Inlägg publicerade under kategorin Gamla människor

Av Stig Olsson - 19 januari 2015 11:59

Debattören: Assistansbranschen ska granskas men på rätt premisser


I veckan har Sveriges Radio uppmärksammat att det förekommer mutor och oegentligheter bland vissa assistansbolag. Det är en viktig granskning. Pengarna som går till personlig assistans ska användas rätt.

 

Vi på STIL var en av de drivande krafterna bakom LSS, den lag som ger rätt till personlig assistans. Tack vare den fick vi makten över våra liv. Vi fick möjlighet att flytta till egen bostad, börja studera, arbeta och skaffa familj. Det är en av de största jämlikhetsrevolutionerna i den svenska demokratins historia.


I dag använder sammanlagt 19 000 personlig assistans och runt 85 000 är anställda som personliga assistenter. Självklart ska en bransch av den storleken granskas och ställas inför höga kvalitetskrav. Vår fråga är: vilka kvalitetskrav kan ställas på en granskning gjord av Sveriges Radio?


I veckans inslag visar Ekots journalister en häpnadsväckande brist på kunskap om personlig assistans. Det pratas om vård, trots att personlig assistans aldrig handlat om vård, utan om rätten till att vara fullvärdig medborgare. Vi måste komma ihåg att LSS är en unik lag. Historiskt har det inte lagstiftats om individuella rättigheter i Sverige. Ekot har alltså inte granskat serviceformen utifrån lagens intentioner.


Ekots journalister vill se ökad kontroll via oanmälda hembesök, utan att reflektera över rätten till personlig integritet för den överväldigande majoritet som inte fuskar. Den som använder en samhällsservice ska inte tvingas vara beredd på oannonserade besök från en myndighet i sin vardag. Det är inte en situation som någon ska behöva finna sig i.


Dessutom väljer Ekot att ställa kostnader för personlig assistans mot kostnader för Sveriges försvar. Rätten att delta i samhället är en mänsklig rättighet enligt FN och ett liv i frihet för varje medborgare utgör ett anständighetsgolv i ett demokratiskt samhälle.


Kostnaderna för personlig assistans uppskattas till 27 miljarder, något som Expressens ledarsida förfasat sig över under veckan. Det är mycket pengar. Vad man inte skriver är att det till stor del rör sig om pengar som har förflyttats från sämre och dyrare insatser. Jämfört med ett liv inlåst på institutioner är den personliga assistansen en överlägsen serviceform gällande både kostnad och kvalitet. Det nämns inte heller att mer än 80 procent av de 27 miljarderna går till löner för de personliga assistenterna. Personlig assistans skapar jobb och ökade skatteintäkter.


Slarvig journalistik kan i värsta fall leda till att de senaste årens inskränkningar av LSS tar ny fart. Rapporten ”Innan levde jag, nu existerar jag” från 2014, visar konsekvenserna av den stramare tillämpningen av LSS-lagen, som de senaste åren drabbat cirka 280 assistansanvändare varje år. I rapporten intervjuas personer som fått sina liv ödelagda av godtyckliga myndighetsbeslut. Människor som inte längre kan jobba eller ta sig ut från sina hem. Det är inte värdigt en välfärdsstat.


Istället för att ifrågasätta kostnader och vilja dra ner på LSS borde vi se samhällsvärdet och utveckla lagstiftningen. Om äldre som inte vill flytta till ett äldreboende kunde få personlig assistans, skulle det öka livskvaliteten för den enskilde och samtidigt vara kostnadseffektivt för samhället.

 

Journalisterna på Ekot behöver inte vara oroliga. Sverige har råd att både stärka mänskliga rättigheter och bevaka ubåtar, bara den politiska viljan finns.


http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article20170095.ab

ANNONS
ANNONS
Av Stig Olsson - 14 januari 2015 05:15

Jag är inte naiv längre (som fallet var för 4-5 år sedan). Det finns fusk och kriminalitet i assistansbranschen men säg vilken välfärdsreform där det inte förekommer fusk och oegentligheter?  Det finns emellertid inga bevis på att fusk och kriminalitet är mer utredd än i andra skattefinansierade verksamheter vilket jag belyst tidigare.
 
Den enkla och den dystra sanningen i vår värld är att där det finns stora summor pengar i omlopp, där finns också  risk för kriminalitet. Tyvärr så underskattade rörelsen grovt (inkluderar mig själv) vilket explosivt bränsle kriminalitet kopplad till assistansbranschen skulle vara för diverse kritiker. Man kan tycka det är förfärligt att klanka ner så på en demokratireform men verkligheten är den att det finns starka krafter i samhället som starkt ogillar reformen, som tar varje chans att "hugga till". "Toleransen" bland diverse tycka till maskiner för oegentligheter och ren kriminalitet i personlig assistans är troligen mindre än i någon annan skattefinansierad välfärd.
 
Därför är det i vårt intresse att få bort avarterna. Den lilla minoritet som våldför sig på reformen ger inte bara bränsle till kritikerna, den ger också ammunition till besparingsivriga politiker (= försämringar för oss) och det svartmålar den stora, stora majoritet brukare och anordnare som har rent mjöl i påsen.
 
Nyligen slog Jönköpingsposten upp en stor artikel om familj som utan tvekan ägnat sig åt grovt fusk/ekonomisk brottslighet och där anordnaren uppträtt på ett  mycket tvivelaktigt sätt:
 
·  Föräldrarna hade under flera års tid i tidrapporterna angivit att de jobbade mycket mer än de verkligen gjort och plockat ut mycket stora summor varje månad.
·  Assistenterna hade fått utföra diverse sysslor som inte hade med deras jobb att göra, t.ex städa hela hemmet mm.
·   Verksamheten var rejält underbemannad.
 
·   Flera assistenter anmälde missförhållandena till anordnarna som i sin tur inte vidtog några åtgärder.
 
Så här ska det givetvis inte få gå till. Ingen anställd assistans ska behöva vara rädd att diskutera arbetsmiljön. Enligt artikeln ska flera tidigare assistenter fått höra följande från företaget när arbetsmiljön kom på tal.
 
"du ska passa dig
 
Bland annat hade föräldrarna i tidrapporten angivit att man arbetade mycket mer än vad arbetstidslagen tillåter (arbete som de i sin tur alltså i stor utsträckning inte utfört). Frågan är då varför myndigheterna inte upptäckt något om det pågått under så lång tid?
  
Att upptäcka fall som det här handlar inte om att öka kontrollen runt brukarna , att följa folk in på toaletterna etcetera. Det här handlar om ekonomisk brottslighet och den borde upptäckts bara Försäkringskassan och andra myndigheter gjort sitt jobb. Alla assistenter anger hur mycket man jobbar i tidrapporterna. Hur svårt ska det vara och upptäcka att några personer jobbar mycket mer än man enligt lag egentligen får göra? Den viktigaste  anledningen  till att assistenterna fyller i blanketterna är väl att FK ska ha koll på att man följer arbetstidslagar mm?  Det har brustit totalt även på andra håll. Vad har arbetsmiljöverket sysslat med under denna tid och IVO sedan de tog över huvudansvaret för kontrollerna av verksamheten?
 
Vad jag vill visa med detta exempel är att vägen för att få bort  kriminalitet från assistansbranschen handlar inte om ständigt ökad kontroll av oss brukare. Det som krävs är ett nära samarbete mellan de berörda myndigheterna - Försäkringskassan, Polisen, Skatteverket, IVO och Arbetsmiljöverket. Gör de sitt jobb där samarbetet fungerar så kommer man åt avarterna med.
 
Anm.: I en ny artikel i JP idag säger föräldrarna att de inte anser sig ha gjort något fel.  I en annan artikel  hävdar  Johanna Skinnari från BRÅ (Brottsförebyggande Rådet)  "fusk och bedrägerier" är utbredda i assistansbranschen.
 
 Vilket assistansföretag det handlar om har inte JP angett . Företaget har emellertid sitt huvudkontor i Stockholm så det är ingen liten anordnare vi pratar om. Försäkringskassan m f l kan därför inte komma med en  bortförklaring som:
 
"Vi har inte resurser att granska alla små anordnare".
 

Av Stig Olsson - 12 januari 2015 17:00

Nisse Simonson har arbetat som läkare och kirurg i 40 år. Nu jobbar han som skribent och föreläsare och han tar bladet från munnen. I den här artikeln berättar han om hur läkemedelsbranschen bluffar och de antidepressiva medicinernas effekt är förmodligen bara en placeboeffekt.


Text: Nisse Simonson, fd läkare och kirurg och numera föreläsare (visslare) | Hemsida: Nissesimonson.se

 

En dotter till goda vänner, från södra Sverige, hade blivit dumpad av sin kille och tyckte att livet var trist efter detta. Hon gick till distriktsläkaren som naturligtvis tog upp receptblocket och gav henne antidepressiva tabletter.

 

Hon informerades inte om den ökade självmordsrisken och inte heller föräldrarna. Den är hos unga så hög att man nu i USA måste skriva in det på bipacksedlarna. Läkemedsindustrin har sedan början av 1990-talet vetat att självmordfrekvensen ökar hos unga som sätts på Antidepressiva eller så kallade-SSRI-preparat.

 

Eftersom jag numera har gott om tid och är nyfiken skickade jag efter några böcker från Amazon. Irving Kirschs “The Emperor’s New Drugs: Exploding the Antidepressant Myth”, Shannon Brownleys “Overtreated: Why Too Much Medicine Is Making Us Sicker and Poorer” och David Healy “The Antidepressant Era”.

 

Sedan har jag under 25 års tid (av och till) suttit med i Läkemedelskommittén. Jag har också under många år låtit mig mutas av läkemedelsföretagen på flotta resor för föreläsningar. Utan att ana hur sofistikerat det hela är upplagt.

”Pappa, sade min son som arbetat inom läkemedelsindustrin, du tror väl inte för en enda sekund att du fick föreläsa av andra skäl än att binda upp dig. Det satsas mer pengar på att muta läkare än på forskning. Fri sprit, mat och resa med flott hotell är betalt med ett enda recept på blodtrycksmedicin. Detta bara för att klargöra min bindning och mina synder. Jag är inte unik, alla läkare, speciellt hjärtläkare har mutats hårt genom åren, liksom psykiaterkåren.”

De mest flagranta brotten mot etik och där gigantiska summor betalats ut gäller amerikanska psykiatriker som fått böta miljoner dollars för forskningsfusk. Bland annat har de signerat skrivna läkemedelsartiklar av hyrda journalister och undersökningar som aldrig gjorts.

 

Om du söker på ”US psychiatric bribery” på Google, kolla även ”Ghostwriting in psychiatry” så kommer du att få så att du storknar. När det gäller självmord och antidepressiva så bör du besöka David Healys Wikpedia-sida för att läsa om vem han är och vad han har skrivit.

 

När det gäller konstiga mord, självmord, skolskjutningar kopplade som biverkningar till antidepressiva sök på nätet: ”SSRI sideeffects””SSRI placebo””SSRI stories”.

 

Man kan ju fråga varför Läkemedelsverket godkänner sådana mediciner. Fråga istället vem som finansierar Läkemedelsverket.

 

Professor Irvin Kirsch är specialist på placebo och han menar att de antidepressiva medicinernas effekt som av Prozac egentligen bara är en placeboeffekt. Samma effekt som man kan få av motion. Samma effekt kan man få av KBT.

 

Boken borde vara obligatorisk läsning för varje läkare som skriver ut SSRI-preparat. Man har trott att SSRI-effekten är att uppgradera mängden serotonin i synapserna. Det finns många forskare som betvivlat denna hypotes eftersom man har samma effekt med mediciner som har förmåga att minska mängden serotonin.

 

Kirsch gick först igenom det cirka 40-tal undersökningar som industrin hänvisade till för att få SSRI/antidepressiva godkända. Men han lyckades även få fram de undersökningar som gjorts och där man inte fått någon effekt vad gäller depressionssymtomen. När han slog ihop statistiken visar det sig att det kanske måhända finns en effekt vid ”major depressions”, men ingalunda vid de enklare. Dit hör nog detta att partnern gör slut. En motgång som man måste lära sig att ta. Men hur enkelt är det inte för en mutad kollega att få fram receptblocket. Dessutom blir de flitigaste förskrivarna oftare bjudna på flera golfresor. Visserligen får man numera oftast inte åka på dessa resor på betald arbetstid men en veckas jourkomp kan man offra för en gratis lyxresa.

 

Man har även visat bland annat vid studien från Duke University att det är nästan omöjligt att ta bort pillren för en som haft dem en tid. Det leder till att okunniga läkare, som inte känner till utsättningsbilden, byter från det ena preparatet till det andra. Recidivfrekvensen för dem som slutar med SSRI-preparat är över 50 %. För gruppen som motionerade och blev bra är recidivfrekvensen bara cirka 10 %. Genom att rikligt muta de ledande psykiatrerna i USA, varav många fälls i domstol, och genom att bjuda svenska läkare på dyra resor och fri sprit har dessa mediciner blivit riktiga kassakor för läkemedelsindustrin.


Text: Nisse Simonson, kirurg och föreläsare


Nisse Simonson har arbetat som läkare och kirurg i 35 år. Nu jobbar han som skribent och föreläsare. Genom Talarforum har han bokats att föreläsa både i Sverige och i Europa. 2006 utsågs Nisse Simonsson till Årets talare. 2008 var han sommarpratare. 


Hemsida: Nissesimonson.se


http://newsvoice.se/2015/01/12/svensk-lakare-det-satsas-mer-pengar-pa-att-muta-lakare-an-pa-forskning/

Av Stig Olsson - 9 januari 2015 14:22

Som jag skrivit tidigare finns det stora skillnader mellan vad som det på ena sidan står i lagtexten och å andra hur LSS tillämpas (gäller samtliga insatser) och hur politikerna fårhåller sig till lagen. Det råder visserligen enighet om att LSS är en viktig lag som vi ska värna om och att den betyder oerhört mycket för personer med stora funktionsnedsättningar. Det finns dessutom officiellt inget tak för hur mycket LSS insatsen personlig assistans får kosta.
 
Trots detta har det genom åren tillsatts en rad utredningar där syftet har varit att just dämpa kostnaden som anses "skena iväg". Redan några år efter att personlig assistans införts började den dåvarande S-regeringen att klaga på att assistansreformen var för dyr. Bland alla utredningar nämner jag här Susanne Billums utredning från 2012 om "fusk och felaktigheter med assistansersättningen" och Agneta Rönns utredning från 2014 om hur schablonbeloppet ska utformas i framtiden. Som ni säkert minns föreslog Rönn bland annat att schablonbeloppet borde frysas upp till 3 år då assistansersättningen, enligt Rönn är för hög.
 
Senast hade vi ISF utredningen i höstas där man föreslog att en utredning borde tillsättas som ska titta på rätten till delaktighet kontra kostnaden. 
 
Motsättningen mellan vad som står i lagen, hur politikerna pratar om LSS och hur den tillämpas i praktiken  belyste FUB nyligen där man i Reclaim LSS bloggen skrev bland annat följande angående vad som står i lagtexten, hur politikerna uttalar sig och hur det ser ut i praktiken:
 
Vi hör dem ständigt som ”alla människors lika värde”.
Vi läser i LSS intentioner ”att leva som andra i gemenskap med andra”.
Vi läser dem i LSS principer om jämlikhet, självbestämmande, kontinuitet och delaktighet.
 
Menar man allvar med att vi funkisar har samma rätt till goda levnadsvillkor och rätt till delaktighet i samhällslivet som övriga befolkningen i Sverige håller det inte att å ena sidan säga att vi värnar om personlig assistans och samtidigt tillsätta diverse utredningar där direktiven till utredarna hela tiden är och hitta sätt att minska kostnaden för insatsen personlig assistans i rättighetslagen LSS. Menar man allvar med vad man säger är det hög tid att man byter perspektiv från kostnaden till rättigheterna för de människor som berörs. Jag vill bland annat se följande:
·  Att våra politiker tar kritiken från FN för att intentionerna i LSS inte följs tas på största allvar och att det är högsta prioritet att åtgärda. Det måste följas av konkreta åtgärder, inte bara prat.
·  En del av detta är konstruktiva förslag hur vi ska lösa problemet att de som ska förverkliga lagens intentioner - Försäkringskassan, kommunerna och förvaltningsdomstolarna verkligen följer intentionerna istället för att leta efter kryphål.
·  Hur ska vi säkerställa att alla som behöver hjälp verkligen får det? Att ingen förlorar rätten till hjälp enbart p g a. "ändrad rättspraxis" eller några andra synnerligen tveksamma motiveringar till avslag .
 
·  Detta gäller givetvis inte bara personlig assistans och övriga LSS insatser utan alla de stöd och hjälpinsatser  som vi har rätt till enligt lag och FN konventionen om  rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.
 
 
* I januari trädde så den nya tillgänglighetslagen i kraft. Även om den är rejält urvattnad så finns det nu i alla fall en lag som man kan jobba på att förbättra. Hur har intresset varit hos media? Inte iskallt men inte något större  intresse heller är mitt omdöme.
 

Av Stig Olsson - 21 december 2014 15:28

Allt jag önskar är att det blir fler än 260 personer som ser på Uppdrag Gransknings program om vänstermaffians egna mördare från organisationen AFA. Unga människor som med stor glödje hoppar på oskyldiga människors huvuden tills de spricker, som med enkelhet och tuffhet skryter om hur de lyckas misshandla oskyldiga och samtidigt demonstrera med plakat om att deras våld allid sker i självförsvar och därför måste kallas för det "goda våldet" enligt dom själva!?!?


Är det så här vi vill att Sverige ska vara eller ska vi snart börja våga se sanningen i vitögonen och börja agera själva?!


Jag personligen tycker att vi ska ge polisen resurser så att våra gator och hem åter en gång ska få vara trygga. 

Bort med buset, på alla nivåer.

Belöna, inte bestraffa, de som vågar stå emot dessa galningar i rättegångar.

Längre och tuffare fängelsestraff för de som åker fast för dessa hemska misshandelsfall som stänidgt återkommer.


Ja det finns ett stort antal fler punkter jag skulle kunna skriva ner här, men kanske du kan fylla på dom efter att ha sett detta utmärkta sanningsprogram!? :)


Av Stig Olsson - 19 december 2014 15:13

Även om utvecklingen generellt går bakåt inom i stort sett allt som rör funkisfrågor finns det ända ljuspunkter som jag ska fokusera på här.
 
* I samband med regeringsförklaringen i höstas deklarerade ju Stefan Löfvén att regeringen tänker skärpa den nya diskrimineringslagen mot otillgänglighet. Som alla vet är det ju mer eller mindre kaos i riksdagen efter att Sverigedemokraterna fällde regeringens budget. Man har nu ändå bestämt sig för att gå vidare och tänker lägga fram ett förslag till riksdagen före extravalet 22 mars. Bland annat vill man ta bort undantagen för små företag.
 
Utöver detta vill regeringen också gå vidare med att införa en ny nationell reglering av hur de olika landstingen och kommunerna beviljar rätt till hjälpmedel. Idag råder stora skillnader beroende på var man bor i landet. Tjänstemän i socialdepartementet säger själva :
 
Vi vill komma till rätta med att det idag är slumpen som ofta styr vilka hjälpmedel man får.
  
Mycket bra initiativ av regeringen. Även om många var besvikna på innehållet i regeringens budgetproposition tycker jag ändå att man med detta utspel visar att man menar allvar med vad man deklarerade i höstas. Det är inte acceptabelt att tillgänglighetslagen har så stora undantag  och det är verkligen inte OK att det är så stor skillnad mellan olika kommuner och landsting vad gäller rätten till hjälpmedel Fortfarande återstår och se hur mycket som blir förverkligat.
 
Det kan ju mycket väl bli en alliansregering som styr Sverige igen efter extravalet och hur de kommer att agera vet vi inte än.
 
* Försäkringskassan har tidigare i år gett klara signaler om att tvåårsomprövningarna ska förenklas, åtminstone om det är uppenbart att funktionsnedsättningen är livslång. Nu verkar det som att man faktiskt tänker förverkliga det. I Göteborgsposten skrev man nyligen:
 
  De som har assistans varken vill eller ska behöva vända ut och in på sina liv vart annat år. Därför ändrar vi vårt sätt att arbeta, bland annat genom att i högre grad dra nytta av arbete som gjorts tidigare av oss eller andra, som kommunerna. Vår förhoppning är att det bidrar till att göra livet lite enklare för dem som behöver mer stöd än vi andra för att klara sin vardag.
 
Gör man verklighet av det man skriver så är det ett steg i rätt riktning men det är ändå lång väg kvar innan LSS ursprungs visioner återupprättas. Att tvåårsomprövningarna förenklas hjälper t.ex inte de som helt eller delvis redan förlorat sin assistans. Och det hjälper inte alla de som drabbas av försämringarna inom de andra nio LSS insatserna som är kommunala angelägenheter.
 
* I och med att Sverigedemokraterna stödde alliansens budget så är det ju oppositionens budget som gäller för kommande år, inte regeringens. Schablonbeloppet för den statliga assistansersättningen blir detsamma - 284 kr/timme.
 
Jag tar nu lite semester i bloggandet över julhelgen. Återkommer under mellandagarna med en sammanfattning av vad som hänt under året för handikapprörelsen i fighten för våra rättigheter.
 
Jag önskar alla mina läsare en riktigt GOD JUL
 

Av Stig Olsson - 14 december 2014 16:25

En dom i Högsta förvaltningsdomstolen har lett till att kommuner och försäkringskassan nu sitter och räknar på vilka behov som är tillräckligt "intima" för att kräva personlig assistans. Det är en anmärkningsvärd tolkning av lagen. Neuroförbundet vill därför att Åsa Regnér tar initiativ till att den ändras.

 

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har släppt sin rapport om orsakerna till utfallet av Försäkringskassans beslut om assistansersättning. Rapporten visar att sedan 2010 får cirka 300 personer per år sin personliga assistans indragen.


Orsaken i de flesta fallen är inte att personerna fått ett förändrat hjälpbehov och blivit friskare. I stället handlar det om att nya bedömningar på försäkringskassan gör att de inte längre anses komma upp i de 20 timmars grundläggande behov som krävs enligt Socialförsäkringsbalken.

 

Assistansersättning är en ersättning som utgår från rättighetslagen LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Enligt LSS har man rätt till personlig assistans för hjälpbehov som att klä av och på sig, tvätta sig, gå på toaletten, att äta eller kommunicera med andra. Det gäller alltså våra mest intima och privata behov.

 

Assistansen betyder för många med funktionsnedsättning att de har möjligheten att kunna leva ett liv som andra. Alternativet skulle bli att tvingas till ett boende på en institution eller att bli helt beroende av sina anhöriga. Vi inom Neuroförbundet möter många av dessa människor. Våra rättsombud bistår årligen hundratals människor i samband med ansökan eller överklagan kring personlig assistans. Det handlar om personer med svåra sjukdomstillstånd som MS, stroke, parkinsons sjukdom eller neuromuskulära sjukdomar som ALS för att nämna några. Låt oss ge ett par exempel från verkligheten.

 

Anna 45 år, är ensamstående och har MS som gradvis försämras. Hon använder elrullstol, och kan inte förflytta sig till varken sängen eller toaletten. Sjukdomen har medfört att hon inte kan klä på sig eller tvätta sig på egen hand. När Anna ska äta har hon svårt att greppa besticken. Vid måltiderna händer det att hon sätter maten i halsen. Enligt intygen från hennes neurolog har hon även kognitiva problem, som gör att hon inte inser sina svårigheter. Anna får trots detta avslag från försäkringskassan på sin ansökan om assistansersättning. 

 

Kurt är i 50-årsåldern och är svårt rörelsehindrad på grund av parkinsons sjukdom. Han behöver hjälp med att tvätta sig och klä på sig. När Kurt äter kan det ta två timmar för honom att få i sig en tallrik gröt, varav halva tallriken hamnar på bordsduken på grund av hans skakningar. Fem gånger varje natt behöver han hjälp med att vända sig och med att kunna gå på toaletten. Kommunen avslår hans ansökan om assistans. De anser att Kurts fru, som har ett heltidsarbete på dagarna och reser mycket i tjänsten, ska hjälpa honom på natten.

 

När kommunen eller försäkringskassan bedömer hjälpbehoven så räknar de ut med hur många timmar per vecka personer som Anna och Kurt behöver för dessa olika behov. Det som hänt är att Sveriges högsta förvaltningsdomstol i en dom år 2009 ansett att det endast är vissa delar av dessa behov som ska räknas, nämligen de som är tillräckligt ”privata för den personliga integriteten”.

 

Kommunerna och försäkringskassan sitter nu därför och räknar på vilka av våra behov som är tillräckligt ”intima”. Domen i Högsta förvaltningsdomstolen bygger dock enligt Neuroförbundet på en felaktig tolkning av LSS. I propositionen 1992/93:159, står nämligen att läsa att personlig assistans ska ges till "personer som behöver mycket omfattande hjälp eller hjälp av mycket privat karaktär". Assistans ska ges för ”krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär".


Detta innebär - enligt Neuroförbundet - att lagstiftaren aldrig uttalat att det uteslutande måste handla om behov som bedöms som privata eller intima. Den tolkning som Sveriges högsta förvaltningsdomstol har gjort är anmärkningsvärd och lämnar nu personer som Anna och Kurt och många fler utan hjälp. Vi på Neuroförbundet menar därför att en ny utredning, som förtydligar intentionerna med LSS, måste tillsättas. I denna måste LSS uttalade målsättning att ge svårt funktionshindrade goda levnadsvillkor särskilt bevakas.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/regner-maste-aendra-lagen-om-assistans-12568

 

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se