Inlägg publicerade under kategorin Handikapp / LSS

Av Stig Olsson - 11 februari 2015 11:59

THOMAS JUNEBORG SKRIVER: Hur mycket har kostnaden för personlig assistans egentligen ökat under 2000-talet?


Kostnaden för assistansen skenar, assistansen tar resurser från andra viktiga verksamheter - ja, ni vet hur det brukar låta när kritikerna går till angrepp. Men hur mycket ligger det i detta? Harald Strand, FUB-s ordförande i Stockholm har försökt gräva lite djupare än vad journalisterna och proffstyckarna gör. Resultatet presenterar han i tidningen Dagens Omsorg.
 
Innan vi går igenom Haralds resultat så kan man konstatera att assistansreformen, brutto blev betydligt dyrare än vad Bengt Westerberg räknade med. Kritikerna som t.ex Hanne Kjöler på DN menar att en stor del av kostnadsökningen beror på "fusk, kriminalitet och personer som överdriver sina hjälpbehov". Det är välkända argument. Kan upplysa Hanne Kjöler och likasinnade att de verkliga orsakerna är dessa:
 
·  Man hade kraftigt underskattar hur stora behoven var, både totalt och individuellt.
 
·   Detta ledde även till att antalet beviljade timmar efterhand har blivit högre än beräknat.
 
·   2001 tog man bort den diskriminerande åldersgränsen där man bara fick behålla assistansen fram tills 65 års ålder (fortfarande kan man inte bli beviljad personlig assistans efter 65 årsdagen).
 

·  Av naturliga skäl har schablonbeloppet successivt höjts men betydelsen av den är inte av samma vikt som det faktum att behoven är större än vad man trodde.
 
 
Harald har kollat på statistik perioden 1998-2012 och då kan man konstatera följande:
 
* Under perioden  1998-2012 steg bruttokostnaden  (nettokostnaden är som bekant mycket lägre) från 5,2 miljarder kr till 25,9 miljarder kr.
 
*Antalet brukare steg från ca 11400 till 19 900
 
*Antalet beviljade timmar/vecka och person steg från 80 till 118.
 
Sammantaget ger detta en bild av en reform där det är sant att kostnaden stigit mycket snabbt. Harald har emellertid lagt till en variabel till som ingen kritiker skulle göra och som även många i brukarrörelsen troligen inte tänker på, nämligen inflationen. Inflationen gör att allt blir dyrareallteftersom åren går. 5,2 miljarder kr 1998 motsvarar 8 miljarder kr 2012. 25,9/5,2 =4,98 men 25,9/8,0=3,23. Istället för en femdubbling har vi istället en tredubbling (drygt) under en 14 årsperiod om man räknar i fasta priser.Utan inflation hade kostnaden alltså varit ca 16,8 miljarder kr istället för 25,9 - det är en skillnad på drygt 9 miljarder kr.
 
 Med andra ord - inflationen gör att kostnaden ser ut att ha ökat betydligt mer än vad som egentligen är fallet. Men det är klart, alla som är intresserade av att framställa LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet som en gigantisk pengaslukare där kostnaden ökar helt okontrollerat har inget intresse av att ta med faktorer som inflationen när man redovisar kostnadsutvecklingen.
 
 
 
Hur förhåller det sig då med påståendet att "personlig assistans är en verksamhet som "sväller okontrollerat"? Det är sant att antalet personer som beviljades insatsen steg snabbt 1998-2008. Sedan domen i regeringsrätten 2009 har emellertid ökningen av antalet personer som är nybeviljade personlig assistans också minskat rejält. PA är därmed ingen verksamhet som växer "okontrollerat". Däremot har tyvärr många kommit i kläm efter domen i regeringsrätten 2009 något kritikerna verkar helt ointresserade av.
 
 
 
ANNONS
Av Stig Olsson - 4 februari 2015 10:58

Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.


Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.

Antingen kan du ställa dig i bostadskö. Köpa en lägenhet, hyra i andra hand. Eller så kan du ta in på härbärge, meddelar biståndshandläggaren.

Härbärge? Jag är ju 84 år gammal, säger kvinnan med en röst som är ansträngt redig för att dölja den äldre rösten som oftare numera verkar ge vika. Biståndshandläggaren möter henne med tystnad.

Den 84-åriga kvinnan förstår inte. Hon har jobbat inom kommunen med att hjälpa människor i hela sitt liv. På nattduksbordet står en kommunflagga. Den har stått där i många år och är placerad av stolthet.


Jag älskar min mamma, säger dottern, men jag orkar inte längre. Jag ser henne tyna bort. Hon klarar inte av något annat än att just tyna bort. Jag klarar inte av något annat än att ha ångest, känna ilska. Denna smärtsamma maktlöshet och skam. Skam över att bli arg på sin mamma för att hon inte får hjälp. På att vi inte får hjälp. Skam över att nästan längta till att döden tar henne, bara för att få slut på lidandet.

Härbärge? Hur kan de ens nämna ordet Härbärge för en gammal sjuk kvinna? Efter det samtalet försvann min mamma än mer.


Jag räcker inte till, fortsätter hon. Att jobba natt på akuten, inte får sova när jag kommer hem. Att ständigt vara orolig för att mötas av en död mamma på väg hem. Hon håller på att svälta sig själv. Av kraftlöshet, av depression.


De har ansökt om ett boende vid två tillfällen men båda har möts med avslag. Motiveringen är att kvinnan har ett boende och att hon kan klä på sig själv. Dottern ställer sig frågan: Men vad är det för boende? Hon bor i mitt kök, är ensam på dagarna och nätterna. Hon orkar inte ta sig ut, klarar inte av att klä på sig. Hon orkar inte äta. På morgonen vågar hon knappt koka en kopp kaffe för att hon inte vill störa mig när jag sover efter en natts jobb.

Den 84 åriga kvinnan är helt isolerad och det värsta av allt, menar dottern, det är att hon känner sig oönskad. Både av mig och av samhället.


84-åringen är en kvinna av sin tid. Som vägrar vara till besvär. Kvinnan ägnar sina sista krafter åt att göra sig fin när hon ska på läkarbesök. Annars skäms hon. Hon borstar håret varje dag för att bevara någon form av värdighet. Inte ens det orkar hon längre. Dottern får under inga omständigheter berätta att hon blev erbjuden att söka sig till ett härbärge. Det är det ultimata beviset på att hon inte längre räknas.


Dottern är också en kvinna av sin tid. En kvinna som lärt sig att sätta sig själv i andra hand. Att inte svika, att lära sig att stå ut. Nu sällar hon sig också till dem i samhället som står för den största delen av det obetalda omsorgsarbetet – låginkomsttagande kvinnor. Och staten, de jublar, för gratis är gott.


När texten skrivs har den 84-åriga mamman fått åka ambulans in till akuten på grund av utmattning och svält. Deras sista hopp ligger än en gång i famnen på biståndshandläggaren då de nu ansöker en tredje gång om boende. Kanske har de släppt tanken på härbärge? Kanske kan ålderdomen få ta ut sin rätt och kanske kan hon återfå en gnutta av värdighet som människa. Om det inte redan är försent för det.


http://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/kvinnor-av-sin-tid

ANNONS
Av Stig Olsson - 3 februari 2015 17:03

UNDERBARA ADHD skriver vidare: Vi fick precis tipset av en följare att läsa nedan text som i skrivande stund får otroligt mycket och välförtjänt uppmärksamhet på nätet! Bland det bästa och mest igenkännande vi någonsin har läst. Fantastiskt väl beskrivet Nadia Salwin som ursprungligen publicerade dessa rader!

 

Till er som lever och umgås med oss som har ADHD/ADD

 

Jag är precis som du men ändå alldeles olik.


Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad. När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.


Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

 

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hosmig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.


Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.
Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen. Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.


Att ligga i soffan  en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tv-skärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.

 

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.


Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.


För när det är starka känslor i  omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.


Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.


Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

 

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.


Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.


Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.


Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.


Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?


Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.

 

Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer. Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.

 

När du känner att du inte orkar vara förstående längre – gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva.


Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen.


Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera.


Det måste du låta oss få.


Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv.


http://www.underbaraadhd.se/vilka-vi-ar/blogg/

Av Stig Olsson - 31 januari 2015 11:34

För några veckor sedan genomförde Sveriges Radio en granskning av assistansbranschen. Vi är väl medvetna om att det är medias roll att granska alla skattefinansierade verksamheter och det är en självklarhet att oseriösa anordnare inte har i branschen att göra.  Däremot är vi mycket kritiska till den ensidiga bilden och den stora okunskap som journalisterna visar upp.
 
Syftet med personlig assistans är att ge personer med stora funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett självständigt liv som alla andra. Sveriges Radio visar vid upprepade tillfällen att man ser personlig assistans som vilken vårdverksamhet som helst. Har man den synen på en rättighetslagstiftning anser vi att man inte förstår syftet med lagens intentioner. Det är också en nedvärderande syn på personer med stora funktionsnedsättningar.
 

Fokusen på hela reportageserien är att visa att kriminalitet och oegentligheter florerar vilt utan några motåtgärder från Försäkringskassan och IVO - Inspektionen För Socialförsäkringar. Sveriges Radio använder den fakta om omfattningen kriminaliteten som finns på ett mycket omdömeslöst sätt. Man hänvisar till den statliga utredningen från 2012 som säger att 2-3 miljarder kr/år försvinner p.g.a "fusk och kriminalitet". Faktum är att det finns inga bevis på att omfattningen på kriminaliteten är i närheten av de summorna. Att så säkert använda denna summa visar att man uppenbart inte tagit del av Försäkringskassans egna undersökningar som anger mycket lägre summor. 2013, året efter som utredningen kom krävde man tillbaka 168 miljoner kr.
 
I reportageserien och samhällsmagasinet "Studio Ett" pressas också företrädare för Försäkringskassan och IVO ganska hårt på att kontrollen runt brukarna måste bli betydligt hårdare idag, det inkluderar många fler oanmälda hembesök. Vi anser det är helt orimligt att oanmälda hembesök hos brukarna ska ingå som praktiskt taget standardåtgärd hos IVO. Det är en sak om det finns konkreta brottsmisstankar men journalisterna verkar inte inse att så frekventa oanmälda hembesök misstänkliggör uppemot 20 000 personer där antalet bedragare är mycket lågt. Fokus måste istället ligga på och förhindra att ett fåtal bedragare blir beviljad personlig assistans.
 
Man jämför också kostnaden (brutto) för personlig assistans med försvaret. Denna jämförelse anser vi är helt irrelevant eftersom det handlar om helt olika verksamheter. När det gäller kostnaden inom andra områden i välfärden som t.ex sjukvården, äldreomsorgen, barnbidrag etcetera har Public service aldrig ställt det mot försvaret.
 
 
Sammantaget visar hela reportageserien på stor okunskap om ämnet man granskar. Ännu allvarligare är att det ger en bild för allmänheten att problem med kriminalitet är större än vad de egentligen är. Sprider sig uppfattningen att kriminaliteten i assistansbranschen är så utbredd ökar risken markant att förtroendet för reformen urholkas.
 
 
Vi har även pratat med Karin Wettre på Ekot som gjorde merparten av reportagen och framfört våra ståndpunkter. Vi sammanfattar kort de svar vi fick:
 
Vi har även pratat med Karin Wettre på Ekot som gjorde merparten av reportagen och framfört våra ståndpunkter. Vi sammanfattar kort de svar vi fick:

 ·    Man ber om ursäkt för att man använde ordet vård, det var ett stort misstag.
 
· Man backar inte vad gäller omfattningen på kriminaliteten. Karin Vettre hävdar att man i granskningen funnit många olika varianter av fusk och ren kriminalitet. Det finns "många små bäckar" som sammantaget blir miljardbelopp. De motargument som vi använde, bland annat att Försäkringskassan 2013 krävde tillbaka 168 miljoner kr ändrade inte på något sätt Ekots uppfattning.
 
·     Oanmälda hembesök. Man står fast vid att man inte krävt fler hembesök. Under fortsatt diskussion framförde vi att hela brukarrörelsen känt sig misstänkliggjorda.  Där hävdar man att man visst förstår att en myndighet inte kan göra oanmälda hembesök utan vidare. Däremot tycker man att fler oanmälda hembesök borde göras. Detta motiverar man med att man i granskningen hittat flera fall med brukare som farit mycket illa.
 
·      När man jämförde kostnaden med försvaret säger man att man inte alls hade uppsåt att framställa assistansen som en kostnadsbörda för samhället. När det handlar om så stora summor behöver lyssnarna ha något att relatera till för att få "en uppfattning om hur mycket 28 miljarder kr är". Det var det enda syftet.
 
 
 
VIMPA efterlyser en förändrad attityd hos media till såväl personlig assistans som funktionshinderfrågor i stort. Med undantag av TV4-s reportage i Kalla Fakta för drygt ett år sedan tid har rapporteringen och tidningarnas ledarartiklar kring personlig assistans helt fokuserat på kriminalitet, oegentligheter och höga kostnader. Vad assistansen betyder för oss har kommit helt i skymundan.
 
Det råder enighet i Sverige om att alla människor är lika mycket värda och att demokrati är det självklara styrelseskicket. Assistansreformen är en av de viktigaste demokrati och jämställdhetsreformer som genomförts, den gör det möjligt för oss med stora funktionsnedsättningar att fullt ut kunna utnyttja våra demokratiska fri och rättigheter. Det är hög tid att media byter perspektiv och istället för problem fokuserar på hur mycket assistansreformen betyder för oss. Istället bör man granska varför Sverige har fått ganska kraftig kritik från FN för att vi bryter mot Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och hur tillvaron ser ut för alla de personer runt om i landet som helt eller delvis förlorat sin personliga assistans eller annan LSS insats.
 
Detta framförde vi också i samtalet med Karin Vettre. Svaret blev att man är väl medvetna om hur viktig den personliga assistansen är och att det mycket väl kan bli en reportageserie om assistansens betydelse för oss som är beroende av den. Någon försäkran att det blir så fick vi naturligtvis inte.
 

Av Stig Olsson - 31 januari 2015 05:25

I Australien används inte begreppet personlig assistans. Istället talar man om Direct Payments när pengar betalas ut direkt till en person som sedan själv köper stöd. Alix Goodwin berättar att Direct Payments kommer att kunna sökas av alla med funktionsnedsättning i Australien i samband med att ett nytt socialförsäkringssystem införs.

 

Assistanskoll träffar Alix Goodwin i samband med en resa till Storbritannien och Sverige där hon via ett stipendium för Winston Churchill memorial trust studerar risker för att personer med Direct Payments/personlig assistans utnyttjas. 
I vanliga fall är hon Director of Boarding House and Pathway Reforms, på delstatsmyndigheten Department of family & Community Services i New South Wales.

Australien genomgår en stor förändring

Australien är inne i en period av stor förändring av stödet till funktionshindrade. Den nationella myndigheten Productivity Commission föreslog i augusti 2011 skapandet av det nationella försäkringssystemet National Disability Insurance Scheme (NDIS), vilket därefter antogs av alla delstater. När NDIS är helt infört 1 juli 2019 beräknas 460 000 personer under 65 år med funktionsnedsättning ingå i systemet. Sedan 1 juli 2013 prövas NDIS i testområden i tre delstater berättar Alix Goodwin. 
– I New South Wales omfattas 10 000 personer under en treårig testperiod. När NDIS är infört i hela New South Wales 1 juli 2018 beräknas det omfatta 140 000 personer.

Western Australia var först med Direct Payments

I Australien finns inte begreppet personlig assistans säger Alix Goodwin, istället används begreppet Direct Payments när där den funktionshindrade får pengar och själv köper stöd. Den första delstaten som införde Direct Payments var Western Australia för ca 10 år sedan. I New South Wales och Victoria har det funnits i ca 5 år. 
Hur många har Direct Payments idag? 
– Bara ett litet antal, ett hundratal, i New South Wales, men det kommer att öka. Vi främjar det som ett alternativ. I New South Wales finns lagen Disability Inclusion Act som är rättighetsbaserad och säger att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra. Alix Goodwin tycker dock inte att stödet varit tillräckligt. 
– I New South Wales har det begränsats finansiellt och bara de med störst behov har fått stöd, detta kommer dock att förändras i NDIS.

NDIS ska underlätta självständighet

I NDIS sägs det att stödet ska vara ”rimligt och nödvändigt, beroende på funktionsnedsättningen och underlätta självständighet i samhället” och ”stöd som du behöver för att nå dina mål och aspirationer”. Den nationella regeringen blir ansvarig för att tillhandahålla stödet i NDIS som enligt Alix Goodwin bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
– Jag hoppas att NDIS ska möjliggöra individuella lösningar och maximera individers självständighet. 
I NDIS ingår många typer av stöd tex rehabilitering, dagverksamhet, transporter, bostads och bilanpassning, hjälpmedel, stöd att arbeta, osv. Direct Payments där du själv anställer dina assistenter blir ett av fyra sätt en person kan få personligt stöd i NDIS. Det går även att få hjälp att hantera sitt personliga stöd via en Nominee (en person som företräder dig) eller en Intermediary/Planmanager (anställd på NDIS). Det går även att köpa personligt stöd från en serviceprovider (NGO eller privat företag)
– Personer som beviljats Direct Payments får stöd i enlighet med en individuell plan och budget. Det betalas ut i förskott den första månaden. Efter det betalas pengarna till deltagarna månadsvis i efterskott efter att de följt rapporteringskraven. 
Betalar den funktionshindrade för stödet i NDIS?
– Inkomsten ska inte påverka om en person får stöd. Idag bidrar personen i vissa fall till kostnaden. Om du tex bor i ett gruppboende betalar du för mat, boende och en del transportkostnader. I boenden i New South Wales får man idag betala kostnader för upp till 85 % av sin funktionshinderpension och behålla resten.

Institutioner ska stängas

I New South Wales finns idag sex institutioner som drivs av staten och 14 som drivs av Non Governments Organizations (NGOs). Där bor i huvudsak personer med intellektuella funktionsnedsättningar säger Alix Goodwin. 
– Ofta är behoven komplexa, med personer som även behandlas i psykiatrin och kriminalvården. 
Vad händer med institutionerna nu?
– De ska stängas i mitten av 2018. De flyttar till gruppboenden och inom NDIS kan de även komma att flytta till mer individuella lösningar.

En Nominee kan sköta det åt den som inte kan själv

I New South Wales är Direct Payment beskrivet i Direct Payment Agreement Handbook (New South Wales). Det kan sökas om man är över 18 och under 65 år. Det går inte att få Direct Payment om man är dömd att ha en förvaltare (formell financial manager) berättar Alix Goodwin. 
– Minderåriga eller personer som inte själva har kapacitet att hantera sitt stöd kan söka Direct Payments om en sk Nominee hjälper till att ta ansvaret. 
Vilka krav ställs på en Nominee?
– I New South Wales kan en Nominee inte vara anställd av den som har Direct Payments, den får inte tjäna pengar på stödet direkt eller indirekt. Alla som har Direct Payments bör ha utsett en Nominee som kan gå in om det skulle uppstå en situation där man inte kan hantera stödet själv.

Inte en marknad som i Sverige

Den som får Direct Payments i New South Wales kan anställa sina assistenter själv, även välja att köpa tjänster från en NGO eller privat företag. Det finns dock inte en marknad på samma sätt som i Sverige berättar Alix Goodwin.
– Vi har främst NGOs som efter avtal med delstaten ger stöd. Om man anställer assistenterna själv kan man anlita tex en bokföringsfirma. 
De privata företagens andel är fortfarande mindre än 1 % enligt Alix Goodwin. 
– Vi har inte många avtal med privata företag, men det kan ändras när Direct Payments får ett större genomslag. De börjar intressera sig mer och mer. 
Är delstatens countys (kommuner) med på något sätt?
– Inte mycket, de kan anlitas för vissa tjänster. I New South Wales anlitas dem för tex transporter.

Individuell budget och plan

I New South Wales går det att söka Direct Payments på delstatsmyndigheten Department of family and community services (FACS). Först görs en riskbedömning om personen riskerar att utnyttjas ekonomiskt eller personligt säger Alix Goodwin. 
För att ta reda på om personen klarar att sköta det?
– Ja det sker i ett samtal.
Vad sker om personen inte bedöms klara det?
– Då kan en annan stödinsats bli aktuell.
Om Direct Payments godkänns arbetar man fram en individuell plan där det beskrivs hur personen ska använda sina medel för att uppnå sina mål. Planen ska godkännas av FACS. 
– En person som godkänts för Direct Payments ska använda medlen för att uppfylla de mål som beskrivs i den individuella planen. Planen innehåller ofta annat stöd, tex bostadsanpassning, hjälpmedel och transporter, och det är beskrivet vilka medel som ska gå till de olika delarna. Det ska redovisas varje år hur pengarna använts. 
Hur manga utförda timmar kan man få i Direct Payments?
– Det finns ingen bestämd kostnad per timme, taket sätts av den individuella budgeten och hur många timmar som en utförare kan ge utifrån budgeten. 
I programmet i New South Wales har personer historiskt sett kunnat få upp till ca 35 timmar/vecka. Om behovet är komplext har du kunnat få upp till 50 tim/vecka.
Kan man få fler timmar på något sätt?
– I New South Wales går att begära att slå samman olika stöd till ett enda individualiserat arrangemang. Det skulle kunna innebära lite mer än 50 timmars stöd i veckan. 
Kan Direct Payments användas för tex en resa?
– Ja, om det ingår i din individuella plan, men omkostnader på resan kan inte ingå. Eftersom Australien är så stort kan det också vara så att du anställer en assistent i den ort du reser till och inte tar med en person.
Kan man överklaga beslutet?
– Du kan klaga men det är inget prövbart beslut idag. När NDIS införs går det att söka en intern prövning av en oberoende person i NDIS. Om du fortfarande inte är nöjd, kan du överklaga till en förvaltningsdomstol.
Kan man spara medel från sin budget till nästa år?
– I New South Wales kan 5 % i den individuella budgeten föras över till nästa år om inte allt används, annars ska det återbetalas. 
Vad händer om man flyttar från New South Wales?
– Om en person flyttar till en annan delstat får man behålla stödet i 12 månader. Därefter är det upp till den andra delstaten att göra en bedömning.
Hur kommer det att fungera när NDIS är infört?
– Då kommer du att kunna behålla stödet när du flyttar mellan olika delstater.

Anhöriga kan bara anställas vid särskilda skäl

Intentionen är att den som anställer sina assistenter själv styr vad de gör säger Alix Goodwin. 
– Om du anlitar en NGO styr de mer vad assistenterna gör, då liknar det kanske mer hur kommunerna i Sverige fungerar som assistansanordnare.
Kan anhöriga vara assistenter?
– I New South Wales kan man bara anställa en anhörig som bor i samma hushåll om det finns särskilda skäl och det kommer att vara likadant i NDIS. Det finns många orsaker till detta, bland annat att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva självständigt, skapa nätverk i samhället och att familjemedlemmar kan bryta med sin vårdarroll.
Vilka undantag kan tillåtas?
– Varje fall bedöms individuellt, jag vill här hänvisa hur det regleras i Skottland i Statutory guidance to accompany the Social Care (Self directed support) Act 2013 (avsnitt 11.18 – 11.25). Där kan lokala myndigheter godkänna anställning av en nära familjemedlem som assistent om alla parter (lokal myndighet, person och familjemedlem) är överens. Något av åtta villkor påverkar: En persons specifika kommunikationsbehov, leverantörens tillgänglighet, den tid på dagen stödet ska levereras, den intima karaktären av stödet, en persons religiösa eller kulturella tro, palliativ vård, att stödet är av en kortsiktig natur eller andra faktorer som godkänts av den lokala myndigheten. Anställning är dock inte tillåtet om familjemedlemmen är en förmyndare eller advokat för personen.

Låga lönenivåer

Assistenterna i New South Wales ska ha ett så kallat Certifikat (Certificate in Disability), vilket kan fås via ett års utbildning på ett yrkesskola (technical college) som inbegriper tex kunskaper om FN–konventionen och praktiska kunskaper i att ge stöd. Lönenivåerna för de anställda, som domineras av kvinnor, har historiskt varit låga berättar Alix Goodwin. 
– Om en person i New South Wales anställer sin egen personal måste de göra det i enlighet med The Social, Community, Home Care and Disability Services Industry Award 2010, därveckolönen ligger mellan 689,80 – 697 AUD$. Det motsvarar minimilön i Australien och ickestatliga tjänsteleverantörer är bekymrade över att lönenivåerna inte är tillräckligt flexibla för ett servicesystem som ska bygga på val, flexibilitet och kontroll.

Ser stora samhällsvinster med NDIS

Det finns inga independentlivingorganisationer i Australien säger Alix Goodwin.
– Det finns organisationer som representerar funktionshindrade eller vissa grupper av funktionshindrade. Jag tror dock independentlivingorganisationer kommer och känner till personer som förespråkar detta.
Det finns däremot en stor enighet bland de politiska partierna i Australien om ett förändrat stöd till funktionshindrade. De konservativa och Labour liksom de gröna stödjer NDIS och mer individuella lösningar säger Alix Goodwin. 
Har man undersökt system i andra länder?
– Ja, Productivity Commission studerade andra länders system, inklusive Sverige, när de rekommenderade NDIS för Australien. 
Vad anser du om det svenska systemet?
– Jag blev imponerad av att det skapades så tidigt som 1994, och att nivån på stödet som ska möta behovet inte har någon gräns. 
Alix Goodwin säger att staten ser stora samhällsvinster i att införa NDIS och Direct Payments. Fler personer beräknas kunna delta i ekonomin genom att arbeta och vårdkostnaderna beräknas minska. 
– Man antar att det kommer att kosta mer om man inte gör någonting, och att en investering i NDIS kommer det att leda till 1 % tillväxt i BNP bland annat för att fler kommer att kunna arbeta.
I Sverige har det varit en debatt om fusk inom assistans där personer använt pengarna till annat. Finns det en debatt om det i Australien?
– Nej, men man är bekymrad om risker och personers kapacitet att hantera detta och att pengarna används riktigt, det är ett starkt fokus på att systemet ska vara hållbart. NDIS har en aktuarie som rapporterar varje kvartal om aktuella och förväntade kostnader för de individer som ingår i NDIS, och de jämförs med en modellkostnad.

Om risker för utnyttjande

Alix Goodwin håller på att slutföra rapporten om vilka risker det finns att personer med Direct Payments utnyttjas. Hon säger att det finns lite forskning men en allmän iakttagelse utifrån intervjuer är att personer som har Direct Payments sannolikt underrapporterar missbruk. 


– Det överensstämmer med forskning som visar att offer generellt inte anmäler. För personer med funktionshinder är orsakerna komplexa och kan relatera till en persons sårbarhet, isolering, skam och en önskan att vara självständig och ha kontroll över sitt liv. Vissa former av övergrepp, särskilt ekonomiskt utnyttjande kan förbli dolda under lång tid. 
Alix Goodwin träffade Dr Martin Stevens från Kings College London (School for Social Research) som tillsammans sina forskarkollegor, nyligen publicerat en rapport om risk för skador i samband med Direct Payment i England. 


– Dr Stevens och hans kollegor fann att det inte fanns mer rapporter om övergrepp hos personer som använder Direct Payments än traditionella servicemottagare. Analysen visade dock att "det fanns en statistiskt signifikant högre andel fall med ekonomiskt utnyttjande bland de med en personlig budget med tex Direct Payment. Forskarna säger dock att ett nationellt representativt urval krävs för att avgöra generaliserbarheten av detta, säger Alix Goodwin.


http://assistanskoll.se/20150128-Direct-Payment-veg-inforas-hela-Australien.html

 

Av Stig Olsson - 29 januari 2015 09:51

Så är den då i kraft, lagen som säger att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Som vi alla vet har den färdiga lagen fått mycket kritik från handikapprörelsen p g a de stora undantag som finns, främst att företag med  upp till 10 anställda  är undantagna vilket i praktiken innebär att ungefär 90 % av alla företag inte omfattas av lagen. Min utgångspunkt är ändå att det är ett viktigt steg i rätt riktning vad gäller tillgänglighet att det nu faktiskt finns en lag, däremot behöver den förbättras rejält. Det är verkligen inte OK att 9 av 10 företag inte ens omfattas av lagen...
 

Lars-Göran Wadén, ledamot i DHR-s förbundsstyrelse, förkämpe för ett tillgängligt samhälle för alla och föreläsare blev troligen den första personen i landet som med stöd av den nya lagen skickade en anmälan till DO (Diskriminerings ombudsmannen). Några dagar in på det nya året skulle Lars-Göran åka buss, enligt bussbolagets hemsida skulle alla fordon vara tillgängliga för rullstolsanvändare. Så visade sig inte vara fallet. Så här motiverar Lars-Göran  i tidningen Dagens Omsorg (www.dagensomsorg.se) varför han lämnade in en anmälan.
 
Så som jag tolkar lagen måste åtgärder för tillgänglighet göras i exempelvis den fysiska miljön och när det gäller transporter. En person med funktionsnedsättning ska kunna ta sig ombord på och färdas med en buss eller annat transportmedel. Och eftersom det uppenbart inte fungerar så i Gävle har jag lämnat in en anmälan.
 
Lars Göran berättar att intresset för hans anmälan har varit mycket stort vilket bland annat visat sig i många läsare på hans blogg. I skrivande stund har han gjort ytterligare en anmälan, denna gång mot SJ och han kommer och fortsätta med det varje gång han upplever diskriminering p g a bristande tillgänglighet. På sin blogg skriver han följande:
 
 
Jag är inte rädd för att upplevas som rättshaverist och lämnar därför in ytterligare en anmälan eftersom jag upplevt ännu en otillgänglighet som jag betraktar som diskriminering. 
 
 
 
Att samhället ska vara tillgängligt för alla borde vara en självklarhet i Sverige 2015 men precis som med LSS är det tyvärr inte fallet. Handikapprörelsen fick verkligen kämpa för att få till den nu gällande och urvattnade lagstiftningen och på vägen möttes man av de vanliga argumenten:
 
 
"Det är för dyrt". "Vi måste tänka på företagens kostnader". Att FN anser att rätten till ett tillgängligt samhälle även är en mänsklig rättighet för personer med funktionsnedsättningar kom som vanligt helt i skymundan. När det gäller den så känsliga kostnadsfrågan i tillgänglighetsdebatten har Lars-Göran Wadén ett intressant förslag för att påskynda arbetet för ett tillgängligt samhälle - nämligen ett ROT avdrag för tillgänglighetsanpassning.
 
 
Blir intressant och följa vad som kommer att hända på tillgänglighetsområdet framöver. I regeringsförklaringen meddelade ju Stefan Löfvén att tillgänglighetslagen ska breddas. Frågan om ett tillgängligt samhälle för alla kan oavsett vem som styr Sverige,, liksom LSS inte förvandlas till en vänster-högerfråga. 
 
 
 
* Vilhelm Ekensteen, ordförande i Ifa och en handikapprörelsens riktigt stora profiler har utsätts till  hedersdoktor vid Lunds Universitet för sitt ungefär halvsekel långa engagemang i den svenska handikapprörelsen. På Ifa -s hemsida skriver man följande:
 
Vilhelm var initiativtagare till omdefinieringen av funktionshinderbegreppet som gjort detta miljörelaterat och har påverkat politiken för att möjliggöra ökad delaktighet och tillgänglighet i samhället. Vilhelm grundade IfA 1994, men var långt innan dess en aktivist och pådrivande motor för förändring inom funktionshinderområdet, bland annat genom sitt engagemang i Anti-Handikapp och DHR.
 
Gratulerar till utmärkelsen Vilhelm!
 

Av Stig Olsson - 28 januari 2015 08:43

Det enda jag vill är att Sverige ska öppna rätt dörrar. Våra politiker är de enda riktigt ansvariga för vad som görs och hur det görs. Sen att de kontrolleras och styrs av landets rikaste familjer, det är en helt annan fråga, för ansvaret ligger ändå hos politikerna, ingen annan, nä inte ens IS, Hitler eller Obama. 


Varje dag matas svenska folket med en propagande som saknar motstycke vad gäller lögner om vad som pågår ute i världen. Varje dag försöker staten hjärntvätta oss till att tro på deras lögner i sina försök att få oss att tro på deras världsbild. 


Vilken världsbild är det vi då ska tro på och varför? 


En av de största och värsta lögnerna är att Sverige består av ett folk som hatar utlänningar, som ölskar att se på när fattiga svarta dör för att de är muslimer, ja även mellanösterns muslimer som slaktas av Islamska Staten IS. Vi svenskar är så brutala och rasistiska att staten måste gå in och tala om för oss vad vi ska tycka och tänka och varför.


När jag utsätts för ännu en sådan statlig våldtäkt av min hjärna ställer jag mig alltid frågan VARFÖR?


Är det verkligen så stora mängder muslimer i mellanöstern och nordafrika som förföljs och behöver komma till Sverige för att kunna leva bra? Jag tror inte på det!


Jag ställer mig själv följande frågor:


OM det nu är så många som behöver hjälp och det kostar så mycket, VARFÖR hjälper den svenska staten inte till i närheten av där problemen finns eftersom man där får ca 300 gånger mer för hjälp-pengarna!?


OM det nu är så att IS ligger bakom denna förföljelse, VARFÖR samlas inte världens länder under t ex FN och bara rakt av massbombar skiten ur IS så att de utplånas från jordens yta, en gång för alla!?


OM nu de flesta hitflyttade muslimer är så missnöjda med det kristna klimatet i Svergie, VARFÖR flyttar de då inte till muslimvänliga länder där de därför borde bli lyckligare?!


OM vi nu ska visa så mycket respekt för en politisk -ism som Islam, VARFÖR anser svenska staten att vi kristna svenskar inte får/bör/skall visa samma respekt för vår kristendom och varför är det tillåtet för muslimer att skymfa kristendomen?!


Jag har läst på rätt mycket vad gäller själva islam, men också varför det har bestämts varför alla ska hit till Sverige och har kommit fram till följande:


Genom att skeppa hit så många mellanösternmänniskor som möjligt, fn ca 0,5 miljoner, så kommer landets arbetsgivare om ca 2-3 år att kunna säga till arbetssökande i Sverige att de får nöja sig med en timlön på t ex 50 Skr och vill man inte godta det så står det hundratals (invandrarna) i kö och bara "längtar efter att få våra jobb.


Och varför blev det just muslimer? Min slutledning är att det är dom som står oss längst ifrån vad gäller religion, kultur, histora etc och det i sig självt innebär att staten medvetet gör allt för att skapa just motsättningar mellan invandrare och svenskar. 

VARFÖR? Svaret är enkelt. Det är enbart för att vi inte ska kunna känna oss hemma och bekväma ens i vårt egna hemland, vilket i sig gör att det blir lättare att kontrollera oss. För glöm inte själva grundorsaken till varför vi fått det så här illa i landet!


Storkapitalet vill bara skapa ännu mer vinster och få ännu större makt än de redan har. Att de redan äger 98% av världens alla tillgångar räcker inte... De strävar efter att få kontroll över 100% av världen, i alla dess former.


Det är just storkapitalet som ligger bakom alla krig, både vanliga krig och religionskrigen, all ökande kriminalitet i form av rån, misshandel, våldtäkter, mord etc. 


Det är definitivt inte vi människor som blivit råare, grymmare, elakare, nej vi vill fortfarande (vi 98%) ha fred och ro i vår värld. Det är dom stora, jag kallar dom bankirerna, som har skapat allt detta. 


Om du inte tror mig ber jag dig att själv försöka göra en djupanalys av omvärlden så får du se, för all information finns fortfarande ute på nätet, du måste bara söka lite djupare och inte bry dig om vad som står i massmedia, för de ägs också av kapitalet och är genomkorrumperade.


Bara för att jag vill försöka få dig att förstå vad jag menar med media så har jag en artikel här nedan där det bl a står:


...flyktingkatastrofen i Europas absoluta närområde den värsta sedan andra världskriget. 

Kvalificerat nonsens eftersom det var många miljoner som flydde undan 2a v-kriget. 

Miljontals människoliv hotas och flyktingmigrationen måste ses som en ödesfråga i vår tid. Bara i Syrien har en kvarts miljon människor dödats medan miljontals lever i ständig terror. 

Inte ett ord om att vartenda pågående och tidigare skapat krig startades av USA. "Ödesfrågan" ägs av dom inte oss!

Nio miljoner har tvingats fly sina hem varav en liten rännil hittat fram till Europa.

Men det är inte alls några nio miljoner som skulle behöva fly om världssamfundet i sig självt inte var genomkorrumperat för då hade IS redan varit utrotade. Nej, det handlar bara om makt och pengar.

Allt effektivare gränskontroller och stenhårda visumregler tvingar flyktingar i händerna på smugglare och ombord på överfulla och sjöodugliga båtar. Tusentals dör varje år på Medelhavet medan Europa vänder bort blicken.

Sverige har världens sämsta visumtvång vad gäller muslimska länder eftersom de tillåts komma hit utan att behöva bevisa någon landstillhörighet eller ens någon dokumentation. Alltså ännu fler lögner. 

Alla EU:s länder har skyldighet att ge flyktingar skydd samtidigt som rätten att få sitt skyddsbehov prövat i praktiken omöjliggörs. Bristen på lagliga vägar för flyktingar in i EU är en juridisk katastrof men än mer en moralisk.

igen en lögn eftersom vi tar emot fler flyktingar per capita än något annat land i världen! Flyktingarna har dessutom större laglig rätt till vård, skola, omsorg, arbete, bostad mm än vad vi svenskar har!

När rasismens vindar viner över Europa kan Sverige inte passivt avvakta en humanistisk vår i Bryssel.

Så sker inte heller, se bara punkten ovan, så igen, flera lögner.

Konkreta åtgärder måste vidtas för att säkerställa lagliga och säkra vägar till Europa och rädda människoliv. Frågan kompliceras visserligen av EU och Schengen-samarbetet, men är inte omöjlig att driva nationellt.

Här drar sig inte ens artikelförfattaren för att kräva att svenska staten ska bryta mot internatioinella lagar och förordningar i sin iver att kunna förstöra landet Sverige ännu mer och ännu snabbare. Skamligt!

 

Och så där går det vidare i en helt otroligt lögnaktig artikel och den som skrivit (Mårten Löfberg) måste helt klart vara köpt för en billig penning av kapitalet för att kunna skriva såna idiotiska saker!


Se hela artikeln här: http://www.svt.se/opinion/article2622560.svt


Bara för att ytterligarge belysa vad som sker i vårt land idag vill jag att du noterar följande:


Artikelns sista mening lyder "Våra val kommer en dag att bedömas av våra barn och barnbarn. Vi har inget annat val".

 

Det finns ca 1,3 miljoner människor som har en funktionsnedsättning.

Alla dessa får sämre och sämre vård, behandling, ekonomi mm. Fler och fler begår självmord.


Det finns ca 2,1 miljoner pensionärer i Sverige. 

Alla dessa får det svårare och svårare med sin ekonomi, boende, vård, omsorg. Fler och fler begår självmord.


Det finns ca 370 000 arbetslösa i Sverige, ca 8% av befolkningen i arbetsför ålder.


Det finns ca 90 000 arbetslösa med funktionsnedsättning vilket är ca 54% av de i arbetsför ålder.


Hur tror du att vi kommer att bedömas av våra barn och barnbarn om vi, folket, inte snart reser oss upp och helt enkelt sätter stopp för dessa korrumperade politiker, journalister och annat löst folk inom t ex rättsväsendet, myndigheter mm?

 

Det finns snart ingen tid kvar om vi vill ha tillbaka det fina samhälle vi hade fram till 1980-talet.

Av Stig Olsson - 28 januari 2015 04:46

Vi ser också med ökande oro en växande intolerans i Europa och i Sverige.

46220.jpg

 

I dag, den 27 januari är det Förintelsens minnesdag. För 70 år sedan befriades Auschwitz som var en av nazisternas förintelseläger.


Nazisternas hemska grym­heter är svåra att ta till sig i all sin vidrighet.

I augusti 1939 – alltså samtidigt som kriget började – utfärdade den tyska regeringen en strängt hemlig förordning. Alla barn under tre års ålder, som hade missbildningar eller funktionsnedsättningar av olika slag, skulle registreras. De barn som efter undersökning ansågs kunna utvecklas, fick föräldrarna hämta hem igen. De andra gav man sömnmedel och för lite mat, så att de tynade bort. Det skulle ge sken av ett naturligt sjukdomsförlopp. Denna barnaktion pågick i ett par år och man beräknar att man tog livet av fem tusen funktionsnedsatta barn på detta sätt.

 

I oktober samma år, bestämde Hitler att en likadan aktion skulle göras och då också inkludera vuxna och tonåringar som var intagna på anstalter och som ansågs vara obotliga. Aktionen kom att kallas Aktion T4. En kontrollnämnd i Berlin upprättades dit alla vårdanstalter och psykiatriska sjukhus skulle skicka blanketter på patienter, som levde ett – vad man kallade – ovärdigt liv. På kontrollnämnden anställdes över 40 anonyma läkare, som granskade blanketterna. De avgjorde vilka som skulle transporteras till en av de sex anstalter där man hade ordnat med en gaskammare, kamouflerad som duschrum, och ett krematorium. Man använde sig av koloxid som leddes in i gaskammaren. Ansvarig för proceduren var en överläkare. Vid domstolsförhandlingar efter kriget berättades hur människor skrek och bad för sina liv. I regel dödades de nyanlända redan inom några timmar efter ankomsten.

 

Forskare har uppskattat att cirka en miljon människor med funktionsnedsättningar antingen mördades, steriliserades eller utnyttjades som slavarbetskraft eller på annat sätt drabbades i det nazistiska Tyskland. Minst 275 000 mördades antagligen enbart på grund av sina funktionsnedsättningar i bland annat det så kallade T4-programmet. Personal från dödsanstalterna skickades sedan till Polen för att bygga upp speciella förintelseläger där. De mest kända av dessa tre läger är Treblinka.

 

Riksförbundet FUB minns Förintelsen och de oerhörda brotten mot alla grupper som drabbades. Vi ser också med ökande oro en växande intolerans i Europa och i Sverige. En central devis för FUB är alla människors lika värde. Vi tar kraftfullt ställning mot all form av rasism och intolerans.

 

Förintelsens minnesdag i dag. För 70 år sedan befriades Auschwitz som var en av nazisternas förintelseläger.


Thomas Jansson,

Förbundsordförande Riksförbundet FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning).


http://www.dagen.se/debatt/f%C3%B6rintelsen-b%C3%B6rjade-med-funktionshindrade-barn-1.312896

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se