Inlägg publicerade under kategorin Kriminalitet i Sverige

Av Stig Olsson - 20 januari 2015 12:37

Hon har inte rätt att äta frukost

Katarina Iris från hemtjänsten hjälper Fransisca Bälter.

Foto: Eva Tedesjö Katarina Iris från hemtjänsten hjälper Fransisca Bälter.


Efter en fallolycka i höstas blev 78-åriga Fransisca Bälter helt sängliggande. Då drogs hemtjänsten ner. Nu är hon beviljad totalt en kvart i veckan för bad eller dusch, fem minuter i veckan för klädsel – och ingen tid alls för frukost eller social samvaro.

ANNONS
Av Stig Olsson - 20 januari 2015 07:14

Runt om i världen har personer med funktionsnedsättningar under historien utsatts för ett grymt förtryck. Värsta exemplet är Hitlers Nazister. Att nazisterna dödade 6 miljoner judar känner alla till. Att man massmördade romer, homosexuella och andra grupper som ej var önskvärda i "det tusenåriga riket" känner troligen de flesta till. Däremot är det få som känner till att man även mördade hundratusentals personer med funktionsnedsättningar. Ett bortglömt folkmord som få verkar bry sig om överhuvudtaget.
 

Är detta folkmord verkligen bortglömt? Enligt mitt sätt och se på saken är det så, ja. Enligt den strikt folkrättsliga definitionen av termen folkmord utsattes nämligen aldrig funkisar för ett folkmord. Enligt Nationalencyklopedin definieras folkmord på följande sätt:
 
”förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan
 
 
Som ni ser omfattas inte personer med funktionsnedsättningar av definitionen i folkrätten. Så än idag är det alltså möjligt att massmörda  funkisar och överlevande skulle ändå inte få gehör i den internationella brottsdomstolen i Haag för att man utsatts för ett folkmord eftersom vi inte omfattas av den juridiska definitionen!
 
I Sverige har, trots allt prat allas lika värda personer med olika funktionsnedsättningar  utsatts för stora övergrepp även långt efter att demokratin infördes. Dit hör bland annat tvångssteriliseringar och inlåsning på stora institutioner. Hur ser funkofobin ut i dagens Sverige då?
 
Det tydligaste exemplet är att besöka sociala medier där det inte är svårt att hitta exempel på mycket nedvärderande/skrämmande syn på personer med funktionsnedsättningar eller kommentarer till alla de kritiska artiklar till framförallt personlig assistans som publiceras. 

 
Attityder som bör klassas som funkofobi  eller åtminstone klara tendenser till funkofobi är lätt att hitta även i mer officiella sammanhang. Vi ser det bland annat när:
 
·   Föreläsaren Jonas Reinholdsson raljerar över hjälpbehoven och åhörarna skrattar glatt. När kollegan Margareta B. Persborn bestämt hävdar att personer med behöver hjälp dygnet runt inte borde beviljas personlig assistans och att personer med utvecklingsstörning är "för dumma i huvudet" för att ha nytta personlig assistans .
 
·  Det ibland dyker upp "debattörer" som uttalar sig mycket positivt till ny teknik som gör det mycket lättare att välja bort foster när man vet att barnet kommer att födas med stora funktionsnedsättningar.
 
·  Diverse proffstyckare och journalister ständigt klagar på att LSS är för dyrt och ställer kostnaden för LSS mot sjukvård, skola och nu senast även försvaret. Att LSS är en rättighetslag, att rätten till personlig assistans, att bilda familj, tillgängligt samhälle etcetera är inskriven i en FN-konvention kommer alltid helt i skymundan både när ledare skribenter "tycker till" och journalister granskar assistansbranschen.
 
·   Man jämställer personlig assistans med vilken vård som helst istället för ett hjälpmedel att leva ett självständigt liv. Att kunna göra det andra tar för givet, allt från att bo i eget hem till att spontant kunna ta en promenad.
 
·  Det inte är en självklarhet och även uttalat motstånd mot att vi, som i bland annat USA ska ha en skarp lagstiftning mot bristande  tillgänglighet.
 
·   Man inte förstår/vill förstå och även ifrågasätter att vi som alla andra kan och har rätt och bilda familj,  skaffa barn etcetera.
 
 
·   Stora nyheter som t.e.x FN rapporten i våras och som berör en miljon personer med olika funktionsnedsättningar i Sverige  inte berörs överhuvudtaget i de stora dagstidningarna och TV och radiokanalerna.
 
 
Allt detta sker i ett land där det officiellt råder enighet om att alla människor är lika mycket värda, att demokratin ska försvaras i alla lägen och där det även finns en lag som säger att vi har rätt till goda och jämlika levnadsvillkor.
 
Men har vi det då ändå inte riktigt bra i Sverige, jämfört med resten av världen? Mitt svar är:
 
 
Jag har besökt många länder där personer med funktionsnedsättningar skulle tycka att vi lever i ett paradis. Men utvecklingen går åt fel håll, det blir allt fler som inte får den hjälp man har rätt till och det finns många fördomar. Det är mycket långt kvar innan vi når samma levnadsstandard som "medelsvensson". Och det är  uppenbart minst lika långt tills det är ensjälvklarhet för alla att personlig assistans och andra stödformer för att nå jämlika levnadsvillkor måste få kosta en del.
 
 
 
Drevet fortsatte i söndagsDen här gången var det Dagens Arena som framförde välbekanta åsikter om personlig assistans.
 
 

ANNONS
Av Stig Olsson - 19 januari 2015 11:59

Debattören: Assistansbranschen ska granskas men på rätt premisser


I veckan har Sveriges Radio uppmärksammat att det förekommer mutor och oegentligheter bland vissa assistansbolag. Det är en viktig granskning. Pengarna som går till personlig assistans ska användas rätt.

 

Vi på STIL var en av de drivande krafterna bakom LSS, den lag som ger rätt till personlig assistans. Tack vare den fick vi makten över våra liv. Vi fick möjlighet att flytta till egen bostad, börja studera, arbeta och skaffa familj. Det är en av de största jämlikhetsrevolutionerna i den svenska demokratins historia.


I dag använder sammanlagt 19 000 personlig assistans och runt 85 000 är anställda som personliga assistenter. Självklart ska en bransch av den storleken granskas och ställas inför höga kvalitetskrav. Vår fråga är: vilka kvalitetskrav kan ställas på en granskning gjord av Sveriges Radio?


I veckans inslag visar Ekots journalister en häpnadsväckande brist på kunskap om personlig assistans. Det pratas om vård, trots att personlig assistans aldrig handlat om vård, utan om rätten till att vara fullvärdig medborgare. Vi måste komma ihåg att LSS är en unik lag. Historiskt har det inte lagstiftats om individuella rättigheter i Sverige. Ekot har alltså inte granskat serviceformen utifrån lagens intentioner.


Ekots journalister vill se ökad kontroll via oanmälda hembesök, utan att reflektera över rätten till personlig integritet för den överväldigande majoritet som inte fuskar. Den som använder en samhällsservice ska inte tvingas vara beredd på oannonserade besök från en myndighet i sin vardag. Det är inte en situation som någon ska behöva finna sig i.


Dessutom väljer Ekot att ställa kostnader för personlig assistans mot kostnader för Sveriges försvar. Rätten att delta i samhället är en mänsklig rättighet enligt FN och ett liv i frihet för varje medborgare utgör ett anständighetsgolv i ett demokratiskt samhälle.


Kostnaderna för personlig assistans uppskattas till 27 miljarder, något som Expressens ledarsida förfasat sig över under veckan. Det är mycket pengar. Vad man inte skriver är att det till stor del rör sig om pengar som har förflyttats från sämre och dyrare insatser. Jämfört med ett liv inlåst på institutioner är den personliga assistansen en överlägsen serviceform gällande både kostnad och kvalitet. Det nämns inte heller att mer än 80 procent av de 27 miljarderna går till löner för de personliga assistenterna. Personlig assistans skapar jobb och ökade skatteintäkter.


Slarvig journalistik kan i värsta fall leda till att de senaste årens inskränkningar av LSS tar ny fart. Rapporten ”Innan levde jag, nu existerar jag” från 2014, visar konsekvenserna av den stramare tillämpningen av LSS-lagen, som de senaste åren drabbat cirka 280 assistansanvändare varje år. I rapporten intervjuas personer som fått sina liv ödelagda av godtyckliga myndighetsbeslut. Människor som inte längre kan jobba eller ta sig ut från sina hem. Det är inte värdigt en välfärdsstat.


Istället för att ifrågasätta kostnader och vilja dra ner på LSS borde vi se samhällsvärdet och utveckla lagstiftningen. Om äldre som inte vill flytta till ett äldreboende kunde få personlig assistans, skulle det öka livskvaliteten för den enskilde och samtidigt vara kostnadseffektivt för samhället.

 

Journalisterna på Ekot behöver inte vara oroliga. Sverige har råd att både stärka mänskliga rättigheter och bevaka ubåtar, bara den politiska viljan finns.


http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article20170095.ab

Av Stig Olsson - 19 januari 2015 08:24

Om Amnesty får igenom denna nya lag om att det ska vara fritt fram att köpa sex med motiveringen att vi handikappade ju behöver göra det för att få knulla över huvud taget... Ja då hoppas jag att handikapprörelsen ställer sig upp som en man och vrålar att det inte är nåt VI, funkisar, propaerat för, utan det är snarare så att det är höga tjänstemän inom bl a Amnesty som vill slipa känna sig som skurkar!


För ärligt talat så vill jag hellre ha en möjlighet att kunna gå på restaurang ett visst antal gånger per månad framför att gå till en hora och köpa ett knull!!!


Men nu har vi ju fått en helt ny nivå på snacket om hur vi funkisar ska ha det, inte hur VI vill ha det... så därför kan man väl lägga den här diskussionen på oss också för vi verkar ju bara kosta en massa pengar, pengar som vi dessutom anklagas för att stjäla till oss också!?!?


Nä, ärligt talat så är jag fett less på allt skitsnack som staten, via media, så kriminellt belastar oss med... Staten, eller Försäkringskassans IQ-befriade handläggare, ska kunna sitta och bestämma vad och hur vi vill ha våra liv, vad vi ska tvingas betrakta som drägliga liv etc... och samtidigt skylla på oss för att Lövet och grabbarna i riksdagen ska kunna fortsätta gå till sina respektive horhus utan att få dåligt samvete... FY FAAN!!! 

Läs den här artikeln och fundera du med över hur vårt samhälle blivit... Jag hävdar att det var bättre förr!!!

 

Amnesty: Rätt att sälja sex

 

Människorättsorganisationen slänger iväg en politisk bomb

  

Kan prostitution jämställas med gruvarbete? Eller hushållsarbete i någon annans hem? Det anser Amnesty International. I alla tre fallen kan det ju finnas omständigheter som gör det lite svårt att tala om ett helt fritt val.


I ett förslag från organisationens högkvarter propageras nu för att Amnesty ska ta strid för en total avkriminalisering av sexhandel. Varken köpare eller säljare ska kunna straffas. De utövar ju bara ”sin autonomi”, vilket staten inte ska blanda sig i. Dessutom, hävdar man bland annat, finns det ju handikappade män som behöver köpa en kvinna ibland för sin hälsas skull.


I jämlikhetens Sverige är det en politisk bomb av guds nåde. Vår progressiva sexköpslag är ju en exportsuccé, så sent som i förra veckan ställde sig till och med EU-parlamentets jämställdhetsutskott bakom modellen. Och så börjar en av världens mest inflytelserika människorättsorganisationer simma motströms. Snacka om backlash.


Redan har paraplyorganisationen Sveriges kvinnolobby och Feministisk Initiativ gått till angrepp. Svenska Amnesty vrider sig som en mask på kroken och understryker att detta inte är deras policy i dag, och att förslaget kanske inte alls blir verklighet.


Det är nog säkrast det. I alla fall för svenska Amnesty, som jag misstänker annars riskerar massavhopp. Det är ju säkert, för de flesta medlemmar, en rätt dramatisk skillnad på att kämpa för politiska fångar och att kämpa för rätten att köpa andras kroppar.


http://www.aftonbladet.se/kultur/article18258226.ab

Av Stig Olsson - 18 januari 2015 11:37

Frågan är inte om utan när bankkrisen kommer. Och då har storbankerna rätt att ta dina sparpengar för att rädda sig själva och det finansiella systemet. Beslut klubbades nyligen igenom på G20-mötet och på grund av Sveriges EU-medlemskap måste vi följa direktiven.

 

Den svenska modellen har varit tydlig. När de svenska bankerna får ekonomiska problem lånar svenska staten ut pengar. Systemet kallas ”bail out”. Men detta förändrades på G20-mötet i november förra året. Där beslutades om en ny internationell standard för världens storbanker. Vid en kris ska banken få ta sina kunders kapital, alltså privatpersoners sparkonton och pensionsfonder, för att rädda sig själva, så kallad ”bail in”.


Risken för spararna är uppenbar, som du kan läsa i analysen här intill. Det nya systemet gäller i första hand storbanker med betydelse för den globala ekonomin, så kallade Global Systemically Important Bank. Den enda svenska banken är Nordea samt Danske bank som också är verksamma här. Men även fler svenska banker som SEB och Swebank, kan komma att beröras av de nya direktiven.


På Svensk bankförening tycker chefsekonomen Johan Hansing att beslutet är bra.

– Vår inställning till den här processen är i grunden positiv. Vi tycker det är självklart att om en bank får problem ska banken i största möjliga mån kunna hantera problemen utan att staten ska behöva gå in med medel.

 

Vad är det som är så dåligt med att staten skulle gå in?

– Systemet bygger egentligen på att staten övertar ansvaret, men det måste finnas tillräckligt mycket kapital för att skattebetalarna inte ska behöva betala för att banken ska klara sig kvar.

Måste följa direktiven

Sverige är inte medlem i G20 men har fortfarande en skyldighet att följa direktiven i och med medlemskapet i EU. Men frågan kompliceras genom att Finanskriskommittén har lämnat en rapport till finansdepartementet om hur en bankkris bör hanteras. Den säger att Sverige borde agera på ett annat sätt.


– Vårt förslag bygger på motsatsen, om banker råkar i allvarligare problem ska staten ha möjlighet att ta kontroll över banken. Staten ska ha möjlighet att skriva ned fodringar eller omvandla dem till aktiekapital. Hela idén är att ge bankernas ägare och finansiärer ett större ansvar för de förluster som en bank kan tänkas råka ut för, säger Lars Hörngren som har lett utredningen.


Finanskriskommittén har i uppdrag att ta det EU-direktiv som finns och sedan arbeta om det till ett svenskt lagförslag.


Utredningen ligger på finansdepartementet och Lars Hörngren hoppas att det kan beslutas om en ny lag under första halvan av 2015.

”Blir ett himla liv”

Men att Sverige skulle stifta en lag som går emot beslutet som fattades i G20 spelar ingen roll. Det tror Dagens ETC:s ekonomiskribent Stefan Koch, som nu slår larm om beslutet på G20-mötet.

– Jag tror inte att man går emot direktiven, jag tror man kör på med det här. Det här ju en internationell standard som är satt nu, säger han.

 

Vad tror du kommer hända vid en bankkris?

– Jag tror att folk kommer bli helt galna när det händer. Vi kunde se det på Cypern 2013 där man hade som förslag att ta spararnas pengar för att rädda kvar bankerna. Det blev stora demonstrationer och en lösning som innebar en slags mellanväg där de med sparkapital över 100 000 euro fick betala en del. När det börjar pratas om privatpersoners bankkonton som dessutom tillhör medelklassen blir det ett himla liv.


Dagens ETC har utan resultat sökt finansminister Magdalena Andersson med frågan hur regeringen ställer sig till G20:s beslut. Inte heller Nordea, den enda banken med fäste i Sverige som ingår i det nya systemet, har velat lämna en kommentar om hur de tänker hantera en bankkris.


Läs även: 
Stefan Koch: Du och jag ska betala när bankerna kraschar


http://www.etc.se/ekonomi/bankerna-far-ta-dina-pengar-att-klara-krisen

 

Av Stig Olsson - 18 januari 2015 09:51

Sveriges Radio har under veckan sänt ett antal reportage där man granskat  assistansbranschen med (givetvis) totalt fokus på kriminalitet, oegentligheter och bristande kontroll från Försäkringskassan och IVO. Vi är alla mycket upprörda över okunnigheten som Sveriges Radio visar upp. Kommer att kommentera reportagen närmare i nästa blogginlägg. Här ska jag berätta lite mer om varför jag behöver personlig assistans. Liksom ca  20 000 andra personer runt om i landet har jag inte assistans för skojs skull...

Jag föddes 1976 och börjar således närma mig medelåldern.  Jag föddes med en hjärnskada,  diagnosen jag fick var Cerebral Pares, CP-skada i mer vardagligt tal. Skadan gör att jag varit rullstolsburen hela livet och kommer så att förbli, funktionsnedsättningen är livslång. 
 
Jag har varit beviljad personlig assistans sedan 1994, d v s i stort sett lika länge som LSS funnits. Utan att gå in på detaljer behöver jag hjälp med det mesta i vardagslivet. På/avklädning, städning, tvättning, matlagning personlig hygien,  förflyttningar, uträtta ärenden på stan o s v. Utan assistans hade jag inte kunnat bo själv - ja, jag hade inte kommit utanför hemmet  överhuvudtaget. 
 
Mitt engagemang i handikapprörelsen då, hur hade det funkat utan personlig assistans? Låt mig säga så här:
 
Bloggen hade jag kunnat sköta så klart. Men om inte någon nära släkting följt med hade jag inte kunnat ta mig till något av de seminarier och evenemang jag besökt eller medverka i senaste åren, jag hade ju inte haft möjlighet att lämna hemmet...
 
Antalet arga debattinlägg och reportage som kritiserar LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet är stort vid det här laget. Alla artiklar och reportage har gemensamt att artikelförfattaren , i bästa fall verkar  ha minimal insikt i vad personlig assistans verkligen handlar om. Personlig assistans handlar om att jag och andra med stora hjälpbehov ska kunna leva ett fritt och självständigt liv. Vi ska som alla andra kunna bo i ett eget hem, bilda familj, arbeta, engagera oss politiskt etcetera.
 
Ingen av oss begär (vilket somliga tycks tro) att skattebetalarna ska finansiera något jet set liv (med allt som hör därtill) på Franska Rivieran eller något skatteparadis i Västindien. Fusket sägs vara omfattande och därmed antyder man att många som är beviljade personlig assistans egentligen bara är lycksökare. Antalet som är beviljad assistans, ca 20 000 personer genom Försäkringskassan och kommunerna är därför alldeles för högt, vilket i sin tur anses vara huvudorsaken till  "skenande kostnader".
 
Jag trivs bra med mina assistenter och det är en stor trygghet och veta att man alltid får den hjälp man behöver. Samtidigt är det inte kul att behöva hjälp att gå på toan, duscha, inte själv  kunna komma utanför hemmet etcetera. Det är verkligen inte kul att få sitt vardagsliv vänt ut och in av Försäkringskassan. Jag garanterar att ingen ärlig person vill gå igenom det om man inte anser att man måste ha personlig assistans för att vardagslivet ska fungera. Skulle någon av alla de som kritiserar en fantastisk frihets och demokratireform vilja byta med mig eller annan i samma livssituation? Jag är 100 % säker på att ingen, absolut ingen skulle vilja göra det...
 
Nästan alla i vårt land säger att det är en självklarhet att alla människor har samma värde och att demokratin i alla lägen måste försvaras. LSS säger ju att vi har rätt till goda levnadsvillkor  och rätt till självbestämmande som alla andra som bor i Sverige. Varför sådant fokus på kriminalitet och kostnader om nu allas lika värde är universellt? Varför inte i första hand fokusera på vad reformen betyder för mig och alla andra som behöver personlig assistans?
 

Av Stig Olsson - 15 januari 2015 13:14

Efter att ha läst din artikel där du själv skriver "Fakta talar sitt överväldigande språk. Merparten av alla offer för terrorism är muslimer" så måste jag komma med lite fakta och sanningar till alla dina medvetna lögner!

 

Mitt första exempel är en andra artikel ur Aftonbladet, samma tidning som du tillhör där det bl a står följande:

"Enligt National Post uppger den Washingonbaserade organisationen Council on Foreign Relations att Boko Haram mördat 10 000 personer bara under 2014". 

 

Andra exemplet är en artikel ur tidningen Dagen som bl a skriver: "I mitten av april kidnappade gruppen Boko Haram över 200 skolflickor, de flesta kristna", "Gruppens mål att göra Nigeria till en islamistisk stat har inneburit att man ... attackerar även civila i allt större utsträckning. Och då gärna kyrkor och kristna. Sedan gruppen startade har mer än 400 kyrkor attackerats", "Massakrer på tiotusentals kristna i norr utlöste till exempel inbördeskriget på 1960-talet. Så trakasserierna kommer inte enbart från Boko Haram. Sharia­lagar infördes i tolv delstater 1999" osv mm etc...

 

Detta är vad som sker utomlands, men även här i Sverige utsätts kristna för förföljelse, skadegörelse, misshandel och mord. Samma sak gäller för judar, speciellt i Malmö, där de t o m tvingats fly för sina liv! 

 

Och sen har vi all skadegörelse på kyrkor som nästan är en ändlös lista... se själv:

 

Mordbrand mot Elimkyrkan i Götene
Misstänkt bomb vid Spånga Kyrka i Tensta
Hässleholms kyrka vandaliserad
Krossade fönster på kyrka i Uppsala
Ulrika kyrka i Udevalla vandaliserad
Krossat fönster på Bolshögs kyrka
Krossade fönster på Centrumkyrkan i Kungsör
Krossade rutor på Viskadalskyrkan i Veddige
Vandaler välte gravstenar på Lohärads kyrkogård
Hakkors på Sofia kyrka
Klotter på Tranås kyrka
Klotter på Bergakyrkan
Kristine kyrka nedklottrad
Hakkors på kyrka
Inbrott och skadegörelse i gotlandskyrka
Skadegörelse i Byarums kyrka
Inbrott och skadegörelse på Ramundeboda kyrka
Kyrkan i Bureå församling utsatts för skadegörelse
Gravskändning på Kinna kyrkogård
Kopparstöld i Dimbo-Ottravads kyrka / Kopparstöld i Skörstorps kyrka / Inbrott i Härja kyrka
Inbrott i Svenska kyrkan i Burseryd
Inbrott i Allianskyrkan i Jönköping
Kopparstöld i Kattarps Kyrka
Kyrkogård i Ydre vandaliserad
Mjösunds kyrkogård vandaliserad
Kopparstöld i Lödde kyrka
Kyrkogård i Kinna vandaliserad
Eslövs kyrkogård vandaliserad
Kopparstöld i Fritsla kyrka
Ca 200 gravar vandaliserade på kyrkogård i Östersund
Kopparstöld i Arlövs kyrka
Kopparstöld i Dimbå kyrka
Kopparstöld på Ulrika Eleonora kyrka
Stöld från Kågeruds kyrka
Inbrott och skadegörelse i Västerkyrkan i Hässleholm
Hakkors och mot mot etiopiska ortodoxa kyrkan i Hagsätra
Stenkastning mot Simris Kyrka i Simrishamn
Hedemora Kyrka utsatt för skadegörelse
Pastor brutalt misshandlad inne i Gislaved kyrka
Skadegörelse och stöld i Sanda Kyrka och Klinte kyrka, Gotland
Hakkors med chokladmjölk på kyrkan i Hortlax
Inbrott och skadegörelse i Tunadalskyrkan
Skadegörelse vid Hova Pingskyrka



Det jag undrar över nu Wolfgang är vad i helvete är det du håller på med?


T o m din egen lögnblaska Aftonbladet skriver om att IS slaktar kristna till höger och vänster, ändå påstår du att det oftast är muslimer som drabbas!?!?


Är det så, din mediehora, att du kanske t o m stöttar detta besinningslösa våld mot kristna???


År det så illa???


Med tanke på hur verklighetsfrånvänt du skriver börjar jag misstänka att det bakom din penna kanske döljer sig en stor supporter till slaktarna inom IS... och har jag rätt hoppas jag bara att du får lida lika mycket som de torterade och massvåldtagna och mördade 200 flickorna, för då har du förtjänat den smärtan!

Av Stig Olsson - 14 januari 2015 14:37


Pia Hellertz

Pia Hellertz har läst boken ”Forskningsfusket – Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin” av docenten och läkaren Ralf Sundberg. Hellertz inspirerades av en recension skriven av medicinjournalisten Ingemar Ljungqvist. Han konstaterar bevis för att en liten mäktig elit vill se våra kroppar kroniskt sjuka för de utgör en oerhört lönsam marknad för läkemedel.

 

Efter att ha läst boken ansluter sig Pia Hellertz till uppfattningen att författaren, 

läkaren, kirurgen och docenten Ralf Sundberg är en mycket skrämmande verklighet på spåren. Pia Hellertz är fil.dr och socionom. Hon har undervisat på Örebro universitet i nästan 25 år innan pension.

 

Läkemedelsforskare tenderar enligt hans uppgifter att förvanska sina data för att kunna publicera de resultat som läkemedelsindustrin vill ha för att kunna sälja sina preparat. Näringsforskare tenderar på samma sätt att förvanska och ljuga om sina resultat för att kunna publicera de resultat som livsmedelsindustrin vill ha för att kunna sälja sina produkter. Oavsett om det leder till hälsa eller sjukdom. Och ibland samarbetar fuskarna.

Hur är detta överhuvudtaget möjligt?

Forskningsfusket

 

Ralf Sundberg visar att de olika forskarna får sina forskningsmedel och löner samt andra förmåner från industrin. Han presenterar en imponerande research. Han har följt devisen: ”Följ i pengarnas spår!” [Qui bono] och därmed funnit och avslöjat vad som pågår. Vissa forskare är mer skrupelfria än andra och har ändå blivit experter för nationer inom sina ämnesområden, även i Sverige, exempelvis hos Socialstyrelsen och Sundberg anger namn på dessa personer, så det står var och en fritt att kontrollera hans uppgifter.

 

Dels visar Sundberg att även de medicinska tidskrifterna är med i bedrägerierna. Avslöjande reportage publiceras inte medan de medicinska lögnerna fortsätter att spridas, även i den svenska Läkartidningen. ”Vem i hela världen kan man lita på”, sjöng Michael Wiehe och jag tänkte samma sak under hela läsningen. Eventuell tillit till auktoriteter rasade för varje sida jag läste.

Forskare betalas för att underteckna vetenskapliga artiklar de inte skrivit

En riktigt ruggig tendens är att det finns grupper av mycket skickliga artikelförfattarexperter som skriver ihop forskningsresultat utan att det egentligen finns något underlag och sen betalas prominenta professorer och forskare för att skriva under artikeln, utan att de vet vad det hela ens handlar om, menar Sundberg. De kallas bland annat KOL, Key Opinion Leader.

 

De medicinska tidskrifterna har stora problem med denna typ av artiklar och det har utvecklats regler för att undertecknarna ska ange sina jäv, d.v.s vilka som betalar deras löner och forskning, engagerar dem i konferenser och andra fakta av betydelse, men även detta har urholkats visar Sundberg. Detta gäller även forskare som faktiskt bedrivit forskningen. De är i mycket stor utsträckning betalade av exempelvis sockerbolag, margarinbolag, läskedrycksbolag med flera företag med intresse av att folk köper deras produkter. Författaren refererar till 252 referenser i sin intressanta referensförteckning. Det är bara att konstatera att han lagt ner enormt mycket tid och energi på att undersöka fakta.


Läs även: Boken ”Bad Pharma” avslöjar hur falsk ”evidensbaserad medicin” saboterar vården

Det började i slutet av 1800-talet

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började filantropiska stiftelser, som bildats för att undgå skatt, agera för att ta över läkarutbildningarna i USA. Det var framförallt familjen Rockefeller (som själv bara anlitade homeopater ☺), som grundat sin förmögenhet på den olja som de fann i markerna. Den stora frågan när oljan upptäcktes var hur den skulle kunna marknadsföras och säljas. Dels blev den till transportmedel, men den kom också att bli en av grundstenarna för utveckling av läkemedel. Sundberg redogör ingående och mycket detaljerat om denna process.

 

Ralf Sundberg visar också hur ”organiska kemister från segrarmakterna (efter andra världskriget, min anm.) tävlade om att snabbast ta del av det försprång som tyska vetenskapsmän haft inom kemi- och färgtillverkningen och de biprodukter från denna som bland mycket annat hade potentialen att bli läkemedel.”

 

Eftersom nya ämnen från den petrokemiska industrin konkurrerade ut de odlade oljorna blev margariner och matoljor en tänkbar produkt för försäljning. Det utvecklades under 1950-talet en teori om att fetter av animaliskt ursprung, d.v.s smör, var skadligt att äta. Man började propagera för att fetter av vegetabiliskt ursprung, d.v.s margariner, skulle vara nyttiga. Hit hör exempelvis Becel [1].

”Erfarna forskare forskar inte alltid för att ta reda på hur det förhåller sig. Precis som försvarsadvokaten kan de ha fått ett uppdrag från en kommersiell aktör att försöka framställa en viss födoämnesingrediens, eller ett visst läkemedel, i så god eller dålig dager som möjligt. Med sin erfarenhet av att lägga upp experiment kan forskare redan från början räkna ut hur de skall förfara, för att få fram det resultat som är önskvärt, för att ett visst kommersiellt budskap skall understödjas.” (sid. 34)

Detta är grundtonen i hela boken och författaren visar på område efter område hur forskarna gjort. På detta sätt har forskare lyckats lura i oss att socker är hälsosamt, att margarin är hälsosamt, att höga kolesterolvärden är skadligt och tecken på sjukdom som behöver medicineras, att högt blodtryck är farligt och behöver medicineras, att högt blodsocker botas med att man äter mer av den mat som höjer blodsockret och mycket mera. Författarens diskussion omkring kolesterolet är verkligen skrämmande och intressant.

 

Experterna säger att kolesterolet måste sänkas, medan forskning visar att kolesterolet är absolut nödvändigt för vår hälsa.

”Allt detta pekar alltså på att kolesterolmyten ur naturvetenskaplig synvinkel är fel, men ändå envisas okunniga läkare med att skriva ut mediciner vars uppgift är att minska cellernas bildning av kolesterol.” (sid. 60).

Rockefellerstiftelsen låg bland annat bakom forskningsmedel till rashygienforskning. Bland annat utnyttjade den ökände ”dödsängeln” Dr Mengele dessa pengar för sin ohyggliga forskning under kriget. Ytterligare ett citat för att visa tonen i Sundbergs bok:

”Fritz ter Meer, dömd till sju års fängelse för sitt ansvar för produktionen av den giftgas som kostade sex miljoner judar livet, kunde till exempel redan 1951 bli styrelseordförande för Bayer läkemedel.”

I exempel efter exempel visar Ralf Sundberg hur bedragare inom forskningen får framstående positioner inom industrin och som experter hos myndigheter. Att begränsa sig till de som redan är sjuka och dessutom blir botade visade sig vara en för liten marknad. Det gällde att utveckla produkter som kunde användas av flertalet konsumenter, det vill säga även de friska. Idealet vore att få dem att köpa produkter för att de skulle behålla sig friska. Idéerna hämtades från hälsokostindustrin.

Ralf Sundberg

Paret Albert och Mary Lasker

Två personligheter som kom att få stor betydelse för utvecklingen av denna typ av forskning i USA var Albert och Mary Lasker. Det skulle ta för stort utrymme att berätta om dem, men det är obegripligt hur två personer kan få en sån enorm betydelse. När Albert Lasker dog kom Mary Lasker och hennes väninna Florence Mahoney att bli de trendskapande personligheterna både inom läkemedels- och inom kostindustrin. De lobbade bland annat direkt mot presidenten. Lyndon B Johnson lär ha sagt: ”Gode Gud, dessa båda kvinnor kommer att ruinera vårt land!” Och Ralf Sundberg kommenterar: ”Likväl fick de så gott som alltid sin vilja igenom. Med tanke på att den galopperande sjukvårdsbudgeten numera faktiskt är ett reellt hot mot USA.s ekonomis, kan man säga att LBJ fick rätt” (sid. 93).

 

Ett av Mary Laskers viktigaste projekt var blodtrycksområdet. Hon ville att friska skulle börja mäta sitt blodtryck och medicinera. Medlet som industrin lyckats få fram ”utan alltför många kända biverkningar” var det som på svenska kallades Salures. Från början ansågs det att personer med mycket högt blodtryck skulle använda det, men mycket snart ledde lobbyansträngningarna till att även fullt friska människor med bara obetydligt förhöjt blodtryck fick medicinen. Ralf Sundberg diskuterar ingående processerna bakom idén om”förebyggande medicinering”.


Stöd NewsVoice

Ett exempel han tar upp är att, förutom vid smärta så driver rädsla upp blodtrycket. Vi är rädda för allt möjligt, för sjukdomar, för läkarbristen eller för andra mer eller mindre reella hot. Eftersom läkare numera har bråttom tenderar de att bortse från de bakomliggande orsakerna och riskerar att skrämma oss med blodtryckshöjningen och därmed ge oss ändå högre blodtryck – vilket behöver medicineras. Sundberg går så långt som att påstå att denna nya trend inom medicinen har skapat allt fler hypokondriker, d.v.s.inbillade sjuka.


Ett annat område som Mary Lasker engagerade sig i var hjärtsjukdomar.

”Ansträngningarna ledde så småningom till att läkare i dag kontrollerar kolesterolnivåer på en stor del av den friska befolkningen – och ordinerar allt fler läkemedel – trots att de flesta av dessa personer har kolesterolvärden som är helt normala för sin ålder.” (sid. 99)

Hjärtmedicinerna har blivit en miljardindustri. På cirka 30 sidor i boken diskuterar Sundberg ”kolesterolmyten”. Här får jag hänvisa till boken. Men han skriver bland annat:

”På senare tid har vi kunnat läsa om hur president Obama och medlemmar ur hans familj har fått högt kolesterol uppmätt. Skall hans hjärtläkare lyckas göra även honom till patient? Oddsen är nog ganska goda. Doktorer är mycket bra på att omedvetet agera som i Molières pjäs Den inbillade sjuke.”

Ralf Sundberg presenterar forskning som motsäger alla dessa myter och jag frågar mig hur alla dessa forskare och läkare klarar av att sova på natten. Kanske är det så att de flesta av dem handlar på grund av okunnighet och i god tro. Men det finns ändå en klick som medvetet bedrar, vilket Sundberg visar med mycket starka argument och referenser till forskning.

Om forskningsmetoder

En intressant uppgift som Sundberg för fram är risken med stora studier, d.v.s studier med väldigt många undersökningsobjekt. Jag tillhör de som trott på vikten av stora studier.

”Varför stora studier? Jo, för att om skillnaden av fördelen mellan att behandla och inte behandla är ytterst liten, då behövs ett mycket stort deltagareantal för att kunna påvisa en sådan effekt, eftersom andra faktorer och slumpen alltid spelar in. Ofta imponeras allmänheten av stora studier, med sådana behöver endast användas när högst obetydliga skillnader skall påvisas.”

Trots att Ralf Sundberg själv är läkare, kirurg och docent i medicin så är han mycket kritisk till yrkeskåren. Med anledning avHippokrates yrkesed, som läkare fortfarande lever upp till, om att hålla sina yrkeshemligheter för sig själv, skriver han bland annat:

”Läkaren besitter alltså vissa kunskaper som han eller hon inte bör dela med sig till sina patienter och utomstående. En lång kostsam utbildning förbereder läkaren för i vissa fall ganska banala uppgifter och färdigheter som skulle kunna läras ut till andra. Men han måste ju få avkastning på sin mödosamma investering. Därför behåller läkaren hemligheterna för sig själv.”

Personligen är jag övertygad om att den framtida läkaren kommer att göra tvärtom, d.v.s. handleda patienter i deras självbehandlingsarbete, vilket vissa läkare gör redan nu, men de är alltför sällsynta. Men detta säger Sundberg inget om.

Socialstyrelsen

Ralf Sundberg är också kritisk till experterna, exempelvis experterna inom Socialstyrelsen. Han menar att dessa experter befinner sig alltför långt borta från den medicinska vardagen och deras kunskaper baseras ofta på hur de tolkar den medicinska litteraturen – ”ofta skriven av andra experter” – än på egen erfarenhet av praktiskt patientarbete. Jag känner igen detta från mitt eget professionsområde, socialt arbete, där forskarna går direkt från grundutbildning till forskarutbildning och sen till undervisning och fortsatt forskning, utan att behöva möta en klient/patient i utsatthet och nöd.

 

Sundberg påstår att en lång rad vetenskapliga arbeten på medicinens område inte är utförda för att hjälpa och leda oss rätt, utan för att förvilla, ”ofta på uppdrag av en kommersiell aktör”. En forskare, Marcia Angell, har beskrivit hur studier som visar på positiva effekter av läkemedel publiceras, medan studier som inte visar effekt, eller negativ sådan, göms undan i arkiven. Dessutom sorteras undersökningspersoner bort innan studien genomförs, personer som skulle riskera att ge andra resultat av forskningen.

Myndigheternas kostråd är felaktiga

I ett kapitel går författaren igenom vad som ligger bakom dagens kostråd, vilka innebär fettsnålt och mer kolhydrater.


Ett kostråd som vi alla lärt oss och som Ralf Sundberg är mycket kritisk mot är”tallriksmodellen”. Till och med McDonald’s använder sig numera av modellen och får dietisters stöd för att den kosten är hälsosam. Det är intressant att jämföra ”tallriksmodellen” med LCHF-modellen (Low Carb High Fat, d.v.s lite kolhydrater och mycket fett), en modell som Ralf Sundberg och många med honom numera förespråkar [2].

 

Författarens kritik av etablerade bandningsexperter som exempelvis professor Stephan Rössner på Karolinska Institutet [3]. De bantningsråd som dessa experter gett genom tiderna är synnerligen makabra och ibland väldigt destruktiva. Det senaste är operationen av magen [4], vilket för väldigt många leder till ruskiga och livslånga biverkningar och ibland till döden.

Sundbergs personliga erfarenheter

I slutet av boken berättar Ralf Sundberg om sin egen resa med övervikt. Han berättar om hur han började studera olika dieter och mängder med forskning för att själv få möjlighet att ta ställning. Bland annat berättar han hur han skrev ett 20-sidigt brev till Socialstyrelsen om sina forskningsupptäckter, med fyra sidor referenser, utan att något hände. Där framhöll han vetenskapens senaste rön om kosten och dels påpekade han de uppenbara felaktigheter som fanns i diabeteskostråden.

 

Sundberg skriver att han naivt trodde att vetenskapliga argument skulle få Socialstyrelsen att ändra sina direktiv. Bland annat berättar han om diabeteslitteraturen som gjort en omsvängning på 1980-talet. Då skulle diabetiker i Sverige och i resten av världen ”börja leva fettsnålt och gärna ta en kanelbulle till kaffet”. De studier som dessa direktiv vilade på var ”allt annat än vetenskapliga” menar Sundberg (sid. 243).

Jag rekommenderar boken

Det känns som om boken är en av de viktigaste böcker jag läst. Men å andra sidan är jag ju egentligen inte förvånad. Jag har så långt tillbaka jag kan minnas varit skeptisk till skolmedicinen och mediciner och istället använt homeopatmedicin, naturläkemedel och örter vid behov. Jag är ändå glad över att jag hittade boken och tog mig tid att läsa den och jag rekommenderar den mycket varmt. Ralf Sundberg är en utmärkt författare som skriver pedagogiskt och lättläst trots en faktaspäckad text.


Text: Pia Hellertz

Boken kostar runt 180 kr på AdLibris och Bokus.


Relaterat

[1] Becel är 100% fettfritt (Sundberg, sid. 211-212).

Becels kolesterolturné får hård läkarkritik

Becel lurar friska att äta industrifett


[2] Föregångspersonen när det gäller LCHF är läkaren Annika Dahlqvist, som blivit hånad och bespottad av etablissemanget och som fått Vetenskap och Folkbildnings förvillarpris år 2009. Hon har nu blivit alltmer respekterad när läkare och allmänhet börjat uppleva de positiva effekterna av kosten. Hon har bland annat fått Leo Huss-Walin-priset för ”vetenskaplig självständighet och mod” år 2008. (sid. 231)


[3] ”Rössner glömmer kosten fullständigt” – Läs om hur ”bantningsprofessorn” Stephan Rössner nyligen skrev en lång artikel om fetmabehandling i Läkartidningen. Han verkar helt ha gett upp tanken på viktnedgång av den fettsnåla kost han länge rekommenderat. Inte ett enda ord om kosten kom med. Bara tal om fetmaoperationer och eventuella effektivare mediciner i framtiden, skriver Kostdoktorn på sin hemsida. Se samma sida också om magoperationer och dess konsekvenser.


[4] Se info på www.euroclinix.se/viktminskning-kirurgi


http://newsvoice.se/2013/01/04

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se