Inlägg publicerade under kategorin Försäkringskassan

Av Stig Olsson - 12 april 2015 16:26

I veckan pratade jag med en journalist om min livssituation igen. Jag pratade om att jag sitter i husarrest en dag i veckan, att jag inte längre kan arbeta som skådespelare och att jag dessutom inte längre kan jobba heltid. Jag pratade om att hela mitt liv ligger i händerna på handläggarna på min stadsdelsförvaltning. Att nya beslut tas minst en gång per år, så att jag inte kan leva med någon framförhållning, men att jag inte heller vågar flytta, av rädsla för att få ett ännu värre beslut. Jag pratade helt enkelt om mitt nya liv, där jag sedan ett och ett halvt år har assistans med kommunen som huvudman istället för försäkringskassan. Ett liv som i praktiken dikteras av idén om det kommunala självstyret.


Jag försöker alltid ställa upp när journalister vill prata med mig om detta, även om jag ofta känner mig som en urvriden disktrasa efteråt. Att prata om hur hela ens liv bestäms av tiden som en tillbringar i badrummet blir ju lite privat, hur man än bär sig åt. Men det är viktigt att prata om detta för att flytta diskussionen från kostnader, fusk och skumma företag, till vad det egentligen handlar om; självbestämmande, jämlikhet och frihet.

Hela kostnadsdiskussionen är egentligen en chimär, trots att många verkar oroa sig. Expressens ledarsida har till exempel bara den senaste veckan i två olika krönikor oroat sig för kostnaden för personlig assistans. Denna oro är en del av en kampanjjournalistik som Expressens ledarredaktion har bedrivit i flera år. Metoden är att måla upp ett scenario om att vi snart befinner oss i en situation som liknar Greklands. Vilket naturligtvis bara är trams. Hade det varit sant, så hade ju Expressens ledarsida enkelt kunnat driva igång en kampanj för att snabbt höja skatterna igen.


Det kommer inte att ske. När det gäller assistansen så behöver det heller inte vara nödvändigt.


Vi har en arbetslöshet på mellan 7 och 8 procent idag. Arbetslösheten finns framförallt hos personer med lite utbildning, personer som är nya på arbetsmarknaden och personer som av olika skäl blir diskriminerade i tider när det är hög konkurrens om jobben. Men denna arbetslöshet är bara början. I en mycket uppmärksammad rapport från Stiftelsen för strategisk forskning, som kom förra året, slås det fast att om tjugo år har vartannat jobb försvunnit, på grund av den tilltagande robotiseringen och automatiseringen av vårt samhälle. Det handlar om över två miljoner jobb. Tanken svindlar.


Den personliga assistansen är idag ett självgående system. Över 80 % av den förhållandevis låga schablonersättningen går till löner, vilket ger ett betydligt bättre utslag när det gäller sysselsättningen än både ROT, RUT, sänkta arbetsgivaravgifter för unga och sänkt krogmoms. Vi assistansanvändare anställer runt 90 000 personliga assistenter idag, vilket gör att vi tillsammans är en av landets största arbetsgivare. Vi anställer dessutom väldigt många av just de personer som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Om vi därtill tar in det faktumet att många som arbetar som personliga assistenter inte kan ersättas av robotar, på grund av att många behöver och vill ha den mänskliga interaktionen, så ser vi att den personliga assistansen kommer att vara essentiell för framtidens arbetsmarknad. En av få räddningsplankor för ett politiskt system som är uppbyggt kring idén om arbetet som samhällets fundament. I detta politiska landskap går vi från att tillhöra en resurssvag grupp till att bli en reell maktfaktor. Det innebär i sin tur att vi också måste ta ett ökat ansvar för hela samhällsutvecklingen.


Men vad är det då som ligger bakom detta ständiga tjat om kostnader? Som jag ser det handlar det om en kamp mellan olika politiska idéer och ideologier. Det handlar om vilka idéer som styr vilket samhälle vi vill leva i. När det gäller den personliga assistansen så finns det ett antal politiska idéer som snurrar runt samtidigt och tillsammans utgör vårt motstånd.


Först så kan vi konstatera att det fortfarande finns stora tankerester kvar från inlåsningarnas och osynliggörandets århundrade, det som härskade från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Ideologin där vi ska låsas in eller tas bort. Drömmen om den perfekta människan (synliggjord i vår tids selektiva aborter) lever alltjämt, liksom tanken om den goda institutionen som vi drömmer mardrömmar om, men som är en verklig mardröm för många av våra bröder och systrar runt om i världen. Tankeresterna återkommer också i vår tids exotifierande behovsbedömningar där våra toalettbesök studeras som om vi vore några slags djur.


På sjuttiotalet kom kompensationspolitiken efter det hänsynslösa århundradet igång på allvar. Man skulle kunna kalla det för det-dåliga-samvetets-politik. Idén om den goda staten som tar hand om sina svagaste. In trädde en ny slags expert. Inte en expert som studerade oss i vit rock, utan en expert som skulle fungera som en resurs till oss. Men det var fortfarande en expert som visste bäst hur vi skulle leva våra liv. Det byggdes resursbostäder under namn som boendeservice, där vi kunde bo, men vi kunde fortfarande inte bo var vi ville. Vi skulle få god omvårdnad och trygghet, men vi var inte fullvärdiga medborgare. Tron på expertsamhället och idéerna om den goda omsorgen är i allra högsta grad levande än idag, numera seglar de ofta under kvalitetsbegreppets flagg.


Mot slutet av åttiotalet blev idén om det kommunala självstyret Sveriges överideologi. Avståndet mellan stat och individ skulle kompenseras genom att lokalsamhällets makt stärktes. Långsamt förvandlades Sverige till ett slags Sveriges Förenta Stater, där våra livschanser avgörs av vilken kommun vi lever i. Politikernas prioriteringar och den kommunala budgeten avgör idag hur skolan är och vilken service du får. Eftersom vi som använder personlig assistans är kommuninvånare som alla andra, så har det alltid funnits starka krafter som har velat kommunalisera hela reformen och ställa oss alla under det godtyckliga kommunala självstyret. Idag är vi ca 4000 personer som har personlig assistans via kommunen. En siffra som hela tiden ökar, men vi är fortfarande – tack och lov – en minoritet


Slutligen har även Reinfeldts idé om den goda medborgaren börjat slå rot. En tanke som han beskrev i boken ”Det sovande folket”, redan i början av nittiotalet. Det generella skattesystemet och den expanderande staten har gjort medborgarna passiva och skapat en distans till våra medmänniskor menade han. Om staten inte tar ansvar så träder andra samhällsaktörer in, var hans teori och vision. Det civila samhället, anhörignätverk och församlingar skulle träda in som serviceaktörer och avståndet mellan människor skulle minska. Liksom i socialdemokratins idé om den goda staten, så används våra liv återigen i en större utopi, den här gången för att skapa den goda människan. Reinfeltds idéer stod olyckligt nära KD:s socialpolitik som härskade på socialdepartementet, därmed inleddes arbetet med att förvandla en av de största jämlikhets- och frihetsreformerna i Sveriges historia till en vård- och omsorgslagstiftning.


Först skedde det i retoriken, hjälpen i badrummet betonades även i socialdepartementets egna utspel, men eftersom en omsorgsinsats är mycket lättare att byta ut än en demokratireform, så var snart hela lagstiftningen i gungning.


Alla dessa idéer från höger till vänster, från dåtid till nutid, från utopi till budgetpolitik, samverkar i hotet mot assistansreformen. Mot den står idéerna om varje individs rätt till ett liv i frihet, makt över sitt liv, självbestämmande i sin vardag, jämlika livschanser – idéerna om individuella och mänskliga rättigheter. Dessa idéer var dominerande när assistanslagstiftningen kom till och utformades. Det är starka idéer, men det är idéer som ofta har varit tillbakaträngda. Men det är också oerhört viktiga idéer, därför att de till skillnad från det idéer jag har beskrivit ovan inte använder andras liv för att bygga något större. Den goda staten, den goda människan och det starka lokalsamhället är visioner, där människors liv ska inlemmas och omformas. Medan idéerna som utformade assistanslagstiftningen utgår från varje enskild individs möjlighet att leva ett bra liv. Något som kan sägas vara ett fundament för funktionsrörelsens kamp.


Därför ligger det också på vårt ansvar att se till att dessa idéer genomsyrar hela samhället. Idén om ett Medborgargolv som vi på STIL jobbar med är en del av detta arbete. Ett sätt att göra frågor som rör varje persons rätt till frihet och självbestämmande till själva fundamentet i samhället. Med det synsättet förvandlas den personliga assistansen från ett särintresse för en grupp till en trygghetsförsäkring för alla medborgare. En försäkring som innebär att oavsett vad som händer dig i ditt liv, så ska du fortfarande ha makten över det.


Rätten till att leva det liv du vill leva, det var det Erik Ljungberg kämpade för, både i Sverige och internationellt. Erik trodde mycket på att samla ihop vår rörelse till en modern medborgarrättsrörelse. Erik var mycket mer praktisk än jag. ”Hur gör vi detta konkret?” frågade han ofta, när jag snurrade runt i idévärlden. Jag hade inte samma tålamod att samla ihop folk, men vi var överens om att rörelser ska byggas kring samling runt just idéer. Organisationer och stadgar finns det redan tillräckligt av i funktionsrörelsen.


Nu gäller det att vi hittar självförtroendet att föra den offensiva kamp som krävs i den nya situation vi befinner oss i.


Det är inte längre bara vi som behöver samhället. Det är samhället som i lika hög grad behöver oss. Och när jag sitter här, en fredag, som så många andra i husarrest, så kan jag ändå känna glädje. För jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hedra Eriks minne än insikten om att jag är en del av en framväxande medborgarrättsrörelse som snart kommer att ge mig min frihet åter.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3578

ANNONS
Av Stig Olsson - 8 april 2015 15:54


Guy Lööv

Den planerade utredningen om personlig assistans kommer troligen att starta i början på nästa år, 2016. Den kommer isåfall att innebära en översyn av hela LSS-lagstiftningen enligt Guy Lööv på Socialdepartementet.

 

– Om förändringar av § 9a i LSS behöver göras bör det vara utifrån en bred majoritet i riksdagen.

 

Brukarrörelsen ska vara med


Den planerade utredningen kommer enligt Guy Lööv, sakkunnig hos


Barn, Äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér, att få ett brett uppdrag att se över hela LSS.
– Syftet är att se hur de som får LSS-insatser ska få ett så bra stöd som möjligt utifrån de resurser som finns. Det formella beslutet om utredningen är inte taget ännu och direktiven är inte klara. 

 

När kan direktiven vara klara?
– Det kan jag inte svara på nu. 

 

Hur lång blir utredningen?
– Svårt att säga, men vill helst ha färdiga förslag innan valet september 2018.

 

Blir det en parlamentarisk utredning?
– Det kan jag inte heller svara på nu, det kan även bli en enmansutredning med parlamentariskt utsedda referensgrupper. Det är viktigt att förslagen får brett parlamentariskt stöd, så att de håller oavsett vilket block som bildar regering. 

 

Ska brukarrörelsen vara delaktig?
– Deras kompetens behövs i arbetet och förslagen från utredningen behöver ha förankring hos brukarrörelsen.

 

Stefan Nilsson från er regeringspartner Miljöpartiet vill se en förändring av § 9a, personkrets tre och en ny modell för schablonbeloppet…
– Så detaljrik törs jag inte vara, men lagstiftingen ska beröras och där ingår § 9a om hur de grundläggande behov som ligger till grund för bedömningen av assistansersättning ska definieras. 


Hur assistansen finansieras planeras också att tas upp. Guy Lööv vill att anordnare som ger assistans med hög kvalitet gynnas och anordnare som i första hand är ute efter pengar missgynnas. 
– Kvaliteten måste vara bärande för hur ersättningen utformas. Dagens schablon gör att en utförare utan kvalitetsambitioner kan göra en stor vinst medan de som satsar på kvalitet knappt får det att gå runt.

 

Många frågor kan tas upp i utredningen


Om utredningen ser över hela LSS-lagstiftingen kan allt i lagstiftningen tas upp enligt Guy Lööv, tex tvåårsomprövningarna.
– De kan ses över i utredningen, de nämns i lagstiftningen. 

 

Hur är det med minuträkningen av grundläggande behov, många tycker det är integritetskränkande att

 

toabesöket tidsbestäms…
– Jag kan förstå att det är känns kränkande att ta tid när man duschar. Det kan också diskuteras i utredningen.

 

Vad är alternativet till minuträkning?
– Det kan vara schablontid för varje enskilt moment eller för längre tidsperioder. 


LSS-kommitten som verkade mellan 2004 och 2008 föreslog ett förstatligande av assistansen så att kommunerna inte längre är huvudman, detta genomfördes inte men kan nu komma upp igen säger Guy Lööv. Lars U Granberg som tidigare var Socialdemokratisk talesperson för socialpolitiska frågorsade tidigare på Assistanskoll att Försäkringskassan borde ha hand även om den assistans som kommunerna beviljar idag. 
– Den frågan är inte aktuell

 

Kan utökad rätt till assistans vid assistansberättigads sjukhusvistelse tas upp? 
– Ja det är viktigt att det fungerar för den enskilde. 

 

Kan kontrollåtgärder som hembesök och anordnares rapporteringsskyldighet om sina kunder tas upp?
– Jag hoppas inte att utredningen ska handla om mer kontroll. Vi har accepterat den kontroll som finns, men kommer att se över om den fortfarande är nödvändig.

 

Kritik mot assistansbedömningarna orsak till utredningen


Utredningen planeras delvis på grund av den starka kritiken mot bedömningarna av assistansersättning, säger Guy Lööv. 
– Vi måste se till att assistansen fungerar bra, att rätt målgrupp får den och att man inte förlorar den och får sämre alternativ. 

 

Hur anser regeringen att bedömningarna fungerar idag?
– Vi kan inte säga om Försäkringskassan gör fel eller rätt. Vi kan däremot säga att frågan behöver ses över.


Europarådets fd människorättskommissarie Thomas Hammarberg säger i en intervju att de förändrade bedömningarna av assistansersättning är ett brott mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eftersom han menar att konventionen inte tillåter försämringar. Guy Lööv vill inte uttala sig om det.
– Det är hans tolkning, han kan ha rätt, vi kommer att titta på detta nu. 

 

Många upplever att det tillsätts en massa utredningar bara för att skjuta en förändring av bedömningarna på

framtiden…

– Jag förstår det, jag beklagar att det varit många utredningar med dåligt förankrade förslag. 

 

Är detta den slutliga utredningen?
– Jag hoppas det, vår ambition är att inte utreda gång på gång. Nu gör vi en helhetsutredning av hela LSS.


Under många år sade många politiker att ISF: s rapport om assistansbedömningarna skulle svara på om det behövs förändringar av tex § 9a i LSS. Guy Lööv säger att den gav vissa svar men inte tillräckligt.
– Den gav information om att de flesta behåller sin assistans och att de flesta som förlorat den får nya insatser från kommunen. Men den kunde inte visa tex storleken på kommunernas insatser. Därför har vi gett Socialstyrelsen i uppdrag att titta på detta fram till september i år.

 

Vilka partier behövs för att förändra § 9a?


Bengt Eliasson säger att Folkpartiet vill förändra assistansbedömningarna genom att ändra § 9a i LSS. Samma sak säger Maj Karlsson i Vänsterpartiet och Stefan Nilsson i Miljöpartiet.

 

Hur ser regeringen på det? 
– Vi planerar att se över lagstiftningen i utredningen, det är möjligt att § 9a behöver ändras liksom andra paragrafer.

 

Om regeringen skulle vilja se en förändring av tex § 9a skulle då en majoritet av S+MP+V+FP räcka för en förändring, eller behövs det fler partier?
– Ju bredare majoritet desto bättre, om vi föreslår förändringar vill vi ha så många som möjligt för att få en bestående förändring.

 

Räcker ett borgerligt parti då?
– Om vår majoritet håller efter nästa val och blir ännu större räcker det med FP. Om vi däremot förlorar makten är det tveksamt om det räcker. 

 

Hur mycket kan ni kompromissa för att få med fler allianspartier?
– Om vi måste kompromissa bort kvalitet och viktiga principer får vi driva på själva, men om vi kan komma överens om en hög kvalitetsnivå är det bra att få med så många som möjligt.

 

Även Sverigedemokraternas Vice Ordförande Carina Herrstedt har krävt ändrade bedömningar, hur ser du på det?
– Vi kommer inte att kontakta dem, vi vill hålla de utanför, men om de väljer att rösta med oss får de förstås göra det.

 

Hur förändrades kassans bedömningar?


Både Maj Karlsson i Vänsterpartiet och Stefan Nilsson i Miljöpartiet tror att talet om kostnadsdämpande åtgärder i LSS-kommitten kan har verkat som en signal till Försäkringskassan att införa förändrade bedömningar 2007/2008. Guy Lööv säger att det inte ska kunna fungera på det sättet.
– Försäkringskassan ska följa lagar, förordningar och förvaltningsrättsdomar, inte påverkas av allmänna uttalanden i en utredning.

 

Men kan det ha skett i alla fall?
– Jag kan tänka mig att handläggare ibland kan påverkas av det som diskuteras i samhället runtomkring, men en myndighet ska inte påverkas av detta. Man ska akta sig för att påstå sådana här saker lite svepande, då ska man ha belägg för det. Det är så lätt att slå på en myndighet, politiker kan ändra lagen, då får de verka för det.

 

Finns det en gräns för kostnaderna?

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har sagt att lagstiftaren bör utreda hur ambitionen om delaktighet och ökad kostnadsutveckling ska balanseras i förhållande till varandra.

 

Hur ser regeringen på det uttalandet? 
– Det är egentligen omöjligt att föra ett resonemang om att balansera kostnader och rättigheter. 


Finns det en gräns för kostnaderna för personlig assistans?
– Ingen riksdag eller regering kan säga att resurserna är obegränsade. Någonstans finns det en gräns, men jag kan inte svara på var den ligger. Det måste vara en nivå där allmänheten kan förstå att vi måste ha de här kostnaderna. Men vi har inte talat om en absolut gräns här, vi sagt att de här behoven finns och att kostnaderna ska tillgodoses, oavsett vad det kostar. Den principen har varit viktig när vi byggt upp assistansen, säger Guy Lööv.


http://assistanskoll.se/20150407-Guy-Socialdepartementet

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 7 april 2015 17:04

Enligt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 19, så slår man fast att personlig assistans är en mänsklig rättighet.


I konventionen finns det inget skrivet om att åldern skall ha betydelse för rätten till personlig assistans men Sverige har själva bestämt att personlig assistans kan man bara få före 65 år fyllda.


Det här berör mig själv väldigt mycket. Jag tappade synen 2007 och hade ledsagarservice fram till 2010, men då kom kommunens nya handläggare fram till att jag inte längre skulle ha behov av ledsagarservice trots att jag då hade blivit försämrad av en gammalt ryggfel och blivit tvungen att efter 28 år åter krypa ner i rullstolen. Personlig assistans är jag enligt svenska bestämmelser nu för gammal för att ansöka om.


Detta förfaringsätt av Sverige är inget annat än ren åldersdiskriminering för det betyder att om du råkar ut för en olycka på 64-årsdagen så har du rätt till personlig assistans enligt den nuvarande lagskrivningen. Men om du råkar ut för samma olycka när du har fyllt 65 så har du inte rätt till personlig assistans. Efter 65 årsdagen så har man enligt dagens lagstiftning endast rätt till hemtjänst, som på inget sätt kan jämföras med just personlig assistans. Inom hemtjänsten så får man bara olika punktinsatser och det får den följden att om du exempelvis har behov av hjälp vid toalettbesök så får du inte gå på toaletten när behov föreligger utan du tvingas att bära blöjor.


Även när det gäller maten så kan du inte få hjälp att inhandla och tillaga den i ditt hem utan du tvingas till att äta vad andra bestämmer åt dig och det är i form av matlådor som skall värmas. Med hemtjänst så blir man helt låst i sin egen bostad eftersom man av hemtjänsten inte får hjälp när man skall lämna bostaden för att vara med på olika aktiviteter utanför sin egen bostad. Har man dessutom behov av hjälp vid samtliga förflyttningar så kan man glömma bort att få den hjälpen via hemtjänst, man tvingas till ett liv helt i passivitet vilket är en hälsofara.


Hemtjänst fungerar inte för den som har stora behov av assistans för att kunna fungera i livets alla skeenden. Sverige har fått mycket kraftig kritik av FN:s övervakningskommitté för att man inte lever upp till konventionen och då särskilt artikel 19 som det handlar om i detta fall.


Man skall dock vara medveten om att man ska läsa den engelska originaltexten i konventionen. Konventionens artikel 19 har på svenska rubriken ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället”. Enligt den svenska översättningen ska personer med funktionsnedsättning ha ”tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället.”


Men, i den engelska originaltexten står inte något om ”sådant personligt stöd som är nödvändigt”. Det står istället ”including personal assistance necessary”, alltså personlig assistans som är nödvändig. Vi kan alltså säkert konstatera att personlig assistans är en av de serviceformer som FN-konventionen beskriver som en rättighet.


Trots att det alltså finns inskrivet i konventionen som både Sverige och EU har ratificerat och därmed förbundit sig att följa till alla punkter så får vi inte den personliga assistans som konventionen föreskriver. Man låter Förvaltningsdomstolarna, Försäkringskassan och kommunerna strunta i denna konvention till samtliga punkter vilket bevisar att man från makthavarnas sida inte anser att det är nödvändigt att leva upp till det som världssamfundet gemensamt har kommit fram till.


Att inte bry sig om vår rätt till personlig assistans är ett hot mot den demokrati som man säger att vi har i detta land.


Funktionshindrade omfattas alltså inte av de demokratiska rättigheterna som alla andra medborgare i landet Sverige. När vi inte får den för oss absolut nödvändiga personliga assistansen så kan vi heller inte utnyttja våra grundlagsskyddade rättigheter så som att engagera oss i politiska sammanhang eller övriga föreningsaktiviteter eller i det kulturella livet. Man stänger oss helt ute från hela samhällsgemenskapen när man förvägrar oss våra mänskliga rättigheter.


Sverige kritiserar andra länder för brott mot deom mänskliga rättigheterna och säger att det är diktaturer som struntar i de mänskliga rättigheterna. Men när Sverige själva dagligen bryter mot allt vad mänskliga rättigheter står för så är det helt i sin ordning anser myndighetssverige och politikerna.


Efter alla överklaganden så ansökte jag 2011 om insatsen personlig assistans efter en rekommendation av en jurist. Jag fick givetvis avslag på min ansökan på grund av att Försäkringskassan inte godkände mina grundläggande behov i sin helhet och de kom fram till att jag hade grundläggande behov på bara 6 timmar i veckan trots intyg på närmare 50 timmar. Försäkringskassan tog inte heller hänsyn till att jag är både blind och rullstolsburen och på grund av detta alltid måste få hjälp när jag skall förflytta mig. Försäkringskassan har nämligen själva bestämt att förflyttning på grund av blindhet och rullstolsanvändning inte är ett grundläggande behov.


Under tiden jag överklagade Försäkringskassans beslut sände jag in en ansökan även till Upplands-Bro kommun, men kommunen ansåg att jag inte tillhör lagens personkrets trots att det fanns ett domslut på att jag faktiskt tillhör LSS personkrets. Detta överklagades. Kommunen fick ge sig men då kom de fram till att jag bara hade 4 timmars grundläggande behov och även från kommunens sida struntade man i att jag är både blind och rullstolsburen. När jag så överklagade detta beslut så sänkte förvaltningsdomstolen mina grundläggande behov ytterligare och kom fram till enbart 1,5 timmars grundläggande behov.


Man kan konstatera att lagen om personlig assistans före 65-årsdagen inte gäller i praktiken och detta innebär att jag numera bara har rätt att förflytta mig 30 timmar i månaden och det skall räcka till alla förflyttningar som man normalt gör under en hel månad, det har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast eftersom de vägrar att pröva förflyttningsbehoven när man är både blind och rullstolsburen.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3530

Av Stig Olsson - 4 april 2015 11:36

PR- och lobbybyråer tjänar i dag storkovan på myndigheter.

Det handlar om över fem miljoner kronor varje månad som betalas för allt från medieträning av tjänstemän till debattartiklar och krishantering.

– I den här branschen kan man ta mycket betalt för ett ganska mediokert arbete, säger en tidigare medarbetare på en känd pr-byrå.


Skattebetalarna står för stora delar av pr- och lobbyföretagens vinster. Aftonbladet har begärt in fakturorna från de 24 största byråerna till myndigheter och kommuner sedan sommaren 2013.


Totalt handlar det om 104 miljoner kronor som betalats för allt från medieträning av tjänstemän till debattartiklar och krishantering.


För två år sedan gjorde vi en liknande undersökning, då med siffror från Ekonomistyrningsverket som visade att staten de senaste fem åren spenderat i genomsnitt 47,8 miljoner per år på pr och lobbybyråernas tjänster.

Försäkringskassan betalar mest

Nu visar Aftonbladets undersökning att det handlar om drygt 62 miljoner kronor per år, men då är även kommunernas kostnader inräknade.


Försäkringskassan är i det här sammanhanget en myndighet som gör av med mest pengar. Det är en myndighet som har granskats hårt av medier och har bland annat satsat på att medieträna sina medarbetare. Under vår granskningsperiod har de köpt tjänster av pr-byrån Prime för över 27 miljoner kronor.


En hel del av Skattebetalarnas pengar har gått till rena partsinlagor som har beställts av myndigheter och kommuner.

Gjorde en folder

I Lunds Kommun har man köpt propaganda för spårvägar. Fakturorna på sammanlagt över en kvarts miljon gick till pr-byrån Aspekta. En stor del av kostnaden gällde en partsinlaga som argumenterade för spårvägarna.


Frågan har varit omtvistad och det finns flera grupper som helt motsätter sig bygget.

– Informationen om projektet hade inte nått ut till Lundaborna, och vi gjorde en enkel folder som berättade varför spårväg är en bra idé, säger Åsa Mårtensson, kommundirektörens sekreterare.


Lunds kommun betalade även drygt 15 000 kronor för ”framtagande av debattartikel för nationell media”. Lobbybyråns debattartikel publicerades i Sydsvenskan den 10 januari förra året och undertecknades av direktörerna för tre bolag som samarbetar och är kopplade till kommunen och Region Skåne.

5000 kr i timmen

Trafikverket betalade 84 000 kronor till lobby-byrån JKL, som har knutit till sig förre statsministern Göran Persson. Syftet var att träna argumentation och budskap om Norra Länken, den nya trafikleden i norra Stockholm.

Kursen pågick i fyra halvdagar, vilket ger en prislapp på drygt 5000 kronor per timme. Den hölls i JKL:s lokaler på Sveavägen i Stockholm. En av kursledarna var Göran Perssons förre pressekreterare Anna Helsén.

Kursdeltagare var projektledare som jobbat med Norra Länken, men också Åse Malm, som är informationsansvarig på Trafikverket.


Varför gick du den?

– Jag ska också känna mig trygg och bekväm i mina kontakter med allmänhet och media.

Men du jobbar ju som kommunikationsansvarig, förutsätter man inte då att du har de kunskaperna redan?

– Jae... det kanske inte alltid ingår i min grundutbildning, även en kommunikatör kan behöva tränas på sånt för att känna sig väl till mods.

Enligt Aftonbladets källa, som har jobbat inom pr och lobbybranschen, är medieträning en mycket lukrativ verksamhet. Han uppger att det oftast inte kräver några större arbetsinsatser eller förberedelser, utan det går mest på rutin.

– Såna här kurser som ordnas är en kassako. 84 000 för fyra halvdagar är mycket, men det finns många som tar mycket mer.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20566931.ab

Av Stig Olsson - 1 april 2015 19:45

Min senaste film på cp-assistenten.se handlade om aktivering och social träning. I några scener kunde man se hur en tjänsteman från Socialstyrelsen försökte aktivera mig i olika vardagssituationer. Jag led. Det hela var en enda stor pina.


Jag var med om sådana händelser som barn, till exempel när en arbetsterapeut försökte lära mig att baka sockerkaka. Eller när jag tvingades klä av mig inför henne bara för att hon ville se hur mycket jag karade av. Den här förödmjukelsen och förnedringen har fortsatt i vuxen ålder, och det är något som vi alla utsätts för.

Men nuförtiden är förnedringen mer sofistikerad. Den tar sig uttryck i en ständigt återkommande omyndighetsförklaring – både på samhällelig nivå och på ett mellanmänskligt plan. Vi behandlas som barn.


I alla tider har förtryck legitimerats genom att de förtryckta har stämplats som omyndiga. Det dröjde ända till början av förra seklet innan kvinnan blev myndig rent juridiskt. Slaveriet i USA rättfärdigades med att svarta antogs vara helt oförmögna att ta rätt på sig själva. Det tredje största partiet i Sveriges nuvarande riksdag stämplar folk från andra kulturer som lägre stående.


Föreställningar av det här slaget finns till för att bevara traditionella makthierarkier. All maktfördelning i ett samhälle fungerar som kommunicerande kärl. Man kan inte ge någon mer makt utan att det sker på någon annans bekostnad.


Assistansreformen 1994 innebar en maktförskjutning till assistansanvändarens fördel. I motsvarande grad gick andra miste om makt – myndigheter, organisationer och enskilda.


Det vi har upplevt alltsedan dess är en enda stor backlash – en panikartad och reflexmässig strävan efter att återställa den gamla maktfördelningen. På senare tid har denna strävan bland annat tagit sig följande uttryck:


• Facket dömer ut hela reformen.
• Socialstyrelsen myntar begrepp som omsorgsassistenter.
• IVO förstår inte att assistans är något väsensskilt från vård och omsorg.
• Politikerna stiftar lagar som ger myndighetspersoner rätt att göra oanmälda hembesök och följa med oss in i duschen.
• Socialstyrelsen lägger sig i hur vi ska utbilda våra assistenter. De tror att mina assistenter gör ett bättre jobb av att studera FN-konventionen.
• Statliga utredningar förstorar fusket till gigantiska proportioner på helt ovetenskapliga grunder.
• Journalister hakar på.
• Justitieråd ifrågasätter öppet vår rätt att leva som andra.
• Arbetsmiljöverket hävdar att vi assistansanvändare inte kan ta arbetsmiljöansvar.
• Skatteverket ifrågasätter kostnader och utlägg som man har som assistansanvändare.
• Försäkringskassan bedömer våra behov genom att räkna minuter och sekunder.


Allt det här har inneburit att vårt människovärde gång på gång har ifrågasatts. Sammanfattningsvis vill man till varje pris vrida klockan tillbaka till ett synsätt som går ut på att vi betraktas som omyndiga vårdpaket istället för fullvärdiga medborgare.


Nu är det hög tid att vi säger ifrån på skarpen och att vi gör det tillsammans!


http://fulldelaktighet.nu/?p=3498

Av Stig Olsson - 29 mars 2015 13:12

Samtidigt som en snabbt växande skara av svenska folket börjar vakna och säga att "NU RÄCKER DET".


IS fullbordar USA:s skövling av konstskatterna


Islamiska statens video där terroristgruppen går bärsärkagång i ett museum i Mosul‚ slår sönder ovärderliga irakiska statyer och utplånar tusentals år av Iraks historia har chockat världen.

Men det är inte början på en förstörelse av Iraks konstskatter vi ser i videon.

Det är snarare en slutpunkt för över tio år av plundring.


Bilderna för mig tillbaka till Bagdad dagarna efter Baathregimens fall den 9 april 2003. I dag gör det ont att tänka på konsekvenserna – anarki, plundringar, massförstörelse och en fruktansvärd våldsvåg som lett till att miljoner irakier tvingats på flykt och hundratusentals dödats.


Jag var lättad att skräckvåldet äntligen fallit men kunde inte förutse konskvenserna

Chauffören Abu Ammar stannar bilen på gatan. Vi möts av ett brinnande inferno. Ett femtiotal irakier står utanför det Nationella biblioteket och tittar med skräck och förtvivlan på hur flerhundraåriga böcker och dokument förvandlas till svarta sotflagor som lägger sig som ett svart lakan över allting.


– Det är vår historia och vårt kulturarv som förstörs, säger en medelålders man gråtande när han tittar ut över förödelsen.


Den stickande tjocka brandröken tränger ner i lungorna, som nästan håller på att sprängas. Det gör fruktansvärt ont när jag andas och mina ögon svider av röken, men den värsta smärtan kommer av att se Iraks historia gå upp i rök. 


Ett år senare konstaterar Assad Eskander, chef för Nationella biblioteket, att 60 procent av den irakiska kulturskatten i form av böcker, manuskript och dokument förstördes i april 2003. Samlingen som sträckte sig ända från det ottomanska imperiet, över det hashimitiska kungadömet och fram till våra dagar, var en ovärderlig källa för forskare och historiker.


Eskander konstaterar att det fanns olika kategorier av plundrare. Några var irakier som tog ut sin ilska på Baathregimen. Andra var tjuvar från grannskapet som stal inventarier och möbler. Några var experter som visste exakt vilka böcker eller dokument de skulle stjäla och bara koncentrerade sig på dessa. Ryktena att kuwaitier skulle ha legat bakom plundringen avfärdar han dock som grundlösa.


Bilderna av ett skövlat Bagdad som stuckits i brand har etsat sig fast på näthinnan. Jag såg plundrade sjukhus och myndighetsbyggnader. På stadens gator såg jag människor bära på kylskåp, fläktar, tv-apparater och möbler. En del lastade in dem i bilar, andra släpade dem för hand. Det tragiska är att de inte skämdes, inte ens när andra upprörda irakier tydligt visade sin vämjelse.


Problemet var att de amerikanska styrkorna inte brydde sig om att skydda de byggnader som inte var viktiga för dem. Rafia Sadeq från Bagdad arbetade som tolk på biblioteket i Iraks nationalmuseum i 14 år, ända tills hon och hennes make tvingades fly till Sverige 1993. Tio år senare började plundringarna synas i medierna.

– Jag blev chockad och grät, berättar hon.

– Museét i Bagdad har världens främsta samling från civilisationens vagga. Mesopotamien, landet mellan Eufrat och Tigris, beboddes av sumererna, babylonierna och assyrierna och andra folkgrupper för 7 000 år sedan.


På muséet förvarades två miljoner ovärderliga artefakter, från små guldföremål till statyer som vägde 30–40 ton. Raifa berättar att hennes före detta kolleger själva försökte stoppa plundringen genom att be amerikanska militärer om hjälp men fick till svar att de inte var ”poliser”.


Om de hade ingripit kanske de hade kunnat rädda 15 000 föremål åt eftervärlden. Av dessa var 5 000 unika cylindersigill som man misstänker stals i ett insiderbrott på beställning av köpare utomlands. Hittills har bara en tredjedel av föremålen återfunnits och det finns misstankar att amerikanska soldater deltog i stölderna.

Raifa förklarar att den här typen av stölder förekom även under Saddamregimens tid, men då ska förövarna ha varit släktingar tillSaddam Hussein själv.


De amerikanska trupperna har visat stor brist på respekt för Iraks kulturskatter. De byggde en bas och en helikopterplatta i den babyloniske kungen Hammurabis huvudstad Babylon, utan hänsyn till de tvåtusenåriga ruinerna. Där de hängande trädgårdarna och Babels torn en gång låg, grävde de och byggde. Som skydd mot attacker fyllde de sandsäckar med grus och jord från den arkeologiska utgrävningen, vilket kan ha förstört viktiga fynd.


För att göra plats för en parkeringsplats schaktade de ut 300 000 kvadratmeter med tunga vägmaskiner trots att det låg alldeles i närheten av en teater som byggs till Alexander den stores ära. Dessutom byggdes ett dussin skyttegravar, var och en runt 170 meter lång. Även staden Ur från 3800 före Kristus, som enligt Bibeln ska ha varit den stad varifrån profeten Abraham utvandrade till Kaanans land, har använts av amerikansk militär som bas.


Enligt den brittiske journalisten ­Robert Fisk har byggnaderna farit illa av tunga militärfordon.   


Den systematiska förstörelsen av Iraks mångtusenåriga historia nådde sin kulmen i februari i år när videoklippen med IS-terrorister som med släggor och andra verktyg gick lös på de tusenåriga statyerna i Mosul dök upp.

– I de här områdena finns många tusenåriga assyriska kulturskatter. Det som jag som svensk-assyrier tycker är sorgligt är att det är mitt arv som jämnats med marken, säger Kara Hermez, född i Mosul och bosatt i Sverige sedan 2000.


Trots att hon bara var i åttaårsåldern när hennes familj tvingades lämna Irak, har hon inte övergivit eller glömt sin assyriska kultur. Nu oroas hon över att Islamska staten ska utplåna de historiska band som existerat mellan assyrierna och Irak.


– Mosul är fyllt med konstskatter och vårt kulturarv. Ashur Banipals bibliotek är ett av världens äldsta bibliotek. Det är en sådan förlust för världen, konstaterar Kara. 


Mosul har plundrats förut. Några dagar efter att amerikanerna tagit sig in i Bagdad i april 2003 åkte jag med två kolleger till Mosul och hamnade mitt i kaos och laglöshet. Innan vi tvingades fly hann vi med ett kort besök i Mosuls arkeologiska museum. Synen som mötte oss var outhärdlig: statyetter och andra ovärderliga artefakter låg utslängda på golvet som om det vore skräp. Glasmontrar hade slagits sönder och tömts på sitt innehåll.


Nu känns det som att cirkeln sluts.


Den utplåning av Iraks anrika historia som började i Bagdad i april 2003 är på väg att fullbordas.


Nu är det terroristorganisationen IS som håller på att förstöra spåren efter andra icke-arabiska kulturer.

Grunden till deras extrema tolkning av Koranen kommer från wahhabismen, men Islamiska staten vill gå längre. De vill återgå till det de ser som ett idealsamhälle som existerade på 700-talet då omänskliga straff utmättes och avgudadyrkan var förbjudet. I konsekvensens namn vill de förgöra alla andra religiösa grupper – ysazidier, shiiter och kristna. Alla ruiner, monument och symboler som härstammar från tiden före islam måste förstöras för att de ska kunna skriva om historien.


Inte bara Mosul har drabbats. Den nästan 3 000 år gamla staden Nimrud jämnades vid marken 9 mars, två dagar senare förstördes Hatra som är runt 2 500 år gammalt, dagen efter var det dags för Khorsabad (cirka 700 f Kr).

IS har ödelagt kyrkor, moskéer, gravar. Konstskatter har stulits för att finansiera vapenköp och avlöna krigarna. 


De nöjer sig inte bara med att sudda ut historien. Islamiska staten genomför etniska rensningar och driver ut assyrier, kaldéer, yazidier, turkmener, shabakier, kurder från Niniveslätten.


Det ska finnas tusentals kvinnor som tagits som sexslavar. Situationen är fruktansvärd.

– Assyrierna har flytt från sina rötter. De vill inte lämna sina ursprungsområden. Men de är tvungna för de måste välja mellan liv och död, konstaterar Kara.


http://www.aftonbladet.se/kultur/article20537526.ab

Av Stig Olsson - 27 mars 2015 10:06

Tänk om staten bara en enda gång kunde inse hur mycket av våra skattepengar som 

används på fel sätt för oss, folket.


Rot står för drygt 14,1 miljarder kronor och rut för drygt 2,4 

Ta dessa tre små saker som exempel som kan försvinna till förmån för oss:


ROT-avdraget kostar staten drygt 14 miljarder per år
RUT-avdraget kostar staten nästan 2,5 miljarder per år

Barnbidraget kostar staten ca 25 miljarder per år


Bara detta blir ca 41,5 miljarder som staten i stället skulle kunna använda till att sänka skatten för de med lägst inkomst! 


Det i sin tur medför att fler klarar sig utan att tvingas gå på Socialen och fler av de som ändå måste gå dit kan då få mer konkret och bra hjälp!


Det här är bara ett enda litet exempel på hur staten skulle kunna agera, om dom bara ville...


Varför tvingar vi dom inte till att göra sitt bästa för oss, folket???

Av Stig Olsson - 27 mars 2015 08:33

Bara detta faktum att endast 1 (EN) procent av alla riksdagspolitiker faktiskt bor på samma ställe som alla asylsökande kulturberikare bevisar att inte ens de själva tror på sin egna invandringspolitik!


Jävla hycklare! Hoppas folket kör ut er ur era egna hem, ut på gatan och lev det liv ni försöker pressa oss, folket, till!

 

Eller gå på Bostadsförmedlingen och försök få en bostad utan att ni själva har joob och pengar, vilket gäller för många av oss, folket, inklusive alla unga studerande!


Måtte ni också drivas ut ur riksdagshuset, bli arbetslösa ock kedjas fast på Arbetsförmedlingen!


Måtte ni och era barn också drabbas av livslånga och plågsamma sjukdomar så att ni tvingas söka hjälp inom en icke existerande vård och sen hos Försäkringskassan, vilka endast kommer att göra som dom gör mot oss, det folk som ni är satta att skydda och hjälpa!

 

Måtte ni också dö på samma sätt som de flesta av våra äldsta i landet, ENSAM och övergiven!

 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se