Inlägg publicerade under kategorin Ungdom
När familjen Bonnier inte längre vill se att alla deras tidningar går med förlust så löser man det verkligen på ett smidigt sätt... De ringer bara upp statsministern och säger nåt i still med "Men hööru Fredde, nu får du pyttsa i många fler miljoner åt oss! Öka presstödet eller vi startar ett drev mot dig som vi gjorde mot Juholt!!! Detta medför då följande: Fredrik Reinfeldt ringer ansvarit departement och ger order om att kasta ut ännu mer pengar är de redan utbetalade 550 miljonerna som pressen fick förra året... Nu säger Bonnier att dom pengarna inte räcker!?!?
Undrar hur länge vi, folket, står ut med att ha så snikna arslen både i näringslivdets toppskikt som i det av föruttnelse stinkande riksdagshuset där liken sover!?!? Vore det inte bättre då att göra en Breivikare mot dessa onda och giriga människor som ändå bara vill oss maximalt ont???
Här nedan kan du läsa artikeln som gav mig ett dåligt och vresigt kvällshumör:
Politiker talar om brist på demokrati när allt fler dagstidningar tvingas banta ner sina redaktioner. Samtidigt betalas det ut 550 miljoner kronor i presstöd till de olika tidningarna som i sin tur skapar en berondeställning där media går hand i hand med politikerna. Nu börjar planerna smidas för ny lagstiftning som skall gynna dagspressen. Nu när dagstidningsjournalister minskar i antal och många redaktioner hotas av nedläggning rycker allt fler politiker in i debatten med mantrat, att vi behöver ha ett övertal av journalister för att värna om demokrati. | |
Många menar också att bevakningen i lokalpressen är viktigt men har tunnats ut allt mer. Problemet är skapat av redaktionerna själva som av både av ekonomiska skäl och ren lathet köpt färdigpaketerade nationella och internationella nyheter från TT (Tidningarnas Telegrambyrå). TT ägs i sin tur av det stora drakarna i Svensk media som Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Expressen och Dagens Nyheter (se lista). Det här har resulterat i att samma enformiga nyheter har kunnat läsas i alla dagstdningar både lokala som nationella. Nästan all dagspress har idag byggt upp en plattform på internet, där nyheter publiceras gratis och finansieras med hjälp av reklam. Nu har även denna del av tidningarnas verksamhet börjat gå ekonomiskt dåligt. Anledningen är dels minskat antal besökare, eftersom alla tidningar använder sig av den ensidiga rapporteringen som beskrivs ovan. Men även att reklamen på tidningarnas hemsidor överexponerat som lett till att läsare helt enkelt tröttnat på att försöka sålla mellan reklam och nyhetsförmedling vilket resulterat i att besökare slutat eller minskat att besöka dagstidningarnas hemsidor. Mediedrev och kampanjer Många av journalisterna själva har öppet medgett att de inte är objektiva och trenden visar på att journalister skall tycka åt läsaren vad som är rätt eller fel. Media och politiker har alltid levt i symbios med varandra där det handlar om att ge och ta. Ett tydligt exempel är hur Socialdemokratiska partiledaren Håkan Juholt avsattes efter det kraftiga mediedrev som startades först av en tidning, (Håkan Juholt sade nej till samarbetet med alliansen gällande den s.k Europakten, två dagar efter Juholt hade avgått ändrade sig Socialdemokraterna och ingick en uppgörelse med Alliansen, något som fick väldigt lite uppmärksamhet i media). Andra exempel som är tydliga på samarbete mellan politiker och media är det gemensamma krafttag journalister gjort i en kampanjliknande drev mot Sverigedemokrater, där man skapat nyheter av gammal skåpmat samtidigt som en mängd journalister och kollumnister medvetet ljugit för läsare och nonchalerat den svenska demokratin genom att kalla nästan 10% av de röstberättigade medborgarna i Sverige för rasister. I mätningar som gjorts hamnar journalistkåren långt ner i förtroendeskalan jämfört med andra yrkesgrupper. Vid mätningar för förtroende bland bolag hamnar även där mediainriktade företag extremt lång ner. Dessa siffor är inte unika för Sverige utan liknande mätningar visar på att det ser likadant ut i andra länder. Journalistkåren tillsammans med politiker driver samma frågor i ett symbiost föhållande där likt en tvättmedelsreklam hamra in i medborgarnas medvetna vad som är rätt eller fel, (läs om mindcontrol). Men tack vare alternativ media får de allt svårare att dölja sin gemensamma agenda. Ny lagstiftning skall rädda dagspressen Om, eller rättare sagt när lagtstiftningen går igenom innebär det ett hårt slag för den fria informationen på internet, men samtidigt finns det positiva aspekter som att dagens media gör sig själva en björntjänst och på sikt sanerar bort sig själva. Ironiskt är att dagspressen återkommande på daglig basis kopierar nyheter från andra aktörer, ännu mer skrattretande är att det är även vanligt förekommande att dagspressen både länkar men även kopierar youtubeklipp som ägs av Google, där man dessutom är tvingad att se mediabolagens reklam innan själva klippen tillhörande Youtube/Google. Inom den kommersiella världen finns konkurrens helt naturlig företag emellan, där de starkaste och mest konkurrenskraftiga överlever. Majoriteten av dagspressen är också privatägda där bolagen förmodas gå med vinst. De största tidningarna i Sverige ägs av Schibsted och Bonnier. Förutom presstöd på ca. 550 miljoner kronor årligen får exempelvis Aftonbladet pengar av politiska LO, som i sin tur inkasserat pengarna från sina medlemmar. Kanske är det mer demokratiskt att flera aktörer inom dagspressen tvingas lägga ner. |
Det här är ett utmärkt exempel på hur vi lurats av de svenska politikerna under så lång tid... Artikeln är skriven av Kristoffer Hell och du kan även läsa kommentarna här.
Processen har inte uppstått av ”sig själv” – i enlighet med någon ”tillfällighets-” eller ”slumpteori” – utan är noga planlagd och går sedan den 11:e september 2001 på steroider.
Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och deras tjog av statsråd är blott den sista inkarnationen av ett samlat svenskt etablissemang som under lång tid arbetat för att skapa en polisstat1 driven av misstänksamhet, rädsla och hat.
Det hela har fortgått samtidigt som det militära försvaret i sådan utsträckning omkonfigurerats till att agera legoknekt åt NATO att nationen inte längre kan försvara sig (självt).
Tidigare var Sverige och andra så kallade västliga ”demokratier” på marsch.
I dag springer de.
Globalisering på steroider.
Trots att propositionen stötte på anmärkningsvärt hårt motstånd lyckades Reinfeldt till slut förmå Sverige att svälja byket.
När striden var över hade beslutet skördat åtminstone två offer:
Två FRA-kritiska sajter var stoppafralagen.nu ochfrapedia.se.
Parallellt med det här tidigare osedda intrånget in i människors liv har andra och möjligen ännu mer oroväckande typer av övervakning också smugit sig in i den svenska vardagen.
I skuggan av FRA
Resonemanget bakom de s k fartkamerorna är att ju högre hastighet fordon som är inblandade i trafikolyckor har, desto högre risk för svåra skador och dödsfall. Genom att sänka medelhastigheten på det svenska vägnätet hoppas man – oaktat antalet trafikolyckor som sådana – att få ned antalet döda och svårt skadade.
Vem som kör vad för fordon var och när, liksom vilka passagerarna är.
Kameran i sitt grundutförande är ett system med bland annat följande prestanda:3
Frågar man trafikverket och återförsäljaren så säger dessa att videokameran och den infraröda blixten är avvaktiverade i den version rikspolisen använder för den landsomfattande övervakningen.4
Just hur avvaktiverade kamerorna egentligen är, är naturligtvis svårt att veta.
Frågan är också vilken praktiskt betydelse videokameran faktiskt har.
Stillbildskameran kan enligt uppgift ta upp till 21 högupplösta bilder i sekunden så även om den körs på 5-10% kapacitet så erhålles 1-2 bilder per sekund, vilket torde vara mer än nog för att kunna övervaka och identifiera all trafik som passerar.
Hur väl överensstämmer övervakningssystemets påstådda syfte om att genom en sänkning av medelhastigheten på det svenska vägnätet få ned dödsolyckorna i trafiken med hur kamerorna faktiskt har placerats ut?
Det torde finnas åtminstone två kriterier för vart kamerorna placeras:
Svaret i Storstockholm är att där verkar RPS mer intresserat av att övervaka bland annat trafiken på den olycksfria vägen ut till FRA:s högkvarter på Lovönliksom kungafamiljens residens på Drottningholm – än att t ex försöka få stopp på vägslakten norr och nordväst om Stockholms innerstad där de flesta dödsolyckorna faktiskt sker.
Samma diskrepans mellan vad systemet säges göra och hur det i själva verket är konfigurerat, detekteras vid utplaceringen av kameror söder om Stockholm, där vägnätet som omgärdar t ex flottans installationer vid Muskö och Berga vid ostkusten uppenbarligen upplevs som viktigare än att försöka få bukt med dödsolyckorna på vägnätet sydväst om huvudstaden.
Om syftet vore att få ned medelhastigheten skulle man t ex kunna tänka sig att fartkamerorna placeras ut på ett ganska utspritt sätt i vägnätet så att s k känguru-körning (vad personal på trafikverket kallar de plötsliga inbromsningar som ibland ses när förare försent upptäcker en fartkamera) inte inträffar, utan att förare helt enkelt gillar läget och sänker den egna hastigheten.
Verkligheten är att fartkamerorna uppvisar en stark tendens att trivas bättre vid korsningar och/eller avfarter – ett mönster som rimmar bättre med en övergripande övervakning och spårningsfunktion än med hastighetsbekämpning.
Tanken är inte helt gripen ur luften.
Polisens interna namn på projektet, innan det gavs akronymen ATK, var ”Argos” – en hund som i den grekiska mytologin var känd för sin överlägsna förmåga att spåra.
Genom de strategiska utplaceringarna kamera-enheterna faktiskt har, tillåter RPS liksom dess ”underavdelning” SÄPO att från en enda bunker, följa eller ”skugga” fordon i, över och genom hela Sverige.
Innan ”Argos” fanns var detta otänkbart – eftersom det som regel krävs ett antal fordon för att i trafiken kunna ”skugga” bara ett fordon utan att bli upptäckt.
Läget i Västra Götaland.
Ytterligare ett exempel på ATK-systemts brist på kontakt med olycksdrabbade vägavsnitt är situationen på den tämligen olycksbefriade glesbygdsön Öland, vars i princip enda väg mycket väl kan vara Sveriges mest övervakade.
Vad är så speciellt med den lilla byn Borgholm med 3000 fasta invånare?
Tja, en familj med efternamnet Bernadotte har sitt sommarresidens där på Solidens slott, blott ett stenkast söder om den lilla byn.
Gotland är ett annat glesbygdsexempel.
Där har RPS satt upp en övervakningskamera på en av de få vägar som inte verkar vara drabbad av dödsolyckor, nämligen den närmast vägen från huvudorten Visby till kuststräckan på ostsidan som vetter mot Baltstaterna och Ryssland.
Staten hade också kunnat placera fler kameror på högtrafikerade vägar än på vägar med mindre trafik. Staten hade också kunnat sprida ut kamerorna med än vad som är fallet i dag.
Många vägasvnitt är helt överbelamrade av kameror medans andra är helt tomma.
En annan naturligare åtgärd hade varit att låta landets tjugoen polismyndigheter sköta sina kameror själva från redan existerande sambandscentraler.
Det ingår redan i de lokala polismyndigheternas arbetsuppgifter att hålla reda på bl a fortkörare. Om en lokal polismyndighet i realtid upptäcker en fortkörare (eller trafikolycka) kan de skicka ut polis och ambulans. RPS inblandning i ekvationen fördröjer de lokala polismyndigheternas reaktionstider – om de överhuvudtaget informeras.
Vi avrundar med en titt på Norrlandsorten Svappavaara som år 2010 hade 417 invånare. Någon trafikolycka med dödliga utgång i denna lilla glesbygdsort har inte kunnat konstateras på överskådlig tid.
Ändå har tre övervakningskameror poppat upp där.
dödsolyckor hos ntf.se och ”fartkameror” hos kartor.eniro.se
Gå till sidomenyn till höger:
På kartan > Trafikinformation > Fartkameror.
Operatörerna i bunkern kan på detaljnivå också aktivt styra varje övervakningsenhet individuellt, slå på och/eller stänga av olika funktioner.5
Och nu blir det riktigt märkligt.
Som så många datasystem har också rikspolisens landsomfattande radar- och kameraövervakningssystem av det svenska vägnätet en loggningsfunktion – en funktion som ”minns” vad operatörerna gjort och inte gjort, när de loggat in och loggat av, liksom vid vilken dator o/e terminal de befunnit sig.
Redan från början fastlade RPS följande rutiner för ATK-systemets loggning:
Punkt två skjuter en gång för alla i sank påståendena om att syftet med det landsomfattande kamerasystemet är att rädda liv.[11]
Varför skulle någon inom rikspolisen redan på planeringsstadiet önska försäkra sig om att det i efterhand inte går att se hur övervakningssystemet används?
Vem eller vilka inom den öppna polisen skulle vara intresserad av en sådan funktion – än mindre tycka sig behöva den?
Svaret?
En titt på RPS organsationschema kastar ett starkt och kallt ljus över den frågan.
Det verkar inte bättre än att den elefant som under FRA-lagens ståhej med start 2006 tassade in och ställde sig mitt i svenskarnas vardagsrum kan vara att säkerhetspolisen under täckmantel av polisens öppna trafiksäkerhetsvårdande arbete använder ATK-systemet på ett sätt ingen vet vad det är och som inte heller går att spåra via loggarna.
Läsaren inbjuds till att via en enkel datorövning bilda sig sin egen uppfattning om det kanske största hotet mot hennes väl och ve det här nationella kameraöverakningssystemet faktiskt utgör:
Du har redan gjort dig av med dina mobiltelefoner – som du vet fungerar som statliga spårsändare. Du har också bytt din GPS-utrustade bil till en 10-15 år äldre fordon utan elektroniska finnesser som tillåter spårning.
Vid din planering måste du undvika de stora genomfartslederna liksom Europa-vägar eftersom polis men även militär – både svensk och utländsk – längs dessa upprättat vägspärrar.9
http://kristofferhell.net/i-skuggan-av-fra-diktaturens-infrastruktur/#comment-5195
Det här är nåt jag vill att du ska ha kunskap om! Nämligen fluorets inverkan på oss människor!!! Fluor är nämligen ett av de farligaste ämnen vi har på vår fina planet. OM du nån/några/många gånger har stått och tittat upp mot himlen så har du säkert sett alla dessa rutmönster på den annars så vackert blå himlen...
Efter några timmar är hela himlen täckt av dessa rutmönster som kommer från de flygplan som dundrar fram ovanför våra huvuden och släpper ur sig en mängd gifter över oss alla.
Ett av dessa hemska och extremt farliga heter Fluor... Här nedan kan du se vilka effekter dessa gifter utsätter dig och dina barn med:
Jag hittade ett inlägg som är från juletider 2010 och då skrev jag så här insiktsfullt om politikers stölder från oss, folket:
Det bär mig emot att skriva om såna saker nu, men jag kan inte låta bli när jag läser att de pengar som staten ger ut till kommuner och landsting inte går till vad de är avsatta för, nämligen vård - skola - omsorg i stället verkar de gå till BYRÅKRATI!?!?!
Jag blir väl egentligen inte förvånad, men däremot ARG över att se hur antalet byråkrater t o m ökar i län där befolkningen minskar, vilket är emot allt logiskt tänkande!
De som gjort själva studien är tankesmedjan Timbro och de har kollat siffror under perioden 2000-2007, alltså mestadels sossetid, men inte heller alliansen går fria!!
Se bara på det här som jag läste i ABs artikel från igår: "Sedan 2001-2007 har sysselsättningen inom skola, vård och omsorg ökat med 9 procent. Men under samma tidsperiod har antalet byråkrater ökat med totalt 29 procent inom kommun- och landstingssektorn".
Jag har även klippt ur en liten del ur en artikel från DN också och där står det bl a: I grunden måste skattemedel i den offentliga sektorn granskas lika hårt som bidrag till privata verksamheter. För att Saab över huvud taget skulle få statliga kreditgarantier behövde de tilltänkta nya ägarna presentera planer och kalkyler där varje kronas användning redovisades i detalj. Men när det gäller kommuner och landsting är politiker av alla färger beredda att skölja ut miljarder, utan några som helst krav på redovisning av hur pengarna används. Resultatet blir att 2000-talets byråkratexplosion med största sannolikhet bara fortsätter, nu gödd av nya, friska pengar.
Det här är verkligen magstark läsning. Bara att igen se hur ingen kommer att ställas till svars för detta missbruk, eller stöld, av våra skattepengar, gör mig vansinnig!!!
Som jag ser det kan staten tydligen helt strunta i VART pengarna går som de gödslar ut i mångmiljardbelopp, bara de kan visa upp ATT de gödslat!?!?!
Så här får det ALDRIG gå till!!! VI skattebetalare måste säga ifrån på skarpen, och det måste göras i första hand hos våra lokala politiker som sen ska tvingas gå vidare med ärendet uppåt till sina riksdagspolitiker.
Vi gräsrötter måste börja sätta ordentlig press på våra lokalpolitiker, för dom är heller inte oskyldiga, glöm inte det!!! För det är dom som sprider ut de pengar staten ger dom... och då kommer vi igen in på HUR och VARFÖR de tänker och gör som de gör... min gissning är helt enkelt svågerpolitik och mutor, eller ett annat brott som jag inte kommer på namnet på här och nu.
Däremot kan jag bara konstatera att det än en gång visat sig att politiker är exakt vad jag tidigare sagt att dom är... tjyvar och bedragare!!!
Läs hela artiklarna på nedan angivna länkar så får du all korrekt info du behöver!
Källor: http://www.aftonbladet.se/nyheter/articl...er/article6349575.ab
http://www.dn.se/debatt/regeringens-nya-miljarder-goder-kommunbyrakrater
T.R.L
Torsdag 29 nov 11:08
Fin video och en duktig ryttarina hon är, men "dövstum" är hon inte som du ser i min länk!.
För övrigt är din blogg intressant att följa, ha en bra dag och fortsätt skriva.
http://www.youtube.com/watch?v=18D0AKkWRZM
(Obs! funkar ej länken skriv Stacy Westfall on the Ellen Degeneres show)
**************************************************
************************************************
Ord är bara överflödiga...
En dövstum flicka på en häst som hon har ridit i bara tre veckor! För att inte tala om låten hon valt ut, tillägnad sin far som dog 24 dagar före hennes uppträdande! Lyssna när speakerns röst spricker! Hästen hon rider är inte ens hennes, hon tränar den för en klient och har haft den i bara 20 dagar vid tidpunkten för tävlingen. Observera att hon rider utan sadel eller grimma och bett och (naturligtvis) utan röstkommandon! Hon använder samma metod som nordamerikanska indianer använder. När du tror att din röst inte kan höras vill jag vill att ni alla tittar på denna video. Hon har ingen röst. Hon kan inte höra. Ändå har hon uppnått allt detta! Hoppas ni njuter lika mycket som jag gör av detta...
Staten/regeringen gör allt för att utrota oss funkisar (funktionsnedsatta). Inte ens Hitler klarade av att utrota de han ville få bort. Samma sak med regeringen. För även om de är nära att lyckas ta kål på oss, genom att inte ge oss våra lagstadgade rättigheter, så kommer det hela tiden nya!!!
För ärligt talat... Vill du att ditt barn, make, maka, föräldrar, vänner etc ska tvingas äta ett självmordspiller bara för att de brutit ryggraden i skidbackar, bilen, badplatsen, trots att de varit på fyllan? Nä skulle inte tro det!
Ändå känns det som om folk helt enkelt inte reagerar över att vi som idag har personlig assistans snart kommer att sitta inspärrade i våra personligt möblerade helveteshålor, dvs våra hem! Har inte du nån släkting eller kompis i samma situation?
Läs här nedan en fantastiskt välskriven och informativ artikeln som alla bör kunna förstå, trots att det bara är text och inga kuliga bilder... Läs för att lära dig om sakfrågan, dvs ska jag ha samma rätt till ett värdigt liv som er, vilka jag kallar normalfunkisar, för ni har också olika små men ändock handikapp... Det är bara tolkningen som skiljer oss åt!
Det enda jag gjort är att klippa ner texten en del, men vill du läsa hela (Vilket jag rekommenderar) behöver du bara klicka på länken längst ner.
Priset för assistans är högst för brukaren
– Ja, så är det helt klart, säger Louise Edqvist Lendefors som är jurist på Göteborgskooperativet för Independent Living och driver mängder av fall där brukare kämpar för att få – eller behålla – sin assistansersättning. ”Allas lika rätt” är en jättebra slogan så länge den inte kostar för mycket pengar, säger hon.
Det var år 2008 som det offentligt började knorras kring de ökande kostnaderna kring assistans. Ett år senare kom den regeringsrättsdom (RÅ 2009 ref. 57) i ett enskilt fall som ledde till den praxisändring som skulle få en avgörande roll i de nedskärningar vi nu ser. Fallet rörde en strokedrabbad man som behövde hjälp. Rätten bedömde att eftersom han kunde vissa saker, men inte andra, så skulle man se till det han kunde. Genom fallet föddes den nya praxis som innebär att om du kan föra en sked till munnen så kan du äta själv och därmed är den grundläggande rättigheten täckt. Hur maten kommer hem till dig, tillagas, läggs upp på din tallrik och om det tar två veckor att få i dig maten spelar alltså ingen roll. Liknande tolkningar görs kring toalettbesök och andra förfaranden som kallas för integritetsnära där endast knäppning av gylf är integritetsnära. Att få på sig byxorna är det inte.
Varför har då reglerna blivit så här snäva? För att förstå det behöver vi titta i backspegeln på hur LSS föddes och för vem.
På 1980-talet började åsikter sippra upp, både från funktionsnedsatta födda i Sverige men också från funktionsnedsatta som flyttat från USA till Sverige. De senare var chockade över att de inte kunde klara sig själva här. De var vana vid assistans och tillgänglig kollektivtrafik och i Sverige fanns ingenting. En av föregångarna i handikappolitiska frågor och grundaren av Independent Living-rörelsen var Adolf Ratzka. Han menade att beslut över funktionsnedsattas liv fattades över folks huvuden, och räknade ut att mellan statsborgarrådet och hans liv satt 16 personer i rakt nedstigande led som lyfte lön för att ta beslut om hans vardag. Ratzka frågade sig hur det kunde vara kostnadseffektivt och hur han skulle kunna ha något som helst medbestämmande över sitt liv. Vore det inte mer logisk och ekonomiskt smart att ge pengarna direkt till den berörda individen? Genom Ratzkas envisa kamp fick slutligen, år 1989, Independent Living i Stockholm och Göteborg kommunala projektpengar att testa att driva assistans i egen regi under tre år. Detta blev ett av startskotten till LSS-reformen.
År 1988 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att behandla frågor om samhällets stöd till människor med funktionshinder, kallad 1989 års handikapputredning. Personlig assistans var en komponent i utredningen.
1994 trädde så LSS-lagstiftningen i kraft, vilket innebar att personer med funktionsnedsättningar kunde bo hos sina familjer istället för på institution. Enskilda personer kunde klara sig själva och börja arbeta.
– Men det var ingen familjereform, påpekar Anders Westgerd, som är verksamhetsledare på GIL. Det var inte så att människor plötsligt kunde sko sig på sina handikappade barn, men många av dem hade varit tvungna att ändå jobba gratis i hög utsträckning. Nu kunde de komma ut i arbetslivet och bidra till samhället de med, säger han.
Under åren som följde lagens införande ökade kostnaderna för assistans successivt. Den lilla grupp man trodde skulle falla under LSS-lagstiftningen visade sig inte vara så liten och 2008 började systemet knaka ordentligt i fogarna och beslut fattades om att något måste göras.
Det finns flera orsaker till kostnadsökningen, enligt Louise Edqvist Lendefors. De två kanske främsta orsakerna är att personkretsarna* är otydligt formulerade och fler och fler söker bli personkretsade. Olika personkretsar har dessutom olika lätt/svårt att få assistans. Den andra är att medvetenheten bland funktionsnedsatta och deras anhöriga har ökat och medför kostnadsökningar.
Ytterligare en orsak är att kommunerna inte erbjuder fullgoda insatser. Genom Socialtjänstlagen, SoL, ges personer med funktionsnedsättningar vissa rättigheter, som till exempel gruppboenden, men främst är det hemtjänst som faller under SoL, och vill man bestämma själv så är det endast assistans, enligt LSS, som står kvar till buds.
– Om kommunen då inte kan erbjuda några vettiga lösningar för att det ska fungera utan bara lägger fram förslag som gör folk passiviserade, ja då söker man assistans för att få ett liv som är så nära som möjligt det man vill ha, säger Edqvist Lendefors.
Louise och Anders på GIL, och många kritiker med dem, menar att LSS-utredningen inte tänkt tanken kring reformen och dess effekter fullt ut från början. Syftet var att få bort institutionerna och täcka upp den ganska lilla grupp som då inte hade några andra insatser från samhället. Personlig assistans var tänkt från början för dem som hade det svårast. Då kunde de flesta inte jobba eller gå i skolan trots att man kanske bara hade ett rörelsehinder.
– Så ser det inte ut längre – massor av funktionsnedsatta är i arbete och har sociala liv och kan delta, menar Louise Edqvist Lendefors. Så LSS-reformen har också bidragit väldigt mycket till samhället med att så många nu kan delta och gå upp i sängen i tid till jobbet, istället för när hemtjänsten har tid att komma.
Vad är då problemet kan man fråga sig. Jo, det är för dyrt. Lika rätt för alla är dyrt för staten. Kanske inte i förhållande till andra statliga utgifter, men i förhållande till vad det var tänkt att kosta från början. För att minska kostnaderna tillsatte dåvarande socialminister Berit Andnor år 2004 en utredning och 2008 kom LSS-kommitténs slutbetänkande med namnet ”Möjlighet att leva som andra”. Uppdraget hade varit att se hur LSS – inklusive personlig assistans – fungerar som redskap för att uppnå de handikappolitiska målen och att ta reda på vilka faktorer som är avgörande för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra.
Praxisändringen har haft en avgörande roll för utvecklingen kring assistansersättningen. Kritiken mot försäkringskassan har varit stenhård från såväl brukarorganisationer och politiker. Även försäkringskassans egen personal kritiserade utvecklingen och berättade om problemen och kraven inifrån på diverse debattsidor och nätforum (läs intilliggande artikel).
Försäkringskassan hanterar bara LSS och om man kan motivera ner behovet till under 20 timmar i veckan behöver staten därmed inte betala. Kommunen sitter med både LSS och SoL när de ska hitta insatser.
I kommunens tendens att vilja få över så många som möjligt till hemtjänst ligger ett av dagens absolut största problem menar juristen Louise Edqvist Lendefors. Hon har ständigt mellan 50–60 fall på sitt bord som hon driver och menar att hemtjänst oftast inte är ett godtagbart alternativ för aktiva personer, speciellt de som arbetar och har ett socialt liv. Hemtjänsten kan endast komma på speciella tider, de tar inte hänsyn till om man arbetar eller vill umgås med kompisar.
Helt avgörande för LSS-avgörandena i dag är läkarintygen. Försäkringskassan menar att ”du ska styrka din diagnos med ett intyg”, men det står inte exakt hur mycket som behöver stå där. I verkligheten kräver försäkringskassan extremt detaljerade intyg som styrker varje liten detalj i vad personen klarar och inte klarar av i specifika situationer.
– Om man frågar Försäkringskassan vad som saknas så kan de oftast inte svara på det utan det åligger den funktionshindrade att gissa sig till. Detta kräver att rätten, försäkringskassa och kommun har medicinsk kunskap och det har de inte, säger Louise Edqvist Lendefors.
Myndigheterna som ska ta besluten kan rådfråga läkare inför sina skälighetsbedömningar men vid assistansersättningsärenden är detta mindre vanligt. LSS-utbildningen alla ska gå är på tre dagar.
Detta resulterar i två saker som ligger den funktionsnedsatte i fatet; dels så kräver det osannolikt detaljerade intyg från läkare och dels leder det till ett stort godtycke i de enskilda skälighetsbedömningarna, enligt Edqvist Lendefors och andra juridiska experter.
Även läkare har börjat protestera, till viss del för att tiden inte finns att skriva den typen av utlåtanden men främst för att de inte kan. Försäkringskassan vill att läkarna ska styrka vad bara brukaren själv kan avgöra, nämligen vad de klarar och inte klarar.
– Det går inte att medicinskt styrka att någon person inte kan dra ner byxorna för att kunna gå på toaletten, det är inte ett läkarutlåtandes uppgift. Kan man inte själv se det när man gör hembesöket som ligger till grund för skälighetsbedömningen så vet jag inte vad man ska göra, säger Louise Edqvist Lendefors.
Rätten till assistans har blivit ett lotteri, något de flesta som arbetar i systemet kan vittna om. Fall de, med sin erfarenhet, uppfattar som solklara får nej i alla instanser, medan andra, som de inte riktigt själva tror kommer att godkännas, seglar igenom. Statistik visar också att det föreligger stora skillnader i bedömningar rent geografiskt.
– Det är ett rävspel som kräver taktik och där alla brukare är livrädda när det kommer till omprövning, säger Anders Westgerd. Du är i underläge redan från början och måste vara oerhört medveten om vilken praxis man följer nu och hur du ska lägga upp din ansökan. Detta gör människor skräckslagna när det egentligen borde handla om att sätta sig mittemot en person som har som jobb att försöka hjälpa dig.
Beslutet beror till stor del på vilken handläggare du får och vilken inställning den personen har.
– En egen bedömning är en sak men det måste finnas någon form av kontinuitet. Det måste vara lika för alla, säger Westgerd.
Detta har skapat stor debatt inom och mot försäkringskassan. Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare och expert på assistansersättning på försäkringskassan, menar att det behövs definitioner av grundläggande behov och av goda levnadsvillkor. Detta har man gjort i omgångar genom vägledning till handläggarna som ska underlätta deras arbete, minska spretighet i bedömningar och öka rättsäkerheten för brukarna.
Men frågan är om det har hjälpt. 2011 beställde regeringen en enmansutredning av Susanne Billum som kom i början av 2012. Hon skulle undersöka hur stor del av kostnadsökningen inom den statliga assistansersättningen som beror på ”fusk, oegentligheter och överutnyttjande”. Men utredningen, som mest utreder fusket, riktar även skarp kritik mot försäkringskassan och deras spretiga handläggande av ärenden.
Men främst tittar alltså Billum på förslag gällande hur man ska hantera felaktiga utbetalningar och föreslår att kommunen ska ta ett större ansvar för att se om fusk föreligger och att kommunen ska anmäla om de misstänker något. Samma instans och i värsta fall person som har som jobb att hjälpa dig ska därmed också ansvara för att granska och eventuellt anmäla.
– Fusk är naturligtvis oacceptabelt men fusk finns inom alla branscher och inga av de siffrorna som redovisas i utredningen är säkra. Om man ser till vilka effekter detta har fått på synen på assistans så har man gått ut och dömt en hel kår på förhand, säger Edqvist Lendefors.
Sveriges Strålsäkerhetsmyndighet (SSM) ska dock inte dömas ensamma, för egentligen lyder de bara de order de fått från regeringen. Den ordern lyder: Bestråla alla människor så mycket som möjligt!!! Alla ansvariga vet om att det är minst sagt kriminellt, men det skiter dom i så länge de själva går säkra, för varför har SSM-byggnad och riksdagshuset så få och små master???
Vi, folket, måste börja ta reda på saker själva! Informationen finns där, men inte i gammelmedia, utan på lite andra ställen, MEN det GÅR att hitta bara man googlar lite! Jo, vi måste börja leta själva, för annars blir vi så blåsta av de som sitter i toppen för detta lands Demokratur!!!
Du behöver inte ta mig på mitt ord, bara läs artikeln här nedan så inser du att det finns mängder av t ex läkare och fria forskare som säger det jag skriver om... Det är dom som är grunden till varför jag själv vill bidra till att sprida denna info, för den är livsviktig! Tänk bara på att Sverige snart är det land i världen som har flest dagis- småskolebarn som är bundna till LÄS- SURFPLATTOR som har extremt mycket högre strålning än alla andra länder i västvärlden!!! GAMBLA INTE MED DE SMÅ BARNENS LIV!!!
Hur många som har dött är säkert svårt att räkna ut, men nog är det minst fem- sexsiffriga tal vi har att göra med... Dessutom... All ny forskning visar klart att våra barn och ungdomar drabbas allt oftare av stress, ångest, huvudvärk och störning av fortplantningsförmåga. Känner du igen nåt av dina barn på den beskrivningen? Räcker det inte med detta, så riskerar du faktiskt även deras liv, bara genom att inte göra ett enda dugg!!!
”Strålsäkerhetsmyndigheten förvränger sanningen”
När Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) nyligen gjorde mätningar av mobil- och annan högfrekvent strålning på fem orter runt om i Sverige, var budskapet i media tydligt: ”Oroar Du Dig för att utsättas för strålning från till exempel mobilsändare? Det finns ingen anledning.” Vidare kan man läsa: ”Faktum är att maxvärdet låg under en hundradel av det rekommenderade maxvärdet”.
Det är Torsten Augustsson, tidigare anställd på telekomföretaget Ericsson, numera representant för Strålsäkerhetsmyndigheten, som är noggrann med att poängtera ofarligheten med strålningen som svenskarna helkroppsexponeras för från mobilmaster, trådlösa datornätverk, m.m., varje dag, 24 timmar om dygnet.
Det som inte sägs i intervjuerna är att Sveriges gränsvärde för 3G-strålning är ett av de högsta i världen. Med 10 000 mW/m² (milliwatt per kvadratmeter) ligger vi mellan 10 miljoner miljoner och 100 miljoner biljoner gånger över den naturliga bakgrundsstrålningen i vilken allt liv utvecklats på jorden.
År 2007 publicerade 14 forskare från olika länder den så kallade Bioinitiative-rapporten, en sammanställning av oberoende forskning som behandlar hälsopåverkan av bland annat mobilstrålning. Bioinitiative-rapporten, som föreslår en högsta tillåten strålnivå av 1 mW/m², uppmärksammades av Europaparlamentet som i en resolution ett år senare (2008) hänvisade till denna och skrev att dagens gränsvärden för högfrekventa elektromagnetiska fält är föråldrade och borde sänkas. Parlamentet uppmanade samtidigt EU-kommissionen att vidta åtgärder och att inte låta sig påverkas av lobbyverksamhet av olika slag. År 2010 kom sedan den mycket skarpa Seletunrapporten, ånyo författad av en grupp oberoende forskare, vilken bl.a ledde till att Europarådet 2011 publicerade sin resolution 1815 där medlemsstaterna uppmanas att vidta alla rimliga åtgärder för att minska befolkningens exponering för elektromagnetiska fält.
Men det är inte endast forskare och politiker som uppmärksammat brister i de nuvarande gränsvärdena. Läkare från olika länder har också höjt sina röster för en ökad försiktighet. 2004 skrev över hundra tyska läkare på i ett upprop för bland annat kraftigt sänkta gränsvärden. Och i mars 2012 publicerade Österrikiska Läkarsällskapet (Die Österreichische Ärztekammer) riktlinjer för bland annat bemötande av elöverkänsliga patienter samt högstanivåer för mobil- och annan högfrekvent strålning. Med hänvisning till över 30 olika rapporter, sammanställningar och vetenskapliga artiklar betecknar sällskapet 1 mW/m² som mycket över det normala. En nivå som alltså är 10 000 gånger lägre än högsta tillåtna strålnivån i Sverige.
När Elöverkänsligas förening i Jönköping mötte upp SSM vid mätningen i Jönköping och ställde frågan till SSM:s Jimmy Estenberg om varför myndigheten inte tar hänsyn till alla studier som visar på hälsopåverkan långt under gränsvärdena, gavs endast det korta svaret att studierna inte upprepats i tillräcklig omfattning. Avsaknad av upprepning är en myt som SSM uppenbarligen gärna håller liv i. Numera finns emellertid en lång rad upprepade och publicerade studier som visar på hälsorisker, långt under de svenska gränsvärdena. Några av de vanligaste effekterna som observeras vid mycket lägre strålnivåer är DNA-skador, stress, ångest, huvudvärk och störning av fortplantningsförmåga.
Men Jimmy Estenbergs svar är inte bara ett tecken på myndighetens okunskap, eller ovilja att berätta sanningen. Det visar också att SSM åsidosätter den lagstadgade försiktighetsprincipen, som säger att ”försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”. SSM väljer alltså i stället att agera utifrån principen att en verksamhet är ofarlig så länge ingen lyckats bevisa något annat. Om samma resonemang hade förts av till exempel läkemedelsverket, så skulle det innebära att det var fritt att sälja vilken medicin som helst så länge det inte fanns upprepade bevis för att den var farlig.
En annan sak som inte framgår när SSM uttalar sig i media, är att strålningen som mäts på gator och torg även når in i människors sovrum, och in på arbetsplatser, dagis och skolor. Det nämns inte heller att gränsvärdet på 10 000 mW/m² endast skyddar mot omedelbara effekter som uppstår inom 6 minuters exponering. Vad som händer efter mer än 6 minuter tar myndigheten alltså inte hänsyn till, trots att en stor del av befolkningen utsätts för strålningen dygnet runt.
Det är välkänt att det skett en betydande försämring av den psykiska hälsan särskilt hos barn och ungdomar under de senaste åren. Utskrivningen av både sömnmedel och antidepressiv medicin har ökat kraftigt. Exempelvis så mer än fördubblades utskrivningen av sömnmedel till barn och ungdomar under 19 år mellan 2006 och 2011 (Socialstyrelsens statistik). Eftersom en stor mängd forskning visar att strålningen har en påverkan på bland annat sömn och välmående, bör det anses rimligt att man använder sig av denna kunskap för att säkerställa att människor skyddas på ett bra sätt.
SSM åsidosätter den lagstadgade försiktighetsprincipen, som säger att ”försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”. Men faktum är att en mobiltelefon kan fungera vid en nivå som är lägre än 0,000000002 mW/m². En sänkning av gränsvärdet skulle självfallet kräva vissa tekniska åtgärder och förändringar, men dessa är alltså fullt möjliga att genomföra, med bibehållen funktionalitet. Vi utgår från att människors funktionalitet och hälsa måste gå före dylika tekniska problem!
Egon Reiver, ordf. Elöverkänsligas förening i Jönköpings län, Henrik Thurén, ingenjör, Jönköping, Olle Johansson, professor i neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm
http://nyadagbladet.se/debatt/stralsakerhetsmyndigheten-forvranger-sanningen/
DET trodde jag aldrig att jag skulle få läsa detta i en skittidning som Aftonbladet, men det händer ju att jag har fel, även om det är sällan ;)
Så varför orda mer själv än att säga att den som skrivit artikeln är en journalist som vanligtvis inte jobbar på tidningen utan är väl mer att kalla som gästskrivare... eller nåt sånt... Bra skriver han i alla fall... kolla här nedan:
När språket släpper i fogarna, öppnar sig mot nya tomrum, då är det farligt på riktigt.
Det skedde i Tyskland på trettiotalet, ett civilisationssammanbrott, när mobila eutanasikliniker började rulla genom riket, och handikappade avrättades.
Det sker nu, i Vita huset, på tisdagar – under president Obamas avrättningsmöten – där växer det nya språket fram, där finns hjärtat för den tid vi förflyttats in i, avrättningsepoken.
Amy Davidson i The New Yorker beskriver hur det kan se ut – ”där sitter presidenten, sveper över porträttbilder – en somalisk man, en sjuttonårig flicka, en amerikansk medborgare – och beslutar vem som ska avrättas”.
Avrättningslistan, skriver Davidson, ”är en påminnelse om hur mycket språk betyder, och hur farligt det är när ordens själva mening ignoreras”.
Ett orwellskt språkets moras härskar nu hos den liberala eliten i Vita huset. Vid terrormötena i Ovala rummat sållas ”mål” för avrättning fram, bland ”kandidater”. Vad man kallar ”death-marked-finalists” stiger successivt på dödslistan.
När en enskild person ska dödas talar man i terrorgruppen om ”personality strike”, medan en missil mot en grupp människor kallas ”signature strike”.
Den senare sorten har också fått en förkortning: TADS, för ”terrorist attack disruption strikes”, eller bara ”crowd kills”.
Daniel Klaidman från The Daily Beast skriver om en sådan ”gruppträff” – de äger rum varje vecka, ibland flera om dagen – då dussintals kvinnor och barn dödats, en advokat Klaidman möter som fått se denna ”Döds-tv” säger: ”Hade jag varit katolik, hade jag måst gå och bikta mig nu”.
Efter ett beslut av president Obama våren 2009 måste han – ifall inte ”near certainty” råder om att inte civila kan dödas – personligen godkänna varje mål för avrättning.
Flera medarbetare runt Obama har under garantier om anonymitet beskrivit hur han framstår vid dessa beslut, hans kallhamrade stil återkommer flera till.
Obamas personliga engagemang i aktionerna, ner i sina detaljer, säger flera källor i Vita huset i New York Times, ”saknar motstycke under tidigare presidentskap”.
Här kan vara viktigt att påminna om något som helt glömts bort i den magra rapporteringen om Obamas accelererande avrättningsprogram: medan Bush ofta koketterade med sin obildning är Obama disputerad jurist från Harvard. Det är en intellektuell, bildad man – älskad av stora delar av eliten – som nu dirigerar oss in i en världsordning av fördemokratisk modell.
Av den svenska debatten kan man få intrycket att Obamas mord passerar obemärkta. Och det stämmer om man ser till de Obama-lojala stormedierna.
Men hör vad demokraten i representanthuset och tidigare presidentkandidaten Dennis Kusinich säger, ombedd att kommentera Obamas drönaravrättningar efter valvinsten i onsdags till Amy Goodman i tv-kanalen Democracy Now!:
”De är avskyvärda, de hotar vår nations själva hjärta.”
Även Romney-rådgivaren Michael Haydn, tidigare CIA-direktör, är skärrad:
”Jag har levt ett liv som någon som går till handling på underlag av hemliga rapporter, och det är inte ett bra liv. Demokratier ska inte föra krig på underlag av hemliga rapporter.”
Michael Haydens uttalande kom efter Obamas vägran att ge offentlighet till rapporten om avrättningen av amerikanen Anwar al Awlaki. Hundratusentals amerikaner ville ha svar, människorättsgrupper och otaliga jurister fruktade inledningen till ett militärdiktaturtillstånd.
Obama vägrade öppna dokumenten. Däremot avrättade han även Awlakis sextonårige son Abdulrahman och hans sjuttonåriga kusin och sju andra personer i en attack två veckor senare. Abdulrahman, också han amerikan, född i Denver 1995, var inte anklagad eller ens misstänkt för brott enligt FBI självt.
Mordet på amerikanen Samir Khan, som satt bredvid al Awlaki i bilen när hellfiremissilen slog ner, och vars familj fick höra av FBI att han inte var misstänkt för något, kommenterade Obama: ”det var ett lätt beslut”.
Dennis Kusinich och andra försvarare av folkrätten väntar nu skräckfyllt på att presidenten ska avrätta sin första medborgare på amerikansk mark.
För att förstå hur konkret Obamas personliga del i avrättningarna är kan vi se på ett fall från augusti 2009.
Den dåvarande CIA-direktören Leon Panetta, kort senare befordrad till Obamas försvarsminister, hade fått underrättelseinformation om var den pakistanske talibanen Baitullah Mehsud befann sig. Obama blixtinformerades efter regeln om ”near certainty”, eftersom Mehsuds fru och hans svärföräldrar också befann sig i byggnaden. Hur göra? Obama beslutade att avfyra, Mahsud dödades, tillsammans med sin fru, och ett okänt antal ytterligare släktingar.
Vid sitt första anfall i Jemen, ett nytt land som Obama öppnat för godtyckliga attacker, den 17 december 2009, gick det också snett, två hela grannfamiljer till det utpekade målet utplånades.
Journalisten Jeremy Scahill från The Nation har som en av få västjournalister rest runt i Jemen och träffat drönaroffren. Han beskriver ett hat, som han säger, ”inte har med vår kristendom, vår frihet, våra McDonalds att göra, utan är något mycket, mycket starkare, personlig vendetta”. Detta är människor, vilka nu räknas i tusental, som fått sina anhöriga dödade från tiotusen meters höjd, när de samlat bränsle, eller vallat sina djur.
Underrättelserna från marken visar sig nämligen gång på gång slå fel.
På Youtube ligger klippen på mödrar som håller upp sina barns kroppsdelar och strålar till nya generationer självmordsbombare. Det är dem vi nu fruktar på våra gator, medan medierna tapetserar med artiklar om Lars Vilks patetiska installationer.
Många amerikanska människorättsaktivister reser nu till Pakistan, där hatet mot mitt andra hemland bara växer, för att försöka förklara för de drabbade familjerna att detta inte är Amerika, missilerna är inte USA:s folk, detta är en man, som stödd av lojala medier förlorat alla begrepp, som förlorat sig själv, som förlorat till och med språkets mening och betydelse.
Att han kan ägna sig åt dödandet till de beskådande eliternas beundran, förstärker förstås den förfärande effekten, berusningen och allmaktskänslan. Vänsterhipsters och poeter firar honom i sociala medier. ”Obama har fått den guldmedalj han förtjänar”, skallar Peter Wolodarski i Dagens Nyheter.
Jo, han vann – efter en kampanj med prislappen ettusen miljoner dollar vann den amerikanska rustningsindustrins gunstlingskandidat.
Var världen och mitt Amerika befinner sig när hans nya fyraårsperiod nått sitt slut vågar jag knappast tänka på.
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 | ||||||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | |||
| 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | |||
| 17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
| |||||||||
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
