Inlägg publicerade under kategorin Jobb - arbete - kneg

Av Stig Olsson - 11 mars 2015 13:36

Sånt här värmer mitt hjärta så mycket... ja även själen... För så här är de flesta av oss människor i Sverige. Vi ÄR snälla och vi BRYR oss om varandra. 


Det ska vi vara mycket rädda om och inte låta politiker och journalister vinna i sin strävan efter att smutsa ner oss med sin skit.

 

ANNONS
Av Stig Olsson - 11 mars 2015 05:08

Foto: Jessica Gow/TT.
Foto: Jessica Gow/TT.

Internutredarna på Försäkringskassan får inte längre fria händer att granska misstänkt korruption och andra oegentligheter hos högre chefer på myndigheten. Det här upprör nu många anställda på flera nivåer inom Försäkringskassan som Ekot pratat med.


Det var just internutredarna på Försäkringskassan som förra våren hittade flera misstänkta oegentligheter inom myndigheten som ledde till stor uppståndelse.

 

Kommunikationsdirektören fick avgå efter avslöjandena, som publicerades i Expressen, och säkerhetschefen stängdes senare av från sin tjänst efter att ha försökt ta reda på vem inom myndigheten som tipsat media om de pågående utredningarna.


Nu har Försäkringskassans ledning beslutat att kraftigt strama åt internutredarnas frihet att på eget initiativ starta utredningar om misstänkt korruption och oegentligheter. Bland annat får de inte längre granska högre chefer.

 

I stället ska Rättsstaben från fall till fall besluta hur misstankar som rör högre chefer ska utredas. Exempelvis kan en tillsynsenhet på en annan myndighet ta över de utredningarna. Det här är något som upprör flera anställda som Ekot pratat med. Så här säger en person, som inte vill ställa upp på en bandad intervju:


– Jag misstänker att det är ett resultat av vårens händelser. Nu straffas internutredarna för att ha gjort sitt jobb. Risken med det här nya är att man kommer kunna mörka misstankar mot högre chefer i framtiden.

 

En annan anställd menar att tilliten till ledningen är borta i och med de nya direktiven, och säger till Ekot:


– Det är tydligen skillnad på folk och folk inom organisationen. Vi på golvet behandlas inte med silkesvantar, som cheferna i och med det här kommer bli behandlade. Det här bäddar för korruption. En viss chef ska alltså nu bedöma om det överhuvudtaget ska bli en fortsatt utredning eller inte när misstankar riktas mot en högre chef. Jag tror att de kommer välja att säga nej till utredning då.

 

Ytterligare en åtstramning av internutredarnas arbete är att från och med nu måste de först fråga myndighetsledningens rättsenhet om lov innan en utredning startas. Tidigare hade utredarna i stort sett fria händer att titta på misstänkta oegentligheter och starta egna granskningar. En annan anställd vi pratat med säger:


– Mandatet att på eget initiativ hitta dumheter är borta. Utredarna måste nu be om lov hos ledningen innan. Det betyder att man inte kommer hitta särskilt mycket oegentligheter, speciellt på ledningsnivå. Vi kommer inte tillåtas att hitta dem.

 

På Försäkringskassans huvudkontor träffar vi Eva Nordqvist, rättschefen. Det är hon som gjort de här ändringarna i internutredarnas arbete. Hon menar att det finns en risk att internutredarna inte skulle granska högre chefer objektivt. Bland annat därför har reglerna ändrats.


– Man vill försäkra sig om att det blir en riktigt objektiv hantering. Vi ska inte kunna misstänkas utifrån för att vi tar hänsyn åt ena eller andra hållet, säger Eva Nordqvist.

 

Men du tror inte den kan vara objektiv även om de själva jobbar precis som de gjorde tidigare?

– Det kan den säkert vara men det ska inte kunna ifrågasättas.

 

Och att detta skulle vara ett sätt att minska antalet oegentligheter man hittar på ledningsnivå, vad säger du om det?

 

– (Skratt) Nämen, det är det absolut inte. Jag tror att vi kommer att utveckla väldigt bra sätt att följa verksamheten så att vi hittar det som behöver hittas, säger Eva Nordqvist.


http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6110572

ANNONS
Av Stig Olsson - 8 mars 2015 15:07

2014-01-17-2338_52d9b0cee087c33ec2394bd2

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar


Grattis på Internationella kvinnodagen, alla kvinnor! Eller, som det heter på nysvenska: “fittbärare”.  Det är er dag i dag.


Ordet “kvinna” är passé, eftersom det får alla som har ett kvinnligt könsorgan men inte identifierar sig som kvinna att känna sig exkluderade och kränkta. Så passa på att fira Internationella kvinnodagen medan den finns kvar. När som helst kan den byta namn till Internationella fittbärardagen.

Historiskt skifte kring 16 mars


Det finns en särskild anledning just i år att gratulera svenska kvinnor på denna dag. (Jag återgår här till de traditionella uttrycken “kvinna” och “man” och beklagar djupt om någon fitt- eller kukbärare känner sig kränkt). Inom kort kan vi nämligen pricka av en historisk framgång för kvinnorna, en unik förändring i Sveriges historia. För första gången sedan befolkningsstatistik började föras 1749 kan vi glädja oss åt attantalet män blir större än antalet kvinnor. 


SCB, Statistiska centralbyrån, väntar att det historiska skiftet kommer att inträffa omkring den 16 mars. Dags att gå till Systemet och köpa rosa feministchampagne att korka upp på den stora dagen.

 

Orsaken är rekordhög invandring

 

Båtmigranter till Europa


Att männen blir i majoritet har inte naturliga orsaker utan är en direkt följd av politiska beslut. Sveriges befolkning ökade under förra året med 102 491 personer. Nu är vi 9 747 355 invånare i Sverige. Folkökningen under 2014 är den största som någonsin har uppmätts.


Orsaken är givetvis att invandringen sprängde alla gränser – igen. SCB säger rent ut att det främsta skälet till den enorma befolkningsökningen är “en rekordhög invandring med 126 966 personer under 2014″. Och majoriteten invandrare är män. Av de 126 966 personer som invandrade var 57 853 kvinnor och 69 113 män. Alltså 11 260 fler män än kvinnor.

 

Hjärtat till vänster och huvudet under armen


Vilken seger för humanitet och jämlikhet är inte detta! Hur hårt och osjälviskt har inte kvinnor strävat för att uppnå detta mål! Kvinnor som går i demonstrationståg och fackeltåg “mot rasism”, kvinnor som startar Facebookgrupper för att hjälpa tiggande romer med illegala bosättningar, kvinnor som kärleksbombar moskéer, kvinnor med blödande hjärtan för jordens alla fattiga som inte ens har en i-Phone – ja alla som har hjärtat till vänster och huvudet under armen.


Befrielsen är nära


Det är bara att höja glaset och gratulera alla goda, fördomsfria, toleranta, generösa, mångkulturvurmande kvinnor till ett strålande resultat av ert outtröttliga arbete för utbyte av Sveriges befolkning. Passa på att fira ordentligt i dag innan det eventuellt går upp för er att ni har bitit er själva så rejält i svansen att ni önskar att ni aldrig hade tagit orden “ta vårt ansvar” i er mun.

 

Vi hade fått klara oss utan knivskärningar


Utan era hängivna insatser och er faiblesse för massimport av människor från så underutvecklade länder som möjligt kunde Sverige fortfarande – förfärliga tanke – ha varit ett efterblivet och tråkigt land befolkat av huvudsakligen etniska svenskar; dessa förhatliga vita män med sin osexiga hederlighet, snällhet och omtänksamhet.


Vi hade fått klara oss utan spännande trippelmord, knivskärningar, skottlossningar, våldtäkter, rekrytering till islamistisk terrorverksamhet och massmord i Syrien och Irak, rån, misshandel, anlagda skol- och bilbränder varje dag, bomber mot domstolar,  hedersvåld, stenkastning mot polis, brandkår och ambulans. Vi skulle ha fått hanka oss fram på svensk husmanskost som paltbröd med fläsk och köttsoppa med klimp och inte ens vetat om att vi är “otrogna” som ska dö enligt koranen. Istället kan vi nu glädja oss åt ett totalt förändrat Sverige.

 

Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner


Det är kvinnor med vidöppna hjärtan som med aldrig sviktande entusiasm går i frontlinjen för den mångkulturella omvandlingen av vårt land. Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner och omsätter sina heta drömmar om virila mörkhåriga främlingar i politiska ställningstaganden för öppna gränser och globalt omhändertagande. Kvinnor tycker synd om alla som inte får bo i Sverige. Sverige är inte svenskarnas land, det är allas land.


Visserligen är Sverige det mest ruttna och rasistiska landet på jorden men ändå på något märkligt sätt åtråvärt att leva i. Därför ska alla som vill få komma hit och mumsa på välfärdskakan. Att dela med sig av andras tillgångar är global rättvisa.

 

“Vad är det för fel att visa medmännsklighet?”


Här är ett typiskt inlägg på Facebook av en av alla dessa kvinnor som tänker med äggstockarna:


“Vad är det för fel att visa medmännsklighet och att ha förståelse för människor som flyr ifrån krig och fattigdom?????????????????????????? Jag vill inte leva i en värld där vi bara tänker på oss själva och skiter i alla andra! Nej vi måste ställa upp och hjälpa dom som behöver det.”


Inlägget publiceras med autentiska stavfel av bloggaren Carina som “har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS”.


“Har dessa kärleksfulla snällister någon gång ställt sig frågan HUR?” frågar hon retoriskt. 

 

Fler kvinnor röstar på vänsterpartier

 







Mona Sahlin 1


I allra störst tacksamhetsskuld står vi givetvis till de kvinnliga politiker som har gått i bräschen för den mångkulturella omdaningen av Sverige. Kvinnor som Mona Sahlin (s), Veronica Palm (s), Eva-Lena Jansson (s), Margot Wallström (s), Magdalena Andersson (s), Gudrun Schyman (Fi), Soraya Post (Fi), Maud Olofsson (c), Annie Lööf (c), Kerstin Lundgren (c), Anna Kinberg Batra (m), Cecilia Malmström (fp), Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp), Emma Henriksson (kd), Maria Ferm (mp), Maria Wetterstrand (mp), Åsa Romson (mp), Alice Bah Kuhnke (mp), Bodil Ceballos (mp), Christina Höj Larsen (v) och Ulla Andersson (v).


Sina största hejaklackar har de bland kvinnor. Fler kvinnor än män röstar på vänsterpartierna s, v och mp. Störst är skillnaderna inom miljöpartiet. Partiets kärntrupp är unga storstadsboende kvinnliga akademiker med drömmar om ett grönare liv som de skulle klara av i högst ett par timmar innan längtan hem till latten och kvarterskrogen på Söder blev för svår. Att omsorg om miljön är inkompatibel med att fylla landet med miljoner invandrade energiförbrukare är inget som bekymrar de röd-gröna kvinnorna.

 

Kvinnliga journalisters ansvar


Politikernas ambitioner att förvandla välfärdslandet Sverige till ett mångkulturellt helvete hade naturligtvis gått i kvav som en sjöoduglig skorv på Medelhavet om de inte hade backats upp av lojalitetskorrumperade journalister ur samma mångkultursekt. Ett alldeles särskilt ansvar har kvinnliga journalister som mer låter sig styras av tyckasyndom-hormoner, privata ideologiska preferenser och sektmentalitet än av fakta och kritiskt tänkande.


Jodå, männen kan också. Men kvinnorna är värst. Som pryglade apor har de stoppat upp sitt eventuella förnuft någonstans där solen aldrig skiner och gått på varenda lögn om mångkulturens välsignelser och att islam är fredens och kärlekens religion.

 

Tårdrypande berättelser om individuella fall


Deras specialitet är tårdrypande berättelser om individuella fall – familjer eller personer som ska utvisas eftersom de inte har ett enda asylskäl. De borde ändå få stanna i Sverige för att det är så synd om dem, tycker de kvinnliga journalisterna. Ett exempel levererat av reportern Barbro Isaksson i Nerikes Allehanda:


“Manal flydde från Libanon och kom till Sverige med sina två barn i februari år 2007. Hon visste inte då att hon väntade en tredje dotter.


“Barnens pappa är i Libanon. Ingen vet var han finns, om han finns …”

Manal har två äldre systrar. De kom till Sverige för längesedan och bor också med sina familjer i Vivalla i Örebro.


“Jag klarar mig inte utan mina systrar. De hjälper mig med de andra barnen när Rim är så sjuk. Jag vill stanna här i Vivalla” säger Manal vädjande.”

Tiggande romer får högsta snyftpoäng



Kåkstad i Högdalen


Tiggande romer är en annan journalistisk specialitet med feministisk inriktning. De träffar mitt i kvinnors emotionella nav och får högsta snyftpoäng. En av de ledande i genren är den notoriska vänsterjournalisten Randi Mossige-Norheim i SR Konflikt. Vi ska manipuleras att tycka att det är fullkomligt naturligt att tusentals invånare i ett annat EU-land ockuperar gatorna i varenda svensk stad och bygger kåkstäder i parkerna – och att det är vår skyldighet att försörja dem.


Den här sortens journalistik har en uttalad politisk agenda: att sätta utlänningslagen ur spel och låta reporterns personliga känslor styra invandringspolitiken. Helhetsbilden, vad som händer med ett land och ett folk som i aldrig tidigare skådad omfattning invaderas av människor från främmande länder och kulturer, anses inte intressant. I varje fall inte om landet är Sverige. Vad svenska folket anser om samhällsomstörtningen får vi aldrig veta.

 

SVT Rapport – en katalogaria över förstörelsen av Sverige


Se SVT Rapport en kväll, även om det tar emot. Det är rena katalogarian över hur invandringen bit för bit förstör Sverige. Solisterna Katarina Sandström, Lisbeth Åkerman eller Linda Nilarve ler hult mot tittarna medan de anför recitativen ur ett slitet partitur, sedan decennier nedskitat av medias lögner. Alla hör att de sjunger falskt.


Några namn på mångkulturens kvinnliga fanbärare i media så att ni förstår vad jag menar: Lena Sundström, Cilla Benkö, Eva Hamilton, Hanna Stjärne, Karin Pettersson, Åsa Linderborg, Katrine Marcal, Sanna Lundell, Lena Mellin, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Gunilla von Hall, Lisa Bjurwald, Anne Lagercrantz, Alice Petrén, Lotten Collin, Cecilia Uddén, Beatrice Janzon, Anna Landelius, Katherine Zimmerman, Anna Hernek, Helena Groll, Li Hellström, Tithi Hahn, Daniela Marquardt, Jenny Strömstedt, Malou von Sievers, Margit Silberstein, Helena B Nilsson, Nike Nylander, Cecilia Gralde, Bodil Appelquist, Anna Hedenmo, Kristina Kappelin, Heidi Avellan, Ann-Charlotte Martéus, Frida Boisen – det finns många fler. Utan deras insatser hade destruktionen av Sverige inte varit möjlig.

 

“Det kanske inte är så konstigt att de beter sig illa”


Vem har glömt Lisa Magnussons heroiska försvar för mångkulturens speciella yttringar? Under stark inverkan av omvårdnadshormonet oxytocin  uttryckte hon i Metro sin medkänsla med en afrikansk invandrare som under mordhot begått mycket grova våldtäkter mot två kvinnor, men inte utvisats.


“Det kanske inte är så konstigt att någon som flytt undan våld och tortyr själv är känslomässigt invalidiserad och beter sig illa, och att inget blir bättre av att Sverige (som alltså skall föreställa ett fredligt och fint land) gör det till offentlig policy att riva upp permanenta uppehållstillstånd och sända folk i döden” skrev Lisa Magnusson.

 

Släpptes fri tack vare media och Amnesty




Henok Werie Fre

Föremålet för hennes blödande empati heter Henok Werie Fre, 34. Han begick en ytterst brutal våldtäkt i Boden 2007 och dömdes till utvisning. Han hade uppgett att han kom från Eritrea, för då får man asyl, men han kan vara från Etiopien.

Media mobiliserade, och i Amnesty bultar många öppna kvinnohjärtan. Ett av dem är chefsjuristen Madelaine Seidlitz.


Med gemensamma krafter lyckades journalisterna och Amnesty få regeringen att benåda Henok Werie Fre. Affes statistikblogg redogör för hur det gick till.


Denne uppenbart farlige man släpptes lös. Därför kunde han begå ytterligare en brutal våldtäkt, i Eskilstuna 2011.

Sedan dess är hanspårlöst försvunnen, efterlyst och häktad i sin frånvaro.

 

Vem fyllde deras hjärnor med frigolit?


Inte bara kvinnliga politiker och journalister utan också anonyma hjälparméer av regeringstrogna kvinnor står bakom nedmonteringen av Sverige. Kvinnor som besitter tjänster på alla nivåer i samhället: statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, rättsväsen, polis, ideella organisationer, fackföreningar, universitet och övrigt skolväsen, sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, socialtjänst, biblioteksväsen och kultursektorn.


Tragiskt få av de här kvinnorna visar förmåga till självständigt tänkande. De gör som pappa staten vill och ger inte ifrån sig ett pip till protest. Ska vi ha statsbegravning av det Sverige vi känner står den kvinnliga delen av offentligheten redo med spadar och bulldozers. Det här är kvinnor med makt, och de är många. Den pågående samhällsdestruktionen skulle sjunka ihop i pyspunka i samma ögonblick som de slutade göra sig till nyttiga idioter för massinvandring och islamisering.


Vem fyllde deras hjärnor med frigolit? Eller hamnade silikonutfyllnaden en våning högre upp än avsett?

 

När invandrare mördar svenskar ordnar kvinnorna fackeltåg


När invandrare mördar svenskar är kvinnor och tonårsflickor snabbt på plats, lägger blommor och nallar och tänder gravljus på mordplatsen. Sedan går de i fackeltåg mot våldet. När den 33-årige kongolesenDoudou Ahoka slog ihjäl en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna i Ljungsbro med järnrör  gick 4 000 personer i fackeltåg mot våldet. 



Doudou-Ephrem

När den 23-årige etiopiern Ephrem Tadele Yoannes våldtog och mördade 27-åriga Elin Krantz i Göteborg startade kvinnor Facebookgrupper och ordnade – just det – fackeltåg mot våldet. 

 

Vanmaktens manifestationer



Överallt på mordplatserna där invandrare mördat svenskar finns nallarna.  Fackeltågen, nallarna, blommorna och ljusen är vanmaktens manifestationer. Mer än något annat uttrycker de resignation och underkastelse – vilket är vad ordet islam betyder. Få tycks se morden som vad de är – politiska mord, ett resultat av politiskt beslutad massimport av invandrare från dysfunktionella och våldsamma kulturer.


Man känner sig god när man går i fackeltåg. Det ger en skön känsla av sammanhållning. Det är lätt att tro att man påverkar någonting. Men fackeltåg “mot våldet” påverkar ingenting. De är bara ett tyst godkännande av fortsatt politik för utplåning av Sverige och svenskarna genom massinvandring.

Invandringsentusiasterna drabbas inte själva


Medan feministerna är upptagna av pseudofrågor som fler kvinnor i bolagsstyrelserna  (tidskod 4:20) och en tredje pappamånad  ökar den invandrade våldsbrottsligheten och i synnerhet antalet anmälda våldtäkter kraftigt i Sverige.


Siffran är högst i hela Europa, och utrikes födda är överrepresenterade som gärningsmän med fem gånger. Ändå är siffran gammal. Den kommer från Brås undersökning 2005, där en del av materialet är från 1996. Andelen invandrade gärningsmän är sannolikt mycket högre i dag. Andra generationens invandrare har dessutom en dubbel överrepresentation.

 

Jösses flickor, befrielsen är nära


Kvinnliga invandringsentusiaster börjar med andra ord skönja resultatet av sina ansträngningar. Tyvärr drabbar följderna inte i första hand dem själva, eftersom de oftast lever i skyddade miljöer. Det är andra, mindre privilegierade kvinnor  och även män, som betalar priset för de mångkulturella utopierna.


Marken har beretts i mer än 40 år – men var det här “befrielsen” de drömde om?

“Och en dag ska barnen säga:

“Tack mödrar, det gjorde ni bra!”

En dag ska barnen säga:

“Denna mänskliga värld vill vi ha.”


Suzanne Osten och Margareta Garpe

(Ur pjäsen “Jösses flickor” av Suzanne Osten och Margareta Garpe, 1974).

 

Cirka 80 000 muslimer släpps in per år


I Storbritannien har antalet muslimer nästan fördubblats på tio år, från 1,55 miljoner 2001 till 2,71 miljoner 2011.


Det visar en ny rapport som är unik i sitt slag.  Siffran torde nu, 2015, ha seglat upp till en bra bit över 3 miljoner.


Allt tyder på att ökningen går ännu snabbare i Sverige, eftersom Sverige släpper in fler muslimer per capita än något annat land i EU. Cirka 80 000 muslimer per år invandrar enbart genom asylprocessen. Socionomen och journalisten Gunnar Sandelin skriver i ett inlägg på sin och professor Karl-Olov Arnstbergs blogg:

“Av den information som jag har fått av anställda på Migrationsverket som arbetar med asylprocessen är cirka 70 procent av dem som beviljas asyl muslimer. Det är en siffra som inte går att fastslå exakt, eftersom vi inte för någon sådan statistik, men hemländerna (Syrien, Somalia, Afghanistan, Irak etc.) gör denna uppgift trovärdig. Det handlar således om att varje år får cirka 80 000 muslimer stanna i Sverige.”

“En demografisk förvandling utan historiskt motstycke”


Den anhöriginvandring som är knuten till asylsökande som fått stanna är stor, men hur stor den är går inte att få exakta besked om i migrationsverkets statistik. Gunnar Sandelin uppskattar den till omkring en anhörig per person, vilket ger runt 120 000 permanenta uppehållstillstånd knutna till asylprocessen varje år under de kommande åren.


Om man istället ser tillbaka på de senaste tio åren är siffran för anhöriga den dubbla, 2,1 anhöriga per person som beviljats uppehållstillstånd.

“2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare. Det gick alltså i snitt 2,1 anhöriginvandrare per flykting som beviljats uppehållstillstånd” skriver Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle.

“Vi genomgår en demografisk förvandling utan historiskt motstycke. Över 90 procent av befolkningsökningen under 2000-talet består av personer med utrikes bakgrund” skriver Gunnar Sandelin.

Tjejsemlor – ett fruktansvärt kvinnoförtryck

En ny feministisk skitfråga som kan kamouflera den pågående samhällskatastrofen uppdagades nyligen på Mor Idas bageri i Oxie. I disken bredvid de vanliga semlorna ligger en mindre och billigare variant, tjejsemlan. Symbol för ett fruktansvärt kvinnoförtryck.



“Ska vi inte få njuta utan att få dåligt samvete? Jag tycker att det är ett bra exempel på hur man utan ont uppsåt ändå förtrycker tjejer. Man talar om för oss vad vi ska vilja äta” säger en kränkt kvinnlig läsare som vill vara anonym till Sydsvenskan.

 

Det tar bara 4-5 generationer att bli i minoritet


Är det någon som tror att Sverige kommer att vara sig likt om – säg tio femton år, med ett insläpp av minst 80 000 muslimer med forntida kvinnosyn per år som en del i ett snabbt accelererande utbyte av svenskar mot människor från andra länder och kulturer? Det behöver inte ta mer än fyra eller fem generationer för ett folk som utgör mer än 90 procent att bli en minoritet på mindre än 50 procent – och självklart fortsätta falla mot utplåning.


“Fyra – fem generationer är inte mycket i länder som Sverige, Danmark, England och Frankrike som i minst 50 generationer har varit länder med ett folk och en kultur” skriver den danske historikern och författaren Morten Uhrskov Jensen i Den korte avis.

 

Hundra år av frihet en historisk parentes


Progressiva kvinnor vill förstås inte att något ska vara sig likt. De vill ha förändring. Det är bara att gratulera. Ni har fått som ni ville. Med islam på marsch är hundra år av svenska kvinnors frihet snart en historisk parentes. Om man krattar manegen för en totalitär våldsideologi från 600-talets arabiska sandöknar är det ajöss med de fri- och rättigheter som våra förmödrar slet livet ur sig för och snart dags att hoppa i burkan och börja sköta om den fantastiske muslimske mannen på heltid i hemmet. Eller trodde ni att islamisterna har en undantagsklausul i sharia för svenska feminister?

 

Tänker ni någon gång på barnen?


Ett samhälle som låter sig styras av kvinnliga principer som omhändertagande, medlidande och undfallenhet och inte ens kan identifiera ondska blir oförmöget att försvara sig. Vem tror att Margot Wallströms (s) “feministiska utrikespolitik”  avskräcker fiender?


Vem tror att terapi och förtur till jobb för massmördande jihadister, som “den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism” Mona Sahlin (s) föreslår,  får dem att lägga kalashnikoven på hyllan, ta pappaledigt och ansluta sig till närmaste Prideparad?


Det är bara en sak jag undrar över. Tänker ni någonsin på vilka liv era barn och barnbarn kommer att få i ett Sverige i upplösning där svenskarna är i minoritet inom några decennier?

“Tack mödrar, det gjorde ni bra.”

Av Julia Caesar


http://snaphanen.dk/2015/03/07/sondagskronika-grattis-alla-fittbarare/

Av Stig Olsson - 8 mars 2015 05:32

I en artikel i Aftonbladet skriver du att du hellre går arbetslös än att ta av dig din sjal och att du bär din sjal av religiösa skäl. Det tycker jag låter mycket frimodigt och öppet av dig. Innebär det att du också, om du hamnar på sjukhus, tycker det är helt ok om det dyker upp en kvinna med en katolsk huvudbonad, eller en manlig sköterska med kippa, dvs en jude? Eller en med turban? Ja du kanske t o m får en kristen kille som är sköterska, vem vet i denna mångkulturens hemland Sverige!?


För jag förutsätter att du tycker det är bra med religiös mångfald inom vården också.


          


Min fråga till dig blir självfallet: Är då detta helt ok för din del, accepterar du detta i din egenskap av lite bokstavstroende muslim, eller kommer du då också att kräva din särställning pga din religion?


Det vore intressant att få läsa om dina åsikter, dvs om du är öppen åt alla håll, eller om du bara vill att ni muslimer ska behandlas på ett bätte sätt än alla andra. 


Varför jag undrar beror väldigt mycket på att jag blev utsatt för en livslång sjukdom som barn (3 år ung), nu är jag 61 och har pga min sjukdom sammanlagt legat cirka 9 år på sjukhus. 

Under dessa år har jag aldrig stött på detta problem, dvs att någon krävt att få ha sina religiösa symboler på sig på arbetsplatsen!? Särskilt inte på ett sjukhus, eller inom vården över huvud taget!? 


Det finns självklart en anledning till detta. Vi patienter känner oss mer trygga i och med att alla inom vården bär samma kläder. Och tro mig... Alla andra arbetar ändå med sina hjärtan! 

Skulle det då dyka upp människor iklädda olika dräkter skulle vi känna oss osäkra och kanske till och med lite rädda och undra över om dessa figurer ens har en medicinsk utbildning! 

Självklart vet vi rent logiskt att ni alla har det, men känslomässigt blir vi osäkra och rädda. Kanske inte att undra på eftersom ni faktiskt är ansvariga för våra liv!


Av denna enkla anledning behöver vi patienter och vårdare/skötare/läkare mm (oavsett religionstillhörighet, ras, hudfärg, etc) så mycket lugn och ro så att vi snabbast möjligt kan bli friska och överlämna våra sängplatser till andra, mer sjuka än oss själva.   


Slutligen, tro mig när jag säger detta. Det handlar inte om att förbjuda dig din religion, det är heller inte fråga om rasism eller främlingsfientlighet, det handlar enbart om att det faktiskt är bättre, för oss patienter, med en klädkod, för att vi ska känna oss så trygga som det är möjligt inför en vårdsituation. 


Tänk dig själv hur det skulle se ut om din Iman   skulle jobba som brandman  och vilja kunna komma till fredagsbönen klädd såhär!?  Det vore väl knappast ok? 


Jag hoppas någon vill vidarebefordra detta öppna brev till dig så att du får en möjlighet att svara, för jag är faktiskt ärligt nyfiken på hur du ställer dig till detta.


Här är artikeln om dig:

”Vi jobbar inte med sjalen, vi jobbar med hjärtat”


Sagal Barre, 20, är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.
Sagal Barre, 20, är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.Foto: URBAN ANDERSSON


Att bära slöja inom vården påverkar inte arbetet över huvud taget, säger Sagal Barre, 20, som är upprörd över att 16 av 20 kommuner erbjuder slöjfri vård.

– Skulle en chef be mig ta av mig min sjal när jag besöker vissa patienter skulle jag gå därifrån. Jag är hellre utan jobb än tar av mig sjalen, säger hon.

 

Aftonbladets avslöjande att flera kommuner kan tillgodose önskemålet att inte bli vårdad av en person som bär slöja väcker känslor. Sagal Barre, 20, tycker att det är fruktansvärt. Hon säger att personer med slöja har samma rätt att finnas överallt i samhället som andra.

– Det är som att säga att personer som är högerhänta eller har långt hår inte är välkomna att jobba inom vården. Det är så fel.

”Jobbar inte med sjalen”

Sagal Barre bär sjal av religiösa skäl och säger att den inte påverkar arbetet över huvud taget. Hon har jobbat och haft praktik på flera olika arbetsplatser inom äldreomsorgen.

– Vi jobbar inte med sjalen, vi jobbar med hjärtat. Och vi följer samma regler och rutiner som alla andra.

Om religionen hade sagt att de inte fick tvätta sina händer hade hon haft förståelse för om någon inte ville bli vårdad av slöjbärare, men slöjan stör inte hygienen.

– Vi har en uniform som vi brukar använda och sjalen går att stoppa in i skjortan. Den stör inte alls.

”Hellre arbetslös”

Hon ska ta studenten från vårdprogrammet i vår och säger att hon sett fram emot en framtid inom vården. Men om hennes kommande chefer skulle förbjuda henne att bära slöja på grund av att vissa patienter inte vill det skulle hon hellre vara arbetslös.

– Jag tar inte av mig sjalen. Jag är hellre utan arbete.

Som tur är har ingen chef hittills sagt det till henne. Hon har heller inte mött någon inom vården som ansett att hon borde ta av sig slöjan.

– Jag har som tur är bara hört att jag har en väldigt fin sjal och att jag är vacker i den, säger Sagal Barre.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20414185.ab

Av Stig Olsson - 6 mars 2015 10:41

Något som dessvärre har passerat obemärkt de senaste dagarna är en av Boverkets senaste rapporter. Den berör nyanländas boendesituation. Rapporten är ren och skär skräckläsning från början till slut trots att den är försiktigt formulerad om läsaren förmår gå bortom Boverkets nulägesbeskrivning och börja försöka sig på politisk konsekvensanalys. Jag upplever det som om rapportförfattarna efter en tids datainsamling insåg att de stod i ett minfält och på något sätt var tvungna att mjuka upp verkligheten för att undvika att den politiska nivån skulle stoppa fingrarna i öronen och sluta lyssna. Uppdraget är ändå rätt snävt:

 

Boverket har fått i uppdrag av regeringen att senast 1 mars 2015 lämna förslag på åtgärder som kan hjälpa de ca 9 300 asylsökande som beviljats uppehållstillstånd och som i väntan på en kommunplacering sitter fast i Migrationsverkets anläggningsboenden, att få tag i bostad i en kommun. Bristen på anvisningsbara platser i landets kommuner beror till stor del på att allt fler personer beviljas uppehållstillstånd, samtidigt som kommunerna inte förmår erbjuda så många bostäder som behövs för att möta behoven. För att bosätta de 9 300 personer som just nu bor i Migrationsverkets anläggningsboende behövs det ca 6 500 bostäder.

 

Problembeskrivningen är nog för att en normalbegåvad tjänsteman eller politisk sakkunnig bord börja fundera:

Skärmavbild 2015-03-05 kl. 17.11.02

 

Bostadsbehovet för flyktingar är, kan vi konstatera, på historiskt höga nivåer. Enligt Migrationsverkets prognoser kommer antalet beviljade uppehållstillstånd till asylsökande att uppgå till drygt 80 000 om året mellan 2015 och 2018. Det kan jämföras med åren 2008–2014, då knappt 27 000 asylsökande om året beviljades uppehållstillstånd.

 

Sedan börjar den riktiga mardrömmen. Bostadverket pekar på ”modulbostäder” som kortsiktig lösning för att kunna producera bostäder i nödvändig takt, inte som permanent alternativ. Vad Bostadsverket även missar är att det inte är i produktionen av dessa modulbostäder som den trånga sektorn som är avgörande. Det är de kommunala planprocesserna. Att bygga en större väg har en process om runt nio år – från beslut tills första bil åker på den. Och då beräknade Transportstyrelsen att tiden för överklagande bara försenar vägbygget sex månader. Ett orimligt antagande i redan tätbebyggda tillväxtregioner. Vi har inte heller tagit in de andra infrastrukturbehov ett nytt bostadsområde kräver. Vatten, avlopp samt elförsörjning skall till samtidigt som inte något av detta är gratis. Skall dessa snabbt ihoprafsade ”Shanty towns”, ellr kåkstäder byggda med enkla metoder och billiga råvaror, ha någon relevans för migration genom arbete behöver de anläggas i anslutning till tillväxtregioner som Stockholm och Göteborg. Vi måste därför beräkna produktionskostnaden utifrån det perspektivet. Vad en modulbyggnad kommer kosta per kvadratmeter bostadsyta är oklart men en mer hållbar bostad kostar i Stockholmsområdet runt 40 000 kronor per kvadratmeter att producera i ett flerfamiljshus.

 

Om vi gör ett antagande, att dessa kåkstäder kommer byggas trots historiska och internationella erfarenheter om tilltagande social oro och kriminalitet till halva kostnaden, så kommer prislappen för 2015 knäcka alla tidigare kända kalkyler med råge. Vi antar även att en nyanländ migrant bara behöver halva den yta att bo på som den kommun som annars har den minsta ytan per person att leva på. Stockholmaren har 34 kvadratmeter per person och vi säger därmed att migranten, oavsett slag, skall klara sig med 17.

 

17 kvadratmeter modullogi blir, multiplicerat med 20 000 kronor, 340 000 kronor per person. Vi multiplicerar detta till Migrationsverkets dagsaktuella, men avrundade siffror, till 10 000 personer. Vi hamnar därmed på en siffra på 3 400 000 000  svenska kronor, 3,4 MDR SEK. Men då är inte kostnaden för vatten, avlopp och el inräknat. I storstadregioner, som vi bör utgå ifrån som de mest lämpade och dynamiska, ligger den kostnaden på grovt räknat 4 000 per kvadratmeter bostadsyta. Vi är då uppe i runt 4 MDR SEK. För kåkstäder med en mycket begränsad livslängd och inte med en standard som kommer medge längre boendetider. Och än så länge har vi inte byggt vare sig vägar, skolor eller några vårdcentraler. Detta är bara siffran för 2015. Under åren 2016-18 kommer volymerna tredubblas om vi räknar lågt. Vi landar då, exklusive vägar, skolor och vårdcentraler på 12 MDR SEK per år utöver Migrationsverkets behov. Utöver vad Arbetsförmedlingen, som redan idag har konstaterat att de inte har tillräckligt resurser för arbetsmarknadsetableringen som dessutom har misslyckats och utöver de kostnader som efter två års kommunplacering vältras över på mottagande kommun.

 

Och nu pratar vi än så länge bara om migranternas behov. Boverket konstaterar att det finns en risk att svaga grupper nu kommer ställas mot varandra och under ytan har de redan, sannolikt, kunnat identifiera de reaktioner som unga, till och med medelålders, med svaga inkomster kommer visa om de känner sig omsprungna på bostadsmarknaden. Samt om vad som händer i områden där alla dessa missnöjda inrikesfödda ser hur nyproducerade kåkstäder, avsedda för andra, växer upp. Och vi kan fundera ett varv på vilken reaktionen kommer bli från de närboende när staten kommer vara tvungna att överrida det lokala självstyret för att korta produktionstiderna.

 

Detta, mina damer och herrar, är en social bomb som Boverket nu lade i regeringens knä. Något de flesta anat länge men som varit omöjligt att lyfta utan att bli kallad rasist. Nu betalar vi priset för detta och det är onekligen något tragiskt över det. Vi är på väg in i ett nytt Fattig-Sverige. Där högern blir tillfredsställda av tydliga klassmarkörer i form av bostäderna. Där vänstern får en ny grupp att tycka synd om och i smyg se ner på när munnen pladdrar ett annat språk. Och där libertarianerna till slut lyckats riva ner några stenar till i det svenska folkhemsbygget. Det vi trodde skulle leva för evigt.


En social bomb. Och den kommer brisera, om inget händer inom ett par månader, i god tid innan valdagen 2018.


Johan Westerholm

OM JOHAN WESTERHOLM

Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Av Stig Olsson - 3 mars 2015 18:35

Dags att korka upp champagnen – Alexandra Pascalidou lämnar jobbet som programledare för Sveriges Radios ”Ring P1″. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


Ja, detta sagt med den fromma förhoppningen att jag skall få mina 15 nanosekunders offentlig ryktbarhet då SR eller något annat mediebolag med stöd och benägen hjälp från staten kommer dra fram ”exempel på det hat som SR-medarebetaren och författaren Alexandra Pascalidou utsätts för”. Här är jag! Ta mig om ni kan! Aftonbladet skriver i sinweb-version att hatet fick henne att säga upp sig. Hon säger att hon fått nog.


I verkligheten gillar jag inte champagne. Men visst kan jag erkänna att det är en trevlig och önskvärd nyhet att hon nu slutar som programledare i det enda program där någorlunda vanligt folk får komma till tals (under förutsättning att de kan dupera snubben som sitter i telefonväxeln och stämmer av listan så att man inte släpper in oönskade inringare).


Om jag söker på google med orden ”alexandra pascalidou inkompetent” får jag 59300 träffar. Namnet ”Alexandra” ger 290 miljoner träffar, ”Pascalidou” 290000 träffar och ”inkompetent” ger 437000. Jag sökte även på ”peter harold inkompetent” och fick bara 5770 träffar, och de flesta var signerade av mig. Ja, jag vet, detta är en högst ovetenskaplig analys, och statistiken säger egentligen inte så mycket. Men genom att söka som jag gjorde fann jag väldigt många sidor som yttrade kritik mot henne, eller handlade om den kritik hon får. Bläddrar man en stund får man en inte alltför smickrande bild av hennes livsgärning, även av de som tar henne i försvar.


Jag har en bok med en text av en väldigt ung Alexandra Pascalidou. Jag var själv i 20-årsåldern då den hamnade i min ägo. Andemeningen i hennes skrivande är att hon är kvinna och har invandrarbakgrund, och därmed har hon ett företräde som förbigår alla andra som inte har hennes egenskap. Till en viss del kan jag hålla med om att det är intressant att höra vad vissa mariginella grupper tycker och tänker; jag är överygad om att invandrarkvinnor kan ha mycket intressanta och viktiga saker att berätta om sig själva för oss andra. Men Alexandra Pascalidou är inte positionerad i en marginaliserad grupp. Tvärtom.


Det är ett faktum att Alexandra Pascalidou fått sin tjänst som programledare för ”Ring P1″ trots hennes uppenbara brister i allmänbildning samt hennes arroganta attityd till många av de inringande lyssnarna i programmet.


Jag kan inte på rak hand ge exempel på stunder då hon varit särskilt irriterande eftersom det är åratal sedan jag lyssnade, men det har oftast handlat om att hon ifrågasätter de medverkande på ett sätt som faktiskt är ovärdigt en programledare, samtidigt som hennes egna åsikter skall tas som absolut sanning.


Det påstås att kritiken mot henne baseras på rasism. Jag är inte övertygad om att detta är medsanningen överensstämmande till mer än en bråkdel. Jag ser inte Alexandra som någonting annat än svensk, även om hon ständigt gör reklam för sitt grekiska ursprung (fastän hon är född i Rumänien). Jag kan tänka mig att några ogina människor är besvärade över hennes position som programledare enkom av den anledningen att hon är invandrare, och för all del kan jag hålla med om att jag inte är vän av kvoteringstanken. Men att dra fram rasistkortet är att förminska den berättigade kritiken som Sveriges Radio borde ta till sig.


Man gjorde från SR:s sida en felrekrytering, och man underlät att rätta till misstaget. Därmed inte sagt att jag tror att jag varit bättre än henne, men ändock.


Jag kan föreställa mig att många är kritiska till Alexandra Pascalidou av fler anledningar än hennes arbete som programledare. Hennes författarskap har ifrågasatts, och det diskuteras även om att hon använder spökskrivare till sin produktion. Jag vill minnas att det finns anklagelser om att hon plagierar texter, men det kan kanske vara en fantasi jag har. Jag tror att kritiken mot henne som litteratör kan vara berättigad, och därför är det många som ifrågasätter varför hon ständigt lyfts fram av medierna.


Någonting som jag tror drabbat Alexandra Pascalidou särskilt hårt är hennes långvariga och faktiskt personliga kamp mot Sverigedemokraterna. Jag har i all hast bläddrat genom några referat som hon är ursprung till (hon eller sprökskrivaren…), och det är ganska tydligt att hon delgivit en demoniserande bild av SD. Det finns en pinsam kolumn i Metro som hon signerat 2009 med titeln ”Därför är SD som en alkis” som får mig att fundera på vad tidningen har för uppfattning om sin målgrupp. Det hon skriver kan mycket väl gett henne poäng i etableringen av varumärket Alexandra Pascalidou. Men ju oftare man hör de politiskt korrekta åsiktsmaskinerna mässa om att Jimmie Åkesson och hans parti är de moderna nazisterna, desto svårare blir det att ta sådana som henne på allvar.


När hon sedan dessutom skall leda debatter, då blir det omöjligt att känna ett förtroende för hennes värv. Och när sakkunskapen brister, då känns det som att man i egenskap av lyssnare utsätts för ett hån.


Jag vill dock tacka Alexandra Pascalidou för en sak som gett mig mycket glädje. Jag gillade Ring P1 och lyssnade så ofta jag kunde. Men när jag till slut ansåg att det blev för mycket av det outhärdliga (d.v.s. av Pascalidou och Täppas samt en ännu mer bombad vikarie) rattade jag över till P2 och lyssnade på klassisk musik. Vet ni, den klassiska musiken är fantastisk!


Det slutade med att jag aldrig mer rattade tillbaka till Ring P1. Går radion igång är det P2 som gäller. Uppriktigt sagt, P1 är som att vara på ett socialistiskt väckelsemöte. Kram till alla licensskolkare i Sverige!


https://peterharold.wordpress.com/2015/02/26

Av Stig Olsson - 3 mars 2015 12:54

Faktum är att det händer så mycket och så fort att jag inte tror att någon enda enskild person kan hålla koll längre. För det går undan i en otrolig hastighet. Och givetvis allt kan missbrukas. Men om allt används som på den här videon, ja då kan vi npg se fram emot framtiden med tillförsikt :)


Av Stig Olsson - 28 februari 2015 14:56

Migrationsverket ber nu om 18 miljarder extra de närmaste fem åren för att kunna klara sina kostnader.

Migrationsverket ber nu om 18 miljarder extra de närmaste fem åren för att kunna klara sina kostnader. "Flyktingsituationen skapar jättestora utmaningar", säger Anders Lundbeck, ekonomidirektör på Migrationsverket.
 

Trycket på Migrationsverket ökar när fler än väntat beräknas söka asyl i Sverige. Myndigheten ber nu om 18 miljarder kronor extra de närmaste fem åren för att kunna klara sina kostnader.


Ungefär 10 000 fler personer per år väntas söka asyl jämfört med den tidigare prognosen, som gjordes i juli förra året. Totalt räknar man nu med nästan 350 000 asylsökande de närmaste fem åren.


Pengarna som regeringen har avsatt kommer därför inte räcka, tror Migrationsverket. Sammanlagt hamnar kostnaden för myndigheten på runt 157 miljarder till och med 2019, vilket är en ökning på drygt 18 miljarder från den senaste prognosen.

Boende viktigast

Den större delen av de extra pengarna ska gå till ersättningar till kommunerna för bland annat hyreskostnader, ekonomiskt bistånd och hälso- och sjukvård.


– Flyktingsituationen skapar jättestora utmaningar. Det absolut viktigaste är att hantera boendefrågan, där finns ingen "quickfix" utan det krävs långsiktiga lösningar, säger Anders Lundbeck, ekonomidirektör på Migrationsverket.


Migrationsverket vill nu utöka antalet boendeplatser i egen regi, i stället för att hyra platser på privatägda boenden.


– Ett skäl till det är att få minskade kostnader i längden. Men också bättre kvalitet, för att säkerställa en viss minimistandard.

Ökad sysselsättning

Sedan 2011 har antalet asylsökande fördubblats, något som lett till längre handläggningstider. Därför ska man nu satsa mer på sysselsättning under tiden som den asylsökande väntar på besked.


– Det kan vara arbete, praktik, språkstöd, sådant som underlättar för asylsökande om de sedan får uppehållstillstånd, säger Anders Lundbeck.


Andra förändringar som är på gång är att gå över till ett mer webbaserat system, och att öka Migrationsverkets samarbete med kommunerna. Detta utvecklingsarbete ryms inom den planerade budgeten – de nya begärda anslagen är i stället en direkt följd av prognosen som talar om fler asylsökande än väntat.


– Men man får inte glömma att prognosen är en förutsägelse som bygger på vad man tror kommer hända i världen, och som hela tiden kan ändras, säger Anders Lundbeck.


http://www.expressen.se/nyheter/migrationsverket-ber-om-18-miljarder/


Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se