Inlägg publicerade under kategorin Den svenska diktaturen

Av Stig Olsson - 23 mars 2015 13:28

Det är helt otroligt hur politiker manipulerar den friska delen av befolkningen! Och media underblåser myten! Det senaste är att gå ut med en ren osanning om ökande kostnader för sjukskrivningar! Merparten av dom friska verkar inte ha någon aning om - eller insyn i - detta!

 

Och inte verkar viljan att veta heller vara så värst utbredd. Det är inte statens utgifter som finansierar sjukförsäkringen! Inte heller de skatter som dras från lönen!

 

Det är dom som har - eller har haft en inkomst som har finansierat den med sociala avgifter vilka inbetalas av arbetsgivaren. Med sådär en 30% av sin bruttolön. Varje månad!

 

Om den friska allmänheten skulle ta till sig det här så skulle dom kräva 30% löneökningar omgående!

 

Arbetsgivaravgifterna är ju sänkta med en förevändning om att flera kommer i arbete med minskad social trygghet!

 

Dom friska blir nämligen dubbellurade - dels blir dom blåsta på höjda löner, dels minskade inbetalningar av sociala avgifter för framtiden när dom väl drabbas av sjukdom. Vilket dom kommer att göra!

 

Hela den ca 30%:a inbetalningen av arbetsgivaravgifter bygger på en gammal överenskommelse om gemensamma trygghetssystem! I den överenskommelsen ingår att avstå från stora löneökningar för att trygga framtiden.

 

Så - alla friska! Ut på gator och torg och kräva ordentliga löneökningar, för en sak är säker; era försäkringspremier är förvandlade till skatter och är borta när ni behöver dom!

 

Då sitter ni i samma båt som vi; sjuka, svaga och utblottade!

ANNONS
Av Stig Olsson - 22 mars 2015 17:32

Vi som har en funktionsnedsättning som gör oss helt beroende av andra människors hjälp för att kunna fungera tvingas att leva i en ständig skräck för om vi får den nödvändiga hjälpen som vi måste ha för att kunna fungera i alla sammanhang i livet


Hur mycket hjälpinsatser vi skall få är inte beroende av dom faktiska omständigheterna utan det sker helt godtyckligt av olika tjänstemän och deras högst personliga inställning till oss som person


Alla beslut räcker endast ett år i taget så vi måste ständigt leva i en ständig skräck över om vi även i fortsättningen kommer att få den nödvändiga hjälpen vi har behov av trots att vi lever med livslånga funktionsnedsättningar


Inte nog med denna ständiga skräck för om man skall få den nödvändiga hjälpen så begränsas våra liv mycket kraftigt på grund av alla begränsningar som sätts upp i antal timmar och vi kan inte leva ett spontant liv 


Med dom förutsättningar man har med bara årsvis vetenskap om den nödvändiga hjälpen man har behov av törs man inte engagera sig i kultur eller föreningslivet eftersom man vet att man inte kan åta sig några som helst förtroendeuppdrag när man inte vet om man kan behålla det efter omprövningen av ens hela livssituation


Man frågar sig varför det skall behöva vara så här att en liten grupp av samhällsmedborgare skall behöva leva i en ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet enbart på grund av en tjänstemans godtyckliga beslut


Vi är alla lika mycket värda och skall ha samma rätt att kunna leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap utan att andra skall ha möjlighet att begränsa en annan människas liv enbart på grund av medmänniskan råkar ha en funktionsnedsättning


Vilken annan grupp i samhället tvingas att leva med detta ständiga hot mot ett fungerande liv i full samhällsgemenskap


Skulle man utsätta hele befolkningen för detta vansinne så skulle det snart vara stora massdemonstrationer och upplopp men eftersom det bara berör en liten del av samhällsmedborgarna så blir det inga som helst protester vilket visar på vilken inställning samhället har till oss med stora hjälpbehov på grund av en funktionsnedsättning


Sverige har både undertecknat och ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som skall vara rättesnöret i samtliga beslut som berör funktionsnedsatt


Men regeringen och riksdagen vägrar att införa den som svensk lag och får mycket kraftig kritik för att man inte ser till att den införs som lag och så länge man gör detta så kommer vi att fortsätta att behöva leva i ständig skräck för att få en försämrad livskvalitet helt i onödan


Så här skriver FN till Sverige när det gäller att införa konventionen i den svenska lagstiftningen


7.
Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in-förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens
politik och kommunernas politik när det gäller att genom-föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of-ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet 
No 3/2011 H.M v Sweden.


8.
Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.


https://www.dropbox.com/…/%C3%B6vers%C3%A4ttning%20rek%20cr…?

http://mffmr.se/…/att-behova-leva-i-standig-skrack-ar-myck…/

ANNONS
Av Stig Olsson - 21 mars 2015 05:15

Den som läser min blogg vet att jag ifrågasätter rätt många saker av det som pågår i vårt land. Och den här gången retar jag upp mig på ytterligare sak... Alla vi medborgare i landet Sverige känner ju till hur "viktigt" det är med utbildning eller hur? 


Och det gäller över hela linjen, från att städa toaletter på busstationer till att vara chef på någon av alla våra myndigheter (ok nu kanske jag tog i men du fattar)... 

Ja, om du inte har en utbildning att visa upp om du söker jobb som städare så måste du ta en intern utbildning på det företag du ska jobba åt i framtiden. Kanske en 2-veckorskurs eller nåt liknande, för annars får du inte jobbet.


OK, så börjar mina tankar att gå och jag kommer plötsligt ihåg att vår förra justitieminister Bea Ask inte direkt hade nån juridisk utbildning... Allt hon hade i sin ryggsäck var en utbildning som hårfrisörska!?!?

Jag kom att tänka på henne när jag igår läste en artikel om Margot Wallström, vår utrikesminister... så jag googlade lite på henne och ser då att hon är ju ändå sämre rent utbildningsmässigt!


Hon har inte gått en enda dag på  t ex högskola... hennes betyg från grundskolan respektive gymnasiet är dåliga... ändå sitter hon idag som vår utrikesminister!?!?

Hur i helvete går det ihop???

Nä just det, det går inte ihop!


De enda i vårt land som inte behöver nån utbildning verkar vara våra politiker, de som sen ska sitta och bestämma alla våra lagar... men själva är de knappt läskunniga!?!?


Va faan är det som pågår??? Hur länge ska vi sitta på våra arslen och bara ta emot gång efter gång från dessa korrumperade apor???


Jag är så less på den här skiten att jag önskar vi hade en Breivik i landet som kunde lösa våra, folkets, problem med urusla politiker som inte ens kan stava till ordet arbete!


Margot var så pissdålig att hon inte ens klarade av att jobba på en bank utan valde i stället att hoppa på det korrumperade politikertåget genom att gå med i det största och mest laglösa partiet vi har i Sverige, nämligen Socialdemokraterna... men så är Margot stenrik också...


Eller vad sägs om att hon under sina år i EU drog in 19 miljoner, bara i lön... hur mycket i dolda inkomster hon fick är av naturliga skäl inte känt, för det vägrar hon såklart uppge.
Sen, som lite uppmuntran för denna stackars hårt arbetande sossen så får hon också en pension på 85 000 per MÅNAD!!! Ända fram till sin 65-årsdag... och efter det lär hon få en riksdagspension på motsvarande belopp... så inte faan är dom fattiga inte våra kära politiker!


Nu ska du få läsa ett exempel på hur hög Margots IQ är... och jag måste ärligt talat säga att detta skrämde mig när jag läste det igår...


Utrikesminister Margot Wallström efter mötet med representanter ur näringslivet på näringsdepartementet där de diskuterade konsekvenserna av att Saudiska myndigheter har beslutat att inte utfärda nya visum för svenska affärsmän.

Utrikesminister Margot Wallström efter mötet med representanter ur näringslivet på näringsdepartementet där de diskuterade konsekvenserna av att Saudiska myndigheter har beslutat att inte utfärda nya visum för svenska affärsmän. Foto: TT
 

Margot Wallström är djupt oroad över att hennes uttalanden om rättsväsendet i Saudiarabien ska uppfattas som kritik mot islam. På mötet med näringslivet upprepade hon rädslan för att en sådan tolkning ska sprida sig i den muslimska religiösa världen.


Enligt de som var med på mötet i näringsdepartementet var Margot Wallström märkbart skakad över arabvärldens reaktioner på hennes uttalanden om tillståndet för mänskliga rättigheter i Saudiarabien.

”Olyckligt att kritiken kopplats ihop med islam”

Wallström har bland annat sagt att det är medeltida metoder att döma sina medborgare till piskning såsom skett med den fängslade bloggaren Raif Badawi. Vid mötet med näringslivets toppar gav hon vid flera tillfällen uttryck för sin rädsla att det hon sagt skulle få spridning i den muslimska världen.


– Det som varit olyckligt är att det har kopplats ihop med islam, eller det har antytts att det skulle vara uttalanden mot islam. Men det är både felaktigt och väldigt olyckligt. Det är viktigt att tala om att det här inte är några uttalanden som riktas mot en religion, säger Margot Wallström i en intervju till TT efter att mötet avslutats.

Vittnar om allvar

I Saudiarbien gäller sharia som anses vara en gudomlig lag. I den kommuniké där det samlade Arabförbundet fördömde Margot Wallströms uttalanden för några dagar sedan stod skrivet att sharia har garanterat mänskliga rättigheter och räddat människors liv.

Flera av de närvarande från näringslivet vittnade om allvaret i den situation som uppstått. En av deltagarna sa att hon och hennes medarbetare skämdes över att representera Sverige efter det som hänt. Andra kritiserade regeringen och hävdade att den saknar kontroll över utvecklingen.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/wallstrom-ar-djupt-oroad


Min fråga till dig läsare är ju rätt enkel... Ska vi acceptera att dessa stolpskott till politiker ska få fortsätta stjäla våra skattepengar på detta vis? 


Tänk efter... En riksdagsmans lön ligger i genomsnitt på 70 000, multiplicera det med 349 vilket är antalet riksdagsledamöter så får du den nätta summan på 24 430 000 kronor... PER MÅNAD som de kostar oss, bara i löner!

På ett år blir det lite drygt 29 MILJARDER!


Är dessa intelligensbefriade kräk verkligen värda så mycket pengar??? 


Jag tycker inte det... Bort ut väck med dom och sätt in proffs inom varje departement i stället... sparka dom som inte sköter sig, utan fallskärmar... fängsla de som fuskar... BORT BORT BORT med dom!


Låt mig bara ge dig ett exempel innan jag slutar det här inlägget...


För ca 26 miljarder per år så får Sverige ca 17 000 handikappade människor som kan leva ett någorlunda drägligt liv pga att det, än så länge, finns personlig assistans... Dessutom skapar det direkt 80 000 arbetstillfällen för de som jobbar som assistenter... 


Och en debatt som går hög nu i riksdagen är att DOM tycker dessa 26 miljarder ä för mycket så de har skurit ner på denna livsnödvändiga hjälp med ca 1000 människor som idag inte får mer hjälp... Av dessa 1000 har ca 300 tagit livet av sig pga denna galenskap...


Men tror du att de som skar ner på vår assistans sänkte sin lön med ett enda öre?

Nä just det... i stället höjs deras löner med ca 6000 kr per år... vilket ökar kostnaden för skattebetalarna med drygt 25 MILJONER till per år!!! FYYYYYYY FAAAAAAN


Av Stig Olsson - 20 mars 2015 12:21

Människor med funktionsnedsättning har alltid varit andra klassens medborgare. Att byta namn på oss från lytta och krymplingar till handikappade, funktionshindrade, funktionsnedsatta och andra fina ord har varit lättare än att förbättra verkligheten: enligt Statistiska Centralbyrån har vi sämre livskvalitet, sämre utbildning, lägre inkomster, sämre bostadsstandard, sämre hälsa, färre sociala relationer – you name it. Så länge våra materiella förutsättningar inte ändras, kommer nya beteckningar på oss snart fyllas med samma fula och fördomsfulla innehåll och associationer som de tidigare beteckningarna haft. Det räcker alltså inte med att noggrant följa de senaste politiskt korrekta beteckningar. Större ansträngningar behövs nog.


Hittills har funktionshinderrörelsen varit ganska bra på att peka på orättvisor i samhället, att uppvakta politiker och att ställa dem mot väggen för att de inte gjort tillräckligt. Som offentlig statistik visar har dock strategin varit endast begränsat framgångsrik. Därför har man framför allt i anglosaxiska länder kompletterat strategin med att använda sig av lagen. Jag ska ta ett exempel som handlar om rasdiskriminering och som påverkat även utvecklingen på funktionshinderområdet.


Idag är det olagligt av ett skoldistrikt i USA att vägra ett barn en viss utbildning med hänvisning till barnets hudfärg. Så var det inte på 50-talet. Förändringen började komma igång först när rättsfallet Brown vs Board of Education of Topeka (1954) kom upp till USA:s Högsta domstol. I den amerikanska författningen utlovas medborgarna ”equal protection under the law” (lika skydd av lagen). När det gäller jämlikhet i åtnjutande av utbildningssystemet hade ”equal protection” tolkats så att svarta och vita barn fick gå till var sitt segregerat skolsystem så länge det kunde påstås att utbildningarna var likvärdiga för vita och svarta barn. I fallet Brown ansåg inte föräldrarna till en svart skolflicka att deras dotter Linda när hon gick i lågstadiet skulle behöva ta bussen till den närmaste ”svarta” skolan i Kansas City, när det fanns en ”vit” skola inom gångavstånd. Med hjälp av advokater från den svarta medborgarrättsrörelsen NAACP ifrågasatt de det ”jämlika” i förfaringssättet. Fallet vandrade upp genom instanserna och till sist bestämde Högsta domstolen i sin numera klassiska dom att ”separate is not equal” (segregering är inte jämlik). Domaren slog fast att även om man kunde påvisa att kvaliteten på utbildningen var likvärdig i undervisningsavseenden, så skulle ett segregerat system fortfarande inte vara likvärdigt: att skilja de svarta barnen från andra barn med liknande ålder och kvalifikationer enbart på grund av deras ras framkallar en mindervärdighetskänsla angående deras plats i samhället som kan skada deras psykiska utveckling på ett sätt som troligen aldrig kan läkas. (“To separate them from others of similar age and qualifications solely because of their race generates a feeling of inferiority as to their status in the community that may affect their hearts and minds in a way unlikely ever to be undone.”)


Domen i Brown vs Board of Education har varit en milstolpe i kampen för  lika medborgarrättigheter i USA, inte enbart för etniska minoriteter utan även för funktionshinderrörelsen. USA:s anti-diskrimineringslagstiftning Americans with Disabilities Act (ADA) från 1990 kan ses som en direkt följd av Brown v Board of Education från 1954.


Att använda lagen som verktyg för att förhindra diskriminering och förbättra samhället förutsätter en förståelse för den juridiska processen, dess möjligheter och begränsningar, och framför allt för den roll som rättspraxis har i rättsskipning.


Det räcker inte med att kunna vifta med några lagparagrafer eller med artiklar i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man måste kunna åberopa lämpliga prejudikat – dom av en högre domstol som avser jämförbara fall – för att kunna få sin rätt, vilket förutsätter att andra personer som haft liknande problem, orkat ta dem till domstol och vunnit. Det kan ta lång tid, kosta stora summor och mycket ork.


Sedan januari 2015 finns ett tillägg till diskrimineringslagen som klassar brist på tillgänglighet som möjlig diskriminering.


Lagen har sina uppenbara brister. Exempelvis undantas företag med färre än 10 anställda (ungefär 96% av alla svenska företag tillhör den gruppen) så de kan inte prövas för diskriminering. De skälighetsbedömningar som ska göras kan innebära att en åtgärd kan komma att anses kosta för mycket, vara oskälig. Men det vore oklokt att inte försöka använda och tillämpa lagen så långt det går. Det kan hända att lagen visar sig vara helt tandlös. Men först måste vi bevisa det.


Jag anser att vi har en bättre chans att på sikt få en bra diskrimineringslag, om vi använder och testar de lagar som vi redan har. För att underlätta detta grundas snart en ny ideell förening med namnet Med lagen som verktyg.


Medlemmarna ska få stöd av föreningen för att få sin rätt, om nödvändigt, prövad i domstol med hjälp av advokater som arbetar för inga eller låga arvoden. Klagande som är medlemmar i föreningen ska inte riskera att betala pengar när man förlorar. I gengäld förpliktar man sig att dela eventuella skadestånd eller förlikningspengar med föreningens Processfond så att föreningen på sikt kan driva större och dyrare rättsfall. Men inte alla diskrimineringsfall ska kunna drivas i domstol. Det beror på fallens natur och på tillgång av advokater inom vårt nätverk.


Vi vill inte längre stå vid sidan och se på när andra definierar våra problem och försvarar våra rättigheter. Vi har haft väldigt mycket tålamod och inte särskilt mycket har hänt. Vi har väntat nog. Nu vill vi ta vår sak i våra egna händer. Vi vill ta de som kränker våra mänskliga rättigheter till domstol och på så sätt testa den nya lagstiftningen.


Vill du vara med och starta den allmännyttiga ideella föreningen Med lagen som verktyg?


Vi träffas på STIL, Storfrorsplan 36 10 tr i Farsta, den 31 mars kl 16.00


För att få möteshandlingarna anmäl dig hos linda.robertsson@independentliving.org


http://fulldelaktighet.nu/?p=3419

Av Stig Olsson - 18 mars 2015 14:41

För ett tag sedan kom det ett mail från redaktionen för Full Delaktighet som efterlyste nya inlägg till bloggen från tidigare skribenter. Självklart ville jag medverka! Inte minst för att hedra Erik Ljungberg som startade den här bloggen och som gjort så oerhört mycket för att få samhället att inse att det måste finnas plats och utrymme för alla. Så självklart egentligen – men det fungerar inte så.


Men tack vare modiga och envisa människor som står upp för denna självklarhet och visar på var bristerna finns kommer så småningom detta enda självklara att inträffa – att alla blir delaktiga och att alla får samma värde och likaberättigande. En sådan person var Erik. Han vägrade att finna sig i de levnadsvillkor som samhället skapat för oss som lever med en funktionsnedsättning. Dåliga villkor som många gånger beror på ren okunskap. Kanske också kryddade med en del fördomar om vilka krav människor med funktionsnedsättningar kan tänkas ha på hur de vill leva sina liv.


Jag har liksom Erik en neuromuskulär sjukdom. Idag vet jag att symptomen fanns där redan i väldigt unga år, men funktionsnedsättningen som svaga muskler för med sig gav sig inte ordentligt till känna förrän i 25-årsåldern. Då var jag fullt i gång med mitt liv, hade fått mitt första barn och väntade det andra. Så här i backspegeln så kan jag se att mina rädslor då framförallt rörde sig kring själva diagnosen. Om jag skulle dö i förtid eller drabbas av något annat som skulle göra mig svårt ”handikappad”.


Idag kan jag le lite åt den rädslan. För visst infriades den i form av ett rejält rörelsehinder, men det är inte värre än att det kan lösas med hjälp av min elrullstol. Men vad jag inte visste – var att problemet med rörelsehindret egentligen inte skulle ligga hos mig, utan faktiskt – i hur min omgivning är utformad och i vilken praktisk hjälp som finns att tillgå för sådant som de flesta människor tar alldeles för givet. Jag lever i likhet med många andra ett väldigt aktivt liv och jag har många intressen. Men för att kunna leva så krävs en oerhörd planering och dessutom ett oändligt tålamod.


Det handlar om att inte kunna välja vilken restaurang jag vill äta på. Det handlar om att inte kunna åka med kommunala färdmedel och oerhört begränsat med vanliga tåg. Det handlar om att inte kunna besöka vilka affärer jag vill, välja teater, bio. Det handlar om svårigheter med att närvara vid viktiga arbetsmöten, vara politiskt aktiv, kunna gå på vilka kurser jag vill. Allt på grund av utformningen av den fysiska miljön. Listan kan göras oändlig. Den är ofrånkomlig – den där känslan av att få finnas till på nåder.


Jag vägrar att få existera på nåder. Jag vägrar att leva ett liv som anses som ”skäligt” för sådana som mig. Jag vill inte ha något mer än någon annan – jag vill bara kunna leva och göra rätt för mig på samma villkor som alla andra. Och jag brinner för att alla ska ha den möjligheten.


Erik finns inte hos oss längre – men hans visioner och livsverk lever vidare genom oss som vill fortsätta att förverkliga det enda tänkbara – ett samhälle där alla kan och får bidra efter bästa förmåga och där också plats och möjligheter att göra detta finns.


Tack Erik!


http://fulldelaktighet.nu/?p=3408


Lise Lidbäck

Om Författaren

Lise Lidbäck har alltid haft ett stort intresse för politik och samhällsfrågor och brinner särskilt för frågor som rör människors sociala och mänskliga rättigheter. Lise är förbundsordförande i Neuroförbundet (tidigare Neurologiskt Handikappades Riksförbund) och även styrelseledamot i Federationen Lika Unika som arbetar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Av Stig Olsson - 18 mars 2015 07:54

Nu är det en ny artikel igen där man förfasar sig över att det är 225 000 gamlingar som "bara" har mindre än 11 000 kr per månad att leva på!? Va faan? Som tur är vet jag att svenska folket faktiskt skiter i dessa gnällspikar, för vi säger såhär "Vaddå 11 000, det är väl nog mycket till nån som ändå aldrig gör nåt"!?


Jag menar bara... HUR mycket behöver dom som ändå inte har nån glädje kvar, nä inte ens att leva!? Jag tycker de borde vara tacksamma som ändå har såpass mycket!


Förresten, allsång i kyrkan är väl ändå gratis, plus alla bingospel som PRO arrangerar... Nä jag fattar ingenting...


För dig som vill lära sig mer om vad dessa bortskämda gamlingar gnäller över kan ju bara läsa den här artikeln och se på videon:


Fattigpensionärer – en växande grupp



I dag lever nästan en kvarts miljon pensionärer i Sverige under EU:s fattigdomsgräns. Andelen fattiga äldre har ökat dramatiskt sedan 2006.

 

EU:s fattigdomsgräns är 60 procent av landets genomsnittliga (median) disponibla inkomst. I Sverige motsvarar det strax under 11.000 kronor i månaden. Nu slår Pensionärernas Riksorganisation, PRO, larm om att de fattiga pensionärerna i framtiden kommer att bli allt fler. Därför kräver de en utvärdering av hela pensionssystemet.

– Den gruppen riskerar att öka och det är ganska pinsamt att det ser ut på det här sättet, säger Bengt Sibbmark på PRO.


Många som invandrar till Sverige i vuxen ålder hinner aldrig jobba in en tillräcklig pension, eftersom systemet inte bara väger in den inkomst man haft under arbetslivet, utan också hur länge man bott i landet. Invandrare riskerar att bli fattigpensionärer, menar PRO, som också kräver akuta åtgärder för fattigpensionärerna.

Finanskris och jobbskatteavdrag

Enligt Pensionsmyndighetens prognos lever 225.000 pensionärer under fattigdomsgränsen idag. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006.


– Jobbskatteavdraget bidrog till att få upp den här andelen. När de som förvärvsarbetade blev rikare, då blev andelen fattiga pensionärer större, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten.


Efter finanskrisen slog bromsen i pensionssystemet till och 2010 sänktes därför pensionerna. Detta gjorde att ännu fler hamnade under det relativa fattigdomsstrecket. Dessutom har grundnivån i pensionen inte ökat lika mycket som lönerna de senaste åren. Det har gjort att pensionärerna hamnat ännu mer på efterkälken. PRO menar att klyftan ökat mellan garantipensionärer och löntagare.


– Detta skulle man kunna använda som argument för att höja nivån på grundskyddet, men det finns också andra åtgärder. Man skulle kunna betala in mer pengar till pensionssystemet, eller höja pensionsåldern, säger Ole Settergren.

Kostar miljarder

Alla lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljard kronor varje år. Utslaget på varje pensionär rör det sig om ungefär 1.700 kronor i månaden, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.

– Man kan ha olika ingångsvärden i vad som är rättvisa. Det kan vara att alla har lika inkomster, eller att alla får en pension som står i relation till hur mycket man har betalat in till pensionssystemet, säger Ole Settergren.

FAKTA: FATTIGA PENSIONÄRER

Antal pensionärer under EU:s fattigdomsgräns per år, avrundat till närmsta 25.000-tal:

2014: 225.000 (2014) (prognos: Pensionsmyndigheten)

2013: 200 000

2012: 225 000

2011: 250 000

2010: 225 000

2009: 200 000

2008: 225 000

2007: 225 000

2006: 125 000;

2005: 125 000

2004: 125 000

2003: 125 000

2002: 150 000

2001: 175 000

2000: 150 000

1999: 125 000

1998: 100 000

1997: 50 000

1996: 75 000

1995: 75 000

Källa: Statistiska centralbyrån

 

Förutom relativ fattigdom, som baseras på medelinkomsten i landet finns också begreppet absolut fattigdom. Det betecknar de människor som lever under nivån för existensminimum som Socialstyrelsen räknat ut. Enligt Pensionsmyndigheten beräknas cirka 33.000 pensionärer leva i absolut fattigdom. Då kan man ha rätt till äldreförsörjningsstöd.

FAKTA: ALLMÄN PENSION

Garantipension: Finansieras av staten och ska fungera som grundskydd för dem med liten eller ingen pensionsgrundande inkomst under arbetslivet. Gäller från det att man fyllt 65 år. För att ha rätt till full grundpension måste man bott minst 40 år i Sverige. För den som bott kortare tid i landet minskas beloppet med 1/40 per år som saknas.

Inkomstpension: Fungerar som en inkomstgrundad pension och baseras på de pensionsrätter som betalats in under arbetslivet. Beloppet varierar beroende på hur mycket som betalats in under arbetslivet, samt inkomstutvecklingen i samhället.

Premiepension: Är inkomstgrundad och baseras på pensionsrätterna i premiepensionssystemet. Storleken på premiepensionen varieras beroende på hur mycket som investerats under arbetslivet och hur fonderna utvecklats. För den som väljer att inte göra aktiva val förvaltas pengarna av Sjunde AP–fonden.

Den allmänna pensionen är skattepliktig. Utöver den allmänna pensionen kan man vara berättigad till följande ersättningar.

Bostadstillägg: (behovsprövas, betalas ut efter 65 års ålder), äldreförsörjningsstöd, särskilt pensionstillägg, efterlevandestöd till barn.

Den som går i pension från 61 års ålder får endast ut inkomstpension och premiepension fram tills man fyller 65 år.

FAKTA: BROMSEN I PENSIONSSYSTEMET

Bromsen, som också kallas balanseringen handlar om att skulderna i pensionssystemet inte får bli större än tillgångarna.

Balanseringen är förhållandet mellan tillgångar och skulder. Bromsen slår tillnär de inbetalade avgifterna väntas bli för låga i förhållande till utbetalningarna. Detta för att inte värdet i pensionssystemet ska urholkas på sikt.

 
Av Stig Olsson - 17 mars 2015 08:05

Det är såna här människor jag tycker vi ska hjälpa, inte de som kommer hit och vill förstöra för oss! 


Ferit (Fero) vill gärna komma tillbaka till Sverige och arbeta. Har du något  tipshör av dig!

Ferit (Fero) vill gärna komma tillbaka till Sverige och arbeta. Har du något tips hör av dig!

Ferit Kllogjeri kom till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Han blev placerad på Svanbacken i Delsbo. Hela processen tog två år och Ferit fick avslag. Han fick inte stanna i Sverige. Nu går han i Albanien och längtar tillbaka. Längtar till Sverige. Han trivdes så bra. Han känner sig snudd på som svensk. Han var i Sverige 2012 till 2014. Ferit är 50 år. Han är elektriker. Han är inte gift och har inga barn.

 Varifrån är du i Albanien?

Jag kommer från Elbasan. Det ligger mitt i Albanien. Två mil söder om huvudstaden Tirana.

Var du på Svanbacken hela tiden? Var det bra miljö på Svanbacken?

Det var inte så tråkigt att bo på asylhem, men det var tråkigt att gå och vänta hela tiden på svaret. Det var bra miljö på Svanbacken. God mat. Man fick träffa människor från andra länder. Intressant. Svenska folket är mycket bra.

Hur mycket fick ni i ersättning varje månad? Fick ni pengarna på ett Ica-kort?

Vi fick ersättning – fickpengar – 700 kronor varje månad. Ja, jag hade ett ICA-kort och brukade varje vecka gå till Delsbo och handla på Ica. Eller så tog jag ut kontanter och handlade på Hemköp som ligger mittemot.

Varför vill du komma tillbaka?

Det var svårt för mig i Albanien. Det är svårt att hitta ett jobb. Jag är kristen och muslimerna hjälper varandra. Inte mig. De säger till mig: Du är kristen. Alla älskar inte dig. Du är Quafir. De menar: Ute från Gud. Skratta inte nu men jag känner mig svensk. Tycker om svensk kultur. Svenska människor var mycket trevliga mot mig. Jag brukar gå på svenska kyrkan i Delsbo varje söndag.

Kan du söka uppehållstillstånd igen?

Ja, jag kan söka uppehållstillstand igen i Sverige. Situationen nu i Albanien är svår. Under kommunismen och diktatorns Enver Hoxha var det mycket tråkigt och svårt. Min familj var fattig som alla andra albaner. Vi kunde inte prata fritt. Kommunisterna styrde med järnhand.

Vad kan du jobba med? Kan du jobba som elektriker i Sverige? Kan du tänka dig att jobba med djur.

Jag kan jobba som elektriker men först måste jag gå en kurs i sex månader för elektriker och lära mig mer svenska och vad som gäller här. Jag kan jobba med djur också. Jag älskar djur känner och har vuxit upp med djur i min by. Jag kan bygga och måla. Jobba med vad som helst faktiskt.

Lärde du känna folk i bygden?

Ja, jag lärde känna flera människor i trakten. I kyrkan träffade jag många och så gick jag på Tingshuset. Där fanns det aktiviteter för asylsökande från Svanbacken. Där fick jag många nya vänner. Vissa håller jag kontakt med än via Facebook bl a. Skriver brev också. Det var mycket roligt i Sverige.

Var det svårt att lära sig svenska?

Det var svårt i början men jag lärde mig mer och mer och kan nu svenska ganska bra. Men jag ska lära mig mer. Tycker svenskan har en fin språkmelodi. Jag har lite svårt med uttalet men jag tycker mycket om det svenska språket.

Vilka språk kan du prata?

Jag kan prata engelska, franska och albanska förstås. Det skulle vara jättekul att komma tillbaka till Sverige och få ett jobb där. Om så bara över sommaren avslutar Ferit.

Ferit i bergen


https://parnassen.wordpress.com/2015/03/16/ett-asylfall

Av Stig Olsson - 16 mars 2015 19:04



Efter att Svea hovrätt klargjort att man förväntar sig att åklagarsidan gör något i ärendet som rör Julian Assange, och Högsta domstolen också har satt ner foten, så ska nu äntligen Assange förhöras. Det är inte en dag för tidigt. Men återigen vägrar överåklagare Marianne Ny att låta sig intervjuas.

Turerna har varit många. Assange blir anmäld för våldtäkt med mera av två svenska kvinnor. Senare framkommer det att den yngre av kvinnorna egentligen inte ville anmäla honom, utan kände sig pressad att göra det.

 

En förundersökning inleds och ganska snabbt byts en kammaråklagare ut mot den erkänt skickliga chefsåklagaren Eva Finné. Hon kommer vartefter fram till att det inte handlar om våldtäkt, och likaså avskriver hon andra brottsrubriceringar. Vad som blir kvar är att han möjligen gjort sig skyldig ofredande, dock inte sexuellt ofredande – alltså ett brott som är på nivån bötesbrott.

 

Hela den sekretessbelagda utredning som leder fram till dessa beslut 

från chefsåklagaren Finnés sida, bifogas till höger om den här artikeln. Av utredningen framstår chefsåklagare Finnés slutsatser som logiska och begripliga. En av många underliga faktorer i fallet är en "teknisk bevisning" i form av en kondom som Assange skulle ha använt vid ett helt frivilligt samlag med den äldre av de båda kvinnorna. Och där han, enligt henne, efter ett tag skulle ha dragit ut och rivit sönder kondomen för att därefter fortsatt med samlaget med den trasiga kondomen på sin penis. När hon tillfrågas av polisen om hon möjligen har den kondomen kvar visar det sig att hon har det, och hon återkommer efter några dagar med en trasig kondom till polisen.

 

När kondomen undersöks visar det sig att det inte finns någon form av sekret på den. Varken från kvinnan eller Assange. Det torde därmed vara den enda kondom som någonsin använts vid ett vaginalt samlag utan att det hamnat något minsta sekret på den.

 

Att kvinnan ifråga därtill varit noga med att Assange skulle bo kvar hos henne, flera dagar utöver den tid som det varit planerat – och därmed flera dagar efter de påstådda sexuella övergreppen, gör chefsåklagare Finnés beslut än mer begripliga.

 

Det sista Assange säger i förhören är att om det är något mer de vill ta upp, så får de höra av sig. Han ställer sig alltså till förfogande. Veckorna går men inga nya förhör hålls. Assange har inte belagts med reseförbud, så efter några veckor reser han till England. Då utfärdas en internationell arresteringsorder av den tredje åklagaren i fallet, överåklagare Marianne Ny.

 

Efter diverse turer i England tar Assange sin tillflykt till Ecuadors ambassad i London, när han riskerar att bli utlämnad till Sverige. Att han gör det beror på att han och hans rådgivare anser att risken är stor att han ska komma att utlämnas från Sverige till USA, där han riskerar att dömas till livstid för sina avslöjanden av USA:s krigsbrott.

 

På den ambassaden har han nu befunnit sig sedan sommaren 2012, i något som närmast kan beskrivas som husarrest.

Under de här närmare tre åren har det gång på gång ifrågasatts att svensk polis och åklagare inte tar sig till London och förhör honom, så att det kan bli ett avslut på den här historien. Alltså precis som man ofta gjort i liknande situationer. Svaret har hela tiden varit att om man därmed kom fram till att man ville åtala honom i Sverige, så är det inte säkert att det skulle kunna genomföras, eftersom man inte kan tvinga ut honom från den där ambassaden.

 

Det är ett minst sagt underligt argument. Förundersökningar ska bedrivas så långt det är möjligt. Att underlåta att göra det på grund av vad man tror eventuellt kan hända framöver, är naturligtvis helt fel.

 

Nåväl, nu ska det då äntligen ske, efter att både Svea hovrätt och Högsta domstolen markerat att nu får det vara nog med de här dumheterna. Men återigen vägrar överåklagare Marianne Ny att låta sig intervjus. Vad är det för överåklagare som inte kan ställa upp och svara på frågor från medierna, som i en demokrati ska utgöra granskarna? Handlar det möjligen om att hon har beordrats uppifrån att inte göra det?

 

http://www.reclaimjustice.com/artiklar/antligen-ska-assange-forhoras/

 


Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se