Inlägg publicerade under kategorin Handikapp / LSS

Av Stig Olsson - 4 december 2014 17:02

Michael Zazzio

ANALYS. Landstingen och regionerna (här kallade landstingen) är utifrån lagstiftningens utformning skyldiga att uppfylla vissa kriterier för att inte begå brott mot andra vårdgivare och patienter. Lagstiftaren ställer klara och tydliga krav på den sjukvård och verksamhet som landstingen bedriver – krav som är till för att medborgarna/patienterna ska kunna få bästa möjliga vård. Samtliga landsting bryter dock konsekvent mot gällande lagstiftning, antingen på grund av okunskap, oförståelse eller också av ren ovilja att följa lagstiftningen.


 

Enligt internationell lagstiftning är sjukvård en mänsklig rättighet. När en patient har ett behov av diagnostik och behandling så ska landstinget, enligt de prioriteringsregler som gäller för sjukvården, tillgodose patientens vårdbehov. Inom många specialiteter saknar dock landstingen sådan kompetens som är nödvändig för att kunna hjälpa vårdsökande patienter att få bot eller lindring.

 

Ett tydligt exempel på avsaknad av kompetens återfinns inom den audiologiska vården (hörsel, balans och lukt). När patienter drabbas av tinnitus (öronsus), hyperakusi (överkänslighet för ljud), diplakusi (tonförvrängd ljuduppfattning), distorsion (oren ljuduppfattning), sudden deafness (plötslig dövhet), balansrubbning, luktsinnesförvrängning eller luktsinnesbortfall, så står personalen på specialistklinikerna helt handfallna.

 

Patienterna bemöts nästan alltid med kommentaren att det inte finns något att göra och att de måste lära sig att leva med sina sjukdomstillstånd.

 

Vad säger lagstiftningen om ett sådant bemötande när det gäller sjukdomstillstånd som det faktiskt finns behandling för men där landstingen inte själva kan erbjuda patienterna någon verksam behandling?

 

En grundförutsättning för att landstingens personal ska kunna bedriva adekvat vård, är att de först och främst tar del av och läser igenom de studier som är publicerade inom respektive område men även tar del av den forskning som för tillfället pågår, oavsett var i världen den bedrivs.

 

En annan förutsättning, för att kunna hjälpa patienterna, är att landstingen har kunskap om vilka kliniker det är som erbjuder behandling för de sjukdomstillstånd som kan komma i fråga. Landstingen är skyldiga att känna till de kliniker som finns i Sverige och även kliniker inom EU/EES samt, om så krävs, även utanför EU/EES.

 

Det är inte patienternas uppgift att informera sina läkare om externa kliniker utan landstingen ska aktivt söka och finna samarbetspartners samt upprätta en förteckning över dem för att ha en möjlighet att erbjuda patienterna den bästa vård som de kan få med hänsyn till kostnaderna. Samtliga landsting bryter i dagsläget medvetet mot detta och därmed mot gällande lagstiftning.

Försvarsmekanismerna och undanflykterna är många och häpnadsväckande

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska landstingen samverka med alla privata vårdgivare, men vid ett test, vilket upprepades flera gånger per landsting under åren 2012-2014, visade det sig att samtliga landsting nekade privata vårdgivare att samverka med dem.

  • Landstingens bortförklaringar varierade men de vanligaste undanflykterna, när de tackade nej till samverkan, var att de inte ansåg sig behöva någon ytterligare kunskap eller få några vårdtjänster utförda.
  • De flesta av landstingen blandade dessutom ihop begreppet samverkan med vårdavtal och förklarade att de redan hade tecknat de vårdavtal som de ansåg att de själva hade ett behov av.
  • Fler landsting påstod osant att deras vård och behandling av hörsel- och balansrubbningar överensstämde med ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.
  • På mitt eget landsting, Landstinget Kronoberg, erkände den tillförordnade landstingsdirektören Martin Myrskog att landstinget enligt lagstiftningen måste samverka med privata vårdgivare, men att de hade en annan uppfattning.
  • Vid ett telefonsamtal med en chefjurist på ett av landstingen i Norrland kontrade chefjuristen med att landstinget ju hade en samverkan med min klinik eftersom han talade med mig i telefon.
  • Flera landsting anklagade mig för att min begäran om samverkan utgjorde reklam om min klinik och att det inte var tillåtet att skicka reklam till landstinget.
  • Stockholms Läns Landsting (SLL) påstod att landstinget skulle göra en evidensbedömning av mina behandlingsmetoder. Två år senare har det ännu inte kommit något svar från SLL och någon evidensbedömning har inte heller genomförts.

Samverkan har ingenting med vårdavtal att göra

 

Enligt lagstiftningen så är det inte heller landstingens behov som skall tillgodoses utan patienternas; och eftersom landstingen inte exakt kan förutse vilka patienter som kommer att besöka sjukvården så kan de inte heller förutse patienternas behov utan måste ha en breddad vårdberedskap och kunskapsbuffert att ta till när de själva inte lyckas tillgodose patienternas behov av vård.

 

Till min egen privata klinik kom det, trots landstingens påståenden om att de inte hade något behov av min kompetens, patienter som aldrig hade fått någon behandling alls för sina audiologiska sjukdomstillstånd.

 

I stort sett alla patienter hade fått en felaktig handläggning på landstingen. Många hade inte ens fått någon diagnos ställd för sjukdomstillstånd som var manifesta och lättdiagnostiserade. I en del landsting erhöll patienterna sina diagnoser enbart baserat på vad de berättade för den undersökande läkaren.

 

Diagnoser sattes på ovetenskaplig grund och det gällde även diagnoser som på ett enkelt sätt kunde ha verifierats med hjälp av kliniska ljudkänslighetstest.

 

Vissa patienter fick diagnosen hyperakusi utan att ens lida av tillståndet medan andra fick diagnosen utan att landstinget ens visste hur allvarlig patientens hyperakusi var.

 

En del patienter fick inte någon diagnos alls trots att deras hyperakusi var kraftig. Landstingen struntade konsekvent i att utföra erforderliga ljudkänslighetstest och om de väl gjorde det i några enstaka patientfall, så utfördes provtagningarna alltid på ett felaktigt sätt. Diagnoser ställdes högst godtyckligt. Någon behandling var det inte tal om.

Landstingen tror ofta alltför gott om sig själva

 

På sjukhusklinikerna råder en chauvinism, vilket leder till att utomstående kliniker nekas tillträde till gemensamma diskussioner och utbyte av kunskap och erfarenheter – det som kallas samverkan. Inte blir det bättre om någon kritiserar landstingssjukvården eller till och med visar att den i vissa avseenden saknar kompetens, agerar felaktigt och till och med brottsligt – då träder prestigetänkandet in och landstingens företrädare sätter sig på tvären ännu mer än tidigare – ingen vill ju tillstå att hen har fel eller arbetar inom en organisation som inte uppfyller lagkraven.

 

Landstingen har en undermålig kvalitetssäkring och att deras ledningssystem är kraftigt underdimensionerade eller saknas helt trots att lagstiftningen kräver både kvalitetssäkring och fungerande ledningssystem.

 

De som blir lidande av att landstingen bryter mot gällande lagstiftning är de sjuka patienter som påstås vara färdigbehandlade och som utan vare sig bot eller lindring slängs ut ur landstingssjukvården, även i de fall då patienterna befinner sig i en förtvivlad situation.

Ett klart och tydligt patientexempel

En 13-årig pojke drabbades i augusti 2014 av hyperakusi efter ett motorsågsljud som varade i en handfull sekunder.


Pojken hade den allvarligaste hyperakusi som jag någonsin har träffat på under mina 17 års kliniska verksamhet och forskning och ingen av de kliniker och forskare som jag har talat med har någonsin sett något liknande.

 

Pojkens obehagsnivåer för ljud låg ända nere på 10 dB HL (decibel hearing level) och hans smärtnivåer mättes upp till så låga volymer som 15 dB HL – ofattbart låga nivåer (ett normalt samtal ligger på ungefär 50-60 decibel). Pojken tålde inte högre ljud än 45 dB på någon frekvens alls mellan 125 Hz – 8 kHz. Vid 50 dB HL stack alla ljud som nålar i hans öron.


På vissa frekvenser var smärtan outhärdlig redan vid 20 dB HL och allt detta gällde för ljud som bara var 0,2 sekunder långa.

 

Se diagram längst ner

Maria Löfgren

Vid samtal med den ansvarige specialistläkaren, Maria Löfgren, som tjänstgör på universitetssjukhuset i Örebro, framkom det att något ljudkänslighetstest aldrig hade utförts. En audionom på kliniken bekräftade att de inte systematiskt utförde ljudkänslighetstest utan att det bara skedde ibland (ˮnär personalen kände för detˮ).

Foto på Maria Löfgren: Orebroll.se, public domain

 

Dessutom så testade de inte med ljud av en viss längd utan längden på ljudet berodde på hur länge audionomen höll knappen nedtryckt. Att det i mätning av överkänslighetsnivåer faktiskt kan bli skillnader på upp till 20 dB om testljudets längd varierar med någon sekund kände audionomen inte till.

 

Den 13-årige pojken hade, trots uteblivet ljudkänslighetstest, instruerats av läkaren att tvinga sig själv att stå ut med ljud och kliniken hade även sålt ett par hörselskydd till honom. Det var den enda behandling som han fick.

 

Någon annan vård var inte planerad.

 

På mitt förslag om ett gemensamt samtal mellan mig, berörd personal och pojkens föräldrar blev svaret från den läkare som pojken hade träffat:

Jag har pratat med min medicinskt ansvariga på kliniken och det kommer inte att bli något möte eller vidare kontakter härifrån.

Claes Möller

Det är läkarna Carina Jensen och Claes Möller som är klinikchefer, verksamhetschefer och medicinskt ansvariga vid Örebro universitetssjukhus.

Foto på Claes Möller: Orebroll.se, public domain 

Undermålig vård erbjuds

Prestige begränsar uppenbarligen pojkens möjligheter att bli frisk eller få lindring och denna hållning är tyvärr alltför vanlig i Sverige. Utan behandling är sannolikheten mycket hög för att pojken förblir handikappad under resten av sitt liv.

 

Den vård som inom landstingssjukvården står till buds är, i fall som dessa,

  • kognitiv beteendeterapi (KBT)
  • i kombination med ljudterapi.
  • Även mindfulness (meditation) försöker man sig på.

Målet med de behandlingsmetoderna är inte att patienterna ska få lindring eller bot mot sin hyperakusi utan att de ska må bättre och på så sätt bättre kunna klara av att hantera sina sjukdomstillstånd – en form av rent självbedrägeri.

 

Att ljudbehandling i kombination med KBT ger ett visst men mycket måttligt resultat är känt (åtminstone ljudstimuleringen) men behandlingsresultaten är mycket magra och i den forskning som ligger bakom KBT som behandlingsmetod mot hyperakusi har universitetsforskarna använt ett manuellt ljudkänslighetstest som ger utrymme för stora mätfel.

 

KBT i kombination med ljudstimulering har i forskning dessutom endast nått upp till omkring 3 % av den behandlingseffekt som de mest lyckosamma behandlingsmetoderna medför. Så, varför satsar landstingen på KBT och meditation?

Konkurrerande behandlingsmetoder finns i Sverige endast tillgängliga på privata kliniker

I Tjeckien och Italien används sådana metoder sedan länge av den offentliga sjukvården och de svenska patienter som väljer att resa dit för att få behandlingen ska, enligt EU-lagstiftningen, ersättas av landstingen för själva behandlingskostnaden.

 

Resor och uppehälle får patienterna dock själva stå för. Svenska patienter som inte har råd att resa utomlands men som ändå vill genomgå behandlingen får själva betala hela behandlingskostnaden, eventuella resor och uppehälle om de väljer att behandlas i Sverige. Detta gäller så länge landstingen envisas med att bryta mot lagstiftningen.

 

Trots flera publicerade studier, däribland ett flertal svenska, om hur man ska mäta upp hyperakusi, så struntar landstingen konsekvent i att göra det.

 

Patienter kan därför inte följas upp med avseende på vare sig försämringar eller förbättringar och får inte heller veta hur allvarliga deras sjukdomstillstånd är. Det är i Sverige färre än 5 % av dem som är drabbade av hyperakusi som får sina ljudkänslighetsnivåer uppmätta.

 

En positiv sak som enbart vetskapen om dessa nivåer skulle föra med sig, är att de kan återges med en sådan noggrannhet att anhöriga och vårdpersonal kan lyssna på dem och därigenom få en korrekt uppfattning om vilka obehags- och smärtgränser som patienterna har.

 

Det ökar i sin tur omgivningens och sjukvårdens förståelse för dem som har drabbats av hyperakusi. Olika former av insatser kan då anpassas efter det rådande sjukdomsläget. Utan att mäta överkänslighets- och smärtnivåerna så har man dock ingen möjlighet alls att veta någonting och kan därmed inte förstå graden av sjukdomstillståndet och följaktligen inte heller göra något för patienten.

 

Ovanstående exempel visar på nödvändigheten av att landstingen, i patientfall som detta och många andra, tar hjälp av extern kompetens bland privata kliniker och vårdgivare som har unik erfarenhet och kunskap på området.

 

Den avgörande frågan blir då om landstingen kan och får göra det utan att först ha tecknat ett vårdavtal med den klinik eller vårdgivare som kan hjälpa patienterna? Utifrån gällande lagstiftning är svaret på den frågan tveklöst ”Ja!”.

”Vetenskap och beprövad erfarenhet”

Alla landsting kan enligt lagen, av en klinik/vårdgivare som saknar vårdavtal, genom ett direktupphandlingsförfarande upphandla tjänster för upp till omkring 300 000 kronor per år. Upphandlingen ska enligt lagstiftningen ske när det finns patienter som har ett behov av behandling och i de fall där landstinget inte kan tillgodose vårdbehovet. Det kan handla om vilken behandling som helst – både vetenskapligt baserade metoder och alternativmedicinska metoder utan forskningsbakgrund.

 

Enligt dom 6634-2010 med flera domar i Högsta förvaltningsdomstolen så har sjukvårdslegitimerad personal rätt att ordinera, ge eller remittera patienter till icke skolmedicinsk och/eller alternativmedicinsk behandling om sådan behandling ges parallellt med skolmedicinsk behandling, om de skolmedicinska möjligheterna är uttömda eller i de fall då skolmedicinsk behandling saknas eller är alltför kostsam.

 

Det viktiga är att skolmedicinsk behandling, om den inte är för dyr eller har ett magert behandlingsresultat, prioriteras samt att patienten handläggs i vården på ett korrekt sätt.

 

Det finns inget lagkrav på att behandling ska ha evidens. Det krävs inte heller att behandling ska stå i överensstämmelse med begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” trots att det finns inskrivet i lagen.

Lars-Åke Johnsson, HSAN - Foto: <a href=Medicallaw.se" width="138" height="170" />

Både HSAN:s ordförande och ställföreträdande generaldirektör Lars-Åke Johnsson, Socialstyrelsen, IVO och Utredningstjänsten vid Sveriges Riksdag har ända sedan år 2001, i skriftliga dokument, svarat att begreppet saknar definition.

Foto på Lars-Åke Johnsson: Medicallaw.se 

 

Det existerar inte heller någon utomrättslig definition av det, inte ens inom den medicinska branschen. Därför kan beslut i ansvarsmål inte baseras på det begreppet – det skulle strida emot grundlagen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (ECHR).

 

Godtycke (tolkning från gång till gång av ett uttryck) är lagvidrigt. Så, begreppet är tomt och innehållslöst och därmed helt substanslöst och oanvändbart. Enligt ECHR får otydliga lagar inte leda till straff. Även Regeringsformen i Grundlagen fastställer att det är på det viset men trots det så fäller domstolarna legitimerad personal med hänvisning till att de inte skulle ha utfört sitt arbete i överensstämmelse med ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

 

Om det finns någon som har någon annan uppfattning beträffande begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” än ovanstående, så måste vederbörande på ett vetenskapligt sätt kunna lägga fram bevis för att det skulle finnas någon begriplig och/eller allmängiltig definition för det och var man i sådana fall finner en sådan definition i lag, förarbete, proposition, vägledande dom eller liknande. Ännu har ingen lyckats med det trots att många har försökt.

Landstingen är fortfarande skyldiga att hjälpa patienter som de inte själva kan hjälpa

Rättigheter och regler Örebro Läns Landsting


Till landstingens försvar, för att slippa samverka och remittera vårdbehövande patienter, finns det ingenting som kan åberopas förutom kostnaderna för vården. Landstingen är, i de fall när kostnaderna är befogade, skyldiga att remittera hjälpbehövande patienter till sådana kliniker som eventuellt kan hjälpa de patienter som landstingen själva inte har någon verksam behandling att ge.

 

Landstingen kan remittera såväl till vårdgivare med legitimerad personal som till icke legitimerade yrkesutövare. Det finns ingenting i lagen som förhindrar det utan det finns i stället ett krav på att landstingen ska remittera patienterna när patienterna har det behovet.

 

När det gäller hyperakusi så är drygt 500 000 svenskar drabbade av sjukdomstillståndet som definieras som obehag vid lägre ljudnivåer än 90 dB HL. Tiotusentals svenskar lider av en mycket svår och allvarligt handikappande hyperakusi. Många av dem återvänder aldrig till den offentliga sjukvården sedan de har lurats att tro att det inte finns något att göra åt sjukdomstillståndet.

 

Landstingen är skyldiga att prioritera de patienter som har det största behovet av vård men eftersom landstingen nästan aldrig diagnostiserar dessa patienter så har landstingen ingen förmåga att kartlägga vårdbehovet eller ens veta vilka patienter som först och främst ska prioriteras för extern vård och behandling.

 

I händelse av att landstingen skulle remittera dessa patienter så ska landstingen ersätta patienterna för vårdkostnaden men även för resor och uppehälle i de fall då det behövs.

Vad kan då en patient göra om denne inte får sitt vårdbehov tillgodosett?

Det finns bara ett sätt att få rätt mot ett landsting – att driva en skadeståndstalan i en tingsrätt och få en dom på att landstinget skulle ha remitterat patienten och dessutom skulle ha betalat för vården, resor och eventuellt uppehälle.

Hälso- och sjukvårdslagen är en skyldighetslagstiftning och beslut om utebliven vård och remittering tas inte upp i mål i förvaltningsdomstol utan måste drivas som skadeståndsmål, om man som patient ska kunna få rätt mot ett landsting.

 

Utebliven remittering drabbar ekonomiskt de kliniker som har unik kunskap och/eller specialistkompetens inom ett specifikt område. I sådana fall kan en klinik/vårdgivare som nekas samverkan, begära ett skadeståndsbelopp per år på det maximala belopp som landstinget skulle ha kunnat upphandla vårdtjänster för genom direktupphandlingsförfarande.

 

Sådana skadeståndsmål förs i en tingsrätt och så länge landstingen trilskas genom att neka vårdgivare/kliniker samverkan så är det den enda vägen att gå eftersom de svenska landstingen i dagsläget inte följer lagstiftningen och inte heller Socialstyrelsens yttrande om att landstingen är skyldiga att samverka med alla vårdgivare som begär att en samverkan ska komma till stånd.

Samverkansskyldighet

De lagstiftningsmässiga skälen för landstingens samverkansskyldighet är att landstingen ska ha all tillgänglig kunskap om sjukdomar, forskning, behandlingsformer och befintliga vårdgivare/kliniker för att kunna planera hälso- och sjukvården utifrån patienternas behov.

 

För att kunna klara av denna planering så måste landstingen ha ingående kunskap om alla privata vårdgivare, vilka verksamheter de bedriver, vilka möjligheter de har att ta emot patienter, vilken vård de utför samt vilka sjukdomstillstånd som de är specialiserade på, eventuellt har forskat på och vilka patientkategorier som deras vård omfattar.

 

De sjukdomsdrabbade medborgare som landstingens befolkningar i huvudsak utgörs av och som landstingen ska vara till för, har mycket att vinna på att deras landsting följer lagstiftningen till punkt och pricka.

Text: Michael Zazzio

 

Michael Zazzio är en privatpraktiserande kliniker och medicinsk forskare inom specialiteten hörsel- och balansrubbningar. Han sitter med i AENORTA och är ordförande i föreningen SARA samt är juridiskt sakkunnig i National Health Federation Sweden.


Relaterat

Worst case of Hyperacusis, Audiogram, Discomfort levels 2014-11-13

Worst case of Hyperacusis, Audiogram, Discomfort levels 2014-11-13 [XLS]

Worst case of Hyperacusis, Audiogram, Pain threshold levels 2014-11-13

Worst case of Hyperacusis, Audiogram, Pain threshold levels 2014-11-13 [XLS] 


http://newsvoice.se/2014/12/01

ANNONS
Av Stig Olsson - 3 december 2014 10:45

I vårt s k utvecklade land har vi en mängd lagar att rätta oss efter och vi, folket, gör så gott vi kan, alltid. Ibland snubblar vi lite på lagarna och får då sona våra brott genom att sitta av en viss tid i fängelse. 


Tyvärr så har det växt fram en "folkgrupp" som aldrig behöver straffas för att dom bryter mot vårt lands lagar. Nej det är inte zigenare och islamextremister jag tänker på den här gången utan de som verkligen aldrig ens kan bli straffade för sina brott och det är alla våra riksdagspolitiker, för de har nämligen lyckats med det största brottet av dom alla!


Just det, de kan aldrig dömas för sina gärningar eftersom de antagit en mycket särskild lag om att de själva i synnerhet och tjänstemän i allmänhet aldrig kan ställas till personligt ansvar för sina illgärningar! 


De kan alltså inte ens åtalas när de själva, personligen och medvetet, bryter mot de lagar de själva skapat!?


Och det känns särskilt bittert en sån här dag då vi har denna FNs Internationella Funktionshinderdag, dagen då vi funkisar skulle kunna gå ut på gator och torg för att fira att vi, enligt svensk och internationell lagstiftning, kan leva ute i samhället precis som alla andra, dvs som ni som inte drabbats av sjukdom och olyckor, och fira denna dag som en glädjens dag.


Tyvärr kan vi dock inte fira detta eftersom vårt lands riksdagspolitiker vägrar (ja vägrar) följa både sina egna och internationella lagar som säger att vi alla ska ha mänskliga rättigheter som försäkrar och garanterar att vi alla ska kunna leva helt normala liv.


Vad är det då som alla ni andra både kan och får göra men inte vi funkisar?


Tja... vi får t ex inte gå på bio, krogen, operan, diskot, idrottsevenemang, teatern osv.

Vi får heller inte studera, arbeta, åka flyg, buss, tåg, tunnelbana mm.

Ännu fler saker vi inte får göra är att dejta, gifta oss, skaffa barn, äta när vi vill, pissa, skita eller sova när vi vill, nej vi får inte ens fira midsommar, jul etc med nära och kära, nej vi har inte ens rätt att komma utanför våra egna hem!


Låter det här som att vi lever i ett demokratiskt och lppet land? NEJ! 


Det låter som om vi lever i land som styrs av totala galningar och sadister vars enda önskan verkar vara att förstöra livet så totalt för ca tio procent av vårt land befolkning och göra det så vidrigt som möjligt så att vi alla ska begå självmord (för just självmord växer och verkar bli den största "sjukdomen" i "vår" grupp)!


Vi som är drabbade är inte bara ledsna utan också jävligt förbannade över att behöva se oss klassade som icke önskvärda i det svenska samhället, trots att vi är både födda och uppväxta här!


Men vad ska vi göra när varken politiker eller ens journalistkåren och alla landets medier helt struntar i att vi tvingas leva under dylika tortyrförhållanden? 


Det går inte att nå allmänheten och upplysa om vilket liv som väntar dig/er inte om utan när du/ni också drabbas av olyckor och sjukdomar, för då är ni lika plötsligt inte heller önskvärda i samhället.


Är det så ni verkligen vill ha det? Vi funkisar vill det inte!


För hur det än är så älskar t ex jag min familj med föräldrar, syskon, släktingar, vänner mm...


Om du/ni också kan älska oss tillbaka så hoppas jag att du/ni också kunde börja prata med era kommunpolitiker och förklara att vi inte längre kan ha det såhär.


Under tiden fortsätter vi sitta inlåsta och bli misshandlade av detta så "fina" samhällssystem som är tänkt och lagstiftat att gälla alla men vi är lik förbannat undantagna från denna lagliga rätt!


Slutligen... om du inte tror mig så bara googla på Internationella funktionshinderdagen och se t ex hur många tidningar som skriver om detta så viktiga för oss funkisar. 

Jag gjorde det själv nyss men fick inte en enda träff! förvånad? Nej inte ett dugg, bara ledsen och förbannad.

ANNONS
Av Stig Olsson - 28 november 2014 07:49

Är rena fönster något som ska ingå i stödet och servicen i en gruppbostad? Tydligen inte enligt Sundsvalls kommun. I denna tidningsnotis kan man läsa att Sundsvalls kommun ville ta betalt för fönsterputsen i gruppbostäder. 50 kronor per fönster. FUB i Sundsvall bad om en tillsyn från IVO angående detta och IVO konstaterade att de som behöver hjälp i hemmet även behöver fönsterputs. Kommunen fick kritik för sitt agerande. Fönsterputs ska ingå i det kostnadsfria stödet enligt LSS.


Ständigt denna kamp för något som borde vara självklart. I alla fall enligt lagstiftningen.


I samhällets jakt på utgifter belastar man personer som lever i strukturell fattigdom med ytterligare utgifter. Personer med omfattande funktionsnedsättningar bor i gruppbostäder på grund av sin funktionsnedsättning. På grund av sin funktionsnedsättning så lever de i fattigdom. Den är livslång för de som inte kan arbeta. Deras inkomst består av sjukersättning på de lägsta nivåerna eftersom de inte har arbetat. När de pensioneras så blir även pensionen låg på grund av att livsinkomsten varit låg. Därför är det en strukturell fattigdom.


Samtidigt kommer det nya idéer på hur man ytterligare kan belasta dessa personer för att avlasta samhället kostnader.


Hyra istället för avgift med förbehållsbelopp i gruppbostäder. Hyra för gemensamhetsutrymmen i gruppbostäder.


Ledsagares utgifter ska inte ersättas av arbetsgivaren, det ska den enskilde stå för. Fönsterputsning ska den enskilde betala för. Till råga på allt beskattar staten den redan låga sjukersättningen högre än ålderspension.


Listan över samhällets övervältrande av kostnader på de fattigaste kan göras längre än den ovan. Den ideologiska idén om att samhället ska kompensera för funktionsnedsättningen är bortblåst. Jag tror det är en viktig förklaring. Att de ideologiska skälen till att ha en lagstiftning som LSS sällan eller snarare aldrig förs fram. Det kanske är dags att börja tala om ideologi?


http://reclaimlss.org/2014/11/overvaltring-av-kostnader-pa-individen/

Av Stig Olsson - 25 november 2014 12:37

...för alla de föräldrar som har råd att spara pengarna åt sina redan rika barn. Överlåt i stället detta missbruk med skattemedel till de föräldrar som har det sämst!!!


Enligt Wikipedia var barnbidraget tänkt som "De viktigaste motiven till att införa barnbidraget var att öka nativiteten, utjämna levnadsstandarden mellan barnlösa och barnrika familjer och minska antalet barn som levde i fattigdom".

 

I dag får 1 670 000 barn barnbidrag. Det kostar skattebetalarna 23.4 miljarder kronor per år.


Men det finns inga uppgifter om hur många miljarder det går åt till att betala alla på FK som jobbar med detta... Misstänker fler miljarder till där...


Tyvärr vågar inget parti prata högt om detta eftersom det är en rättighetslag och då FÅR MAN INTE prata kostnader och därför håller man käft, eftersom detta gynnar de redan rika.


Men vänta lite... RÄTTIGHETSLAG??? 


Det är ju exakt samma sak för de funktionsnedsatta som behöver personlig assistans!?!? 


VARFÖR PRATAS DET SÅ MYCKET OM DOM???


Javisstja... det är ju värdelösa invalider det gäll

Av Stig Olsson - 25 november 2014 05:07

Sverige ska öppna sina hjärtan för en massinvandring å ena sidan och ett massmord på sitt egna folk å andra sidan.


Nu tar staten krafttag emot den personliga assistansen, nu ska den bort så att Sverige inte behöver belastas med tärande invalider, som ändå inte tillför något för landet. Vi kostar ju bara en massa pengar... Pengar som staten i stället vill överföra till de lönsamma - dock okunniga i svenska sråket, okunniga på att läsa och skriva, ovilliga att arbeta etc - invandrarna från mellanöstern och nordafrika!


Detta är ett välplanerat och välregisserat massmord på oss funktionsnedsatta, för tro mig... det kommer att bli tusentals som kommer att drivas mot självmord, men det beror inte på att de själva vill det utan staten har då "lyckats" driva dessa människor till en förtvivlan som överstiger det mesta vad gäller smärta och slut på allt hopp om medmänsklighet i vårt lila, men ändå så rika, land. 


Läs här nedan en mycket välskriven artikel, men jag ber dig att läsa och försöka förstå vad det sägs om att skära i kostnader, t ex vad menar de egentligen, bakom alla små fina ord: 


Eftersom kostnaden för personlig assistans fortsätter att öka bör man tillsätta en utredning av hur ambitionen om delaktighet och de ökande kostnaderna ska balanseras i förhållande till varandra.


Om man ska leva upp till intentionerna i LSS, Hälso och sjukvårdslagen etcetera måste man föra en debatt hur det ska gå till i praktiken. Eftersom alla hjälp och stödåtgärder finansieras med skatter måste därför den ekonomiska delen diskuteras som en del av detta - hur säkerställer vi att det finns ekonomiska resurser att täcka alla behov i den skattefinansierade välfärden? Men det som ISF föreslår är något helt annat. Man vill tillsätta  en utredning om rättighetslagen LSS om hur mycket delaktighet i samhället för vår grupp ska få kosta! Det går dessutom utanför de ursprungliga direktiven som så vitt jag minns inte innehöll något om föreslag till nya utredningar för att ännu en gång ifrågasätta kostnaden för personlig assistans. 

 
Genom åren har man läst ett antal arga debattinlägg på tidningarna som ifrågasätter kostnaden  för framförallt personlig assistans. Budskapet är glasklart:
 
LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet kostar på tok för mycket pengar och "stjäl pengar" från andra viktiga verksamheter. Kostnaden måste sänkas.
 
Nu gör alltså ISF, en statlig myndighet samma sak. Man ser kostnaden för delaktighet i samhället för oss som ett stort problem. Man är ju luttrad vid det här laget men detta förslag har om det genomförs  potential att bli det största hot som assistansreformen utsatts för. Lägg därtill också på att Agneta Rönn så sent som i vintras föreslog en frysning av schablonbeloppet under flera år. Dessutom hävdade hon att schablonbeloppet är 22 kr för högt...
 
I handikapprörelsen fanns mycket optimism efter Stefan Löfvens regeringsförklaring. Utan tvekan fanns det mycket som pekade i positiv riktning. Nu är det upp till bevis för Stefan Löfven och Åsa Regnér. Menar regeringen allvar med deklarationerna  i regeringsförklaringen blir ISF förslag om att utreda rätten till delaktighet kontra kostnaden inte mer än just ett mycket, mycket dåligt förslag.
 
Låt oss blicka utanför personlig assistans och LSS. Skulle en statlig myndighet någonsin föreslå en utredning som ska undersöka hur mycket sjukvården eller skolan får kosta och väga det mot befolkningens behov av god vård och utbildning? Svaret är givetvis nej - den politiker som ger  socialstyrelsen ett uppdrag att utreda hur mycket sjukvården får kosta kontra behoven begår politiskt självmord. Och skulle Socialstyrelsen själva föreslå något sådant skulle man genast bli tillrättavisande.
 
När får vi höra någon politiker eller myndighet föreslå det här istället:
 
"Utredning om hur man ska garantera delaktighet för alla i samhället  -    hur ursprungsintentionerna i LSS ska förverkligas
 
 
När ska våra politiker på allvar acceptera att personlig assistans och LSS måste få kosta en del?
 
Av Stig Olsson - 24 november 2014 13:34

Jag fick min livslånga sjukdom reumatism efter att staten tvångsvaccinerat mig vid 3 års ålder och resultatet äv det blev att min kropps skelett förstördes till 100 %, jag har levt med fruktansvärd smärta i 58 av mina 61 år och har opererats 10 ggr samt medicinerat i samma antal långa svåra år. 


Samma sak, men med olika sjukdomar drabbas över 30% av alla barn som tvångsvaccineras pga att föräldrar blivit så rädda av hjärntvätten av staten att de tillåter staten att riskera även deras liv. 


Idag sitter jag i elrullstol och måste ha personlig assistans för att ens klara min vardag. Dett är något staten inte gillar utan de försöker få mig friskförklarad!?!?! av analfabeter på bl a Försäkringskassan, Kommunerna, Riksdagen m fl statliga och kommunala myndigheter där dessa kräk, as, svin, mördare sitter och bestämmer över inte bara mitt liv utan allas våra liv!


Alla mina läkarintyg, som jag erhållit under 58 år, har ogiltigförklarats av knappt läskunniga idioter inom samhällsförvaltningen och därefter har man uttalat en dödsdom och ett mordkontrakt på mig.


Läs mer om vaccin-fakta här:


MORDET PÅ EN 5-MÅNADERS BABY:


Pojken vaccineras klockan 09:00 på morgonen och är då klarvaken. Allmäntillståndet är bra. Tre timmar efter vaccinationen ringer modern en läkare och får tid för läkarbesök. Pojken kan då inte andas normalt (takypné) men är annars vaken och ser pigg ut. Pojken får stanna för observation. Cirka 40 minuter senare försämras pojkens tillstånd drastiskt, hans hjärta kollapsar och han avlider. Enligt rapporterande läkares bedömning finns ett troligt samband mellan vaccinationen och patientens allvarliga tillstånd och död.


Resultatet av den histologiska och toxikologiska undersökningen visade på mycket tydliga skador: döda och skadade celler i hans hjärta (cellnekros), hjärtmuskelinflammation (lymfatisk myokardit), hemorragisk lungödem samt akut blodstopp i mjälte, lever, binjurar och njurar. Dödsorsaken var hjärtsvikt och lungödem. (7)


Konfidentiellt dokument från GSK avslöjar att det vanliga vaccinet Infanrix orsakar plötslig spädbarnsdöd och autism

infanrix-hexa

 

Ett konfidentiellt dokument har läckt ut från ett av världens största läkemedelsbolag till allmänhetens beskådan.

 

Dokumentet är en genomlysning av biverkningarna från vaccinet Infanrix hexa, som påstås skydda mot difteri, stelkramp, kikhosta, hepatit B, polio och Haemophilus influenzae typ b (Hib). Vaccinet, som Socialstyrelsen vill vaccinera alla svenska barn med, ges vanligtvis till spädbarn i tre doser innan barnet nått 12 månaders ålder.

 

Tillverkare är GlaxoSmithKline (GSK), bland annat känt som tillverkare och leverantör av Pandemrix (vaccin mot svininfluensan).

 

LÄS MER HÄR: Konfidentiellt-dokument-avslojar-att-vaccinet-infanrix-orsakar-plotslig-spadbarnsdod

Av Stig Olsson - 21 november 2014 14:55

Jodå, det går visst att mörda utan att skjuta offren fysiskt!!!


Det pågår en nedrustning av LSS!


Vi som är i ”branschen” vet att detta påstående är korrekt och att det sedan 2008 har varit en process styrd av kommunerna. Och vårt rättsväsende har tyvärr varit behjälpligt.

Men för den stora allmänheten och för de flesta av våra politiker har påståendet varit för vagt för att de skall reagera.


Orsaken är enligt min mening att Maria Larsson 2008 stoppade LSS-utredningen ”Möjlighet att leva som andra” i socialdepartementets ”frysbox”. Därmed gav hon SKL och kommunerna möjlighet att driva utvecklingen i egen riktning. Med den s.k fuskutredningen 2011 gavs ökade möjligheter även för Försäkringskassan att ha en än mer restriktiv prövning.


Som i ett led i förtydligandet av den negativa utvecklingen de senaste åren presenterar jag ett axplock nedan (vad som hänt för personlig assistans kan ni läsa om på t.ex Assistanskolls hemsida):


– Hyran i nyproducerade lägenheter i storstäder är för oss alla mycket hög och kraftigt ökande. För LSS Gruppbostäder tillkommer extra stora pålägg för gemensamhetsytor som läggs på av allt fler kommuner, trots att ”ingen skall ha merkostnader på grund av sina funktionshinder”. Orsaken är en märklig tolkning av lagen av HFD (Högsta Förvaltnings Domstolen), tvärt emot LSS intentioner! Också annan handikappanpassning läggs på hyran, vilket naturligtvis är fel enligt våra handikappolitiska principer. Bostadstillägget är dessutom inte justerat i takt med hyresutvecklingen, vilket idag innebär att många LSS-gruppen blir hänvisade till socialbidrag för att klara hyran. Det innebär ett helt liv i fattigdom på grund av sina funktionshinder. Knappast ”Goda levnadsvillkor” enligt LSS!


– Fler kommuner tar betalt för resor till och från Daglig Verksamhet. Motivet är att man får (enligt en dom igen) och att ”det kostar för alla” (normalisering). Ofta hänvisas till vad ett ”månadskort” på kollektivtrafiken kostar. Problemet är dock att de drabbade ofta måste betala dubbel ”månadsavgift” för att kunna resa på sin fritid också.


– Just nu prövas hur mycket en kommun får ta ut för mat på gruppboende, mer än råvarukostnaden dvs. självkostnadsprincipen i LSS.


– Nybyggnationen av Gruppbostäder innehåller numera nästan alltid 6 lägenheter (ibland även fler), trots att ursprunglig lag tolkades av Socialstyrelsen till att ”en Gruppbostad skall bestå av 3-5 lägenheter”. Även här hänvisas nu till domar i HFD.


– Vi har på senare år sett flera exempel på hänsynslös tvångsflytt av personer från väl fungerande externa boenden sedan lång tid ”hem” till kommunens nu lediga platser som skall fyllas ut! Även här är orsaken en dom i HFD.


– Skatten för vår grupp av ”förtidspensionärer” har inte sänks som för ålderspensionärer. Det innebär att vår grupp betalar idag 47 % mer skatt än ålderspensionärer och för 2015 ökar det med regeringens förslag till 65 % mer (som mot lönearbetare idag).


– Om du bor i Gruppbostad får du numera regelbundet avslag på insatsen ledsagare och kontaktperson. Även här hänvisas till domar i förvaltningsrätten.


Den officiella orsaken till alla dessa försämringar är att kommunen vill pröva lagen i Förvaltningsrätten – ”vad som är rätt”! Tyvärr har domsolen ofta gett kommunen rätt. För att det är bekvämt att ge kommunens jurister rätt? ISF konstaterade i sin nyliga rapport att förvaltningsdomstolarna brister i sitt utredningsansvar.


Den riktiga orsaken till kommunernas avslag är naturligtvis att de vill spara. Och på en grupp som är politiskt svag! Mot all humanism som skall vara grundpelare i vår välfärdspolitik. Och mot LSS grundläggande intentioner om att kunna leva som andra trots sina funktionsnedsättningar.

 


http://reclaimlss.org/2014/11/det-pagar-en-nedrustning-av-lss/

Av Stig Olsson - 21 november 2014 06:29

Hur höga ambitioner har egentligen Sverige med skattefinansierad välfärd? Om måttstocken är skatteuttaget räknat som andel av BNP (Bruttonationalprodukten) är den, trots besparingar på senare år bland de absolut högsta i världen. Idag råder relativt stor enighet i vänster och högerblocket om att vi ska ha höga skatter för att finansiera sjukvård, skola, äldreomsorg, olika socialförsäkringar mm åt alla. Konflikten handlar i nutid i första hand som jag ser det om hur mycket privat verksamhet/vinster som ska tillåtas i välfärdssektorn.
 
Denna enighet till trots hos såväl politiker som proffstyckare finns det en mycket viktig reform som ständigt kritiseras för att den kostar för mycket -assistansreformen - övriga LSS insatser har klarat sig betydligt bättre även om de inte undgått kritik för kostnaden heller. Visst sparas det och gnetas på skola, sjukvård, äldreomsorg,  etcetera men så vitt jag vet har ingen statlig utredning tillsats än med syfte att dämpa kostnadsökningen i t.ex sjukvården eller skolan och ingen utredare eller proffstyckare har föreslagit att man i praktiken ska frysa kostnaden för nämnda verksamheter under flera år - det var nämligen det utredaren Agneta Rönn föreslog i vintras.
 
Även om ingen av alla kritiker säger det öppet är det ändå underförstått vad man menar - personlig assistans kostar så mycket pengar att den "stjäl" resurser från andra viktiga välfärdsverksamheter. Det är också underförstått att man tycker att vi anser oss vara den viktigaste gruppen av alla i samhället. Personlig assistans får kosta vad det kosta vill, även om det går ut över skolan. sjukvården etcetera. En av reformens hårdaste kritiker är Expressens Anna Dahlberg. I en artikel för något år sedan skrev hon bland annat följande:
 
En reform som under sina inledande år på 90-talet uppgick till runt 5 miljarder kronor årligen har fått en skenande kostnadsutveckling.
 
Problemet är bara att skattemedlen är begränsade. Ingen annan kommunal utgiftspost har vuxit så snabbt de senaste två decennierna och socialchefer runtom i landet oroar sig över att annan verksamhet trängs undan.
 
Politik är den svåra konsten att prioritera. Den som hävdar att det inte får finnas något tak för hur mycket den så kallade LSS-reformen får kosta måste också våga säga vilka andra ambitioner som ska sänkas.
Om jag pratade med Anna Dahlberg eller annan kritiker om detta  skulle jag säga ungefär så här:
 
Visst är assistansreformen mycket viktig, FN anser att det är en mänsklig rättighet för den som behöver det men det betyder inte att jag anser att den är viktigare än skolan, sjukvården, äldreomsorgen, alla andra stödformer inom LSS etcetera Jag försäkrar att jag vill inte flytta över skattepengar från allt detta till personlig assistans. Varför? Helt enkelt därför att jag sätter inte dessa verksamheter mot varandra. Lika viktigt som att jag och andra i samma livssituation kan leva som alla andra, lika viktigt är det alla barn får gå i en bra skola, alla får bra sjukvård när man behöver detetcetera.
 
Och vad gäller ekonomi. Allt måste finansieras så klart och jag är öppen för en diskussion för hur man ska få ut så mycket som möjligt av våra skattepengar. Däremot vägrar jag att delta i en diskussion där utgångspunkten är att man måste sänka kostnaden för att personlig assistans och andra LSS insatser - är för dyrt. Alla har rätt till ett självbestämmande över sitt eget liv - även vi med stora funktionsnedsättningar - det står i både rättighetslagen LSS och FN konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar 
 
 
* Om man verkligen menar allvar med att personlig assistans och LSS är något viktigt, en reform och lag som vi ska vara stolta över sätter man inte kostnaden för den mot all annan skattefinansierad välfärd. Är det så att det är problem att skaka fram pengar för att finansiera alltihop så har man inte utgångspunkten att det "kostar för mycket". Utgångspunkten är i stället att det är högsta prioritet och se till att det finns pengar tillgängliga till alla behövande framöver. 

Sverige var det första land i världen som stiftade en lag som sa att personer med stora funktionsnedsättningar har rätt att leva som andra. Sverige har ratificerat såväl FN-s handikappkonvention som FN-s barnkonvention mm. Ska vi kunna förverkliga de ursprungliga intentionerna i rättighetslagen LSS måste alla politiker agera efter det.
 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se