upplopp och kravaller i Indien – brottet

väckte avsky i hela världen.


Jyoti Singh var en modern ung kvinna.

Ville bli läkare

Hennes namn, Jyoti, betydde "ljus" och till skillnad från många andra, firade hennes föräldrar även sin dotters födelse, något som annars oftast är förbehållet sönerna.


Hon växte upp under fattiga förhållanden. Pappa Badri jobbade på flygplatsen och mamma Asha skötte hem och barn.


Ändå var de moderna i sitt synsätt.


Redan som liten bestämde sig Joyti för att hon ville bli läkare.


När hennes mamma sa att de inte hade råd med utbildningen, bad Joyti att de skulle ta pengarna de sparat till hennes bröllop och bekosta utbildningen med dem.


Istället sålde hennes föräldrar sin släktgård – allt för att ge sin dotter en chans till ett annat, bättre liv.


Samtidigt som hon pluggade till läkare, jobbade Joyti på ett callcenter på nätterna, för att ha råd att betala sitt studentrum.


Då, i december 2012, hade hon just tagit sin slutexamen på Dehraduns läkarhögskola.

Hon var lycklig.

Hjälpa fattiga

Måndagen den 17 december skulle hon börja sex månaders praktik – sedan väntade världen.

Joyti hade storslagna drömmar.

– Hon ville hjälpa fattiga. Hon ville bygga ett sjukhus i sin hemby, där det inte fanns någon sjukvård, säger hennes vän, Santendra.

– Hon sa: "En kvinna kan göra vad som helst".


Söndagen den 16 december lagade hon mat åt familjen, sedan ringde en manlig vän, Awindra, och frågade om de skulle gå på bio.


Joyti valde film – "Berättelsen om Pi".


Samtidigt, i en annan del av staden, har Mukesh Singh, 28, hans bror Ram och fyra vänner, den yngsta bara 17 år, börjat festa.


De dricker sprit, mycket sprit, och bestämmer sig för att åka ned på stan och fortsätta festa.


De tar skolbussen, som Ram brukar köra barn till skolan i.


Vid 20-tiden på kvällen är Joyti och hennes vän på väg hem.


Då stannar den tomma bussen och de luras att kliva ombord – i tron att bussen ska köra dem hem.

Nakna på gatan


Men när ljuset i bussen släcks hoppar männen på Joytis vän, Awindra. De misshandlar honom och han försöker undkomma genom att gömma sig mellan sätena.


Joyti ropar på hjälp, men det finns ingen som kan hjälpa dem.


Männen slår henne, släpar henne längst bak och medan den nersläckta bussen kör runt, runt på stadens gator turas de om att våldta henne.


De använder en järnstång och avslutar med att de slita ut tarmarna ur Joytis sargade kropp, innan de slänger ut henne och Awinda, nakna, på gatan.


Joyti var vid medvetande när hon kom till sjukhuset och kunde berätta precis vad som hänt.


I två veckor kämpar läkarna för hennes liv, men förgäves.


Hennes skador är för svåra och tidigt på morgonen den 27 december avlider Joyti Singh på Mount Elizabeth-sjukhuset i Singapore.


Då har protesterna spridit sig från stad till stad i Indien, från Dehli till Calcutta, Bangalore och Bombay – överallt har folket rest sig, för Joyti och alla andra våldtagna flickor och kvinnor.

Dömdes till döden

Var 20:e minut våldtas en kvinna i Indien, men Joyti blev en för mycket.


I dag är hon symbolen för den nya kvinnosynen i Indien, för ett modernt samhälle där en kvinnan ska kunna gå på bio med en manlig vän en kväll utan att ses som ett lovligt offer för våldtäktsmän.


Busschauffören, Ram Singh, 35, tog livet av sig i Tiharfängelset några månader senare.


Den yngste av gärningsmännen, 17-åringen, dömdes till tre års ungdomsvård.


Mukesh Singh och de tre andra dömdes till döden genom hängning.


Mukesh, som hävdar att han själv bara körde bussen, ångrar ingenting.

Han skyller allt på Joyti.

– Hade hon inte kämpat emot hade hon levt i dag, säger han.

Nu sitter han i Tiharfängelset och väntar på sin dödsdom.


I Indien har dokumentärfilmen totalförbjudits.


Joyti Singh fick aldrig förverkliga sina drömmar, hon fick aldrig uppleva världen – men hon förändrade något, för alltid.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20428225.ab

 

Av Stig Olsson - 8 mars 2015 05:32

I en artikel i Aftonbladet skriver du att du hellre går arbetslös än att ta av dig din sjal och att du bär din sjal av religiösa skäl. Det tycker jag låter mycket frimodigt och öppet av dig. Innebär det att du också, om du hamnar på sjukhus, tycker det är helt ok om det dyker upp en kvinna med en katolsk huvudbonad, eller en manlig sköterska med kippa, dvs en jude? Eller en med turban? Ja du kanske t o m får en kristen kille som är sköterska, vem vet i denna mångkulturens hemland Sverige!?


För jag förutsätter att du tycker det är bra med religiös mångfald inom vården också.


          


Min fråga till dig blir självfallet: Är då detta helt ok för din del, accepterar du detta i din egenskap av lite bokstavstroende muslim, eller kommer du då också att kräva din särställning pga din religion?


Det vore intressant att få läsa om dina åsikter, dvs om du är öppen åt alla håll, eller om du bara vill att ni muslimer ska behandlas på ett bätte sätt än alla andra. 


Varför jag undrar beror väldigt mycket på att jag blev utsatt för en livslång sjukdom som barn (3 år ung), nu är jag 61 och har pga min sjukdom sammanlagt legat cirka 9 år på sjukhus. 

Under dessa år har jag aldrig stött på detta problem, dvs att någon krävt att få ha sina religiösa symboler på sig på arbetsplatsen!? Särskilt inte på ett sjukhus, eller inom vården över huvud taget!? 


Det finns självklart en anledning till detta. Vi patienter känner oss mer trygga i och med att alla inom vården bär samma kläder. Och tro mig... Alla andra arbetar ändå med sina hjärtan! 

Skulle det då dyka upp människor iklädda olika dräkter skulle vi känna oss osäkra och kanske till och med lite rädda och undra över om dessa figurer ens har en medicinsk utbildning! 

Självklart vet vi rent logiskt att ni alla har det, men känslomässigt blir vi osäkra och rädda. Kanske inte att undra på eftersom ni faktiskt är ansvariga för våra liv!


Av denna enkla anledning behöver vi patienter och vårdare/skötare/läkare mm (oavsett religionstillhörighet, ras, hudfärg, etc) så mycket lugn och ro så att vi snabbast möjligt kan bli friska och överlämna våra sängplatser till andra, mer sjuka än oss själva.   


Slutligen, tro mig när jag säger detta. Det handlar inte om att förbjuda dig din religion, det är heller inte fråga om rasism eller främlingsfientlighet, det handlar enbart om att det faktiskt är bättre, för oss patienter, med en klädkod, för att vi ska känna oss så trygga som det är möjligt inför en vårdsituation. 


Tänk dig själv hur det skulle se ut om din Iman   skulle jobba som brandman  och vilja kunna komma till fredagsbönen klädd såhär!?  Det vore väl knappast ok? 


Jag hoppas någon vill vidarebefordra detta öppna brev till dig så att du får en möjlighet att svara, för jag är faktiskt ärligt nyfiken på hur du ställer dig till detta.


Här är artikeln om dig:

”Vi jobbar inte med sjalen, vi jobbar med hjärtat”


Sagal Barre, 20, är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.
Sagal Barre, 20, är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.Foto: URBAN ANDERSSON


Att bära slöja inom vården påverkar inte arbetet över huvud taget, säger Sagal Barre, 20, som är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.

– Skulle en chef be mig ta av mig min sjal när jag besöker vissa patienter skulle jag gå därifrån. Jag är hellre utan jobb än tar av mig sjalen, säger hon.

 

Aftonbladets avslöjande att flera kommuner kan tillgodose önskemålet att inte bli vårdad av en person som bär slöja väcker känslor. Sagal Barre, 20, tycker att det är fruktansvärt. Hon säger att personer med slöja har samma rätt att finnas överallt i samhället som andra.

– Det är som att säga att personer som är högerhänta eller har långt hår inte är välkomna att jobba inom vården. Det är så fel.

”Jobbar inte med sjalen”

Sagal Barre bär sjal av religiösa skäl och säger att den inte påverkar arbetet över huvud taget. Hon har jobbat och haft praktik på flera olika arbetsplatser inom äldreomsorgen.

– Vi jobbar inte med sjalen, vi jobbar med hjärtat. Och vi följer samma regler och rutiner som alla andra.

Om religionen hade sagt att de inte fick tvätta sina händer hade hon haft förståelse för om någon inte ville bli vårdad av slöjbärare, men slöjan stör inte hygienen.

– Vi har en uniform som vi brukar använda och sjalen går att stoppa in i skjortan. Den stör inte alls.

”Hellre arbetslös”

Hon ska ta studenten från vårdprogrammet i vår och säger att hon sett fram emot en framtid inom vården. Men om hennes kommande chefer skulle förbjuda henne att bära slöja på grund av att vissa patienter inte vill det skulle hon hellre vara arbetslös.

– Jag tar inte av mig sjalen. Jag är hellre utan arbete.

Som tur är har ingen chef hittills sagt det till henne. Hon har heller inte mött någon inom vården som ansett att hon borde ta av sig slöjan.

– Jag har som tur är bara hört att jag har en väldigt fin sjal och att jag är vacker i den, säger Sagal Barre.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20414185.ab

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se