Inlägg publicerade under kategorin Gamla människor

Av Stig Olsson - 23 februari 2015 15:05

Hur många skall offras och hur länge skall vi behöva vänta.

 

Hur många människor skall offras innan vi får en fungerande funktionshinderpolitik som verkligen ser till att funktionsnedsatta med stora hjälpbehov verkligen får den nödvändiga hjälpen man har behov av för att kunna få leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap precis som konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som Sverige undertecknade och ratificerade för 321 veckor sedan.

 

I stället för att se till att utvecklingen går framåt i konventionens anda så ser man till att utvecklingen går kraftigt tillbaka och gör det allt svårare för funktionsnedsatta med stora hjälpbehov att få leva ett fullvärdigt liv i full frihet och samhällsgemenskap precis som konventionen föreskriver att man har rätt till.

 

Man har faktiskt förbundit sig att förändra samtliga lagar-föreskrifter och gamla sedvänjor som förhindrar det fulla deltagande i samhällsgemenskapen.

 

Man kan inte som nu bara fortsätta med den förda politiken där man hela tiden tillsätter en massa helt onödiga utredningar som enbart har som mål att försvåra livet för funktionsnedsattta med stora behov av praktisk hjälp på grund av sin funktionsnedsättning.

 

Under tiden man håller på och förhalar allt så går väldigt många människor under och många väljer att avsluta sina liv enbart för att man hartappat förtroendet för myndighetsverige och deras sätt att hela tiden försämra livskvaliteten för denna grupp med mycket stora hjälpbehov.

 

Man anser inte längre att man har något som helst människovärde kvar och inget att leva för och så får det inte vara i ett av världens rikaste länder.

 

VI har faktiskt råd att låta denna grupp av samhällsmedborgarna som har stora hjälpbehov också få den nödvändiga hjälpen.

 

http://mffmr.se/2015/02/23

ANNONS
Av Stig Olsson - 20 februari 2015 13:50

DEBATT. Public Service-kanalen SVT meddelar att årets influensavaccin är mycket dåligt. Siffran som SVT uppger är att skyddet brukar vara 60-procentigt, men i år är ”skyddet” mycket sämre än det brukar vara. Kanalen utelämnar hur dåligt vaccinet är. I utländsk press får vi veta mer.

 

Både The Guardian och The Pharmaceutical Journal skriver att det påstådda skyddet är endast 3,4 procent!

This season’s influenza vaccine has only been 3.4% effective, leading to large outbreaks of flu in UK care homes, according to research from Public Health England (PHE) published in Eurosurveillance, the journal of the European Centre for Disease Prevention and Control, on 5 February 2015.”

SVT skriver att i Storbritannien har dödsfallen bland personer över 65 år stigit med över 40% under två veckor i januari i år, jämfört med samma period förra året. Det är dock inte klarlagt om det har med vaccinets uteblivna effekt att göra, fortsätter SVT.

 

Faktum är att det kan vara precis tvärtom. Dödligheten kan bero på vaccinet. Influensavaccin har visat sig öka dödligheten eftersom det skadar immunförsvaret. Det skapar immunologiska reaktioner som äldre människor kan dö av, men eftersom vacciners negativa effekter knappt undersöks eller ens får kritiseras blir alltid slutledningarna omvända.


Det kan aldrig vara fel på vaccin även om de är värdelösa, resonerar de vaccintroende.


Den ökade dödligheten kan även bero på helt andra saker som kallt väder under de två veckorna i januari och annan medicinering samt toxiska effekter när kemiska vaccin blandas med kemiska mediciner för de gamla.


http://newsvoice.se/2015/02/20/arets-influensavaccin-2015

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 19 februari 2015 05:26

Gott omdöme prövas inte i Förvaltningsrätterna. Inte heller prövas sunt förnuft.

 

För en tid sedan hade min första arbetsgivare Beckers en reklamfilm med budskapet:” Varför har jag valt att bygga mitt hus här?” (fullstorm på en klippa i havet) och svaret var ”För att det går!”

 

Lite så är det ute i kommunerna avseende LSS idag. De bygger för stora gruppbostäder, de bygger på fel plats (som aktuellt i Malmö), tar betalt för gemensamtsytor, struntar iförbehållsbelopp, tar betalt för ledsagares kostnader, tar betalt för resor till Daglig Verksamhet,tvångsflyttar personer, etc. etc.

 

För att det går – efter vad som kan tolkas som prejudicerande domar i Förvaltningsrätten. Trots att det strider mot LSS-lagens goda intentioner.  Men det är inte längre olagligt har lagtolkarna bestämt. Problemet är just att Förvaltningsrätten inte kan pröva gott omdöme och sunt förnuft.

 

Det blir som i reklamfilmen ”För att det går!”

 

Men de ansvariga i kommunerna behöver faktiskt inte ta beslut ”för att det går”, även om vissa påstår detta i ”Vi måste följa lagen”. Ett påstående som är svårt att angripa, då även jag tycker att man skall följa LSS-lagens intentioner. Vi har dock vitt skilda utgångspunkter och tolkningar!

Jag kan exemplifiera med något som är säsong för just nu:

  • Du får lagligt köra 110 km/tim på motorvägen – men är det snorhalt säger ditt förstånd att du skall köra betydligt saktare, för att inte riskera att köra i diket.
  • Du behöver inte sanda ”din trottoar” – men om någon skadar sig är du likafullt skadeståndsskyldig.
  • Det räcker inte att du sätter upp skylten ”Varning för snöras” och sedan strunta i att skotta taket.

När jag kritiserar Förvaltningsrätterna för att vara ”bokstavstrogna”, så är det utifrån att jag tycker att LSS-lagens goda intentioner borde vägas in i domar. Men jag inser i en del av min hjärna att det är svårt.

 

Felet görs redan i besluten från ansvariga i kommunerna och i att de driver ”allt” till domstol och förtränger bort gott omdöme!

 

http://reclaimlss.org/2015/02/allt-gar-inte-att-prova-i-domstol/#comment-11584

Av Stig Olsson - 15 februari 2015 11:01

She Holds The World Record For Oldest Yoga Teacher

 

Av Stig Olsson - 13 februari 2015 12:13

Sedan 1 januari finns det en lag som säger att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Att det finns stora undantag vet vi sedan tidigare men nu visar det sig att det uppenbart är löjligt lätt för kommuner att, åtminstone delvis gå runt även den befintliga lagstiftningen. Lagen kom till för att sätta press på både offentliga och privata aktörer att verkligen ta tag i att göra vårt samhälle tillgängligt för alla. Men vad gör Tingsryds kommun då?

 
Jo, man har skaffat sig en försäkring som ger ekonomiskt skydd vid rättsfall som rör diskriminering av olika slag. Om det uppstår en rättstvist med skadeståndskrav gällande diskriminering har man därmed "köpt sig fria" från ekonomiskt ansvar. OK, jag vet inte hur försäkringen är utformad exakt, rimligen gäller den enbart bara när skadståndskraven överstiger en viss nivå men hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma fram till något annat  än:
 
Incitamenten för Tingsryds kommun att verkligen göra något åt bristande tillgänglighet minskar rejält. Kalla mig naiv, korkad vad som helst men jag har faktiskt inte ägnat en enda sekund åt att det finns en möjlighet för kommunerna att åtminstone delvis köpa sig fria. Samtidigt måste jag motvilligt medge att från kommunens perspektiv är det en genial idé om man vill spara pengar - sopa problemen under matten genom att köpa sig fri.
 
 
Men för att förstå de potentiella konsekvenserna måste vi se bortom Tingsryds kommun. Vad händer med lagen om den här typen av försäkringar sprider sig allmänt till kommuner runt om i landet? Då sitter vi med en tillgänglighetslag som en mängd kommuner mer eller mindre kan strunta i eller åtminstone prioritera mycket lågt. Och kan en försäkring tecknas mot diskriminering varför inte teckna försäkring mot annat med i t.ex Skollagen eller LSS  om inte försäkringspremierna är avskräckande höga? Om FN-s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning blir upphöjd till svensk lag, hur mycket är det värt om flertalet  kommuner följer Tingsryd?
 
 
Vad säger Tingsryds kommun själva? Tja, de säger att "vi har inte haft några stora problem med diskriminering". Men varför har ni då skaffat försäkringen undrar lokalradion? "Det hoppas vi verkligen inte att det ska bli ett problem". 
 
Tidningen Smålandsposten som först uppmärksammade frågan skriver emellertid följande:
 
 
Barn- och elevombudet (BEO), Skolinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen (DO) under de senaste åren gått allt hårdare mot kommun som man anser bryta mot reglerna om för förbundet mot diskriminering och kränkande behandling.
 
Oavsett vad kommunen säger så handlar det i slutändan som vanligt om pengar. Tingsryds kommun är oroliga för ökande kostnader i samband med rättstvister som rör diskriminering och har därför valt att helt eller delvis köpa sig fria från betalningsansvar.
 
 
 
 
DO (Diskrimineringsombudsmannen) uppger att man inte kände till att den här typen av försäkringar fanns. Pengarna borde satsas på att förebygga diskriminering istället för att köpa sig fria. Man uppger också oro vad det här kan betyda för lagstiftningen.
 

Av Stig Olsson - 11 februari 2015 11:59

THOMAS JUNEBORG SKRIVER: Hur mycket har kostnaden för personlig assistans egentligen ökat under 2000-talet?


Kostnaden för assistansen skenar, assistansen tar resurser från andra viktiga verksamheter - ja, ni vet hur det brukar låta när kritikerna går till angrepp. Men hur mycket ligger det i detta? Harald Strand, FUB-s ordförande i Stockholm har försökt gräva lite djupare än vad journalisterna och proffstyckarna gör. Resultatet presenterar han i tidningen Dagens Omsorg.
 
Innan vi går igenom Haralds resultat så kan man konstatera att assistansreformen, brutto blev betydligt dyrare än vad Bengt Westerberg räknade med. Kritikerna som t.ex Hanne Kjöler på DN menar att en stor del av kostnadsökningen beror på "fusk, kriminalitet och personer som överdriver sina hjälpbehov". Det är välkända argument. Kan upplysa Hanne Kjöler och likasinnade att de verkliga orsakerna är dessa:
 
·  Man hade kraftigt underskattar hur stora behoven var, både totalt och individuellt.
 
·   Detta ledde även till att antalet beviljade timmar efterhand har blivit högre än beräknat.
 
·   2001 tog man bort den diskriminerande åldersgränsen där man bara fick behålla assistansen fram tills 65 års ålder (fortfarande kan man inte bli beviljad personlig assistans efter 65 årsdagen).
 

·  Av naturliga skäl har schablonbeloppet successivt höjts men betydelsen av den är inte av samma vikt som det faktum att behoven är större än vad man trodde.
 
 
Harald har kollat på statistik perioden 1998-2012 och då kan man konstatera följande:
 
* Under perioden  1998-2012 steg bruttokostnaden  (nettokostnaden är som bekant mycket lägre) från 5,2 miljarder kr till 25,9 miljarder kr.
 
*Antalet brukare steg från ca 11400 till 19 900
 
*Antalet beviljade timmar/vecka och person steg från 80 till 118.
 
Sammantaget ger detta en bild av en reform där det är sant att kostnaden stigit mycket snabbt. Harald har emellertid lagt till en variabel till som ingen kritiker skulle göra och som även många i brukarrörelsen troligen inte tänker på, nämligen inflationen. Inflationen gör att allt blir dyrareallteftersom åren går. 5,2 miljarder kr 1998 motsvarar 8 miljarder kr 2012. 25,9/5,2 =4,98 men 25,9/8,0=3,23. Istället för en femdubbling har vi istället en tredubbling (drygt) under en 14 årsperiod om man räknar i fasta priser.Utan inflation hade kostnaden alltså varit ca 16,8 miljarder kr istället för 25,9 - det är en skillnad på drygt 9 miljarder kr.
 
 Med andra ord - inflationen gör att kostnaden ser ut att ha ökat betydligt mer än vad som egentligen är fallet. Men det är klart, alla som är intresserade av att framställa LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet som en gigantisk pengaslukare där kostnaden ökar helt okontrollerat har inget intresse av att ta med faktorer som inflationen när man redovisar kostnadsutvecklingen.
 
 
 
Hur förhåller det sig då med påståendet att "personlig assistans är en verksamhet som "sväller okontrollerat"? Det är sant att antalet personer som beviljades insatsen steg snabbt 1998-2008. Sedan domen i regeringsrätten 2009 har emellertid ökningen av antalet personer som är nybeviljade personlig assistans också minskat rejält. PA är därmed ingen verksamhet som växer "okontrollerat". Däremot har tyvärr många kommit i kläm efter domen i regeringsrätten 2009 något kritikerna verkar helt ointresserade av.
 
 
 
Av Stig Olsson - 4 februari 2015 10:58

Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.


Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.

Antingen kan du ställa dig i bostadskö. Köpa en lägenhet, hyra i andra hand. Eller så kan du ta in på härbärge, meddelar biståndshandläggaren.

Härbärge? Jag är ju 84 år gammal, säger kvinnan med en röst som är ansträngt redig för att dölja den äldre rösten som oftare numera verkar ge vika. Biståndshandläggaren möter henne med tystnad.

Den 84-åriga kvinnan förstår inte. Hon har jobbat inom kommunen med att hjälpa människor i hela sitt liv. På nattduksbordet står en kommunflagga. Den har stått där i många år och är placerad av stolthet.


Jag älskar min mamma, säger dottern, men jag orkar inte längre. Jag ser henne tyna bort. Hon klarar inte av något annat än att just tyna bort. Jag klarar inte av något annat än att ha ångest, känna ilska. Denna smärtsamma maktlöshet och skam. Skam över att bli arg på sin mamma för att hon inte får hjälp. På att vi inte får hjälp. Skam över att nästan längta till att döden tar henne, bara för att få slut på lidandet.

Härbärge? Hur kan de ens nämna ordet Härbärge för en gammal sjuk kvinna? Efter det samtalet försvann min mamma än mer.


Jag räcker inte till, fortsätter hon. Att jobba natt på akuten, inte får sova när jag kommer hem. Att ständigt vara orolig för att mötas av en död mamma på väg hem. Hon håller på att svälta sig själv. Av kraftlöshet, av depression.


De har ansökt om ett boende vid två tillfällen men båda har möts med avslag. Motiveringen är att kvinnan har ett boende och att hon kan klä på sig själv. Dottern ställer sig frågan: Men vad är det för boende? Hon bor i mitt kök, är ensam på dagarna och nätterna. Hon orkar inte ta sig ut, klarar inte av att klä på sig. Hon orkar inte äta. På morgonen vågar hon knappt koka en kopp kaffe för att hon inte vill störa mig när jag sover efter en natts jobb.

Den 84 åriga kvinnan är helt isolerad och det värsta av allt, menar dottern, det är att hon känner sig oönskad. Både av mig och av samhället.


84-åringen är en kvinna av sin tid. Som vägrar vara till besvär. Kvinnan ägnar sina sista krafter åt att göra sig fin när hon ska på läkarbesök. Annars skäms hon. Hon borstar håret varje dag för att bevara någon form av värdighet. Inte ens det orkar hon längre. Dottern får under inga omständigheter berätta att hon blev erbjuden att söka sig till ett härbärge. Det är det ultimata beviset på att hon inte längre räknas.


Dottern är också en kvinna av sin tid. En kvinna som lärt sig att sätta sig själv i andra hand. Att inte svika, att lära sig att stå ut. Nu sällar hon sig också till dem i samhället som står för den största delen av det obetalda omsorgsarbetet – låginkomsttagande kvinnor. Och staten, de jublar, för gratis är gott.


När texten skrivs har den 84-åriga mamman fått åka ambulans in till akuten på grund av utmattning och svält. Deras sista hopp ligger än en gång i famnen på biståndshandläggaren då de nu ansöker en tredje gång om boende. Kanske har de släppt tanken på härbärge? Kanske kan ålderdomen få ta ut sin rätt och kanske kan hon återfå en gnutta av värdighet som människa. Om det inte redan är försent för det.


http://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/kvinnor-av-sin-tid

Av Stig Olsson - 2 februari 2015 06:39

Richard Edmonds and Ursula Haverbeck ask Vladimir Putin to reinvestigate the lies of the Soviet Commission in 1945, which formed the basis of the deceitful postwar histories of both the Katyn Massacre and the Auschwitz camp. Ursula Haverbeck points out that with mainstream historical authorities now accepting that Auschwitz was not the scane of the murder of millions of Jews in homicidal gas chambers, there is no established "scene of the crime". She has challenged official bodies including ministers of the various German states (Länder) to provide an answer – to define the scene of the crime. They have so far failed to do so, and she must therefore conclude that there is no substantiation to the official history of Auschwitz.

 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se