Inlägg publicerade under kategorin Hemskolning

Av Stig Olsson - 16 oktober 2014 09:14

Jag chockade min arbetskollega med att avslöja att jag inte legat på universitet. Och hennes haka dolde det misstänkt kraftiga adamsäpplet när jag förklarade att jag aldrig studerat i en högskola. När jag därtill berättade att jag gått en tvåårig yrkesinriktad gymnasielinje iförd blåställ kom ett besviket ” – Näe..”.


Min arbetskollega har skrivit en massa poäng i nationalekonomi. Till vilken nytta vet jag inte, men det fanns inte i hennes föreställningsvärld att en f.d lastbilschaufför skall ha förkovrat sig i samma ämnen som universitetsstudenten utan att ha dragit på sig en gigantiskt studieskuld. Det min arbetskollega vände sig emot var att jag har en så kategorisk syn på vad som är rätt och fel när det kommer till nationalekonomi fastän jag inte är skyldig de statliga studiestödsnämnderna en enda krona. Hur har jag hamnat i denna situation, ville arbetskollegan veta.


Svaret är enkelt. Jag har absolut bara en bråkdel av min arbetskollegas kunskaper om nationalekonomi. Jag kan inte namnen på alla instutitioner, jag kan inte allt om monetär världshistoria, och jag har ingen pejl alls på vad saker och ting kallas i den värld som hon lärt sig. Jag har ingen idé om hur man gör när man diskonterar. Terminsförsäljning? Sist jag pratade ”termin” var medan jag fortfarande gick i skolan – och då ville jag att den skulle vara över så snart som möjligt för lovets skull. . Spotmarknad? Ingen aning. Jag sväljer saliv istället för att spotta. Stagflation? Låter som någonting som har med våldssex att göra; kan jag få testa? Apportegendom? Det måste vara en träbit eller en gummiboll som man kastar till hunden.


Alla dessa begrepp och namn kan få en tämligen medelbegåvad människa att rygga tillbaka. Det är svårt nog att försöka få inkomsten att hålla jämna steg med ens utgifter, så att fylla skallen med en massa krångliga och obegripliga ord om ekonomi… nej, det överlåter vi åt ekonomerna. Det vet bättre. De har ju gått på universitet, gubevars!


Jag har varit med om en liknande situation när två flickor i klassen ovanför min försökte mobba mig då jag var sju år. De låtsades prata ett annan språk, men det var ingenting annat än ett låtsasspråk. Jag skulle gissa vad de sa, och varje gissning påstod de var fel, och vad än den ena tjejen hittade på så instämde den andra för att jag skulle framstå som okunnig. Ekonomer som bubblar i TV-rutan har samma strategi som mobbarbrudarna i tvåan enligt min mening. Jag säger inte att de inte förstår vad de själva säger, men de sprider sällan något ljus över mysterierna i världsekonomin heller.


Det som fick mig intresserad av nationalekonomi var G Edward Griffins förträffliga bok och föredragsserie om Federal Reserve System i USA. Jag har visserligen sneglat på ämnet med en viss fascination redan tidigare när jag fick veta att en bank kan låna ut pengar som inte finns, och jag började fundera på vilket sätt detta skiljer sig från ett brottsligt pyramidspel.


När jag studerat ”The creature from Jekyll Island” förstod jag att vi medborgare faktiskt är lika duperade av ekonomerna på samma sätt som när de två elaka skolkompisarna som pratade låtsasspråk. Därifrån visade det sig snart finnas en rad dokumentärer och litteratur som enkelt och med ett begripligt språk förklarar tingens ordning för en människa som likt jag har hållit sig under CSN:s bidragsradar. Och ämnet är faktiskt principiellt sett inte särskilt avancerat. Nationalekonomi handlar om att antingen göra vad man har råd med, eller låta någon annan betala.


Skyddade bakom en till synes ogenomtränglig mur av svåra begrepp och tillkrånglade regelverk har vi ett system där nationalekonomin baseras på ”någon-annan-betalar”-politik.


Nå, vad har allt detta prat om mina amatörmässiga studier av nationalekonomi att göra med rubriken i dagens blogginlägg? Tja, jag tog mig själv som ett exempel här ovan. Under de 11 år jag gick i grundskola och gymnasium hade jag ingen kontakt med den nationalekonomiska vetenskapen. Den kontakt jag haft med ämnet som medelålders vit heterosexuell man i storstad avgränsas till ett kunskapsintag som jag fann behov av genom ett eget intresse, och jag gjorde det för att i egenskap av röstberättigad medborgare skaffa mig en mer adekvat bild kring det som våra politiker försöker dölja för oss.


Med andra ord, trots elva års studier hölls jag okunnig om kanske det allvarligaste systemfelet i vårt samhälle. Hade jag varit mindre okunnig ifall jag studerat i högskola och universitet? Nej, förmodligen inte. Min arbetskollega som de facto studerat nationalekonomi på universitet ansåg att välståndet utgår från en stark skattefinansierad stat. Hennes universitetspoäng har inte tillfört henne kunskap som förändrat hennes syn på den svenska socialdemokratins förträfflighet, om jag nu skall låta (S) få symbolisera politikerna önskan om ett högt skatteuttag. Och den insikten hade staten redan prackat på mig under de 9 obligatoriska skolåren…


Min arbetskollega är lite upprörd över att jag förkovrat mig inom hennes disciplin utan att sitta en enda dag i en ekande föreläsningssal och drabbats av efterföljande avier med krav på regelbunden återbetalning av studieskuld. Denna effektivitet är hon lite främmande och skeptisk inställd mot. Jag har knappast lärt mig allt hon kan, men å andra sidan har jag full tillämpning av det lilla jag lärt mig. Jag har nämligen lärt mig det jag behöver, och skippat resten.


Låt oss leka lite med tanken kring på att man skulle kunna ha samma approach ifråga om vad vi lär oss genom den obligatoriska studiegången. Det kan vara intressant att resonera kring detta nu i tider då den svenska vänstern vill hålla tonåringarna fastlåsta i skolbänken för att inte besvära vuxenvärlden med arbetslöshetssiffror. Hur lång tid tar det att lära sig skriva, läsa och räkna?


Enligt Vetenskapsrådet kan ungefär en tredjedel av barnen läsa lite redan innan(!) de börjar i skolan. De känner igen bokstäver och de har börjat förstå hur dessa låter (även om vissa elever kan ha problem med sche-ljudet, i synnerhet de som vill briljera och stava till ordet ”sjuk” enligt samma princip som man stavar till ”kiosk”; min fröken blev högröd i ansiktet och slet nästan sönder mitt papper med suddgummit). Under klass 1 kämpar de flesta barnen med att kombinera stavelser till meningar, och till tvåan börjar det flyta på. I trean dyker det upp en och annan bokslukare som springer till skolbiblioteket flera gånger i veckan, och alla barn kan skriva hyfsat begripliga texter. I fyran har man lärt sig samtliga fyra räknesätt. Vad gör man resten av tiden?


Ja, det borde egentligen inte vara provokativt att fråga vad barnen gör i skolan. Man bör också fråga varför barnen gör det som de gör i skolan. När jag läser ur läroplanen börjar jag förstå att skolan inte bara är ett forum för lärande, utan också för ren och skär indoktrinering:

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Det är ganska fascinerande att trots denna fullständiga öppning för total socialisering av svenska skolbarn finns det en fortsättning på paragrafen som jag undrar hur den kan få stå orörd utan någon politiskt korrekt omformulering:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Var är HBTQ-perspektivet i denna kravspecifikation? Oj, oj, oj, vad denna läroplan måste vara otäck läsning för moderna feminister som konstruerar fler kön än de som naturen skapat.


Och så krääääänkande det måste vara att läroplanen stipulerar att undervisningen skall bedrivas i överensstämmelse med kristen tradition. Häpp! Ja, till och med jag har lite svårt för den formuleringen. Ungjävlarna borde ju minst av allt få lära sig att inte pilla på sina organ om natten, ty Bibeln har sagt sitt om att spilla säd på berget!!! Inte för att det kommer mycket säd före fjärde-femte klass, men ändå. Kidsen borde ju lära sig att den som smädar Gud skall stenas till döds (om nu Bibeln skall vara en bärande del av kristen tradition). Samma sak med judar som samlar ved under

sabbaten. Dö för fan! Säger Bibeln i vart fall.


Nej, skämt åsido. Formuleringen i läroplanen här ovan skrevs med den godaste av politiska intentioner. Det vi kallar för ”kristna traditioner” är pysmyset i svenska kyrkor där Hin Onde lyser med sin frånvaro, och kyrkobesökarna förväntas blott öppna sina hjärtan för Guds kärlek och lägga lite i kollekten. Svensk kristenhet är ganska harmlös så länge den följer Bibeln lika selektivt som när en sosse följer sin lista med uppsatta vallöften.


På fem år lär sig svenska barn läsa, skriva och räkna. Resten av tiden? Tja, det är väl där socialiseringen kommer in. Lite tyska, sedan något besök av en överlevare från Aushwitz som klarat sig från gaskammaren genom att gå baklänges; lite algebra, sedan ett besök från RFSL som berättar att sex inte är en siffra, och beskriver hur mycket glidmedel som behövs för att ha analsex; lite fysik för att förstå hur elektricitet fungerar och ger ljus och värme, därefter en teaterpjäs som påvisar att pappor är omänskliga och borde utrotas, främst för att de lyser med sin frånvaro under barnens uppväxt; lite samhällskunskap som beskriver hur Sverige styrs, därefter några politikerbesök utom från de partier som inte står för rätt värdegrund; ett avslutningstal av rektorn som påstår att skolan kämpar för individernas rättigheter och som sedan patrullerar med föräldraföreningen för att kontrollera så att inte studenterna röker och dricker på avslutningskvällen.


Ju mer jag tänker efter, desto mer mysko känns skolväsendet. Om vi bortser från de fundamentala kunskaperna – eller de äkta kunskaperna – så fylls våra barn av en hel deltyckande från de som auktoriserats att utbilda ungarna. Ibland matchar detta tyckande med barnens lust för lärande, men oftast rimmar det mest med utbildarnas egen världssyn som de vill klistra på andra föräldrars barn.


Riktigt mysko blir det när man inser att politikerna vävt ett nät som inte skall låta ett enda barn passera utan statligt kontrollerad utbildning. Är det inte lite obehagligt? Hemskolning är i praktiken ogenomförbart i Sverige, men växer i USA. Skall vi tro att det verkligen är som politikerna i landet säger ”för att alla skall ha en lika stor chans att bli civilingenjör eller popstjärna/idrottsman”? Eller är det bara för att politikerna skall forma alla barn till lätthanterlig valboskap?


Jag tror vi alla vet svaret på den sista frågan.


Oturligt nog lyckades politikerna inte förta min livslånga lust till kunskapsintag – oturligt för politikerna i alla fall – även om det kändes som att skolan höll på att åstadkomma just detta. Ty den kunskap jag inhämtar nu som medelålders går faktiskt emellanåt stick i stäv med vad jag lärt mig under de 11 år jag var under statens kontroll. Känslan av att ha blivit lurad är påtaglig. Till och med min arbetskollega som pluggat nationalekonomi före 2008 känner sig lurad. Både på pengar och på insikt om att det finns alternativ till den keynesianism som predikades av hennes lärare på universitetet.


Hälsar eder Peter Harold


http://peterharold.wordpress.com/2014/10/13

ANNONS
Av Stig Olsson - 2 augusti 2014 18:53

Jag kan bara hoppas och önska att du ska se igenom hela den här videon och försöka få en viss insikt om hur det kan vara när de sociala myndiheterna begår kriminella övergrepp på barnfamiljer över hela landet. Tyvärr är Dominique bara en av många tusen, men det är kanske det mest uppmärksammade fallet. Sociala svinen på Gotland har begått så många brott mot denna familj att hela myndigheten på riksnivå skulle behöva sitta i fängelse för allt vidrigt de gjort mot denna familj!


Själv har jag följt detta drama i cirka fem års tid och varje gång jag ser något om familjen blir jag skräckslagen över blotta tanken att soc skulle komma in i mitt liv, mot mig och mina barn... Sen sover jag inget mer den veckan...


Gör bara en enda medmänsklig gärning genom att åtminstone titta på videon från en förtvivlad pappa...


ANNONS
Av Stig Olsson - 29 januari 2014 18:22

Svårt för rullstolsburna i Sverige

 1 min 17 sek
 

De Handikappades Riksförbund, DHR slår larm om dålig tillgänglighet för personer som sitter i rullstol.


– I de flesta affärerna i Säter har en rullstolsburen person ingen chans att ta sig in. Tillgängligheten är inte den bästa, säger Kristina Jaako som är ordförande i DHR i Säter.


Under onsdagskvällen hade förbundet kallat till en diskussionskväll för att hitta lösningar. Under kvällen fanns den rullstolsburne föreläsaren Lars-Göran Wadén på plats. Han menade att dålig tillgänglighet i form av trappor in till affärer och olika byggnader är ett hinder, inte bara för personer som sitter i rullstol.

– När 40-talisterna kommer med sina arméer av rullatorer en vacker dag så kommer de att vilja komma in i butikerna och handla som alla andra. Då behövs ramper. Och även barnfamiljer - kaffe-latte-mamman med sin barnvagn vill ju kunna gå på vilket café som helst.


På plats för att diskutera situationen i Säter fanns bland annat representanter för kommunen, däribland samhällsbyggnadschefen Andreas Mossberg.

– Generellt sett har man gjort väldigt mycket i det offentliga rummet, allt ifrån sänkningar av trottoarer till exempelvis en ramp ner på badplatsen. Till butiker finns det nog generellt sett en svaghet. Det finns mycket gamla hus där det är trappor upp och det är där som vi har mycket jobb kvar.


Göran Wadén hävdar dock att kommunen måste ta krafttag, då tillgänglighet också är en demokratifråga.

– Jag i min rullstol och alla andra rörelsehindrade måste också kunna gå och handla och ta del av samhället precis som alla andra. Så det är en demokratifråga. En rättighet som vi borde ha precis som alla andra.


http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/svart-for-rullstolsburna-i-sater

Av Stig Olsson - 8 januari 2014 15:35

Jag har kanske aldrig lagt ut något så viktigt och spännande intressant förut, som det här jag gör just nu!!!

För några dagar sen snubblade jag över en länk på youtube, kollade den rakt igenom... trots att den är på två timmar... och jag hade kunnat titta i minst två timmar till!!!


Jag ber dig på mina bara knän att du ska titta på hela videon och sen vore jag ytterst tacksam om du bara lämnade en mycket kort kommentar om vad du anser efteråt... För detta är så sjukt spännande att jag verkligen vill veta vad du tycker :)


Nu kör vi:


Av Stig Olsson - 5 november 2013 00:08

Kommentar till NÄR ska Dominic få leva med sina föräldrar igen ???

 

Christer Johansson

Måndag 4 nov 23:30

 

Hejsan alla!

 

Vi kör ett Rättsuppror på Gotland nu!

 

https://www.facebook.com/groups/199743186879993/

Det är jag som är far till lilla Domenic och jag har tröttnat, vi är lite över 600 st, om ni inte har Facebook, kolla med någon som har och se vad vi gör!

Allt gott och må väl!

Av Stig Olsson - 12 december 2012 13:05

Sverige är ett fruktansvärt och hemskt ställe att bo på när myndighetsmissbruk kommer på tapeten. I detta fall handlar det om ett helt normalt föräldrapar som bestämde sig för att lämna landet pga att tokiga kärringar på SOC, Gotland, blev skogstokiga och fattade beslut om att omhänderta deras enda barn, en son på 7 år!?!? 


ALLA SOM LÄST på vet att hemskolade barn ALLTID mår bättre, lärt sig mer än sina kompisar, har ett bättre socialt liv etc osv mm... Men just detta kunde inte SOC acceptera... I stället har man lyckats förstöra en helt lycklig familj genom att polishämta och tvångsomhänderta deras lillkille Dominic och ta honom till ett fosterhem (är det nån barnlös kommunpolitiker som ville få ett barn mot ersättning???)  och där förstöra barnet... VIDRIGT!!!


Jag har skrivit förut om den här killen och hans underbara föräldrar som tvingas leva ett så fruktansvärt liv bara för att våra skitpolitiker (må de föruttna inifrån) och myndigheter inte kan acceptera att föräldrar vill det bästa för sina barn, inte att de ska förstöras av samhället!?!? Så sjukt är det faktiskt!!!


Och det märkligaste är kanske att svenska gammelmedia, förutom tidningen VÄRLDEN IDAG, vägrar skriva och berätta om den förföljelse denna familj fått utstå... för då skulle politikerna och socialhäxorna direkt få stå med skammens rodnad på sina kinder... Så besvärande är bevisläget mot dom... men nu kör ju det svenska rättsväsendet också i samma vidriga hjulspår, så därför måste vi bloggare och andra människor med samveten skriva och sprida sanningen ut på nätet!


Så jag hoppas du sprider detta vidare till alla dina kompisar så att vi tillsammans gör vad vi kan för att lille Dominic snart kan få komma hem till de föräldrar han älskar!!!


Här har du alla fakta:



Christer och Annie Johansson har inte förlorat hoppat om att få tillbaka sin son, som tvångsomhändertogs av socialnämnden på Gotland
sommaren 2009. Nu kämpar de för att få behålla den juridiska vårdnaden av i dag elvaårige Dominic. Foto: Eva Janzon

Fallet Dominic uppe i hovrätten

Överläkare: Det går att byta föräldrar

Christer Johans­son, pappa till tvångsomhändertagna Dominic, klarade inte av att höra på när en överläkare i Svea hovrätt försvarade splittringen av hans familj och tonade ner betydelsen av separationen för pojken.


– Det var helt fysiskt omöjligt för mig att lyssna på alla dessa lögner, sa Christer Johansson dagen efter fredagens   förhör med överläkare Henrik Pelling, verksam vid barn- och ungdomspyskiatrin i Uppsala och Visby.
Socialnämnden på Got­land vill frånta Christer och Annie Johansson den juridiska vårdnaden av deras son, som sommaren 2009 tvångsomhändertogs när familjen var på väg att lämna Sverige och bosätta sig i Indien. 

Därför har nämnden överklagat ett beslut från Gotlands tingsrätt, om att vårdnaden av Dominic Johans­son ska kvarstå hos föräldrarna. Paret bor bara några mil från det fosterhem där deras enda barn lever i dag, och har inte fått träffa honom på två år.


Ett nytt läkarutlåt­ande framlades i rätten till grund för socialnämndens resonemang, som går ut på att de biologiska föräldrarna är det främsta hotet mot Dominics anpassning i familjehemmet.
– Det har gått väldigt bra för honom, så det behövs inga ytterligare åtgärder från barn­psykia­trins sida, sa Henrik Pelling om Dominic.
– Han upplever en trygghet där han är, och trivs med kompisar, skola och allt sånt. Han är rädd att det ska tas ifrån honom.

Henrik Pelling, som avgav sitt vittnesmål bakom stängda dörrar, berättade enligt en ljudupptagning av förhöret att han träffat Dominic i augusti och i november i år. Han noterade bland annat att Dominic inte klarar av att tala om sina föräldrar, om de första sju åren av sitt liv och om tvångsomhändertagandet 2009.
– Han har sagt att han har det bra där han är nu, och han vet att han har möjlighet att träffa sin farfar, sina kusiner och föräldrarna om han vill, men han vill inte för närvarande. 


Henrik Pelling menade att Christer Johanssons tilltag att utan tillåtelse föra med sig pojken i samband med ett umgänge i november 2010 påverkat sonen mycket negativt. De två dygnen slutade med att polisen – som ringts upp av Christer Johansson – hämtade Dominic från föräldrahemmet med hundar och dragna vapen.

Eftersom överläkaren inte talat med Dominics föräldrar eller andra släktingar, byggde hans utlåtande och vittnesmål om pojken helt på rapporter och iakttagelser efter tvångs­omhändertagandet 2009.


Henrik Pelling medgav att själva gripandet på flygplanet måste ha utgjort ett svårt trauma för Dominic, samtidigt som han tonade ner innebörden.
– Det går att byta föräldrar, det vet vi från så många adoptivbarn som vi har i det här landet. Det går det för de flesta, utan att få bestående psykiska skador, sa han i rätten, och försvarade flera gånger beslutet att ta bort pojken från hans biologiska föräldrar.
– Det var en allvarlig anmälan om att man upplevde ett barn som var isolerat från väldigt mycket av det som ett barn ska ha normalt, sa Henrik Pelling, som menade att Indienresan ”skulle omöjliggöra att följa upp de allvarliga farhågorna”. 
– Jag kan inte se annat än att det blev en nöd­situation på det sättet: man var tvungen att försäkra sig om att den här pojken hade det bra.

Nu, när denna ”försäkran” pågått i drygt tre år, har alltså Dominic kommit en bra bit på vägen. Han är, enligt Henrik Pelling, inte längre det apatiska, motoriskt och kognitiv underutvecklade barn som beskrivs efter tvångsomhändertagandet 2009. I stället går det genom utlåtandet att börja ana den glada och trygga pojke som Dominic var före separationen från föräldrarna, enligt den beskrivning som i tingsrätten avgetts av släktingar och bekanta. Med det stora undantaget att han inte längre klarar av att vare sig tala om eller träffa de människor som stått honom allra närmast under hans första sju år i livet.



FAKTA: DETTA HAR HÄNT 

• Efter bland annat anonyma brev om familjen Johansson beslöt socialnämnden på Gotland att i juni 2009 tvångsomhänderta då sjuåriga Dominic Johansson enligt Lagen om vård av unga.

• Klagomålen gällde att pojken hemundervisats under ett år och därför ansågs isolerad, att han hade hål i mjölktänderna, att han inte gått på den senaste kontrollen hos barnhälsovården och att han inte vaccinerats. Dessutom fanns påståenden om psykisk ohälsa hos Christer Johansson.

• Bland annat som en följd av de sociala myndigheternas misstänksamhet mot familjen hade föräldrarna planerat en flytt till Annies hemland Indien, där Christer Johansson fått ett arbete och Dominic skrivits in i en skola.

• Socialnämnden begärde dock handräckning av polisen för att den 25 juni 2009 ingripa mot familjen när de redan satt i det flygplan som skulle föra dem till deras nya liv i Indien.

• Socialtjänstemännen bad föräldrarna att få tala helt kort med deras son, varpå denne sattes på ett flygplan till Visby och en jourfamilj. Istället för att att få träffa sin son efter några dagar, så som först utlovat, infördes extrema umgängesbegränsningar: föräldrarna fick rätt att träffa sin son en timme var femte vecka och då under övervakning.

• När Christer Johansson fick reda på grunderna för tvångsomhändertagandet lät han genomföra en drogtest och en psykiatrisk undersökning, vilka båda visade att anklagelserna mot honom var grundlösa. Pojken skrevs in i en lokal skola på Gotland, och besök bokades hos en tandläkare.

• Trots detta nekade socialnämnden att lämna tillbaka pojken, och hävdade bland annat samarbetssvårigheter med föräldrarna. En psykologisk undersökning av Dominic i november 2009 visade att pojken inte utvecklades som han skulle för sin ålder, trots att barnhälsojournalen från det senaste besöket visat att han var fullt frisk och utvecklades normalt.

• Föräldrarna belades med umgängesförbud med sin son sedan Christer Johansson tagit med sig Dominic under två dygn november 2010, utan myndigheternas och fosterhemmets godkännande. För detta sattes han två månader i fängelse.

• Tvångsomhänder­tag­andet har överklagats till Europadomstolen för mänskliga rättigheter, sedan samtliga förvaltningsrättsliga instanser gått på socialnämndens linje.

LÄS ÄVEN
• Dominics föräldrar har valt isolering
• Dominics vårdnad uppe i hovrätten


http://varldenidag.se/nyhet/2012/11/26/Fallet-Dominic-uppe-i-hovratten/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se