Inlägg publicerade under kategorin Gamla människor

Av Stig Olsson - 11 mars 2015 19:13

 
Uttrycket "allas lika värde" har börjat användas mer frekvent igen – men kanske inte som det var tänkt – utan mer som ett tillhygge i debatter för att nedvärdera sina opponenter.
 

Dess ursprung i modern tid kommer från artikel 1 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, där det står ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.


Alla (nästan) i Sverige ansluter sig till detta upprop! Det finns ett fåtal som även utåt tycker att det kanske inte gäller alla grupper – de kallas av andra rasister. Med viss rätt kan tyckas.


Ett kanske inte lika tydligt exempel i avståndstagande är att vissa företagsledare tycker de är mycket mer värda – åtminstone i mammons värde.

 

LSS-lagens intentioner om att alla är lika värda oavsett funktionsnedsättning – jämfört med hur detta idag tolkas av myndigheter och jurister - har fått mig att fundera. Är allas lika värde bara tomma ord utan större eftertanke?

 

Hur värderas till exempel en ”arbetslös” av våra riksdagspolitiker? I sin politik kan jag tycka att merparten i sina handlingar betraktar de arbetslösa som mindre värda? Och detsamma verkar gälla även ”bidragstagare”? Det är som jag hör snarare ett skällsord bland allianspolitiker.

 

Vi ska inte använda ordet ”handikappade” längre, då det ger ett eko av gamla tiders handikappolitik. Men vilka bättre värderingar följer idag med ordet ”funktionshindrad”?

 

En funktionshindrad person som omfattas av LSS är idag en ”brukare”. Ett attribut som dessa själva avskyr, då det i deras värld känns (på flera sätt) närbesläktat i tolkningar som ”missbrukare”.

 

De vill ju också vara medborgare, kommuninnevånare, hyresgäst, anställd, klient och kanske till och med kund ibland.

 

De ser ju, liksom jag, att orden medför ”översättningar” som ger dem mindre värde!


http://dagensomsorg.se/blogg/allas-lika-varde

ANNONS
Av Stig Olsson - 11 mars 2015 16:58

I och med att Sveriges regering fick lite ryggrad och sa upp krigsmaterielavtalet med Saudiarabien så står PM Nilsson öppet och ojar sig över att han i och med detta inte längre öppet får stöta en regim som öppet både filmar och visar våldtäkter, spöstraff, halshugningar och barngiftemål.

Nu måste han börja smyga själv på nätet för att få ett utlopp för sina perversa lustar, för det tycker han är viktigare än att barn och kvinnor dör i tusentals varje år i dessa arabländer. TVI för dig PM Nilsson!


Jodå, jag har läst hans artikel och han ojar sig över svenska jobb... Men va faan!?!? Ska vi verkligen satsa på att få arbetstillfällen med såna diktaturer??? ALDRIG säger jag!


Tänk vad mycket enklare det skulle vara om man i stället började satsa på att göra det bättre och enklare att idka jordbruk och skogsnäring i liten skala... DÅ skulle alla dessa "arbetslösa" tusental flytta tillbaka ut på landsbygden och vi skulle helt plötsligt vara självförsörjande på mat igen!!!

Skogen skulle växa bättre och folket skulle bli lyckligare... PLUS att vårt land blir befolkat igen! :)


Här är hans gråt och tandagnisslan:


PM Nilsson: Brutet avtal hotar tusentals jobb

Uppdaterad 2015-03-10 22:14. Publicerad 2015-03-10 20:13

PM Nilsson

Det här riskerar tusentals jobb. Försvarsindustrin har skäl att på allvar fundera på om Sverige är ett bra land att ha sin bas i.
Det säger Di:s politiska redaktör PM Nilsson med anledning av att Saudiavtalet sägs upp.

Avtalet säg upp under värsta tänkbara omständigheter, anser PM Nilsson.

”Om det vill sig illa riskeras i förlängningen tusentals jobb i Sverige. Och försvarsindustrin har skäl att på allvar fundera om Sverige är rätt industriell bas för dem”, säger han.

Konsekvenserna kan bli stora även för den civila industrin.

”Eftersom vi därtill har gjort oss till ovänner med hela Arabförbundet har även den civila industrin skäl att oroas för att det inte blir så stora order från Arabläderna”, säger PM Nilsson.

Schabblet kring avtalet är ett politiskt nederlag för regeringen och statsminister Stefan Löfven, anser PM Nilsson.

LEDARE: Saudiarabien är inte bara en avrättningsplats

”Stefan Löfven ville inte säga upp det, men fick ge sig eftersom Miljöpartiet hotade att lämna regeringen. Det är ännu ett svek mot näringslivet som Stefan Löfven måste betala för sin koalition med MP.”

Samtidigt var det tydligt att regeringens ambition var att hålla sig väl med de arabiska länderna.

”Man erkände Palestina och åkte till Arabförbundet som hedersgäst för att inkassera stöd för kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. I stället blev man portad och fördömd av ett enigt Arabförbund.”

”För Stefan Löfven är det superfiasko och för dem som ville säga upp avtalet utan att skada handelsrelationen är det också ett fiasko.”

PM Nilsson anser att Sverige borde ha hållit avtalet.

”Och om man ville säga upp det skulle det ha gjorts på ett diplomatiskt sätt. Regeringen borde inte ha tvivlat så här högljutt och offentligt, utan skött det snyggt”, säger PM Nilsson.

Nu framstår Sverige som fientligt, anser han.

”Dessutom strör man hela tiden salt i såren”, säger han.

Ett exempel är när Margot Wallströms stab gick ut och sa att det inte var någon stor sak när utrikesministern portades från mötet. Inte heller det eniga fördömandet från Arabförbundet var något att fästa sig vid, enligt Utrikesdepartementet.

”De uttalandena är en ganska ovänlig handling mot en grupp länder som andra delar av regeringen, med Mikael Damberg i spetsen, vill ha ett samarbete med och har stora förhoppningar om affärer med”, säger PM Nilsson.

Sverige har också två andra avtal som rör handel och investeringar med Saudiarabien.

”Vad som händer med dem ligger i saudiernas händer. De kan säga upp avtalen om de vill. Men jag tror inte att det blir så drastiskt”, säger PM Nilsson.

Men Saudiarabien står inför ett stort investeringsprogram, där staten har en viktig roll. Saudierna kan mycket väl strunta i sina svenska affärspartner och istället lägga beställningar hos exempelvis tyska företag, resonerar PM Nilsson.

Och den efterlängtade platsen i FN:s säkerhetsråd kan regeringen glömma.

”Ja, det är helt kört. Det är också ett förlorat mål för regeringen Löfven. Det var ett prioriterat utrikespolitiskt mål som man schabblat bort."


http://www.di.se/artiklar/2015/3/10/pm-nilsson-brutet-avtal-hotar-tusentals-jobb/

ANNONS
Av Stig Olsson - 8 mars 2015 15:07

2014-01-17-2338_52d9b0cee087c33ec2394bd2

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar


Grattis på Internationella kvinnodagen, alla kvinnor! Eller, som det heter på nysvenska: “fittbärare”.  Det är er dag i dag.


Ordet “kvinna” är passé, eftersom det får alla som har ett kvinnligt könsorgan men inte identifierar sig som kvinna att känna sig exkluderade och kränkta. Så passa på att fira Internationella kvinnodagen medan den finns kvar. När som helst kan den byta namn till Internationella fittbärardagen.

Historiskt skifte kring 16 mars


Det finns en särskild anledning just i år att gratulera svenska kvinnor på denna dag. (Jag återgår här till de traditionella uttrycken “kvinna” och “man” och beklagar djupt om någon fitt- eller kukbärare känner sig kränkt). Inom kort kan vi nämligen pricka av en historisk framgång för kvinnorna, en unik förändring i Sveriges historia. För första gången sedan befolkningsstatistik började föras 1749 kan vi glädja oss åt attantalet män blir större än antalet kvinnor. 


SCB, Statistiska centralbyrån, väntar att det historiska skiftet kommer att inträffa omkring den 16 mars. Dags att gå till Systemet och köpa rosa feministchampagne att korka upp på den stora dagen.

 

Orsaken är rekordhög invandring

 

Båtmigranter till Europa


Att männen blir i majoritet har inte naturliga orsaker utan är en direkt följd av politiska beslut. Sveriges befolkning ökade under förra året med 102 491 personer. Nu är vi 9 747 355 invånare i Sverige. Folkökningen under 2014 är den största som någonsin har uppmätts.


Orsaken är givetvis att invandringen sprängde alla gränser – igen. SCB säger rent ut att det främsta skälet till den enorma befolkningsökningen är “en rekordhög invandring med 126 966 personer under 2014″. Och majoriteten invandrare är män. Av de 126 966 personer som invandrade var 57 853 kvinnor och 69 113 män. Alltså 11 260 fler män än kvinnor.

 

Hjärtat till vänster och huvudet under armen


Vilken seger för humanitet och jämlikhet är inte detta! Hur hårt och osjälviskt har inte kvinnor strävat för att uppnå detta mål! Kvinnor som går i demonstrationståg och fackeltåg “mot rasism”, kvinnor som startar Facebookgrupper för att hjälpa tiggande romer med illegala bosättningar, kvinnor som kärleksbombar moskéer, kvinnor med blödande hjärtan för jordens alla fattiga som inte ens har en i-Phone – ja alla som har hjärtat till vänster och huvudet under armen.


Befrielsen är nära


Det är bara att höja glaset och gratulera alla goda, fördomsfria, toleranta, generösa, mångkulturvurmande kvinnor till ett strålande resultat av ert outtröttliga arbete för utbyte av Sveriges befolkning. Passa på att fira ordentligt i dag innan det eventuellt går upp för er att ni har bitit er själva så rejält i svansen att ni önskar att ni aldrig hade tagit orden “ta vårt ansvar” i er mun.

 

Vi hade fått klara oss utan knivskärningar


Utan era hängivna insatser och er faiblesse för massimport av människor från så underutvecklade länder som möjligt kunde Sverige fortfarande – förfärliga tanke – ha varit ett efterblivet och tråkigt land befolkat av huvudsakligen etniska svenskar; dessa förhatliga vita män med sin osexiga hederlighet, snällhet och omtänksamhet.


Vi hade fått klara oss utan spännande trippelmord, knivskärningar, skottlossningar, våldtäkter, rekrytering till islamistisk terrorverksamhet och massmord i Syrien och Irak, rån, misshandel, anlagda skol- och bilbränder varje dag, bomber mot domstolar,  hedersvåld, stenkastning mot polis, brandkår och ambulans. Vi skulle ha fått hanka oss fram på svensk husmanskost som paltbröd med fläsk och köttsoppa med klimp och inte ens vetat om att vi är “otrogna” som ska dö enligt koranen. Istället kan vi nu glädja oss åt ett totalt förändrat Sverige.

 

Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner


Det är kvinnor med vidöppna hjärtan som med aldrig sviktande entusiasm går i frontlinjen för den mångkulturella omvandlingen av vårt land. Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner och omsätter sina heta drömmar om virila mörkhåriga främlingar i politiska ställningstaganden för öppna gränser och globalt omhändertagande. Kvinnor tycker synd om alla som inte får bo i Sverige. Sverige är inte svenskarnas land, det är allas land.


Visserligen är Sverige det mest ruttna och rasistiska landet på jorden men ändå på något märkligt sätt åtråvärt att leva i. Därför ska alla som vill få komma hit och mumsa på välfärdskakan. Att dela med sig av andras tillgångar är global rättvisa.

 

“Vad är det för fel att visa medmännsklighet?”


Här är ett typiskt inlägg på Facebook av en av alla dessa kvinnor som tänker med äggstockarna:


“Vad är det för fel att visa medmännsklighet och att ha förståelse för människor som flyr ifrån krig och fattigdom?????????????????????????? Jag vill inte leva i en värld där vi bara tänker på oss själva och skiter i alla andra! Nej vi måste ställa upp och hjälpa dom som behöver det.”


Inlägget publiceras med autentiska stavfel av bloggaren Carina som “har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS”.


“Har dessa kärleksfulla snällister någon gång ställt sig frågan HUR?” frågar hon retoriskt. 

 

Fler kvinnor röstar på vänsterpartier

 







Mona Sahlin 1


I allra störst tacksamhetsskuld står vi givetvis till de kvinnliga politiker som har gått i bräschen för den mångkulturella omdaningen av Sverige. Kvinnor som Mona Sahlin (s), Veronica Palm (s), Eva-Lena Jansson (s), Margot Wallström (s), Magdalena Andersson (s), Gudrun Schyman (Fi), Soraya Post (Fi), Maud Olofsson (c), Annie Lööf (c), Kerstin Lundgren (c), Anna Kinberg Batra (m), Cecilia Malmström (fp), Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp), Emma Henriksson (kd), Maria Ferm (mp), Maria Wetterstrand (mp), Åsa Romson (mp), Alice Bah Kuhnke (mp), Bodil Ceballos (mp), Christina Höj Larsen (v) och Ulla Andersson (v).


Sina största hejaklackar har de bland kvinnor. Fler kvinnor än män röstar på vänsterpartierna s, v och mp. Störst är skillnaderna inom miljöpartiet. Partiets kärntrupp är unga storstadsboende kvinnliga akademiker med drömmar om ett grönare liv som de skulle klara av i högst ett par timmar innan längtan hem till latten och kvarterskrogen på Söder blev för svår. Att omsorg om miljön är inkompatibel med att fylla landet med miljoner invandrade energiförbrukare är inget som bekymrar de röd-gröna kvinnorna.

 

Kvinnliga journalisters ansvar


Politikernas ambitioner att förvandla välfärdslandet Sverige till ett mångkulturellt helvete hade naturligtvis gått i kvav som en sjöoduglig skorv på Medelhavet om de inte hade backats upp av lojalitetskorrumperade journalister ur samma mångkultursekt. Ett alldeles särskilt ansvar har kvinnliga journalister som mer låter sig styras av tyckasyndom-hormoner, privata ideologiska preferenser och sektmentalitet än av fakta och kritiskt tänkande.


Jodå, männen kan också. Men kvinnorna är värst. Som pryglade apor har de stoppat upp sitt eventuella förnuft någonstans där solen aldrig skiner och gått på varenda lögn om mångkulturens välsignelser och att islam är fredens och kärlekens religion.

 

Tårdrypande berättelser om individuella fall


Deras specialitet är tårdrypande berättelser om individuella fall – familjer eller personer som ska utvisas eftersom de inte har ett enda asylskäl. De borde ändå få stanna i Sverige för att det är så synd om dem, tycker de kvinnliga journalisterna. Ett exempel levererat av reportern Barbro Isaksson i Nerikes Allehanda:


“Manal flydde från Libanon och kom till Sverige med sina två barn i februari år 2007. Hon visste inte då att hon väntade en tredje dotter.


“Barnens pappa är i Libanon. Ingen vet var han finns, om han finns …”

Manal har två äldre systrar. De kom till Sverige för längesedan och bor också med sina familjer i Vivalla i Örebro.


“Jag klarar mig inte utan mina systrar. De hjälper mig med de andra barnen när Rim är så sjuk. Jag vill stanna här i Vivalla” säger Manal vädjande.”

Tiggande romer får högsta snyftpoäng



Kåkstad i Högdalen


Tiggande romer är en annan journalistisk specialitet med feministisk inriktning. De träffar mitt i kvinnors emotionella nav och får högsta snyftpoäng. En av de ledande i genren är den notoriska vänsterjournalisten Randi Mossige-Norheim i SR Konflikt. Vi ska manipuleras att tycka att det är fullkomligt naturligt att tusentals invånare i ett annat EU-land ockuperar gatorna i varenda svensk stad och bygger kåkstäder i parkerna – och att det är vår skyldighet att försörja dem.


Den här sortens journalistik har en uttalad politisk agenda: att sätta utlänningslagen ur spel och låta reporterns personliga känslor styra invandringspolitiken. Helhetsbilden, vad som händer med ett land och ett folk som i aldrig tidigare skådad omfattning invaderas av människor från främmande länder och kulturer, anses inte intressant. I varje fall inte om landet är Sverige. Vad svenska folket anser om samhällsomstörtningen får vi aldrig veta.

 

SVT Rapport – en katalogaria över förstörelsen av Sverige


Se SVT Rapport en kväll, även om det tar emot. Det är rena katalogarian över hur invandringen bit för bit förstör Sverige. Solisterna Katarina Sandström, Lisbeth Åkerman eller Linda Nilarve ler hult mot tittarna medan de anför recitativen ur ett slitet partitur, sedan decennier nedskitat av medias lögner. Alla hör att de sjunger falskt.


Några namn på mångkulturens kvinnliga fanbärare i media så att ni förstår vad jag menar: Lena Sundström, Cilla Benkö, Eva Hamilton, Hanna Stjärne, Karin Pettersson, Åsa Linderborg, Katrine Marcal, Sanna Lundell, Lena Mellin, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Gunilla von Hall, Lisa Bjurwald, Anne Lagercrantz, Alice Petrén, Lotten Collin, Cecilia Uddén, Beatrice Janzon, Anna Landelius, Katherine Zimmerman, Anna Hernek, Helena Groll, Li Hellström, Tithi Hahn, Daniela Marquardt, Jenny Strömstedt, Malou von Sievers, Margit Silberstein, Helena B Nilsson, Nike Nylander, Cecilia Gralde, Bodil Appelquist, Anna Hedenmo, Kristina Kappelin, Heidi Avellan, Ann-Charlotte Martéus, Frida Boisen – det finns många fler. Utan deras insatser hade destruktionen av Sverige inte varit möjlig.

 

“Det kanske inte är så konstigt att de beter sig illa”


Vem har glömt Lisa Magnussons heroiska försvar för mångkulturens speciella yttringar? Under stark inverkan av omvårdnadshormonet oxytocin  uttryckte hon i Metro sin medkänsla med en afrikansk invandrare som under mordhot begått mycket grova våldtäkter mot två kvinnor, men inte utvisats.


“Det kanske inte är så konstigt att någon som flytt undan våld och tortyr själv är känslomässigt invalidiserad och beter sig illa, och att inget blir bättre av att Sverige (som alltså skall föreställa ett fredligt och fint land) gör det till offentlig policy att riva upp permanenta uppehållstillstånd och sända folk i döden” skrev Lisa Magnusson.

 

Släpptes fri tack vare media och Amnesty




Henok Werie Fre

Föremålet för hennes blödande empati heter Henok Werie Fre, 34. Han begick en ytterst brutal våldtäkt i Boden 2007 och dömdes till utvisning. Han hade uppgett att han kom från Eritrea, för då får man asyl, men han kan vara från Etiopien.

Media mobiliserade, och i Amnesty bultar många öppna kvinnohjärtan. Ett av dem är chefsjuristen Madelaine Seidlitz.


Med gemensamma krafter lyckades journalisterna och Amnesty få regeringen att benåda Henok Werie Fre. Affes statistikblogg redogör för hur det gick till.


Denne uppenbart farlige man släpptes lös. Därför kunde han begå ytterligare en brutal våldtäkt, i Eskilstuna 2011.

Sedan dess är hanspårlöst försvunnen, efterlyst och häktad i sin frånvaro.

 

Vem fyllde deras hjärnor med frigolit?


Inte bara kvinnliga politiker och journalister utan också anonyma hjälparméer av regeringstrogna kvinnor står bakom nedmonteringen av Sverige. Kvinnor som besitter tjänster på alla nivåer i samhället: statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, rättsväsen, polis, ideella organisationer, fackföreningar, universitet och övrigt skolväsen, sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, socialtjänst, biblioteksväsen och kultursektorn.


Tragiskt få av de här kvinnorna visar förmåga till självständigt tänkande. De gör som pappa staten vill och ger inte ifrån sig ett pip till protest. Ska vi ha statsbegravning av det Sverige vi känner står den kvinnliga delen av offentligheten redo med spadar och bulldozers. Det här är kvinnor med makt, och de är många. Den pågående samhällsdestruktionen skulle sjunka ihop i pyspunka i samma ögonblick som de slutade göra sig till nyttiga idioter för massinvandring och islamisering.


Vem fyllde deras hjärnor med frigolit? Eller hamnade silikonutfyllnaden en våning högre upp än avsett?

 

När invandrare mördar svenskar ordnar kvinnorna fackeltåg


När invandrare mördar svenskar är kvinnor och tonårsflickor snabbt på plats, lägger blommor och nallar och tänder gravljus på mordplatsen. Sedan går de i fackeltåg mot våldet. När den 33-årige kongolesenDoudou Ahoka slog ihjäl en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna i Ljungsbro med järnrör  gick 4 000 personer i fackeltåg mot våldet. 



Doudou-Ephrem

När den 23-årige etiopiern Ephrem Tadele Yoannes våldtog och mördade 27-åriga Elin Krantz i Göteborg startade kvinnor Facebookgrupper och ordnade – just det – fackeltåg mot våldet. 

 

Vanmaktens manifestationer



Överallt på mordplatserna där invandrare mördat svenskar finns nallarna.  Fackeltågen, nallarna, blommorna och ljusen är vanmaktens manifestationer. Mer än något annat uttrycker de resignation och underkastelse – vilket är vad ordet islam betyder. Få tycks se morden som vad de är – politiska mord, ett resultat av politiskt beslutad massimport av invandrare från dysfunktionella och våldsamma kulturer.


Man känner sig god när man går i fackeltåg. Det ger en skön känsla av sammanhållning. Det är lätt att tro att man påverkar någonting. Men fackeltåg “mot våldet” påverkar ingenting. De är bara ett tyst godkännande av fortsatt politik för utplåning av Sverige och svenskarna genom massinvandring.

Invandringsentusiasterna drabbas inte själva


Medan feministerna är upptagna av pseudofrågor som fler kvinnor i bolagsstyrelserna  (tidskod 4:20) och en tredje pappamånad  ökar den invandrade våldsbrottsligheten och i synnerhet antalet anmälda våldtäkter kraftigt i Sverige.


Siffran är högst i hela Europa, och utrikes födda är överrepresenterade som gärningsmän med fem gånger. Ändå är siffran gammal. Den kommer från Brås undersökning 2005, där en del av materialet är från 1996. Andelen invandrade gärningsmän är sannolikt mycket högre i dag. Andra generationens invandrare har dessutom en dubbel överrepresentation.

 

Jösses flickor, befrielsen är nära


Kvinnliga invandringsentusiaster börjar med andra ord skönja resultatet av sina ansträngningar. Tyvärr drabbar följderna inte i första hand dem själva, eftersom de oftast lever i skyddade miljöer. Det är andra, mindre privilegierade kvinnor  och även män, som betalar priset för de mångkulturella utopierna.


Marken har beretts i mer än 40 år – men var det här “befrielsen” de drömde om?

“Och en dag ska barnen säga:

“Tack mödrar, det gjorde ni bra!”

En dag ska barnen säga:

“Denna mänskliga värld vill vi ha.”


Suzanne Osten och Margareta Garpe

(Ur pjäsen “Jösses flickor” av Suzanne Osten och Margareta Garpe, 1974).

 

Cirka 80 000 muslimer släpps in per år


I Storbritannien har antalet muslimer nästan fördubblats på tio år, från 1,55 miljoner 2001 till 2,71 miljoner 2011.


Det visar en ny rapport som är unik i sitt slag.  Siffran torde nu, 2015, ha seglat upp till en bra bit över 3 miljoner.


Allt tyder på att ökningen går ännu snabbare i Sverige, eftersom Sverige släpper in fler muslimer per capita än något annat land i EU. Cirka 80 000 muslimer per år invandrar enbart genom asylprocessen. Socionomen och journalisten Gunnar Sandelin skriver i ett inlägg på sin och professor Karl-Olov Arnstbergs blogg:

“Av den information som jag har fått av anställda på Migrationsverket som arbetar med asylprocessen är cirka 70 procent av dem som beviljas asyl muslimer. Det är en siffra som inte går att fastslå exakt, eftersom vi inte för någon sådan statistik, men hemländerna (Syrien, Somalia, Afghanistan, Irak etc.) gör denna uppgift trovärdig. Det handlar således om att varje år får cirka 80 000 muslimer stanna i Sverige.”

“En demografisk förvandling utan historiskt motstycke”


Den anhöriginvandring som är knuten till asylsökande som fått stanna är stor, men hur stor den är går inte att få exakta besked om i migrationsverkets statistik. Gunnar Sandelin uppskattar den till omkring en anhörig per person, vilket ger runt 120 000 permanenta uppehållstillstånd knutna till asylprocessen varje år under de kommande åren.


Om man istället ser tillbaka på de senaste tio åren är siffran för anhöriga den dubbla, 2,1 anhöriga per person som beviljats uppehållstillstånd.

“2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd” skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

“Vi genomgår en demografisk förvandling utan historiskt motstycke. Över 90 procent av befolkningsökningen under 2000-talet består av personer med utrikes bakgrund” skriver Gunnar Sandelin.

Tjejsemlor – ett fruktansvärt kvinnoförtryck

En ny feministisk skitfråga som kan kamouflera den pågående samhällskatastrofen uppdagades nyligen på Mor Idas bageri i Oxie. I disken bredvid de vanliga semlorna ligger en mindre och billigare variant, tjejsemlan. Symbol för ett fruktansvärt kvinnoförtryck.



“Ska vi inte få njuta utan att få dåligt samvete? Jag tycker att det är ett bra exempel på hur man utan ont uppsåt ändå förtrycker tjejer. Man talar om för oss vad vi ska vilja äta” säger en kränkt kvinnlig läsare som vill vara anonym till Sydsvenskan.

 

Det tar bara 4-5 generationer att bli i minoritet


Är det någon som tror att Sverige kommer att vara sig likt om – säg tio femton år, med ett insläpp av minst 80 000 muslimer med forntida kvinnosyn per år som en del i ett snabbt accelererande utbyte av svenskar mot människor från andra länder och kulturer? Det behöver inte ta mer än fyra eller fem generationer för ett folk som utgör mer än 90 procent att bli en minoritet på mindre än 50 procent – och självklart fortsätta falla mot utplåning.


“Fyra – fem generationer är inte mycket i länder som Sverige, Danmark, England och Frankrike som i minst 50 generationer har varit länder med ett folk och en kultur” skriver den danske historikern och författaren Morten Uhrskov Jensen i Den korte avis.

 

Hundra år av frihet en historisk parentes


Progressiva kvinnor vill förstås inte att något ska vara sig likt. De vill ha förändring. Det är bara att gratulera. Ni har fått som ni ville. Med islam på marsch är hundra år av svenska kvinnors frihet snart en historisk parentes. Om man krattar manegen för en totalitär våldsideologi från 600-talets arabiska sandöknar är det ajöss med de fri- och rättigheter som våra förmödrar slet livet ur sig för och snart dags att hoppa i burkan och börja sköta om den fantastiske muslimske mannen på heltid i hemmet. Eller trodde ni att islamisterna har en undantagsklausul i sharia för svenska feminister?

 

Tänker ni någon gång på barnen?


Ett samhälle som låter sig styras av kvinnliga principer som omhändertagande, medlidande och undfallenhet och inte ens kan identifiera ondska blir oförmöget att försvara sig. Vem tror att Margot Wallströms (s) “feministiska utrikespolitik”  avskräcker fiender?


Vem tror att terapi och förtur till jobb för massmördande jihadister, som “den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism” Mona Sahlin (s) föreslår,  får dem att lägga kalashnikoven på hyllan, ta pappaledigt och ansluta sig till närmaste Prideparad?


Det är bara en sak jag undrar över. Tänker ni någonsin på vilka liv era barn och barnbarn kommer att få i ett Sverige i upplösning där svenskarna är i minoritet inom några decennier?

“Tack mödrar, det gjorde ni bra.”

Av Julia Caesar


http://snaphanen.dk/2015/03/07/sondagskronika-grattis-alla-fittbarare/

Av Stig Olsson - 8 mars 2015 05:32

I en artikel i Aftonbladet skriver du att du hellre går arbetslös än att ta av dig din sjal och att du bär din sjal av religiösa skäl. Det tycker jag låter mycket frimodigt och öppet av dig. Innebär det att du också, om du hamnar på sjukhus, tycker det är helt ok om det dyker upp en kvinna med en katolsk huvudbonad, eller en manlig sköterska med kippa, dvs en jude? Eller en med turban? Ja du kanske t o m får en kristen kille som är sköterska, vem vet i denna mångkulturens hemland Sverige!?


För jag förutsätter att du tycker det är bra med religiös mångfald inom vården också.


          


Min fråga till dig blir självfallet: Är då detta helt ok för din del, accepterar du detta i din egenskap av lite bokstavstroende muslim, eller kommer du då också att kräva din särställning pga din religion?


Det vore intressant att få läsa om dina åsikter, dvs om du är öppen åt alla håll, eller om du bara vill att ni muslimer ska behandlas på ett bätte sätt än alla andra. 


Varför jag undrar beror väldigt mycket på att jag blev utsatt för en livslång sjukdom som barn (3 år ung), nu är jag 61 och har pga min sjukdom sammanlagt legat cirka 9 år på sjukhus. 

Under dessa år har jag aldrig stött på detta problem, dvs att någon krävt att få ha sina religiösa symboler på sig på arbetsplatsen!? Särskilt inte på ett sjukhus, eller inom vården över huvud taget!? 


Det finns självklart en anledning till detta. Vi patienter känner oss mer trygga i och med att alla inom vården bär samma kläder. Och tro mig... Alla andra arbetar ändå med sina hjärtan! 

Skulle det då dyka upp människor iklädda olika dräkter skulle vi känna oss osäkra och kanske till och med lite rädda och undra över om dessa figurer ens har en medicinsk utbildning! 

Självklart vet vi rent logiskt att ni alla har det, men känslomässigt blir vi osäkra och rädda. Kanske inte att undra på eftersom ni faktiskt är ansvariga för våra liv!


Av denna enkla anledning behöver vi patienter och vårdare/skötare/läkare mm (oavsett religionstillhörighet, ras, hudfärg, etc) så mycket lugn och ro så att vi snabbast möjligt kan bli friska och överlämna våra sängplatser till andra, mer sjuka än oss själva.   


Slutligen, tro mig när jag säger detta. Det handlar inte om att förbjuda dig din religion, det är heller inte fråga om rasism eller främlingsfientlighet, det handlar enbart om att det faktiskt är bättre, för oss patienter, med en klädkod, för att vi ska känna oss så trygga som det är möjligt inför en vårdsituation. 


Tänk dig själv hur det skulle se ut om din Iman   skulle jobba som brandman  och vilja kunna komma till fredagsbönen klädd såhär!?  Det vore väl knappast ok? 


Jag hoppas någon vill vidarebefordra detta öppna brev till dig så att du får en möjlighet att svara, för jag är faktiskt ärligt nyfiken på hur du ställer dig till detta.


Här är artikeln om dig:

”Vi jobbar inte med sjalen, vi jobbar med hjärtat”


Sagal Barre, 20, är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.
Sagal Barre, 20, är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.Foto: URBAN ANDERSSON


Att bära slöja inom vården påverkar inte arbetet över huvud taget, säger Sagal Barre, 20, som är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.

– Skulle en chef be mig ta av mig min sjal när jag besöker vissa patienter skulle jag gå därifrån. Jag är hellre utan jobb än tar av mig sjalen, säger hon.

 

Aftonbladets avslöjande att flera kommuner kan tillgodose önskemålet att inte bli vårdad av en person som bär slöja väcker känslor. Sagal Barre, 20, tycker att det är fruktansvärt. Hon säger att personer med slöja har samma rätt att finnas överallt i samhället som andra.

– Det är som att säga att personer som är högerhänta eller har långt hår inte är välkomna att jobba inom vården. Det är så fel.

”Jobbar inte med sjalen”

Sagal Barre bär sjal av religiösa skäl och säger att den inte påverkar arbetet över huvud taget. Hon har jobbat och haft praktik på flera olika arbetsplatser inom äldreomsorgen.

– Vi jobbar inte med sjalen, vi jobbar med hjärtat. Och vi följer samma regler och rutiner som alla andra.

Om religionen hade sagt att de inte fick tvätta sina händer hade hon haft förståelse för om någon inte ville bli vårdad av slöjbärare, men slöjan stör inte hygienen.

– Vi har en uniform som vi brukar använda och sjalen går att stoppa in i skjortan. Den stör inte alls.

”Hellre arbetslös”

Hon ska ta studenten från vårdprogrammet i vår och säger att hon sett fram emot en framtid inom vården. Men om hennes kommande chefer skulle förbjuda henne att bära slöja på grund av att vissa patienter inte vill det skulle hon hellre vara arbetslös.

– Jag tar inte av mig sjalen. Jag är hellre utan arbete.

Som tur är har ingen chef hittills sagt det till henne. Hon har heller inte mött någon inom vården som ansett att hon borde ta av sig slöjan.

– Jag har som tur är bara hört att jag har en väldigt fin sjal och att jag är vacker i den, säger Sagal Barre.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20414185.ab

Av Stig Olsson - 7 mars 2015 05:54

Man måste verkligen ställa sig den frågan i dagens Sverige eftersom det blir allt svårare att kunna få vara fullt delaktig i samhällsgemenskapen trots alla bra lagar och konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som gäller i Sverige sedan 2009-01-14

 

1979 fick vi en lag om anpassad kollektivtrafik som skulle garantera att all kollektivtrafik skulle anpassas för funktionsnedsatta personer men vi kan konstatera att fortfarande efter 45 år så har vi fortfarande inte en anpassad kollektivtrafik för funktionsnedsatta

 

Vi fick även en ny plan och bygglag på 80 talet som slog fast att allt som byggdes skulle vara anpassat för funktionsnedsatta och att alla bostäder över två våningar skulle ha hiss installerad men efter att den lagen kom till så bygger man allt flera bostäder i endast två våningar

 

Man bygger medvetet för att förhindra den fulla delaktigheten för funktionsnedsatta och våra folkvalda godkänner detta

 

1982 fick vi en socialtjänstlag som slog fast att funktionsnedsatta hade rätt att få den nödvändiga hjälpen man behöver på grund av funktionsnedsättningen för att kunna leva som andra utan en funktionsnedsättning

 

Men denna lag har man aldrig levt upp till utan man har hela tiden satt upp en massa olika begränsningar för att förhindra den funktionsnedsatta från den fulla delaktigheten i samhället

 

1993 så kom då LSS lagen som ytterligare slog fast vår rätt till den fulla delaktigheten men även här har man satt upp en massa begränsningar som förhindrar den fulla delaktigheten för dom som berörs av lagen

 

2009-01-14 fick vi konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som ytterligare skall stärka vår rätt till full delaktighet men den struntar myndighetsverige i och våra folkvalda vägrar att implementera den i den svenska lagstiftningen

 

2015-01-01 fick vi en utökad diskrimineringslag men denna lag fungerar inte i praktiken för enligt tillsynsmyndigheten så skall man själv driva eventuell diskriminering via domstolen som en civilrättslig process så även den senaste lagen kommer att förhindra vår fulla delaktighet

 

Problemet för att vi skall uppnå den fulla delaktigheten är tolkarna av lagarna och konventionen

 

Vi behöver starka politiker som verkligen säger ifrån att samtliga lagar och konventionen med dess intentioner skall efterlevas fullt ut men dessa politiker finns tyvärr inte i dagens Sverige och därför kommer den fulla delaktigheten fortsätta att vara en utopi tyvärr

 

http://mffmr.se/2015/03/01/full-delaktighet-en-utopi/

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 12:08

Hur länge ska detta vansinne tillåtas fortsätta? VARFÖR säger ingen ifrån? Hur många måste dö innan vi svenskar reagerar? Kommer vi någonsin att reagera? DETTA ÄR FÖR DJÄVLIGT!



Åke tvingas betala mat – han kan dö av


 


Han törs inte äta maten på grund av allergier.

Men trots det har Åke Sjölin, 71, tvingats betala över 60 000 kronor för kost på äldreboendet.

– Jag är förtvivlad, det känns som de stjäl mina pengar, säger han.


Det ligger falukorv, fiskbullar och blåbärssoppa i matkassen - mat som är snäll mot magen och inte orsakar akuta sjukhusbesök för Åke Sjölin i Sundbyberg.


Han har precis fått hjälp av sin svägerska Helena Hoffström att handla i den närliggande matbutiken. Nu håller de på och ställer in varorna i det lilla kylskåpet han har i sin lägenhet på äldreboendet Lötsjögården.

Men det är precis han har råd med maten.

Tvingas betala

Anledningen är att Åke Sjölin tvingas betala 3300 kronor i månaden till Sundbybergs kommun för kost han inte äter.


Avgiften är obligatorisk för alla som bor på äldreboende i Sundbyberg - oavsett om de vill ha maten eller inte.


Eftersom Åke bott på Lötsjögården sedan våren 2013 har det hittills blivit 62800 kronor som han inte fått något alls för.

– Jag vågar inte äta något av det de serverar eftersom jag är allergisk. Min mage är för klen för att klara av vissa saker och om jag till exempel får i mig lök måste jag åka till sjukhus och bli magpumpad, säger Åke Sjölin.

"De riktlinjer vi har"

Han har förgäves försökt förklara för Sundbybergs kommun att han föredrar att handla och laga sin egen mat - men det hjälper inte.

– Problemet är att det är så många som säger att de inte vill ha mat och sen äter de ändå. Då måste de som har hand om boendet räkna ut exakt vad det är man äter och vad man inte äter och så vidare, säger Carina Bergstedt, chef för biståndsenheten i Sundbyberg.


Hon menar att dietister kan hjälpa till med att ta fram en kost som fungerar trots allergier eller enligt andra önskemål. Men det är inte möjligt att helt avsäga sig maten och i stället laga den själv.

– Det är så här att de riktlinjer vi har är - man ska betala när man befinner sig på boendet. Och vad jag vet så är många nöjda med maten, säger Carina Bergstedt.


För Åke Sjölins del innebär det ett stort hål i kassan.

– Det är förjävligt, de skinnar pensionärer, säger han.


http://www.expressen.se/nyheter/ake-tvingas-betala-mat--han-inte-ater

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 05:27

Ovanstående rubrik skulle nog få vem som helst att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Detta kan ju bara inte vara sant?


Alla samhällen vet att förvisning är det strängaste och effektivaste straff en människa kan utsättas för, bortsett från ren eliminering. Det kan handla om alltifrån att det lilla barnet förvisas till ett eget rum i ett par minuter till ett fängelsestraff på livstid. Få saker kan få en människa att må så dåligt som uteslutning och känslan av att inte få höra till.

 

Faktum är att det i denna stund finns tusentals oskyldigt dömda till förvisning i vårt land.

 

Personer som dessutom i sitt utsatta läge inte kan göra något åt sin situation utan är helt i händerna på olika myndigheter och andras godtycke.

Brottet består i att de behöver hjälp för att kunna delta i vardagen och göra det de allra flesta människor på jorden ser som en så stor självklarhet, att de inte ens ägnar det en tanke.

Kanske är det just detta som är problemet? Svårigheterna att föreställa sig att något som är en självklarhet för de flesta, kan utgöra ett oöverstigligt problem för någon annan? 

 

Jag talar om alla de som förlorar eller får sin personliga assistans nerdragen till ett minimum på grund av allt hårdare och orimligare bedömningar kring vad som kan bedömas vara ett mänskligt grundläggande behov.

Var går gränsen frågar jag mig?


Historiskt sett har personer med funktionsnedsättningar alltid varit beroende av sin omgivning och samhället. Att personer med funktionsnedsättningar i regel har en mycket sämre livskvalitet än andra har i alla tider varit ett accepterat faktum.

Först så sent som i slutet av 1980-talet började man inom politiken att på allvar tala om att begrepp som delaktighet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet skulle omfatta även personer med funktionsnedsättningar och en borgerlig regering med Bengt Westerberg i spetsen lade fram förslaget om LSS – lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade.

 

Lagen innebar en revolution i människors liv – som nu äntligen fick möjlighet att delta i samhällslivet, bilda familj, arbeta, studera och leva som andra.

Valfrihet och integritet var honnörsord i den dåvarande handikappspolitiken.

Dock dröjde det inte mer än ett år, innan de första nedskärningarna i reformen inleddes och trots att honnörsorden fortfarande är ledord, så ser verkligheten helt annorlunda ut.

 

Man skulle kunna säga att först gav man människor armar och ben och uppmuntrade dem att delta i samhällslivet för att nu plötsligt börja hugga av dem igen!

Det handlar om nedskärningar, misstänkliggörande och i många fall om ren förvisning.

Att bli fråntagen ett värdigt liv bit för bit är en verklighet som gestaltar sig för många i denna stund.


Varför frågar man sig? Svaret stavas fördomar, okunnighet, bortprioritering och självklart PENGAR.


Frågan är om det överhuvudtaget går att mäta mänskliga rättigheter i dessa termer? För hur kan så självklara saker som att förflytta sig, sköta sin hygien, få kläder på kroppen, äta och kommunicera stavas på något annat sätt än just en Mänsklig Rättighet?


Myndigheter och domstolar gör allt hårdare bedömningar kring vad som kan räknas som människors grundläggande behov – att få på sig andra kläder än kalsonger och pyjamas är till exempel inte ett grundläggande behov.

Att få hjälp med att laga sin mat och hantera den på tallriken räknas inte heller om du själv på något vis klarar att föra maten till munnen.

Inte ens den som döms till lagens strängaste fängelsestraff behandlas på detta vis.

Människan har tre grundläggande rädslor och dessa handlar om att bli avvisad, att förlora något, eller att bli avslöjad.


De första två är vardag för Sveriges assistansberättigade, personer som dagligen måste acceptera att de inte kan få den hjälp de behöver och faktiskt enligt lagen har rätt till. Detta handlar inte om något annat en ren förvisning, dvs lagens strängaste straff!


I ett modernt samhälle behövs alla, därför behöver också alla ha samma rättigheter att leva, verka och bo i det. Vi ska aldrig acceptera denna nedmontering av funktionsnedsatta människors liv och rättigheter! Vi ska inte stillatigande finna oss i att tvingas in i mallar på hur ett ”lagom liv för en funktionsnedsatt” ska se ut! Vi ska ta kampen att ha samma rätt som alla andra att få leva det liv vi vill och önskar!

Vår väg är inte bara mjukt gräs, den är en bergsstig med massor av vassa stenar. Men den går uppåt, framåt, mot solen.

(Ruth Westheimer)

 

Denna text kommer från NHR,s förbundsordförande


http://fulldelaktighet.nu/?p=2449

Av Stig Olsson - 5 mars 2015 14:34

Förmögenhetskatten avskaffades officiellt  år 2007! Motivet var att den var orättvis.

I ett tidigare inlägg ”Vem är sheriffen av Nottingham i LSS” har jag visat att detta inte gäller för alla. Det gäller inte för den grupp jag företräder, dvs. de funktionshindrade som tillhör LSS personkrets! Tillsammans med de som har försörjningsstöd (socialbidrag), vilket ibland är samma personer; se inlägget ”Handikapp leder till socialbidrag”.


Tidigare fanns förmögenhetstillägg även i SoL (Socialtjänstlagen) och dess beräkning av Förbehållsbelopp, men där har det tagits bort. Kanske för att arvskatten slopades, så att äldre nu lätt kan minska sin förmögenhet via förtida arv (eller gåva) till sina arvingar? Detta gäller av naturliga skäl inte LSS gruppen unga vuxna! De har en stor del av livet framför sig och behöver sina besparingar till inköp av kapitalvaror och heminredning! Som alla andra unga vuxna, vilket är LSS mål.


LSS gruppen får dessutom inte ha en hyra enligt Försäkringskassan på mer än 5000 sek, vilket inte på långa vägar täcker behovet i våra storstäder. FUB har visat att många därför har ett månatligt underskott på flera tusen kronor per månad (normalhyra för ny gruppbostad är i storstad är från 7000 och uppåt). Men trots detta har Försäkringskassan ett system för bostadstillägg som konfiskeras 9 % av deras förmögenhet per år.  Det innebär som FUBs rapport säger att gruppen blir ”Fångad i fattigdom”. Om inte föräldrar ställer upp med underskottet hamnar denna grupp dessutom i behov av socialbidrag (försörjningsstöd). Och det blir då inte tillfälligt utan livslångt!


Detta vet ansvariga politiker sedan länge. Flera statliga utredningar har påpekat detta. Och även Försäkringskassan.


Men politikerna har skygglappar på eller kanske ögonbindel?


Jag brukar säga att vi har de politiker vi förtjänar – men den lilla LSS gruppen, som dessutom ofta inte kan rösta är diskriminerade även här!


Den lag från 1993, LSS, som skulle leda till ”ett liv som alla andra” för denna utsatta grupp, har körts över av dagen politiker!

 


http://reclaimlss.org/2015/03/formogenshetsskatt-inte-avskaffad-for-alla/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se