Inlägg publicerade under kategorin Fattigdom

Av Stig Olsson - 9 april 2015 09:59

Andra gator idag

 

Det ökande antalet EU-migranter på gatorna i Stockholm har alltmer kommit att påverka arbetsmiljön för Situation Sthlms tidningsförsäljare.


I och med försäljningen av Sofia Z har redan utsatta människor hamnat i en svår situation. På gatorna i staden som tillhör ingen. Och alla.


Tarja står i trappan upp till redaktionen på övervåningen och pratar med en person ur personalen i distributionen. Hon är förbannad, rejält förbannad. Hon brukar nämligen köpa sina finska korvar i en affär i Sundbyberg och när hon gick på väg dit dag på morgonen satt en kvinna utanför Systembolaget och tiggde med en gammal löpsedel från Situation Sthlm i knäet.


När människor gick förbi pekade kvinnan på löpsedeln och bad om pengar.


– Jag blev så förbannad. Jag gick fram till henne och visade min försäljarlegitimation och min jacka med Situation Sthlm-loggan på och sa att ”det där företaget jobbar jag på”. Då gick hon. Men hon var tillbaka sen såg jag.

Ilskan handlade om att känna sig bestulen, se sina arbetsredskap missbrukas, en känsla av att känna sig utnyttjad.


– Jag har inga problem där jag säljer, jag säljer lika många tidningar som förr. Det brukar sitta fem-sex personer mittemot mig och tigga eller sälja ”Sofia Z”. Jag har inget bråk med dem.


Vi står kvar och pratar en stund. Och det är då hon lite i förbigående nämner något jag hört flera personer säga medan jag inför den här artikeln pratat med många tidningsförsäljare om hur deras situation på gatan är nu – att många kunder, när de talar med dem, uttrycker en skam och ett obehag över sin egen irritation och ilska.


– ”Är jag rasist nu för att jag tycker det?” sa en gammal kvinna till mig när hon köpte tidningen för några dagar sen. Men hon var bara trött på att bli tillfrågad av sex-sju personer på tio meter på väg till affären om att ge dem pengar.


Och att de bad henne gå till bankomaten om hon sa att hon inte hade pengar.


Tarja berättar att flera personer som, när de köpt tidningen av henne, pratat om samma sak – att de känner ett obehag över sin egen reaktion, sin egen irritation.


– Man får ju inte tala om detta, tycka nåt. Mer än synd om. När de började sälja den här tidningen sas det ju att det var för att slippa sitta ner och tigga. Men så har det ju inte blivit. De sitter ju och tigger och säljer samtidigt.


En sak många tidningsförsäljare jag talat med inför det här reportaget har gemensamt är att det ökande antalet tiggande EU-migranter på gatorna i Stockholm och den oorganiserade försäljningen av tidningen ”Sofia Z” påverkar deras möjligheter att sälja Situation Sthlm.


För vissa ganska rejält.


Tony säljer Situation Sthlm vid Gamla stan och på Hötorget, han har haft platserna i många år. Han började märka en tydlig förändring för ett drygt år sedan. Han behövde stå längre och längre per dag och sälja tidningar för att få sålt samma mängd – i stället för att vara klar vid fem var han nu färdig vid nio.


– Jag hade tiggare runt min plats förr. De kom och satte sig på var sin sida om mig och tiggde. Det störde också min tidningsförsäljning. Köpte nån en tidning var de där med sin mugg.


– När jag kommer och ställer mig i dag så tar det tio minuter så kommer det fyra-fem EU-migranter och ställer sig där med sina tidningar, trycker upp den i ansiktet på folk.

”De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi.”

Han berättar att han allt oftare blir störd i sin försäljning av EU-migranter som kommer fram och vill ha pengar av hans kunder när de tar fram plånboken för att betala för sin tidning.


– De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi. Det som hänt är att kunderna börjat tycka allt sämre om EU-migranter. Det hör man. Och det är ju också för jävligt att höra.


– Det har blivit för mycket av allting för folk, de orkar inte, vill inte. Droppen blev ju EU-migranterna och tiggeriet.


Alla stänger av. Det blir bara hat som gäller till slut. Det är jobbigt. Jag vill ju bara göra mitt jobb. Jag blir ju också hatisk till slut – de tar min plats, mina kunder.


Han skakar på huvudet, säger att han inte vet hur han ska bära sig åt. Att han nu provar att gå runt på gatorna och sälja tidningen för att inte bli störd.


– Situationen på gatan håller på att spåra ur, jag vet inte vad man ska göra.


Sedan tidningen ”Sofia Z” oorganiserat började säljas av EU-migranter i slutet av januari har Situation Sthlm behövt ha två gatuvärdar ute på stan för att stödja tidningens försäljare och hjälpa dem att hantera de situationer som uppstått.


Både till Östermalmstorg och Skanstull har värdarna vid ett flertal tillfällen behövt åka, då Situation Sthlms säljare hotats och utsatts för våld – spottats på, slagits, sparkats, knuffats. Väktare har fått ingripa och polis tillkallats.


Miklos och Ritva, de vill inte att jag använder deras riktiga namn, har båda hamnat i situationer då polis tillkallats – inte av dem men av privatpersoner eller affärsidkare i närheten.


– Jag har blivit hotad och utan att jag gjorde nåt så ringde nån i en affär eller om det var väktarna till polisen. De kom och tog med sig en kvinna. Hon skrek och knuffade på mig, jag visste inte vad jag skulle göra så jag försökte gå därifrån. Men jag gjorde ingen anmälan sen när polisen kom så de släppte henne.


Ritva berättar om en liknande situation som hände henne.


– Jag har fått hjälp av väktarna vid Ringen två gånger när jag blivit attackerad och hotad av EU-migranter, både män och kvinnor. Många av mina kunder blir arga på EU-migranterna och det är lite jobbigt att höra det, märka att hatet ökar. För de kommer ju hit från svåra förhållanden. Det har blivit värre och värre, sen i höstas har det bara blivit värre och värre.


Miklos brukar lämna sin försäljningsplats när det samlats för många tiggare runt den.


– Då går jag därifrån och säljer nån annanstans. Många går bara förbi nu, oftare än förr i alla fall, och ser varken åt mitt håll eller åt tiggarna, de bara ser ner i marken och går förbi. Det påverkar försäljningen.


Pierre är en av de gatuvärdar som åkt runt i stan, hans pass har varit på eftermiddagarna från tolv till sex, för att vara ett stöd för försäljarna. Han säljer också tidningen, bland annat på Drottninggatan.


– Det jag ser är ju att de sitter i grupper, eller står i grupper, väldigt tätt. Men ju längre ut ur innerstan man kommer, desto färre tiggande eller tidningssäljande EU-migranter ser man. Nu är det ganska intensivt på Söder, i Götgatsbacken sitter de ju utmed ena sidan med tjugo meters mellanrum från Slussen till Medborgarplatsen. I Liljeholmen också. Det blir som att det koncentrerar sig.


Den största förändring han märkt över tid är att han tycker sig se fler och fler människor som ”bara liksom går rakt fram”.


– Jag kan tänka mig att människor blir både trötta och förvirrade av det som sker nu. Både på tiggeriet och allt annat.


Det börjar ju i tunneln på Centralen, det stod tretton EU-migranter där en gång när jag räknade. Plus de som säljer mobilabonnemang och Vakttornet och han med Bingolotterna. Och så en som säljer Situation Sthlm där vid pelaren i mitten.


Han delar samma upplevelse som många andra och har haft både tiggare och tidningssäljare runt sin försäljningsplats. Men han har inte upplevt att det påverkat eller minskat hans egen tidningsförsäljning.

”Det handlar om respekt.”

– Innan de började sälja sin egen tidning så satt de ju och tiggde där jag stod och sålde på Drottninggatan. Då hände det ju att de kom med muggen så fort min kund tog fram femtio kronor och skulle betala för tidningen. Men de är ju desperata. Vi äger ju inte gatan eller platsen vi säljer på bara för att vi har vår bricka. Men ingen ska ju störa en för det. Det handlar om respekt.


Lena Freij säljer tidningen på Centralen. Hon började märka av en förändring för några månader sedan. Hon tycker inte det varit ”nåt alarmerande eller jättejobbigt”, och det har blivit lite bättre sista tiden. Men hennes tidningsförsäljning har sjunkit. De har aldrig kommit fram och stört min kund när de köpt av mig, så långt har det inte gått, men jag vet flera som upplevt det och blivit av med kunder.


– Jag förstår ju dem också, de vill väl ha sin försäljning. Men många av kunderna är arga och tycker det är förskräckligt att de står på våra platser och försöker ta kunder.

”Det händer ju att de tigger av oss också”

Hon upplever också, som många andra berättat, att kunder vittnat om att det känns svårt, att ”de känner att de vill köpa av dem också. Att de känner sig orättvisa”.


– Det händer ju att de tigger av oss också, för de ser att vi säljer tidningar och får in pengar.

Något av det sista Tarja berättade för mig när vi pratade i trappan var att sammanhållningen mellan Situation Sthlms försäljare aldrig varit bättre, att hon de senaste månaderna lärt känna och pratat med flera som hon inte bytt ett ord med under flera år.


– Som om vi ser efter och tar bättre hand om varandra nu. För vi lider alla av detta och måste hjälpas åt. Det är svårare att sälja tidningar. Och vi står ju ensamma och säljer våra tidningar.


http://www.situationsthlm.se/artikel/andra-gator-idag

ANNONS
Av Stig Olsson - 9 april 2015 09:53

Annika Borg

Annika Borg


Sedan jag här på Det Goda Samhället ställde frågan om vart ”våra” tiggare – det så kallade traditionellt utsatta – tagit vägen och uppmanade er läsare att delge era erfarenheter har jag tagit emot iakttagelser, berättelser och reflektioner. Tack för dem! (Och fortsätt att höra av er!)


Efter kontakterna med Stadsmissionen, som vare sig i Stockholm eller i Malmö riktigt ville vidgå att det finns konflikter mellan de romska tiggarna eller EU-migranterna/medborgarna och exempelvis dem som säljer Situation Stockholm, blev jag illa berörd. Deras sätt att skyla över verkligheten för dessa utsatta ingav tvivel på hela godhetssystemets anspråk på att  vara just gott.


Hur kan de komma sig att de som ska hjälpa förnekar en del av verkligheten som de utsatta lever i? Till och med till den grad att man menar att de utsatta som protesterar mot att de får stå på mer undanskymda platser eller rent av föses undan skulle vara bärare av rasism? Inte ens den egna utsattheten är uppenbarligen ett skydd mot att skrivas in i DEN STORA BERÄTTELSEN OM SVERIGE – den strukturella rasismen (som jag nyligen skrev om). Det är inte rätt att de mest utsatta i vårt samhälle ska behöva betala ett pris för att det svenska samhället inte kan hantera situationen med ett stigande antal tiggare från Europa.


En person som arbetar inom en välgörenhetsorganisation skrev till mig:

 

Jag kan bekräfta att det finns en konflikt när det gäller välgörenhet till olika grupper. Men medvetenheten kring att EU-migranter är mycket tuffa mot andra grupper är låg och vi har inte ens börjat diskutera detta problem ännu. 

Andra vittnar om att ”deras” försäljare av Situation Stockholm, eller uteliggaren de brukar se, är borta. Inte bara så att de bytt gathörn, utan de syns helt enkelt inte till. Många vittnar om gräl, konflikter och till om med hot om våld:

Idag bevittnade jag ett storgräl. Två EU-migranter skällde på en kvinna som sålde Situation Stockholm och riktade hotande sparkar mot henne. Kvinnan började gråta och försvann därifrån. 


Liknande berättelser  och reflektioner har kommit från flera läsare:

 

Jag tänker på de som sveks när man lade ned psykvården, de som sveks när man sparade in på härbärgen och humanitär hjälp i vårt eget land, och de som sviks igen nu när de ser att andra grupper (romerna) får den hjälp och uppmärksamhet de själva aldrig fick.


Och vad säger ”våra” utsatta själva? Nyligen publicerades en text i Situation Stockholm som visar på den verklighet godhetsapostlarna förnekar.  Här berättar människor om hur de trängs ut av EU-migranterna, om konflikter och våld.


Om hur de romska tiggarna kommer med sin mugg när de försöker sälja Situation Stockholm och hur hela tanken med att sälja en tidning istället för att tigga håller på att haverera. De romska tiggarna säljer sin tidningoch tigger, som en man påpekar.


Ok, tänker jag. Vi – alltså samhället – tänker låta de utsatta ta hand om och in på huden ta konsekvenserna av en situation vi inte själva mäktar med. Inte ens medkänslan med dessa utsatta kan tränga igenom och in till oss. Till oss som kan gå förbi och gå hem och stänga dörren, som kan titta åt ett annat håll.


Det är ingen, eller åtminstone få, som förnekar romernas utsatta situation. Idag är det romernas nationaldag och från politikerhåll har man lovat över 50 miljoner för romsk inkludering. Att de i historia och nutid har funnits och finns ett fruktansvärt förtryck av romer är fakta. Det är grupper som lever utanför samhället och som även internt har svårt att förändra sin roll. Jag är uppvuxen med Katitzi och Rosa Taikon. Utanförskapet var och är en sanning för de som då kallades zigenare.


Men jag undrar om våra politiker lever i verkligheten, eller förmår hålla två tankar i huvudet på samma gång. För vad ska vi göra nu då? Hur ska vi härbärgera denna ström av romska tiggare? Ska vi tala blomsterspråk om inkludering och fortsätta att låta dem som är längst ned på vårt samhälles stege betala priset på gator och torg?


Jag finner det oacceptabelt. Orättfärdigt.


För den som vill läsa en oerhörd bok om romers situation rekommenderar jag Isabel Fonsecas Begrav mig stående: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/490067?programid=3315


För den som vill se en oerhörd film om en dövstum, dansande romsk flicka rekommenderar jag The Queen of Silence: http://www.svt.se/dox/tystnadens-drottning


http://detgodasamhallet.com/2015/04/08/romska-tiggare-mot-svenska/comment-page-1/#comment-170

ANNONS
Av Stig Olsson - 6 april 2015 18:27

Visste du att bankerna, när de gjort tillräckligt stora misstag och hela systemet kvaddar, så äger de rätten att ta DINA pengar för att rädda sig själva!?!? Du får däremot inte en spänn!!!


LÄS VIDARE HÄR HUR DET GICK TILL:


Christian Clausen, Nordea, Annika Falkengren, SEB, och Michael Wolf, Swedbank träffas på Bankföreningens årsmöte i november förra året. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
 Christian Clausen, Nordea, Annika Falkengren, SEB, och Michael Wolf, Swedbank träffas på Bankföreningens årsmöte i november förra året.

Frågan är inte om utan när bankkrisen kommer. Och då har storbankerna rätt att ta dina sparpengar för att rädda sig själva och det finansiella systemet. Beslut klubbades nyligen igenom på G20-mötet och på grund av Sveriges EU-medlemskap måste vi följa direktiven.


Den svenska modellen har varit tydlig. När de svenska bankerna får ekonomiska problem lånar svenska staten ut pengar. Systemet kallas ”bail out”. Men detta förändrades på G20-mötet i november förra året. Där beslutades om en ny internationell standard för världens storbanker. Vid en kris ska banken få ta sina kunders kapital, alltså privatpersoners sparkonton och pensionsfonder, för att rädda sig själva, så kallad ”bail in”.


Risken för spararna är uppenbar, som du kan läsa i analysen här intill. Det nya systemet gäller i första hand storbanker med betydelse för den globala ekonomin, så kallade Global Systemically Important Bank. Den enda svenska banken är Nordea samt Danske bank som också är verksamma här. Men även fler svenska banker som SEB och Swebank, kan komma att beröras av de nya direktiven.


På Svensk bankförening tycker chefsekonomen Johan Hansing att beslutet är bra.

– Vår inställning till den här processen är i grunden positiv. Vi tycker det är självklart att om en bank får problem ska banken i största möjliga mån kunna hantera problemen utan att staten ska behöva gå in med medel.

 

Vad är det som är så dåligt med att staten skulle gå in?


– Systemet bygger egentligen på att staten övertar ansvaret, men det måste finnas tillräckligt mycket kapital för att skattebetalarna inte ska behöva betala för att banken ska klara sig kvar.

Måste följa direktiven

Sverige är inte medlem i G20 men har fortfarande en skyldighet att följa direktiven i och med medlemskapet i EU. Men frågan kompliceras genom att Finanskriskommittén har lämnat en rapport till finansdepartementet om hur en bankkris bör hanteras. Den säger att Sverige borde agera på ett annat sätt.


– Vårt förslag bygger på motsatsen, om banker råkar i allvarligare problem ska staten ha möjlighet att ta kontroll över banken. Staten ska ha möjlighet att skriva ned fodringar eller omvandla dem till aktiekapital. Hela idén är att ge bankernas ägare och finansiärer ett större ansvar för de förluster som en bank kan tänkas råka ut för, säger Lars Hörngren som har lett utredningen.


Finanskriskommittén har i uppdrag att ta det EU-direktiv som finns och sedan arbeta om det till ett svenskt lagförslag. Utredningen ligger på finansdepartementet och Lars Hörngren hoppas att det kan beslutas om en ny lag under första halvan av 2015.

”Blir ett himla liv”

Men att Sverige skulle stifta en lag som går emot beslutet som fattades i G20 spelar ingen roll. Det tror Dagens ETC:s ekonomiskribent Stefan Koch, som nu slår larm om beslutet på G20-mötet.

– Jag tror inte att man går emot direktiven, jag tror man kör på med det här. Det här ju en internationell standard som är satt nu, säger han.

 

Vad tror du kommer hända vid en bankkris?

 

– Jag tror att folk kommer bli helt galna när det händer. Vi kunde se det på Cypern 2013 där man hade som förslag att ta spararnas pengar för att rädda kvar bankerna. Det blev stora demonstrationer och en lösning som innebar en slags mellanväg där de med sparkapital över 100 000 euro fick betala en del. När det börjar pratas om privatpersoners bankkonton som dessutom tillhör medelklassen blir det ett himla liv.


Dagens ETC har utan resultat sökt finansminister Magdalena Andersson med frågan hur regeringen ställer sig till G20:s beslut. Inte heller Nordea, den enda banken med fäste i Sverige som ingår i det nya systemet, har velat lämna en kommentar om hur de tänker hantera en bankkris.


Läs även: 
Stefan Koch: Du och jag ska betala när bankerna kraschar


http://www.etc.se/ekonomi/bankerna-far-ta-dina-pengar-att-klara-krisen

 

Av Stig Olsson - 5 april 2015 19:29

 

MATS EDMAN
CHEFREDAKTÖR DAGENS SAMHÄLLE

 

 

 

 

 

Om proportionerna mellan flyktinginvandring och anhöriginvandring, det som gällt de tio senaste åren, består kan Sverige under perioden 2014-2018 bli en fristad för uppemot 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare. Då talar vi 120 000 personer om året, vilket är nästan tre gånger mer än vi tagit emot tidigare, skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

 

Sveriges största utmaning för framtiden är den demografiska utvecklingen. Antalet äldre ökar snabbt och det innebär bl a att försörjningsbördan ökar för de som arbetar. Mot den bakgrunden finns det sedan länge en undanträngd debatt om hur välfärdens framtida finansiering ska klaras. 


Av något skäl vill politikerna inte prata så mycket om detta. Anledningen är att det blir svårt att matcha förväntningarna på ökad välfärdskvalitet för äldre utan drakoniska skattehöjningar, ännu fler privata inslag eller höga egenavgifter i vård och omsorg. Vi kan även tvingas att arbeta till 70 års ålder eller mer om våra välfärdskrav inte modifieras.


Nästa megafaktor som påverkar demografin på ett djupgående sätt är den avsevärda flyktinginvandringen som redan sätter djupa spår i samhället. Effekterna märks i arbetslösheten, sysselsättningsgraden, bostadsbristen, skolresultaten, inkomstklyftorna, utanförskapet och den uppenbara fattigdomen. Sambanden framträder när man detaljgranskar komponenterna som bygger upp SCB-statistiken. Utrikes födda är starkt överrepresenterade på förlorarsidan.


Sverige följer internationella flyktingkonventioner, vi öppnar hjärtan och skattebetalarnas plånböcker. Men vem analyserar och tar ansvar för konsekvenserna för det som vi stolt kallar ”den svenska modellen”? Ute i kommunerna – som har huvudansvaret för offentlig välfärd – råder det i dag på sina håll panik. Socialt och kulturellt kan det heller inte gå spårlöst förbi att människor från fundamentalt annorlunda miljöer flyr till oss och förändrar gatubilden. 


Och på Migrationsverket måste man anställa tusentals nya medarbetare för att klara av Sveriges internationella åtagande. Fast vilka invandringstal är det egentligen som gäller? Migrationsverkets senaste asylprognoser pekar starkt uppåt, men verkets omfattande statistik berättar ännu lite mer om de tuffa utmaningarna framöver. 

2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd. Anhöriginvandring är nu ett brett begrepp som omfattar fler än anhöriga till just flyktingar.


Exempelvis, en utländsk kvinna som gift sig med en svensk man är också en anhöriginvandrare. Det tycks dock finnas en samvariation mellan de två kategorierna. 


Migrationsverket använder ett smalare begrepp i detta sammanhang, och det är nära anhöriga till de flyktingar som fått uppehållstillstånd. Migrationsverket räknar i sina kalkyler med att det går 0,3-0,5 nära anhöriga per uppehållstillstånd till flyktingar. Utifrån den modellen landar verkets senaste beräkningar i att Sverige bör ta höjd för nästan 300 000 nya flykting- och nära anhöriginvandrare under femårsperioden 2014-2018. 


Om man istället väljer att utgå från den historiska trenden – då kan siffran bli den dubbla. Anta att proportionen 1:2 mellan asylflyktingar och den breda anhöriginvandring som gällt de tio senaste åren består. Då kan det totala antalet människor som söker sig till Sverige 2014-2018 sluta på nästan 600 000. I runda tal blir det 120 000 personer per år, vilket är ungefär tre gånger fler än tidigare. 


600 000 personer motsvarar 40 svenska normalkommuner om 15 000 invånare. Tänk på vad som krävs i form av infrastruktur, offentliga jobb, bostäder, skolor, bussar, vårdcentraler och liknande som finansieras via skatterna för att driva varje kommun. Då anar man plötsligt magnituden av en så dramatisk samhällsförändring, i synnerhet om man betänker att mediantiden från ankomst till egen försörjning ligger på åtta år. 


Eftersom det är krig som driver människor på flykt så talar vi om invandring från i första hand Mellanöstern och Afrika. Läs Syrien, Irak, Afghanistan, Eritrea och Somalia där religion och klankultur kommer före staten och myndigheternas påbud. I skrivande stund rullar Putins stridsvagnar in i Ukraina. Vad skulle hända om den ryska chauvinismen plötsligt skapar flyktingsströmmar även från Sveriges geografiska närområden?


Oavsett om 300 000 eller 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare kommer till Sverige fram till valåret 2018 går det inte att ducka för konsekvenserna. Med femtio miljoner människor på flykt är efterfrågan på humanism och solidaritet omättlig. Sverige är ett land som hittills haft världens bästa utbud av trygghet som efterfrågas av nödställda. Hur öppna våra hjärtan än är, hur moraliskt och etiskt rätt det än är att sträcka ut en hjälpande hand, så kan politikerna inte längre låta bli att spela med öppna kort.


Tänk på Amerikautvandringen. Mellan 1850 och 1930 tog sig 1,5 miljoner svenskar över Atlanten. En viktig orsak till emigrationen, som pågick i hela 80 år, var den kraftiga befolkningstillväxten, vilken ledde till att antalet egendomslösa och fattiga ökade. Bristen på arbete och bostäder var skriande samtidigt som de nordamerikanska transportföretagen hårdsålde båtresor till det förlovade landet i väster. Svenskar sålde allt och köpte biljetter för sina sista pengar. 


På samma vis ser flyktingsmugglarnas marknadsföring ut. Sverige beskrivs som ett paradis och desperata människor skuldsätter sig för att komma hit. Vi är för dem vad Amerika var för oss; fred, frihet, försörjning. Fast det tar inte längre 80 år för 1-1,5 miljoner att fly till oss. Med dagens transportmetoder tar en sådan folkförflyttning, trots Europas barriärer och stängda gränser, inte mer än 10-15 år. Skillnaden är att Den Nya Världen i Sverige inte flödar av tillgängliga arbeten och billiga bostäder, tvärtom. 


Sverige är generöst. Inget land i EU slår oss. Ekonomiskt talar Migrationsverket om kostnader närmare 50 skattemiljarder 2017. Sammantaget ser statens direkta kostnader för migration och integration 2014-2018 att hamna i intervallet 180-190 miljarder. Sen tillkommer kommunernas kostnader. Notan betalas alltid genom sysselsättningen och beskattning av de arbetande. Regeringen gick till val på löftet Europas lägsta arbetslöshet och bättre skola, vård och omsorg. Är detta ens teoretiskt möjligt längre? 


Slutligen, det partipolitiska intresset. Frågan om makten. 

I valet 2014 chockades vänstern och högern av att SD fick 13 procent och medierna började omedelbart trycka upp ”vi gillar olika”-knappar och basunera att ”87 procent” röstade inte på SD. Nej, men betydligt fler än på V, MP, C, FP, KD och FI.


Riksdagspartierna hade ägnat valrörelsen åt symbolfrågor av populistisk natur men utan särskilt stor betydelse för samhällsekonomin, som exempelvis ”vinster i välfärden”. Ingen ville ta i-ordet i sin mun men alla ville demonisera Jimmie Åkesson och gav därmed SD ytterligare gratisreklam. I riksdagen och kommuner från norr till söder råder sedan 14 september politiskt kaos med sverigedemokraterna som vågmästare. SD har flyttat in i städerna och växer i medelklassen. Annars kan ett parti inte få ihop 800 000 röster i allmänna val. Så många ”unga, bittra, övergivna män” finns det faktiskt inte ute i de mindre kommunerna. 


En av många frågor som indignerade politiker och debattörer i dag bör ställa sig är måhända, givet Migrationsverkets prognoser och den historiska trenden, om Sverigedemokraterna kan bli landets största riksdagsparti 2018. Fördubblas partiet för fjärde valet på raken talar vi om 26 procent. I ett sådant scenario, som seriösa bedömare på allvar börjat diskutera, blir det inte så mycket kvar till Socialdemokraterna och Moderaterna i nästa val.


http://www.dagenssamhalle.se/kronika/taenk-om-jimmie-akesson-blir-statsminister-2018-11913

 

Av Stig Olsson - 5 april 2015 12:10

"Som supporter av fri rörelse över gränserna hyllade jag den politik som öppnade för generös immigration under förra regeringen. Men vår allmänna blågula medmänsklighet räcker inte för att assimilera flera hundra tusen nya invånare på rekordtid", skriver Bertil Torekull.
 
Invandringen och integrationen börjar likna ett fiasko. Människor i tiotusental väntar i förtvivlad sysslolöshet på en oviss framtid, statsfinansiellt skenar ett tåg mot stupet, nationellt grävs klyftor av moralisk natur som skiljer överheten från folket, storstäder från landsort, city från förorter och rika kommuner från fattiga, skriver Bert Torekull.
 
 

Dags därför att utlysa undantagstillstånd i flyktingfrågan, tillfälligt stoppa invandringen och ta en paus för att tänka över systemet. Som supporter av fri rörelse över gränserna hyllade jag den politik som i oheligt förbund av M och MP öppnade för generös immigration under förra regeringen.


Men det var då, före IS, före eskaleringen i Syrien och i ett nu sviket hopp att Sverige skulle få EU att fördela flyktingbördan. Siffrorna antyder kaos. Cirka 100 000 individer per år beräknas framöver invandra. Statens kostnader växer från 12 miljarder 2012 till 32 miljarder 2016.

 

Minst 25 000 bostäder måste mitt i en djup bostadskris fram om en humanitär katastrof för asylsökande ska undvikas och om inte våra centralorter ska kantas av baracker, kåkstäder och tältläger i misär.


Ett tillfälligt invandringsstopp med undantag för så kallade FN-flyktingar prövades redan 1989 under balkankrisen av en modig statsminister Ingvar Carlsson (det så kallade Lucia-beslutet). Något liknande skulle i dag skänka fördelar som alla kan försvaras som en humanistisk utgångspunkt för nödvändiga migrationsreformer.


Under en period på säg sex månader skulle en krisgrupp rensa i regler som likt olika moment 22 plågar hanteringen av nyanlända på alla nivåer - de som nyss såg Uppdrag granskning vet vad jag talar om, de personliga tragedierna är legio.


Målet skulle vara att på kronan fastställa statens totalansvar, alla kommuners solidariska flyktingmottagning och hitta vägar att lära oss att omgående utnyttja invandrares yrkesmeriter, typ ingenjörer, läkare, hantverkare.


Endast en agenda med helhetssyn kan överbrygga klyftorna som uppstått. Bilden av den verklighet som en havererad immigration skapar i rader av småkommuner som hand i hand med frivilliga ändå gör ett hängivet arbete, speglas nämligen inte i höga beslutsfattares upprepade visioner om invandringens långsiktiga betydelse.

 

Ute i periferin, som Österlen där jag bor, kämpar i språklig kakofoni hårt trängda skolor och sjukhus med bråk och konflikter, vapen ibland inblandade. Här ska många barn med traumatiska upplevelser och svåra handikapp hanteras.


Varje undersökning för att placera ett sådant barn i särskola kostar veckors arbete och en förmögenhet för berörd kommun. Nästa dag kan samma barn flyttas till asyl i ny kommun för att lätta trängseln för nya flyktingar men utan att kostnaderna delas rättvist. Det är ett skamligt svek av staten. På småstadsgator vandrar frustrerade ynglingar utan jobb och förtrogna att ty sig till.


Samtidigt, även om den saken rör EU, slår tiggare läger var de kan och när de ska avvisas av sanitära eller legala skäl saknas verktyg för polis, socialarbetare eller markägare att agera. Kaos alltså på dubbla fronter! På Stockholms arbetsmarknad må problem som dessa uppfattas som marginella, i en liten kommun präglar de vardagen. Bland "vanligt folk" uppfattas det då horribelt att man i riksdagen inte ens vågar snacka med det parti, SD, som är mest kritiskt i frågan. I min enfald tror jag att ingen lösning kommer att funka om inte alla sträcker handen över både inbillade och reala hinder. Ty ett system håller på att kollapsa, för att citera en ledare i Ystads Allehanda. Regering och riksdag flyr sitt ansvar att bygga kreativa samförstånd över blocken.

 

Svensken i gemen framstår gärna i enkäter som en barmhärtig samarit men ser nog problemen. Att ett tag stänga landet för villkorslös invandring skulle många uppfatta som ett klokt beslut för att goda krafter tillsammans först ska få en chans att kunna besvara frågorna om våra olika roller som individer och myndigheter.


Flyktingarnas egen plikt att ta seden där de i nöd landat men med kanske uppskruvade förväntningar, måste också kunna diskuteras fritt. De som törs besluta om ett invandringsstopp riskerar likt Ingvar Carlsson 1989 att beskyllas för rasism. Men det är dags att vakna upp ur drömmen att vår allmänna blågula medmänsklighet räcker för att lösa problemen då ett litet land ska assimilera och harmoniera en befolkningstillväxt på flera hundra tusen invånare på rekordtid.


Bertil Torekull

Ersättare i riksdagen (MP), tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet och grundare av Dagens Industri


http://www.expressen.se/debatt/dags-att-tillfalligt-stoppa-invandringen/

Av Stig Olsson - 4 april 2015 06:02

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) duckar om hur bostäder ska fås fram. Foto: Tommy Pedersen

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) duckar om hur bostäder ska fås fram.
 

Den kraftiga flyktingströmmen mot Sverige sätter hård press på bostadsmarknaden.


De närmaste fyra åren behövs 35 000 nya bostäder per år bara åt dem som fått uppehållstillstånd. Samtidigt är bostadsbristen redan akut på många platser.


Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har lanserat idén att modulhus med tillfälliga bygglov skulle kunna vara en snabb lösning och frågan har utretts av Boverket.

 

Modulhusen lär dock bli de sämsta och dyraste bostäder som någonsin producerats i Sverige. Hyreskostnaden för en modultrea skulle bli nästan 20 000 kronor i månaden, visar en ny rapportsom gjorts på uppdrag av byggbolagen JM och Veidekke.


En anledning till de höga kostnaderna är att husen måste skrivas av på tio eller femton år, därefter ska de monteras ned. Finansieringsfrågan kvarstår dock. Vem ska ta mångmiljardnotan för att modulhusen byggs? Och vem ska betala hyran?


Rapporten ifrågasätter vidare om bostadsministerns planer på tillfälliga bygglov ens är lagliga. Sådana lov får bara ges om behovet är tillfälligt. Ingenting tyder dock på att efterfrågan på bostäder skulle vara mindre om tio år.

Mehmet Kaplan har visserligen redan aviserat lagändringar för att snabba upp bygglovsprocessen. Men sådant kräver tid - något som det är ont om i en tid när Sverige tar emot närmare 1 000 asylsökande en vanlig vecka.


När Boverket utredde nyanländas bostadssituation gav man också andra förslag på möjliga lösningar. Två av de mest kontroversiella var att nyanlända ska få gå före bostadskön och att hyresvärdar ska tvingas lämna lediga lägenheter till förmedlingar.


Ännu har Mehmet Kaplan dock inte kommenterat hur regeringen ställer sig till detta. I stället har han sorglöst gått till attack mot de friare regler för andrahandsuthyrning som lett till en kraftig ökning av utbudet av lediga lägenheter i Stockholm.


Regeringen har också lanserat en satsning på över tre miljarder kronor för att öka byggandet av nya hyresrätter. Någon mekanism för att de 15 000 lägenheter per år som skattebetalarna får subventionera ska fördelas till nyanlända och unga - grupper som regeringen hävdar gynnas av satsningen - finns dock inte.

 

Det går bara att dra slutsatsen att regeringen inte har någon riktig idé om hur tillräckligt många bostäder ska kunna skakas fram. Det närmaste en plan den kommer verkar vara att låta trångboddheten i utanförskapsområdena växa.

 

Nyligen förklarade justitieminister Morgan Johansson (S) att regeringen tvärtemot tidigare löften inte avskaffar EBO-lagen som ger asylsökande rätten att själva skaffa sig bostad. Det skulle bli för dyrt att ha fler asylsökande boendes i Migrationsverkets anläggningar än inneboendes hos släktingar och vänner.


Med all sannolikhet är det också så många nyanländas bostadssituation kommer att lösas i praktiken. Med köpta adresser och lånade soffor växer segregationen och trångboddheten.


Flyktingmottagandet är av allt att döma på väg mot en tyst kollaps.


Läs också:

Bokrisen för flyktingar kräver snabbt svar

Modulhusen löser inte flyktingmottagandet

 

http://www.expressen.se/ledare/flyktingmottagandet-ar-pa-vag-att-kollapsa/

 

 

Av Stig Olsson - 3 april 2015 11:03

Det här är inte god marsipanchoklad från Anton Berg! Nä, det är guldtackor!

Guld i all ära men nu köps det silver som aldrig förr!

”År 2015 behöver Grekland betala 21 miljarder Euro enbart i ränta – mest till Tyskland”. ”Det grekiska folket tänker inte betala den gigantiska statsskuld som tjuvarna lämnat efter sig”. ”The financial cliff” blir verklighet i USA. Resultatet – den s. k. världsbanken IMF kraschar”  skriver Brage Norin – fysiker och kinakännare.

Greklands premiärminister Alexis Tsipras har naturligtvis rätt, när han påstår att en återbetalning av den grekiska ”skulden” skulle orsaka en total katastrof i Grekland. Han har varnat Tysklands förbundskansler Angela Merkel för de oundvikliga följderna. Det är inte det grekiska folket som har ruinerat landet – det är korrupta bankirer, stenrika redare och tusentals giriga politiker och affärsmän som satt landet i konkurs. Det grekiska folket tänker inte betala den gigantiska statsskuld som tjuvarna lämnat efter sig. Det är helt enkelt omöjligt. Grekland har nått ”vägs ände”. Varför fattar nästan ingen att Greklands statskonkurs är ett faktum???

År 2015 behöver Grekland betala 21 miljarder Euro enbart i ränta – mest till Tyskland. Tyskland är Greklands största kreditgivare i EU. Atens totala skuld överstiger 320 miljarder euro. Sedan 2008 har Greklands BNP till följd av krisen gått ner med 25 procent. Befolkningens inkomster har minskat med 40 procent. Grekland har redan kraschat! Varför förstår nästan ingen vad konsekvenserna blir???

Grekland ställer snart in betalningarna till IMF. Detta utlöser lavinen – den globala finansiella härdsmältan. ”The financial cliff” blir verklighet i USA. Resultatet – den s. k. världsbanken IMF kraschar.

DETTA BETYDER ATT USA:s SKULDVÄXLAR BLIR LUFT! Alla länder drabbas. Västvärlden drabbas fruktansvärt. USA störtar in i ett mardrömslikt långvarigt inbördeskrig. Den mest dramatiska geopolitiska händelsen detta århundrade är snart en verklighet. Varför mörkar nästan varenda människa verkligheten – trots att den är så uppenbar???

God morgon öst.

”New Developing Bank” (NDB) och ”Asian Infrastructure Inverstment Bank” (AIIB) – kommer att ta över efter IMF:s kollaps. Detta förstår varenda begåvad politiker. Många europeiska länder börjar redan se om sitt hus – till och med USA:s nära allierade. USA rasar över Storbritanniens beslut att medverka i AIIB – i stället för att helhjärtat satsa på IMF. VARNING: Det handlar inte om flera år – IMF:s kollaps kommer snart – som ett blixtnedslag. Vi har i bästa fall några år på oss att förbereda oss. Varför förstår nästan ingen hur snabbt allt kommer att ske???

Dollarn havererar – vad händer med svenska kronan?

Tyvärr finns det ingen att fråga. Det finns nämligen ingen som kan svara – inte ens Andreas Cervenka (ekonomisk krönikör på Svenska Dagbladet). Nästan alla verkar leva i en fantasibubbla. De som förstår talar inte ur skägget. USA:s miljardärer investerar våldsamt i silver. De vet naturligtvis att dollarns världsherravälde snart är över. Frågan om hur det går med svenska kronan kan ingen människa svara på. Hur går det med Euron? Samma sak – ingen vet. Varför förbereder sig nästan ingen för de orostider som är på gång???

Tankar – Skogså Tankesmedja.

Med mycket stor sannolikhet blir det en valutakorg bestående av BRIKS-ländernas valutor, som blir basen för den nya världsvalutan (som ersätter petrodollarn). Den ryska valutan Rubel vilar tryggt på svindlande tillgångar av naturgas, kol och olja. Den kinesiska valutan Yuan vilar på hela bergskedjor av renaste guld. Inga andra BRIKS-länders valutor har ens i närheten samma dignitet som den ryska och den kinesiska valutan. Eurons roll i denna valutakorg beror på framtiden.

Tysklands öde är redan förutbestämt. Det tyska ingenjörsfolket blir den europeiska storspelaren i ”Eurasia” – framtidens största finansiella marknad. Eurons framtid är osäker. Det kan mycket väl bli ett återupprättande av den tyska marken när land efter land i södra Europa drabbas av kaos. Tyskland blir Västeuropas lokomotiv i morgondagens värld.

USA:s fall innebär en enorm befrielse för mänskligheten.

Den amerikanska mardrömmen drabbar hela västvärlden hårt, men ett rent helvete drabbar den amerikanska befolkningen. Det finns inga ord för att beskriva den sociala katastrof som drabbade det ryska folket när Sovjetunionen kollapsade. Det blir minst tio gånger värre när det amerikanska romarriket går under. Landet blir sig aldrig mera likt. Det är lika säkert som ”amen i kyrkan” att Alaska återköps från USA av Ryssland – det land som en rysk tsar sålde till USA för cirka ett hundra år sedan. Ryssland kommer att få närmare 20 ”arktiska tidszoner” i framtiden.

USA:s fall innebär att de tusenåriga krigens helvete snart kommer att vara över. Den militära epoken är äntligen förbi. Diplomatins tidevarv startar. I en värld i fred öppnas dörrarna på vid gavel för demokrati. Men denna historiska process kommer att gå långsamt. Diktaturer kommer att försvara den rika elitens privilegier så länge det är möjligt. Men i land efter land kommer demokrati långsamt att växa fram steg för steg. Folket har den verkliga makten och ingenting kan stoppa folkens längtan efter frihet. USA:s fall öppnar dörrarna till en bättre värld.

Brage Norin höjdare

Brage Norin – Skogså Tankesmedja

 

https://parnassen.wordpress.com/2015/03/29/korrupta-bankirer

Av Stig Olsson - 3 april 2015 09:59

Sverige är nära att få till stånd ett samarbetsavtal med Rumänien om landets mest utsatta. Ett utkast bereds med fokus på barns rättigheter, jämställdhet och välfärdsfrågor, enligt statssekreteraren Pernilla Baralt, nyss hemkommen från möten i Bukarest.



De flesta svenska städer har numera tiggare utanför matbutikerna, ofta romer från Rumänien, och allt fler flyr undan svåra villkor i hemländerna. Under onsdagen gick organisationen Hjärta till hjärta ut med att det behövs "Marshall-plan" för Europas romer.


I ett led för att lösa frågan träffade Rumäniens socialminister Rovana Plumb i januari ministrarna Åsa Regnér (S) och Annika Strandhäll (S) för att diskutera former för samarbete kring tiggarna.

Nu har Åsa Regnérs statssekreterare Pernilla Baralt och den nationelle samordnaren Martin Valfridsson varit i Rumänien och följt upp samtalen.

 

Efter att Rumänien granskat utkastet kommer det att beredas i Sverige.

- Det känns som att vi kan prata om både komplicerade och tuffa frågor. Målet nu är att ge en mer långsiktig och bredare ram till våra fortsatta diskussioner. Planen är att kunna skriva under det till sommaren, säger Pernilla Baralt.


Fokus under mötena med statssekreterarna i Bukarest låg på barn och barns rättigheter. Det rumänska skyddsnätet gäller för alla, men i praktiken tar inte romer del av det i samma utsträckning. Det finns bland annat intresse för svenska systemet med förskolor.

- Många romska barn har inte heller tillgång till det mest basala som vatten och el, då är det svårt att sitta hemma och göra läxor, säger Pernilla Baralt.

 

Det handlar även om utbyte av kompetens. Från svensk sida handlar det om att bidra med kunskap bland annat om Sveriges sociala skyddsnät. Dessutom ska Sverige hjälpa till med ytterligare kunskap för att använda EU:s strukturmedel.


Kommer avtalet leda till att färre romer känner sig tvungna att resa utomlands?

- Det här är en jätteutmaning, det är mycket en fattigdomsfråga och handlar om ett samhällssystem som håller på att byggas upp. Det kommer inte att vända på några år ens. Vi måste samtidigt titta på den mer precisa frågan kring rumäner och bulgarer här så att inte akuta tillfälliga insatser påverkar arbetet i Rumänien, säger Pernilla Baralt.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/samarbetsavtal-med-rumanien-nara_4455501.svd

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se