Inlägg publicerade under kategorin Hemlöshet

Av Stig Olsson - 16 juni 2014 08:24

För enligt Gudrun så kommer alla muslimska kvinnor i Sverige från lyckliga hem i Mellanöstern. Där finns det inga män som misshandlar dom, ingen prostitution, inga kvinnor som knarkar, ingen kriminalitet etc mm osv...


Eftersom jag alltid älskat feministrörelsen och allt de står för, kvalitet, sanning, mod, styrka... så kan jag med tillförsikt säga att den iranska kvinnan och filmaren Nahid Persson ljuger och har helt fel i sin dokumentär om två unga kvinnor i Iran som råkar ut för just detta!

 

Det är fruktansvärt att SVT sänder något som är så förljuget och falskt! att våga påstå att dessa problem finns i detta land som styrs av en kärleksfull regim där A(h)lla behandlas lika, män som kvinnor. allt detta skitsnack om att det krävs två kvinnor mot en man i  tex lagfrågor är ju ett vidrigt påstående!

 

Andra saker som Fi och Gudrun hävdar är att det är svenska män som kastar ut 16-åriga unga kvinnor från svenska balkonger i dessa äckliga heders!?-mord.

 

Att jag vet allt detta beror helt enkelt på att Gudrun och Fi vägrar att besvara allt som har något med muslimska kvinnor att göra, särskilt om det har med religion att göra!

 

För vi måste ju kunna lita på våra politiker eller hur? Och att ens försöka påstå att Gudrun & Co skulle ljuga vore ju förfärligt, så nu är jag så lyckligt lottad att jag själv har sett dokumentären och har dessutom en länk till den på SVT-play (men tas bort 8 juli) så du själv kan bedöma om det är rätt att det förekommer prostitution, knarkmissbruk, brott mm i detta kärlekens förlovade land!

 

För en sak är viktig, och är det alltid, tro inte på andra, bilda dig en egen uppfattning!

 

http://www.svtplay.se/video/1384775/prostitution-bakom-slojan


Min fråga blir självklar: VEM LJUGER?

ANNONS
Av Stig Olsson - 2 juni 2014 12:17

Det här är en mycket tänkvärd och intressant artikel, skrivet av en medmänniska som föredrar att hellre hjälpa fattiga, där de bor, verkar och vill leva, än att bara prata skit i media och sen behålla biståndet i egna fickor! 


 


Jag har aldrig känt mig som en ond människa. Ändå är ond det epitet jag de senaste åren fått kastat efter mig, gång på gång. För att jag blev Sverigedemokrat.

 

hans2Långt innan jag gick in i partiet som medlem och beslutade mig för att bli kommunalpolitiker, hjälpte jag barn i Nepal att få ett drägligt liv genom organisationen ADEC Nepal. Jag vet att de biståndsmiljoner som regering och mastodontorganisationer skickar, aldrig når ner på gatan till de behövande. De blir hängande på gräddhyllorna i de länder där behovet av hjälp är som störst.

Goda politiker och deras välavlönade ämbetsmän gör sig inga ansträngningar för att kontrollera vart pengarna de skickar tar vägen. Det är ju inte deras egna pengar. Det är skattebetalarnas. På samma sätt resonerar de om flyktinghjälp – att man kan hjälpa hundrafalt fler på plats för samma summa som en smuggelflykting kostar här, är man totalt ointresserad av.



Det är enklare för dessa människor (som inte bryr sig om mycket annat än sitt eget feta liv) att visa sin ”godhet” genom att öppna gränserna för alla som har råd att ta sig hit. Här kan man beställa en topputrustad herrgård av en privat investerare, inhysa de stackars flyktingar som lyckats hitta hundratusen kronor för att ta sig hit och ge dem egna ombud och terapeuter på skattebetalarnas räkning. Själva ropar politikerna ”rasist” åt alla som ifrågasätter, och pratar om ”allas lika värde” så fort någon tillåter sig att kritisera.


Jag var faktiskt halvgammal innan jag förstod Bibelns många citat om ilska mot hycklarna.  Jag visste inte vad en hycklare var. Nu vet jag det. Jag vet det till leda.


Hycklarna är alla som menar att det är gott att hjälpa ett antal till Sverige och låta människor i andra länder klara sig själva där – oavsett hur rutten deras tillvaro är. Kan de inte ta sig hit kan de ta mig fan klara sig själva, tycks flertalet svenskar mena. I alla fall alla självgoda politiker med de rätta åsikterna och deras mer än tjänstvilliga mediesvans.


Sverigedemokrater är onda! Det är en vedertagen sanning ändå från statsministern och neråt. Rädda barnen vill inte ha aktiva Sverigedemokrater som medlemmar. Sverigedemokrater brukar anklagas för inte att ville hjälpa andra, men när de anmäler sig för frivilligarbete hindras de för att de är sverigedemokrater!

I Danmark har vi ett ordspråk för det: ”Först pissar de på oss, sedan säger de att vi luktar!”


Kära Sverigedemokrater, jag har en god nyhet till er: 2 juni lanserar vi Right Hand Aid – en organisation som ska hjälpa på plats. Vi arbetar tillsammans med de bästa i världen. Vi ser till att pengarna hamnar hos de mest utsatta och behövande, och inte i fickorna på migrationsindustrimagnater i Sverige eller människosmugglare i Jordan, Turkiet, Pakistan eller you name it! Vi stödjer inte importerade passbedragare i Sverige. Vi hjälper de behövande – och vet ni vad? Vår insats hjälper mer än 300 människor att klara tillvaron i sitt hemland – för samma summa som svenska staten lägger på en enda person som tagit sig hit.

Och vi har inget emot medlemmar som kallar sig sverigedemokrater.


Att stödja Right Hand Aid kan jämföras med att ha bra hushållsekonomi. Det är bra för dem, det är bra för oss och det är bra för framtiden i de fattiga länderna. Där kan vi göra en fattig till ”kung”, här blir majoriteten förlorare i ett eller annat utanförskapsområde.


Ni är inte goda, ni som förespråkar obegränsad invandring och kallar mig och mina vänner onda.  Ni är ovetande, oförståndiga och hatiska.


Falskt ropar ni ”allas lika värde”, samtidigt som ni lägger miljarder på flyktingar som betalat människosmugglare och ger fullständigt fan i dem som blivit kvar. I bästa fall räknar ni dåligt, i värsta fall är er cynism utstuderad och beräknande – så länge ni kan framstå som goda handlar ni mer än gärna ondskefullt.


http://www.d-intl.com/2014/05/28/debatt-vi-hjalper-300-i-stallet-for-en/

ANNONS
Av Stig Olsson - 12 maj 2014 16:33

n blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.  Men inte för alla barn. Tusentals flickor i Sverige och andra länder i Väst ser fram emot sommarlovet med skräck, ångest och ont i magen. När vårterminen närmar sig sitt slut börjar flickor försvinna. Plötsligt står deras skolbänkar tomma. Invandrarflickor tas av föräldrarna med till sitt gamla hemland och gifts bort, oftast med en kusin. Sommarlovet efter åttonde klass är extra kritiskt – då har flickan i allmänhet hunnit bli könsmogen och ses inom hederskulturen som en vandrande högriskzon som snabbt måste tvingas in i ett äktenskap medan hon fortfarande är oskuld.


På en av Rosengårds skolor i Malmö gör man under ett läsår bedömningen att fjorton högstadieflickor är på väg att bli bortgifta. De yngsta går i sjunde klass och är alltså 12-13 år gamla. Till hösten dyker de upp med sina män men blir i många fall snabbt gravida och slutar skolan.

 

Invandrare väljer att flytta just till Sverige

 

Invandrare väljer gärna att flytta just till Sverige. Förra året beviljades 116 587 personer uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i landet.  Det är en mycket hög siffra för ett litet land med 9,5 miljoner invånare. De flyttar inte hit för att Sverige är ett hemskt land utan av motsatt anledning. Friheten och den generösa välfärden är kraftfulla dragplåster. Men de tar sin kultur, sin etnicitet och religion med sig, vilket tycks ha kommit som en total överraskning för politiker och myndigheter.


Politik ur ett totalt hjärnsläpp


Hur tänkte politikerna i Sveriges regering och riksdag när de 1975 enhälligt beslutade att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle? De tänkte inte alls. Svensk invandringspolitik uppstod ur ett totalt hjärnsläpp. Politikerna var – och är fortfarande – fågna i en utopi som aldrig har förverkligats någonstans i världen. De kände sig goda och vidsynta när de över folkets huvuden drev igenom sin utopi utan att ha en aning om vilka konsekvenser den skulle få för landet och dess medborgare.


Grunden till Sverige som humanitär stormakt var lagd. Nu fick det gå som det ville. Politikerna verkar ha trott att alla invandrare mirakulöst förvandlas till svenskar och goda socialdemokrater med svenska värderingar i samma ögonblick som de sätter foten på svensk mark. Eller också brydde de sig inte om konsekvenserna av ett beslut som utgjorde fullständig politisk härdsmälta. Med sina illusioner om mångkultur som en enda stor och lycklig gemenskap har politikerna istället åstadkommit djup splittring – ett samhälle av monokulturer som lever parallella liv på en glödbädd av latenta etniska, kulturella och religiösa konflikter.

 

Massimport av motsatt värdegrund


Ordet “värdegrund” är viktigt för svenska politiker. Med värdegrund menas deras egen värdegrund som aldrig närmare har definierats men framstår som ett diffust täckord för något slags allmän godhet. Värdegrund är en av de klyschor som politikerna använder som verktyg för att tvinga på sin befolkning världens mest extrema invandringspolitik. I själva verket är det ett befolkningsutbyte som pågår. Att i snabb takt byta ut Sveriges ursprungsbefolkning mot tredjevärldeninvånare är ett uttryck för den offentliga värdegrunden.


Paradoxalt nog innebär massinvandringen import i stor skala av en värdegrund som är raka motsatsen till den av politikerna anbefallda. Hederskultur struntar i mänskliga rättigheter och värderar kvinnor till en bråkdel av mannens värde. I hederskultur saknar individens bästa betydelse. Det som betyder något är gruppens, kollektivets behov. Om en individ går emot gruppens intressen måste individen offras. Hederskultur är släktens maffialiknande diktatur och raka motsatsen till demokrati.


Mesut Sahindal skjuten till döds av polis

 

Mesut Sahindal


För en månad sedan, på morgonen den 8 april,sköts Mesut Sahindal, 34, ihjäl av polis i Uppsala. Han var yngre bror till Fadime Sahindal, 26, som hedersmördades av sin far Rahmi Sahindal 2002. Mesut Sahindal var familjens ende son och kroniskt kriminell. Han började begå brott när han var 15 år, och brotten blev ständigt grövre. Eftersom han var invandrare och alltså tillhörde en “utsatt minoritet” dömdes han till uppseendeväckande låga straff.


1998 dömdes han till skyddstillsyn för flera olaga hot mot sin syster. Under en lunchpaus i rättegången kastade han sig över Fadime, misshandlade henne och skrek: “Jag ska döda dig, din jävla fitta, din jävla hora. Din tid kommer snart. Det slutar inte här!” Några veckor senare slog han ned Fadime på Stora Torget i Uppsala. För detta dömdes han till fem månaders fängelse och avtjänade tre. En tid senare, hösten 2001, skulle Fadime berätta i riksdagen om sin situation.

Genom att berätta undertecknade hon sin dödsdom


Det var när Fadime berättade i medierna om vad hederskultur innebär och att hon var hotad till livet som hon undertecknade sin dödsdom. Under rättegången efter mordet på Fadime motiverade Rahmi Sahindal dådet med att “hon lämnade ut oss till världsopinionen”. Att hon levde på “svenskt vis” med en svensk pojkvän var en katastrof och en skam för familjen. Men hon mördades för att hon avslöjade hur hedersideologin ser ut. Hon exponerade familjen och drog därigenom ytterligare skam över den. Det värsta som kan hända i en hederskultur är att andra får veta något om vad som pågår i en familj. Det ska till varje pris hållas dolt från insyn.

“Vi får aldrig acceptera talet om “hedersmord”


När Fadime mördades var Mona Sahlin (s) integrationsminister. Efter hedersmorden på 15-åriga Sara (Maisam Abed Ali) i Umeå i december 1996 och 19-åriga Pela Atroshi  i Irak i juni 1999 förnekade hon kategoriskt existensen av hedersmord och hederskultur, trots att de inte var de första hedersmorden i Sverige. 1986 mördades det nygifta paret Ibrahim och Bafreen Fatah, irakiska kurder, i Eskilstuna. Mordet är fortfarande ouppklarat.  1994 mördades 18-åriga Maryam, kristen palestinier, i Hällefors av sin far Farg Dabas.


Tillsammans med jämställdhetsminister Margareta Winberg skrev Mona Sahlin i en debattartikel i Dagens Nyheter i december 2000:

“Det finns ingen statistik som säger oss att våldet mot de unga kvinnorna är kulturellt betingat. Det handlar istället om mäns våld mot kvinnor. (…) Vi får aldrig acceptera talet om “hedersmord”.”

Med andra ord: invandrare får aldrig någonsin förknippas med något negativt. På Fadimes begravning grät Mona Sahlin och kom med en offentlig ursäkt. Hon förklarade sitt svek med att hon var rädd för att bli kallad rasist, alltså det invektiv som hon själv är en av de flitigaste spridarna av.

 

“Denna svenskhetens primat”

 

sahlin_kamali


Ångern satt dock inte djupare än att hon två år senare handplockade den ökände Masoud Kamali,  iranskfödd professor i socialt arbete vid Uppsala universitet, som den socialdemokratiska regeringens nye diskrimineringsutredare. Men först hade hon kört över sin egen sittande utredning på samma område, ledd av professor Anders Westholm vid Uppsala universitet. Kamali visade i en intervju redan strax efter att han fått sitt utredningsuppdrag hur Sverige skulle förhålla sig till hedersvåldet:

“Man gör en jättestor grej av att några invandrartjejer blivit utsatta för så kallat hedersrelaterat våld. Det handlar om någon mindre procent, en mindre grupp. Det är inget stort problem.”

Masoud Kamali valde att argumentera på grobiannivå och kallade sin företrädare Anders Westholm “denna svenskhetens primat”. I januari 2006 anklagade han integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) i tidskriften Mana för att vara “fanbärare i ett rasistiskt korståg” och kallade henne och Mauricio Rojas för “folkpartiets bleka husnigger”.

“Vad har det med kultur att göra – att gifta bort sina barn?”


Mona Sahlins handgångne man Kamali anser allting vara Sveriges och svenskarnas fel – Sverige är ett otäckt och rasistiskt litet land med utbredd kulturrasism, omfattande strukturell diskriminering och “etniskt rensade” massmedier. Det är ett mysterium att en person som hatar Sverige och svenskar så mycket som Masoud Kamali över huvud taget uppehåller sig här. “Vad har det med kultur att göra – att gifta bort sina barn?” är ett av hans berömda uttalanden.


Mona Sahlin och Masoud Kamali har varit effektiva bromsklossar i debatten kring hedersproblematik. Genom deras insatser politiserades det statliga utredningsväsendet, och hela integrationsdebatten har förvridits och försenats med långsiktiga skador som följd.

 

Hederskulturen är invandrad

 

Mesut Sahindal och de skolflickor som med fasa ser fram emot sommarlovet ingår båda i hederskulturen; Sahindal som förövare, flickorna som offer. Hederskulturen är invandrad och självvald. Utövarna kan inte skylla på några andra. Den har inte införts av koloniala eller imperialistiska krafter utifrån, den kan inte skyllas på utanförskap eller socioekonomiska faktorer.

aberg_grutsky

“Den är inte på något sätt en följd av utsatthet i det svenska samhället. Den har uppstått i odemokratiska miljöer, med ofria tankar och i avsaknad av pålitliga institutioner, på platser där man bara har familjen och klanen att ty sig till. I Sverige lever hederstänkandet vidare i enklaver och patriarkala föreningar med ekonomiska bidrag från det offentliga”

Skriver Lars Åberg  och Eduardo Grutzky  i “Heder och samvete”, den mest faktaspäckade och kunniga bok om hederskultur som har getts ut på svenska.

 

Mannens heder sitter mellan kvinnans ben


En hederskultur uppstår ur två tomrum: frånvaron av upplysningstankar och frånvaron av en välfärdsstat. Det finns inga samhällsinstitutioner eller myndigheter att vända sig till för att få hjälp när man blir svag, sjuk eller gammal.


Man är hänvisad till släkten för att få hjälp, vilket skapar en extrem beroendesituation. Individen får skydd och säkerhet, pengar om det behövs, men också tillhörighet och gemenskap. Släkten ger trygghet men begränsar i gengäld rörelsefriheten, i synnerhet om du är kvinna. Mannens heder sitter mellan kvinnans ben, och det är männen – fäder, bröder, mor- och farbröder – som ska övervaka den.

 

De hatar friheten – och avundas den


Hederskulturen är lokalt producerad i socialt och ekonomiskt underutvecklade länder med uråldriga samhälls- och familjestrukturer, utbredd analfabetism och stenhård könsapartheid. Genom migrationen har den globaliserats. När personer formade i en hederskultur flyttar till ett land som Sverige möter de en helt annan sorts samhälle med frihet för både män och kvinnor. Det är ett språng över hundratals eller tusentals år av utveckling.


Men man ändrar sig inte för att man flyttar. Den svenska kravlösheten innebär att det går utmärkt att i allt väsentligt dröja sig kvar i sitt ursprungsland och den medhavda kulturen genom att exempelvis titta på al-Jazeera hela dagarna. Kroppen befinner sig i Sverige, men den kulturella tillhörigheten är kvar i ursprungslandet. Värderingarna är djupt rotade, hedersideologin lever vidare. Det spelar ingen roll att man har flyttat till ett upplyst land.


Det gäller inte bara fattiga outbildade människor. Hederskultur kan komma klädd i designkläder, ha en akademisk examen och senaste modellen av i-Phone. Det är till och med så att grupper av invandrare blir ännu mer reaktionära sedan de flyttat till Väst. De hatar den frihet och de värderingar som Väst står för, men det finns också en avundsjuka. I en tankevärld formad av hedersideologi uppfattas friheten som förtryckande.


Även homosexuella gifts bort


Enligt statliga Ungdomsstyrelsens undersökning ”Gift mot sin vilja” 2009 får 70 000 ungdomar mellan 16 och 25 år inte välja vem de ska gifta sig med. 8 500 av dem oroar sig ofta för att bli bortgifta. Även homosexuella och funktionshindrade gifts bort för att göra problemet osynligt och rädda familjens och släktens heder.


En av dem är Gabriel. Han är kristen, kommer från en ortodox syriansk familj som invandrat till Södertälje. Gabriel är homosexuell, och när han läser på lärarutbildningen på Stockholms universitet träffar han svenske Patrik. De blir förälskade, inleder en relation och flyttar ihop. Officiellt bor Gabriel ihop med “en studiekamrat”. Som kamrat är Patrik ofta hembjuden till Gabriels hem. Fattar Gabriels föräldrar inte att de är ett par? “Så länge vi inte pratar om det är det ingen som bryr sig” säger Gabriel.


Familjen skaffar en hustru åt Gabriel


En dag när Gabriel besöker föräldrarna i Södertälje ser han att alla bilder på honom är bortklippta ur familjeporträtten. Pappan låter sonen förstå att han är sjuk, men att han kan bli botad. Dessutom har familjen skaffat en hustru åt Gabriel. Hon väntar på honom i Syrien. Gabriel gör ett självmordsförsök, som måste hållas hemligt för föräldrarna.

“Alla ansikten som vi har klippt bort har vi stoppat ner i ett kuvert. När vi kommer tillbaka från Syrien ska du få klistra in dig själv i familjen igen, den familj som Patrik har förstört” säger pappan.

Både Patrik och Gabriel lever under hot från Gabriels familj. De flyttar isär. Nu anser även Gabriel att allting är Patriks fel. Två år senare får Patrik veta att Gabriel är gift och har ett litet barn. Familjen är lycklig. Gabriel är inklistrad på familjefotografierna igen. Patrik undrar hur de kan göra så här mot Gabriel och kvinnan som han tvingats gifta sig med.


Mordet på Anni Dewani

 

Anni och Shrien Dewani

I november 2010 mördas Anni Dewani, 28, när hon är på smekmånad i Sydafrika. Hon skjuts med tre kulor i bröstet när hon har varit gift med Shrien Dewani, 33, i 16 dagar. Anni Dewani föddes 1982 i Mariestad. Hon kom från en indisk-hinduisk familj som kom till Sverige 1972 från Uganda efter att ha utvisats av dåvarande diktatorn Idi Amin. Hon arbetade som ingenjör på Ericsson i Stockholm men flyttade till London 2009 när förhållandet med den blivande maken Shrien Dewani blev seriöst.


Mordet har setts som en gåta. Paret gifte sig i Mumbai i Indien i november 2010. Anni Dewani sköts till döds när taxin som hon och maken färdades i åkte genom kåkstaden Guguletho i Kapstaden. En poliskälla med insyn i fallet avslöjar i Lars Åbergs och Eduardo Grutzkys bok att det finns starka misstankar om att mordet var ett beställningsmord med hedersmotiv. Tre sydafrikaner, däribland taxichauffören, har dömts till långa fängelsestraff . Taxichauffören har vittnat om att maken betalade honom pengar för att arrangera mordet.


Shrien Dewanis hemlighet: han är homosexuell


Själv har Shrien Dewani hela tiden nekat till anklagelserna. Han är en förmögen man som har råd att anlita de skickligaste advokaterna. De har lyckats förhala rättegången med hänvisning till Dewanis svaga psykiska hälsa. Men den 31 januari i år slog en domstol i London slutligen fast att han kunde utlämnas, och den 8 april begärdes han häktad vid Western Cape High Court i Sydafrika, åtalad för stämpling till mord.


Shrien Dewanis hemlighet är att han är homosexuell. Enligt familjens hinduiska hederskultur var han tvungen att gifta sig för att bevara familjens heder. Till vittnen har han sagt att han måste hitta ett sätt att komma ur sitt äktenskap. “Lösningen” blev att mörda hustrun för att han sedan skulle kunna leva ett friare och godkänt liv som änkling.


Journalisterna bidrar till problemen


Fallen Gabriel och Anni Dewani visar hur svårt det är att identifiera hedersbrott. Inte en enda journalist har på tre och ett halvt år lyckats knäcka koden varför Anni Dewani mördades. Att det skulle röra sig om hedersmotiv har inte funnits på kartan. I praktiken bestämmer medierna vad som ska betraktas som hedersbrott. Okunniga och politiskt korrekta journalister bidrar till att problemen lever vidare i en skuggsfär utan insyn.


Många, kanske de flesta hedersmord kamoufleras som något annat; självmord, olyckor, drunkning, felmedicinering, mystiska försvinnanden. Det faktiska antalet hedersmord är okänt. Det finns också mycket starka och inflytelserika krafter som arbetar hårt med att förneka att hederskulturen existerar. Många av dem uppbär generösa bidrag från samhället för att bekämpa hederskultur – trots att de förnekar att den finns.


När hedern kom till Sverige


När hedern kom till Sverige, då var kulturrelativismen där. Och med den alla bortförklarande politiker, sociologer, etnologer, socionomer, journalister, forskare, författare, psykologer, debattörer och kulturpersoner. Budskapet, som har dominerat sedan 1970-talet, är att ingen kultur kan anses vara bättre än någon annan. En skur av rapporter och skrifter har stakat ut hur vi ska förhålla oss till en invandrad kultur där det är okej att mörda sin egen avkomma. Vi ska acceptera och tolerera. Att försöka påverka och förändra är liktydigt med kulturimperialism och maktövergrepp.

“Tolerans mot intoleranta värderingar, som hederskulturen, har blivit ett förhållningssätt inte bara hos en marginaliserad vänster utan även i den etablerade sfären inom svensk politik och myndighetsutövning. På så vis har kulturrelativismen bidragit till att hederskulturen har accepterats i det svenska samhället” skriver Lars Åberg och Eduardo Grutzky.

“Målet är alltid att flickorna ska flytta tillbaka”

 

I rapporten “Låt oss tala om flickor” 2000 berättar socialarbetarna i Rosengård i Malmö att deras målsättning alltid är att flickorna ska flytta tillbaka till sina föräldrar. Rapporten drar den häpnadsväckande slutsatsen att “skälen till att en del flickor med annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk befinner sig i utsatta situationer är desamma som för alla andra flickor”.


I kurslitteratur för lärarutbildningar 1978 skriver Karin Wallin:

“Varje språk och varje kultur har sitt eget odiskutabla värde. Varför skulle ett vara värdefullare än ett annat?”

… Då var kulrurrelativismen där


1988 skriver Ylva Sörman i socialstyrelsens skrift “Sjaletten sitter i hjärtat – barnomsorg, invandrarfamiljer, sexualsyn”, spridd som kurslitteratur på universitet och högskolor:

“Alla är vi barn av någon kultur, men kulturerna är olika uppbyggda. Utifrån det här synsättet känns behovet att omvända inte angeläget, istället kan vi känna respekt för varandras olikheter och låta människor vara som de är och förändra sig i en takt de själva bestämmer.”

Om skillnader i synen på könsroller och sexualitet skriver Ylva Sörman:

“När man i den muslimska världen till exempel skyler sin kropp eller inte tar en kvinna i hand är det inte ett förnekande utan snarare ett erkännande av sexualitet som en stark naturkraft.”

I etnologen Gillis Herlitz’ skrift “Hot och våld i kulturmötet”, utgiven av Statshälsan 1990, försvaras barnmisshandel i kulturens namn.


Hedersförnekare får hederspengar

 

I Sverige belönas organisationer som förnekar att hedersvåld existerar med anslag.

“Det kan förefalla svårbegripligt” skriver Åberg och Grutzky “men det finns till och med organisationer som får samhällsbidrag för att bekämpa hedersvåld men samtidigt betvivlar att sådant våld förekommer.”

Några exempel:

När socialstyrelsen 2013 fördelade statsbidragen till ideella organisationer som bedriver frivilligt arbete på det sociala området gick den största summan, 13,3 miljoner, till ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige). Vid sidan om ROKS får kvinnojouren Terrafem 1 450 000 kronor. Terrafem söker regelbundet finansiering för insatser mot hedersvåld trots att organisationen förnekar att hedersvåld existerar.


Terrafems förste ordförande Bernadita Nunez beskrev 2004 orsaken till morden på 21-åriga Sara Mohammed Ali (död i september 2011),  Pela Atroshi och Fadime Sahindal som “den rådande könsmaktsordningen”. Nunez har fortsatt att förneka hedersmord och fortsatt att utkvittera statliga anslag.


I Sverige tror man på dialog med mördare

 

Yara mördad 30 april 2014I

Sverige råder myndighetskonsensus om att man inte ska lägga sig i. Eftersom alla kulturer är lika bra kan man se mellan fingrarna när kvinnor och barn misshandlas eller mördas. Den åttaåriga palestinska flickan Yara i Karlskrona, dödad på valborgsmässoafton, är det senaste dödsoffret för myndighetspersoners passivitet och nonchalans.

Vad det handlar om är rädsla för att bli kallade rasister när de ingriper. Då får barn hellre dö. I Sverige tror man på dialog med mördare. Det är viktigare att hålla en politiskt korrekt fasad än att hjälpa ett utsatt barn.

“Det finns många svenska barn och ungdomar som fortfarande utsätts för tvångsgifte, samtidigt som socialtjänst och polis står handfallna. Socialtjänsten är ett lotteri. Myndigheter: Ni måste ta ert ansvar!”

Skriver fyra unga invandrarkvinnor med egna erfarenheter av hedersförtryck på SVT Debatt. 

Gudrun Schyman osynliggör hederskulturen

Sveket mot invandrarflickorna har ett ansikte, ett av många utöver Mona Sahlin och Masoud Kamali: Gudrun Schyman, som märkligt nog är ledare för partiet Feministiskt Initiativ och kan förväntas ta ställning för utsatta kvinnor.

Både som vänsterpartiledare och som företrädare för FI har hon gjort allt hon kan för att försöka trolla bort hedersproblematiken och gömma undan den som en del i ett allmänt manligt våld mot kvinnor. Vid vänsterpartiets kongress 2002 sa hon:

“Det är samma norm, samma struktur, samma mönster som upprepas såväl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.”

Schyman har vidhållit sin ståndpunkt genom åren. Alla män är talibaner. Schymans inställning är att hedersvåldet ska osynliggöras och “försvenskas” för att diskussionen inte ska gynna “rasister”.

“Hedersvåld är svenskt”

Gudrun Schyman

I en debatt i Malmö i september 2012 sa hon:

“Vad jag förstår pratar vi om 70 000 flickor som bor i Sverige och är svenskar. Detta är svenskt, inte någonting annat. Det är väl så att människor som bor här är svenskar. Det innebär att vi i Sverige har det som heter våld och förtryck i namn av heder. Det är svenskt.”

Det är samma Gudrun Schyman som skickade ett personligt brev till länspolismästaren och sexsadisten Göran Lindberg, 2010 dömd till sex års fängelse för grova våldtäkter, misshandel och koppleri, med tack för hans engagemang i jämställdhet. Samma Gudrun Schyman försöker nu få in sitt parti Feministiskt initiativ i både EU-parlamentet och Sveriges riksdag. Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, har läst partiprogrammet och utfärdar en varning.


Invandrarkvinnors opinionsarbete

 

sara_mohammad

Att det i dag satsas resurser för att bekämpa hedersvåld och -förtryck beror inte på Gudrun Schyman, jämställdhetsminister Maria Arnholm (fp) eller någon annan politiker som talar gärna och ofta om jämställdhet. Det beror enbart på den envetna opinionsbildning som framför allt kvinnor med utländsk bakgrund och egna erfarenheter har bedrivit i frågan.

En av dem är Sara Mohammad, som grundade riksorganisationen “Glöm aldrig Pela och Fadime”. Hon flydde från den kurdiska delen av Irak när hennes bror försökte gifta bort henne med en man som hon aldrig träffat. Hon får frågan varför hedersideologin kan leva vidare i Sverige och svarar:

“Det beror på tre saker: kulturrelativismen, den omvända rasismen och frammarschen för politisk islam.”

Offentlig förljugenhet, moralisk korruption

Med kulturrelativism motiveras de grövsta svek mot barn som aldrig har bett att få komma till Sverige. I boken “Joseph Anton” skriver Salman Rushdie: “Kulturrelativismen är döden för det etiska tänkandet.”

Lars Åberg och Eduardo Grutzky kallar det som pågår för offentlig förljugenhet som leder till en sorts moralisk korruption.

“Tanken verkar vara att man inte ska prata om faktiska problem utan hellre tiga om dem så att ingenting kan förändras. Just den hållningen, att acceptera en segregation där de mest utsatta inte betraktas som lika mycket värda som andra medborgare är den verkligt rasistiska” skriver de.

“Varför ska vissa människor ha tillåtelse att leva utanför demokratin?”

Litteratur:

 

Eduardo Grutzky och Lats Åberg: Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige. 2013.

Söndagskrönika: Ekon från forntiden. 

BBC-dokumentär om mordet på Anni Dewani. 

Lars Åberg: Godhjärtade svenskar ser på invandrare som husdjur. DN Debatt 31 augusti 2010.

Salman Rushdie: Joseph Anton. 


http://snaphanen.dk/2014/05/11/sondagskronika-sveket/#more-179537

Av Stig Olsson - 24 april 2014 10:39

Från Hallandsposten 19/4


fullt_hus

Det är orättvist att sätta nyanlända flyktingar i hyresområden där förhållandena redan är ansträngda med utanförskap och arbetslöshet. Det anser en tjänsteman som vill att kommunen tvångsinlöser småhus och bostadsrätter för flyktingarnas behov.

 

Det är i ett färskt ett brev adresserat till kommunstyrelsen som socialsekreterare Anders Wilhelmsson, på utbildnings- och arbetsmarknadsenhetens avdelning för ekonomiskt bistånd, skriver att Halmstads kommun bör expropriera bostäder på småhus- och bostadsmarknaden för att försörja flyktingmottagandet med bostäder. Syftet är att rättvisare fördela användandet och utnyttjandet av bostäder som annars mest drabbar hyresrätter.

 

–Jag har tänkt länge på hur fel det är att ständigt sätta de här människorna i miljonprogramsområden med hög arbetslöshet och utanförskap samtidigt som folk i innerstaden och i många villaområden lever helt segregerat i en värld av vit arbetande medelklass, säger Anders Wilhelmsson.

 

Genom att kommunen införskaffar, genom expropriering men helst på frivillig väg genom inköp eller avtal med bostadsrättföreningar eller småhusägare, andra typer av bostäder i fler områden skulle integrationen bli både bättre och mer solidarisk.

 

–I stället för att hamna i samma områden skulle de som kommer hit direkt komma in i nya miljöer och barnen spridas i olika skolor. De kan knyta nya kontakter och kommer in i ett annat socialt sammanhang med svenskar. I dag är det de som redan är svaga i utsatta områden som solidariskt får ställa upp för dem som kommer, menar Wilhelmsson.

 

Det svenska samhället ser annorlunda ut i dag och är mer mångkulturellt och blandat än tidigare, vilket dock inte syns i många av bostadsområdena i Halmstad. När kommunen nu ska ta emot 450 nya flyktingar och asylsökande plus anhöriga till flyktingar som har kommit eller kommer så måste fler ställa upp och göra mottagandet möjligt.

 

–Det här är ett förslag, men också ett rop om att nu måste politikerna tänka i nya breda banor om vi ska lösa det här. Vi har en tankecensur där vi utgår ifrån att det där går ju inte, men visst går det om vi försöker.

 

Att expropriera, det vill säga att tvångsinlösa egendom för kommunens räkning, kan låta extremt och Anders Wilhelmsson är medveten om det.

 

–Frivilligt är bäst, men det behövs något radikalt. Det står i regeringsformen att expropriation får ske om det är angeläget för allmänhetens bästa och jag anser att bostäder och integration åt de här människorna är viktigare än att ta mark för att bygga en väg.

 

Förhoppningen är att väcka en tanke.

 

–Att det går så långt att de tar mig på orden och exproprierar hus tror jag inte är realistiskt. Men kanske öppnar de ögonen och hittar nya ställen på bostadsmarknaden. Dystopin är att allting fortsätter precis som vanligt.”


Åsa Montan am @ hallandsposten.se


Så här ser originalet ut:


 


Inte tu tal om att Anders Wilhelmsson har läst på ordentligt därför att……

…redan 1993 antogs en lag som innebär att staten kan konfiskera fritidshus om Sverige drabbas av en flyktingström som kräver stora resurser

 

Dessa råd är framtagna av tjänstemän och belyser en ev massflykt från öststaterna, råden passar in på samhällsläget i Sverige idag.

 

Trots massmediernas rapportering är många svenskar negativa till mottagandet. Rikspolisstyrelsen kallar in beredskapspoliser enligt en i förväg uppgjord plan.

 

Invandrarverket (det kallades så) kommer överens med kommuner om inkvartering i första hand genom rekvisition av olika kommunala sport- och idrottsanläggningar.

 

Landstingen överväger att tömma vårdavdelningar på länssjukhus för att kunna ta hand om hjälpsökande och smittade. Att hjälpa både svenskar och hjälpsökande klarar man inte av.

 

Länsstyrelserna får så småningom allt svårare att ordna förläggningar med sanitära utrymmen och möjligheter till utspisning. Invandrarverket får i samverkan med Socialstyrelsen och med företrädare för kommunerna i uppdrag att utveckla planer för härbärgering och utspisning av massimmigranterna. Med stöd av lagstiftningen kan rekvirering av svenskarnas fritidshus komma i fråga.

 

Trots de skräckscenarier som utmålats i delbetänkandet ”Massflykt till Sverige” (SOU Fö. 1992:03) så följer regeringen och kulturdepartementet upp med en proposition (Prop. 1993/94:94) vars senare del innehåller ”lagförslag till legal reglering av massflyktsituationer”. Detta lagförslag, bestående av ett 30-tal paragrafer, innehåller bl. a ”rekvisitionsrätt av fastighet eller del av fastighet som tillhör annan än staten”.

———————————————————————————————————————————————-

Några av grundreglerna för den tyska propagandan som spreds under andra världskriget såg ut så här:

1. Propagandan koncentreras i några få satser som ständigt repeteras.
2. Propagandans väsen är enkelhet, kraft och koncentration
3. Principen är att alltid säga något, aldrig tiga

4. Ju större lögnen är desto större är utsikterna att den skall bli trodd

 


http://blogg.vk.se/Mexan/2014/04/22/fran-hallandsposten-194/

Av Stig Olsson - 22 april 2014 17:44

‘In a video posted on YouTube today titled ‘You Won’t Believe What This Police Officer Says’, a man is seen getting a ticket from a police officer for sitting down in public. In the video, the police officer approaching the homeless man that was ‘illegally’ sitting down said, “Remember last week? We talked about you sitting down, you said you’d never been warned…You can’t sit in the alleys, you can’t sit in the streets, you can’t sit on the sidewalks in Denver.”


What has become a sort of war on the homeless that actually just makes it harder for people to get off the streets, homeless people across the nation are being targeted by authorities which are in the process of criminalizing homelessness. Buried under a paper bureaucracy which is often nearly impossible to get out from under, I’ve witnessed homeless people here in San Diego who literally have stacks of citations for merely sleeping on the streets.


Add to that a ban on feeding homeless people in some areas and we have a largely ignored, but real problem on our hands.’


Av Stig Olsson - 10 april 2014 16:20

Universitetet i Göteborg har i januari månad publicerat en rapport (eller snarare en förrapport) om att invandrare från Rumänien och Bulgarien är en samhällsekonmisk vinst i det att varje sådan individ bidrar med 30’000 kronor i nettovinst för Sverige:

Den genomsnittlige invandraren från Rumänien eller Bulgarien, som kom till Sverige under ländernas första fyra år av EU-medlemskap, utgjorde 2011 en nettovinst för den svenska offentliga sektorn på 30 000 kronor.


Det är ungefär lika med en sjättedel av den offentliga sektorns omsättning per capita.

– Resultatet visar tydligt att de farhågor som för närvarande uttrycks i andra EU-länder om att oreglerad invandring från de här två länderna skulle utgöra en risk för deras offentliga ekonomier är grundlösa, säger nationalekonomen Joakim Ruist, som presenterat en forskningsrapport vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Därmed är det bevisat att fri invandring till Sverige innebär en samhällsekonomisk vinst och nu kan alla rasister sticka och dra en gammal sten över sig… typ. Pensionerna är ju nu räddade för oss ”svennar”.


Eller?


Nej, det handlar inte om rasism när man ställer sig frågan om vad som är plus och minus i ett samhälle – även om vissa tidningsredaktioner drar den slutsatsen. De flesta av oss medborgare ser inte invandringsfrågan utifrån perspektivet ” – Nu kommer det en massa blodsugande utlänningar” utan mer utifrån frågeställningen ” – Har vi råd att ta emot dem som kommer utan alltför stort eget offer, och vad kommer de att bidraga med?”.


Nu handlade detta om en undersökning med ganska snäv avgränsning. Det man fokuserat sig på vid Göteborgs universitet är att bemöta den forne socialdemokratiske statsministern Göran Perssons prat om ”social turism från det forna östblocket”, när flera fattiga f.d. kommuniststater anslöt sig till EU. Det begränsade scoopet i rapporten är synligare i själva dokumentet än i universitetets summering av densamma, vilket ger mig vissa misstankar om vad syftet är med publiceringen. Vissa formuleringar i rapporttexten är mer reserverade än i annonseringen från universitetet. Man noterar t.ex att den höga ”vinstsiffran” beror på att de bulgarer och rumäner man räknat på och som kommit till Sverige 2007-2010 var i huvudsak människor i arbetsför ålder. Rapporten handlar inte om t.ex de tusentals tiggare som sökt sig till Sverige från dessa länder.


Ett axplock av några tveksamma faktorer som presenteras i rapporten, men som vi kanske inte kommer få höra om i medierna:

  • Pension and elderly care costs for these immigrants are almost zero, since almost none of them are over 65.
  • Consumption taxes: There is no information available on individual consumption.
  • Child care and schooling: There is no information available on individual use of child care and schooling.
  • Hospital care: There is no information on individual use of hospital care.
  • The basic hypothesis is that the net contributions of other EU immigrants should be more positive due to the higher income levels in their home countries.

Med andra ord, det saknas data antingen för att rumäner och bulgarer inte åtnjuter dessa tjänster eller därför att man inte skapat dylik data. Gång efter gång ser jag att rapportören använt schabloner för att få ut ett värde inom olika kategorier. Med andra ord, rapporten är såvitt jag kan se inte baserad till fullo på insamlad kunskap, utan mer på ett kreativt användande av matematiska formler. Den är med andra ord inte en exakt redovisning. Men rapporten bestyrker ändå en tes som är rätt så självklar: så länge som vi bara släpper in invandrare som inte behöver utbildning, inte har barn som sätts i svensk skola och som åker tillbaka till hemlandet när de är sjuka, då gör Sverige en ”vinst”.


Men den stora frågan är hur adekvat rapporten är i förhållande till dagens situation när vi nu inte längre tar emot enbart rumänska och bulgariska byggjobbare och diskare? Vi har med nästan ett hån reciterat Göran Perssons ångestfyllda varning om ”social turism” och sagt att han fick fel. Men vad kallar vi alla de horder av tiggare från öststaterna som drar över landet och befolkar varenda gatstump med butikslokal? För fick man ju åtminstone sex av dem som jobbade på gatan…


Någonting säger mig att frågeställningen om den bulgarisk-rumänska tiggarplågan i vårt land inte är så himla aktuell på Göteborgs universitet att studera. Vilket inte förvånar mig. Svenska staten vill nog inte betala för den typen av analyser.


http://peterharold.wordpress.com/2014/04/10

Av Stig Olsson - 11 mars 2014 16:36

Det är inte u-länderna som är biståndsberoende, det är biståndsbyråkratin i Sverige som är biståndsberoende.


Så här ser det biståndsindustriella komplexet ut:


SIDA, 900 anställda, sätter sprutt på 25 miljarder/år.

Pengar rullar ut till:
Afrikagruppen, 44 anställda, 40 miljoner kr/år.

Diakonia, 200 anställda, 290 miljoner kr.

Forum Syd, 272 anställda, 290 miljoner.

Kooperation utan gränser, 173 anställda, 173 miljoner kr

LO-TCO Biståndsnämnden, 18 anställda, 129 miljoner kr.

Olof Palmes center, 32 anställda, 20 miljoner.

Svenska Pingstmissionen, 93 anställda, 142 miljoner.

Rädda Barnen, 763 anställda och ett bidrag från SIDA på 623 miljoner kr per år.

Svenska Naturskyddsföreningen, 6 anställda, 33 miljoner.

Handikappades internationella bistånd, SHIA, 18 anställda, 45 miljoner.

Svenska kyrkan, 178 anställda, 98 miljoner.

Svenska Missionsrådet, 35 anställda, 21 miljoner.



En som är anställd inom biståndsverksamheten byter aldrig bransch, han/hon vandrar runt inom komplexet självt och här har ni anledningen – lönerna:


En handläggare har 30 000 kr i månaden i grundlön.


Skattefritt per månad vid utlandstjänsten, 10 570 kr i månaden.


Medföljande fru, 8 978 kr i månaden. Barnen pröjsas med till nästan 5 000 kr per månad.


Fri bostad, semesterresa till Sverige varje år och hör nu och fall platt till marken:


För genomlidet hard ship under utlandstjänstgöringen har varje SIDA-anställd en fri resa till Seychellerna.


Nu kommer den verkliga chocken:


Totalt tillägg till grundlönen, skattefritt, inte mindre än 24 239 kr per månad.


Och så undrar ni på varför dom skriker i högan sky om minsta lilla reformering skall ske av biståndet.


Vem vill bli av med dessa extrema förmåner.


Uländerna behöver inte biståndet, Sverige behöver det.


Ulandsbiståndet uppgår till dygt 30 miljarder kronor per år. Det innebär 6 666 kronor/hushåll om man räknar med 4.5 miljoner hushåll. En hel del pengar som varken skattebetalarna får se röken av i form av återbäring eller som ett synligt resultat i form av verkliga förbättringar i de regioner som mottar bistånd.


Många gånger används pengarna till att köpa vapen och ofta byts medicin och mat ut mot den gångbara valutan vapen. På så sätt kan man säga att en stor del av biståndet i själva verket går åt till att köpa vapen, som dödar, terroriserar och kuvar folket i ännu större utsträckning.


Generellt brukar man tala om att 70-90% av det vi ger till frivilligorganisationerna äts upp av löner och byråkrati. Endast 10-30% hamnar i bästa fall ”rätt” (omvandlas ofta till vapen). Antagligen gäller denna siffra också det bistånd vi betalar in genom vår skatt. 


http://tanketornet.wordpress.com/2011

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se