Inlägg publicerade under kategorin Handikapp / LSS

Av Stig Olsson - 4 mars 2015 14:31

Börjar landstinget ha spelat ut sin roll som vårdgivare?, undrar Rose-Marie Sandelius, Luleå, i en insändare.



– Seså, var god stanna utanför porten! Du har inte betalt ambulansen. 500 kronor vill vi ha, annars kommer du inte längre.


Detta verkar bli verklighet inom en snar framtid.


Norrbottens läns landsting ska ha betalt för alla ambulanstransporter.


Elsa har 6 000 kronor i månaden i pension. Hon lever på billig mat, har inte haft råd att gå till tandläkaren de senaste fem åren.


För många år sedan drabbades hon av hjärtsjukdom, astma och reumatism som gör att hon behöver ambulanstransport till sjukhuset.


Hon sitter och tittar på inslaget om att ambulansen nu ska ha 500 kronor.


– Jaha, suckar hon och vrider händerna runt. Det blir till att äta gröt i 14 dagar om jag ska kunna ha råd att ta mig till sjukhuset. Dom tar och tar pengar. Men pensionen höjs inte, den förblir densamma. Eller förresten jag fick ju sju kronor i höjning, räcker till en halv liter mjök.


Politikerna behöver inte ha det så här. De har sett om sitt hus, höjer sina löner, de har minsann råd med hur många ambulanstransporter som helst. Där går det ingen nöd.


– Snart får man väl inte komma in till sjukhuset när hjärtat strejkar, nä det är lika bra att det slutar att slå.


Redan i dagsläget får Elsa prioritera bort saker som är nödvändiga för hälsan.


– Tänderna säger hon, titta, jag kan knappt tugga, men det får vänta. Läkarbesöken får jag boka om när pengarna är slut, skjuta det framåt till nästa månad för jag har inte råd.


– Och nu ska högkostnadsskyddet också höjas med 400 kronor. Istället för 1 200 blir det 1 600. Det är nästan två veckors mat för mig.


– Ja, jag säger då det, suckar hon och tittar ut genom fönstret. Hur ska det här gå? Jag betalar ju av på medicinerna också.


Socialdemokraterna har sålt ut sin själ, man verkar inte längre för de små i samhället.


– Vet du, Axel, maken fick åka med dom där så kallade komfortbussarna till Umeå när han fick cancer. Dom förstår inte dom där landstingsmänniskorna, att en människa som är döende i cancer och har svår värk inte orkar sitta på en buss i flera timmar. Ja, det är mycket dom inte begriper dom där landstingsmänniskorna, ja inte förrän dom själva hamnar där i eländet, men det lär dom aldrig göra för miljonerna sticker ju upp ur deras fickor, som i sagan om pojken med guldbyxorna.


Jag ställer mig frågan: Vad tusan håller landstinget på med?


Man drar in på vårdplatser, skär ner i vården konstant, stänger hälsocentraler och – icke att förglömma – man tillsätter nya landstingsråd.


Börjar landstinget som vårdgivare ha spelat ut sin roll?


Är det dags att staten tar över eller att man inrättar en ny instans som bara har med vård att göra?


http://www.nsd.se/nyheter/fem-hundra-spann-eller-stanna-hemma-9118359.aspx

ANNONS
Av Stig Olsson - 4 mars 2015 13:29

Sveriges politiker tycker det är viktigare att tjänstemännen fattar godtyckliga beslut än att implementera konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta i den svenska lagstiftningen

 

Anledningen till att politikerna inte vill implementera konventionen är att då måste man förändra samtliga lagar-föreskrifter och sedvänjor som förhindra funktionsnedsatta från ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap

 

I konventionen slås det fast att vi har rätt att få den hjälp vi behöver få på grund av våra funktionsnedsättningar och att vi har rätt att få den hjälpen i den omfattningen vi själva anser oss vara i behov av

 

Man skulle alltså inte kunna sätta upp en massa begränsningar av våra liv helt godtyckligt som man gör i dagens samhälle och vi skulle få vara fullvärdiga medborgare

 

Att Sverige får mycket kraftig kritik av FN för att man inte implementerar konventionen i den svenska lagstiftningen är inget man bryr sig om

 

FN:s kommitté kritiserar Sverige på flera punkter. Den viktigaste kritiken gäller det faktum att konventionen inte har blivit integrerad i svensk lag. En konsekvens av det är att myndigheter och rättsinstanser får göra sin egen tolkning av konventionen

 

Man visar med all tydlighet på att man från politikerkåren inte anser att det är mycket viktigt att även funktionsnedsatta får vara fullvärdiga medborgare i landet Sverige och få leva som alla andra utan en funktionsnedsättning har rätt till

 

Att vissa funktionsnedsatta till och med väljer att avsluta sina liv i förtid beroende på utebliven hjälp är inte det heller tillräckligt för våra politiker för att inse nödvändigheten av att implementera konventionen och att man ser till att den verkligen efterlevs fullt ut

 

http://mffmr.se/2015/02/01/viktigare-med-godtyckliga-beslut-an-manskliga-rattigheter/

ANNONS
Av Stig Olsson - 4 mars 2015 07:29

Komikern Peter Wahlbeck blev sjuk av sin mobil – och varnar för riskerna

Komikern Peter Wahlbeck använder inte sin mobil längre sen han drabbats av huvudvärk och synrubbningar.
KOMIKERN PETER WAHLBECK använder inte sin mobil längre sen han drabbats av huvudvärk och synrubbningar.
 

För ett par månader sedan fick jag huvudvärk och blev grumlig i ögonen när jag pratade i min mobil. Jag har känt det förut och därför alltid använt handsfree och talat mycket lite i mobilen.

 

Trots detta har min känslighet ökat markant den senaste tiden och nu kan jag inte använda min mobil permanent längre.


Jag får huvudvärk och har därför kopplat om alla inkommande samtal till en vanlig telefon för att där svara på meddelanden under bestämda tider.


I Stockholm träffade jag för ett tag sedan en bekant, som är gymnasielärare, med samma problem.

– Men det är inget i jämförelse med mina elever, sa mannen och vittnade om fullt friska ungdomar som fått migrän, tinnitus, ledsmärtor, humörsvängningar och framför allt sömnproblem.


Efter min show på Mosebacke i november kom en man fram och gav mig en bok som han sa skulle förändra min syn på Sverige. Han fick rätt.

Boken heter ”Spelet om 3G” och är skriven 2005 av frilansjournalisten Mona Nilsson med hjälp av Marica Lindblad.


I boken radas forskarrapporter från medicinska tidskrifter upp, från bland annat Ungern, Israel, USA, Frankrike, Spanien, Österrike och Ryssland. De visar entydigt på att mobiltelefoni är skadligt och att elektromagnetiska fält från mobilmaster skadar människan och dess arvsmassa.


Står vi i Sverige inför ett hälsohot som ingen ansvarig myndighet tar på allvar och som makthavare och aningslösa tekniker samt telekomindustrin förnekar?


Var är debatten? Det är förvånande tyst i media om all trådlös teknisk utbyggnad.


De senaste åren har allt mer kommunikation börjat ske i ”luften”. Gsm-mobiler, Dect-telefoner i hemmen, nya kommunikationssystem för poliser och blåljus. Digital tv, trådlöst bredband, så kallat Wimax både i skolor, på sjukhus och i det offentliga rummet. Och som grädde på moset kommer nu 3G med full kraft – total utbyggnad i hela landet för flera hundra miljarder i investeringskostnader.


Är vi i Sverige utsatta för ett tekniskt experiment, i längden skadligt för vår miljö och för våra liv?

Mobilanvändandet kryper också ner i åldrarna – säkert tusentals barn i 9–13 års ålder fick en mobil i julklapp. Barn och unga har tunnare skallben än vuxna och borde därför vara mycket känsligare för högfrekvent strålning.


I länder som Tyskland, Ryssland, Österrike och Italien har statliga myndigheter gått ut med rekommendationer till sina medborgare att iaktta försiktighet vid mobilanvändande, till exempel för barn och gravida. Och vad gäller tillåtna gränsvärden för strålning från mobilmaster så ligger Sverige i topp. Här tål vi tydligen mer strålning än i andra länder.


Jag frågar mig om SSI, Statens strålskyddsinstitut, verkligen har rent mjöl i påsen.

SSI ska vara medborgarnas opartiska kontrollorgan för all form av strålning. Vad säger SSI och socialstyrelsen till de människor som drabbas men som försäkringskassan inte ersätter eftersom det, enligt SSI, är ofarligt att bygga 3G-master i närheten av bostäder och skolor?

Protesterande medborgare bärs bort av polis. Böcker som Mona Nilssons 3G-bok tigs ihjäl av media. Länsstyrelser och Sveriges riksdag struntar i försiktighetsprinciper som är inskrivna i grundlagen. Svenska forskare både i Lund och på Karolinska institutet nekas anslag till forskning på området trots larmrapporter om döda fågelungar vid mobilmaster.


Den förre folkhälsoministern Morgan Johansson borde ägna sin nyvunna tid som engagerad socialistisk politiker till att städa i eget bo. Annars kommer regeringen Persson att gå till historien som de som sände sina landsmän till en långsam död i form av diverse strålningsskador.

Det är hårda ord, men jag är den förste att be om ursäkt om vi om tio år kan konstatera att min mobilvärk, och alla andras med för den delen, var struntprat.


Peter Wahlbeck 

43 år,

komiker, skådespelare och författare
 
 
http://www.aftonbladet.se/debatt/article11032872.ab

Av Stig Olsson - 3 mars 2015 08:30

En ung kille blir 1990 misshandlad med ett baseballträ, halva hjärnan slås sönder. Idag sitter han i rullstol, halvsidesförlamad, har talsvårigheter och måste ha hjälp dygnet runt. Nu, efter 20 år, har FK bestämt att mannen inte ska ha någon hjälp alls, för det behöver han uppenbarligen inte!?


Det här är inte det Sverige svenska folket har röstat fram, nä det här är elitens lösning på något de tycker kostar för mycket. Japp, det är dags att börja namnge de som faktiskt är skyldiga till allt detta elände och det är egentligen inte ens politikerna, nä det är de stora industrimännen och bankirerna, de som alltid ska ha ännu mer än de miljarder de redan har.


På bara 30 år har dessa (Wallenberg är en av dom), lyckats köpa över/muta politiker och fackets chefer till sin sida, fått ner lönerna till en rekordlägstanivå, lyckats bli av med de flesta över 55 inom industrin, sett till så att ålderspensionerna är rekordlåga och nu... nu till sist har man också öppet gett sig faan på att utrota oss funkisar, för de skattepengarna vill Wallenberg & Co också lägga vantarna på!!!


Det är enda anledningen till att de vill återinföra institutionsboenden, indragning av all läkarhjälp, sjukhusvård, värdigt liv, ja t o m drägligt liv som bara gör att vi överlever... Målet är att ge oss ett självmordspiller så att de får till ett definitivt avslut på "ärendet".


Se hur denna man drabbats, inte bara av en fysisk misshandel utan också av en av Wallenberg klart och tydligt uttalad dödsdom!!!


Stefan Rolanders föräldrar måste betala nästan 100.000 kronor i månaden för att han ska kunna ha assistans dygnet runt. SVT


 

Stefan Rolander blev brutalt nerslagen med ett basebollträ 1990. Sedan

dess lever han med en till mer än hälften utslagen hjärna. Stefan är

beroende av hjälp med allt, och han har fått hjälp. Han har haft

personliga assistenter hos sig dygnet runt. Tills nu. Försäkringskassan

beslutade att dra in hans assistans från första februari.

 

Föräldrar, Försäkringskassan, domstolar, advokat och Solna kommun, alla är de på olika sätt involverade i Stefans fall.

Men Stefan är lyckligt ovetande om att hans framtida liv formas i ett diffust nätverk.

– Jag är glad. Jag är positiv, vad härligt! Stefan är jublande glad och hans pappa kan intyga att han har det bra.

– Han är nästan aldrig ledsen, säger pappan Peter Rolander. Och visst har han det så bra han kan ha det så länge han har

sina assistenter. Han är omgiven av trevliga tjejer och killar. Friends Arena ligger nära och där kan han heja på AIK, hans

favoritlag.

Föräldrarna finansierar

När Försäkringskassan backade ur hamnade ansvaret för Stefan hos Solna kommun. Solna beviljade assistans sju och en

halv timme per dygn, men ändå har Stefan kvar assistenter dygnet runt. Det beror på att hans föräldrar har gått in och

från första februari har de finansierat de övriga timmarna. Stefan klarar inte att vara ensam, menar föräldrarna.

– Det kostar oss 99.000 i månaden. Vi har belånat våra fastigheter, säger Peter Rolander.

Peter skruvar lite på sig inför frågan om hur länge de kan hålla på och betala nästan 100.000 varje månad.

– Vi kan nog hålla ut ett halvt till ett år, men sedan är pengarna slut och vi bankrutt.

Halverat behov

Stefan har alltså haft assistans från Försäkringskassan i tjugo år. 2012 fick han förnyat beslut om assistans alla dygnets

timmar. Men vid omprövningen förra året bedömdes att hans behov hade halverats och därför drogs assistansen in från

den första februari i år.

– Stefan har inte blivit mindre funktionsnedsatt sedan 2012. Tvärtom behöver han mer träning nu för att inte försämras.

Beslutet är en katastrof och vi har inte fått någon motivering från Försäkringskassan, de säger bara att de gör en

omprövning, säger Peter Rolander.

Peter är nedstämd, han har tagit mycket illa vid sig av turbulensen kring sonens assistans.

– Försäkringskassan har fram till 2012 beviljat Stefan assistans hela dygnet med journärvaro på natten. Det har man gjort

för att man hittills har delat vår uppfattning att Stefan inte kan lämnas ensam. Han klarar inte det. Lämnas han ensam

en stor del av dygnet kommer han att bli apatisk och sängliggande. Jag tror inte att han överlever, säger Peter Rolander.

Borde förlorat assistansen 2012

Peter har en teori om att Stefan fått en snävare bedömning denna gång på grund av att den handläggare Stefan hittills

haft gått i pension och nu har ersatts.

Den teorin förkastar Monica Svanholm som är enhetschef på Försäkringskassan. Hon har gått igenom handlingarna som

rör Stefan och kommit fram till att det faktiskt begåtts ett fel i hanteringen av Stefans assistans, han borde ha förlorat

den redan 2012.

Snävare bedömningar

År 2008 började Försäkringskassan tillämpa en mycket snävare bedömning av vilka funktionsnedsättningar som medför

rätt till personlig assistans. Frågan gick vidare till dåvarande Regeringsrätten som avgjorde till Försäkringskassans fördel.

Den domen, RÅ 2009 ref. 57, blev praxis, alltså vägledande, och har påverkat livet för tusentalet funktionsnedsatta och

den borde ha medfört att Stefan skulle ha förlorat sin assistans redan 2012.

– Den här praxisändringen har slagit igenom lite pö om pö, säger Monica Svanholm.

Var ni alltså för sent ute med att tillämpa ny praxis?

– Jag tror att det är detta som hänt i Stefans fall.

Assistans – ännu ett tag

Nu har alltså de nya snävare bedömningarna också nått Stefan. Genom sin advokat har han överklagat beslutet och till

att börja med krävt att assistansen ska kvarstå, så kallad inhibition, tills domstol fällt avgörande i assistansfrågan.

Förvaltningsrätten avslog hans begäran, men den 23 februari beslutade kammarrätten i Stockholm att Stefan ska ha kvar

sina assistenter tills själva grundfrågan, den om rätten till personlig assistans, avgjorts av förvaltningsrätten.

Assistanslotteri

Stefan backas upp av engagerade och resursstarka föräldrar som tar på sig kostnader för assistans och advokat. Peter

Rolander, Stefans pappa, konstaterar att det hela mest liknar ett lotteri.

– Förvaltningsrätten och kammarrätten kommer fram till helt olika beslut fast de har exakt samma underlag. Men, vilken

lättnad att få det här beslutet, även om det bara är tillfälligt.

Av Stig Olsson - 24 februari 2015 11:37

"Myndigheterna verkar se mig som en robot som bara behöver laddas en timme och som sedan är i full gång igen. Men jag vet faktiskt inte hur länge jag ska orka med den här situationen".
 

Robert Mansoor - ensamstående pappa
 
 
Nyheter som går i positiv riktning är tyvärr en bristvara när det gäller personlig assistans, övriga LSS insatser och funkisfrågor i allmänhet. På senare år har det blivit allt vanligare att Försäkringskassan ger avslag till personlig assistans för barn med hänvisning till föräldraansvaret - det leder till förödande konsekvenser för både barnet och föräldrarna.
 
Ovanstående citat är hämtat från en Rapportsändning och SVT-s hemsida för några veckor sedan om ett sorgligt fall. Robert Mansoor är en ensamstående pappa där femårige sonen Johannes har en funktionsnedsättning som gör att han behöver tillsyn dygnet runt. Han kan aldrig lämnas ensam i hemmet överhuvudtaget. Robert har ansökt om personlig assistans flera gånger men varje gång har det blivit avslag.
 
Pappan berättar att sonens behov av tillsyn gör att han sover mycket dåligt, han lider av allvarlig sömnbrist och befinner sig på gränsen till utbrändhet. Ekonomin är också körd i botten då Johannes hjälpbehov och egna problem med sömnbrist gjort att Robert tvingats sluta på jobbet. Det enda stödet Robert får från det allmänna är ett vårdbidrag på 7200 kr/månad efter skatt. Diskussioner med kommunen pågår om att familjen ska bli beviljad LSS insatsen korttidsboende men än är inget klart. Av naturliga skäl känner han sig sviken av samhället:
 
– Vi är bortglömda, vi känner oss utanför. Det känns som att vi inte är värda någonting.
 
 
 
 
LSS är tydlig. De finns ingen nedre åldersgräns för om man ska bli beviljad personlig assistans eller annan LSS insats. Det är behoven som ska styra, inte godtyckliga tolkningar av föräldraansvaret. När Försäkringskassan så ofta hänvisar till föräldraansvaret är det för mig uppenbart att man anser sig hittat ett kryphål för att spara pengar vilket är oacceptabelt. Men kanske finns det ändå ett ljus i tunneln för Robert, hans son och andra familjer i motsvarande situation.
 
 
Efter ett antal rättsfall där man förlorat medger nu Försäkringskassan att man "tolkat föräldraansvaret för snävt". Nu ska nya  riktlinjer införas som är tänkt att minska föräldraansvaret. Återstår och se hur mycket det betyder i praktiken.
 
Varje fall som Roberts och sonen Johannes är givetvis ett för mycket. Det är viktigt att de lyfts fram så att konsekvenserna av mer eller mindre absurda tillämpningar av Försäkringskassan tydliggörs. När det gäller Försäkringskassans nya riktlinjer ser jag en risk att de blir för stelbenta. Ett barns behov och rätt till hjälp måste bedömas individuellt inte utifrån en mall som ska följas strikt.
 
 Mer info se länk:
 
 

Av Stig Olsson - 23 februari 2015 15:05

Hur många skall offras och hur länge skall vi behöva vänta.

 

Hur många människor skall offras innan vi får en fungerande funktionshinderpolitik som verkligen ser till att funktionsnedsatta med stora hjälpbehov verkligen får den nödvändiga hjälpen man har behov av för att kunna få leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap precis som konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som Sverige undertecknade och ratificerade för 321 veckor sedan.

 

I stället för att se till att utvecklingen går framåt i konventionens anda så ser man till att utvecklingen går kraftigt tillbaka och gör det allt svårare för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov att få leva ett fullvärdigt liv i full frihet och samhällsgemenskap precis som konventionen föreskriver att man har rätt till.

 

Man har faktiskt förbundit sig att förändra samtliga lagar-föreskrifter och gamla sedvänjor som förhindrar det fulla deltagande i samhällsgemenskapen.

 

Man kan inte som nu bara fortsätta med den förda politiken där man hela tiden tillsätter en massa helt onödiga utredningar som enbart har som mål att försvåra livet för funktionsnedsattta med stora behov av praktisk hjälp på grund av sin funktionsnedsättning.

 

Under tiden man håller på och förhalar allt så går väldigt många människor under och många väljer att avsluta sina liv enbart för att man hartappat förtroendet för myndighetsverige och deras sätt att hela tiden försämra livskvaliteten för denna grupp med mycket stora hjälpbehov.

 

Man anser inte längre att man har något som helst människovärde kvar och inget att leva för och så får det inte vara i ett av världens rikaste länder.

 

VI har faktiskt råd att låta denna grupp av samhällsmedborgarna som har stora hjälpbehov också få den nödvändiga hjälpen.

 

http://mffmr.se/2015/02/23

Av Stig Olsson - 19 februari 2015 05:26

Gott omdöme prövas inte i Förvaltningsrätterna. Inte heller prövas sunt förnuft.

 

För en tid sedan hade min första arbetsgivare Beckers en reklamfilm med budskapet:” Varför har jag valt att bygga mitt hus här?” (fullstorm på en klippa i havet) och svaret var ”För att det går!”

 

Lite så är det ute i kommunerna avseende LSS idag. De bygger för stora gruppbostäder, de bygger på fel plats (som aktuellt i Malmö), tar betalt för gemensamtsytor, struntar iförbehållsbelopp, tar betalt för ledsagares kostnader, tar betalt för resor till Daglig Verksamhet,tvångsflyttar personer, etc. etc.

 

För att det går – efter vad som kan tolkas som prejudicerande domar i Förvaltningsrätten. Trots att det strider mot LSS-lagens goda intentioner.  Men det är inte längre olagligt har lagtolkarna bestämt. Problemet är just att Förvaltningsrätten inte kan pröva gott omdöme och sunt förnuft.

 

Det blir som i reklamfilmen ”För att det går!”

 

Men de ansvariga i kommunerna behöver faktiskt inte ta beslut ”för att det går”, även om vissa påstår detta i ”Vi måste följa lagen”. Ett påstående som är svårt att angripa, då även jag tycker att man skall följa LSS-lagens intentioner. Vi har dock vitt skilda utgångspunkter och tolkningar!

Jag kan exemplifiera med något som är säsong för just nu:

  • Du får lagligt köra 110 km/tim på motorvägen – men är det snorhalt säger ditt förstånd att du skall köra betydligt saktare, för att inte riskera att köra i diket.
  • Du behöver inte sanda ”din trottoar” – men om någon skadar sig är du likafullt skadeståndsskyldig.
  • Det räcker inte att du sätter upp skylten ”Varning för snöras” och sedan strunta i att skotta taket.

När jag kritiserar Förvaltningsrätterna för att vara ”bokstavstrogna”, så är det utifrån att jag tycker att LSS-lagens goda intentioner borde vägas in i domar. Men jag inser i en del av min hjärna att det är svårt.

 

Felet görs redan i besluten från ansvariga i kommunerna och i att de driver ”allt” till domstol och förtränger bort gott omdöme!

 

http://reclaimlss.org/2015/02/allt-gar-inte-att-prova-i-domstol/#comment-11584

Av Stig Olsson - 13 februari 2015 12:13

Sedan 1 januari finns det en lag som säger att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Att det finns stora undantag vet vi sedan tidigare men nu visar det sig att det uppenbart är löjligt lätt för kommuner att, åtminstone delvis gå runt även den befintliga lagstiftningen. Lagen kom till för att sätta press på både offentliga och privata aktörer att verkligen ta tag i att göra vårt samhälle tillgängligt för alla. Men vad gör Tingsryds kommun då?

 
Jo, man har skaffat sig en försäkring som ger ekonomiskt skydd vid rättsfall som rör diskriminering av olika slag. Om det uppstår en rättstvist med skadeståndskrav gällande diskriminering har man därmed "köpt sig fria" från ekonomiskt ansvar. OK, jag vet inte hur försäkringen är utformad exakt, rimligen gäller den enbart bara när skadståndskraven överstiger en viss nivå men hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma fram till något annat  än:
 
Incitamenten för Tingsryds kommun att verkligen göra något åt bristande tillgänglighet minskar rejält. Kalla mig naiv, korkad vad som helst men jag har faktiskt inte ägnat en enda sekund åt att det finns en möjlighet för kommunerna att åtminstone delvis köpa sig fria. Samtidigt måste jag motvilligt medge att från kommunens perspektiv är det en genial idé om man vill spara pengar - sopa problemen under matten genom att köpa sig fri.
 
 
Men för att förstå de potentiella konsekvenserna måste vi se bortom Tingsryds kommun. Vad händer med lagen om den här typen av försäkringar sprider sig allmänt till kommuner runt om i landet? Då sitter vi med en tillgänglighetslag som en mängd kommuner mer eller mindre kan strunta i eller åtminstone prioritera mycket lågt. Och kan en försäkring tecknas mot diskriminering varför inte teckna försäkring mot annat med i t.ex Skollagen eller LSS  om inte försäkringspremierna är avskräckande höga? Om FN-s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning blir upphöjd till svensk lag, hur mycket är det värt om flertalet  kommuner följer Tingsryd?
 
 
Vad säger Tingsryds kommun själva? Tja, de säger att "vi har inte haft några stora problem med diskriminering". Men varför har ni då skaffat försäkringen undrar lokalradion? "Det hoppas vi verkligen inte att det ska bli ett problem". 
 
Tidningen Smålandsposten som först uppmärksammade frågan skriver emellertid följande:
 
 
Barn- och elevombudet (BEO), Skolinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen (DO) under de senaste åren gått allt hårdare mot kommun som man anser bryta mot reglerna om för förbundet mot diskriminering och kränkande behandling.
 
Oavsett vad kommunen säger så handlar det i slutändan som vanligt om pengar. Tingsryds kommun är oroliga för ökande kostnader i samband med rättstvister som rör diskriminering och har därför valt att helt eller delvis köpa sig fria från betalningsansvar.
 
 
 
 
DO (Diskrimineringsombudsmannen) uppger att man inte kände till att den här typen av försäkringar fanns. Pengarna borde satsas på att förebygga diskriminering istället för att köpa sig fria. Man uppger också oro vad det här kan betyda för lagstiftningen.
 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se