Inlägg publicerade under kategorin Jobb - arbete - kneg

Av Stig Olsson - 24 juli 2012 13:29

Rubriken kommer från en invandrad irakier och jag tycker den säger allt om oss svenskar... Varför vågar vi inte visa att vi älskar vårt land, vår historia, vår kultur, sätt att vara etc!?!? I morse såg jag på nyheterna där bl a Dr Alban intervjuades... Han fick frågan om hur han betedde sig i sitt ursprungsland Nigeria... Han svarade: "När jag är i Nigeria beter jag mig som nigerian, när jag är i Sverige beter jag mig som svensk. Hur skulle det annars se ut om jag betedde mig annorlunda. Det är väl rätt självklart att bete sig som alla andra i det land man är"!!!!!!!

Tänk att det måste till en invandrare för att säga som det är... Dessutom tror jag ingen kommer att våga kalla honom för rasist heller... Tur det inte var intervjuaren som sa detta, för då hade han redan varit på häktet nu!

Se rubriken här nedan och läs sen artikeln, för där citeras både invandrare och anställda på migrationsverket!!!

“Godhet är en sak, dumhet en annan”

Merit Wager

Merit Wager

LEDAREAv Gotlands Allehanda Merti Wager. Publicerad 2012-07-23: “Att svenskar av andra folk ofta ses som naiva, blåögda, rentav självutplånande är ett faktum. I varje fall för oss som umgås med utomeuropeiska asylinvandrade. Väldigt många bland dem är förundrade över hur lite svensken värdesätter sig själv och sitt land och hur lätt det är att manipulera och lura en svensk.

 

Givetvis är långt ifrån alla som invandrar ute efter att lura och manipulera svenskar, men även de som inte gör det har en klar bild av hur annorlunda svenskarna är, jämfört med andra folk som ofta är stolta över sin kultur, sitt folk, sitt land och gärna förmedlar det till andra.

“Svenskarna verkar ha ett omättligt godhetskomplex”, sade en irakier, som varit här några år, till mig. “Men det är inte bra. Den som så lätt låter sig utnyttjas, den blir utnyttjad. Svenskarna är för mesiga, de är rädda att bli kallade främlingsfientliga om de säger nej till oss.”

En klarsynt iakttagelse som min vän från Irak är långt ifrån ensam om. Generellt kan sägas att väldigt många asylinvandrade inte vill bli behandlade med svenska silkesvantar, att de vill bli räknade med, avkrävda ansvar och bemötta som svenskar. Men den mycket utbredda rädslan för att någon ska andas orden “främlingsfientlig”, “rasist” eller “islamofob” gör att svensken ofta både viker sig dubbelt och lägger sig platt för att undvika ordstämplarna.

En desillusionerad socialsekreterare berättar:

“Som socialsekreterare har jag ofta haft initiala samtal med så kallade “ensamkommande flyktingbarn”. Ibland, eller till och med ofta, kommer känslan över mig att jag deltar i en teaterföreställning. Jag har en roll, “barnet” en annan och tolken en tredje.

“Barnet” (oftast en ung man cirka 18-22), berättar sin rövarhistoria, jag nickar instämmande och förstående även om pjäsen ibland övergår i ren fars, och den stackars tolken sitter på sin stol och vrider sig som en mask på kroken.

Vi spelar våra roller enligt det givna manuskriptet, och jag gör allt och lite till för att “sextonåringen” skall få ett så fint och värdigt mottagande i Sverige som möjligt. Och så gör också så gott som alla andra i denna charad i massformat.”

I åratal har miggor (anställda vid Migrationsverket) berättat de mest häpnadsväckande och skrämmande historier från sin vardag som handläggare och beslutsfattare i asylärenden. Redan här, i de första kontakterna med det svenska samhället, läggs grunden för vilken bild de nyanlända får av Sverige och svenskarna.

Läser man miggornas berättelser (samlade i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, utkom i februari på Mummelförlaget) blir man mörkrädd. Att det är så många som vet att man kan lura och bedra sig in i Sverige vet nog inte den stora allmänheten, det rapporteras det nästan aldrig om i “gammelmedia”.

Den svenska politiska, polisiära och även rent allmänna slapphäntheten som gör detta möjligt, spiller tyvärr över på dem som faktiskt har skyddsbehov och som gärna vill komma in i samhällsgemenskapen. De riskerar att dras över samma kam och bli lidande för vad andra gör, när man i Sverige inte vågar ta itu med bedrägerierna ordentligt.

Det går inte längre att floskla på om integration. Att flytta ut integrationsdepartementet i en invandrartät förort och låta integrationsministern gå på “trygghetsgrillning” (?) är trams.

Följ utlänningslagen, ta in dem som har asyl- eller skyddsskäl och se till att resten av de asylsökande, som inte uppfyller lagens kriterier för att få stanna här, lämnar landet så snabbt som möjligt.

Ge sedan god svenskundervisning och visa respekt för dem som fått uppehållstillstånd men framhåll också att i Sverige gäller svenska lagar och ett demokratiskt och fritt sätt att leva och att religion och andra kulturella yttringar främmande för det svenska samhället får utövas i privatlivet, inte i den svenska offentligheten.

Svårare än så skulle det inte behöva vara.”

www.meritwager.wordpress.com


http://www.swedenconfidential.info/2012/07/24/godhet-ar-en-sak-dumhet-en-annan/ 

ANNONS
Av Stig Olsson - 15 juli 2012 23:09

Det ekonomiska systemet som det är uppbyggt idag är riggat.

 

FÖLJ PENGARNA.

Vårt beroende av olja säkrar energibolagens fortsatta vinster.  De avsätter stora resurser för att underminera energialternativ, för att kontrollera globala reserver, och upprätthålla höga oljepriser. Dom har tillräckligt med pengar och inflytande att undertrycka allt som hotar deras monopol.

Så, vem ligger då bakom de stora energibolagen?

 

 

Rockefeller´s oljeimperium startade 1870, när John D. Rockefeller grundade Standard Oil och blev Amerikas första Miljadär. Standard Oil har sedan dess gått ihop med Exxon Mobil m.fl. Och Rockefellerfamiljen kontrollerar också Vår mat. Dom var primärt ansvariga för det globala skiftet till stosrskaligt oljebaserat jordbruk.

 

Inom två viktiga områden, energi och mat, har samma elitiska bankfamiljer och deras företag tagit kontroll, och följderna har blivit förödande.  

Om olja och mat kontrolleras av de stora bankfamiljerna, kan man då hitta deras inflytande någon annanstans igen?

Om Vi följer pengarna, börjar Vi se samma mönster av kontroll inom i princip varenda område av Våra liv. Och Vi hittar alltid samma familjer bakom spakarna, antingen direkt genom deras banker eller företag eller indirekt genom deras stora stiftelser.

Återigen, det var Rockefeller som grundade National Education Association (nea), med hjälp från Carnegie-stiftelsen och senare från Ford-stiftelsen.  Vad kaptenerna för industrin ville ha från Våra skolor var en lydig och foglig arbetskraft som skulle vara lätthanterande anställda och ivriga konsumenter.  Skolorna skulle etablera vanebeteenden mot auktoriteter . Det är därför det tar tolv år . Du ska reagera reflexmässigt när någon i en auktoritetsposition berättar för Dig vad Du ska göra.

 

Precis som utbildningen, är hälsa ett annat område som dominerats av pengar och företag. Den amerikanska medicinska föreningen, till exempel, är till en stor del supportad av Rockefeller,  som använder deras sponsring för att påverka Medical Associations forskning och beslutsfattande.

 

Olyckligtvis är systemet för medicin upprättat så att utbildning inom medicin primärt är sponsrat av läkemedelsbolag. Så det finns ett motiv att göra och sälja så många piller som möjligt. Det är också ett tidseffektivt sätt att tjäna pengar  för läkare, för läemedelsbolaget, för hela det medicinska etablissemanget. Det som egentligen händer är att problemen kvarstår istället för att lindras”. /Deepak Chopra

 

Hur långt är deras krafter beredda att gå för att göra vinst?

Skulle de kunna undertrycka kurer för sjukdommar på samma sätt som de undertryckt teknologier för fri energi? Min forskning har gett svaret ”ja”.

Jag har kommit till den ofrånkomliga och störande slutsatsen: Jag tror att en elit och de företag som de driver har tagit kontroll inte bara över Vår energi, matkedja, utbildning och sjukvård, men över praktiskt taget alla områden i Våra liv. Och de gör detta genom att kontrollera världens finanser:  Inte genom att skapa värde, men genom att kontrollera källan till pengar.

När Jag följde pengarna tog det Mig uppåt i pyramiden. Här på botten ägnar Vi oss åt Våra dagliga sysslor. Ovanför oss är staten. Männsiskor som tilldelas en monopolistisk kraft att använda för att skatta och kontrollera oss oavsett om Vi håller med eller inte.

 

Men vem kontrollerar dom?

På nästa nivå finns företagen. Många skulle säga att det är företagen och inte nationella stater som regerar i världen, man kallar det för ”företagsstyre”. För att få tillgång till världens resurser och kontrollera marknaden,  måste företagsstyret ha tillgång till ”billiga pengar”.

De stora företagen får deras lån till speciella räntor från de stora bankerna. Detta betyder att de som kontrollerar bankerna, pengaeliten, också kontrollerar företagen. När Jag följde pengarna, lärde Jag mig att nästan allting Jag trodde om pengar tidigare,  helt enkelt inte var sant.

Det är intressant hur sällan Vi ifrågasätter  vardagliga saker, som när Vi går in till banken och frågar om ett lån, 50,000 pund, vad är det egentligen som händer? De flesta människor lever sina liv baserat på någon slags vag bild över vad som händer.

 

Det som egentligen händer är att när Du frågar efter 50.000 pund så skriver banken in 50,000 pund på Ditt konto. Det är allt dom gör. Dom trycker inga nya pengar eller mynt, dom flyttar inga ädla metaller någonstans. Dom skriver in 50,000 pund på ditt konto på skärmen. Från den stunden börjar Du betala ränta på pengar som aldrig har eller ens någonsin kommer att existera”. /David Icke

 

Bankerna har ungefär nio gånger så mycket pengar utlånat som de har sparat i sina valv. Detta är möjligt på grund av något som kallas för ”fractional reserve” utlåning. Det fungerar på så sätt att den Federala Reserven – eller cantralbanken i Ditt land har enligt lagen rätt att bestämma hur mycket banken måste ha sparat. I USA är det runt 10%. Så, om Du sätter in 10,000 dollaar på banken, sätter banken 10% eller 1,000 dollar åt sidan och sedan lånar ut resten av Dina pengar.  

 

Låt oss anta att en annan person kommer in i banken och frågar efter ett billån på 9.000 dollar. I denna stund, lånar banken ut 9,000 dollar från den ursprungliga insättningen. Den finns inte där längre! Låntagaren betalar sedan personen som säljer bilen och sätter in pengarna på en annan bank, som får en del av samma centrala banksystem.

Dessa 9,000 dollar hanteras som en ny insättning och processen fortsätter. Pengarna blir återinsatta och lånas ut igen till den ursprungliga insättningen på 10,000 dollar blir 100,000 dollar. Banksystemet har just skapat 90,000 dollar genom att låna ut Dina pengar.

Detta började med guldsmederna på 1700-talet när människorna handlade med guld. Guld var tungt att bära runt så människor lagrade metallen i valv och handlade med kvitton istället. Dessa kvitton var de första pappaerspengarna. Efersom endast några få människor tog ut sitt guld vid en och samma tidpunkt, kunde valvägarna (de nya bankirerna) skapa kvitton för mer metall än de faktiskt hade i valvet.

De lånade ut dessa kvitton och tog ränta på pengarna,  på guld – som de inte ens hade.  Det var så vårt så kallade ”fractional reserve” system föddes. I detta system kan bankierna skapa pengar från ingenting, medan resten av oss måste arbeta hårt för att tjäna några. Det har skapat en modern form av träldom där samhällets stora massa nu arbetar för att betala av skulden till banken.

 

I det här ”fractional reserve”-systemet blir Vi oundvikligen skuldslavar till en härskande financiell elit, inte för att de är bättre och smartare än alla andra, utan för att de har riggat systemet för att gagna sig själva på bekostnad av alla andra på planeten.

Så, hur kommer det sig att det kallas förfalskning om Du eller jag ”gör” pengar, men om bankerna gör det så kallas det för att ”öka pengarreserven”?

Hur fick bankerna den här makten?

 

På Jekyll Island, där representanter år 1910 från Rockefeller, Rotschilds, Morgans och andra privata bankirer samlades i hemlighet, för att skissa på lagstiftningen som skulle skapa den Federala Reserven.

Ed Griffin skrev boken ( The Creature from Jekyll Island), beskriver vad som hände på Jekyll Island:

centrala banker är bankkarteller, som har ingått partnerskap med regeringar  i landet där de verkar, och de har fått maktmonopol på att skapa pengar för nationen. Detta är vad politikerna gav dem som gåva för partnerskapet. Vad gör då bankerna i gentjänst för politikerna? Dem lovar att skapa pengar från ingenting, nu när de har den lagliga makten att göra det så fort regeringen kräver det.”

Sedan den ekonomiska kollapsen 2008, har Vi fått se den största tryckningen av falska pengar i historien. Den här financiella fingerfärdigheten döljer kostnaderna, döljer vem man ska skylla på, och lämnar oss vanliga människor som skuldslavar för att betala notan (observera; deras nota).

 

Samma år som den Federala Reserven grundades, 1913, hittade Jag att också skatteverket (IRS) bildades. En inkomstskatt instiftades så att Du och Jag behövde betala politikernas skulder –plus ränta till bankirerna.

Problemet är att Vi har en  privatägd centralbank i USA som maskerat sig som ett regeringsorgan. Om Du tittar i telefonboken för området här i Washington, D.C. Och slår upp den Federala Reserven på de blå regeringssidorna å finns den inte där. Den finns på de vita sidorna bredvid Federal Express.

Det är en privatägd centralbank”. /Bill Still

Vi har en privat bank som trycker pengar åt statskassan, den federala Reserven trycker pengar baserat på ett skuldsystem, och som på så sätt skapar brist. Men det sätter en grupp insiders i position där de har tillgång till all data om ekonomin som Vi inte har. Så Du har en liten grupp bankirer, som har tillgång till data för hur pengarna fungerar i ekonomin och det ger dem möjligheten att trycka pengar på ett sätt så att de, alla insiders, är skyddade och alla andra dräneras.”. /Chaterine Austin Fitts

 

 

 KÄLLA: Filmen Thrive med Foster Gamble
 
 
ANNONS
Av Stig Olsson - 28 juni 2012 14:43

OK, inte de små medlemsägda bankerna som t ex JAK Medlemsbank (se jak.se), men alla affärsbanker är faktiskt de enda stora skurkarna varje gång en "bubbla" spricker... Men den sanningen räcker egentligen inte heller till... för det är ännu värre än så, hur otroligt det än låter!?!?

Sant är dock att det alltid är affärsbankerna och dess allra högsta ägare, som alltid bestämmer när det ska bli någon form av ekonomisk kris, lägenhetskris, huskris, massarbetslöshet etc etc etc i all oändlighet.

Och det är skitenkelt för bankirerna att fixa till allt detta hemska som drabbar oss med jämna mellanrum... Men hur kan de göra det kanske du tänker... ENKELT... Läs vidare.

Så fort bankerna anser att hushållen verkar hålla igen på lyxkonsumtionen så skapar dom en "bubbla" av nåt slag.

Låt oss säga att dom har för mycket digitala pengar i kassan (vilket är ca 90% av alla s k fysiska pengar som finns i hela världen, resen är digitala)... Då sprids ryktet om tja... arbetslöshet... Helt plötsligt sker en massa saker, till synes oberoende av varandra, men 100% nödvändiga om bankirerna ska kunna vinna i slutänden... Folk mister sina jobb, får svårt att amortera på bil- hus- el lägenhetslånen... Direkt går alla banker in och tar över framförallt marker, men också allt annat, förutom de nyaste bilarna... 

På det sättet gör man värdelösa digitala pengar värda någon reellt!!! Och det är på detta enkla sätt de blåser både mig och dig, varje gång!!!

Men nu ska inte jag förbigå denna ytterst välskrivna artikel om hela banksystemet och vilken "stabil" grund den verkar under (OBS grov ironi)!!!

”Hela banksystemet bygger på ett tomt löfte”

SvD Näringslivs krönikör Andreas Cervenka 
4.6.2012

Varför räcker det med en ovanligt lång bankomatkö för att få en bankdirektör att börja kallsvettas? Därför att den geniala uppfinning som vi brukar kalla för pengar bygger på ett tjusigt löfte som aldrig kan infrias. I två essäer från sin nya bok "Vad är pengar?" granskar SvD Näringslivs krönikör Andreas Cervenka grunderna för vårt skakiga finansiella system. 

”Är det riktiga pengar eller bankpengar?” För en ekonomikrönikör som står och fingrar på en färsk vinstcheck för ett journalistpris är det en typ av invändning som snabbt kan få prinsesstårtan att fastna i halsen. Personen som undrade var visserligen bara två år när Lehman Brothers gick omkull. Ändå lyckas han sätta fingret på finansvärldens ömmaste punkt.

Det är nämligen skillnad på pengar och pengar.

Dels finns det den sort som tycks bli allt mer sällsynt: sedlar och mynt. Dessa ges ut av Riksbanken. Den som håller i en hundralapp kan vara rimligt säker på att den är värd just hundra kronor. Hotet mot kontantkramare består huvudsakligen i risken att bli rånad eller att skenande inflation snabbt urholkar köpkraften. Pengar på ett bankkonto? Det är en helt annan historia. En digital hundralapp kan om det går riktigt illa visa sig vara värd exakt noll kronor. För att förstå varför får vi backa tillbaka några hundra år till det moderna bankväsendets födelse.

De första bankirerna var guldsmeder som började förvara guld åt sina kunder. Dessa fick ett kvitto som kunde användas för att hämta ut guldet när det behövdes. Någon kom snart på att det var lättare att börja använda kvittona som betalningsmedel än att springa fram och tillbaka till smeden så fort det skulle shoppas. Smederna i sin tur insåg att de kunde skriva betydligt fler kvitton än vad som faktiskt täcktes av den mängd guld de hade i sin besittning. De hade nämligen observerat ett intressant fenomen: bara en bråkdel av alla kvittoinnehavare dök upp samtidigt för att få ut sitt guld.

Denna bedrägeridoftande modell är än idag grunden för all bankverksamhet. Så länge ingen ifrågasätter det fungerar systemet fantastiskt. Banker kan låna ut pengar i stor skala medan spararna slipper släpa runt på kontanter och (i bästa fall) få lite ränta.

Problemet är att allt i grunden bygger på ett tomt löfte. Det räcker med att tillräckligt många kunder samtidigt ställer den förbjudna frågan: ”Kan jag få mina pengar?” för att sänka vilken bank som helst. Ett till synes betryggande saldobesked är plötsligt lika mycket värt som sin vikt i sladdrigt papper.

Föga förvånande har bankkriser genom historien varit lika vanliga som förkylningar. 1933, efter ännu en förödande våg av finanskollapser, bestämdes det i USA att staten skulle träda in om en bank gick omkull och garantera att vanliga sparare fick tillbaka sina pengar, i alla fall upp till ett visst belopp. Denna insättningsgaranti gjorde att antalet bankkrascher minskade. I Sverige kan folk med mindre än en miljon på kontot sova ganska gott.

MER LÄSNING AV ANDREAS CERVENKA:

· Pengar ur intet är den nya kapprustningen.

· Ett gigantiskt fuskbygge som krackelerar.

 

Problemet för bankerna var att det statliga beskyddet innebar tuffa villkor som gjorde det svårare att tjäna pengar. Ett sätt att komma runt reglerna var så kallade penningmarknadsfonder, som upplevdes som lika säkra som ett bankkonto men gav en högre ränta. De blev snabbt populära, inte minst bland institutioner och företag med behov av att parkera stora summor kontanter.

Penningmarknadsfonder blev början till vad som kom att svälla till ett enormt och komplext finansiellt ekosystem utanför de reglerade bankerna. Dessa så kallade skuggbanker ökade i storlek till som mest svindlande 20 000 miljarder dollar i början av 2008, mer pengar än vad som då fanns i det traditionella banksystemet.

Gary Gorton, professor vid Yaleuniversitetet i USA, har beskrivit hur den finanskris som inleddes 2007 är väldigt lik det tidiga 1900-talets bankrusningar. Med skillnaden att det inte var hålögda människor i hatt och keps som köade utanför bankkontoren den här gången utan jättelika anonyma institutioner som desperat försökte rädda sina digitala pengar ur det kollapsande skuggbanksystemet. Det som utlöste kreditfrossan efter Lehman Brothers fall var inte det faktum att andra banker drabbades, utan att en av USA:s största penningmarknadsfonder tvingades ta en stor förlust. En hundralapp som hade upplevts i lika tryggt förvar som om den rullats in i en madrass var inte längre värd en hundralapp.

För att undvika en total härdsmälta tvingades den amerikanska staten via centralbanken Federal Reserve gå in och garantera även delar av skuggbankerna.

MER LÄSNING AV ANDREAS CERVENKA:

· Europas i särklass farligaste underskott.

· USA: Världens mest maxade kreditkort.

 

Några år senare är den grundläggande svagheten i systemet inte borta. Hösten 2011, när krisen vandrat hela vägen från banker till stater och tillbaka till bankerna igen blev läget åter akut. Flera banker i Europa hotades av massiva utflöden. Stora företag som Glaxo Smithkline och Vodafone finkammade varje dag sina konton hos banker i euroländerna för att inte låta för mycket pengar ligga kvar över natten. De kunde helt enkelt inte vara säkra på att pengarna fanns kvar nästa morgon.

Bara tack vare Europeiska centralbanken ECB:s nödlån på 1 000 miljarder euro uteblev bankpaniken. Men snarare än att börja låna ut till varandra igen valde många banker att sätta in pengarna på det enda idiotsäkra ställe som finns kvar: på ett konto hos ECB. För är det något en bankdirektör förstår så är det just skillnaden på pengar och pengar. Och så länge det är så lär kriserna fortsätta att avlösa varandra.

http://www.nyapolitiken.biz/eu_fn/tomt-lofte.html 

Av Stig Olsson - 23 juni 2012 18:51

Ja, verkligheten i ett så för oss västerlänningar exotiskt land som Afghanistan. Tack och lov är det inte bara elände, amerikaner, krig, jämmer och elände. Det finns även en karg skönhet, vänlighet och andra saker som får i alla fall mig att fängslas av filmen! 

Det är en kvinna från Kanada som varit i Afghanistan många gånger och hon kan även språket vilket gör att vi som tittar kommer så mycket närmare folket där... ja ibland så t o m känner jag förståelse för dessa stackars människor som befunnit sig i krig i över 30 år, utan uppehåll!?!?

Bara det känns helt overkligt och måste vara nåt av ett hemskt rekord!?

Men tro mig, du kommer att tycka om den här filmen på knappt en timme, mycket bättre än att kolla på nåt skräp på dumburken, DET kan jag i alla fall lova :)

http://www.youtube.com/watch?v=nfv4PBv7YwI

Av Stig Olsson - 22 juni 2012 00:16

Detta är bara för groteskt och jag hoppas av hela mitt hjärta att den som skrev detta brev får en dynamitgubbe uppkörd i röven och företaget blir stämda till förintelse för sitt vidriga hot!!! Jag känner bara ren avsky för såna här skithögar som tror sig kunna köra över allt och alla!!! 

Dom ska bara BORT BORT BORT från allt som har med företagande och/eller ansvar att göra!!!

Läs och säg sen vad du själv tycker om detta:

Läser detta brev som en person inom hemtjänsten fått skickat till sig från sin arbetsköpare, Noviis.

Detta rör sig alltså om ett företag som hotar med att stämma en före detta anställd. Företaget verkar göra en ganska stor grej av att det är själva det arbete och kostnader som personen kommer ha i rätten som är problemet, inte att hon faktiskt har gjort något fel. I Kommunals medlemstidning står det mer om denna historia och finns mer info om företaget som jag tycker att ni ska läsa. Företaget har enligt artikeln betett sig riktigt illa mot personen ifråga, inte gett henne tid nog att köra till brukare, uppmanat henne att använda vägar som bara får användas av bussar, inte gett henne lunchrast och slutligen sagt upp henne eftersom hon kört fel en gång. I samband med detta anklagades hon för att vara orsak till att chefen var tvungen att var hemma och ”vila upp sig”. Utöver detta fick hon mindre än hälften av den lön det avtalats om, runt 10 000 kronor för sex veckors arbete. Företaget hotar med att anlita en privatdetektiv för att ta reda på hennes bakgrund.

Detta är så sjukt jävla obehagligt. Att ett företag gör såhär mot sina anställda. Att man inte bara nöjer sig med att behandla arbetskraften som skit och säga upp den på helt osakliga grunder, anklaga dem för att ligga till grund för chefens psykiska ohälsa och så vidare utan dessutom hota med stämning. Fy fan. Jag hoppas för guds skull att detta tas till arbetsrättsdomstol så att detta vidriga företag kan få vad de förtjänar.

http://www.arsinoe.se/?p=20309&cpage=1#comment-18857 

Av Stig Olsson - 18 juni 2012 18:56

Jag kan aldrig sluta reta mig på att det sk svenska moderna samhället är så rasistiskt som det är, nej inte mot invandrare utan mot oss funkisar!!! (dom kallar oss mods invalider). Jag kan garantera att inte en enda av alla de som kommit hit till Sverige någonsin tvingats att dagligen utsättas för den svenska mobbinkulturen som råder i både RIKSDAG och på alla MYNDIGHETER över landet!!! 

Som en röd tråd löper kränkningar, förolämpningar, lögnerna... ja alla negativa ord du kan komma på... ALLT detta tvingas vi genomlida pga den politiska förljugenheten som kallas demokrati!!! Men är det verkligen demokrati när 1 MILJON människor (jo vi är också människor) sorteras bort med hjälp av vackra skrivna lagar som t ex att "ALLA SKA MED", "VI GILLAR OLIKA" my ass ni gör... m fl vackra ord... Det står t o m i svensk grundlagstiftning att INGEN ska tvingas genomgå särbehandling mm... men det ordnas lätt med att regeringen fortlöpande tillsätter utredning efter utredning, någon som fettot Göran Persson gjorde till en konstart... För så länge som det pågår utredningar, eller att man säger sig hålla på med lagändringar, förhandlingar och vad skit dom nu kommer på, så kan det inte sägas att regeringen egentligen skiter i oss... TOTALT!!!

Men jag ska inte skriva mer om detta för en kompis till mig har skrivit det så mycket bättre... Så jag rekommenderar dig att läsa både detta hennes inlägg och även hennes blogg, där hon skriver många kloka saker om vad som faktiskt händer i det SVENSKA samhället idag... Det SVENSKA RASIST-samhället:

Linda vs Linda

 
Jag bär en mask. En mask som jag inte kan ta av mig. Jag har inte bett om att få ha den. Egentligen gör det inte så mycket, jag är ju van. har alltid burit den, vet inte hur det känns att vara utan. Det är ingen stor grej för mig, jag gömmer mig inte i stora kläder eller dova färger, det känns ju rätt meningslöst eftersom jag sticker ut iallfall, dessutom är det tråkigt. Det är inte jag. Kort sagt har jag för länge sen förlikat mig med  vetskapen om att jag inte ser ut och rör mig riktigt som man "ska".

Men det finns tilllfällen när jag inte kan förlika mig med det. Som när villt främmande människor, som inte vet ett dugg om vem jag är, tror sig veta en massa saker om mig utifrån det de ser. De ser en liten tjej som har svårt att gå och se. Självklart är hon singel, självklart är hon desperat efter en man (vem som helst), självklart kan hon inte gå i trappor och det är jävligt konstigt att hon inte har assistenter som tar hand om den stackaren hela tiden. Om ni tycker att jag låter cynisk eller bitchig nu så kan jag ta upp några incedenter som bevisar just detta:

- Jag går på stan precis som vem som helst. Då kommer det fram nån främmande man, oftast från nordafrika eller mellanöstern, och tittar sådär lagom slemmigt på mig och frågar hur jag mår, om allt är bra med mera. Jag tror knappast att de gör så med varenda tjej de möter ute. Ibland har de följt efter mig, stått och glott, erbjudit sig att bli hop med mig eller bli min assitent!

- För några veckor sen gick jag ner en sväng på kvarterskrogen för att äta en bit mat och ta ett glas vin. Knappt har jag satt mig vid bordet och tagit min första klunk av vinet förrän tjejen som sitter bredvid säter att jag borde träffa hennes bror, för han är jättetrevlig. Jag frågar lite om honom, hon berättar att han jobbar på dagligverksamheten här i Brtedäng. Jag utfrr från att han jobbar som handledare och säger att jag också skulle vilja jobba som handledare på en daglig verksamhet. Men han är inte handledare. Han är... ja vad kallar man dem, deltagare? Hon berättar att han har en förvärvd hjärnskada men att han inte har intellektuella funktionsnedsättningar. Varför jobbar han på en daglig verksamhet dårå, undrar jag. Vi började prata och jag uppträdde artigt, men situationen kändes märklig. Hon liksom nästan föste ihop oss, hon proppsade till och med på att jag skulle prata med honom i telefonen när an ringde henne...  Hade han varit närvarande hade hon väl bundit samman våra kroppar där i soffan... är inte första gången heller. För några månader sedan var det en granne som skulle para ihop mig med en kille hon kände som går ungefär som jag. Det var för övrigt det första hon berättade om honom. Inte vad han gillade, hade för intressen, jobbade med eller pluggade mm. Sånt där som man vill veta om en eventuell dejt.

- Idag när jag var vid Hornstull och gick förbi tunnelbaneuppgången kom en man framrusande, viftade med armarna och hojtade:
"Hiss, det finns hiss... där borta...". 
"Ta den då", svarade jag glatt. Det gör jag alltid.  
"Nej till dig" sa han. 
Varpå jag tittade honom i ögonen och frågade varför han trodde att jag skulle åka hiss, vad visste han om var jag skulle? Till saken hörde just att jag inte ens skulle ner i tunnelbanan. Jag var på väg till djuraffären för att köpa hundmat till Dilse. 

- Jag stannar till exempel till för att knyta en sko eller om det är mycket folk som trängs i tunnelbanehallen, då stannar jag på perrongen tills den tömts ut. Då kommer nästan alltid någon fram och frågar om jag vill ha hjälp!!! Säkert gör de inte så med någon som inte har synliga funktionsnedsättningar. 

Vad är det för stil, att automatiskt utgår ifrån att bara för att man har funktionsnedsättningar vill ha en partner som också har det. Och varför tror ni de vill bli assistent åt en tjej... hmmm.... De vill väl kontrollera henne förståss, de tycker att de gör en god gärning när de erbjuder sig eftersom såna som oss inte kan få någon. Jag går gärna i trappor och då helst i rulltrappor. Det är perfekt motion! Ibland tar jag hissen. men jag väljer själv när detta ska ske. Visst förstår jag om folk vill vara vänliga, men jag blir kränkt av att man utfår ifrån att jag ska ha hjälp eller ska göra si eller så. Och så detta att de ska ta i en. Jag menar att varje människa som kan sin kultur vet att vi i västvärlden har en sfär på ca tio meter omkring oss, och inanför den får man inte komma hur som helst. Det är ju en sak om det är trångt utrymme, men att röra vid en vitt främmande människa... ser man att någon håller på att falla är det ju naturligt att ta tag, men inte annars. 

Jag tror som sagt knappast att de gör så mot vem som helst, utan för att de ser en "stackars krympling". Och angående det där med att bli ihoparad med andra funkisar. Jag får ofta höra från ickefunkisar att jag borde satsa på någon av "de mina", alltså någon som också har funktionsnedsättningar. Och förr när jag var ute mycket och nätdejtade fick jag det goda rådet att dejta på sidor som var för funkisar. För att vi skulle ha mer gemensamt. Men jag anser inte att det är funktionsförmågan som avgör om man passar ihop. Självklart bryr jag mig inte om vad min tillkommande har för funktionsförmåga eller etniskt ursprung, för jag anser det vara viktigare att man har gemensamma värderingar, vill åt samma håll, leva samma sorts liv, delar samma drömmar. För att inte tala om det här med karrär. Jag får en känsla av att många blir skrämda och provicerade av funkisar som har ambitioner att komma någonstans i livet, för de förväntar sig att vi ska vara på ett annat sätt. Då kan det möjligen hjälpa om båda har funktionsnedsättningar och så att säga är "i samma båt". Lika barn leka bäst heter ju ett kärt uttryck, men att tro sig veta vad "lika" innebär tyder enbart på stora fördomar. 

Jag överdriver inte nu. Det är bevisat att jag har rätt, för jag är inte ensam om att råka ut för detta. Och när jag har beklagat mig för normalhindrade så får jag bara höra att jag är bitchig och otacksam, att jag tar det på fel sätt mm. De kan inte förstå. Jag tror inte att man kan göra det om man inte själv är i den situationen och jag förår ju hur det kan låta ibland men som sagt, jag och andra som råkar ut för detta ständigt lider av det.

Vad jag vill säga är att jag inte blir sedd för den männska jag verkligen är, att jag aldrig får en chans att visa mitt inre för att det yttre är i vägen. Jag ser det som att mina funktionsnedsättningar i mångt och mycket är ett skal. Visserligen har jag en del problem på grund av det, att jag har svårt att se ibland och har sämre balans och ibland svårare att röra mig. Och det faktum att jag har dessa attribut och har levt det liv jag har levt, har format mig till en person som jag nog inte hade varit om utan dem. Men i första hand är jag Linda Åkesson, en relativt ung tjej med vanliga intressen, drömmar. Som gillar att festa, träna, laga mat och vara med min hund. En hund som inte är en ledarhund eller en servicehund, utan en vanlig, enkel och väldigt underbar sällskapsjycke. Som jag dessutom tar hand om aldeles själv. Och det är också då jag syns ute med henne som jag märker att folk behandlar mig annorlunda. Då är jag plötsligt som vem som helst, för då har jag bevisat att jag kan ta hand om en hund och då kan jag även ta hand om mig själv.

När jag diskuterar detta med vänner som har osynliga funktionsnedsättningar säger de att de önskar att de hade synliga eftersom de då skulle bli mer förstådda. Och visst, om jag säger att jag inte ser så bra eller behöver hålla i någon ibland så är det ingen som ifrågasätter det eftersom det syns. Om man däremot ser normal ut, eller "frisk" om man så vill, och säger att man inte kan göra en viss sak för att man har ont, så kanske man inte blir trodd. Och jag vet ju att den som har neuropsykiatriska diagnoser kan ha det extra svårt att få förståelse och städ. Men det är också så att dessa diagnoser idag är ganska vanliga och är mer accepterade generellt sett. Till exempel är det ju rätt många mediapersoner som har dessa diagnoser, och då de inte syns har de redan lyckats i sina possitioner. När de går ut och berättar om det är de redan förebilder och därmed blir effekten enbart god. Aldrig har jag hört talats om att de sjunkit i popularitet och deras karriärer avbrutits när "deras rätta jag" har kommit fram. Därför att vi redan har fått lära känna deras rätta jag. Deras egenskaper och talanger. Men vi som har synliga funktionsnedsättningar får sällan en ärlig chans att visa vad vi kan, våra inre kvaliteter tas inte tillvara riktigt då man bara ser det vi inte kan. 

Till sist, har ni hört att det ska göras ett dejtingprogram där partnersökarna har funktiosnedsättningar? Vad tror ni om det? Jag blev rätt fundersam när jag läste det. Visst kan man tycka att grundtanken är god. Egentligen är den briljant. Det hör ju inte till vanligheterna att man ser funkisar i vanliga dejtingprogram, vilket ju kan bero på att de inte vågar söka. Eller att de söker men inte kommer med. Nu får de också en chans. Men jag är orolig för att programmet kommer locka till sig så kallade devotes. Alltså människor som tänder på funktionsnedsättningar och det faktum att de är i en beroendeställning. Eller typer som de jag nämnde här ovan. Som anser sig vara goda människor för att de blir ihop med en funkis.

Ja idag blev det långt men det behöver sägas. 
GODNATT

http://lindlife.blogspot.se/2012/06/min-mask.html 
Av Stig Olsson - 16 juni 2012 15:33

Det är inte ofta jag direkt känner det som att jag blir undervisad, men det göra jag när jag ser den här filmen! Men det är inte alls negativt, tvärtom! Det jag bl a lärt mig är att indianerna aldrig attackerade, mördade och våldtog de vita, såsom jag fått "lära" mig av de vita amerikanska folket!!! Eller att just dessa amerikaner nu befinner sig i samma hemska situation som indianerna, dvs rättslösa!!!

MEN det är en stoooor viktig skillnad och det är att indianerna försöker hjälpa "den vite mannen" från sin egen regerings nya folkmord, den på dom själva!

Trots att filmen är ca 1,5 timmar så fanns det inte en enda minut som jag tyckte var tråkig, i stället kändes det som om denne gamle man kunnat fortsätta lika länge till och DET händer inte ofta!!!

Se bara till så att du har tiden att se på den här filmen, skit i skräpet på TV i stället och verkligen se och försök lära dig av alla klokheter som denne man, Russel Mean, faktiskt ger även till dig och mig!!!

Av Stig Olsson - 13 juni 2012 16:12

Nä, jag kan inte tiga still när jag ser orättvisor. Oavsett vilka det är så blir jag allt ifrån ledsen och besviken till ruggigt arg över hur det alltid är folket som drabbas av alla orättvisor. Aldrig dom rika!? Är inte det konstigt att dom ALDRIG behöver lida en endaste gång??

Nu den här gången så är jag arg över sättet som skattesystemet är konstruerat på i allmänhet och hur det gör det så svårt för människor att ha råd att äga sina hem i synnerhet!!!

Jag ramlade över den här videon mer av en slump, men har kollat igenom den och ser, ännu en gång, hur bankirerna roffar åt sig mer och mer, på bekostnad av oss små människor som knappt får ihop till räkningarna... Bl a berättar ett par från Austrailen att trots att de tillhör medelklassen, inkomstmässigt, så räcker inte ens deras två löner till att få ett lån på ca 350 000 AUD, ca 2,5 miljoner svenska kronor!?

Och vad är det som gör allt detta så svårt? Jo det är sättet ländernas regeringar ger skattelättnader till de rika som köper upp mycket attrarktiv mark, eller skapar räntehöjningar så att folk måste sälja sina hem så de billigt kan köpa upp och sälja igen, för svindyra pengar!!! 

Jag utger mig inte för att kunna förklara allt detta, men det gör dom som gjort den här dokumentären och det lovar jag att du kommer knappast att kunna sitta still när du ser filmen, för jag blev så sjukt upprörd och arg att jag t o m blev tvungen att stänga av i ca 10 minuter för att lugna ner mig!!!

Så orättvist är det, men tack och lov så avslutas filmen med förslag på enkla och effektiva lösningar som gör att alla har glädje och nytta av ett rättvist skattestystem, inte ens de rika kan gnälla, mer än att dom redan gör, för det är alltid dom som anser sig orättvist behandlade fast de inte betalar ett skit i skatt över huvud taget!!!

Jag rekommenderar denna 40-minutersfilm mycket varmt och hoppas att även du kan tänka dig att skicka ett småelakt litet mail till anders.borg@riksdagen.se och säga vad du tycker! ;)

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

334 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16
17
18
19
20 21 22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'