Inlägg publicerade under kategorin Media

Av Stig Olsson - 1 april 2015 12:11

Det här är nog den bäst gjorda totala bilden av hela katastrofen när USA sprängde sitt egna folk i luften. Han som gjort detta arbete har verkligen bearbetat allt som finns om detta. Jag läste alla 74 sidorna igår, kunde bara inte sluta läsa, för så bra skrivet är det att man fastnar och förundras över hur ondskefull människan kan vara. Särskilt när det handlar om makt och pengar!


Jag har här bara klippt in några få stycken från olika ställen i texten för att du ska få en försmak av vad som står sen får du läsa resten genom att öppna länken jag bifogar.


**************************************************


Det är något konstigt med det låga passagerarantalet. Ville kaparna skona liv och medvetet valt ganska tomma plan? Och hade de möjlighet att ta reda på vilka plan som var underbokade? I så fall har de verkligen arbetat mycket effektivt och minutiöst och de har inte haft för avsikt att döda fler än nödvändigt. Då har de inte varit så förhatligt inställda till yankees, som man gjorde gällande i media när dessa skrev om attentatsmännen. Redan dagen efter visste FBI och CIA vilka kaparna var och att de var hänsynslösa fanatiker, som hatade alla amerikaner. FBI och CIA var häpnadsväckande effektiva efter attackerna, till skillnad mot före! Enligt uppgifter, som kommer från FBI och CIA, så har kaparna arbetat mycket professionellt och metodiskt, samt hyst ett skoningslöst hat mot alla amerikaner. Mot den bakgrunden undrar man varför de valde så tomma plan? Som har mindre bränsle för samma distans. Det var därför de valde plan som skulle flyga över hela den nordamerikanska kontinenten, från kust till kust. Fulla med bränsle, flygande brandbomber! I själva verket var det halvfulla Molotovcocktails!


Nu hävdas från officiellt håll i USA att planen ursprungligen var fullbokade, men sedan kom inte de resterande ca 66% av de bokade resenärerna. Och man reagerar inte över detta! Märkligt. Å andra sidan, vad gör man? Ställer in eller håller tidtabellen? Man höll tidtabellen. Försökte man få tag i ett mindre plan eller vidtogs andra åtgärder. Jag vet inte, men det borde man undersöka.


Så för att förklara att endast 233 passagerare kom till de fyra planen, måste de ha bokat just 447 biljetter, inklusive sina egna. Icke fler och icke färre. Exakt så många!


Men om vi inte ifrågasätter uppgiften om att kaparna bokade 447 resor, blir resultatet ännu mer märkligt.


Var inte detta något som väckte uppmärksamhet, att 79 resenärer inte kommer innan flight 11:s avgång och att flighten var slutsåld till sista plats? Och att det händer att det blir ännu större bortfall igen, bara 16 minuter senare, också på ett plan som bokats upp till 100%! Vad är på gång, bör man väl ha tänkt. Sen händer det än en gång, visserligen på en annan flygplats, den i Washington, men det drabbar åter igen American Airlines. Samma mönster: 100% bokade platser, vilket inom reguljärflyget är ganska ovanligt i sig, och dessutom endast 33% infinner sig. Man kan förmoda att de på flygbolaget redan vet att bolaget har drabbats av en ”mass-no-show” samma dag på ett plan som var bokat till sista plats. Och att de redan vet att det planet, har kapats. Ändå står man här inför faktum att man har ett plan utan passagerare, men bokat till sista stol, liksom det kapade i New York, och man låter det starta!


Det är också intressant att media varit så tysta när det gäller det faktum att planen var så tomma och de har inte försökt att tala om hur alla dessa biljetter köptes. Däremot har man berättat hur de köpte sina egna. Då skriver man att de betalade dyrt för att krascha planen. På flight 175 köpte man två förstaklassbiljetter för 4500 dollar vardera och tre buisnessklass för 1600 resp. 1750 dollar. Man köpte dem både över internet och över disk och det skall ha skett mellan den 25:e och den 28 augusti. Dessa uppgifter har FBI lämnat till tyska polisen. Varför, och vad har tyska polisen med det att göra? Och sedan har det publicerats i New York Times. Varför detta totala ointresse från FBI och pressen om de övriga 447 biljetterna? Är det inte mer intressant än vad deras egna kostade?


http://data3.blog.de/media/038/2235038_4820be4b7f_d.pdf

ANNONS
Av Stig Olsson - 31 mars 2015 07:03

Jag kände Erik allt för kort tid för att egentligen kunna skriva något om honom. Det enda jag vet är att vi båda hade en muskel ”sjukdom”, jag skriver sjukdom inom citationstecken eftersom jag inte tycker att sjukdom riktigt säger hela sanningen. Eftersom det handlar om förändringar i kromosomer så är det mer riktigt att säga att Erik och jag tillhör olika folkgrupper. I hans anda tänker jag, med detta påstående om sjukdom, utanför boxen så att säga. Jag vet att här var både jag och Erik lika, att inte väja för jobbiga och svåra ämnen.

 

Därför tänker jag författa denna text i den andan och ta upp ett ämne som säkert många i dagens redan våldsamma värld tycker är tabu. Jag tänker tala om hat och hur otillgänglighet och bristen på medborgerliga rättigheter verkligen skapar en känsla av vanmakt och därmed i förlängningen hat.


Idén till temat för blogginlägget fick jag av filmserien ”Apornas planet” och dess valvhistoria som binder samman alla filmer. Den handlar kort om apor som blir så trötta på mänskligt våld, förtryck och tyranni att de gör revolt för att vända på steken så att säga.


När försäkringskassan drar in assistans för oskyldiga funktionsnedsatta bara för att några icke-funktionshindrade banditer kommit på ett sätt att lura staten. Då blir inte jag ledsen längre, utan jag känner mig hatfull. Hatfull eftersom journalisterna i det här fallet valde att i stället för att belysa att det faktiskt fanns en brukare som kränktes och förtrycktes genom att inte få den assistans hen hade rätt till, så valde man att i belysa fusk. Hade journalisten varit funktionsnedsatt hade man f-n inte skjutit budbäraren i det här fallet.


Många unga funktionsnedsatta har inte varit med om tiden innan assistansen, jag är glad för det eftersom det betyder att det finns hopp för mänskligheten. Alltså, att det finns färre funktionsnedsatta som jag, som känner hat.


Jag hade en gång förmånen att inneha posten som ordförande för en av Sveriges bästa ungdomsförbund, Unga rörelsehindrade. Många vet inte varför jag bara stod ut ett halvår. Jag ska nu dela med mig av vad som verkligen hände, förutom att jag jonglerade mitt ledarskap med en livshotande infektion som gjorde att jag pendlade mellan sjukhuset, bostaden och UR:s kontor.


Jag stod helt enkelt inte ut med att titta mig i spegeln varje morgon eftersom jag skulle representera unga med funktionshinder. Unga som inte var äldre än assistansreformen. Jag som har haft ett 50-procentigt liv på grund av att jag levt min ungdom utan assistans. När jag hörde unga funktionsnedsattas livshistorier så var det en beståndsdel som fattades hos dem till skillnad från hos mig och det var hat. De hatade inte samhället på samma sätt som jag. Jag sa upp min post som ordförande samma dag som jag förstod att jag var en krigsinvalid, skadad av kriget som livet faktiskt är när man inte har assistans. Detta mina vänner är hemligheten bakom min korta karriär vid makten.


Många glömmer lätt detta om assistanslagstiftningen, att det faktiskt är en demokratisk katalysator för fred och jämlikhet.


Adryan Linden, mindre hatfull funktionshinderaktivist tack vare assistansreformen.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3470#comment-29085

ANNONS
Av Stig Olsson - 30 mars 2015 11:19

Indspilning i fuld skærm 29-03-2015 002631

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Drömmer du om en egen bostad? Har du stått i bostadskön i 15-20 år och tycker att det snart borde vara din tur? Är du pensionär och vill byta till en mindre lägenhet för att få lägre hyra? Eller är ni en trångbodd barnfamilj som behöver större?


Glöm det. Nästa offer som svenska folket tvingas till i den heliga massinvandringens namn är rätten till en bostad.


Politikerna har till sin oerhörda överraskning upptäckt att det inte finns bostäder till de mer än 100 000 utlänningar som släpps in i Sverige varje år.

 

Behovet dubbelt så stort som tillgången


Under förra året invandrade 126 966 personer. Samtidigt påbörjades byggandet av 38 500 nya lägenheter.  Siffrorna går inte ihop. Men det är inte antalet bostäder som är huvudproblemet. Det är det importerade behovet av bostäder som följer med massinvandringen som har skapat en kris som blivit alltmer akut.


Det är inte byggtakten som är för låg. Det är efterfrågan på lägenheter som är för hög” skriver Markus Jonsson i en ledare på Samtiden.


I år behövs 23 100 platser ute i kommunerna för nyanlända migranter. Fram till slutet av nästa år kommer det att behövas cirka 14 100 bostäder. Men det finns bara cirka 11 700 platser i kommunerna. Behovet är alltså dubbelt så stort som tillgången.

 

Asylsystemet har totalhavererat


Indspilning i fuld skærm 28-03-2015 234845


Asylsystemet har totalhavererat. Bloggskribenter och invandringskritiker har varnat i flera år, för döva öron. Onsdagens SVT Uppdrag granskning vittnar om haveriet. Samir, 25 år, från Syrien sitter liksom tusentals andra migranter fast i ett ekorrhjul där man måste ha bostad för att få delta i etablering. Men för att få bostad måste man ha en inkomst. Och för att få en inkomst måste man ha en bostad.


I februari satt 9 313 personer med beviljade uppehållstillstånd fast på asylförläggningar för att de inte kan ta sig vidare till en egen bostad. Minst 6 500 bostäder behövs för att akut lösa den jättepropp som de 9 313 personerna bildar i mottagningssystemet. Då har inte den svenska befolkningens behov av bostäder räknats in över huvud taget.

 

Vill inte bo på landsbygden

 

Det finns lediga bostäder, men de ligger ofta i glesbygdskommuner som Ånge och Bräcke, med bristfälliga kommunikationer till hälso- och sjukvård, sfi eller praktikplatser, konstaterar Boverket i en färsk rapportsom är rena sprängladdningen men har smugit förbi ganska obemärkt i media. Men på landsbygden vill invandrare inte bo. Eller som Boverket formulerar det:

Nyanlända som blir anvisade en kommunplats i glesbygdskommuner tenderar att avstå från att flytta dit.

Det handlar med andra ord inte om någon absolut nöd – utan om preferenser. Invandrare vill bo i städer, med släkt och vänner från sina gamla hemländer.

Nu råder fullt panikläge


Nu råder fullt panikläge i landet där politikerna är så berusade av sin illusoriska godhet att de vägrar förhålla sig till realiteter. Genom att i decennier föra en ansvarslös massinvandringspolitik har beslutsfattarna kört rakt in i bergväggen och tagit hela Sveriges befolkning med sig i kraschen. De överlåter på oss att sopa upp resterna och försöka reda upp en situation som de kallar “utmaning” – men i själva verket är en katastrof.


Var ska man göra av alla tiotusentals människor som har importerats i syfte att putsa på den humanitära stormaktens gloria? Var ska de bo? Vilka jobb ska de ha? Det skulle politikerna ha tänkt på innan de öppnade såväl sina hjärtan som våra plånböcker och Sveriges gränser för i princip fri invandring. Men de var så upptagna med att skänka bort landet att tanken inte slog dem. Antagligen är det rasistiskt att ens ställa frågan.

 

“Är det ingen som har tänkt?”


Samir, 25, lyssnar på Uppdrag gransknings reporter Lina Makboul när hon berättar att det inte finns några bostäder. (Tidskod 48:10.) Han sitter på det före detta mentalsjukhuset Restad i Vänersborg, som är ombyggt till

asylförläggning. Han förstår ingenting.


“Jag hör nyheter om att de vill ta emot 50 000 eller 100 000 flyktingar i år. Har de inte tänkt?” frågar han med uppriktig förvåning.

De som sa att vi ska ta emot så här många flyktingar, kände de inte till bostadsbristen? Pratar de inte med varandra? Är det ingen som har tänkt?

En ihoprafsad panikprodukt


Boverkets rapport är en panikprodukt beställd av desperata politiker och ihoprafsad på kortast möjliga tid (tio veckor, inklusive julhelgen). Med de förutsättningarna skapas inga genomarbetade förslag. Hafset som norm sprider sig från regeringskansliet.


Det uppskattade totala behovet för utlänningar som beviljats uppehållstillstånd av olika skäl (inklusive inresta anhöriga) uppgår till cirka 38 500 bostäder om året i år och 2016 – om hushållsstorleken för de nyanlända är densamma som för befolkningen i övrigt (vilket den inte är, invandrare har större familjer, min anmärkning) skriver Boverket.


Alltså exakt lika många bostäder som började byggas under förra året. Alla går åt till nyanlända migranter, det blir inte en enda lägenhet kvar till den svenska befolkningen. Totalt behövs 77 000 bostäder i år och nästa år, enbart till invandrare.

 

“Bygger om hela fastigheten till simhall”


“Migga_X”, en av de tjänstemän som arbetar på migrationsverket och debatterar anonymt på nätet, skriver på Twitter:

“Om man har en stor vattenläcka är lösningen inte att i panik bygga om hela fastigheten till simhall. “

Men det är just det Stefan Löfvens socialdemokratiska-miljöpartiregering är i full färd med att göra. Hela Sverige ska bli en simhall där vattnet flödar okontrollerat och landet dränks. Den sista gnuttan förnuft kastades över bord för mycket länge sedan. Nu kastas också den sista resten av rudimentär respekt för den infödda befolkningens behov och rättigheter. Allt för att vidmakthålla en utopisk och havererad invandringspolitik.


Metoder som skulle ha glatt Josef Stalin

 

evgeny lebedev - stalin



För att kunna köra över befolkningen så att det visslar och ge invandrare en gräddfil till egen bostad föreslår Boverket vad de kallar “aktiv bostadsförmedling”. Nu ska metoder som skulle ha glatt Josef Stalin användas för att lösa den omöjliga situation som politikerna har försatt sig och sin befolkning i.


Bostäderna ska ges med förtur till nyanlända migranter. Kommuner med mer än 10 000 invånare måste inrätta en bostadsförmedling, och både allmännyttan och privata hyresvärdar ska vara förpliktade att rapportera in samtliga lediga hyresrätter till förmedlingen. Att anmäla lediga lägenheter blir “ett grundkrav”. Bostäderna ska alltså inte längre fördelas efter kötid i bostadskön. De som har stått i kön i många år kommer att bli akterseglade av nyanlända invandrare.


“Så glöm köerna och skaffa ett bra tält. Det lär ju vara svårt att vräka folk som bor i parker och på andras tomt så…


Hur man än vrider och vänder på saken är våra politiker humanister, fast inte för dem som råkar vara födda här” skriver bloggen Iniskogen. 

 

Ingen kötid och noll inkomst ger förtur


Landets största bostadsförmedling i Stockholm fördelar hyresbostäder efter två kriterier: kötid och inkomst. Det spelar ingen roll hur många år du har stått i kö om din inkomst är lägre än hyresvärdens krav. Vanliga krav är att inkomsten ska vara tre eller fyra gånger högre än hyran. Krav på en årsinkomst på 400-500 000 kronor är inte ovanliga.


“Aktiv bostadsförmedling” ska fungera precis tvärtom: ingen kötid och noll inkomst ger förtur. Enda kriteriet för att få en bostad är att man är invandrare. Hyran betalas av de skattebetalare som invandraren går förbi i kön. Lockbetena för hyresvärdarna blir “en kombination av premier och statlig hyresgaranti”.


Jag kallar det här “aktiv bostadskonfiskation”. Det är ett betydligt mer rättvisande namn än “aktiv bostadsförmedling”.

 

Att neka en hyresgäst är diskriminering


Kommunerna ska fråntas möjligheten att kunna protestera mot att staten beslagtar deras bostadsbestånd genom att det kommunala självstyret begränsas, föreslår Boverket. Inför att tvinga en hyresvärd att hyra ut till invandrare tvekar verket en aning – “det är kanske inte rätt väg att gå”.


Men, skriver verket, “i det fall någon som är ny på bostadsmarknaden inte får hyra en viss anvisad lägenhet – utan att det finns någon egentlig grund för detta – kan omständigheterna vara sådana att hyresvärden gör sig skyldig till diskriminering i strid med 2 kap. 12 § diskrimineringslagen (2008:567).”


Möjligheten att påverka valet av hyresgäster sätts alltså ur spel för både privata hyresvärdar och allmännyttan.


Äganderätten till fastigheterna innebär inga rättigheter, bara skyldigheter. Stalins kollektivisering av bostäder och jordbruk under 1920-30-talen verkar ha inspirerat Boverket.

 

“Rapporten en social bomb”


Indspilning i fuld skærm 29-03-2015 000633

I en brasklapp som andas viss vånda över det obekväma uppdraget skriver verket:

“Man måste ha klart för sig att detta kan skapa konkurrerande intressen mellan svaga grupper.”

Vilken klarsyn.

Den socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm kallar rapporten “en social bomb som Boverket lagt i regeringens knä”.

“Får uppleva vad det innebär att gilla olika”

 

Bloggen fnordspotting förutser “högst kännbara negativa konsekvenser för allmänheten”.

“En intressant konsekvens av Boverkets förslag är emellertid att allmänheten inte längre kommer att kunna gömma sig bakom floskler. När invandringen inte längre förblir en angelägenhet för de miljonprogramsområden som etniska svenskar för länge sedan lämnat, utan tvärtom blir en angelägenhet även för de attraktiva stadsdelarna, kommer många för första gången uppleva vad det i praktiken innebär att gilla olika.

Det kommer innebära en rejäl överraskning för många som trodde att ta ställning var någonting man gjorde genom att gilla en sida på Facebook, skriver fnordspotting.

Baracker och bodar – nybyggd slum

3279861108

För att snabbt skapa bostäder för tiotusentals migranter räcker det inte med aktiv konfiskation av befintliga bostäder mitt framför näsan på den svenska befolkningen. Boverket föreslår så kallade modulhus (baracker och bodar) som kan smällas upp snabbt på lediga markplättar i kommunerna. På ett halvår ska uppåt 6 000 modulhus stå färdiga.


Om barackerna ska ha någon betydelse måste de byggas i storstäderna där jobben finns. Där är markkostnaderna höga och de kommunala planprocesserna ofta långdragna. Kostnaden för bodarna varierar beroende på utförande och ligger enligt Boverket på mellan 70 000 och 240 000 kronor per bod på cirka 24 kvadratmeter. Då saknar de enklaste bodarna ventilationssystem och VA-installation. Toaletter och dusch placeras i separata baracker.

 

12 miljarder per år för kåkstäder


En mer hållbar bostad kostar i Stockholmsområdet runt 40 000 kronor per kvadratmeter att producera i ett flerfamiljshus skriver s-bloggaren Johan Westerholm på ledarsidorna.se .

Om vi gör ett antagande, att dessa kåkstäder kommer byggas trots historiska och internationella erfarenheter om tilltagande social oro och kriminalitet till halva kostnaden, så kommer prislappen för 2015 knäcka alla tidigare kända kalkyler med råge.

Johan Westerholm beräknar kostnaden för baracker på 17 kvadratmeter åt 10 000 migranter, inklusive vatten, avlopp och el till runt 4 miljarder kronor.

För kåkstäder med en mycket begränsad livslängd och inte med en standard som kommer medge längre boendetider. Och än så länge har vi inte byggt vare sig vägar, skolor eller några vårdcentraler. Detta är bara siffran för 2015. Under åren 2016-18 kommer volymerna att tredubblas om vi räknar lågt. Vi landar då, exklusive vägar, skolor och vårdcentraler på 12 miljarder kronor per år utöver migrationsverkets och arbetsförmedlingens behov” skriver han.

Den slum som man ägnat decennier åt att utrota


Regeringen står alltså beredd med uppkavlade ärmar att skapa en ny slum. Just det som regeringens största parti, socialdemokraterna, ägnade decennier från 1932 och framåt åt att utrota. Nu återinför man slummen på importbasis och diskriminerar med berått mod den inhemska befolkningen på bostadsmarknaden.


Orsak: politikerna gör precis vad som helst för att kunna fortsätta vad både regering och den självkastrerade så kallade “oppositionen” anser vara överordnat allt annat; att behålla och helst öka massinsläppet av människor från dysfunktionella u-länder. De skyr inga medel.

 

Monteringsbara skjul i platta paket

 

ikea_flyktingtalt


Vi ska inte bli förvånade om regeringen Löfven med den islamistiske bostadsministern Mehmet Kaplan (mp)  nappar på Ikeas monteringsbara flyktingskjul,“Better shelter”som levereras i platta paket och som flyktingarna själva ska kunna sätta ihop på plats utan särskilda verktyg.


Det tar bara fyra timmar att montera ett skjul. Boytan är 17,5 kvadratmeter, vilket beräknas vara tillräckligt för att kunna hysa upp till fem personer. Husen beräknas hålla i tre år. (Bilden: “Better Shelter”-tält i Kawergosk, Irak.)

 

En typisk svensk maktkupp utan att folk förstår

 

Det som sker är en typisk svensk maktkupp som genomförs utan att svenska folket är tillfrågat eller ens förstår vad som sker – “åtminstone inte förrän det är för sent att backa utvecklingen” skriver fnordspotting.

En sådan revolution genomförs av naturliga skäl inte med buller och brak, en sådan revolution genomförs inte med plakatbudskap, tal och parader. En sådan revolution genomförs i små smygande steg. En sådan revolution genomförs i det tysta, genom rapporter, utredningar, betänkanden och riksdagsbeslut i vilka verkligheten döljs i knastertorra eufemismer inbäddade i ett strikt, akademiskt och lågmält språkbruk. Boverkets rapport är ett typexempel på detta, det revolutionära budskapet till trots har den knappt gjort något avtryck alls i debatten än så länge.”

En bostadsmarknad på kokpunkten

 

Bloggaren Göran Fröjdh skriver om en bostadsmarknad som i storstäderna ligger på kokpunkten, där efterfrågan på bostäder är 30 procent större än utbudet, och var femte bostadsrättslägenhet säljs före visning. I februari låg slutpriserna för lägenheter på Södermalm i Stockholm i snitt 17 procent över utrop, enligt Mitt i Stockholm. En liten 18-kvadratare i Finntorp, Nacka, gick nyligen för rekordpriset 1,5 miljoner – 84 000 kronor per kvadratmeter.

Och ändå är det bara början. För nu, när Finansinspektionen gett besked om hur det kommande amorteringskravet – som är tänkt att införas från den 1 augusti – ska se ut, pumpas bubblan upp till enorma proportioner. Unga i storstadsområden som vill flytta hemifrån, får nöja sig med att hyra i andra, tredje eller fjärde hand, om de inte har turen att ha välbeställda föräldrar med ett par miljoner på fickan som kan köpa dem en biljett förbi den stelfrusna bostadskön.

Hur mycket mer behövs?


Politikerna tar rätten till bostad från sin egen befolkning. Människor tvingas skuldsätta sig med miljontals kronor för att få någonstans att bo. Vuxna barn kan inte flytta hemifrån. “Valet” står mellan att skuldsätta sig ännu mer och köpa bostadsrätter åt dem (om man kan) eller köpa tält åt dem (om man har skral kassa).


Vi plundras på miljarder som går rakt ner i kriminella invandrares fickor.


Hur mycket mer behövs för att svenska folket ska vakna upp och revoltera mot politiker som behandlar oss som avskräde? Observera ett betalande avskräde, för det är vi som tvingas finansiera vansinnet.

“Nu kommer det. Ducka”

 

Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se: 

Kollapsen är här nu. 2015 kommer vara det år vi ser hur asyl- och migrationspolitiken kollapsar under trycket. Det enda jag egentligen undrar över är vad som händer först – ett större epidemiskt sjukdomsutbrott eller att någon faller offer för våld. Internt flyktingboendet eller genom en grannsamverkan som löpt amok. Vi kommer inte kunna skaka fram 15 000 sängar med dräglig standard under tak inom den tid vi har på oss, inte heller hinner vi dimensionera vare sig arbetsmarknad, skol- och utbildningsplatser, vård eller polisväsende för det som kommer. Vi har inte tiden längre. Den har vi förbrukat.
Vi är framme vid stationen nu. Nu kommer det. Ducka.”

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

 

Nu ryker även fritidshusen

 


De cirka 565 000 fritidshusen är Sveriges största bostadsreserv. Självklart utgör de en oemotståndlig lockelse för desperata politiker på jakt efter kvadratmetrar där invandrare kan inhysas. Jag skrev redan 2012 om möjligheten för staten att konfiskera svenskarnas fritidshus. Krönikan “Egen härd är inte din”publicerades i repris inför valet 2014.


Staten har laglig rätt att “rekvirera” (= konfiskera) husen enligt den statliga Hot- och riskutredningen från början av 1990-talet (utredningens delbetänkande från 1993, SOU 1993:89). Den borgerliga alliansregeringen valde att inte använda sig av rätten att beslagta fritidshusen, trots att bostadsbristen blev alltmer prekär under dess åtta år vid makten. Antagligen förutsåg alliansen proteststormar och bedömde frågan som alltför politiskt känslig.


Boverkets direktiv från regeringen handlar uppenbart om att nu inför trycket från massinvandringen slita fram varenda kvadratmeter som kan användas som bostad för invandrare. Om s-mp-regeringen följer verkets förslag kommer alla hänsyn till svenska folket att kastas över bord.

I Boverkets rapport står det på sidan 57:

“Boverket ser en möjlighet i att staten betalar en premie till de hyresvärdar som upplåter sin lägenhet till poolen. Boverket föreslår att såväl kommersiella som privata hyresvärdar (t.ex. ägare av småhus, fritidshus och bostadsrätter samt privatpersoner som har ett förstahandskontrakt på hyresrätt) kan erhålla premie för att överlåta sin bostad till den statliga lägenhetspoolen. Givetvis måste detta stämmas av mot EU:s statsstödsregler.”

Pengar är alltså medlet som ska få svenskarna att avstå från sina sommarstugor och upplåta dem till invandrare. S R Larson skriver i en kommentar till krönikan:

“Med hänvisningen till diskrimineringslagen innebär det kort sagt att alla svenska sommarstugeägare kommer att få ett erbjudande de inte kan tacka nej till: hyr ut till invandrare eller bli dömda för olaga diskriminering.”

Mitt val är enkelt. Jag tar straffet. Mitt fritidshus är min borg.


http://snaphanen.dk/2015/03/29/sondagskronika-aktiv-bostadskonfiskation/

Av Stig Olsson - 30 mars 2015 10:40

Jag stör mig mer och mer på hur den svenska utrikespolitiken har utvecklats på rekordtid. Regeringen har, genom utrikesministerns agerande, lyckats med konststycket att få 53 länder, OIC – Muslimska länders samarbetsorganisation, avogt eller fientligt inställda mot oss vilket, ur ett sakligt perspektiv, få andra länder lyckats med i modern historia.

 

Om vi inleder med att borra i begreppet feminism så har det en bredare definition i Sverige än internationellt. Den svenska definitionen av feminism ligger närmare den internationellt erkända ”gender” där sociala och ekonomiska maktanalyser ligger till grund för att stödja de svagaste grupperna med åtgärder. Feminism däremot är, internationellt, ”womens stuff” och exkluderar övriga svaga och marginaliserade grupper.


Sannolikt delas den uppfattningen även av många svenskar och docenten Robert Egnell, FHS och Georgetown University, höll med mig så sent som i SR P1 Konflikt när vi möttes i studion att innebörden i den svenska uttolkningen av begreppet feminism sannolikt måste kantas av en massiv utbildningsinsats för att landa rätt även i Sverige. Frågan är då om vi valt rätt term om den nu missuppfattas såväl nationellt som internationellt.

 

När vi sedan ser till hur utrikesministerns praktik av dessa begrepps faktiska innebörd gått till så reses tveksamheter kring om hon själv behärskar dessa begrepp med tillhörande analyser. I relationerna till Saudiarabien och OIC så har ingen i UD:s ledning i varje fall lyckats utföra en gender-analys av situationen i Mellanöstern i allmänhet och Saudiarabien i synnerhet. En genderanalys ger vid handen rätt överraskande resultat, vissa kända – andra okända.

 

En del av kritiken mot Saudiarabien är rättsosäkerheten – eller det som vi uppfattar som rättsosäkerhet  – som följer med ett samhälle med stark klankultur. De religiösa domstolarna följer inte en och samma straffskala utan är kopplade till respektive klan och hur sharia fungerar. Bara det senare kommer bli en postning för sig självt.


Klanen Saud, kungahuset, står för en liberalare uttolkning av wahhabismen än till exempel klanen Utaybah, som utgör en del av den organiserade oppositionen mot familjen Saud. Utaybahs har sin geografiska hemvist i Mecka vilket är mycket symboliskt.


Vi skall även ha mycket klart för oss att om allmänna och fria val skulle hållas i Saudiarabien idag så är sannolikheten stor att valet skulle resultera i en ännu hårdare regim, de ultraortodoxa klanerna är i majoritet antalsmässigt men kontrollerar inte samma ekonomiska resurser. Samt: Du röstar i regel efter klantillhörighet – en röst på en företrädare från en annan klan skulle innebära förskjutning och att du i praktiken blir fredlös om du inte tas upp av en annan klan för beskydd. Okunskapen om klanbegreppet i den svenska utrikespolitiska ledningen är häpnadsväckande då dessa strukturer präglar stora delar av G 77 som vi säger oss stödja.

 

Så länge klanen Saud kan kontrollera den politiska makten och ge de finansiellt starkaste klanerna det de vill ha så klarar de av att hålla Saudiarabien borta från en radikalare utveckling. Givet denna, grovt förenklade, socioekonomiska maktanalys inom ramen för ett genderperspektiv borde utrikesministern kunnat uttrycka sig annorlunda för att kunna driva en genderinfluerad, eller som hon valt att kalla den, feministisk utrikespolitik.

 

Nu nås vi via den Saudiarabiska statskontrollerade tidningen Arab News av nyheten att Sverige ber om ursäkt samt att budskapet var att utrikesminister Wallström uttalat sig på egen hand utan regeringens godkännande. Detta är rätt uppseendeväckande. Såväl den svenska utrikes- som statsministern har i svensk media försäkrat att någon ursäkt inte framförts samt att utrikesministern sedan i fredags säger sig ”stå fast” och inte har ändrat uppfattning.


Min fråga, som jag landar i, är:


Ljuger de muslimska Saudiaraberna?


eller


Ljuger en svensk kvinna?


Bägge kan inte tala sanning samtidigt nu – de två påståendena ryms inte i samma stycke om verkligheten skall beskrivas utan att  någon ljuger.


http://ledarsidorna.se/2015/03/nagon-ljuger/

Av Stig Olsson - 29 mars 2015 09:43

Mina libertarianska vänner är upprörda. ” – Hur kunde Skavlan gå an mot SD-ledaren Jimmie Åkesson på det där sättet?” protesterar flera av dem i unison.


Fast egentligen är inte protesten helt enhetlig. Vissa anser att det var opassande av Skavlan (Är detta för- eller efternamnet på den norske programledaren?) att leka skjutjärnsjournalist gentemot Jimmie Åkesson och kritisera honom för saker som andra sagt för tiotals år sedan. Med tanke på att Skavlan haft mysputtriga samtal med andra politiker uppfattade man norrmannens bemötande mot Åkesson som uttalat fientligt. Inte helt juste mot Åkesson, menade den ena falangen av mitt libertarianska sällskap som faktiskt tycker att det kan vara på sin plats att ifrågasätta om alla välfärdskramare har sina hästar i stallet om de samtidigt vill ha massinvandring till Sverige.


Den andra falangen, som avskyr Jimmie Åkessons parti och hans person, och som önskar att en meteorit föll ner på Sverigedemokraterna nästa gång de håller partistämma, ansåg att det var fel av Skavlan att uppföra sig som ett arsle därför att det hela bara gav Jimmie Åkesson positionen av underdog. ” – Låt folk inse själva att han är en nazist”, skriade någon bakom sitt tangentbord (som egentligen inte är libertarian utan en liberal).


Vad som skedde under och efter sändningen av Skavlan var att hundratals TV-tittare skickade iväg medlemsansökningar till SD (enligt partiet själva). Jag har väldigt svårt att tro att detta var det resultat som Sveriges Television hoppades på med valet av denna gäst. Nu har jag i och för sig ingen ingen information om hur många av SD:s väljare som bestämde sig för att aldrig mer vilja ha med partiet att göra i framtiden efter denna sändning, men min magkänsla säger mig att det nog inte var så himla många.


Eftersom jag inte såg på sändningen själv så törs jag inte betygsätta programmet, men tidigare gånger jag råkat zappa in har jag ofta zappat ut ganska så kvickt. Jag behöver inte SVT:s hjälp för att veta vilka människor som är intressanta.


Istället skulle jag jättegärna vilja se debatt om de frågor som SD driver. Eller diskussion. Debatt låter så konfrontativt. Diskussion låter bättre.


Det diskuteras en massa på sociala medier. Här och var är diskussionen om SD av hög klass, och resonemangen håller hög standard. Inget försiktigt tassande runt den heta gröten, utan problemformuleringarna är rättframma. Det folk ser är att


– Sverige har bland världens högsta skatter. Med vänsterregeringen kommer skattetrycket öka.
– Trots skatterna har vi inte världens bästa vård, skola och omsorg.
– Landet har tidigare varit förskonat från finanskrisen i Europa, men medborgarna är övertyngda av skulder för bostadsköp, och nu ökar statsskulden.
– Sysselsättningen inom tillverkningsindustrin minskar (produktion flyttar).
– Tjänstesektorn kommer att minska i takt med att automatiseringar ökar.
– Företag flyttar ut forskning och utveckling till utlandet eftersom den jämlika skolan inte fostrar starka hjärnor längre.
– Det finns ingen fungerande bostadsmarknad, samtidigt som invandrare som inte bidragit till samhällsförsörjningen skall få förtur.
– Samhället i sin helhet degenereras; varje gathörn vaktas av tiggare, och tunnelbaneresenärer måste vecka ut och vecka in klättra uppför och nerför stillastående rulltrappor; politiskt styrda funktioner uppvisar alarmerande nivåer av inkompetens.
– Antalet tomma skyltfönster ökar, samtidigt som politikerna lovar att satsa på ny- och småföretagande utan att någonsin leverera resultat trots kostsamma insatser.
– Folk döms för innehav av teckningar på flickor med för små bröst, medan vi har dagliga dödsskjutningar.
– Politikerna har medvetet skurit ner Försvarsmakten och reducerat sig själva till en vaktmästarbyrå åt NATO, varvid man inte längre har en trovärdig försvarsförmåga. Kunskapen om att kriga och överleva har ersatts av ”Vi ska kjama vajann”.

Och så vidare, och så vidare…


I Sverigedemokraternas ögon har invandringen varit landets största problem. Med risk för att låta politiskt korrekt vill jag säga att jag inte håller med. Invandringen är inte problemet. Men här är sanningen: Våra politiker och beslutsfattare är vårt största problem.


Men i sak har SD delvis rätt: Kombinationen av massinvandring och omfattande välfärdsstat är en ekvation som bara kan gå ihop ifall vi får hit invandrare som kan ett gångbart språk, har rätt kompetens och kan få ett ledigt jobb. Och inte får barn här.


Tyvärr, alla DN-artiklar till trots – det invandringsmönster vi har idag är en förlustaffär. Att vi sedan har ett asylmottagande som får förtur i alla budgetsammanhang är än mer skrämmande. Till detta kan man addera det kulturskifte som äger rum i landet, där det traditionella svenska ifrågasätts och nedvärderas till förmån för en främlingsromantik som inte tar hänsyn till att gamla inhämtade influenser anpassade sig till den svenska världen och inte tvärtom som idag.


(Mina favoritexempel på missförstådd främlingsromantik är kåldolmar, pizza och Zlatan. Dessa sägs vara hämtade från utlandet, och utan invandring hade vi inte haft något av dem. Sant. Men man måste notera att det ej går att finna svenska kåldomar i Turkiet, att vår pizza inte serveras särskilt ofta i Italien, där pizzan oftare är tjockare, brödigare och har andra smaker. Zlatan… bor inte i Sverige.)


Men återigen, alla de problem som jag räknat upp här ovan är orsakade av politiska beslut – inte av invandrarna.


Fast under tiden som vi ser brinnande skolor och bilparkeringar så anser våra politiker att de största hotet mot samhället är… klimatförändringarna! Vi skall satsa hårdare och bli allra bäst i klimatsmarthet, säger de…!

Jo tack, men den enda klimatförändring som påverkas av människan och som ger konsekvenser är samhällsklimatet.


Och medan de globala temperaturerna tycks ha stått stilla i tiotals år trots alla falska larmrapporter i medierna så har temperaturen bland människorna stigit till oroväckande nivåer.


När vi har så verklighetsfrånvända politiker – ja, jag vill till och med kalla dem för verklighetsfientliga – så är det naturligt att ett parti som ifrågasätter huruvida maktetablissemanget levererar vad de lovar kommer vinna röster.


Nästan vilket missnöjesparti som helst skulle kunna lyckas med den saken. I alla fall om de hade en partiledare som Jimmie Åkesson. Och det har SD.


Jimmie Åkessons eldprov består inte i att försöka ducka för rasistanklagelser, för det klarar han bra och med hedern i hyfsad behåll (Han borde lära sig att ducka för tårtor också, men det kommer väl med tiden). Nej, det verkliga eldprovet är när SD:s idéer skall omsättas i realpolitik och uppvisa resultat. Där är vi långt ifrån idag. Och mest långt ifrån denna uppgift är SVT som inte har förmåga att diskutera politik med det parti man utsett till sin fiende. Istället fortsätter man det psykologiska kriget mot Åkesson som person. Det verkar bli svårt att inte proteströsta 2018.


Grattis SD, det ser ut som att era bästa valarbetare kommer tjäna er gott. D.v.s gammelmedierna. Grattis, grattis.


https://peterharold.wordpress.com/2015/03/28

Av Stig Olsson - 28 mars 2015 08:59

Lina Holmlund, 29, har väckt debatt om fotbollsskor efter att besökt ett flertal sportbutiker och uppmanats att köpa juniorskor.

Nu blandar sig en oväntad person i diskussionen: Radioprofilen Gert Fylking, 69.

"Damfotboll är som V75 med kor", skriver han på sin blogg.

– Det verkar inte finnas någonting i dag som man inte kan ta upp och använda mot männen, säger han.

 

Var fjärde svensk fotbollsspelare är kvinna.


Om du som kvinnlig fotbollsspelare går i en sportbutik, med mål att köpa ett par nya skor, är dock risken stor att du hänvisas till barn- och junioravdelningen.


Lina Holmlund, 29, besökte fyra sportkedjor utan att hitta en passande sko.

– Sveriges största sportbutiker talar ett tydligt språk; kvinnor får gärna löpträna och gå på yoga, men fotboll, det är till för män, sa Lina Holmlund.


Efter SportExpressens artikel har flera personer – bland annat Pia Sundhage, Therese Sjögran och Alexander Nilsson – uttalat sig om situationen.


En person utanför fotbollen har nu också engagerat sig.


Gert Fylking skriver i sin fru Tanjas blogg att diskussionen är dum.

"Tycker inte att damfotbollsspelare ska ta ordet kvalitet i sin mun i jämförelsen med dito herrfotboll vare sig det gäller skor eller annat som har med fotboll att göra. Damfotboll är som V75 med kor. Tjoff och snett och inkast".

"Storm i ett litet vattenglas"

Expressen ringde upp Fylking för att reda ut vad han egentligen menar med det här.

– Det är en riktig storm i ett litet vattenglas, säger han.

– Det verkar inte finnas någonting i dag som man inte kan ta upp och använda mot männen.

 

Men hur är det här riktat mot män? Det handlar ju att kvinnor inte kan köpa fotbollsskor i rätt storlek.

– Nej, det handlar inte om det. För det är män som tillverkar fotbollsskor och män som sedan ska använda fotbollsskorna. Och då tillverkar man fotbollsskor i mäns storlek.

 

Det är säkert både män och kvinnor som tillverkar fotbollsskor, men ska inte fotbollsskor göras både till män och kvinnor i alla storlekar?

– De gör ju det. För män, om män förutfattat har storlek över 39, och sedan finns det fotbollsskor som tillverkas som kallas för juniorskor. Och det är små fotbollsskor.

 

Lina då, som spelat fotboll länge, och vill få tag på en sko som håller länge och är bra för hennes fötter, är det inte ett problem att hon inte hittar rätt?

– Det finns ju skor till henne.

 

Ja, juniorskor.

– Vad är det för fel på dem då? Är det sämre skor?

 

Hon säger ju det, att kvaliteten är sämre.

– Är det bevisat? Hur kan man uppfostra fotbollsgeneration efter fotbollsgeneration i skor med dålig kvalitet. Det begriper inte jag.

 

Barn och vuxna är ju byggda annorlunda…

– …får de spela i skor som är obekväma och dåliga? När vi vet att unga människors fötter växer. Då tillåter vi dem att gå omkring i detta? Det är ju en nyhet. Det är ju alarmerande detta!

 

Att barnskor är billigare och håller sämre kvalitet är en nyhet?

– Ja, och du nämnde själv obekväma.

 

Ja?

– Det är ju en skandal.

"Inte för fem jävla öre!"

Du tycker att det är skandalen i det här? Känner du ingen förståelse för att...

– Inte för fem jävla öre! Det är inte belagt, det är bara hon som inte trivs i fotbollsskor. Men det kan jag förstå. Fotbollsskor är inte speciellt sköna. Men är det belagt att juniorskor är av sämre kvalitet?

 

Det är allmänt vedertaget att det är så.

– Vedertaget? Det är en sak. Vedertaget är att tro.

 

Nej, vedertaget är...

– Men är det bevisat? Är det bevisat att juniorskor är av sämre kvalitet?

– Visst är det väl synd om Lina om hon inte trivs i skorna, men att göra det till en stor jävla issue det tycker jag är fel. Och hon har säkert 25 par otroligt obekväma andra skor i sin garderob, som hon tvingas ta av sig när hon sätter sig ned.

 

Jag har ingen aning om hur det ser ut i hennes garderob.

– Nej, men jag kan tänka mig. Jag vet ju hur det ser ut hemma hos mig, i min frus garderob.

 

Men nu får vi avsluta det här. En fjärdedel av Sveriges fotbollsspelare är damer, du ser inget problem i att de inte kan köpa fotbollsskor av den kvalitet och komfort de vill ha?

– Dom? Du pratar om Lina!

 

Det finns många andra som tagit del av det här och upplever samma sak.

– Ja, men fotbollskor är obekväma. Har du själv spelat fotboll?

 

Ja, hela mitt liv.

– Och du har haft bekväma fotbollskor?

 

Det blev bättre med tiden. Det är därför jag säger att det är vedertaget att dyrare seniorskor håller en annan kvalitet och komfort.

– Men då tror jag så här: Om marknaden anser att kvinnor är beredda lägga lika mycket pengar på fotbollsskor som de lägger på ett par Louis Vuitton-skor, då tror jag att tillverkarna skulle tillverka dem. Men det handlar om efterfrågan.

 

Jo, men det finns ju en efterfrågan med så många fotbollsspelare.

– Nej, det finns ingen efterfrågan eftersom det inte framkommit. Och då ska ju det komma från de som använder skorna, till exempel landslaget, som får sina väldigt dyra skor. "Åh vad skönt, nu får jag äntligen spela i bekväma skor". Om så är fallet måste ju klubbar, förbund och klubbledningar reagera.

"Tror inte att de kommer lyssna"

Men Gert ett sätt att påverka marknaden är väl att göra som Lina har gjort och signalera att man inte tycker att det är rätt, för att få marknaden att ändra sig.

– Ja, framför allt om man använder Expressen som megafon. Men jag tror inte att Puma, Adidas och Lotto kommer lyssna på Lina. Däremot tror jag möjligtvis att om förbundskaptenen, i sin kommentar till det här, hade sagt att det var tråkigt och att förbundet ska se till att... men i stället säger hon bara att hon också haft svårt med fotbollsskor. I stället för att säga att det här måste de rätta till, att det är bedrövligt.

 

I den bästa av världar kanske Stadium, Intersport och andra butiker rättar till det här så att även tjejer som Lina blir nöjda. Det kan du väl inte tycka är fel?

– Jo, men är de beredda att betala priset tas det nog fram. Men om det kostar 1000 kronor till då är man nog inte intresserad av att lägga ut det, om man bara använder skorna en gång i veckan eller kanske bara 20 tillfällen per år.

 

Nu skiljer det sig väl vad man har för ekonomi och hur mycket man spelar, men Lina hade nog fått användning av dem. Hon var ju intresserad av att köpa sådana fotbollsskor.

– Då får hon väl köpa på nätet som alla andra! Jag vet inte vad Marta har för skor, kanske specialgjorda. Jag har inte lagt mig i det där. Jag tycker att det är en väldigt rolig debatt. Du kan säkert få ett upprop från flera tusen på facebook, men jag har aldrig hört talas om det förut.

 

Problem kan ju existera även om man inte hört talas om dem.

– De här juniorskorna som är värdelösa då. De kan ju inte vara så jävla dåliga för att vi har juniorlag som är väldigt framgångsrika, både nationellt och internationellt. Vad jag vet sparkar inte de sönder skorna varenda jävla match.

 

Det skiljer sig ju mycket. På herrsidan har ju de flesta juniorer seniorskor. Hur de som inte kommer upp i seniorstorlek löser det kan jag inte svara på. Kvaliteten kanske inte är urusel, men den behöver ju inte vara tillräckligt bra för det?

– Det är väl så med konsument- och proffsgrejer. Det skiljer sig lite. Visst, du kan sätta dig i en gammal Skoda och tänka "vad är det här för jävla skitbil", men du kommer ju från A till B. Men de som har pengar har ju en Ferrari.

"Får väl acceptera det"

Fast nu var det ju en person som var villig att köpa en Ferrari, med din jämförelse, men som inte kunde göra det.

– Och?

 

Jag menar bara att din jämförelse haltar. Hon hade ju inte bara råd med en Skoda, hon hade ju råd med en Ferrari, men den var inte i rätt storlek.

– Då får man väl acceptera det! Då får jag vända mig någonstans där det finns. På nätet kan jag tänka mig att det finns. Fråga en kompis. Alla kvinnliga fotbollsspelare får gå samman och säga att de kommer köpa fyra fotbollsskor. "Jag är beredd att betala".

 

Vi får se om det blir någon förändring.

– Vilket inte jag tror att det kommer bli.

 

Vi kan ju hoppas.

– Äh, nej, hoppas? Det är väl inte märkvärdigare att ni på Expressen trycker en massa tidningar. Ni är väl inte intresserad av returerna? Ni är väl intresserad av de tidningar som säljs?

 

Jag brukar lämna det där åt marknad. Men okej Gert, jag tror inte att vi kommer längre.

– Jo, det kan vi göra. Det är en intressant debatt som blivit att om en kvinna känner sig förfördelad och kränkt då är det väldigt opportunt att ta upp det.

 

Men det är väl inte konstigt?

– Jo, det är konstigt, om man ställer det mot en man som går in och försöker köpa ett par tåspetsskor där det bara finns upp till storlek 39.

 

Men... man kan ju alltid hitta enskilda individer som inte kan få sina konsumentbehov tillgodosedda. Men nu pratar vi om fotboll, som är vår största sport på damsidan, med hundratusentals registrerade spelare.


Här går intervjun över till en diskussion om hur många damfotbollsspelare det verkligen finns.

Gert Fylking säger 900 000, och hänvisar till SportExpressens artikel, där det står att det 2014 fanns 332 588 spelare.

"Vad har man på hyllan där?"

Fylking undrar om det räcker för att skapa en marknad.

– Min poäng är att det inte är så många dojor per skofabrikant som ska tillverkas. Men jag vet inte hur det är i andra länder? Vad har man på hyllan där?

 

Jag vet inte. Men ett problem för oss båda är ju att vi aldrig gått in i en butik och velat köpa damfotbollsskor, eller skor i de storlekarna.

– Jo, jag har gjort det. Min son spelade fotboll på en ganska hög nivå i AIK, fram till att han var 16. Han har dessutom ganska små fötter, så jag får ringa och fråga hur han gör nu. Men då köpte jag ju skor till honom. Och då var det aldrig några klagomål på skorna, utan snarare att fötterna inte gjorde som han ville.

 

På fotbollsplanen?

– Ja, det är ju sällan skornas fel att damfotbollen är så erbarmlig.

 

Fast det är ju en annan sak, att du jämför damfotboll med V75 för kor…

– Ja, det är same, same but different.

 

Behöver du klanka ner så där?

– Nej, det tycker jag inte att jag gör. Tittar du mycket på damfotboll?

 

Ja, med behållning.

– Ja, du kanske gillar snedsparkar och inkast.

 

Nej, men kom igen Gert, du kan inte ha sett någon damfotboll om du tror att det ser ut så.

– Det är inte så att jag tittar på damfotboll från division 7 och uppåt. Men jag tittar på det som visas i tv.

"Det är inte klokt!"

– Men du. Jag tycker att det är en storm i ett vattenglas och jag tycker att det är roligt. Vet du varför jag tycker att  det är roligt?

 

Du sa det, för att kvinnor som känner sig förfördelade reagerar. Men tycker du inte att kvinnor ska protestera när de känner sig förfördelade?

– Det är klart att de ska få göra det. Självklart ska de få göra det. Men om problemet nu har existerat länge. Pia Sundhage har uppfattat det i 20-30 år. Då borde något ha hänt på den tiden. Speciellt när vi har damfotbollsspelare som nu leder stora klubbar och leder stora landslag. Att de inte slagit larm? Det är ju fruktansvärt. Och det är fruktansvärt att våra stackars juniorer ska tvingas spela i undermåliga dojer. Det är inte klokt!

 

Du får ringa din son nu och fråga hur det går när han ska köpa skor.

– Ja, det ska jag göra.

Tack och hej.

 

– Hej!


http://www.expressen.se/sport/fotboll/gert-fylking-det-ar-som-v75-med-kor/

Av Stig Olsson - 28 mars 2015 05:34

Dr Thomas Jackson, psykiater, traditionskristen konservativ politiker och fritänkare skriver här om en form av informativ fartblindhet som han menar växer och frodas hos en kollektivt narcissistisk svensk journalistkår. Journalisterna i gammelmedia har blivit makthavare med en egen maktideologi – journalismen, enligt Jackson.


I gamla tider stod präster och myndigheter för samhällsinformation och attitydbildning till allmänheten inom ramen för lokal tradition. I denna dynamik växte den moderna demokratin och rättssamhället fram. Makten att informera var och är den mest basala och viktigaste komponenten i byggandet av civilisation. För den kristna tron är sanningsbegreppet mer fundamentalt än i andra religioner. ”Sanningen skall göra Er fria” formuleras i Johannesevangeliet kapitel 8 vers 32, en formulering med ett oändligt djup och fundamental betydelse för det kristna samhällsbygget. Sveriges ämbetsmän och institutioner har tagit detta för givet, en självklarhet, fram till 1960-talet.


På 1960-talet inträffande för Sverige ödesdigra ting. Ett var den tilltagande vurmen för den starkt antikristna kommunismen. Flera idédebatter på 1950- och 1960-talet med Ingemar Hedenius och Herbert Tingsten som gavs utrymme i media, ägda till stor del av icke-kristna intressen, resulterade i en begynnande underminering av det ditintills så framgångsrika lutherska samhällsbygget. Kristna konservativa debattörer släpptes inte fram i media förutom när de förlöjligades. Journalismen började göra sig märkbar, den fann sina instrumentella metoder, den formulerade det katastrofala grundpostulatet att icke folkvalda journalister hade rättighet att styra den information som allmänheten skulle få del av.


Maktförskjutningen kulminerade i den kommunistiska 68-revolten bland studenter. Här i Sverige växte det fram ett kollektivt Stockholms-syndrom (ett begrepp inom psykiatrin som betyder ”identifikation med den som hotar”) mot Sovjetunionen, den militära giganten som i ett ögonblick kunde utplåna Sverige. Den historiska situationen var idealisk för en makthungrande ouppfostrad, alltså icke-kristet fostrad, journalistkår, allt ifrån studenter till professorer med ett dubiöst sanningsbegrepp. Landet låg vidöppet för dem och de förstod att de kunde göra karriär, få ekonomisk profit och få anseende genom att vrida information till sin egen eller sin kommunistiska ideologis fördel.


Mycket av detta ägde också rum internationellt med den så kallade Frankfurtskolan som bas. Frankfurtskolan var och är ett vetenskapligt mediokert genomtänkt system av klar icke-kristen prägel. Ett blodbestänkt sammelsurium av psykoanalys och marxism. Sanningen skulle icke vara central längre. Den som hade informationsmakten kom i centrum. Var det en tillfällighet att samtliga centrala personer i Frankfurtskolan tillhörde en anti-kristen ideologi – den kommunistiska?


Vi känner alla till en mängd lögner som spridits av förenade hönshjärnor och tricksters i journalistkåren som:


1. Det är mobbaren i skolan som har problem – inte mobboffret.


Kommentar: Att säga att mobbaren har problem är ett slag i ansikte, mage och själ på det redan utsatte mobboffret. En satanisk hållning utan någon som helst grund i seriös vetenskaplig forskning. Svenska fnittriga feministiska journalister ljuger. Ego-uppblåsta så det bubblar om dem.


2. Alla människor vill jobba – ingen sjukskriven fuskar.


Kommentar: Alla normala människor, dock icke svenska journalister, förstår att många fuskar för att få förtidspension och sjukskrivning. Till exempel hela Englands utvärderingssystem av sjukdomsrelaterad arbetsoförmåga utgår från att en stor procentandel försöker lura välfärdssystemet på pengar. Men detta mörklägger svenska journalistkåren. Uppriktigt sagt verkar den så obegåvad att jag inte tror den har förmåga att ens förstå begrepp och referensramar i saken. Stackars Sverige.


3. Invandring är lönsamt per definition.


Kommentar: Detta är inget annat än en stor lögn som trumpeterats ut i decennier av ”ego-uppblåsta” journalister.


Även om viss invandring är lönsam rent ekonomiskt så är definitivt inte all invandring det.


4. Den största och mest katastrofala mörkläggning av svensk journalism som undertecknad känner till är dock mörkläggningen av iatrogena by-proxy-övergrepp (sjukvårdsframkallade övergrepp från närstående) hos barn och vuxna, till exempel den så kallade apatiska barn-epidemin i Sverige. Vad som gör iatrogena by-proxy-övergrepp speciellt tragiska är att vuxna lurar läkare att börja undersöka och felbehandla deras barn genom att fabricera symtom hos barnen. När läkaren väl förstår att han är lurad så kan han inte avslöja övergreppet eftersom han själv varit en stor del av övergreppet. Skulle han i ett sent skede i övergreppet säga till föräldrarna att han misstänker att de ligger bakom, skulle läkaren själv riskera åtal för deltagande i barnmisshandel och kanske komma i fängelse eller mista sin legitimation. ”Han borde vetat bättre, han som kallar sig läkare” och mycket annat kan föräldrarna skriva i sin anmälan mot läkaren som kommer mer eller mindre helt i övergreppsmännens händer.


Allt detta har undertecknad, specialist på simuleringsdiagnostik, gång på gång informerat svensk media om men då har de hängt ut mig som en okunnig rasist. Offren har blivit en sanslös tortyr av flyktingbarn inför öppen ridå i det svenska etablissemangets regi, där vi vet att många barn är svårt plågade.


Detta förstår vi bland annat genom att de har extrema nivåer av stresshormoner i blodet. Men detta mörklägger journalisterna som utser sig själva till experter på allt möjligt. Svenska mediokra journalister har skapat världens kanske mest tragiska medicinska skandal där tusentals flyktingbarn svårt torterats under en tidsperiod över tio år – eftersom läkare kommer i en hopplös situation: A. de uthängs av journalister som rasister om de slår larm. B. De riskerar polisanmälas av övergreppsmännen för felaktig vård. Men den här typen av kognitiva reflektioner klarar helt enkelt inte svenska journalister av. Krasst uttryckt är de för korkade. Istället intervjuar journalisterna de alltmer fåtaliga i saken sanslöst okunniga läkare som tycker som de själva.


En annan central punkt är att svenska journalister inte förstår att Mohammed och Jesus Kristus representerar två totalt olika religioner med två gudar som inte har det minsta med varandra att göra. Det är två helt oförenliga gudsbilder och värdesystem, men kristna präster som påpekar detta uppenbara sanna påstående skjuts i sank av de mediala prästerna – alltså journalisterna – som menar sig ha tolkningsföreträde. Är det någon mer än jag som är pessimist inför framtiden?


Det finns en mängd andra punkter där svenska journalister i en primitiv onyanserad journalism sätter sig över medborgarna, bestämmer vad folket skall tycka och tänka utan den minsta självkritik. Jag benämner denna ideologi för journalism. Jag använder en -ism eftersom jag ser den som en ideologi, hos journalister, en mycket destruktiv sådan eftersom den släppt det kristna sanningsbegreppet som tidigare varit navet i det svenska samhällsbygget. En annan benämning torde vara demokratur.

FAKTA

Dr Thomas Jackson jobbar halvtid som överläkare med svårt terminalt sjuka inom hospice-verksamhet och halvtid driver han en barnfond i Norge som heter Dr. Jacksons Barnefond. Det är en barnskyddsfond som specialiserat sig på att informera om och förebygga så kallade medicinska proxy-övergrepp mot främst barn men även vuxna som utnyttjas av närstående som medicinska slavar. Detta till exempel inom svenska personlig assistansbranschen. Läs mer på hans hemsidawww.drjacksonsbarnefond.com.
Av Stig Olsson - 27 mars 2015 16:04

När jag skulle börja skriva ledaren för detta nummer kom jag att tänka på rubriken ”Tre nazister gripna för hot mot Expressen” som alla etablissemangets medier sedan upprepade under den gångna veckan.


Varför hade de gripna stått utanför Expressens redaktion? Planerade de attentat? Hade de bomber med sig? Nej, männen kom från nättidningen Nordfront och var blott utrustade med kamera och anteckningsblock. De väntade på en reporter som de ville intervjua. Polisen har följdriktigt, efter att ha utrett saken, förpassat Expressens polisanmälan till papperskorgen.


Att vänta utanför någons jobb för att ställa frågor. Känns metoden bekant? Det är vad Expressen själva gjorde mot privatpersoner som på internet kritiserat invandringen. Samma metod har Aftonbladet kört nyligen, vilket vi skrev om i förra numret.


Så vad gör då dessa ivriga frågeställare när någon vill ställa frågor till dem själva? De ringer polisen.


Inte lika dramatiskt blev det när vår reporter kontaktade Aftonbladet angående deras artikel om ”svenska män” som gruppvåldtagit en kvinna när förövarna i själva verket var somaliska medborgare. Polisen kom inte, men en lur i örat blev det. Och när nätradioprogrammet Granskning Sverige frågade Expressens reporter David Baas om samarbetet med Researchgruppen, som uppmanar till misshandel och varit inblandade i mordbrand, blev resultatet detsamma.


Journalister som hatar frågor är ingen internetmyt. Mediegranskaren Martin Wicklin berättar hur han förlorade alla journalistkompisar när han startade det mediegranskande SR-programmet Tredje statsmakten. Fienden behöver alltså inte vara en så kal­lad nazist, utan lika väl en mörkhyad anställd på SR som har fräckheten att ifrågasätta en publicering.


För en yrkesgrupp som tycker frågor är synonymt med hot, är naturligtvis manifestationer riktade mot dem alltid terrorattentat.


Svenskarnas parti satte nyligen plastband över entréerna till några tidningar i Skåne. Detta med en skylt om att det innanför banden spreds svenskfientlig propaganda. Polisen kom senare att utreda saken som ”nedskräpning”.


För detta grova brott valde Norra Skåne att stänga sin huvudingång så att inga spår skulle förstöras i väntan på brottsplatsundersökningen. Riksmedia skrev om ”nazistiska avspärrningar”.


I vilket annat sammanhang som helst hade upptejpade plastband varit lika fasanfullt som bananskal i brevlådan. Men


det är annorlunda om det är mot journalister, menade journalisterna.


Med precis samma resonemang driver Expressen just nu ett mål i Högsta domstolen (HD) om att olaga hot ska kallas brott mot medborgerlig frihet ifall det drabbar dem. För det är annorlunda. Brott mot journalister är värre, menar journalisterna.


I Högsta domstolen sliter Expressen också med att få lagens utövare att begripa en annan sak. Nämligen att journalister som begår brott inte ska straffas såsom alla andra. 2012 köpte tidningens reporter Diamant Salihu illegala vapen och dömdes för det i domstol. Försvaret i HD följer samma logik som alltid. Att journalister är annorlunda.


Reportrar måste få begå brott när de arbetar.


För även om det inte står i lagen så borde journalistyrket ges polisiära befogenheter. Ja, till och med ännu större frihet. För till skillnad från polisen ska tidningar också få upprätta och samköra personregister. Medan Polisens så kallade romregister är en styggelse så ska journalister få registrera både etnisk tillhörighet och sexuell läggning.


För att inte tala om privilegiet att beträda alla lokaler de önskar. När Expressen nekades komma in på Sverigedemokraternas privata valvaka skrev tidningen att det var deras rättighet. Det hotade till och med demokratin, om de inte fick komma in på den privata tillställningen.


En lika självklar rättighet propageras nu på ledarsidor om att få statlig finansiering när läsarnas betalningsvilja sjunker.


Fram tonar bilden av en yrkesgrupp som tycks betrakta sig som en myndighet. Där verksamheten ska bekostas av skattepengar, anställda skyddas av lag såsom för tjänstemän och med behörighet att göra vad andra inte får.


Blott på en punkt skiljer de sig. De vill inte lyda under offentlighetsprincipen som alla andra myndigheter. Inte ha skyldighet att redogöra för beslut, granskas eller tvingas svara på frågor.


Sådana institutioner har funnits i Europa. Den senaste kallades Stasi och var verksam i Östtyskland.


Måtte vi aldrig få en sådan myndighet i Sverige.


http://www.nyatider.nu/inte-som-alla-andra/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se