Inlägg publicerade under kategorin Kändisar

Av Stig Olsson - 28 mars 2015 08:59

Lina Holmlund, 29, har väckt debatt om fotbollsskor efter att besökt ett flertal sportbutiker och uppmanats att köpa juniorskor.

Nu blandar sig en oväntad person i diskussionen: Radioprofilen Gert Fylking, 69.

"Damfotboll är som V75 med kor", skriver han på sin blogg.

– Det verkar inte finnas någonting i dag som man inte kan ta upp och använda mot männen, säger han.

 

Var fjärde svensk fotbollsspelare är kvinna.


Om du som kvinnlig fotbollsspelare går i en sportbutik, med mål att köpa ett par nya skor, är dock risken stor att du hänvisas till barn- och junioravdelningen.


Lina Holmlund, 29, besökte fyra sportkedjor utan att hitta en passande sko.

– Sveriges största sportbutiker talar ett tydligt språk; kvinnor får gärna löpträna och gå på yoga, men fotboll, det är till för män, sa Lina Holmlund.


Efter SportExpressens artikel har flera personer – bland annat Pia Sundhage, Therese Sjögran och Alexander Nilsson – uttalat sig om situationen.


En person utanför fotbollen har nu också engagerat sig.


Gert Fylking skriver i sin fru Tanjas blogg att diskussionen är dum.

"Tycker inte att damfotbollsspelare ska ta ordet kvalitet i sin mun i jämförelsen med dito herrfotboll vare sig det gäller skor eller annat som har med fotboll att göra. Damfotboll är som V75 med kor. Tjoff och snett och inkast".

"Storm i ett litet vattenglas"

Expressen ringde upp Fylking för att reda ut vad han egentligen menar med det här.

– Det är en riktig storm i ett litet vattenglas, säger han.

– Det verkar inte finnas någonting i dag som man inte kan ta upp och använda mot männen.

 

Men hur är det här riktat mot män? Det handlar ju att kvinnor inte kan köpa fotbollsskor i rätt storlek.

– Nej, det handlar inte om det. För det är män som tillverkar fotbollsskor och män som sedan ska använda fotbollsskorna. Och då tillverkar man fotbollsskor i mäns storlek.

 

Det är säkert både män och kvinnor som tillverkar fotbollsskor, men ska inte fotbollsskor göras både till män och kvinnor i alla storlekar?

– De gör ju det. För män, om män förutfattat har storlek över 39, och sedan finns det fotbollsskor som tillverkas som kallas för juniorskor. Och det är små fotbollsskor.

 

Lina då, som spelat fotboll länge, och vill få tag på en sko som håller länge och är bra för hennes fötter, är det inte ett problem att hon inte hittar rätt?

– Det finns ju skor till henne.

 

Ja, juniorskor.

– Vad är det för fel på dem då? Är det sämre skor?

 

Hon säger ju det, att kvaliteten är sämre.

– Är det bevisat? Hur kan man uppfostra fotbollsgeneration efter fotbollsgeneration i skor med dålig kvalitet. Det begriper inte jag.

 

Barn och vuxna är ju byggda annorlunda…

– …får de spela i skor som är obekväma och dåliga? När vi vet att unga människors fötter växer. Då tillåter vi dem att gå omkring i detta? Det är ju en nyhet. Det är ju alarmerande detta!

 

Att barnskor är billigare och håller sämre kvalitet är en nyhet?

– Ja, och du nämnde själv obekväma.

 

Ja?

– Det är ju en skandal.

"Inte för fem jävla öre!"

Du tycker att det är skandalen i det här? Känner du ingen förståelse för att...

– Inte för fem jävla öre! Det är inte belagt, det är bara hon som inte trivs i fotbollsskor. Men det kan jag förstå. Fotbollsskor är inte speciellt sköna. Men är det belagt att juniorskor är av sämre kvalitet?

 

Det är allmänt vedertaget att det är så.

– Vedertaget? Det är en sak. Vedertaget är att tro.

 

Nej, vedertaget är...

– Men är det bevisat? Är det bevisat att juniorskor är av sämre kvalitet?

– Visst är det väl synd om Lina om hon inte trivs i skorna, men att göra det till en stor jävla issue det tycker jag är fel. Och hon har säkert 25 par otroligt obekväma andra skor i sin garderob, som hon tvingas ta av sig när hon sätter sig ned.

 

Jag har ingen aning om hur det ser ut i hennes garderob.

– Nej, men jag kan tänka mig. Jag vet ju hur det ser ut hemma hos mig, i min frus garderob.

 

Men nu får vi avsluta det här. En fjärdedel av Sveriges fotbollsspelare är damer, du ser inget problem i att de inte kan köpa fotbollsskor av den kvalitet och komfort de vill ha?

– Dom? Du pratar om Lina!

 

Det finns många andra som tagit del av det här och upplever samma sak.

– Ja, men fotbollskor är obekväma. Har du själv spelat fotboll?

 

Ja, hela mitt liv.

– Och du har haft bekväma fotbollskor?

 

Det blev bättre med tiden. Det är därför jag säger att det är vedertaget att dyrare seniorskor håller en annan kvalitet och komfort.

– Men då tror jag så här: Om marknaden anser att kvinnor är beredda lägga lika mycket pengar på fotbollsskor som de lägger på ett par Louis Vuitton-skor, då tror jag att tillverkarna skulle tillverka dem. Men det handlar om efterfrågan.

 

Jo, men det finns ju en efterfrågan med så många fotbollsspelare.

– Nej, det finns ingen efterfrågan eftersom det inte framkommit. Och då ska ju det komma från de som använder skorna, till exempel landslaget, som får sina väldigt dyra skor. "Åh vad skönt, nu får jag äntligen spela i bekväma skor". Om så är fallet måste ju klubbar, förbund och klubbledningar reagera.

"Tror inte att de kommer lyssna"

Men Gert ett sätt att påverka marknaden är väl att göra som Lina har gjort och signalera att man inte tycker att det är rätt, för att få marknaden att ändra sig.

– Ja, framför allt om man använder Expressen som megafon. Men jag tror inte att Puma, Adidas och Lotto kommer lyssna på Lina. Däremot tror jag möjligtvis att om förbundskaptenen, i sin kommentar till det här, hade sagt att det var tråkigt och att förbundet ska se till att... men i stället säger hon bara att hon också haft svårt med fotbollsskor. I stället för att säga att det här måste de rätta till, att det är bedrövligt.

 

I den bästa av världar kanske Stadium, Intersport och andra butiker rättar till det här så att även tjejer som Lina blir nöjda. Det kan du väl inte tycka är fel?

– Jo, men är de beredda att betala priset tas det nog fram. Men om det kostar 1000 kronor till då är man nog inte intresserad av att lägga ut det, om man bara använder skorna en gång i veckan eller kanske bara 20 tillfällen per år.

 

Nu skiljer det sig väl vad man har för ekonomi och hur mycket man spelar, men Lina hade nog fått användning av dem. Hon var ju intresserad av att köpa sådana fotbollsskor.

– Då får hon väl köpa på nätet som alla andra! Jag vet inte vad Marta har för skor, kanske specialgjorda. Jag har inte lagt mig i det där. Jag tycker att det är en väldigt rolig debatt. Du kan säkert få ett upprop från flera tusen på facebook, men jag har aldrig hört talas om det förut.

 

Problem kan ju existera även om man inte hört talas om dem.

– De här juniorskorna som är värdelösa då. De kan ju inte vara så jävla dåliga för att vi har juniorlag som är väldigt framgångsrika, både nationellt och internationellt. Vad jag vet sparkar inte de sönder skorna varenda jävla match.

 

Det skiljer sig ju mycket. På herrsidan har ju de flesta juniorer seniorskor. Hur de som inte kommer upp i seniorstorlek löser det kan jag inte svara på. Kvaliteten kanske inte är urusel, men den behöver ju inte vara tillräckligt bra för det?

– Det är väl så med konsument- och proffsgrejer. Det skiljer sig lite. Visst, du kan sätta dig i en gammal Skoda och tänka "vad är det här för jävla skitbil", men du kommer ju från A till B. Men de som har pengar har ju en Ferrari.

"Får väl acceptera det"

Fast nu var det ju en person som var villig att köpa en Ferrari, med din jämförelse, men som inte kunde göra det.

– Och?

 

Jag menar bara att din jämförelse haltar. Hon hade ju inte bara råd med en Skoda, hon hade ju råd med en Ferrari, men den var inte i rätt storlek.

– Då får man väl acceptera det! Då får jag vända mig någonstans där det finns. På nätet kan jag tänka mig att det finns. Fråga en kompis. Alla kvinnliga fotbollsspelare får gå samman och säga att de kommer köpa fyra fotbollsskor. "Jag är beredd att betala".

 

Vi får se om det blir någon förändring.

– Vilket inte jag tror att det kommer bli.

 

Vi kan ju hoppas.

– Äh, nej, hoppas? Det är väl inte märkvärdigare att ni på Expressen trycker en massa tidningar. Ni är väl inte intresserad av returerna? Ni är väl intresserad av de tidningar som säljs?

 

Jag brukar lämna det där åt marknad. Men okej Gert, jag tror inte att vi kommer längre.

– Jo, det kan vi göra. Det är en intressant debatt som blivit att om en kvinna känner sig förfördelad och kränkt då är det väldigt opportunt att ta upp det.

 

Men det är väl inte konstigt?

– Jo, det är konstigt, om man ställer det mot en man som går in och försöker köpa ett par tåspetsskor där det bara finns upp till storlek 39.

 

Men... man kan ju alltid hitta enskilda individer som inte kan få sina konsumentbehov tillgodosedda. Men nu pratar vi om fotboll, som är vår största sport på damsidan, med hundratusentals registrerade spelare.


Här går intervjun över till en diskussion om hur många damfotbollsspelare det verkligen finns.

Gert Fylking säger 900 000, och hänvisar till SportExpressens artikel, där det står att det 2014 fanns 332 588 spelare.

"Vad har man på hyllan där?"

Fylking undrar om det räcker för att skapa en marknad.

– Min poäng är att det inte är så många dojor per skofabrikant som ska tillverkas. Men jag vet inte hur det är i andra länder? Vad har man på hyllan där?

 

Jag vet inte. Men ett problem för oss båda är ju att vi aldrig gått in i en butik och velat köpa damfotbollsskor, eller skor i de storlekarna.

– Jo, jag har gjort det. Min son spelade fotboll på en ganska hög nivå i AIK, fram till att han var 16. Han har dessutom ganska små fötter, så jag får ringa och fråga hur han gör nu. Men då köpte jag ju skor till honom. Och då var det aldrig några klagomål på skorna, utan snarare att fötterna inte gjorde som han ville.

 

På fotbollsplanen?

– Ja, det är ju sällan skornas fel att damfotbollen är så erbarmlig.

 

Fast det är ju en annan sak, att du jämför damfotboll med V75 för kor…

– Ja, det är same, same but different.

 

Behöver du klanka ner så där?

– Nej, det tycker jag inte att jag gör. Tittar du mycket på damfotboll?

 

Ja, med behållning.

– Ja, du kanske gillar snedsparkar och inkast.

 

Nej, men kom igen Gert, du kan inte ha sett någon damfotboll om du tror att det ser ut så.

– Det är inte så att jag tittar på damfotboll från division 7 och uppåt. Men jag tittar på det som visas i tv.

"Det är inte klokt!"

– Men du. Jag tycker att det är en storm i ett vattenglas och jag tycker att det är roligt. Vet du varför jag tycker att  det är roligt?

 

Du sa det, för att kvinnor som känner sig förfördelade reagerar. Men tycker du inte att kvinnor ska protestera när de känner sig förfördelade?

– Det är klart att de ska få göra det. Självklart ska de få göra det. Men om problemet nu har existerat länge. Pia Sundhage har uppfattat det i 20-30 år. Då borde något ha hänt på den tiden. Speciellt när vi har damfotbollsspelare som nu leder stora klubbar och leder stora landslag. Att de inte slagit larm? Det är ju fruktansvärt. Och det är fruktansvärt att våra stackars juniorer ska tvingas spela i undermåliga dojer. Det är inte klokt!

 

Du får ringa din son nu och fråga hur det går när han ska köpa skor.

– Ja, det ska jag göra.

Tack och hej.

 

– Hej!


http://www.expressen.se/sport/fotboll/gert-fylking-det-ar-som-v75-med-kor/

ANNONS
Av Stig Olsson - 27 mars 2015 22:12

Några av Er kanske har läst mina tankar om funktionalitet som en udda form av olikhet – om hur funktionalitet fortfarande ses som något väldigt konstigt. I ett annat sammanhang berättade jag nyligen om när jag skulle öppna dörren för en gåendes person på väg in till gymmet där jag tränar. Med lätthet höll jag upp dörren för honom och får såklart ett vänligt ”tack” tillbaka. Därefter får min trevliga gest oanade följder då personen jag just hjälpte stannar upp, sträcker sig tillbaka för att hålla uppe dörren för mig.


Det här händer ganska ofta. Jag förstår att det är av välvilja och inget ont menat. Jag begär inte heller att han ska förstå det opraktiska och för mig besvärliga faktum att han står i vägen mitt i dörröppningen där jag vill passera. Jag tackar förstås vänligt och uppskattar givetvis uppriktigt hjälpsamheten. I efterhand börjar jag fundera: ”Hur kommer det sig att när jag försöker spela hjälte och hjälpa andra så slutar det ändå alltid med att jag är den nödställde?”


Så skrev jag till exempel på ledarsidan i senaste numret av Funktionshinderpolitik.se" href="http://funktionshinderpolitik.se/" target="_blank">Funktionshinderpolitik. Jag tog också upp denna tanke under det panelsamtal som DHR arrangerade under SKL:s arbetsmarknads- och näringslivsdagar på temat om hur vi synliggör personer med funktionsnedsättning som resurser.


Jag spinner vidare på denna tanke. Vi hör ju ofta hur personer med funktionsnedsättning antingen beskrivs som hjälte eller offer, men hjälte för vem? Var är den lame superhjälten någonstans? Visste du förresten att Rambo fått sitt namn uppkallat efter en svensk äppelsort? Författaren David Morell fick inspirationen till namnet för huvudrollen i filmen First blood, som senare gav upphov till Rambofilmerna med Sylvester Stallone i huvudrollen. Rambo är alltså inte någon tuff actionhjälte från början. Det är ett litet äpple.


Ändå är tanken på att placera en person med funktionsnedsättning i en superhjältes skor främmande för litterära idéskapare. Det är faktiskt så illa att OM vi mot förmodan skulle inneha en superhjältestatus så är det antingen för att rädda andra delar ur kollektivet ”personer med funktionsnedsättning” eller för att hjälpa oss själva.


Frasen ”I´m up here!”, svenska: ”Jag är här uppe!”, används ofta i amerikanske komediserier när män fäster lite för stor uppmärksamhet vid kvinnors bröst. Det skulle lika gärna kunna yttras av personer med funktionsnedsättning då omgivningen ofta fäster alldeles för stor uppmärksamhet vid hjälpmedlet eller de dåligt fungerande benen.


Funktionalitet tycks ha en lång väg kvar för att bli fullt normaliserat. Jag hoppas att vi i framtiden kan nämna det som en bisak istället för synonymt med ens hela person.


Jag vill se personer med funktionsnedsättning i tv-rutan, i matlagningsprogram, som väderpresentatörer eller varför inte i månadskalendrar på väggen. Att i denna kalender lyfta fram skönheten, stilfullheten eller sexigheten hos en individ istället för att fokusera på de delar som inte fungerar på samma sätt som andras. Genom kameralinsen kan vi styra hur andra personer kan se oss och vad det är vi vill ska vara i fokus. Det kan vi inte i verkliga livet. Ibland känns det lite frustrerande.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3462

ANNONS
Av Stig Olsson - 4 mars 2015 07:29

Komikern Peter Wahlbeck blev sjuk av sin mobil – och varnar för riskerna

Komikern Peter Wahlbeck använder inte sin mobil längre sen han drabbats av huvudvärk och synrubbningar.
KOMIKERN PETER WAHLBECK använder inte sin mobil längre sen han drabbats av huvudvärk och synrubbningar.
 

För ett par månader sedan fick jag huvudvärk och blev grumlig i ögonen när jag pratade i min mobil. Jag har känt det förut och därför alltid använt handsfree och talat mycket lite i mobilen.

 

Trots detta har min känslighet ökat markant den senaste tiden och nu kan jag inte använda min mobil permanent längre.


Jag får huvudvärk och har därför kopplat om alla inkommande samtal till en vanlig telefon för att där svara på meddelanden under bestämda tider.


I Stockholm träffade jag för ett tag sedan en bekant, som är gymnasielärare, med samma problem.

– Men det är inget i jämförelse med mina elever, sa mannen och vittnade om fullt friska ungdomar som fått migrän, tinnitus, ledsmärtor, humörsvängningar och framför allt sömnproblem.


Efter min show på Mosebacke i november kom en man fram och gav mig en bok som han sa skulle förändra min syn på Sverige. Han fick rätt.

Boken heter ”Spelet om 3G” och är skriven 2005 av frilansjournalisten Mona Nilsson med hjälp av Marica Lindblad.


I boken radas forskarrapporter från medicinska tidskrifter upp, från bland annat Ungern, Israel, USA, Frankrike, Spanien, Österrike och Ryssland. De visar entydigt på att mobiltelefoni är skadligt och att elektromagnetiska fält från mobilmaster skadar människan och dess arvsmassa.


Står vi i Sverige inför ett hälsohot som ingen ansvarig myndighet tar på allvar och som makthavare och aningslösa tekniker samt telekomindustrin förnekar?


Var är debatten? Det är förvånande tyst i media om all trådlös teknisk utbyggnad.


De senaste åren har allt mer kommunikation börjat ske i ”luften”. Gsm-mobiler, Dect-telefoner i hemmen, nya kommunikationssystem för poliser och blåljus. Digital tv, trådlöst bredband, så kallat Wimax både i skolor, på sjukhus och i det offentliga rummet. Och som grädde på moset kommer nu 3G med full kraft – total utbyggnad i hela landet för flera hundra miljarder i investeringskostnader.


Är vi i Sverige utsatta för ett tekniskt experiment, i längden skadligt för vår miljö och för våra liv?

Mobilanvändandet kryper också ner i åldrarna – säkert tusentals barn i 9–13 års ålder fick en mobil i julklapp. Barn och unga har tunnare skallben än vuxna och borde därför vara mycket känsligare för högfrekvent strålning.


I länder som Tyskland, Ryssland, Österrike och Italien har statliga myndigheter gått ut med rekommendationer till sina medborgare att iaktta försiktighet vid mobilanvändande, till exempel för barn och gravida. Och vad gäller tillåtna gränsvärden för strålning från mobilmaster så ligger Sverige i topp. Här tål vi tydligen mer strålning än i andra länder.


Jag frågar mig om SSI, Statens strålskyddsinstitut, verkligen har rent mjöl i påsen.

SSI ska vara medborgarnas opartiska kontrollorgan för all form av strålning. Vad säger SSI och socialstyrelsen till de människor som drabbas men som försäkringskassan inte ersätter eftersom det, enligt SSI, är ofarligt att bygga 3G-master i närheten av bostäder och skolor?

Protesterande medborgare bärs bort av polis. Böcker som Mona Nilssons 3G-bok tigs ihjäl av media. Länsstyrelser och Sveriges riksdag struntar i försiktighetsprinciper som är inskrivna i grundlagen. Svenska forskare både i Lund och på Karolinska institutet nekas anslag till forskning på området trots larmrapporter om döda fågelungar vid mobilmaster.


Den förre folkhälsoministern Morgan Johansson borde ägna sin nyvunna tid som engagerad socialistisk politiker till att städa i eget bo. Annars kommer regeringen Persson att gå till historien som de som sände sina landsmän till en långsam död i form av diverse strålningsskador.

Det är hårda ord, men jag är den förste att be om ursäkt om vi om tio år kan konstatera att min mobilvärk, och alla andras med för den delen, var struntprat.


Peter Wahlbeck 

43 år,

komiker, skådespelare och författare
 
 
http://www.aftonbladet.se/debatt/article11032872.ab

Av Stig Olsson - 16 april 2014 20:27

Han anses kunna bli en av de största inom standupkomedin i England. Han hyllas på ett helt riktigt sätt, för att han är rolig! Folket skrattar åt hans skämt, med honom, inte åt honom... för han har något som anses vara bland det vidrigaste vi vet här i Sverige... Grabben har en CP-skada, vilket gör att han går dåligt och pratar lite sämre än en full Robert Aschberg!


Jag vet att han aldrig skulle kunna bli något annat än en man garvar åt och tycker möjligen synd om... men ingen skulle behandla honom seriöst efter hans unika talang... man jag bara älskar honom!!!


Måtte han komma till Sverige nån gång och häckla arslet av alla PK-idoter, kungahuset, Sveinfeldt, Bildterberg m fl... 


Se och njut av denna unga men ack så kloka och vansinnigt roliga talang... JACK CARROL!!! :)


Och se gärna fler klipp med och av honom på youtube!



Av Stig Olsson - 18 mars 2014 14:25

Mina sympatier ligger inte alls hos EU eller Vita huset i Ukraina-frågan. Ju mer jag lyssnar på Barack Obama, John Kerry, John McCain, George Soros, Carl Bildt och alla de andra potentaterna som säger att ”enda chansen för Ukraina att utvecklas till en demokratisk och rättssäker stat är att vända sig mot väst”, desto mer övertygad blir jag om att de lockar med falska löften. Och jag blir för var dag mer säker på att de inte talar i det ukrainska folkets intresse, utan blott i sitt eget. Jag kan inte annat säga än att det faktiskt svider i mitt hjärta att vara svensk och europé idag!


Jag har för några veckor sedan blivit inbjuden att närvara på en manifestation arrangerad av unga moderater och unga liberaler till stöd för Ukraina och i protest mot Vladimir Putin. En flyktigt bekant till mig inom den svenska libertarianska rörelsen skickade inbjudan. Jag blev tvungen att svara att jag inte alls kunde ställa upp på den sammankomsten utifrån de skäl som man kan utläsa i mina tidigare blogginlägg om Ukrainafrågan. Jag sände några länkar som jag rekommenderade till läsning i mitt svar. Vederbörande har sedan dess slutat att skriva om Ukraina, och lär visst inte heller dykt upp på manifestationen…!


Häromkvällen kunde vi höra i nyhetssändningarna att folkomröstningen i Krim såg ut att kunna resultera i en 93%-seger för självständighetsalternativet. Det har sedermera visat sig vara ända upp mot 95% av väljarna som föredrar att formellt lämna Ukraina. I förbifarten tyckte jag mig höra någon i radion fråga om det kunde tänkas ligga valfusk bakom den höga siffran…


Den här intressanta episoden i Krim-krisen föranleder mig än en gång att med viss självbelåtenhet anmärka mot den enorma okunskap som vi i väst manifesterar genom att bli helt oförstående när människor i det forna östblocket inte gör som vi i väst vill. Nota bene! Min självbelåtenhet grundar sig inte på att jag skulle vara en expert om förhållandena i öststaterna. Ty det är jag inte. Däremot har jag sedan länge insett att jag borde veta mer om dessa länder. Jag har redan långt före proffstyckarna i tidningsredaktionerna erkänt mitt kunskapsmässiga tillkortakommande.


Tyvärr är det inte säkert att skribenterna hos Expressen, Aftonbladet, DN eller SvD kommer till samma slutsats som jag. De ser nog sig själva som ganska fulländade. Ett slags intellektuella übermench. Men det vore faktiskt prydsamt ifall de kunde kosta på sig åtminstone ett uns av självrannsakan när 95% av de röstande i Krim (i en folkomröstning som lockade över 80% av alla röstberättigade till valurnorna) gav makthavarna i EU och USA ett vertikalt långfinger. Man har totalt missat Krims intima band med Ryssland. Och man vill fortfarande inte förstå.

Visserligen ger läsning i historieböckerna om krim inte orsak till omedelbar munterhet. Krimhalvön har ständigt utsatts för invasioner, folkbyten och ofred. Men däremellan har man hankat sig fram i dräglig tillvaro. I relativ närtid kan man notera att Krim varit en autonom landskonfiguration som ömsom kopplats till tsarryssland, ömsom kommunistryssland och senast utgjort kommunistledaren Chrustjevs gåva till sitt fädernesland Ukraina 1954. Nästa större händelse inträffade 1992 då Krim utropade självstyre. Detta självstyre varade i nästan ett helt dygn innan man justerade protokollet och lade till sin tillhörighet till Ukraina. I annat fall hade lilleputtlandet Krim haft en gigantisk marinstyrka, medan varken Ukraina eller Ryssland ens haft en värdig hamn för sina flottor!


Och det är nog fortfarande den förmånen som spökar än idag där Washington och Bryssel säger att man vägrar acceptera resultatet av folkomröstningen. NATO vill hemskt gärna ha access till den flottbasen och göra Ryssland utan inflytande runt Svarta havet. Sett ur det perspektivet kan man förstå att tsar Putin agerar som han gör. Det vore faktiskt på sin plats att fråga vad Barack Obama har för avsikter när han vill flytta fram sina positioner intill den ryska gränsen. Ett ämne som du, Carl Bildt, har lust att utveckla…?


Vi hade sluppit allt detta ifall EU och George Soros backat tilbaka och låtit Ukraina rå om sig själva.


Hälsar eder Peter Harold


P.S
Min introduktion till rysk historia ägde rum när jag började skriva på min romansvit ”Stålmusslans hemlighet” omkring 2007. Sedan dess har jag sett det landet med andra ögon eftersom jag där tvingades att för stunden tänka som en ryss (under tidigt 1870-tal). Det var en nyttig upplevelse.
D.S


http://peterharold.wordpress.com/2014/03/18

Av Stig Olsson - 17 mars 2014 19:18

För de flesta människor är Göteborgs innerstad full av möjligheter, full av val. Det finns affärer för de flesta av en människas behov. Och restauranger i många prisklasser och med en uppsjö olika inriktningar. Och jag kan tänka mig att det till och med kan vara svårt att välja bland alla dessa möjligheter, i alla fall för ”vanliga” människor. För mig har det ju aldrig varit så. För jag sitter i rullstol. Och för oss som sitter i rullstol är inte Göteborgs innerstad välkomnande och full av möjligheter. För oss är det en värld full av murar, hinder, trappor, kullersten och frustration.


Jag uppmuntrar er att gå ut och titta hur det ser ut. Kan tänka mig att de flesta inte ser det som är vardag för mig. Alla dessa trånga dörröppningar och trappor. Alla dessa hinder som gör att jag, i min hemstad, sällan väljer att vara spontan. Utan jag går ju om och om igen till de få ställen där jag vet att jag kommer in fullt ut.


Men för några veckor sedan skulle jag gå på date. Vi började kvällen på en restaurang där jag hade varit många gånger förut, men ljudnivån blev lite hög så vi ville hitta en lämplig plats där vi kunde ta en öl och prata vidare.


Först gick vi till ett hotell i närheten, för hotell är ju ofta tillgängliga. Men där fick vi veta att vi inte fick sitta i restaurangen, utan blev hänvisade till sittplatser en trappa upp. Fast de hade ingen hiss. Så vi gick vidare. Efter att ha gått omkring i regn och blåst en lång stund utan att ha hittat det vi sökte, d.v.s hitta en pub eller restaurang där jag kom in och där det fanns tillgänglig toalett, så fick vi sänka våra krav. Vi hittade ett café där jag efter lite ansträngning lyckades komma, och där toaletten i och för sig inte var fullt tillgänglig, men det gick.


För en gångs skull försökte jag vara spontan, och det synliggjorde för mig, för min personliga assistent och för min date, hur otillgängligt som delar av vår stad är.


Jag vet att Göteborgs innerstad har börjat ett arbete för att höja tillgängligheten. Jag vet att man vill göra det enklare för konsumenten att hitta tillgängliga alternativ. Och det är jättebra. Men i slutändan handlar det ju om fastighetsägare och företagare som måste göra sina lokaler tillgängliga.


Jag är ju bara en person, men frågan är hur många funktionshindrade som hade rört sig i offentliga miljöer om de bara kunde.


Både jag och min personliga assistent bor i Göteborgsområdet och vi lyckas ändå bara hitta ett fåtal smultronställen där jag är fullt välkommen, men frågan är hur otillgänglig vår innerstad verkar för någon som kommer på besök?


Jag gissar att vi alla i teorin är överens om att vår innerstad ska vara öppen och välkomnande för alla. Frågan är hur länge vi ska behöva vänta innan detta blir verklighet?


Ska vi behöva vänta tills lagen tvingar fram det? Flera organisationer vill att otillgänglighet ska klassas som diskriminering. Jag som stolt Göteborgare skulle ju vilja att Göteborg visade framfötterna, och gick före. Inte för någon blev tvingad, utan för att det borde vara en självklarhet att alla kunder är välkomna i vår innerstad.


Jesper Odelberg


http://www.odelberg.se/blog/arkiv/1125

Av Stig Olsson - 12 oktober 2013 15:45

Expressen skriver en stor artikel om vilken "rädsla" Northug känner inför det faktum att han inte ens kan träna till mer än kanske bara 95% ?!?! Ska jag tycka synd om honom då? Nä, jag gör ju inte det!!! Och varför kanske nån frågar sig... 


Tja... Jag blev påtvingad (av staten) att ta trippelvaccin när jag var tre år och "belöningen" blev att min kropp förgiftades av reumatism och mitt liv blev helt förstört och jag har hittills lidit i 57 av mina 60 år! 


Ändå skrivs det konstigt nog inget i media om det, eller program av Uppdrag Granskning, Kalla Fakta m fl!?!? Varför inte det då??? 


Jo det är svårt att skriva om sånt som staten och läkemedelsföretagen gemensamt vill tysta ner... och vi som fått livslånga skador kommer troligen även fortsättningsvis att få stå i skuggan av såna här skitsaker som att en idrottsmans små skavanker blir omskrivna i stället... Låter jag bitter? JA MEN DET ÄR JAG JU!!!!


Jag kräks över att hela tiden vara den som staten ska spara in på... t ex min assistans, fast jag aldrig varit i ett sämre fysiskt skick!!! Men skriver gammelmedia om det? Nä, sånt skiter de i... och lidandet fortsätter... tills jag en dag dör utan att ens fått en chans att få en ekonomisk upprättelse för de övergrepp staten gjort mot både mig och tiotusentals andra, som inte heller kan få skadestånd för skiten de gett oss... TVI!!!


Läs här nedan om "stackars" Petter... jag läste med fick såklart en fadd smak i munnen...

(OBS INTE PETTERS FEL!!!)


Petter Northug. Foto: Robban Andersson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Petter Northug. Foto: Robban Andersson

Mardrömsbesked för Northug: "Jag är rädd"


Petter Northug har fått sämsta möjliga uppladdning inför OS i Sotji.

En sjukdom har fått honom att missa två månaders träning – och nu oroar han sig för OS.

– Hela säsongen är i fara, säger han till norska Dagbladet.

Petter Northug har redan fått två månader av OS-uppladdningen förstörd på grund av en sjukdom.

Och nu är stora delar av säsongen i riskzonen.

– Just nu är jag i lätt träning och statusen är att jag tar det dag för dag. Jag utvärderar hela tiden formen, och det är det som kommer att avgöra säsongen, säger Petter Northug till VG.

– Jag vet inte om jag är tillbaka om fem dagar eller fyra veckor.

Är orolig

Det är ett virus, som Northug ådrog sig i somras, som stoppar norrmannens uppladdning. I början av september tvingades han också sluta träna – på grund av sjukdomen.


VG: Är du rädd för att säsongen är körd?

– Ja, det är jag. Det är sådant som händer i idrottens värld. Allt går som på räls, och så är det plötsligt en motgång. Just nu vet vi inte om jag ställer upp i en tävling i vinter, eller alla.

Tror på OS-guld

Petter Northug är friskförklarad – men återhämtningen har gjort att han inte kan gå för fullt än.

Anledningen till att han varit borta under uppladdningen är förmodligen att han tränat hårt i augusti med viruset i kroppen.


Han hoppas och tror på att han ställer upp i OS – men ingenting är säkert.

– Det är ingen idé att ställa upp om jag inte kan vara med fullt ut. Jag hoppas att kroppen kan svara. Men jag vet inte om jag blir 100 procent den här säsongen överhuvudtaget, det är för tidigt att säga nu, säger han i norska TV2.

– Jag tror på OS-guld.

Missar delar av OS

OS kommer dock att påverkas av Northugs problemfyllda uppladdning. Han bekräftar nu att han kommer att missa delar av spelen.

– Jag måste skära ner på distanserna, efter den grunden jag har nu, säger han.

– Den enda garantin jag nu kan ge er är att han inte kommer att gå alla distanser i OS. Förmodligen kommer vi att plocka ut två eller tre distanser, och sedan satsa på dem, säger tränare Eirik Myhr Nossum.


Att han missar flera av distanserna i OS är inte den enda nyheten som tränare Nossum kan bekräfta.

Han säger nämligen att det kommer dröja länge innan han tävlar med sina konkurrenter igen.

– Att han skulle gå en världscuptävling före jul är väldigt otroligt just nu, säger han.

"Redo att offra"

Trots att stora delar av säsongen nu är i riskzonen för den norske superstjärnan är det OS som gäller – och han kommer att satsa allt för att nå formtoppen till februari.


– OS är huvudmålet. Jag ska nog kunna bygga upp en formtopp tills dess, men det kommer att vara på bekostnad av allt före och efter spelen, säger han.

– Men det är jag redo att offra.


http://www.expressen.se/sport/langdskidor/mardromsbesked-for-northug-jag-ar-radd/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se